av Adde

..

Adde
mån, 2021-11-22 - 09:50

Jag har ju tidigare jämfört min alkoholism med min diabetes och det poppar upp i olika sammanhang.
Jag träffade nyligen en yngre person som har diabetes 1 och har en insulinpump som sköter behandlingen. Vi kom att prata om kostbehandling för att minska på insulinintaget och för att få bättre värden men si det gick inte !
"Jag vill leva och inte bara överleva" !!!

Och ja ! Jag kan köpa det resonemanget men det ena utsluter inte det andra !! Personen i fråga skjuter bestämt bort argumentet att livet kortas med ett antal år om inte levnadssättet ändras.
Människor av idag tror mera på mediciner än på att ändra sin livsstil med enkla medel och att ha en sjukdomsinsikt är förvånansvärt dåligt med.

De allra flesta alkoholister, ja jag hade det med !!, har inte tillstymmelse till sjukdomsinsikt och det ska rätt mycket till för att få den insikten. För mig blev det uppenbart redan de första dagarna på behandlingen när jag insåg att jag följde exakt samma schema som mina behandlingskompisar följde fast vi kom från vitt skilda delar av samhälle och familj. Det var en otroligt skön känsla att känna sig "normal" och att jag inte var ensam om mina vrickade grejer. Jag ser nu på forumet att det är fler som ser med andra ögon när de varit nyktra en tid och att de upptäcker alkoholister i olika sammahang, deras radar har gått på ! Många av dessa "nyupptäckta" alkisar är inte själva medvetna än men blir det förhoppningsvis rätt snart. Jag kommer ju ihåg att vissa tittade på mig med en speciell blick som jag inte förstod då men som jag fattar idag. Dessa personer gillade jag inte för de kom för nära mig och min hemlighet.

Jag har själv provat pillersvängen långt innan jag var på behandling och det funkade naturligtvis inte ! Ett piller kan inte göra mig frisk ! Antabus, som är ett tvångsmedel, och Campral, som ska ta bort suget, var de sorter jag testade och det var totalt meningslöst. För min diabetes tar jag standardmedicinen Metformin och den hjälper iaf rent synligt när jag kollar mitt blodsocker.....MEN....den stora skillnaden får jag när jag äter LCHF ! Det lilla problemet här är att jag gör som när jag drack : Jag tar återfall !! Båda sjukdomarna är dödliga så jag borde ju kunna hantera diabetesen så som jag har hanterat alkoholen men det största hindret är ju att jag måste få i mig föda.... Så jag är ju tillbaka på det grundläggande : Livsstilsförändring !

Jag gillar att laga mat och det finns mängder med fina LCHF-recept att frossa i men så är det där med att lära gamla hundar att sitta.... Jag har väl aldrig varit speciellt förtjust i potatis men nu kan jag helt plötsligt få jordens sug efter en bakpotatis eller potatismos och isterband !! Precis lika sjukt som när jag kunde dricka likör bara för att få i mig fyllan... (Gränsen gick vid ägglikör....så vidrigt !!)

För övrigt ser jag att antalet företagare som söker hjälp för sina medarbetare har ökat betydligt vad gäller alkoholrelaterade problem. Trist men väntat. Att jobba hemma gör ju att kollen släpper och det är lätt att hinka i sig utan att nån bryr sig. För egen del så hade jag supit mig till döds om jag öht levt fram till pensionen.
Ta hand om er !

mulletant
mån, 2021-11-22 - 11:49

Hej Adde! Som du vet hittade jag hit som anhörig och medberoende. När jag efter några år fick ordning på/makt över mina medberoendebeteenden började jag se hur jag använde mat som flykt, vila och tröst i alla möjliga och omöjliga situationer. Jag började läsa på och lära mig om socker- och matmissbruk och jag började ’se’ mig själv. Sockret hade jag egentligen lämnat långt tidigare i och med att jag länge haft ett starkt hälsofokus.
Småningom kom jag till dagen då jag sade tack-och-adjö till min stora drog och tröst; mackor som i sig var helt hälsosamma. Men jag överåt och i helt fel situationer, t.ex i stället för att börja laga middag. Jag lämnade samtidigt allt annat med mjöl och snabba kolhydrater (pastas, ris, potatis) och fick oväntade och stora hälsovinster. Nu lever jag ’abstinent’ som det heter bland socker- och matmissbrukare - dvs enligt personlig matplan utan snabba kolhydrater och andra triggers. Det har krävt envishet och uthållighet att klargöra vad jag fixar - men så värt. Jag hade från början enorm nytta av vad jag lärt mig här, inte minst av dig och inte minst HALT. Tack, tack🙏
Det som hjälper mig att hållas på banan är tolvstegsmöten; jag går på möten i AA, FAA, OA och Alanon. Tack zoom för alla möjligheter!
Så tacksam för allt jag fått lära mig och allt jag får i gemenskapen! Jag har fått långt mer än jag nånsin kunde föreställa mig. Lev väl 🌿/ mt

Sisyfos
tors, 2021-11-25 - 03:35

Väldigt intressant det där med kost och beroende också. Har funderat en del över det då jag har en yngre person i min närhet som missköter sin diabetes. Funderar över om det ger ett rus, eftersom det är lite missbrukartendenser över konsumtionen av socker. Det är svårt att stå bredvid och titta på och det gör jag såklart inte heller, men det är ungefär samma sak som att försöka övertyga någon om att den dricker på fel sätt.
Maktlösheten i att titta på när andra missköter sig och inte tar hand om sin kropp och själ är lite svår och jag undrar varför, fast jag egentligen också vet hur lätt hänt det är att prioritera fel.
Det borde vara ett så lätt val att göra även att ändra kosten men det måste ju ge nåt slags rus tänker jag även att äta fel, för annars borde väl det här problemet inte finnas?

mulletant
tors, 2021-11-25 - 10:13

Hej Sisyfos! Att ändra kosten - för den som har ett beroende - är verkligen inte lätt. Att vara beroende av socker, dvs snabba kolhydrater, handlar om samma mekanism i hjärnan som allt drogberoende. Dock med den utmaningen att vi inte kan sluta äta och att socker (under allehanda benämningar) finns insmuget i väldigt mycket mat som t.ex skinka och rökt lax.
Själva drogandet, alltså att äta sötsaker eller annat som förnöjer belöningssystemet, är vanligen sammankopplat med situationer och beteenden på samma sätt som alkohol. En sockermissbrukares adventsmys är lika riskfyllt och komplicerat som en alkoholists. Den sockerberoende ska avstå från också den a-fria glöggen och det mesta som serveras till. Utom möjligen mandel då. Det finns mycket att läsa och lära om detta.
Sockerberoende är ännu inte erkänt som en sjukdom vilket betyder att den som söker sig till behandling får betala ur egen ficka. Jag känner många som gjort det och anser att det är väl investerade pengar. Att leva med hälsa och sinnesro är värt varje krona.
Vänliga hälsingar / mt

Adde
tors, 2021-11-25 - 11:06

Och jag loggade in för att svara och finner att Mulletanten redan gjort det på föredömligt sätt <3

Kan bara lägga till att beroendet kan ta sig en mängd olika uttryck varav sockerberoendet nog är välkänt för de allra flesta nyktra alkolister. Men tyvärr så kan det ju också ta sig vägar som sex-,spel-,tränings,mat-, arbets-,tablett- mfl olika missbruk.

När jag väl lever som jag ska så försvinner det direkta sockersuget och jag mår så bra. MEN......liksom alkoholen så jobbar sockerberoendet lite i skymundan/hemlighet och försöker trigga till att äta fel och det är där jag felar trots att jag har kunskapen.
Men att förstå en sak är inte samma sak som att leva efter det, kunskapen måste ner i hjärtat för att kunna användas korrekt. Därav uttrycket "Världens längsta halvmeter" om vägen mellan hjärna och hjärta.

Adde
fre, 2021-12-10 - 10:48

H.A.L.T är ju en väldigt bra regel som jag använt ofta. Ibland rent av livräddande när jag ser tillbaka på det som hänt.
H = Hungrig
A= Arg
L = Ledsen (lonely)
T= Trött

De sista dagarna har jag känt av ensamheten så otroligt mycket så det har blivit en riskfaktor i sig självt. Pga omständigheter som jag väl inte kunnat påverka riktigt så har jag upplevt vilket obefintligt stöd jag har från mina barn. Jag har dessutom de sista dagarna träffat gubbar i min ålder, och äldre, som fått hjälp med tex skjutsar och de pratat om en payback-time som jag inte kan drömma om. Att då komma hem till ett helt ensamt hem utan en enda att prata med, utom lite lättsamt på fb, triggar faktiskt alkisen i mig trots att jag kan tycka att jag borde vara stabil.

MEN.....nykterheten är sannerligen en färskvara som måste vårdas ömt och med kärlek för annars slår den tillbaka. Alkoholismen är kronisk, progressiv och dödlig, jag får aldrig glömma det !!

Ta inte första glaset hörrni !!

Adde
lör, 2021-12-11 - 09:50

Nån dag för tidigt men vad gör det !
Lucia....och jag är på min sista efterbehandling. Den dagen jag varit så rädd för, nu ska jag stå på helt egna ben !! Visserligen med stöd av min hemmagrupp inom AA men ändå. Det var min 11e efterbehandling, på dagen 11 månader sen senaste klunken alkohol. Känslorna for verkligen runt i min kropp den dagen, alla känslor som finns rusade igenom mig och det blev en dag att minnas.
När dagen var slut infann sig en känsla av oerhörd tomhet, av nån konstig anledning ? Jag kommer inte ihåg hemresan heller ???

Det jag minns med stor sorg var efterbehandlingsvännen som uteblev denna dag :-( Han hade en efterbehandling kvar när han tog ett återfall på lucia och uteblev och därmed avförd från vidare hjälp. Jag anad redan på vägen ner att nåt hänt för han svarade inte på sms, vilket iofs inte var helt ovanligt, han var en konstnärstyp med ett lite snurrigt synsätt så en mobil var inte sååå viktig.
Han kom från en annan del av landet och meningen var att vi skulle göra en gemensam resa från Lund men det fungerade aldrig. Tyvärr. Jag har honom i tankarna och funderar fortfarande hur han mår....om han lever ?

Dagarna som kom efter denna sista dag blev lite knepig tankemässigt sett. Jag började få tankar på vem jag var, hur jag var, vart jag är på väg....frågor som inte gick att greppa riktigt. Och frågor som jag fick jobba med till första helgen i september året efter. Jag var helt off som person och hade inte en susning om min personlighet, det blev lite knepigt där...
Nu med facit i handen så vet jag ju att de allra flesta tillfrisknande alkoholister upplever samma sak och de flesta har, vad jag förstått, olika vägar att upptäcka sin nya personlighet. En del lyckas inte och blir kvar i självömkan och sorg och efter ett tag : Återfall. Jag såg en intervju med en narkoman på TV4 idag som betonade att tillfrisknandet inte kommer av sig självt utan kräver ett hårt jobb för att få resultat. Hon hade tagit sig från hemlöshet till att vara VD och det gör sig inte självt.
Att göra aktiva vägval i livet har för mig betytt allt för min nykterhet men också ett passivt levnadssätt där jag låter saker hända utan att jag ska lägga mig i. Enkelt sagt :...acceptera det jag inte kan förändra...." (Första meningen i Sinnesrobönen.)

Nu skulle jag bara överleva den förhatliga julen så jag kunde få fira mitt första år som nykter men det var ju en hel månad dit !! Men jag hade planer... :-)

Ta hand om er och ta inte första glaset.

Andrahalvlek
lör, 2021-12-11 - 10:39

@Adde ”de flesta har, vad jag förstått, olika vägar att upptäcka sin nya personlighet. En del lyckas inte och blir kvar i självömkan och sorg och efter ett tag : Återfall.”

Det där är så sant. Vem är jag? Jag har aldrig ens grubblat över sådant tidigare. I nykterheten funderar jag jättemycket över vilka värderingar jag har - vad som är viktigt för mig. Vilka sammanhang jag vill delta i, hur jag beter mig mot andra och hur jag vill att folk beter sig mot mig. Framför allt är jag hundra procent närvarande när jag interagerar med andra. Och jag blir ledsen när jag upptäcker att inte alla gör likadant tillbaka.

Jag blir också ledsen när du beskriver din upplevda ensamhet. Som du delar med så många, vi svenskar är nog världens ensammaste folk. En ensamhet som jag själv också upplever delvis, även om jag tack och lov har en hyfsat tajt relation till mina barn. Än så länge. De blir ju äldre och lever sina egna liv förstås, och deras mamma får en mer och mer perifer roll. Det är ju helt normalt, men visst är det lite sorgligt.

Jag läste om ett hotell här i min hemstad som varje år har ett tredagarspaket med julfirande, dit det kommer busslaster med folk. De flesta kommer år efter år och lär känna varandra med tiden. Har för mig att du har gjort något liknande tidigare år? Själv har jag en familj att fira jul med, men jag är så glad att det finns alternativ. Men det landar inte stekta sparvar i knät på dig, du måste jobba aktivt. Precis som du gör ❤️ Svackor kommer dock, men du kommer igen med ny energi snart.

Kram 🐘

Adde
lör, 2021-12-11 - 14:16

Ja det där med julfirande, och andra stora sk familjehelger, har varit svårt att hitta alternativ till men de senaste åren har fler och fler arrangörer nappat på det upplägget. Och det är drösvis med folk som slåss om platserna !! Nu väntar jag bara på att de släpper lite på lyxstuket och gör det lite enklare, dels för att det blir billigare och dels för att just den enorma köphysterin kan lugna ner sig lite. Lite kul dock är att på de ställen jag varit på så har det varit väldigt lite dricka. Jag har aldrig sett nån påverkad person vilket ju bara är positivt.

Att vara ensam är både bra och dåligt. För några år sen var jag med om en upplevelse som tog så hårt på mig så jag mådde riktigt dåligt. Jag valde själv att gå dit och jag ångrar absolut inte det, det var riktigt lärorikt, men hela upplevelsen efteråt gjorde att jag för första gången verkligen saknade nån att prata med. Men jag har också varit med om totala motsatsen där jag varit riktigt glad för att jag var ensam och kunde göra allt på mitt egna sätt !
Livet är ju inte en rak linje så det gäller att vara lite vaken på vad som händer.
Tack för att du läser och kommenterar Andrahalvlek <3

Sisyfos
sön, 2021-12-12 - 08:07

Jag läser också dina inlägg med storbehållning Adde. Tänker att det är viktigt det du skriver om de där ensamhetskänslorna som triggar alkoholisten i dig. Jag tänker att de är rätt vanliga… de där tankarna när vi jämför oss med andra och kommer till det korta i vårt eget huvud. Tittar och tror att gräset är grönare på andra sidan. De tankarna är riktigt farliga och där är sinnesrobönen så hjälpsam på nåt sätt. Vi har en väldig makt att förändra det vi vill. Även ensamhet om vi vill förändra den. Ensamhet är lite svårt tycker jag eftersom det kräver rätt mycket energi att förändra just det om vi inte ingår i ett naturligt socialt sammanhang. Och förövrigt är ju inte naturliga sociala sammanhang (som familj) helt okomplicerade heller. Det gäller verkligen att flytta fokus från de där ältande tankarna till något mer positivt och att fatta att vi faktiskt själva styr skutan.

Adde
sön, 2021-12-12 - 09:14

Ja Sisyfos, man brukar säga att det farligaste som finns är en ensam alkis. Farlig i betydelsen för sin egen del. Jag har ju efter skilsmässan valt att leva själv men jag har svårt att förlika mig med att en stor del av "vän" kretsen försvann när v i separerade. Det var som att jag blev pestsmittad (corona fanns inte då :-) ) Samma sak när jag var öppen om mina självmordstankar ( som var en effekt av skilsmässan), det blev helt tomt runt mig. Att rensa i vänlistan var inte svårt då.
Idag propagerar jag för : VÅGA FRÅGA !!
Samma sak gäller för hur jag dricker när jag har en läkare framför mig. När jag säger att jag är nykter alkoholist så tappar de allra flesta ansiktet och vet inte hur de ska fortsätta :-) Sjuksyrror fixar det så mycket bättre av nån anledning ?

Jag har vant mig vid att vara fri och kunna resa var jag vill men det är ju inte helt säkert att jag kommer hem om jag drar utomlands, gränser stängs ju så fort idag. Och Sverige har jag gnott runt på alla ledder så jag har liksom inget kvar. Eller så tryter fantasin. Men att resa och träffa människor är helt underbart !!

Tack för att du läser och kommenterar Sisyfos :-)

Adde
fre, 2021-12-24 - 07:20

Slänger in några rader på denna, en av flera, amatörernas afton. Veckan före jul säljs det mest alkohol än nån annan vecka tidigare på året.
Var tog helgfriden vägen ?
Var tog barnens högtid vägen ?
Hur blev den här helgen den omåttligt frossande och köpvansinnigaste helgen någonsin ?

Ni som känner mig vet att jag inte gillar julen, inte på nåt sätt. Vilket fått till följd att jag är helt ensam dessa dagar och det är "onormalt" då man SKA umgås i familjen. Det trista nu är att jag ser fler och fler ensamma dessa sk familjehelger eller så är jag mer uppmärksam på det ?

Det glädjande är iaf att det ordnas mer för oss ensamma på olika sätt, bla hotellevent som tyvärr är i överkant i kostnad för en ensamstående pensionär. Volontärarbete ? Inte riktigt min grej. Tyvärr.

Men hur som.....ta det lugnt med spriten dessa dagar, det gör inget om det blir över i flaskorna. Jag är iaf glad över att jag inte behöver dricka just idag !

Ta inte första glaset !!

Adde
tis, 2022-01-11 - 18:16

Jajösse vilka känslostormar det avsnittet rörde upp inne i mig !!
En dam i slutet av programmet som pratar om kontrollbehov som var precis som jag hade ! Och det blev inte bättre av att jag hade ett jobb som krävde kontroll !
Ja, det kröp fram några tårar där !

Adde
tors, 2022-01-13 - 09:39

Så hade då mitt första år kommit till sitt slut.
Ett helt nyktert år som jag väl aldrig upplevt på så många år så jag kunde inte komma ihåg när det var sist. För mig var, och är, den först nyktra AA-födelsedagen så stor och viktig !! Och än idag så smäller den högre än min "riktiga" födelsedag och känns fortfarande spännande.
Under första året kunde jag lära mig så mycket av de som gått före mig bla det (tror jag) viktigaste : Be om hjälp !! Och att lyssna på Di Gamle som har erfarenhet som jag kan lära mig av. En sak jag lärde mig tidigt var att kolla in mig själv om jag hade valt att ha några bakdörrar öppna till supandet. Eftersom jag hade jobbat hårt själv för att hitta en lösning bort från mitt destruktiva liv så var alla bakdörrar stängda, låsta, med stora bastanta lås och idag är jag både stolt och tacksam för att jag orkade slåss för att hitta min väg ut.

Många många jag träffat genom åren har försvunnit på ett eller annat sätt. En hel del annonserade tydligt att deras bakdörrar var vidöppna och där fanns ingen vilja att stänga dem och de klev ut med buller och bång och skyllde gärna på andra för att de återvände till drickandet. Nu är det ju så att det är jag ensam som beslutar om jag ska fortsätta vara nykter, ingen annan. Mitt egna ansvar ! Och att jag måste påminna mig om hur jag en gång hade det.

Min första AA-födelsedag firade jag med att gå på den internationella AA-gruppen i Patong, Phuket. Min egna födelsedagspresent <3 En upplevelse jag än idag bär med mig i mitt hjärta, inte minst för de fantastiska personer jag träffade där <3 Tex de runt 80-åriga herrarna som reste runt i Asien en sista gång och såg ställen de varit på via militären. Mannen från Indien som hade gjort den sk geografiska flytten (känd hos aa-människor) från Indien till Thailand för att han trodde att drickande skulle upphöra. Men tyvärr fungerar inte det. Den amerikanske killen som häpnade över att jag tordes åka utomlands när jag var så nynykter ! Varför frågade jag ? Svar : Det finns så mycket sprit här ! Jag kom mig inte för att svara att spriten inte anfaller mig utan jag väljer ju själv att dricka. Samme man kom med roligaste rådet : Om du känner sug så spring naken genom stan medan du äter en chokladkaka :-)
Sist jag var på besök i den gruppen så var det tyvärr som på så många andra platser att narkomanerna hade tagit över.

När jag kom hem kändes det oförklarligt tomt ? Mitt mål om ett års nykterhet var avklarat och det blev liksom lite vakum i livet. Varför ?? Jag funderade och vände och vred på det och anade väl att jag hade blivit en annan människa men kunde inte klura ut hur,varför,vem ????? Jag var helt vilsen och hade svårt att se en framtid med mitt nya synsätt ??? Nu vet jag ju att alla går igenom samma sak men då var det ingen som kunde/ville upplysa mig om det av nån konstig aledning. Min upptäckt, förlösning, kom ju tack vare en anhörig på avslutningsmötet på Gullbranna i september......men det visste jag ju inte då. Idag förstår jag att jag var inne på en farlig väg då det gamla invanda, säkra !!, lockade mitt i förvirringen. Som tur var höll jag mig troget till AA och jobbade någotsånär hyfsat i stegen med att reda ut mitt liv.
TV-serien Vägen ut beskriver såhär långt exakt min resa och jag blir tårögd när jag ser hur otroligt lika vi beroende är varandra. Tänk om jag hade fattat det långt innan !!!

Att sätta ett datum på när jag bestämde mig för att bli alkoholist är ju av förklarliga skäl rätt svårt ! Men nu när jag skriver detta och tankarna får flyga fritt så kommer jag på att jag nog nu har varit nykter ungefär lika länge som jag söp :-)) Inte alla som haft 3 liv här på jorden :-)) Före, under, efter !!! Lite kul faktiskt !!
Sköt om er där ute och ta inte första glaset !!

vår2022
lör, 2022-01-15 - 07:26

@Adde Tack för din fina berättelse och till din AA födelsedag🎉💫💐. Jag har också sett Lars Lerins första tre avsnitt och det är sorgligt och gripande men även vackert och hoppfullt. Känner igen mig främst i vilken oerhörd kraft ett beroende har och vad det kan ställa till med. Jag är idag oerhört tacksam för att det inte hann gå så långt i mitt beroende som i serien, men hade jag fortsatt dricka skulle säkert gott kunnat hända. Det hoppfulla är att alla lyckats vända och slutat missbruka men det är väl som du säger man ska aldrig tro att man är kvitt sitt beroende och säker även efter att lång tid i nykterhet passerat. Detta ska jag ta med mig på min nykterhetsresa och nya nyktra liv. Idag har jag varit nykter i 83 dagar😀.

Ha en fin lördag🌷

Adde
lör, 2022-01-15 - 10:05

Tack vår2022 och grattis till din tid i nykterhet !

Av olika anledningar kom jag att tänka på en bok jag läste i början av min nykterhet och som kom att betyda mycket för mig. Jag tror att jag fick den när jag skrevs ut från behandlingen...
Den heter : "Dagliga reflektioner" och finns att köpa på flera olika ställen. En bra investering i sig själv.