av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
sön, 2021-11-28 - 22:38

1:a Advent 2021

Ligger i sängen och har gått och lagt mig tidigt, ska jobba morgonskiftet då en av killarna är sjuka, i Covid har chefen sagt, märkligt har för mig att han har fått sina två shot’ar.
En helg och för all del också en vecka som jag försöker sammanfatta.
Det har verkligen hänt massor varje dag.

I torsdag så hade vi en avslutningskonsert för kören i en kyrka en stad här intill.
Varje måndag har jag gått till kören, det har varit intressant att sjunga i klunga.
Vi är fyra gubbar på ett sextiotal tan…kvinnor, det är svårt för basarna att märkas i de ljusa stämmorna, men det är kul och vi/jag blir bättre för varje gång.
Men att sjunga inför publik och uppställda, det var verkligen en häftig upplevelse.
Har tänkt på det i massor efteråt, jag blir faktiskt glad i sinnet, så en rekommendation från mig, har du tråkigt i ditt liv, skaffa en ny hobby och bli exalterad oavsett hur himla tråkigt det låter innan man har provat.

I Tisdags blev jag hembjuden till min polare, han har ett ensamt och tråkigt liv egentligen.
Vi lagade maten tillsammans ifrån en matkasse, och jag bjussade på en efterrätt.
Vi hinner prata ikapp vad som har hänt sedan senast vi träffades, och det handlar som oftast om teknik vilket många andra tycker är tråkigt i längden, som min fru t.ex.
Hon följer aldrig med när jag och han träffas.

Igår åt vi alla en brunch på en typ herrgård, åt gott så vi nästan mådde illa.
Efter att tagit en stor tallrik med kallskuret så orkade jag inte gå in på det varma, så det blev att gå direkt till efterrätterna.
Till kvällen orkade vi bara att ta några varmkorvar till middag, när frugan skulle duka av så snubblade hon över 2,5 åringen som stod precis bakom henne vid diskhon.
Hon föll illa när hon försökte undvika att krossa barnbarnet, jag hörde ett brak ifrån undervåningen och barnbarnet som skrek, och sådant händer dagligen, att barnen trillar och slår sig så jag brydde mig inte så mycket.
Men så skrek dottern, ”Pappa, kom ner!”
Jag mötte min fru liggandes på knä med händerna för ansiktet på köksgolvet, det låg en ask med räksallad utspridd över golv och kylskåp, fläckar med färska bloddroppar på golvet, och då förstod jag att detta hade gått illa.

Hon var omtöcknad och likblek, hon blödde ymnigt ifrån munnen och jag undrade om hon slagit ut några tänder, men så var det som tur inte.
Ett stort jack i underläppen, ont i käken och en värkande vänsterarm blev resultatet.
Hon blev illamående och fick frossa av chocken så vi lade henne i soffan under en filt.
Det blev inget sjukhusbesök och idag mår hon under omständigheterna ganska så bra, med en fläskläpp och en blåmärke under hakan, lite svårt att tugga men det blir långsamt bättre.

Så visst har det hänt grejer under veckan som gick.
Min pappa lyckades en gång på sextiotalet med nästan samma sak när han skulle skrämma iväg grannkatten som höll på att spöa upp våran katt på farstukvisten.
Han halkade på den isbelagda trappen, föll över räcket trillade ca 2 meter ner i backen och spräckte underläppen så pass illa att han fick åka till sjukhuset och sy flera stygn.
Han fick vänta länge i väntrummet, de antog att de var en fyllegrej och lät han vänta.
Min pappa på fyllan, som varit absolutist i hela sitt liv, han blev ordentligt kränkt den kvällen.
Så min pappa var en riktig djurvän, fick ärr för livet, både i skinnet och i själen.

Så med en slutsummering av veckan som gick, ja det händer massor av grejer, men trots alla händelser så är ändå slutet gott, om man ser vad som kunde ha hänt.
Jag är tidig i säng, mobilen ringer kl 5 om några timmar.

En vecka som jag fortfarande kan tillskriva min som nykterist, och jag är stolt över det.
Har jag smakat alkohol då, ja ett par gånger, har jag någonsin tagit en andra sipp, nejdå.
Jag bildar mig en uppfattning av smaken, upptäcker att detta är ingenting för mig, och är nöjd så.
Vissa tar piller eller sprutor för att de är sjuka, för mig är det tvärtom, jag undviker vissa saker för att inte bli sjuk, en omvänd situation.

Jag har kontrollen, så länge jag tar kontrollen.

Berra

mulletant
mån, 2021-11-29 - 04:53

Hej Berra!
Fin läsning så här en tidig måndagsmorgon, lagom dramatiskt med lyckligt slut! Må du ha en god adventstid med några lugna stunder. Våra yngsta barnbarn är 10 och 7 nu så de kryper inte i fötterna på en. Men det finns andra småttingar i familjen, två fyraåringar röjde för fullt hos oss igår på förmiddagen. Sen njuter man av lugnet! Glad Advent🌟 / mt

Berra
mån, 2021-12-13 - 00:32

Luciavaka?

Nej det var längesedan man höll på med sådant.
Då var man tonåring och enda orsaken till att det fanns något som hette vaka var att man skulle dricka sig redlös…
Jag var väl med på något halvhjärtat försök vid något tillfälle i högstadiet, men oftare nykter än full.
Minns vid ett tillfälle hur kommunen hade ordnat en drogfri discokväll i folkets hus, och det var väl lite spännande när man var i den åldern.
På vägen ner till toaletten passerade man entrén där en välvuxen dörrvakt stod och höll alla fulla ungdomar utanför dörren.
Längst fram står en liten tjej från samma skola men årskursen under mig skriker okvädesord till dörrslusken skitförbannad, slåss och sparkar, till slut går fönsterdörren sönder.
Hon kom inte till skolan dagen efter då det verkligen var Lucia.
Hon som vanligtvis var den lilla försynta jäntan som alltid höll sig i bakgrunden av oss andra gömd bakom sina skolböcker i famnen.
Det sägs att hon tillbringade sin kväll på polisstationen.
Men det skrämde mig lite då, vad alkoholen kunde göra med människor, en dr Jekyll och Mr Hyde.
Det växte en djävul genom den annars så tystlåtna lilla flickan som aldrig syntes i vanliga fall.
Nu tog hon igen allt hon försakat med att vara en liten tyst mus under en och samma kväll, med besked och till synes överdrift, alkoholen blev inte bra för henne heller, inte denna kvällen.

Men att återkomma till dags dato, vi har varit på julbord med våra närmaste, ja det vill säga enbart då så blir vi tio stycken.
Vi hade bokat upp oss vid en liten stuga intill en sjö, gemytligt men ändå väldigt nära storstaden.
Sjön låg hårt frusen efter några rejäla kalla dagar i förra helgen, utanför lös några marschaller i den kyliga mörka kvällen.
Ett traditionellt julbord med egentligen inga extravaganser, men välsmakande och mysigt.
Lite förändrat då restriktionerna kommit tillbaka en bit, men det fungerade bra.
Vi fick ett långbord i en hörna av stugan där vi kunde vara med två små barn, en två och en halvåring.
Till det tog de flesta julmust av en liten mer vuxnare sort, kan inte säga vilken sort då detta forum inte tillåter dold reklam men den är bryggd på ett liknande sätt som öl med kornmalt och humle.
Men det förekom visst ett antal snapsar för tre-fyra stycken av oss, men i snitt en och en halv per person och en och annan lager också.
Det blev ingen fylla men uppsluten stämning som det brukar bli när vi umgås även utan alkohol.
Mest såg jag väl en väldig skillnad på svärsonen som blir väldigt förändrad med alkoholen.
Från att vara en sur och tvär småbarnsfar till en som skrattar och bjuder på sig själv.
Han blir uppåt och ödmjuk, berättar saker om sig själv han som annars kan vara ganska så inbunden och sluten.
Lite tråkigt att han behöver det för att bli i mitt tycke ”normal”, men kanske att han kan slappna av och släppa på alla spänningar och mjukna upp lite.
Och då känner jag igen mig själv när jag drack, jag hade svårt att slappna av utan alkoholen.
Allting var alltid på helspänn genom livet, men med alkoholen kunde man slappna av.

Att bli en livsnjutare utan alkohol var nog en av mina svåraste nålsöga att ta mig igenom.
Vad kan någonsin ta dess plats, hur ska man kunna slappna av och njuta av livet utan en avslappningsdrog?
Att ta snabbfilen till lugnet fanns ju inte längre, och något annat substitut fanns ju inte.
Att ta till en annan drog är ju lika illa, är man drogberoende så spelar ju inte drogen i sig självt någon roll, beroendet finns ju där i alla fall, det ligger i förhållningssättet till drogen som är problemet.
En beroendepersonlighet kan lätt byta typ av beroende till ett annat, så länge den uppfyller samma kriterier, dvs att göra en beroende av något som ger en något som inget annat kan göra.
Det finns paralleller till andra saker såsom, mat, socker, choklad, sex, shopping, träning osv.
Alla snöar vi in på något och farligast upptäckte jag var att slentrianmässigt fastna i en sorts rutin.
Några kalla på fredagen direkt när man kom hem ifrån jobbet, och sedan rullade det på med vad man hade tillgång till, slutade att man tullade på något gammalt äckligt portvin.

Rutinen var det som skrämde mig mest, att inte våga bryta mönstret.
Och när man väl gjorde det så kom abstinensen rullande över kropp och själ.
Man kunde inte sluta tänka på dessa tvångstankar, allting skulle lösa sig bara jag föll tillbaka på mitt beroende, mata mitt beroende så blir allt bra igen, mata djävulen som satte mig i pinsamma situationer hela tiden.
Att erkänna sig slav under alkoholen tog tid men fick långsamt växa fram.
För mig gick det inte att vara deltidsnykterist, tillät jag mig att dricka så öppnades slussportarna och flödet var återigen fritt.
Det fanns bara ett sätt, att för all framtid överge det som gav mig själslig falsk lugn och tröst.
Beslutet var tungt och till synes omöjligt, men gav mig en chans att avbryta det.
Det enda som skulle hända var att jag skulle skämma ut mig inför mig själv, att visa att jag var en tunnis som inte kunde stå för mina ord, jag skulle svika den som stod mig närmast, mig själv.

Ingen enkel match, men med tiden växte mitt självförtroende fram, jag var stark och kunde lita på mig själv, starkare än vad jag hade trott i denna lealösa slappa kropp.
Smaken av det verkliga livet kunde te sig beskt till en början, det fanns många fallgropar jag fick ta sats för att mig över, det hade varit så enkelt att bara…..nej Berra, skärp dig!

Det växte fram det osötade och verkliga livet, strävt ibland men också så närvarande i alla dess former, jag kunde gå rakryggad igenom det utan att riskera att jag hade sagt eller gjort något dumt.
Det fanns små degar som inte var just surdegar, utan något som gick att baka ut till något ätbart.

Att upptäcka att det fanns annat i livet som inte behövde omhöljas i ett dunkel av alkohol var något nytt för mig, svårt att upptäcka då det låg dolt i det som jag brukar kalla det verkliga livet.
Det som tidigare hade dolts av allmänt flum började nu flasha till, då och då.
Stanna upp och tänka, känns detta?, hur känns det?, känns det till och med bra, eller?
Spara på små ynka händelser och samla de i en virtuell ask, och ta fram de när det känns tungt.
Man blir glad av en rolig historia för det får en att skratta, men om den inte är rolig utan att den bara berör, passerar den då bara helt oberörd förbi, nejdå!
Jag har min lilla virtuella Pandoras ask som jag plockar små händelser ur när jag behöver tanka upp mig själv, och något som är viktig är att se till att den fylls på, ständigt.
Den kan vara fylld av leende, skratt, gråt, självömkan, glädje, andras glädje, snö, sol, fågelsång, bisurr, musik, regnplask, glass, vått gräs, skugga, ge beröm, rodna, ja till och med nageltrång.
Minnena berör mig, jag kan påverka mitt allmäntillstånd genom att förflytta mig till något som ger mig näring att må lite bättre.

Min nykterhet fyllde nyligen tonåring i dagarna som passerade.
Jag räknar inte timmar, minuter ja till och med sekunder som jag en gång gjorde.
Nu är det år, och ja jag behöver ständigt påminna vem jag är, jag är en beroendepersonlighet.
Så det är inte drogen som är det viktiga, utan personligheten.

Berra

Andrahalvlek
mån, 2021-12-13 - 07:40

Otroligt vackert beskrivet ❤️ Stort grattis på din årsdag! 🥳🥳🥳 Det är som att få en andra födelsedag. En dag som verkligen är värd att fira, även om få i min omgivning ens har en aning. Jag vet. Det är huvudsaken.

Kram 🐘

majsan_nu
ons, 2021-12-22 - 13:33

@Berra Ett Stort Grattis förstås! Så lång tid o du är fortfarande här o skriver!
Själv är jag en av dem som varit a-fri en tid, drygt 10 veckor, är fast besluten att fortsätta som a-fri, ingen tidsbegränsning! Har druckit tillräckligt länge/mycket o vill ha ett bättre liv! Du är en förebild 👍
Kram från mig 🤗

Berra
sön, 2021-12-26 - 23:18

En annan dag…jul!

Så var den slut, julen 2021, och jag är tacksam och nöjd med den.
Den förlöpte med alla sina behag, inget att klaga på, alls.
Det är alltid mycket stress innan och för all del under, det finns många anledningar till att känna att man behöver stressa av med just alkoholen, men icke!
Orkade inte fixa med en massa julbelysning i år, så det blev bara slingan runt farstukvisten som sitter uppe året runt numera, men bara tänds under december.
Glögg har vi druckit men inte alls lika ofta som förr, kanske fyra gånger under december.
Vi firade självaste julen hos svåger och svägerskan med våra och deras barn, det blir trångt runt bordet med de två små som tillkommit de senaste året.
Det blev lugnt och gemytligt, ingen fylla alls, trots några snapsar till sillen, jodå jag smakade dem alla och för en gångs skull fann jag en som smakade gott med en kraftig kanelsmak, eldboll om man översätter den till svenska, men den var alltför stark i hettan av alkoholen, önskar att den fanns som alkoholfri.
Som vanligt dras man med i drickandet och blåsan ömmar av att vara sprängfylld under kvällen och natten, den är inte van att dricka så mycket numera, det tillsammans med en ökad prostataförstoring med ålderns rätt gör att det börjar bli lite jobbigt att pinka.
Jo jag är glad att jag inte behöver hälla i mig en massa öl enbart för berusningens skull, det skulle inte funka med min nuvarande blåsa..
Idag bjöd vi in min sida på julfika, de allra flesta är redan trötta på all julmat.
Det blev fullt hus, högljutt och kvalmigt, men så är det när vi träffas, det ingår liksom i konceptet.
Brorsan har fått en ännu fläskigare rullstol så han river nästan halva huset, dörrkarmarna är snart ett minne blott, och genom den nya glasdörren ut till uterummet är han förbjuden att passera.
Ikväll körde han på en bokhylla så en lampa åkte ner i golvet, det blev glasskärvor över hela hallen.
Allt för att han ville ut och röka, suck!

Imorgon är det återigen en fyradagarsvecka, hoppas den blir lugn, precis som dagen innan julafton.
Orkar inte att rycka ut på brandkårsutryckningar när vi i min grupp är halverad.
Alla tycker att deras saker är viktigast, pressad av produktionstrycket.
Vi har tiodubblat produktionen senaste 4-5 åren och inte hunnit med att uppdatera maskinparken.
Och vem startar en taxirörelse i en gammal Volvo amazon?
Det finns mycket att önska om jobbsituationen, och min kropp har börjat säga ifrån.
Det knäpper och knakar i lederna, kan inte stå på knäna längre och har svårt att ta mig upp och ner ifrån golvet, och allra helst krypa under golvet som är bara knappa 60 cm högt.
Bara fem år kvar till pensionen, om jag håller ihop tills dess…

Man blir äldre men också lite klokare, som att alkoholen inte längre har något i mitt liv att göra.
Jo jag håller mig kvar på forumet, kanske mest av nostalgiska skäl, försöker ”betala” tillbaka det som forumet gav mig i det viktiga inledningsskedet när nykterheten var färsk.
Och jag håller med er, forumet är inte vad det en gång var, förändring är bra har jag tjatat om förut men helst ska det gå åt det bättre hållet, vilket jag inte tycker att forumet rent tekniskt har blivit.
Det mest vitala är ju de som skriver i den i ord och skrift, och det är ju absolut det viktigaste.

Så tack för era inlägg i min tråd, det värmer.
Och tvärsemot alla andra tonåringar så ska den här tonåringen inte börja botanisera bland alkoholhaltiga drycker för att experimentera sig fram i lusta.
Han eller hon har redan en ryggsäck full av livserfarenhet med just alkoholen och allra längst ner i botten finns små fragment av sådant som var kul med alkoholen, men för att komma dit måste man gräva sig igenom en sörja av ångestframkallande minnen, och det är inget man vill återuppleva.
Locket är på medans jag fortsätter min vandring med min ryggsäck, men jag tror den läcker lite i botten då den blir lättare ju längre tid jag vandrar…

Berra

Adde
mån, 2021-12-27 - 11:16

Det sägs att 98% av oss gubbar dör MED prostatacancer men inte AV det ! Men nu har jag lärt mig av andra äldre gubbar att det är så oerhört viktig att kontrollera hur det står till !!
Det är en tystlåten sjukdom så man kanske inte märker av den förrän man fått metastaser och då är det ofta kört. Jag har haft bekanta som avlidit 6 månader efter upptäckt....
Och det är fler som dör av sviterna av prostatacancer än av det populära viruset....
Att ha förstorad prostata är inte likvärdigt med att ha cancer enl min läkare. Han talade också om för mig att prostatan växer med ca 1 g/år efter puberten så det är fullständigt normalt.

Vad nu detta har med alkohol att göra vet jag inte :-))

Ha ett bra nyår Berra !!

Adde
mån, 2021-12-27 - 11:20

Och jag glömde.....eftersom det inte går att redigera längre så blir det ett nytt inlägg.....JA !!!
Jag saknar det gamla alkoholhjälpen där jag kunde gilla, redigera och ta bort gamla inlägg så det blev lättläst !! Så vi är iaf 2 om den åsikten....

Berra
sön, 2022-01-09 - 02:18

Slut på ledigheterna för denna gång..
Min veckas ledighet har känts helt konstig och både närvarande och frånvarande på samma gång.
Välbehövlig apsolut, men drömmer en massa konstiga mardrömmar om jobbet hela tiden.
Så att påstå att jag är utvilad, näähh..

Inte haft en hel slödag alls, utan hela tiden haft något som ska göras.
Hjälpte grabben med avloppen som geggat igen efter lite drygt ett år som han har bott hemifrån.
Köpte hela kit`et med avloppsrens av olika sorter, pump och tillbehör.
Men så visade det sig att den där superpumpen som jag köpt på ett av våra stora bilvaruhus för en knappa hundring löste alla propparna, men så har han ingen tjej med långt hår hemma heller.
Att släpa upp en död katt ur golvbrunnen är inte lika roligt som här hemma.
Men snart försvinner 50% av de långhåriga då dottern flyttar om två veckor till sitt egna nya hus.
Det har varit både roligt och samtidigt väldigt jobbigt med småbarn i samma hushåll som snart två sextioåringar, jag ska inte klaga men det ska blir både roligt och lite sorgligt när de flyttar.
Skönt att få komma tillbaka till samma rutiner och vanor, allt ligger orört på sin plats.
Hushållsmaskinerna får lite andrum, en rulle med kökspapper räcker en månad istället för ett dygn.
Men det kommer att bli tomt, och väldigt …lugnt.
Jag har ibland klarat mig ifrån stresshuvudvärk på jobbet, men fått det på en halvtimma hemma pga alla barnskrik och slammer, kvar efter att de har flyttat finns bara märkena i köksgolvet efter alla leksaker och mattallrikar som åkt i golvet.

Mitt årliga mellandagsprojekt ligger på is för att garaget inte går att städa just nu, det är fullt av ytterligare en familjs grejer, det finns absolut ingen stans att flytta grejerna till, inte ens kvadratmeter till övers, vi går i smala gångar för att nå t.ex frysen.
Men jag har fått en idé i huvudet som jag har svårt att släppa, köpa en rejäl garageinredning också från det stora bilvaruhuset, dyrt så det skriker om det, men en förhoppning att äntligen få lite ordning i detta evighetsproblem, får se hur finanserna ser ut framöver.

Idag har jag stormeckat, givit mig in på ett projekt som egentligen var lite stort för mig.
Efter att i snart fem år lyssnat på en tjutande värmepumpsinnerdel som tjutit i fläkten så gav jag mig på det, byta fläktmotor, vi var t.om. tvungna att stänga av den under middagen (sitter i köket).
Har sett hur servicekillen gjorde det förut för många år sedan, och då tänkt att tur att jag inte gav mig på detta då man måste riva ner väldans mycket med sladdar, kretskort, skruvar och kontakter.
Nu är grejerna ännu äldre och det är svårt att motivera kostnaden för en så pass gammal enhet.
Så jag chansade i veckan, beställde en ny motor på nätet, och den kom till helgen.
Sagt och gjort, svetten lackade då jag hade svårt att veta vilka grejer jag skulle lossa eller inte, plastgrejer har ju en risk att spricka sönder när de har blivit gamla.
Hade köpt en rengöringsspray så jag passade på att rengöra kondensorn samtidigt.
Femton års matfett är inte så lätt att få bort, men det gick bra ändå, till slut.
När jag startade upp den igen så tänkte jag, nä men vad f-n nu är den ju sönder, på riktigt.
Inte ett ljud trots att kompressorn gick därute, men det kom varmluft ut ur den, hurra!
Det går alltså inte att höra om fläkten är på eller inte, hade det slagit lock för öronen?
Stolt som en tupp stoltserade jag runt i flera timmar, hör ni?, nä inte jag heller.., nu då?
Det är alltid utvecklande att pressa sina gränser, lite mer än vad man förväntar av sig själv.

Igår hade vi julklappsspelet med vår favoritfamilj, åt en kanongod gryta som jag gjorde med pressad potatis, vi åt, spelade och skrek i den annars så lugna miljön vi normalt har tillsammans.
Skrattade så vi höll på att dö på kuppen, vi svor åt andra när de snodde våra paket, och hånskrattade när vi fick stjäla tillbaka den, bara skitsaker egentligen men det spelar ingen roll, att vinna är det viktigaste, det värsta kommer ur oss alla vid ett sådant spel, men det är ju bara på skoj, alltihopa.
Det blev mycket disk och många glas, men men vi fick igång två diskmaskiner innan vi gick till sängs.
Bara en person blev synbart påverkad , min svärson men bara på ett behagligt sätt, pratsam.
Så inga dåliga erfarenheter av alkoholen den här veckan heller.

Läste någonstans att alkoholberoendet är som att långsamt sjunka ner i en sjö, man drunknar långsamt i sin ångest, att ta beslutet att sluta dricka får en att vilja ta sig upp till ytan igen.
Men på vägen upp får man dessutom släpa på en tung sten, de andras syn på varför man sjönk, och sedan varför man valde att bli nykter.

God fortsättning på det nya året, hoppas att det inte smolkas sönder av en alltför lång tid med covid i nya versioner, utan att vi kan få börja umgås igen, utan alkohol.
Tänk om covid’en var alkoholen istället, tänk vad bra det skulle ha varit, bara att avstå ifrån den.
Så skulle inga bli sjuka, inga skulle smittas om någon annan drack osv.

Nä nu snurrar det runt för mycket i min lilla skalle!

Sov gott, jag ska försöka i alla fall..

Berra

Berra
sön, 2022-01-16 - 23:44

Äldre har blivit äldst igen…
Gubben har vänt på ett nytt blad i sin livshistoria, inget speciellt att fira, desto mer nästa år.
Då blir det ett nytt decennium, om det nu går att fira, alls…
Idag har vi blåst av allting, inget firande med mer än att vi gick på den lokala syltan med enbart de närmast sörjande, familjen som för mig är så viktig.
Senaste veckorna har ca 5-6 personer i släkten åkt dit på omikron, vi chansar inte ens.
Inget allvarligt men smittan i sig är farlig, någon kan ju fara illa av att man går omkring som en osäkrad bomb, för ganska precis ett år sedan var jag allvarligt sjuk i covid, så racklig har jag nog aldrig varit tidigare, efter dryga två veckor med hög feber visade det sig att jag hade en ”torr” lunginflammation.
Igår tog jag och frugan vår tredje spruta på en dropin som vi fick leta efter länge, en och en halv timme i kö, sedan satt den.

Men helgen har förflutit i största harmoni, inga utbrott på barnbarnen eller barnen, nästa helg flyttar de, en märklig känsla kommer det att bli.
Jag och frugan gör små utflykter och passar på att mysa så mycket vi kan på tu man hand.
Vi försöker njuta av varje ledig stund tillsammans, varje dag är ett unikum.
Man vet inte imorgon kan någon av oss vara borta, eller mentalt frånvarande.
Aldrig kan man förutse vad framtiden har i sitt sköte, bäst att göra det bästa av varje situation.
Vi har blivit äldre på sistone, ja ganska markant äldre, de rullar fortare utför ju äldre man blir.
Ingen idé att jämra sig, men visst märker man skillnaden.
Ibland åker dubbla läsglasögon på när man behöver komma nära, t.om när man ser på tv.
Hörseln är inte heller detsamma, jag kan koncentrera mig att höra bra, men inte i ett sorl av bakgrundsljud, så det blir många va?, nuförtiden.
Minnet, ja det är selektivt, kan glömma oviktiga saker på jobbet, medans 26 åringen påminner mig det där hade du ju redan beställt förut, han irriterar sig säkert på sådana grejer.
Men med ökad ålder så blir minnesbanken tills slut fullt, jag har så mycket upplevelser att komma ihåg, både viktiga och oviktiga och då ryms inte skitgrejer på jobbet.
Minnet är nära kopplat till hjärtat med med känslor.
Det är inte heller så kul att se på nytagna bilder av mig själv, jag ser trött och sliten ut.
Ögonlocken hänger, det växer hår överallt utom där det borde.
Jag kan fortfarande sitta skräddare på golvet på mitt jobb, men det är inte där problemet ligger, utan att ta sig upp utan att göra ansträngande grimaser och försöka klänga på utstickande saker att dra mig upp med.
Har jag suttit för länge så tar det några steg innan leder smörjer upp sig igen, med ett litet gubbigt haltande, jag är fortfarande stark men det straffar sig i efterhand med muskelvärk.
Allt det där vittnar om att jag inte längre är någon ungdom, minsann…
Men jag får ta det för vad det är, jag har levt ganska länge och har så tänkt göra länge till.
Så maskineriet får hålla ett tag till.

Jag får vara lycklig över att jag inte fortsätter att förstöra och förkorta det med alkoholen.
Förr fanns det alltid anledningar till att dricka, som idag med födelsedag.
Varför inte jul, påsk ,midsommar, semestrar, kalas och däremellan alla helger, och för säkerhets skull någon eller några vardagar också.
Jag är fri att bestämma hur jag vill leva mitt liv själv nu, inte vara slav under alkoholdrickandet.
Jag är en jäkel på att finna en massa andra sorters drycker som inte innehåller alkoholen.
Jag bär ingen offerkofta, jag gör det jag vill och släpar inte mig frivilligt i smutsen längre.
Visst drabbas jag av samvetskval fortfarande, men de är som en fjärt numera.
Det hugger till lite, ett stön, ett ljud och ett förlösande krampaktigt tryck, atmosfären kan kännas lite förpestad för en stund, men det går över snart.
Jag behöver inte oroa mig inför nästa anfall utan tar det när och om det kommer.
Visst drabbas min omgivning för ett ögonblick, jag tystnar biter mig i tungan och får en orolig blick.
Urskuldar mig och går vidare i livet.
Med alkoholen vore det som om någon tryckt upp en kork i röven, övertrycket hade ingenstans att ta vägen och till slut exploderade man i en enorm känslokonvulsion.

Okey en märklig liknelse jag vet, men vem har sagt att jag har alla hästar hemma?

Klockan slår snart ett nytt dygn i mitt liv, jag ligger mellan nybytta fräscha lakan, det är tyst och mörkt i sovrummet, endast tomten är vaken, eller?
I mina lurar lyssnar jag på Enigma, en grupp som var vanlig på 80-90 talet, min generation.
Lite konstig musik, men skön att lyssna på, den skänker utrymme till att frigöra tanketid.
Ute har norrskenet dallrat på natthimlen under helgen, jag har missat alla tillfällena.
Fortfarande har jag inte sett den med egna ögon, så jag har saker att se fram emot…

Berra

Rehacer
mån, 2022-01-17 - 08:12

@Berra Åh vilket fint inlägg!
Du kan konsten att formulerar dig så man fastnar. Hög igenkänning på det där att man blir äldre, drog på smilbanden! Tack!
Ha en fin dag! ☀️

P.S Jag missade oxå norrskenet även om jag tog bilen och var ute och letade, tror jag var nån timme för tidig tyvärr.

vår2022
mån, 2022-01-17 - 08:36

@Berra Det var fint att läsa ditt inlägg och om hur dina tankar far. Hur skönt det är att inte vara slav under alkoholen och vilken skillnad det gör i ditt känsloliv.

Ha en fin måndag🌷💕

Adde
mån, 2022-01-17 - 08:41

Idag var du på tå när det gällde texten ! Tack för den ! Jag som är lite äldre än du känner igen alla åldersymptom du nämner :-) Hoppas att du är förskonad från artrosen !
Det finns en app som heter Aurora som uppmärksammar chans till norrsken med höga ljud så du inte sover över skådespelet !