av TappadIgen

Andrahalvlek
sön, 2022-01-02 - 16:13

@TappadIgen Bra liknelse med roddbåten tycker jag. Ibland är det ruskigt stormigt där ute på havet och då gäller det att ro ännu mer ihärdigt. Inte lägga ifrån sig årorna och ge upp. Sen är det bra om man har tränat mycket just på att ro också, så att man har armkraft nog och bra teknik.

Kram 🐘

TappadIgen
sön, 2022-01-02 - 18:02

@Andrahalvlek skrev:"Sen är det bra om man har tränat mycket just på att ro också, så att man har armkraft nog och bra teknik."

Väldigt bra fortsättning på liknelsen! Det är bra att träna på att ro. Jag tror att det var just det jag gjorde under många år. Tränade och tränade och det gick ofta åt skogen ändå. Men den där träningen var inte förgäves utan den har jag nytta av idag.

Man kanske riskera att låta lite klyschig med liknelsen, men jag tycker att den fungerar ganska väl. Man ska inte ta på sig all skulden för att strömmen har lett en fel, men för den sakens skull ska man inte sluta ro eller tappa sin tro på att rodden gör någon skillnad.

Soffi
mån, 2022-01-03 - 07:52

Intressanta tankar!

Jag är ju just nu inne i en "Jag väljer själv!"-period ... eller om det faktiskt inte är en period, om det kanske är min grej ... nåja det visar sig.
Jodå, jag kan se det själv också, det finns en del trots i "Jag väljer själv", lite Lotta på Bråkmakargatan 😂🤣.
Men, framför allt, för mig är det viktigt att lyfta att jag har ett val! Viktigt att tvinga mig själv att välja.
För att välja att inte välja är också ett val.
Att välja att inte agera är också en handling.
För jag håller med @starten på det nya skrev:"om jag struntar i att använda mig av mina verktyg och istället låter suget av alkohol svepa över mig så anser jag att jag har gjort valet att dricka..."
Men, som sagt, vi är alla olika, alla får hitta sitt "svar". Men jag tror det är viktigt att reflektera över just val och hur vi väljer.
Jag kommer också att tänka på det klassiska(?) dilemmat med tågspåren, du har nog hört det?
Du står vid en tågväxel när tåget kommer i hög fart.
På spåret dit tåget är på väg står 5 personer.
På det andra spåret, dit du kan växla över tåget, står en person.
Du kan inte kommunicera med någon av personerna, inte ropa att de ska flytta sig.
Hur gör du?
Väljer att titta bort? Väljer att inte agera och 5 personer dör?
Eller väljer du att växla spår så att "bara" 1 person dör? Men då krävs en aktiv handling ifrån dig.

Ja, det här blev en utvikning och kanske en parentes...
Men - att välja eller inte välja (fritt) ... Det är inte alltid lätt och det finns nog inget rätt eller fel.

😊

TappadIgen
ons, 2022-01-05 - 19:07

@Soffi Tack för dina funderingar, som alltid. Det är väl det här jag menar är viktigt, även om man inte alltid hittar ett svar men att man ändå funderar på saker för att bara processen i sig kan vara till hjälp, tänker jag.

Jag är absolut bekant med Trolley-problemet som du tar upp och som det finns ett antal varianter av. Det är väl inte precis analogt med det vi diskuterar, men just aspekten med att göra ett aktivt val eller låta det gå som det går och hur det påverkar är ju väldigt relevant och jag tycker att det är roligt att du uppmärksammade det från den vinkeln. I Trolley-problemet i sig handlar det ju om hur det påverkar ett moralist val. Om du bara fick välja om 1 eller 5 personer ska dö, så väljer du ju 1. Men när man lägger till de lilla kruxet att 5 personer kommer att dö och att du måste göra ett aktivt val för att 1 ska dö istället, så gör det problemet så mycket svårare att den än idag diskuteras på introduktionskurser i moralfilosofi.

@Soffi skrev:"För jag håller med @starten på det nya skrev:"om jag struntar i att använda mig av mina verktyg och istället låter suget av alkohol svepa över mig så anser jag att jag har gjort valet att dricka...""

Det kan jag också hålla med om. Men där riskerar vi ju samtidigt att skuldbelägga när vi säger så vilket inte är konstruktivt. Samtidigt är det ju så att för den som t.ex. hamnar på parkbänken. Det var ju inte så att det var någon som när de blev myndiga frågade "Vill du leva ett normalt liv med jobb och familj eller vill du hamna på parkbänken med svår abstinens varje dag och dö i förtid av alkoholskador?" och man på den frågan svarade att man föredrar det senare.

Därför menar jag väl på att resultatet av var vi är är en summa av den yttre påverkan som finns på oss och våra val. Därför ska vi inte skuldbelägga oss själva för hårt när det blir fel, men inte heller frånta oss själva vår agens fullständigt, för i slutändan är det endast vi själva som kan rätta upp rodret och tror vi att vi inte kan det så blir det tyvärr en självuppfyllande profetia.

vår2022
ons, 2022-01-19 - 10:41

@TappadIgen Hej! Skriver i din tråd då du har koll på vitaminer😀. Jag gjorde en knäoperation för ca tre år sedan. Man frågade om mina alkoholvanor och jag angav långt under det jag drack, typ några glas 3-4 gånger i veckan, tänkte det var nog lagom. I själva verket var det typ varje dag och uppåt en flaska. Jag fick då en stor spruta i skinkan, frågade vad det var, svaret var för att du dricker. Antar att det var B-1? Läser i journalen att det gav sprutan i förebyggande syfte men kunde inte se några abstinenstecken, låg inne 3 nätter. Trodde jag mörkade bra men inser nu först att det var genomskinlig. Tror de frågade om jag ville ha hjälp med alkoholen men sade så klart nej, då! Känns pinsamt att läsa journalen idag, men det var då, nu vet jag bättre💪🤓

TappadIgen
ons, 2022-01-19 - 11:37

@vår2022 Tack för att du delar med dig. Jag har förvisso läst en kurs i näringslära på universitetet men annars är mina kunskaper om vitaminer lekmannamässiga och främst baserat på intresse. Jag förstår att det är pinsamt att läsa journalen idag, men som du säger, det var då och då kan man inte göra någonting åt. Det enda du kan påverka är det du gör idag och baserat på vad du skriver så har du idag ordning och koll på saker och ting. Jag imponeras av dig och tycker att du är en inspiration här på forumet.

Ibland kan det ju vara bra att påminnas om hur det var förr, men ja, ibland kan det allt kännas lite pinsamt också. Det händer inte så ofta längre, men ibland kan jag tänka tillbaka på hur saker var och få vad jag skulle kalla för overklighetskänslor.

vår2022
ons, 2022-01-19 - 11:49

@TappadIgen Tack! Ett sätt att hantera mina pinsamma händelser från förr att att se mig själv med humor. Jag trodde verkligen att det inte många gånger skulle märkas att jag var onykter, låtsades vara nykter och uppfattade inte hur jag själv agerade. Jag var i en helt annan verklighet. Kan tex skratta åt mig själv när jag minns hur jag fick blunda med ena ögat framför tv då jag såg dubbelt och låtsades vara nykter. Så galet! Det kan vara skönt att skratta åt det som är svårt ibland, det förlöser lite för mig. Så klart tycker jag det är sorgligt också men tog ju mig ur det😁

majsan_nu
ons, 2022-01-19 - 12:01

@TappadIgen Hej!
Läser i din tråd alltemellanåt... Den här gången fastnade jag för vad du skriver om overklighetskänslor. Drabbas jag av ganska ofta, för mig beror det, tror jag iallafall, på att mitt a-uppehåll är ganska långt nu. Minnena o tankar har ju gått många varv nu, går alltemellanåt in o läser vad jag skrivit under resans gång... Förstår att även om jag skrivit liknande formuleringar så betyder det ändå olika beroende på när jag skrev! Luddigt formulerat men kanske det går att förstå hur jag menar... Ja, det var en lång utvikning apropå det du skrev om overklighetskänslor, du kanske menade något helt annat!
🤗 Kram

TappadIgen
ons, 2022-01-19 - 16:57

@majsan_nu Jag är inte säker på om jag förstår vad du menar. Jag tänkte på att när jag tänker tillbaka på vissa saker som jag gjorde, så känns det overkligt på något sätt, som att det inte var jag. Många saker känns så sunkiga att jag får en slags disassociation bara av att tänka på det. Som när jag åkte kollektivt hem från jobbet och satte mig så att det gick att dricka utan att någon ser. Kunde inte ens vänta till jag kom hem. När jag verkligen tänker tillbaka på den jag var då, det känns overkligt och ovärdigt på något sätt. Jag kan inte relatera till den människan, på sätt och vis, trots att det är jag och jag vet att jag gjorde det. Det är vad jag menar men en overklighetskänsla.

Men du tänker på att hur man känner och tänker om något förändras över tid? Du får gärna förklara lite närmare eller hänvisa mig till något du skrivit om det, så ska jag försöka förstå.

majsan_nu
ons, 2022-01-19 - 17:15

@TappadIgen Hej! Ledsen om jag inte lyckats förklara mig - mina tankar drog iväg... Vi har ju förstås olika utgångslägen i våra tankar, ditt inlägg fick mig att tänka utifrån mig själv! Min overklighetskänsla kommer sig mer av att jag inte riktigt begriper mig på den jag var - som druckit så mycket o inte reflekterat över det medans det pågick. Nu är det ju ett avslutat kapitel för min del o jag tänker annorlunda...
Vet inte om du blir så mycket klokare av det jag skrivit nu, men det är ett försök till förklaring iallafall... Det du skrev gav mig de tankesnurrorna!
Kram 🥰

TappadIgen
tors, 2022-01-20 - 11:39

@majsan_nu Men då är nog overklighetskänslorna väldigt lika för oss. Jag hade bara lite svårt att förstå första gången du beskrev det hur du menade.

Ibland kan jag undra hur jag kunde slösa så mycket av mitt liv på något så dumt, men samtidigt så är det inget jag funderar på för mycket, eftersom det som har varit ändå inte är något jag kan göra något åt. Det är ändå så overkligt att jag inte vaknade upp tidigare, men det är väl beroendet som gjorde det.

Andrahalvlek
tors, 2022-01-20 - 12:15

@TappadIgen Jag känner precis likadant. Hur kunde jag inte förstå hur negativt alkoholen påverkade mitt psykiska mående? Hur kunde jag inte förstå att alkoholen var orsaken till ångest och depressioner? Det är obegripligt. Och som jag betett mig, jag skäms. Det där var inte jag. Så många bortkastade år, så mycket dåligt mående 😢 Men du har helt rätt, det går inte att göra ogjort så det är inte lönt att fundera över det för mycket. Vi får vara tacksamma för att vi har kommit till insikt 🙏🏻

Kram 🐘

majsan_nu
tors, 2022-01-20 - 12:16

@TappadIgen Så bra att vi förstår varandra, känns fint... Och nog kan jag också önska att jag borde vaknat upp tidigare men svårt att göra något åt det nu... Har ändå lite svårt att släppa den tanken, men måste ju göra det !
Nu får vi i alla fall ha en fin a-fri dag o det känns helt ok 👍🤗💪
Kram 🥰

TappadIgen
tis, 2022-01-25 - 11:00

@majsan_nu och @Andrahalvlek jag tror att vi känner väldigt lika i det här fallet och vi är väl knappast ensamma om det heller. @Andrahalvlek skrev:"Det där var inte jag." Här sätter du verkligen orden på hur det känns. Det är precis så den där overklighetskänslan är.

Jag lyssnade på the Michael Shermer show och senaste avsnittet med Sally Satel. De pratar om flera saker men ganska mycket om beroende i stort. De pratar om alkohol men även opioider, sociala medier, porr och även andra droger. Jag skulle nog behöva lyssna igen, för de pratar om varför en del lyckas att ta sig ur beroenden och andra inte och där missade jag nog en hel del. Men en intressant sak de pratar om är att beroende som sjukdom är så mångfacetterad och där finns så många dimensioner. En dimension de pratar om är t.ex. att ett beroende kan vara fysiskt, men den andra komponenten, den icke-fysiska benämner de som existentiell.

En intressant sak de nämner, och det kan kanske tyckas trivialt, men de säger att beroende är en sjukdom och det går att botas men till skillnad från många andra sjukdomar kräver den patientens aktiva engagemang. Exemplet de tar upp är att sin för många andra sjukdomar finns det medicin, men skillnaden är att om man t.ex. har lunginflammation och man kommer in till sjukhuset i koma men så får man antibiotika och tillfrisknar. Ingen insats krävdes från patienten. Men har du en beroendesjukdom så kan man också medicinera. Dock finns det ingen medicin i världen som får dig frisk från ett beroende om du är passiv utan där krävs det en insats från din sida också. Egentligen självklart, kanske, men jag tycker ändå att det är en intressant observation.

TappadIgen
lör, 2022-01-29 - 11:29

Varje natt nu, många dagar i sträck, har jag haft knepiga drömmar som jag kommer ihåg. Jag skrev i någon annans tråd om hur jag drömde om att jag drack vodka direkt ur flaskan en natt. Väldigt knepigt. Det drömmarna har gemensamt är att jag vaknat till en gång kort med ett par timmar kvar innan det är dags att gå upp och sen upplever jag det som att jag när jag somnat gått direkt in i en dröm som sedan varat i vad som känns som väldigt länge. Men det är ju en subjektiv upplevelse så hur det egentligen ligger till vet jag ju inte.

Just igår drömde jag en väldigt märklig dröm som fortfarande påverkar mig och jag berättade för min sambo om den. Jag fann det verkligen svårt att förklara drömmen, för det var t.ex. egentligen inga ord som sades och vissa saker var bara självklara i drömmen, men väldigt svåra att förklara. Jag tänker att det är värt ett försök för att bena ut det lite för mig själv. När jag somnade så var det som att jag var kvar där i mitt sovrum i drömmen. Skillnaden var att av någon anledning låg jag med huvudet vid fotändan. Den positionen har jag kanske ibland när jag vilar men aldrig när jag ska sova. I alla fall, så vaknar jag av att det står ett barn på golvet just vid fotändan, precis i den ålder där man kunnat börja röra sig runt själv men har svårt att stå mer än korta stunder. Så barnet står där och sträcker armarna mot mig och ger ifrån sig ett uppmärksamhetssökande ljud. Så utan att ens sätta mig upp så lyfter jag upp barnet. som klamrar sig fast i mina arma och kryper tätt intill och somnar. På något sätt blir det självklart i drömmen att det är mitt barn. När jag berättar för min sambo om det efteråt säger jag först att det är en tjej men kommer snabbt på att just den detaljen är ganska oklar och egentligen obestämd eller flytande(fluid sa jag på engelska men kommer på att flytande kanske inte är samma sak men hittar inte ett bra svenskt ord). Vid något tillfälle senare i drömmen kommer även min sambo in och det blir klart att hon är mamma till barnet och hon var upptagen med hushållssysslor vilket gjorde att barnet kom till mig utan att hon märkte det. Sen är där en känsla som är som en självklar och stark kärlek till barnet som känns verklig. Det var väldigt knepigt.

Jag funderar på i efterhand vad som egentligen kan ha gett upphov till drömmen. Ibland kan där ju finnas ett uppenbart och okomplicerat sambandsförhållande till något i verkligheten. T.ex. om man har en nära vän från förr man inte tänkt på, på väldigt länge och plötsligt så träffas man och gör något gemensamt. På natten drömmer man om vännen för första gången på mycket länge och det har såklart att göra med att man precis träffats igen. Här ser jag inte något sådant direkt samband. Jag är ju ändå vad man väl brukar kalla ofrivilligt barnlös, men det är egentligen inget jag har funderat på, på ganska länge, vad jag vet. Ofrivilligt är förvisso inte en binär status. Det jag menar är att jag har gjort en del ansträngningar mot att bli förälder men inte alla som jag kunnat. Den grundläggande biologiska mekanism som kräv för att ett barn ska bli till är jag ju om inte expert på så har jag åtminstone tillräckligt med kunskaper för att det ska bli av och jag har ändå deltagit i det tillräckligt många gånger för att det statistiskt sett borde ha lett till fullbordad fortplantning vid något tillfälle. Jag har ju också varit gift tidigare och när det inte hände något så testade vi oss och det var inte något att anmärka på min biologi, men däremot hennes. Där fanns de ju åtgärder man kunde ha tagit, som många gör och fler ansträngningar man skulle kunna göra för att det skulle bli av, men vi fortsatte endast med den oskyddade aktivitet som fortfarande hade en chans att leda till barn, men som vi nu visste att det var en avsevärt lägre chans på grund av hennes situation. Nu har väl tiden runnit ut, men det är ju som det är. Men här känns det som att det kausala sambandet är tvärtom. Det är inte så att jag har tänkt på det och det har framkallat den här drömmen, utan att det är drömmen som nu har fått mig att tänka på det. Det är som en gåta utan lösning egentligen och jag vet inte vad det ska tjäna till egentligen men jag skriver ner det här i alla fall så får vi se.

Se klart
lör, 2022-01-29 - 11:40

Vilken spännande och fin dröm. Jag ska fundera lite på den. Barn står ju för så många saker tänker jag. Barnet i en själv, barnet som finns eller inte finns, saknas - eller inte. Jag drömmer också om att jag och min man har gemensamma barn (vilket vi rent tekniskt inte har). Det var en fråga som vi dryftade säkert under 10 år. Och som jag då och då återkommer till. Var det rätt? Skulle jag valt lika idag? Vissa frågor vet vi svaret på men svaret kan behöva funderas igenom från de nya platser vi har kommit till. Så funderar jag lite när jag läser. Tack för att du delar med dig. 🥰

TappadIgen
tors, 2022-02-03 - 11:54

@Se klart Tack för dina reflektioner och uppmuntrande svar. :) Jag har låtit det gå ett varv till och funderat på det. Tänker du att drömmarna har varit ett annat sätt för dig att låta dina funderingar få ett utlopp? Vissa frågor kanske det inte ens finns ett entydigt svar på, som du ju är inne på lite också.

Jag tänker på det där med drömtydning och när jag var lite läste jag en drömtydningsbok som min farmor hade hemma hos sig. Man kunde slå upp ord och så stod det vad det betydde om man drömde om det. Redan som ett barn kunde jag förstå på ett plan att var någon slags pseudovetenskap, även om varken begreppet eller termen var bekanta för mig vid tillfället. Det är såklart omöjligt att en fysisk sak skulle betyda precis samma för olika människor eftersom alla har olika erfarenheter av det och lägger olika värderingar i det.

Jag tänker att anledningen till att vi drömmer vissa saker inte alltid går att få reda på praktiskt men möjligtvis är det även omöjligt i teorin att härleda även om man skulle ha tillgång till alla fakta. Det är väl kanske för att vi som mönsterletande varelser alltid förväntar oss att det finns ett syfte med en dröm, när det kanske inte egentligen finns det, utan att det helt enkelt bara är ett sätt att rensa ut gamla minnen. Som sagt kan man ju ibland drömma om något som man vill ha eller uppnå. Men lika väl upplever jag att jag i drömmar ibland gör saker som jag aldrig skulle välja att göra i vaket tillstånd. Som min dröm om att dricka ren vodka. Någon kanske invänder att jag hyser en undermedveten önskan om att göra det. Ja, den önskan har jag kanske inte tillgång till i mitt normala medvetna tillstånd så därför kan jag ju inte säga om det stämmer eller inte, men jag har sökt och det finns inga spår att finna som tyder på att så skulle vara fallet. Så varför drömmer jag det då? Det kan som sagt vara så enkelt som att det inte finns någon särskild anledning, mer än att jag i mitt tidigare liv spenderade väldigt mycket tankekraft på att införskaffa och konsumera alkohol och att det av den anledningen finns mycket spår av detta kvar i min hjärna och att det tar tid att rensas ut. Den förklaringen känns minst lika rimlig.

Men jag behöver kanske inte veta heller.

TappadIgen
ons, 2022-02-09 - 21:54

@Torn Tack! Jag någon måste ju hålla reda på detta också. :) Min 18-månadersdag har faktiskt varit fylld av reflektioner. Jag vet inte om jag kan få ner något konkret av det egentligen. Jag har återigen funderat på vad det är som gör att jag har framgång nu. Som jag varit inne på tidigare så har ju ni på forumet inte fått ta del av början på min resa mot nykterhet, där jag testade olika saker med varierande framgång. Förvisso gjorde jag många framsteg, men det var många dikeskörningar också. Den biten finns ju inte dokumenterad för jag skrev aldrig ner den jag höll väl det mesta av det för mig själv. Jag diskuterade ju i princip inte med någon annan om det och jag funderade inte heller tillräckligt mycket på det själv.

Som jag minns det är det ju ändå ganska länge sedan jag först tänkte att jag behöver en förändring i mina dryckesvanor. Det måste vara ett antal år sedan ändå. Trots de framgångar jag hade med att förändra mitt drickande så pekade ju ändå trendlinjen nedåt över tid. Jag har ju länge tänkt på vad det är som gör att det går så mycket bättre den här gången och en faktor tror jag är att jag tänker mer på det. Det är inte så att jag har några vaga mål och förhoppningar om att saker och ting ska förbättras av sig självt utan jag har väl vågat ta tag i rodret lite mer. Jag sitter ju fortfarande och funderar på saker. Jag har inte alltid svar på allt, men jag tror att funderandet i sig hjälper.

Jag har ju också tidigare sagt att jag egentligen känner att jag inte kan ta åt mig äran för att ha hållt mig nykter den här tiden, då det går så mycket lättare nu. Men jag har ändå allt det där famlandet i mörkret bakom mig som ju till slut gjorde att jag hittade vägen. Så jag är väl kanske främst tacksam för att jag klarar det nu, för det är ju inte på något sätt givet, men jag är faktiskt också lite stolt idag ändå.