Div åsikter eller...?

..

Profile picture for user Adde

Jag har ju tidigare jämfört min alkoholism med min diabetes och det poppar upp i olika sammanhang.
Jag träffade nyligen en yngre person som har diabetes 1 och har en insulinpump som sköter behandlingen. Vi kom att prata om kostbehandling för att minska på insulinintaget och för att få bättre värden men si det gick inte !
"Jag vill leva och inte bara överleva" !!!

Och ja ! Jag kan köpa det resonemanget men det ena utsluter inte det andra !! Personen i fråga skjuter bestämt bort argumentet att livet kortas med ett antal år om inte levnadssättet ändras.
Människor av idag tror mera på mediciner än på att ändra sin livsstil med enkla medel och att ha en sjukdomsinsikt är förvånansvärt dåligt med.

De allra flesta alkoholister, ja jag hade det med !!, har inte tillstymmelse till sjukdomsinsikt och det ska rätt mycket till för att få den insikten. För mig blev det uppenbart redan de första dagarna på behandlingen när jag insåg att jag följde exakt samma schema som mina behandlingskompisar följde fast vi kom från vitt skilda delar av samhälle och familj. Det var en otroligt skön känsla att känna sig "normal" och att jag inte var ensam om mina vrickade grejer. Jag ser nu på forumet att det är fler som ser med andra ögon när de varit nyktra en tid och att de upptäcker alkoholister i olika sammahang, deras radar har gått på ! Många av dessa "nyupptäckta" alkisar är inte själva medvetna än men blir det förhoppningsvis rätt snart. Jag kommer ju ihåg att vissa tittade på mig med en speciell blick som jag inte förstod då men som jag fattar idag. Dessa personer gillade jag inte för de kom för nära mig och min hemlighet.

Jag har själv provat pillersvängen långt innan jag var på behandling och det funkade naturligtvis inte ! Ett piller kan inte göra mig frisk ! Antabus, som är ett tvångsmedel, och Campral, som ska ta bort suget, var de sorter jag testade och det var totalt meningslöst. För min diabetes tar jag standardmedicinen Metformin och den hjälper iaf rent synligt när jag kollar mitt blodsocker.....MEN....den stora skillnaden får jag när jag äter LCHF ! Det lilla problemet här är att jag gör som när jag drack : Jag tar återfall !! Båda sjukdomarna är dödliga så jag borde ju kunna hantera diabetesen så som jag har hanterat alkoholen men det största hindret är ju att jag måste få i mig föda.... Så jag är ju tillbaka på det grundläggande : Livsstilsförändring !

Jag gillar att laga mat och det finns mängder med fina LCHF-recept att frossa i men så är det där med att lära gamla hundar att sitta.... Jag har väl aldrig varit speciellt förtjust i potatis men nu kan jag helt plötsligt få jordens sug efter en bakpotatis eller potatismos och isterband !! Precis lika sjukt som när jag kunde dricka likör bara för att få i mig fyllan... (Gränsen gick vid ägglikör....så vidrigt !!)

För övrigt ser jag att antalet företagare som söker hjälp för sina medarbetare har ökat betydligt vad gäller alkoholrelaterade problem. Trist men väntat. Att jobba hemma gör ju att kollen släpper och det är lätt att hinka i sig utan att nån bryr sig. För egen del så hade jag supit mig till döds om jag öht levt fram till pensionen.
Ta hand om er !

Profile picture for user mulletant

Hej Adde! Som du vet hittade jag hit som anhörig och medberoende. När jag efter några år fick ordning på/makt över mina medberoendebeteenden började jag se hur jag använde mat som flykt, vila och tröst i alla möjliga och omöjliga situationer. Jag började läsa på och lära mig om socker- och matmissbruk och jag började ’se’ mig själv. Sockret hade jag egentligen lämnat långt tidigare i och med att jag länge haft ett starkt hälsofokus.
Småningom kom jag till dagen då jag sade tack-och-adjö till min stora drog och tröst; mackor som i sig var helt hälsosamma. Men jag överåt och i helt fel situationer, t.ex i stället för att börja laga middag. Jag lämnade samtidigt allt annat med mjöl och snabba kolhydrater (pastas, ris, potatis) och fick oväntade och stora hälsovinster. Nu lever jag ’abstinent’ som det heter bland socker- och matmissbrukare - dvs enligt personlig matplan utan snabba kolhydrater och andra triggers. Det har krävt envishet och uthållighet att klargöra vad jag fixar - men så värt. Jag hade från början enorm nytta av vad jag lärt mig här, inte minst av dig och inte minst HALT. Tack, tack🙏
Det som hjälper mig att hållas på banan är tolvstegsmöten; jag går på möten i AA, FAA, OA och Alanon. Tack zoom för alla möjligheter!
Så tacksam för allt jag fått lära mig och allt jag får i gemenskapen! Jag har fått långt mer än jag nånsin kunde föreställa mig. Lev väl 🌿/ mt

Profile picture for user Sisyfos

Väldigt intressant det där med kost och beroende också. Har funderat en del över det då jag har en yngre person i min närhet som missköter sin diabetes. Funderar över om det ger ett rus, eftersom det är lite missbrukartendenser över konsumtionen av socker. Det är svårt att stå bredvid och titta på och det gör jag såklart inte heller, men det är ungefär samma sak som att försöka övertyga någon om att den dricker på fel sätt.
Maktlösheten i att titta på när andra missköter sig och inte tar hand om sin kropp och själ är lite svår och jag undrar varför, fast jag egentligen också vet hur lätt hänt det är att prioritera fel.
Det borde vara ett så lätt val att göra även att ändra kosten men det måste ju ge nåt slags rus tänker jag även att äta fel, för annars borde väl det här problemet inte finnas?

Profile picture for user mulletant

Hej Sisyfos! Att ändra kosten - för den som har ett beroende - är verkligen inte lätt. Att vara beroende av socker, dvs snabba kolhydrater, handlar om samma mekanism i hjärnan som allt drogberoende. Dock med den utmaningen att vi inte kan sluta äta och att socker (under allehanda benämningar) finns insmuget i väldigt mycket mat som t.ex skinka och rökt lax.
Själva drogandet, alltså att äta sötsaker eller annat som förnöjer belöningssystemet, är vanligen sammankopplat med situationer och beteenden på samma sätt som alkohol. En sockermissbrukares adventsmys är lika riskfyllt och komplicerat som en alkoholists. Den sockerberoende ska avstå från också den a-fria glöggen och det mesta som serveras till. Utom möjligen mandel då. Det finns mycket att läsa och lära om detta.
Sockerberoende är ännu inte erkänt som en sjukdom vilket betyder att den som söker sig till behandling får betala ur egen ficka. Jag känner många som gjort det och anser att det är väl investerade pengar. Att leva med hälsa och sinnesro är värt varje krona.
Vänliga hälsingar / mt

Profile picture for user Adde

Och jag loggade in för att svara och finner att Mulletanten redan gjort det på föredömligt sätt <3

Kan bara lägga till att beroendet kan ta sig en mängd olika uttryck varav sockerberoendet nog är välkänt för de allra flesta nyktra alkolister. Men tyvärr så kan det ju också ta sig vägar som sex-,spel-,tränings,mat-, arbets-,tablett- mfl olika missbruk.

När jag väl lever som jag ska så försvinner det direkta sockersuget och jag mår så bra. MEN......liksom alkoholen så jobbar sockerberoendet lite i skymundan/hemlighet och försöker trigga till att äta fel och det är där jag felar trots att jag har kunskapen.
Men att förstå en sak är inte samma sak som att leva efter det, kunskapen måste ner i hjärtat för att kunna användas korrekt. Därav uttrycket "Världens längsta halvmeter" om vägen mellan hjärna och hjärta.