Jag funderar på om någon stött på samma problem som jag. Jag har länge och i olika omgångar tänkt på att sluta, eller åtminstone dra ner väsentligt på min alkoholkonsumtion. Jag har ett problematiskt förhållande till alkohol och det för med sig så mycket negativt att mitt liv kraftigt försämras av det. Därför vill jag sluta dricka, eller åtminstone ta en lång paus.

Men min partner är inte intresserad av att sluta. Han har enligt mig också ett problematiskt förhållande till alkohol, men han verkar inte medveten om det själv. Eller också förnekar han det för sig själv. De gånger jag föreslagit eller bara pratat om att jag vill sluta dricka blir han nästan arg och säger att ”då försvinner ju allt roligt vi har”, eller något i den stilen.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att inte förstöra vårt förhållande. Jag har bestämt mig för att göra en paus, låta kroppen vila från alkoholen och se om jag kan må lite bättre både fysiskt och psykiskt, men jag är rädd att han ska bli arg och besviken ifall jag säger att jag inte vill dricka kring jul eller på nyår, t ex.

Någon som har något tips eller varit med om något liknande?

Åh vad jobbigt när du har bestämt dig! Jag kan känna igen mig i din partner. Jag insåg nyligen att alkohol har blivit lika med allt roligt för mig. Insåg också att det alltid varit så för mig, jag har inte orkat med stora sociala sammankomster utan alkohol.

Jag har tänkt tanken att jag aldrig skulle kunna vara ihop med någon som inte dricker. När jag dejtade valde jag bort nykterister. För mig har drickandet eskalerat senaste tiden och nu har jag bestämt mig för att vara utan ett tag och sen försöka vara mer måttlig om det går. Nu har jag tänkt mycket på hur jag var innan, jag har tyckt att folk som inte dricker är tråkiga.

Min nuvarande partner är som tur är ingen stordrickare utan den som bromsat mig (jag skärper till mig när jag är med honom och han vet inte hur mycket jag dricker annars). Han reagerade inte nämnvärt när jag sa att jag tänkte ha en vit månad. Mitt gamla jag skulle däremot ha reagerat om han sa samma sak till mig och tyckt att han är tråkig.

Jag är helt ny på detta (bestämde mig för 4 dagar sen) så ingen expert men tänker att din partner tyvärr själv måste inse för att förstå.

@Majen Grattis till ditt beslut och till fyra dagar💪🏆

Jag tror du har helt rätt, när jag vänder på det och funderar på hur jag själv skulle reagerat om min partner sa att han ville sluta/ta paus (innan jag själv kom på tanken att göra en paus i drickandet), så hade jag kanske reagerat på liknande sätt? (Som det är nu, när jag har bestämt mig, skulle jag förstås bara känna lättnad!)

Det kan kännas väldigt tråkigt att sitta och dricka om den andre avstår. Det kan till och med kännas som om den andre dömer en för att man väljer att dricka. Speciellt om man dessutom vet att man kanske dricker (lite) för mycket, (lite) för ofta. Men det är skillnad på att säga ”jag tar en vit månad” och att säga ”jag ska bli nykterist/sluta för alltid”. Jag önskar att min partner ska stötta mig och kanske även göra mig sällskap när jag vill göra en paus, precis som jag önskar att jag själv skulle kunna göra detsamma om det var tvärtom.

För min del handlar det både om min egen hälsa och om mina barns välbefinnande. Jag vill ju vara en god förebild för dem. Jag vill också kunna ställa upp när de behöver mig, inte alltid vara berusad när jag eventuellt skulle behöva ut och köra bil på kvällen t ex, och behöva hitta på undanflykter för att slippa.

Jag har klarat en vecka nu🙂

Grattis till tid Nania💫🍀💫Det är bara vi själva som kan göra förändringar, din partner får göra sina val. Helt klart bättre för barnen, att i alla fall en är nykter på kvällen. Jag och exmannen hade lite liknande situation som ni. Vårt drickande förvärrades med tiden, precis som för de flesta. Du har jättebra insikter, se fördelar och nackdelar. Lycka till💫🍃

@miss lyckad Tack!🙏🏻 Det känns väldigt bra, men det var tufft i helgen som gick. Det märktes tydligt att maken var ”sur” när jag inte gjorde honom sällskap vare sig fredag eller lördag (fredag kväll hade jag visserligen giltigt förfall eftersom jag skulle jobba på lördag morgon, men i vanliga fall hade jag mycket väl kunnat dricka på fredagen ändå, så det blev lite genomskinligt!). Det blev lite dålig stämning och det kändes lite stelt och konstigt i lördags kväll, när vi satt i soffan en stund och lyssnade på musik. Suckar och miner gjorde klart att det inte uppskattades att jag inte deltog i drickandet. Det förtar tyvärr lite av glädjen och stoltheten jag känner över att ha lyckats avstå från att dricka trots att jag är sugen☹️

Hej och välkommen! Låt ingen ta ifrån dig stoltheten över att hålla dig nykter. Om jag ska vara väldigt dramatisk så kan det vara ett beslut som handlar om liv och död- men här och nu: att skapa ett liv man är stolt över, precis som du skriver!
Vi hejar på. 💕

@Se klart Tack för stöttning!🙏🏻 Ja, jag är faktiskt stolt, trots allt. Även om jag så att säga inte har någon att glädjas tillsammans med. Fast indirekt så har jag ändå det eftersom jag rakryggat och utan att behöva skämmas kan se min 17-åriga dotter i ögonen om kvällen när vi säger godnatt. Inte behöva oroa mig för om jag luktar sprit eller för om hon på annat sätt märker att jag är onykter (vilket hon gör). En sån oerhörd triumf! Kanske låter det fånigt, men det är obeskrivligt skönt. Det är den bästa belöningen jag kan få! Det var den känslan jag höll fast vid idag när jag kände suget komma.

Allt eftersom eftermiddagen led mot sitt slut och arbetsdagen var tillända, växte sig suget starkare och jag tänkte ”nu har jag ju hållit upp en vecka, det borde firas”🙄😏

Men eftersom jag så gärna vill fira en vit jul och därtill ett vitt nyår, så tvingade jag mig själv att föreställa mig dotterns besvikna ansikte, tvingade mig att tänka på hur besviken jag skulle bli på mig själv om jag nu kastade bort en veckas hårt arbete. Det lyckades idag. Hoppas jag lyckas imorgon också🍀⚔️

Godmorgon, ett litet tips i välmening; ”hoppas” inte så mycket utan bestäm- dag för dag- att idag dricker jag inte! Då slipper man lägg till en osäker framtid i sitt liv och kan vara här och nu; nykter. Ha en fin dag!

@Se klart Ja, helt rätt! Det är nog lite fegt och trevande att säga att man hoppas att man ska lyckas😔. Kanske är det ett naturligt försvar på förhand mot ett eventuellt misslyckande? Om man säger att man har bestämt sig, känns nederlaget så mycket värre ifall man faktiskt skulle misslyckas, tänker jag. Men friskt vågat, hälften vunnet! Jag bestämmer att jag ska lyckas också idag, dag åtta💪😤

Låter jättebra. Väldigt viktigt att veta att det är vår egen kraft och vilja som krävs när man vill förändra något.💫Ord som hoppas, önskar, är lite vagare än , jag ska, jag kommer att klara det! Bra jobbat. 🤗🤗

Jag har klarat en dag till! Kan inte minnas när jag senast var nykter så länge. Troligen inte sedan min senaste graviditet för fem år sedan😳 Maken är också nykter ikväll, det är såklart lättare för mig då… Men likväl en seger.

@Nania bra jobbat!
Jag har det lite liknande som du med en make som fortsätter att dricka. Han tror nog fortfarande att det är en fas att jag inte dricker fast jag har förklarat att jag tappat kontrolen och inte vill mer.
Det blir lättare och lättare för varje dag som går. Kämpa på en dag i taget.
Kram

@Ase Tack för stöd! Jag har faktiskt inte vågat berätta för maken att jag tänker ta en längre paus, lite rädd för hur han ska reagera med tanke på hur det blivit tidigare gånger, speciellt med storhelger runt hörnet. Men jag inser att det bara är en tidsfråga innan min nykterhet kommer att bli ifrågasatt här hemma. Jag försöker samla på mig argument som ska väga tillräckligt tungt i min favör, som till exempel hälsofaktorn och barnens önskan om att jag ska låta bli att dricka. Jag är ändå rädd att han ska ta det som att jag prioriterar bort honom och vår relation framför barnen, eftersom vi då inte kan ha något ”kul” enligt honom. Förhoppningsvis har jag fel och målar fan på väggen😥

@Nania Har läst i din tråd. Har själv skrivit här på forumet under nästan två år men inte lyckats bli nykter. Det är skämmigt! Hade nästan två månader nykter med hjälp av antabus men fick avsluta behandlingen pga att min lever blev påverkad.

Om du orkar och kan så stå på dig…vill du vara nykter…så var det! Oavsett om du har barn, man/sambo så handlar det om ditt liv! din hälsa!

Så…heja heja dig…du är så strong💪🏻❤️

@Nania. Hej och välkommen!
Vad bra att du står på dig! Jag har också en 17-årig dotter, och hon o hennes bror var två stora motivatorer att bibehålla nykterheten. Nu när jag varit helvit i snart ett år, studsar jag till av att läsa "Men jag inser att det bara är en tidsfråga innan min nykterhet kommer att bli ifrågasatt här hemma." . Om ett år kommer du instinktivt känna hur konstigt det känns att behöva känna så! Hur skevt det i grunden är att någon skulle ifrågasätta varför man inte vill dricka. Det måste man ju få bestämma själv. Stå på dig så kommer det kännas självklart. Det du gör är att investera i dig själv. Superbra jobbat!!💪🌷🍃

@Varafrisk Hej och tack för dina ord! Inget skämmigt alls tycker jag, i så fall kan jag också räkna mig till dem som ska skämmas med tanke på hur många gånger jag försökt sluta, eller åtminstone dra ner, utan att klara det! Tvärtom strongt att erkänna när man inte lyckas, tycker jag! Men man är ofta väldigt snabb att döma sig själv.

Jag håller egentligen helt med: det handlar om min hälsa, då borde jag få bestämma! Varför blir det då så svårt att stå emot andras påtryckningar trots att det handlar om något så viktigt?🤨😕

@Sattva Tack för stöd! Jag hoppas att jag en dag kommer att få känna och uppleva precis det du skriver! Jag ser fram emot den frihet det innebär att inte längre vara i alkoholens klor. Ännu känner jag sug och tvivel, men tror och hoppas att det kommer blekna med tiden, i takt med att jag ser fördelarna med att vara nykter! Om jag har tur kan jag få maken med på tåget😉

Ja, det känns verkligen fruktansvärt att man gång efter annan kunnat välja ett glas till framför att tänka på hur barnen känner inombords. Så själviskt😔

Min motivation till att sluta dricka hade många orsaker. Framförallt barnen. Kunde inte köra dom för sent på kvällen, eller tidigt på morgonen, för att jag drack, eller var bakfull. Barnen både vuxna och yngre var ledsna och arga för att både jag och pappan drack mer och mer. Dom mådde dåligt av att inte veta om vi skulle vara nyktra eller fulla på kvällarna. Jag hade vinmage( kroppen hinner bara filtrera alkoholen genom organen, och när man fyller på nytt, så hinner kroppen inte ta hand om övrig kost, och fett bildas runt organ och ölmagen uppstår, mitt hår och hud var risigt, högt blodtryck, missfärgade tänder, svullnader i ansiktet ( alkohol-plufsighet) känselbortfall i fingrar, minnet sviktade, pengar( drack upp ca 2400:- i månaden den sista tiden. Det blir Närmre 30 000 om året!😳Jag skämdes för att lämna vinkartonger på återvinningen och panta säckvis med ölburkar. Jag höll på att bli en fyllekäring. Vi jobbade och var aldrig sjukskrivna, men bakom den fina fasaden, med fint hus och bilar, fanns alkohol- monstret, som höll på att förstöra vår familj. Många av våra vänner tyckte inte att det var så farligt, att jag överdrev. Men när barnen säger, smsar, skriver brev, att snälla mamma sluta drick! Jag älskar dig❤️Gång på gång, så överdriver dom inte. Att sluta dricka är det bästa jag har gjort! Ett längre alkoholstopp är också mycket bra, så kan man värdera sitt liv senare och se hur man fortsätter. Mitt liv har blivit helt annorlunda, helt fantastiskt för det mesta faktiskt ❤️

Tillägg: Min exman slutade också dricka ett tag, närmre ett år, men återgick sen i gamla vanor, vilket har eskalerat. Jag flyttade ifrån honom, för att jag inte orkade se hans drickande, ville inte att tonåringarna skulle ha mer fylla, under sin uppväxt. Drickandet ökar ju, man går över gränser, och våra hjärnor som är beroende kräver större mängder för att bli påverkade. Men som tur är går det att förändra sitt liv. ❤️