Ombyggnad pågår

Profile picture for user Renova

Hej på er! Jag har följt er länge, men medlem först idag.
Det var dags nu - efter en helg som skulle ha inneburit vila, men istället blev meningslöst rus och efterföljande trötthet och oro. Allt i ensamhet.
Jag är 50+, med barn som är i tidiga tonåren. Har druckit mycket - kanske inga galna fyllor, men pimplat i soffan under flera år. Nästan varje kväll tills för ett år sedan. Då slutade jag dricka innan arbetsdagar. Tack vare er! Jag insåg att det inte skulle vara hanterbart i kombo med hemmajobb, den tanken skrämde mig något väldigt. Men fortfarande varje helg, något som jag behöver komma bort från. Jag vill kunna vara rakryggad inför mina barn, och inte skämmas och smussla. Har börjat programmet här. Tänker att det är bra för mig att skriva samtidigt. Det var som att en sten föll från mina axlar när jag började programmet. Nu är det på riktigt. Äntligen ska jag bygga om livet lite - ta bort de sunkiga mellanrummen.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Välkommen in i värmen :) Jag är inte här inne så mycket nu för tiden, men ditt inlägg fångade min uppmärksamhet. Jag blev så glad när jag läste att du förutsåg katastrofen i kombon hemma-jobb och ensamdrickande, och att du lyckades stoppa där. Riktigt bra gjort! Du kommer att fixa helgerna också 😊

Profile picture for user Renova

Tack Mirabelle! Jag är förvånad över hur pass enkelt det gick att sluta dricka i veckorna, men det hade skavt länge. Tillslut läste jag här att man inte skulle ha alkohol hemma (🙄), och sedan dess har det gått tillräckligt bra. Något tillfälle då och då när jag på något skumt sätt tyckt att jag är ”värd” vin, men för det mesta inte.
Jag förstår inte varför det är så svårt att lägga ner det patetiska helgdrickandet. Har förstått (i dialog med er, men det har ni inte märkt...) att jag egentligen inte är intresserad av ett glas eller tre. Det ”klarar” jag absolut bland folk, men älskar själva berusningen. Så det är väl det jag får brottas med; att inte sitta hemma och fyllna till. Jag vet inte än hur jag skulle vilja ha det. Jag gör programmet till en början, och dricker inte ensam mer, så får jag se var det landar.

Profile picture for user Renova

Kom ihåg till mig själv om jag skulle svajja - detta har hänt:

Pratat med barnen när jag varit full, ”förklarat” att det är viktigt för mig att få dricka vin.

Bett ett av barnen säga till om han tycker jag blir larvig/obehaglig, blivit arg och viftat bort det när han har sagt till.

Kräkts på morgonen, hoppats att det inte hörts. Och på kvällen, men då har de sovit.

Bett barnen att inte berätta för mormor hur mycket jag dricker.

Druckit så mycket på semester utomlands att jag inte kommit ur sängen förrän på eftermiddagen.

Och mer. Men det där är värst - att jag har lagt över på dem och påverkat deras liv. Att jag har försökt få dem att godkänna hur jag dricker. Och att de ser mig sitta själv med ett glas, och en flaska som tar slut. Inte ska de få med sig att det är ok att dricka så.

Jag har redan lite sorg inför helgen, att det är slut nu. Att det inte får plats något ensamvinande om jag ska kunna vara rakryggad och utan skam.

Profile picture for user Se klart

Vad bra att du skriver som det är. Sanningen är viktig och den dricker man ofta bort- eller skjuter framför sig.
Välkommen hit, vad bra att du är här.
Helgerna är jobbiga i början, planera för aktiviteter och träna, det brukar hjälpa not både sorg och sug.

Profile picture for user Mirabelle G-S

@Renova Man behöver inte se hela trappan för att ta första steget 😊 Det är väl en superbra början, att göra upp med ensamdrickandet, och sedan får du se vart det leder. Jag är fö som dig. Kan dricka bara ett glas eller två socialt, utan bekymmer, men det ger mig inget. Jag är ute efter berusning, och annars kan det va’. Så jag bestämde att det helt enkelt får va’. Men det skavde ett bra tag först...

Profile picture for user Renova

Tack @Se klart! Ja, jag tror att jag måste börja med att erkänna hur det är. Behövde se det nerskrivet, så att det blev på riktigt. Jag har bortförklarat för mig själv alldeles för länge. Och tack för tips! Träna kommer jag nog inte att göra om jag känner mig rätt, men tusen trädgårdsprojekt att dra tag i!

Och tack @Mirabelle G-S! Jag började läsa din tråd från början, och känner igen mycket... Fnissade glatt åt meningslösheten med alkoholfritt vin (man blir ju inte full).

Profile picture for user Se klart

@Renova plantering var min främsta nyktra terapi förra våren. Såg ut som en galning hade flyttat in, och sedan ut- men det höll mig stadigt nykter, snart 1,5 år.
Heja’

Profile picture for user Renova

Så märkligt min hjärna fungerar. Sorg och lättnad över att förändra, och över att inte ha förändrat tidigare. Som en djup utandning.

Extremt trött, trots att det är tisdag, och jag har inte druckit på en tisdag på länge.

Tänker att tröttheten inte har med alkoholen att göra egentligen, utan att hjärnan jobbar konstant med att fråga ”men nu då - hur ska det bli nu- kommer det inte att bli roligt mer?” Och samtidigt svarar sig själv ”Nu ska vi ta det lugnt och bygga upp, njuta - inte har det varit så himla kul att gå omkring och skämmas”.

Vilken brottningsmatch. Hela tiden.

Nu te med barnen och tidigt i säng. Vad skönt det känns att ha er.

Profile picture for user Se klart

Ja så där är det.
Sorg och adjö och välkommen något som man inte vet hur det ska bli.
Däremot är det lätt att veta att man inte vill bli en fylletant med begynnande alkoholdemens, prickig näsa och barn som inte vågar ringa på kvällen av rädsla att mamma är full.
You go!

Profile picture for user Renova

Nä, @Se klart - ingen fylletant!

Här har dagen rullat på - ingenting är annorlunda utåt, men på insidan är det verkstad.

Jag tror att allt har handlat om timing för mig. Under flera år har jag tänkt att jag borde, och jag måste. Jag tror att skillnaden den här gången är att målet inte är att sluta dricka, utan att vara en person som jag kan se i ögonen och vara stolt över. Inte göra något jag skäms över.

Och då förstår jag plötsligt varför så många av diskussionerna här inne handlar om annat än alkohol, mer hur man hanterar livet och blir stabil. Det är klart att det är där jag måste vara.

Profile picture for user Renova

Funderingar kring att bli sedd. (Inte sedd som i förstådd och bekräftad, utan att ha någon som finns på plats och ser hur man beter sig).
Jag har alltid varit en lite bättre människa under de perioder när jag har levt med någon, städat mer, druckit mindre, ätit sundare, duschat oftare. Det har varit väldigt bra för mig, men jag funderar över varför det inte funkar i de perioder jag är själv. Jag har oftast varit den klokaste, nyttigaste och mest planerade i relationen. Den vuxna. Nu har jag levt ensam många år, barnen har jag alltid varit ensamstående förälder åt. Jag tror att min förändring på alkoholfronten nu har att göra med att de har blivit så stora att de ser och reflekterar. Nu behöver jag vara den där bra människan (som jag egentligen har längtat efter) igen.
Det hade så klart varit ännu mer på sin plats när de var små, men då hade jag de där timmarna på kvällen när jag var helt ifred, och inbillade mig att det kändes fritt och vuxet att dricka vin efter att ha varit mamma hela resten av dygnet. Det har inte heller varit helt lätta barn, och jag har känt mig ensam med bekymren.
Tänker att jag får använda mig av att vilja vara bra inför andra nu, och ta analysen av att inte behöva vara bra inför bara mig själv i mindre steg.

Profile picture for user Se klart

Hej
Jag vet inte riktigt om jag förstår dig rätt, men handlar det om drivkrafter till att låta bli att dricka och att de finns i att vara bra för andra, som barnen nu när de blir större?
Jag känner igen mig i att ha varit den vuxna i väldigt många rum (tidigare relationer etc) och att det har hållit mig liksom på banan.
I min nuvarande relation behöver jag inte förhålla mig på samma sätt. Jag kan vara mer som jag är. Men det har också inneburit... ja kanske har jag också fått vara ”ifred” för mycket. Svårt att veta.
Det jag vet är att min nykterhet ändrat skepnad under tidens gång. Från att ha varit drivet av skuld och skam ”det här går ju inte” till att drivas av att vilja leva livet. Det är en enorm skillnad. Men det har tagit tid, och tankar. Just nu ser jag inte ett enda skäl att dricka alkohol. Avkoppling har jag den hårda vägen lärt mig att ge mig själv. Roligt? Det är liksom inte en option om den kommer med alkoholen i släptåg.
För mig utgår livet från att jag är nykter. Sen får jag lösa liv och njutning och lättja- med det som utgångspunkt.
Hoppas du förstår hur jag menar! ☀️

Profile picture for user Renova

@Se klart Tack för reflektion!
Jag vet inte om det jag brottas mest med handlar om hur jag hanterar alkohol, eller om det mer är någon slags identitetskris/förvirring. Det hänger väl säkert ihop på något sätt, åtminstone har mycket aktualiserats nu när jag tar tag i alkoholen på riktigt. Att jag inte har varit den jag vill vara (och har varit) under de senaste åren, och att jag inte riktigt vet vem jag är längre.

Eller - jag är en rätt stabil och trygg person, men jag är inte riktigt glad längre. Det har jag varit.

Det där med att vara som man är/den man är tycker jag är så spännande! När är man det? Det är nog det svaret jag luskar efter. Jag tror att jag är "mig själv" när jag går i skogen och filosoferar, men också när jag bråkar med ungarna eller jobbar, eller är på fest - att det finns många versioner av mig som är lika sanna. Sedan är vissa versioner bekvämare, förstås, och sitter mer ihop med mina tankar om mitt "jag". Och när man känner att man inte är sig själv - vad betyder det egentligen. Där håller jag på och rotar.

Vad jag har märkt, som jag var inne på i förra inlägget, är att jag blir en lite... prydligare version när jag har andras blickar på mig. Och jag saknar det lite (eller - jag hoppas att jag är påväg dit igen). Jag tror inte att jag behöver en blick som övervakar mig, det är inte så jag menar. Jag tänker att det inte alls är dåligt att "skärpa till sig lite".

Kanske menar vi samma -" från att varit driven av skuld och skam ... till att drivas av att vilja leva livet" (det tar jag med mig!). Men vad jag menar med någon som ser är inte någon som får mig att skämmas. Jag tror att vi blir på andra sätt i dialog istället för i monolog, om du förstår hur jag menar.

Inte lätt att förklara när jag knappt vet själv hur jag menar...

Profile picture for user Renova

Första fredagkvällen på ganska länge utan vin. Jag hade laddat järnet för det hela veckan, min skalle har gått på högvarv med hur annorlunda allt ska bli. Och så blev det som vanligt, fast utan berusning! 🙂 Och att jag hängde med ovanligt bra i filmen... Den här resan sker mest på insidan, det är både skönt och lite otacksamt! Får väl applådera mig själv om nu ingen annan kommer att märka! Att sluta med ensamdrickande är ett ensamt jobb!
Eller - det är klart att det blir mycket bättre även för barnen! Även om de inte har koll på allt - jag kommer ihåg hur jag som barn visste på mammas röst bara efter ett glas att hon druckit vin!

Det tokjobbiga för mig har varit året som ledde fram till det här beslutet. Nu känns det som att en hel del av jobbet redan är gjort!

Profile picture for user Futurista

God morgon Renova och tack för kommentaren i min tråd 💕. Våra historier liknar varandra, ja. Håller med om att det var lätt att sluta dricka på vardagar. För mig hängde helgdrickandet kvar länge och jag blev jättefull nån helg också, som att jag drack ikapp och mådde sen skitdåligt. Nu senaste tiden har jag lyckats låta bli - jag har ingen alkohol hemma.

Klart vi slår följe med varandra! Renova och Futurista - passar ju till och med!

Ha en fin dag ☀️🤗💕

Profile picture for user Renova

Jag hade sällskap på lördagen, och drack något glas mer än jag hade tänkt. Varningsklocka där! Svårt att hejda mig när jag är över en viss gräns.

Jag tror att en stor del av lockelsen med vin för mig är att det är "ok" att släppa kontrollen när man dricker - något som jag ytterst sällan gör annars. Helgkänsla och inga måsten.

Hur sjutton närmar man sig den känslan utan alkohol?

Jag har ett jobb med en massa kontroll och som ensam vuxen i familjen bygger det mesta hemma på att jag har koll. Och så gillar jag att hålla i alla trådarna. Jag har enormt svårt att delegera och sedan nöja mig med resultatet. Inte så charmigt, varken på jobb eller hemma...

Profile picture for user Gullranka

Hej Renova! Jag känner igen det där med kontrollen, om min hjärna fick bestämma skulle jag vara inne och peta på varenda sak som hände i det här hemmet för att det skulle bli exakt som jag vill. Jag försöker jobba lite bit för bit med att släppa små saker och aktivt tänka att det blir bra även om det inte blir exakt som jag tänkt. Ett (otroligt fånigt men sant) exempel: istället för att stå bakom min man när han skär tomater och ”tipsa” om hur man kan göra det bättre går jag ut ur rummet och låter honom göra salladen på sitt sätt. När jg sedan äter den så tänker jag nåt i stil med ”vad gott det är med sallad” istället för ”det hade varit godare med klyftade tomater.” Låter ju helt tokigt när man ser det i skrift men sådär har jg behövt släppa större och större grejer för att få mindre ansvar hemma. Nu kan jag t.o.m släppa iväg större inköp och restaurangbesök utan att lägga min näsa i blöt 😉 Det frigör väldigt mycket tid och tankekraft att slippa vara inblandad i allt!

Profile picture for user Renova

Haha, @Gullranka, jag önskar att tomatexemplet var fånigt, men det är verkligen spot-on! Så klokt, och jag ska verkligen försöka göra som du lite mer medvetet! I helgen lyckades jag bita mig i läppen när ett av barnen tvättade bilen (...), och kör nu omkring lite fläckig men får den nog tvättad fler gånger. Men det är svårt att inte komma muttrande med trasan när någon glatt har tvättat bil/bakat muffins!
Jag brottas lite extra med att ett av barnen (det har nog lugnat sig lite nu, men känslan sitter i) får stora utbrott när livet inte är förutsägbart. Och jag är den som sprungit före och listat ut och vadderat tillvaron. Och sen pustat ut med vin på fredagen. Och tyvärr har det nog landat i att vi båda tycker att det är lite mitt fel när livet krånglar. Svårt att backa ur, men jag ska ta till mig de små tomatstegen - det borde vara användbart för att lära henne lite stegvis att hantera saker som går lite fel också...

Profile picture for user Gullranka

Haha, skönt att höra att jag inte är den enda som är skvatt galen och bryr mig om tomatform ;) Låter som utmärkt kbt att köra runt i fläckig bil, kryper lite i kroppen när jag tänker på det! Men så himla fint att ditt barn ville hjälpa till - duktig du är som fokuserar på det! Tror många av oss som gillar att dricka för att tappa kontrollen har detta problem i stort och smått. Lurigt att ett av dina barn har samma tendenser, tror du gör helt rätt i att jobba stegvis på det! Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

Älskar begreppet tomatsteg 😍 Allt det står för. Så nyttigt och hållbart i längden, och en enormt viktig del av den nyktra resan.

Ni jobbar på jättebra! Extra skönt att ni i varandra ser likheter och kan stötta varandra lite extra.

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Oj oj vad jag fått lära om och lära nytt sedan jag slutade dricka. Alla dessa middagar jag hållit i med järnhand- så pass att ingen kunnat hjälpa till... det är annorlunda idag. Mycket kbt kring att inte värma tallrikar och att vila istället för att laga en rätt till. Vi är många som druckit för att räcka till. Vi behöver lära oss vad som är rimligt för en vanlig och ovanlig människa- när det kommer till just de sakerna!

Profile picture for user Renova

Stort tack för svar, vad det värmer att vara fler!
Så spännande det här - jag hade tänkt mig att sluta med ensamdrickande, bara, och är lite oförberedd på att det sätter igång tankar om hela livet!

Otroligt fint att få ta del av era tankar om kontroll. Jag har använt alkohol "bara" som avslappning, och aldrig som ett sätt att orka mer. Förstår inte hur det skulle gå till - men det är väl vad man har programmerat in sig på! Har oftast väntat tills barnen har lagt sig med att dricka, vilket ju inte funkar nu när de är uppe typ lika länge som jag. Och har också "njutit" (nåja) lite av att vara bakis, och ligga kvar i sängen istället för att ta tag i saker. Å andra sidan är barnen inkörda på mina sovmorgnar nu - ska försöka hålla tag i dem även nykter. Man kan ju tänka sig kaffe och tidning i sängen istället för dvala och ångest...

@Se klart skrev: "Vi behöver lära oss vad som är rimligt för en vanlig och ovanlig människa" . Så väldigt fint uttryckt! Hur ska jag hitta ett rimligt sätt att koppla av? Jag är en rätt energisk person, inte just på städning och sånt, men projekt och ombyggnad och så. Jobbar hårt på att avsluta ett projekt innan jag börjar nästa.

@Gullranka skrev: "Lurigt att ett av dina barn har samma tendenser" - studsade till här - nu fick jag något att tänka på! Jag har aldrig tänkt på att vi håller på med samma! Tack för input! Det är klart att det handlar om kontroll för henne också. Jobbar i huvudet med den tanken idag.

Profile picture for user Gullranka

Det var kanske klumpigt och inte alls meningen att tillskriva ditt barn några egenskaper som hen kanske inte har, jag drog bara mina egna slutsatser utifrån det korta du skrev och min egen erfarenhet av mig själv, kanske stämmer det inte alls för er! Menade hur som helst enbart väl och hoppas och tror att det var så du tolkade 🌸

Profile picture for user Renova

@Gullranka, inte alls klumpigt, jag menar verkligen allvar med att det sätter igång nya tankar. Vid sidan av att lista ut hur jag själv funkar är min allra största "hobby" att lista ut hur hon funkar... Det är svårt med skrift - hade du sett mig när jag skrev skulle du ha sett hur glad jag såg ut! ❤

Profile picture for user Gullranka

Så bra! ❤️ Jag har också ett stort intresse av att ”analysera” mina och andras beteenden. Nu när du säger det är det nog en väldigt stor behållning med att vara nykter - att jag funderar mer på tex varför jag känner eller gör på ett visst sätt istället för att bara vifta undan och kanske ta ett glas vin. Både längtar och fasar tills mitt barn blir större och får mer personlighet att lista ut! 😉

Profile picture for user Renova

Så glad efter ett läkarbesök idag. Jag har varit oförklarligt trött (om det inte är livet, tankar om livet, klimakteriet eller pandemin) ganska länge, och ville kunna utesluta (ni vet) cancer, järnbrist, diabetes, sköldkörtel och det där. Och när han frågade om alkohol så sa jag precis som det var. Jag berättade inte om kampen nu, och att jag inte dricker ensam mer, men berättade hur det har sett ut senaste året (sedan jag slutade dricka på vardagar). Vilken lättnad att inte behöva hitta på!

Jag minns när jag var hos tandläkaren för ett par år sedan, och hon kommenterade emaljskador. Man kan få det av att dricka mycket surt, sa hon. Kanske du dricker mycket mineralvatten? (🙄) Och det gjorde jag ju… Vad de måste upptäcka mycket, men tänk att hon till och med gav mig upplägget för att slippa prata vidare!

Profile picture for user Nykter2021

@Renova
Vad skönt att inte behöva hitta på hos läkaren. När du uteslutit allt du räknar upp (jag vet) så återstår alkoholkonsumtionen. Du har ju läst i min deppiga tråd och jag är övertygad om att det tar tid att repa sig från en riskkonsumtion som pågått länge. Vår ålder gör också att allt i kroppen ställer om och vi kan inte leva som vi gjort. Det gläder mig att du har hittat hit och gör programmet. Det har hjälpt mig mycket - något att hålla mig i och kloka tankar från rådgivarna. Nästa vecka ska jag göra sista delen.
Härligt att gå rakryggad i alla situationer!

Profile picture for user Renova

@Nykter2021 - ja, tyvärr är det ju det jag vet egentligen, att det är alkoholkonsumtionen (och allt tänkande under sista året, som ledde fram hit) som gör mig trött. Men skönt att få utesluta lite andra saker. Jag är van vid att min kropp bara fungerar och fungerar, och har blivit lite tagen på sängen när den (jag...) har blivit äldre. Nå, sent om sider ska jag bli snäll mot den (mig).

Tänker tillbaka på de senaste tio - femton åren, och hur jag har tänkt kring min alkoholkonsumtion. Det är inte förrän jag började dricka på vardagar som jag har förstått att det är problematiskt. Jag och de ensamstående väninnorna har inte alls hymlat med att vi dricker även på egen hand - att den där fredagsflaskan är lika normal för oss som för paren vi känner. Lite lyxigt, sådär, och framför allt normalt. Och sen när barnen kom skrattade vi och sa att "om man inte skulle dricka vin ensam skulle det inte bli mycket vin drucket!", med andemeningen att det är klart att vi hade lika mycket "rätt" att dricka vin som paren. Ja herregud. Nu är jag rätt glad för det där att det inte blir så mycket vin drucket om man inte dricker ensam... För jag är en sån som inte dricker ensam!

(Nästan alla jag känner dricker mycket, och jag förstår ju såhär i efterhand att det inte är "normalt" att alltid dricka en flaska vin minst. Jag har tänkt att det är så det ser ut, men en rimligare förklaring är nog att jag partajade ganska hårt i den period jag lärde känna mina vänner, och drogs förstås till dem som gillade de där festerna...).

Profile picture for user Renova

Är lite nyförälskad i min nykterhet, det här är ju otroligt värdigt! Grannar kan poppa in när som helst utan att det ”stör”, och barn kan skjutsas.
Men hur gick det till - varför var det så svårt att lägga ner helgdrickandet? Det senaste året har jag tänkt en massa gånger att jag skulle prova en nykter helg, men så har det liksom inte gått. Det finns säkert en massa förklaringar, men jag tror att en viktig ledtråd för mig är känslan av att missa något. Att det är på helgen jag har haft chansen att hälla i mig, och att man aldrig vet när det blir roligt igen. En risk med att inte vara berusad, att riskera att huvudet inte får vila från allt tungt, Det är så konstigt att jag inte ens ”vågade” prova.

Så märkligt!

Och kanske var det också det här jag var rädd för - att behöva omvärdera och inse att jag har haft fel. Känna mig lite löjlig. Jag har ju sett lite ner på alla rosenkindade morgonjoggande präktosar, och tänkt att det är de som missar något härligt…

@Nykter2021 - det nya normala med rosendoftande andedräkt och spänst i stegen! 😂 (Jag måste hitta något sätt att ha kvar det svartklädda intellektuella - får bli djurrättsaktivist och militant vegan för spänning)…

Profile picture for user Gullranka

Grattis till din första nyktra helg!! (om jg förstod rätt?) Så jäkla häftigt är det när man verkligen får känna på fördelarna sådär 😍 Jag älskar känslan av att inte ha nåt att dölja för omvärlden (tex grannarna), det gör mig öppnare i alla mina interaktioner på något sätt. Det blir ännu bättre ju fler nyktra dagar jag har i ryggen tycker jag. Grattis igen! Ps, på tal om vårt tidigare samtal - idag fick jag GROVHACKADE tomater på frukostmackan 😂😭 Det var sannerligen en kamp att inte sura över det, men det gick 😉 ha en skön söndag!

Profile picture for user Nykter2021

@Renova Visst är det härligt att vara så närvarande!! Grattis! Att behöva omvärdera kan smärta men jag tänker att det som varit får stanna där och nu ser vi framåt! Jag har haft en måttlig helg och är nöjd över det. Tänker att jag är alkoholfri fram till midsommar nu. Det känns liksom som ett beslut jag ska ta för att inte halka in i gamla beteende.

Det svartklädda intellektuella - hm…vi kan väl läsa lite djup litteratur också…jag har i stort sett blivit vegetarian på senare år - dock inte militant. Hm, låt oss fundera…😜

Profile picture for user Andrahalvlek

@Renova skrev:"Och kanske var det också det här jag var rädd för - att behöva omvärdera och inse att jag har haft fel. Känna mig lite löjlig. Jag har ju sett lite ner på alla rosenkindade morgonjoggande präktosar, och tänkt att det är de som missar något härligt…"

Enorm igenkänning på den! Men det är ju det som är livet. Att hela tiden samla på sig nya erfarenheter och kunskaper och omvärdera sina åsikter och värderingar längs vägen. Stort grattis till de positiva fördelar du redan märker av, och det blir bara bättre och bättre!

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Ja, @renova vem är det som missar något härligt- det tänker jag ofta på.
Är inte beredd att byta mina nyktra härligheter mot någonting. Har aldrig tidigare i livet haft så mycket att glädjas över. Det är en lyx att vara nykter!

Profile picture for user Renova

Å - tack för era fina svar!

Jag rymde iväg till goda vänner en sväng, satte mobilen på ljudlöst, och tittade bara till den ytterst sällan. Ljuvligt! Jag försöker även få med barnen på skärmfri vecka, men de jublar inte direkt av tanken.

Att inte dricka ensam har verkligen påverkat även hur jag dricker med andra. Jag har alltid trott att de jag hälsade på håller samma tempo på vindrickande som jag, men så var det inte riktigt… Och det gick väldigt bra att inte köra om dem. Man kan även övergå till te efter middagen, om man vill sitta kvar och prata… Kanske har de mer fortsatt av ”omtanke” om sin gäst tidigare. Det är så mycket jag på riktigt inte har förstått.

Jag ska absolut inte påstå att jag inte hade velat ha mer, men det var ingen stor ansträngning att låta bli.

Nu är det bara resten av sommaren, och sen resten av livet, att hantera. En dag i taget, och hittills är jag så himla glad!

Kram!

Profile picture for user Renova

Trigger som jag var helt oförberedd på - dagen startade med ett grinigt telefonsamtal, fullt av missförstånd, med min mamma.

Herregud, jag är över 50 och går fortfarande igång på henne. Jag har en omtänksam, klok och nära mamma, men det är någonting i tonen ibland som väcker den argaste av tonåringar i mig. Och då slutar jag helt att vara en välfungerande och värdig person, och trasslar in mig i barnsliga resonemang som jag inte kan komma ur. Egentligen har våra ”bråk” ingenting med innehåll att göra, utan bara bara hur det sägs. Gud vad jag känner mig larvig. Så ringde jag upp igen efter några timmar (efter att ha avslutat med ” nu pausar jag, måste lugna ner mig”), och bad om ursäkt för min griniga ton. Och då drog hon igång igen med samma.

Å vad jag är smart som inte har vin hemma! Jag var verkligen helt oförberedd på vilket sug det väckte. Dricka vin för att göra finger och känna att jag är vuxen och gör som jag vill. Fortsätta elda upp mig och gotta mig i hur missförstådd jag är.

Har ingen plan gör vad jag ska göra istället, hade jag varit lite mer vältränad hade jag sprungit fort och länge. Nu sitter jag still och försöker reda i vad som händer i mig. Phu.

Profile picture for user Renova

Kvällsdopp och jordgubbar får bli min sommarlyx. Obegränsat med jordgubbar - kostar inte mer än en massa vin, och sena kvällsdopp som mina barn inte alls är vana vid, eftersom jag inte kunnat köra så sent. Och då kommer de ihåg hur härligt det är till nästa sommar, så bygger jag in redan nu att jag är nykter då också!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Renova Det låter som en toppensommar både för föräldrar och barn 😍 Jag har själv lyxen att kunna bada på en massa olika ställen, både hav och sjö. Det var 22 grader i havet ikväll, så nice.

Att kunna köra bil när som helst på dygnet ger en oerhörd frihetskänsla.

Kram 🐘

Profile picture for user Renova

Funderar kring klimakteriet och Pms och hur jag har druckit. Tidigare har jag haft hygglig kontroll på mina hormonsvängningar, och kanske inte direkt anpassat vinandet efter det, men ändå konstaterat att jag blir extra bakfull, och extra snabbt påverkad. Och sådär ovärdigt känslosam när jag blivit berusad.

Nu, mitt i klimakteriet, är hormonerna extremt opålitliga. Jag börjar ändå kunna sortera ut vad som faktiskt inte hörde samman med vinet, och kan lyssna in mig på ett annat sätt. Lättirriterad, extra sorgsen, trött, utan att ha druckit dagen innan. Då är det lite lättare att ta hand om sig. Känslor som går att stå ut med på ett annat sätt när det inte är något jag orsakat själv, och som är utan skam. Men nästan samma oro i kropp och själ som efter en fylla.

Jag har nog alltid druckit på den här känslan tidigare. Och då hamnat i att vältra mig i min ynklighet.

Jag kan längta ihjäl mig efter att vara ”på andra sidan” och bli en klok gammal tant.

Profile picture for user Charlie70

@Renova jag har definitivt kunnat se ett mönster mellan alkoholkonsumtion och mens. Inte sällan har jag fått mens dagen efter den där kvällen när jag inte drack lagom utan alldeles för mycket. Nu i klimakteriet med väldiga svettningar som jag försöker mota bort med hormoner är jag tacksam för att jag inte dricker och behöver svettas av den anledningen också på nätterna :D

Kram!

Profile picture for user Renova

@Charlie70, ja, jag tror också att klimakteriet (för mig är det mest humöret) har blivit lite lättare. Och det är skönt i eländet att ändå kunna sortera ut vad som är vad. Jag hade värmevallningar och sömnproblem i någon månad i höstas, sedan slutade det magiskt. Hoppas för gott.

Nu sitter jag ensam i köket hos mina föräldrar, på bänken står en vinbox och stirrar på mig. De kan ha samma stående i veckor. Tidigare har jag alltid slattat lite när alla gått och lagt sig. Inget sug just nu, men det irriterar mig att jag ser den, och att den verkligen stirrar tillbaka.

Nåja. Jag dricker inte ensam. 😇

Profile picture for user Andrahalvlek

@Renova Jag är helt övertygad om att nykterheten gjorde mitt klimakterium lindrigare. Jag slapp nattsvettningarna nästan helt när jag blev nykter. Mitt humör blev också jämnare, inte lika bråddjupa svackor längre.

Jag kom nog in i förklimakteriet redan i 40-årsåldern och har mått apa rent ut sagt. Återkommande depressioner och mycket ångest, som jag toppade med alkohol. Helt borta sen jag blev nykter. Nu vid 52 års ålder gör mensen bara några få besök per år, så snart är jag ute på andra sidan 🙏🏻

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

@renova - våra halvdruckna flaskor brukade stirra på mig med. Tills jag ställde undan dem långt bak i ett skåp. Nu dricks det så lite men jag har för vana att ställa undan allt som inte är urdrucket.
Jag tycker du skriver så bra om möjligheten att ta hand om sig bättre när känslorna av skuld och skam inte finns där. Det är bra. Klimakteriet kan vara skitjobbigt. Hade detta varit en manlig åkomma är jag säker på att ett friår hade inrättats för ändamålet. Liksom de kliniker med lyxig eftervård vi hade haft om män fött barn.
Men nu är vi här. Jag plåstrar mig med hormoner och det hjälper. Många. Bra att testa om det blir jobbigt, och skyddar mot en massa annat, benskörhet och så.
Men rent existentiellt ska man ju igenom det, och det är klarare sikt som nykter.
Kram.

Profile picture for user Futurista

Kikar in och säger hej. Hur går det för dig hos svärföräldrarna och med stundande midsommar? För mig (barnfri i veckan) blir det inget traditionellt midsommarfirande så detta känns som vilken fredag som helst.

Det här med värdighet och stolthet skriver jag under på. Jag känner mig så autentisk, stark och rakryggad när jag håller mig nykter. Det måste jag påminna mig om. Har slirat lite senaste veckan och hamnat i nån sorts sommarvibe med nån öl här och ett glas bubbel där. Det känns i mitt mående.

Trevlig midsommar! 🌸🌼

Profile picture for user Renova

Tack @Futurista! Jag har ju inte riktigt bestämt mig för hur min framtid ska se ut m alkohol - bara att jag inte ska dricka ensam. Det går bra hittills, enklare än jag trodde, och det känns egentligen mer som en fråga om självbild än om alkohol - just det där med ”autentisk, stark och rakryggad”, som du skriver. Mer som att hitta tillbaka till något än att bygga något alldeles nytt.
Kram 🌸

Profile picture for user Renova

Midsommar! Jag hade verkligen tänkt till på hur jag ville göra - det var heldagstillställning hemma hos mig, jag skulle ordna mat, och olika gäster skulle ha med dryck. Och jag skulle hålla i mig.
Och så, fem minuter innan allt skulle dra igång, ringde gästen som skulle ha med middagsvinet och kunde inte komma. 😂

Förstår ni vilken fasa det hade varit tidigare år? Nu var vi 6 vuxna med 6 folköl och två flaskor vin. Och det blev så trevligt! Ingen ens kommenterade vinmängd, och vi satt och pratade halva natten, och det blev vin kvar.
Min stora miss var att jag glad i hågen hade bestämt mig för att feströka - jag tror att det är vad jag känner av mest idag. Blä, det får jag lägga ner…

Profile picture for user Renova

God morgon! Jag låg och funderade innan jag somnade igår. Det har känts lite olustigt med alkoholkalendern, och att dricka socialt, och så vill jag inte ha det.
Jag fick så fin input när jag började skriva här, tror att det var Mirabelle eller Se klart som skrev att man inte behöver se hela trappan för att ta första steget. Och mitt steg (första eller kanske enda) handlar ju om att inte dricka ensam. Det andra har inte varit ett stort problem, och är något som jag faktiskt vill ha kvar i mitt liv. Så nu tänker jag att jag håller mig till att räkna enheter de dagar som jag är ensam vuxen i hushållet (nästan jämt), och släpper de andra dagarna okontrollerade. Jag blev lite medryckt av den allmänna yran här, och glömde bort hur jag själv vill ha det. Sedan är jag övertygad om att den övriga nykterheten, och glädjen i den, kommer att fortsätta påverka hur jag vill må efter en fest (och hur jag vill vara under tiden), och att jag har fått nyttiga insikter om vad som händer när jag inte är den som föreslår att vi ska öppna en flaska till, eller dricker fortare än de andra.
En sak som jag verkligen försöker hantera med mig och hur jag lever är att inte ha full kontroll hela tiden. Att klara tomater skurna på fel håll (visst Gullranka?). Och det skar sig riktigt illa med att räkna glas. Jag tror inte att glasen nödvändigt blir fler, men just nu måste de vara oräknade.

Så nu tänker jag glädjas åt att det jag ville uppnå när jag började här verkar gå bra! Fy fasen vad skönt det är att inte skämmas och försöka dölja något inför barnen. Vilken sommar! Pigg, solbränd och ganska glad!

Kram på er!

Profile picture for user Gullranka

Så härligt att du hittat ett förhållningssätt som känns bra för dig - det är ju ändå det som är det viktigaste! Jag tänker att ens strategier för intag inte måste vara statiska, man får ratta och skruva tills man hittar inställningarna som passar just en själv. För en del (som mig) visar det sig efter en del rattande att helvitt är enda vägen, och för andra funkar det prima att ändra tillfällena eller mängderna och hamna någonstans där man trivs och mår bra. Låter som att du hittat det som funkar bäst för dig, och det glädjer mig mycket! Ha en skön sommar 🌸

Profile picture for user Futurista

Klart du ska följa din egna väg och om det är att inte dricka ensam - go for it! Det är en riktlinje jag också har och poff! - så var tillfällena inte så många. Fast nu på sommaren kan dom smyga sig på, social-dricka-tillfällena. Så länge du mår bra så 💕💫🌸 heja dig!

Profile picture for user Renova

@Gullranka @Futurista, tack! Och jag vet ju inte heller var jag landar - kanske det blir helvitt här också tillslut! Just nu är jag till exempel lite för uppladdad inför en middag på lördag. Det brukade jag förstås inte vara när jag pimplade vin så gott som varje dag. Kommer att kräva mycket tanke och andning det här… Målet är ju att hitta ett förhållningssätt som inte är laddat.

Och en till rapport från denna nyktra sommar - jag har alltid trott att jag är väldigt värmekänslig, och inte funkar när det är typ varmare än 23 grader. Att jag måste ligga stilla i skuggan. Jaja, nu funkade det utmärkt att slå en liten äng härom dagen. Det är nog mer bakfylla än värme jag var känslig mot. Jag blir allt lite generad…

Profile picture for user Renova

Funderingar kring drickande och folk.
Jag förstår ju att många som slutar helt gör det av en anledning (eller av olika anledningar), och jag tycker att det är fantastiskt bra gjort! Jag får själv en enorm kick av att jag känner mig så lätt och stark och stolt de (flesta) dagar jag vaknar nykter och obakis. Den här sommaren är verkligen ett uppvaknande.

Men jag tänker såhär - antingen så finns det olika sätt att göra det här på, eller så är det bara att sluta dricka helt som gäller (när man har passerat en viss nivå). Och jag tror att om det är att sluta helt som är det enda rätta så måste alla få vandra sin väg dit.

Det måste vara oerhört frustrerande om man är övertygad om att andra tar en omväg (när man själv har sett den snabbaste vägen) att inte vilja vara där och puffa tillrätta och hjälpa till, men min erfarenhet av folk och förändring är att det väldigt väldigt sällan funkar så. Och allas sandaler är lite olika. När man är nyfrälst över sin egen lösning tror man lätt att den passar alla, och det är lätt att glömma alla gropar och gupp innan man hamnade rätt - gupp som säkert var alldeles nödvändiga för att hamna rätt tillslut.

Jag har ju inte blivit ifrågasatt av någon - men jag går nästan alltid in på "senaste kommentarer" och skummar igenom även det som inte hör till "förändra".

Jag har till exempel varit "bra" på att feströka, efter att jag slutat till vardags. Det är inget som ligger och pockar på i veckorna. Och jag är en envis jävel, och tokindividualist - har alltid hatat att ingå i grupper där man ska tycka lika. Jag älskar gråskalorna i livet - att det inte är svart eller vitt, att en del är si och en del är så, och att det gör livet rikare. Tror att alla har en kamp att utkämpa i livet - men att det är olika kamp. För oss olika anledningar till att vi druckit för mycket, olika bakgrund och värderingar, olika konsekvenser. Och mycket lika förstås. Och kanske olika lösningar. Vad vet jag.

Det är en sån fantastisk blandning av människor här inne - jag får ut en massa av allas inlägg (oavsett om det stämmer med hur jag tänker eller inte). Stör jag när jag gör min egen plan? Eller är det bara en frustrerande omväg? Jag tror ju att jag kanske kan komma till ett annat ställe också - att det kan gå. Men inte vet jag.

Kram!

Profile picture for user Kennie

Hej Renova!
Mycket intressant läsning i din tråd. Jag funderar också lite över hur jag ska göra framöver. Har en tanke om att ta ett glas någon gång ibland, men har haft svårt att njuta av det där glaset när jag väl tar det. Inte för att jag är rädd att bli beroende egentligen, mer att när jag nu upplever alla de fördelar jag faktiskt gör med att alkohol inte är det normala på helgen för mig längre, varför ska jag då alls dricka. Jag vill kunna ta ett glas ibland och att det ska kännas lite lyxigt, men senaste gångerna har det bara känts lite konstigt. Lite som med feströkning, när man feströker mer sällan är det inte så gott längre tycker jag. Jag tror att allt jag läst om alkohol i olika böcker och på forumet har förändrat min inställning i grunden, och jag kommer aldrig kunna gå tillbaks till det obekymrade sättet att dricka som jag hade innan det eskalerade. Och skälet till det är inte risken att bli beroende, utan att jag numera alltid också ser det negativa i alkoholen. Jag vill kunna njuta av det men gör det inte, vilket gör mig lite fundersam. Har en liknande känsla inför att äta kött, gör det ibland, men har med mig tanken av att jag faktiskt äter något som haft ett medvetande, vilket tar ned upplevelsen. Vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägg, men det är något i din tråd jag identifierar mig med. En fråga om att vara sann mot sig själv, leva på ett sätt som stämmer med den man vet att man är, i enlighet med sina egna värderingar. Och att ompröva sina värderingar mitt i livet är omvälvande. Men också positivt. Har du läst "Jag som var så rolig att dricka vin med" av Rebecka Åhlund? Den var en ögonöppnare för mig och jag gillar hennes punkiga attityd till att vara nykter.

Profile picture for user Renova

Tack @Kennie!!! Precis så! Jag är lite olycklig för att jag har tagit den obekymrade glädjen ur de tillfällen jag väljer att dricka. Det är verkligen något att brottas med.
Jag såg flera intervjuer med Rebecka Åhlund när hon precis kommit ut med sin bok. Hon är underbar, och jag fick mycket att tänka på, även om jag också tänkte att mina problem nog inte var så stora - jag har aldrig druckit dagtid eller vid ”pinsamma” tillfällen.
Kanske jag förminskar mina problem och tänker för högt om min viljestyrka, men jag tror att jag känner mig rätt bra. Jag har haft flera perioder tidigare i livet när jag har brottats med vem jag är och hur jag vill leva, och det brukar komma gott ur det när brottningsmatchen är klar. När tankarna kan flyga mer fritt igen, och inte måste kretsa runt samma.
Den här sommaren får bli en start på resan (eller egentligen började den för ett år sedan, när jag slutade vardagsdricka), när jag testar vad som känns rimligt.
Rödvinsvänster utan rödvin, punk utan sprit. Vi får se.
Jag följer det du skriver, Kennie, har känt igen mycket, och tycker mycket om dig. Kommenterar sällan i andras trådar pga mitt vingliga förhållningssätt - jag känner mig så kluven i vad jag tror på för egen del.

Kram! 🌸

Profile picture for user Kennie

Tack för ditt svar Renova, jag gillar dig också! Det är roligt när man läser någon annans tankar och kommer på att just så tycker jag också fast jag inte formulerat det tidigare. Ja, i sommar utforskar jag tillvaron som någon gång ibland-drickare. Fast just nu tycker jag att det egentligen vore coolare att inte dricka alls, gillar inte heller att följa med strömmen... Vi får se var det landar.

Profile picture for user Renova

Idag är jag helt slut. Gick och la mig tidigt igår (före barnen), och började plötsligt störtgråta. Det höll på flera timmar, utan att jag kunde hejda mig. Men det var så obeskrivligt skönt (mitt i eländet) att det var nykter gråt - att känslorna inte var vinpatetiska. Det var många år sedan jag grät på riktigt, utan hjälp av vin.

De andra problemen i livet har ju inte försvunnit för att jag inte dricker ensam längre, kanske ser jag dem istället tydligare. Hurdan mamma jag skulle vilja vara, och kontrasten mot hur jag är. Vilka krav jag har på mig själv. Att jag orkar och orkar och orkar tills det brister och blir gråt och ilska. Och nu varken dämpas eller förstärks känslorna av vin. Jag får försöka möta mig i det här.

Mitt beslut att inte dricka ensam fungerar bra. Jag har inte just haft något sug (tror inte att jag har druckit "på sug" tidigare heller, utan mer alltid planerat in vin när jag är ledig). Senaste middagen med vänner räknade jag inte "enheter", och det kändes bättre. Fortsätter det såhär så är jag nöjd.

Idag är jag skör och eftertänksam. Vi har inte så stora planer för dagen, det passar mig bra. Trädgården prunkar, och idag ska jag sitta still och vara i den istället för att rensa. Idag vet ingen mer än ni hur jag har det. Gott så.

Profile picture for user Renova

Funderar på det där med sug. Jag har aldrig upplevt att jag måste hålla i mig tills Systemet har stängt. Mitt drickande har skett planerat, jag har druckit det som finns hemma, och inte alltid druckit upp. Men jag har ju sett till att det finns när jag är ledig.
Har inte dolt mitt drickande, flaskan har stått framme. Eller jo, visst har det ibland stått en box i skafferiet, men jag har ju inte haft någon vuxen här som har reagerat på att den blivit lättare. Smugit lite för mig själv, kanske, med hur mycket jag har fått i mig. Och har i och för sig njutit av att smygslatta när alla har lagt sig hemma hos mina föräldrar (det är mitt smygigaste).
Vet inte om barnen märker min omläggning. Det hade varit skönt att få någon hint om det, men å andra sidan skulle det vara skönast om de inte har fattat att det var dåligt innan.
Får en dyster känsla ibland på kvällen, en saknad efter vin och lättnad kanske, eller kanske bara en påminnelse om att livet inte är så himla kul just nu. Men inget sug, tror jag. Följer alkoholprogrammet, mycket är bra, men mycket stämmer inte på mitt läge.
Kopplar min nattliga gråtattack till livet och hormoner. Måste pigga upp livet, eller nöja mig med läget.

Profile picture for user Renova

Sitter i en park och väntar på barn som är på aktivitet. Tänker tillbaka på alla gånger jag varit bakfull i motsvarande situation, och sovit en stund i bilen. Herregud, den misären vill jag aldrig tillbaka till.

Fastnade i det där med sug. Jag tror att jag mer letat lättnad i de stressiga och rätt ohållbara år som jag varit i - att det varit bot för ett skav mer än ett sug med alkohol. Skavet finns verkligen fortfarande, men jag tänker inte alkohol som lösning med automatik. Och finns det inget vin så blir jag inte/sällan sugen. Inför att jag ska dricka, när planen är klar och vinet finns, när första glaset strax är i min hand, växer suget hejdlöst - jag blir berusad redan på känslan av att nästan ha första klunken i munnen. Så det är planen jag behöver akta mig för. Igår var jag nära att göra en fredagsplan med bubbel, (för att jag har varit så duktig…), nu suddar jag ut den. Jag behöver planera livet på morgonen, när jag är tacksam över nykterheten, när jag är hyggligt tidigt uppe och gör frukost åt ungarna.

Profile picture for user Se klart

Hej där,
Jag känner igen mycket av det du skriver, och det känns verkligen vettigt och klokt att bena ut tankarna så. Sug var inte heller något som drabbade så pass att jag hängde så ofta på Systembolaget, jag lyckades få mitt missbruk att se ganska civiliserat ut- jag var bra på att ”men jag har aldrig”
Till sist är det bara var och en av oss som bestämmer. För mig har det varit för svårt att hålla suget på avstånd när jag väl dricker. Jo, funkade ofta med två glas, eller tre. Men jag började med övertramp. Jag drack plötsligen så mycket mer än tänkt. Jag kunde tänka ”hoppas jag inte blir för full”, jag tappade kontrollen.
Det finns lika många sätt att hantera der nyktra livet som människor här. Vi testar oss fram. Jag gillar att läsa dina inlägg! 🤗

Profile picture for user Renova

Tack, Se Klart! Det är första gången jag är med på ett internetforum, och jag tycker att det är märkligt men spännande - har egentligen ingen aning om jag skriver dagbok för mig själv, eller om någon läser. För mig själv är det ett bättre sätt än jag hade kunnat tro som hjälp att sortera tankar. Jag hade läst flera av er ganska länge (åtminstone ett par år, av och till), och inspirerats och börjat hantera livet lite. Blev nästan lite star-struck när jag fick svar här! 😘 Tack!

De senaste dagarna har varit ganska bra. Jag funderar mycket kring att dricka kontrollerat. Det gör jag inte. Jag är antingen nykter eller ”okontrollerad”. Det får vara så just nu, det är inte så ofta jag dricker socialt, och det är inte så att jag blir överdrivet berusad. Jag ser till att inte vara den som ”sätter tempot”.

En kväll har jag druckit ensam. Oplanerat, tänkte jag säga, men det stämmer inte alls, jag hade sett till att köpa mer vin till en middag än det skulle gå åt, och drog i mig en del kvällen innan. Så vill jag inte ha det.

Tyvärr är det en av få kvällar i sommar när jag har suttit ner och kopplat av. Jag måste hitta ett annat sätt att göra det på. Vill inte titta på fler netflixserier. Jag läser mycket - men på något sätt handlar alla böcker just nu om missbruk (läser tex om Patric Melrose-serien - riktigt dystert, men extremt mycket tänkvärt). Vilket fokus man får. Och som sagt - det går inte att ”otänka” alkoholen som problem när man väl börjat grubbla.

Profile picture for user Se klart

Jag älskade Patric Melrose- serien, makes u think men är ju fantastisk litteratur främst. Jag har heller inte skrivit på många forum (kanske inget) och precis som du började jag ju inte med nån tanke om att sluta helt. Men sen gjorde jag det. Först av allt tänkte jag på konstigt vis att någon (här!!) skulle säga ”äsch du kan nog dricka normalt så småningom”. Ha ha ha. Så patetiskt i efterhand. Nu vet jag ju att det bara är jag som bestämmer.
Min stora rädsla i livet var att dricka mig till ett beteende/beroende som skulle göra att jag var tvungen att slute (barn, jobb, etc) så jag startade min tråd ”förebyggande…
Säg till om du vill ha input från oss andra! Kram 🌱

Profile picture for user Renova

Ja herregud, Se Klart! Tack för den - såklart skulle jag vilja att ni imponerades av min benhårda vilja att dricka som vanligt med folk och vara nykter mellan… 😂 Och såklart är det patetiskt att söka välsignelse för det projektet här.
Någonstans i mig (inte så väldigt långt in…) bor en tjurig unge som inte låter någon annan peta på mina planer.
Men jag tänker att jag fortsätter under sommaren åtminstone, eller tills jag känner att det inte är det jag vill, utan välsignelse.

Och jag vet verkligen inte - kanske är arbetsinsatsen för stor, kanske är glädjen i upplägget för skavig och liten för att vara värd insatsen. Kanske är det för lätt att halka tillbaka i att dricka ensam.

Och varför vill jag fortsätta dricka mig berusad, frågar du i mitt huvud. Jag vet inte. Vet mer vad jag inte vill. Jag vill komma bort från att det handlar om att värja mig mot tristess, eller att det blir slentrian. Jag vill inte behöva vin för att sätta mig ner och ta en paus.

Och ja, jag vill väldigt gärna ha input, och du (och många andra här) är strålande bra på att göra det utan pekpinnar.

Och så vill jag gärna att du/ni säger till om jag inte ska vara här - förändra mitt drickande håller jag ju på med, men det jag håller på med kanske inte kvalar in som måttfullt direkt.

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag började själv hänga här som en ”kontrolldrickare” hösten 2019. Det funkade inte. Inte i längden. Men nu är jag nykter sen 519 dagar tillbaka, och det funkar mycket bättre. Det enda jag ångrar är att jag inte slutade dricka tidigare.

Men det är en process att ta sig dit, man får ha tålamod med sig själv. Stöta och blöta argument och tankar hit och dit - och det är det här forumet svinbra att använda det till. Oavsett hur mycket eller lite man dricker. Det som förenar oss är att vi har/har haft ett problematiskt förhållande till alkohol, annars hade vi inte hängt här på forumet.

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Oj, frågan varför man/jag/ en vill fortsätta att dricka sig berusad är ju inte alls svår! Det finns så mycket med alkohol och berusning som jag gillade! Jag brukar säga att mitt äktenskap med vinet var lyckligt men efter ett antal år fick det våldsamma inslag och då hjälper inget annat än att gå.
För mig handlar allt om insikten att det här är för farlig materia för just mig. Jag har inte supit bort relationer jag har inte sjukskrivit mig pga bakis (jag vet, jag är expert på allt jag ”inte” har gjort i mitt missbruk). Men jag har; varit bakis otaliga, oräkneliga gånger påväg till jobbet och försökt räkna tillbaka när jag hade mer än en vit dag på raken. Har glömt vad barnen sagt eller mannen berättat. Missat handlingen på alla serier, druckit mest och fyllt på i smyg. Oroat mig för att vin inte ska räcka (eller finnas!) blivit för full på familjemiddag och kräkts (i smyg).
Dessa saker sammanfaller med min ålder, 53 vid tillnyktrandet. Jag insåg att jag skulle kunna sluta hur som helst. Pensionen, en skilsmässa, ett barn som mår dåligt, för mig handlade mitt allvarsssmtal med mig själv så mycket om att vara stark i livet. Rustad, grundad.
Sen- eller förresten- nu saknar jag inte berusning men det är för att jag inte grottar i de tankarna längre. Jag går förbi. Tänk kille eller någon man var väldigt kär i på högstadiet och man till sist fattade att han aldrig skulle- ringa tillbaka. Då gick man genom korridoren med blicken fäst vid utgången och så småningom gick det över.
Vilket låååångt inlägg som egentligen handlade om varför berusningen är så lockande. Berusningen är ju att den där killen möter ens blick och ringer tillbaks och vill bli ihop och ångrar sig. Det är ju för mig numera en fantasi som hör ihop mer med min ungdom men inte med den jag är idag. Jag är mer nyfiken på annat, min ungdomskärlek önskar jag inte mig tillbaka till. Livet har för mig blivit både mer spännande/ och lugnare- utan alkoholen.
🌱

Profile picture for user Renova

Några veckor senare. Jag fastnade lite i att hänga här, och behövde pausa. Har haft det ganska skärmfritt, vilket även gör det lättare att få ungarna att lägga ner telefonen. Och ger mig tid att vara mer närvarande, både med mig själv och dem.

Det har gått tillräckligt bra med alkoholen. Utan alkoholen. Det känns så gott som självklart att inte dricka ensam. Vid ett tillfälle (inför en middag hos mig) fanns det en massa vin hemma, och jag kom förstås på att det skulle vara härligt att läsa en bok med ”ett” glas i den varma sommarkvällen. Och det kan jag ju verkligen inte. Jaja, det ångrade jag bittert dagen efter, och redan medan det pågick. Så dricka ensam får gå bort helt, liksom att ha vin hemma.

Har druckit som vanligt socialt, utan att räkna. Det har oftast varit blandade skaror som umgåtts, med barn och bilkörare, vilket hållit nere intaget. Och jag har slutat vara den som driver på (nästan).

Kanske kan det fungera, det här. Sonen har föreslagit att jag skulle köpa vin nån fredag, i samband med att vi handlade chips och läsk till dem. Han vill väl bara att jag också ska få ”fredagsfeeling”, eller så var det ett litet test. ”Vet du”, sa jag, ”jag har kommit på att det känns lite onödigt att dricka vin så fort jag är ledig”. Han såg glad ut, och sedan dess har vi inte kommenterat det.

Jag har berättat för flera vänner att jag slutat dricka ensam. De hade nog inte fattat (hur de nu skulle ha gjort det) att det varit ett problem, men har lett till bra diskussioner om oro inför framtiden och vad vi gör av våra liv.

Jag känner mig rätt lugn och fräsch. På kvällen innan jag går och lägger mig händer det att jag stannar till vid spegeln och tittar mig i ögonen och gratulerar mig själv till hur bra det går. Stolt och ärlig.

Profile picture for user Maja71

@Renova låter som att det går bra för dig ⭐ Härligt!
Jag ska också försöka hitta min balans men har inte tagit det där första glas vinet ännu ... Har nollat över tre månader nu. Är sjukt stolt! Trodde aldrig det skulle gå. Har iof "fuskat" och ätit Antabus mesta delen av tiden. Min räddning men nu är jag lugn och har inte sug efter a.
Bästa är ju att vakna fräsch och äta en god frukost 🥖🍪🫖
Ha en fin fortsatt fin söndag ☀️🌺

Profile picture for user Kennie

Hej! Vad skönt att du hittat en modell som fungerar! Jag gillar det du sa till sonen, att man inte behöver vin för att få fredags-feeling. Det känner jag är viktigt i relationen till mina barn, att visa att man kan njuta och fira utan alkohol.

Profile picture for user Renova

Tack för pepp, Maja71, Lavendelblomma, Kennie och Se Klart! 🌸

Det är så mycket jag inte har fattat. Att känslan efter ett glas vin är tillräcklig i sig, att den står på egna ben. Tidigare har ett glas vin varit starten på något, eller vetskapen om en brist - ”bara” ett glas.

Hemkommen från all-inklusiveresa till medelhavsö med en annan familj. Med ett glas vin då och då, trots gratis vin flödande ur alla kranar, och servitörer som kommer och vill fylla på. Och ett glas har inte blivit fyra - istället kortspel med barnen i ljumma sammetsnatten, nattbad och njutbar frukostbuffé, jag har tagit initiativ till förmiddagsutflykter innan det har blivit för varmt. Inte bakissovit i solstol. Kört bil på krångliga små vägar.

Jag har fått en del uppenbarelser den här sommaren, på ett helt annat sätt än jag tänkt. I början var jag så rädd att det skulle vara tomt och tråkigt utan vin. Så dumt. Så sent i livet jag insett detta. Så nöjd jag är ändå med hur det blivit.

Profile picture for user Maja71

@Renova wow, grymt bra 🏆Intressant det du skriver om att första glaset är starten på något! Så sant. Den ska jag ta med mig och ändra mitt mind set.

Tack 🙏

Profile picture for user Renova

Tack Se Klart! Jag hoppas att det är början på en balans, åtminstone!

Maja71 - det är så fascinerande med ens mind set! Jag läste precis vad Se Klart skrev i en annan tråd om att det händer när det är dags (min tolkning, fint inlägg, Se Klart), och kan verkligen se hur det stämmer på mig. Jag har funderat så mycket i sommar, och kommer aldrig att kunna ”otänka ” det, och svär ibland över att jag inte har gjort det här tidigare. Men så tänker jag också att det var nu det var dags - tillräcklig blandning av skav och vilja. Och då kom mind setet. Inte av sig själv direkt, men tankarna har tagit det utrymme de behövde.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Renova Någon liknade det vid att du har fått ett trolleritrick förklarat i detalj för dig. När du har fattat kan du inte ”ofatta” igen. Just det tricket ser du i detalj hur det genomförs.

Kram 🐘

Profile picture for user Renova

@Se klart, det går bra! Eller okej! Eller - tillräckligt bra. Något snedtramp någon gång, men som mer lett till beslutsamhet än ångest, om du förstår?
Min strävan har såklart handlat om alkoholkonsumtion, men kanske ännu mer om att vara stolt och rakryggad, och att kunna stå för vem jag är. Inför mig själv, mest. Och jag tror att jag har hittat rätt - jag har det där lugnet i mig nu på ett annat sätt.
Dricker ibland, socialt, och det är mindre laddat nu. Kommer nog inte att kunna ha alkohol hemma på länge. Någonsin? Men det är väl ett litet pris att betala i sammanhanget!
Kanske hade det varit ”lättare” att sluta helt, men jag njuter av att det här funkar. Och eftersom jag har lite kontrollissues försöker jag hålla mig så långt jag kan från det svartvita.
Men vad jag ser mycket nu! Man blir ju lite av en spanare på andras drickande. Och det jag är mest stolt över är nog att jag har pratat med ganska många om att jag inte vill ha vin hemma, att jag inte kan hejda mig. Det tycker de är konstigt - det stämmer inte alls med vem de ser mig som, men vi lär känna varandra lite till.
Fantastisk resa. Inte enkel, och inte färdig, men otroligt värdefull.
Jag tittar in här och läser då och då, men har haft svårt att hitta en plats där jag känner att jag kan ge något tillbaks. Jag är ju inte måttlig, direkt, och förstår att mitt sätt inte passar de flesta. Därav låg aktivitet!
Tack för att du tittar till mig! 🌸

Profile picture for user Renova

Sitter framför brasan med en kopp kaffe och ser fram emot en nykter helg. Det är nytt! Först nu verkar det ha landat helt i mig att det är bara härligt, innan har det varit att avstå - nu glädjer jag mig helt åt tanken på det som blir istället för det som inte blir. Alltså - tidigare har jag glatt mig åt att inte dricka, nu över att vara nykter. En enorm omställning, som kan verka likadan men på insidan är helt annorlunda. Jag hade samma känsla ibland under sommaren , men då var det så fullt av aktiviteter. Var lite oförberedd på höst och vardag och att göra helg utan vin. Men nu så!
Jag har varit på en del tillställningar där jag har druckit som de andra. Det går bra, svårare när jag har gäster här hemma, och det finns vin kvar när de åkt hem. Eller när någon har med sig en flaska finvin i present. Det är jag i min ensamhet med vin som är ohanterligt. När ingen ser. Måste fundera vidare på detta - jag tycker som jag skrivit tidigare att det går "tillräckligt bra". Skavet är att det krävs en plan, att jag måste vara min egen polis och inte riktigt kan lita på mig själv. Och jag vill ju att vin med vänner ska ligga i den härliga högen. Vi får se. Just nu har jag inte bråttom.
Glad helg på er!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Renova skrev:"Alltså - tidigare har jag glatt mig åt att inte dricka, nu över att vara nykter. En enorm omställning, som kan verka likadan men på insidan är helt annorlunda."

Spot on! Den växlingen i det mentala tänket är oerhört betydelsefull. Grattis! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Hej @renova, vad kul att du skriver och att det går så bra. Och att ha så pass styrfart att du inte har bråttom. Jag tycker det är väldigt intressant att ta del av olika infallsvinklar på det här med nykterhet och måttlighet. Jag tror, förutom att jag nog redan plöjt upp en alkoholskada/beroende som jag inte vill väcka. Att jag är antingen för lat eller för gammal för detta med måttlighet. Jag har faktiskt inte funderat så mycket på det alls, för egen del. Men så är jag också en sån som fick vara min egen gestapo för att kunna hålla mig till två glas. Ett kunde jag lika gärna vara utan. Så för mig kom inte frågan att bli aktuell.
Jag sörjde ett tag detta faktum. Det gör jag inte längre vilket mest visar hur föränderligt och spännande livet är. Kram till dig!

Profile picture for user Renova

Tack för svar Andra Halvlek och Se Klart!
Jag har också läst i din tråd, Se Klart, där du utvecklar. Det här är (förstås) jätteviktiga diskussioner för mig. Tack!

Alkoholbiten är bara en del i någon slags livskris som är mycket större, och som jag faktiskt inte tror är alkoholutlöst. Men det är helt klart en av pusselbitarna. Jag jobbar med att ha ryggen rak, och stå för vem jag är, att kunna se mig själv i ögonen och vara den mamma jag vill vara till mina barn. Men kanske allra mest den människa jag vill vara inför mig själv. Och det är ju inte att vara polis - jag vill vara min egen medmänniska, som lägger en hand på min kind och tycker att jag är tillräckligt bra, trots skavanker och misstag.
Jag tror inte att jag kommer att landa i helnykterhet. Just nu är målet (fortfarande) att bara dricka socialt, och att inte vara den som driver på takten det dricks i. Förutom att vara trött dagen efter har det inte fått mig att må sämre (tror jag, det kan man förstås ha många tankar om). Och det verkar inte väcka något sug (om jag inte har vin hemma. Vilket jag verkligen inte ska ha).
Jag räknar varken glas eller dagar, för mig är det viktigt att inte ladda nykterheten, eller att behöva "förlora" om jag missar - hellre en klapp på kinden. Känner mig som en vinnare redan, och att jag är påväg mot ett förhållningssätt som jag kan leva med. Med vissa justeringar, kanske.

Jag är också lat och gammal! 😉 Och ännu inte säker på vad som är jobbigast för mig i längden. Måste landa i en lösning som ger frid, och göra polisen till min vän.

Kram på er!

Profile picture for user Renova

Måste bara skriva om min nya fredagsfeeling! Det har infunnit sig ett lugn, en glädje över att ha nykter fredagskväll, som jag inte trodde var möjlig. Kompade ut efter halva dagen, handlade i lugn och ro, och går nu hemma och småplockar. Tidigare har målet varit det där första glaset innan maten, och sedan småpimplande under kvällen, och jag har inte fattat tidigare vilken stress det har inneburit. Och hur kort kvällen har blivit - vinet har alltid varit min signal på att sätta mig ner, att allt är färdigt. Middagsdisken har ofta väntat till morgonen efter.
Njuter. Glad helg på er!

Profile picture for user Renova

Ny fin nykter upplevelse (eller rättare sagt obakis) - hade bjudit in till lunch igår, och jag undrar om det inte är en ny erfarenhet att gå och småstäda och förbereda mat en lördagsförmiddag utan ångest och seghet. I mitt tidigare liv svor jag alltid över att jag inte bjudit in senare, försökte andas mig genom illamåendet medan jag lagade mat, hoppades att gästerna inte skulle märka min ofräschhet. Nu var det faktiskt bara mysigt, och allt var lagom färdigt när de kom. Älskar mitt nya oftast nyktra!

Profile picture for user Renova

God kväll!
Bara en kort uppdatering innan jag somnar - det är så lätt att tro att de som inte skriver har fallit tillbaka i dåliga vanor! Men det går bra! Jag följer min plan - dricker inte ensam, och drar inte upp tempot i sociala sammanhang, dvs dricker inte snabbare och mer än övriga. Det känns ganska enkelt och självklart nu. Njuter av pigga helgmorgnar, barn som jag kan vara med på riktigt, att alltid vara klar i huvudet på jobbet och framför allt - verkligen framför allt! - att leva utan skam. Brottas med en massa annat i livet också (förstås, det tog ju inte slut, utan mer ökade när jag började alkoholfundera på riktigt). Vem är jag, och vad vill jag, och hur ska en leva som klok gammal tant? Men det löser upp sig undan för undan. Mindre hets och mer koll på vad som är viktigt på riktigt.

Skriver inte här för att (här skrev jag om slutet på meningen flera gånger, kommer inte på hur den borde sluta) - men, ja, ni fattar. Jag läser en del, och hejjar på er alla. Det är så många kloka tankar att ta del av. Kanske är det någon där ute i cyberrymden som blir lite pepp av att höra att det gick. Eller att det går - just nu och för just mig. Är stolt och glad! Kram alla!

(och avslutar med att hälsa till @Majaela att det nog ska stå "nyktra" istället för "onyktra" i din hälsning! Men stort, stort tack!)

Profile picture for user Se klart

Hej @renova!
Jag blev riktigt glad av att läsa ditt inlägg! Så starkt jobbat att kunna gå i din riktning och känna att det går bra. Jag har en kompis som kör varannan månad nykter, det funkar bra för henne. Alla sätt osv… precis som du skriver så tar ju inte problem slut, haha. Men de går att vända och vrida på i dagsljus. Många är de problem jag gömt under en filt. så har de legat där och möglat och luktar illa i mitt liv.
Heja dig som bara den, vi ska leva riktigt bra liv som gamla coola tanter.
Önskar dig en fin första advent! Kram 🌟💕