Ångesten tar mitt liv...

Ångesten tar mitt liv...

Profile picture for user Berra

Flyttlasset har gått….

Och här ligger jag med värkande kropp.
Borta är dottern med pojkvän, en tvååring, en halvåring, och två hundar.
Kvar låg dammråttorna i hörnen och morrade åt oss.
Solkiga fotspår i hallen efter smutsiga skor och ett tomt rum som det ekar när man går förbi.
Jo det känns tomt och lite ensamt i huset, det som nyligen alltid var full av liv och händelse.
Pensionärslivet börjar ta sin form, ligger det saker framme, så är det jag eller frugan som är de skyldiga nu.
Samma sak kommer det bli med tandborstfläckarna i handfatet, koppar i diskhon och soppåsen som är full, nu finns det ingen att skylla på.

Det började i torsdags då de fick nycklarna, vi satt länge och åt donken på köksgolvet i ett helt nytt hus, någon ensam glödlampa hängde i taket och lös i ena rummet och vår dotter var förväntansfull.
Det luktade nytt och fräscht, nymålat och så där som det bara gör när allt är nytt.

Fredagen började flyttlasset gå, de hade hyrt en lastbil på tappen och tömde förrådet de hade hyrt.
Det tog tre timmar att enbart fylla bilen, och det var ca 25% kvar att köra.
Vi körde langen går, en i lastbilen en som flyttade från lastbilen till dörren och en som bar lådorna vidare in i huset och började stapla i vardagsrummet.
Grabben var med och hjälpte till, han stod ju i skuld för dryga ett år sedan.
Sedan iväg igen, tog det sista i förrådet med lastbilen och sedan hem till oss där halva vardagsrummet var fyllt med deras grejer, vi fick inte med sängarna så de fick sova ytterligare en natt hos oss, det blev sent och i säng runt klockan tolv.
Klockan åtta var det full fart igen på lördagsmorgonen, kroppen skriade efter nåd, men en snabb frukost, lämna lastbilen och byta till släpvagnen.
Ytterligare tre lass och slarvigare packad för var gång, vår ork började verkligen tvina på allvar nu.
Svetten dröp om våra kläder, mössan på då det var minusgrader ute men för varm inomhus.
Det blev sent med korv till lunch och pizza till middag, nu med nyfikna gäster och ett uppmonterat köksbord med stolar.
Fortfarande väldigt mysig när mörkret lade sig ute på gatan och grannarna började också att lugna ner sig i flyttverksamheten
Kartonger staplade precis överallt, bara små gångar att gå i, levande ljus för lamporna var nedplockade någonstans.
Vi fick köpa kaffefilter då vi fann både kaffe och bryggare, men inga filter.
Men gissa vad vi fann i första flyttlådan efter kaffepausen?

Det var spartanskt och enkelt, lite som att tälta, den känslan infann sig.
Vid midnatt for vi hem med stela muskler och krumpa ryggar.
Jag sov oroligt och vaknade tidigt, och då började nästa arbetspass, flyttstäda!
Sex timmar höll vi på, två timmar enbart i köket, toaletter, dammsuga soffor, skrubba muggar osv.
Efter en välbehövlig dusch blev vi inbjudna till dottern på middag.

Mätaren på bilen har gått långt, det är tre mil enkel och jag har tappat räkning på hur många gånger vi har åkt fram och tillbaka.
Och väldigt påpassligt gick min bil sönder helt i fredags, så vi missade en bil med krok, bara frugans lilla pluttbil att klämma in oss i.
Bara tre år gammal och turligt nog två dagar kvar på garantin, började kamremmen att lösas upp i motoroljan och klegga igen oljepumpen så oljetryckslampan lös.
Det kan bli motorbyte t.om, den charmerande fransyskan har satt tänderna i min hals.

Jag borde ha gått i taket, då bilens ve och väl brukar påverka mig starkt.
Men jag har givit upp all prestige och lagt mig inför faktum, påverka bara det man kan.
Ödet kan ha mer i sitt sköte, jag kan inte rå för vad som kommer att ske.
Jag lägger energi på sådant som jag kan rå på, se på livets positiva saker.

Mycket har jag att tacka nykterheten för, den har givit mig perspektiv på livet.
Lägg energi där det kan växa, inte där den förtär mig.

Har jag druckit något i helgen då?
Ja massor, vatten, bubbelvatten, låtsasöl, päroncider och cola, kaffe med mera.
Inte en gnutta alkohol, om jag har koll på den, så har jag koll på livet.

Mors!

Berra

Profile picture for user Berra

En månad går så fort…

Ibland undrar man vart all tid tar vägen, som t.ex helgerna, de bara dundrar förbi.
Oups!, vad var det där,
Det var din helg, Berra!
Oj, kan man få en ny?
Nähejdu, du får allt vänta tills nästa.
Suck!…

Men man får vara glad att tiden bara rinner iväg, det betyder att man fyller den med något.
Man har inte tid att hinna räkna timmarna och dagarna.
Hade jag inte haft något att göra, så skulle nog helgen tagit mycket längre tid.
Våra helger är alltid fullbokade, och är det inte de dagarna innan så är de oftast det samma dag.
Tja, våra veckodagar är faktiskt likadana, bara onsdagen som inte är bokad den här veckan.
Nej vänta det är den ju faktiskt.
Vi brukade ju gå rätt ofta på tillställningar tidigare innan Coronan satte käppar i hjulet.
Nu trillar de in i en allt snabbare ström, på sju dagar har/ska vi gå på tre föreställningar.
I torsdags Scala med revy av Henrik Dorsin, frugan hamnade precis bredvid sin stora idol Per Andersson som vi samtalade en hel del med, trevlig kille, jo han var där som publik.
Jag har förresten jobbat ihop med Henriks pappa under några år.
Han berättade förebrående en kul sak då när hans grabbar bara var tonåringar.
”Det kommer inte att bli någonting av dessa två grabbar, den ena har bara fotboll i huvudet, och den andra vill bara hålla på med teater och film”
Tänk så fel han hade, båda lyckades stort i sina intressen.

I fredags var vi på ett sjuttioårskalas, rätt många inbjudna, ja vi kände inte alla 12000 pers.
Tomas Ledin på globen, tre rader bakom oss satt….Per Andersson, ha!
Nu på torsdag Scala igen, men då med Anders Eriksson (Galenskaparna) , få se om han dyker upp igen, men den här gången har frugan lärt sig att det finns två teatrar som heter Scala, den andra ligger i Karlstad och det har vi fått erfara för ett par år sedan.
Då fick jag och frugan rusa ifrån forumträffen för att hinna dit ner, trettio mil senare.

I helgen for jag och frugan till några vänner som flyttade ut på östskötaslätten och trettio mil härifrån, trevligt de hade nu hunnit etablera sig och fått sitt stuk på stugan och skolan.
Jo de fick en gammal byskola på köpet, nedlagd på sextiotalet, men har allt, t.om en egen gymnastiksal, han vinner när han dör, få andra som har en egen skola då, eller hur?
Det fanns gott om alkohol, och damerna var de enda som blev påverkade, frugan satt och vinglade lite i soffan på småtimmarna, och ville motvilligt erkänna att hon var lite bakis i morse.
Ombytta roller numera ,muhahaa (det där skulle vara ett elakt skratt)

I morgon får vi vårat nya huslarm installerat, mitt gamla hemmabygge dög inte längre nu när dottern fått ett nytt och fint, så frugan ville känna sig lika trygg som dottern.
Okey, det falsklarmar då och då för att IR-deckarna känner av varmluften ifrån värmepumpen.
Och ibland funkar inte heller IP-telefonin, så det känns opålitligt.
Med de absolut dyraste övervakningskamerorna kommer vi ha råkoll på vartenda hörna både ute och inne så det blir rena fort Knox.
På kvällen är det kören som vanligt, frugan har kommit med igen efter ett litet uppehåll.
Jag mår bra av att sjunga och få lite utlopp för känslor, och jag gör sådant som ingen trodde att jag skulle göra alls, men inget måste vara som det alltid varit, jag gör sådant som känns bra numera.
Det ligger lite i nykterhetens era, förändring är bra, söka nya vägar i sitt välmående.
Allt är tillåtet så länge det inte innehåller alkohol.
Igår köpte jag med mig massor av alkoholfria alternativ, drack upp det mesta även det som våra vänner så snällt hade köpt till mig.
Hon berättade att de köper mer och mer alkoholfri öl till sina söner, de bor långt ifrån dem numera och sönerna vill gärna kunna dricka öl även om de ska åka hem samma dag, vältänkt!
Så pinkat har jag gjort en hel del både idag, förutom i deras bubbelpool som vi satt i igår kväll innan mellon gick igång.
Vi satt i mörkret under en stjärnklar himmel, ute på slätten kunna man ana några billyktor och det gungade i fruktträden i deras trädgård av den milda blåsten.
Dimman steg högt ifrån det varma badet och i bakgrunden poppade de musik genom ett fönster.
Då, just då tänkte jag, det här är ett minnesvärt minne att lägga till minnesbanken.
Intrycken av att sitta nära tillsammans och inget annat att göra än att lyssna på varandras samtal, öppet och hjärtligt, det kändes fint, ja nästan vackert på något sätt.

Ett intryck jag inte hade fått upptäcka om det varit alkohol i de drycker jag drack just då.
Jag är tacksam för var dag som går utan att behöva döva dem i alkohol.
Jag är med och närvarande, ja till och med mycket mer än de andra i sällskapet som dricker.

Mellon då?, jag lägger ett par spänn på Baggen.

Jag lever var dag, mycket mer än förut, inte undra på att dagarna bara rinner iväg…

Berra

Profile picture for user mulletant

God morgon forumbrorsan Berra! Igår kom jag på att jag inte kollat här på länge och hittade ditt senaste… Måste ju följa upp nu på morgonen - och ja, en sprillans färskuppdatering som lyser upp orostiden vi lever i. Man kunde inte tro att du är samma människa som skriver idag som för tio år sen… Det är som TV-programmet: Så mycket bättre. Så fint att vi har valt livet🌷Ha det bäst / mt

Profile picture for user Berra

Ja eller Östgötaslätten om man ska vara på riktigt.
Ville vara lite mitt emellan, Adde, ditt alternativ kan ju kännas som man har druckit ju..
Öjschutta, öschschutta, ujschutta, det ska ju helst vara den rätta dialekten också.
Själv bor jag i Södermanland, men det är ju ingen som säger så, söder—man—land.
Vi säger ju sörmlan, inga d inga e, knappt man..

Berra

Profile picture for user Berra

Sol…sol…sol!

Hela Sverige dränks i värmande sol just nu.
Våren är starkt på gång, insekterna kryper i gräsmattan, har sett både påfögelöga och citronfjäril.
Satt på framsidan med en kopp kaffe, njöt av hettan som nådde mitt ansikte.
Grannar börjar krypa fram ur sina vinteriden, fixar med blommor i krukor, påbörjat beskärningen av sina buskar och så fort tjälen gått ur gräsmattan så åker krattorna fram.
Det är en härlig tid, när hela landet börjar väckas till liv, och en försmak av sommaren är i antågande.
Jag blir varm i hela kroppen både av sol och ett improviserat kroppsarbete, jag spolade av utemöblerna lite snabbt så att de är klara att säsongsinviga nästa helg, bort åkte gammalt damm, fågelskit och trasiga spindelnät, ja och några infrusna hundskitar på trallen.
Isskorpan ligger fortfarande kvar på baksidan som ligger i norrläge, det är lite halkigt och jag var först som vanligt med utemöblerna, orkar inte vänta.
Vi köpte också blommor igår för att byta vid gravarna, men det var fastfruset, fanns inte en chans att få bort den gamla fastfrusna ljungen, så de fick hamna i våra krukor hemma.
Ja jag har bråttom varje vår, vill att allt ska vara som det brukar vara, vintern är bara en kall tid i träda då man låser in sig i mörkret, jag älskar sol och värmen, då lever jag som bäst.

Solen är också en tid för rosévinet, har inte hunnit se den ännu, men är lika säker som tulpanerna utefter muren, alla får inte blommor men bladen finns där.
Jag brukar tänka att så är det med alkoholen också, alla tillfällen med alkoholen blir inte lyckade, många finns där men alla faller inte i blom, de är gamla och orkeslösa.
Jag bekantar mig med alkoholen varje helg, inga mängder men den finns i min absoluta närhet.
Jag skulle närsomhelst kunna omvärdera mina beslut, bara sträcka fram glaset och få det fyllt.
Vara lite busig och bara vilja testa, lite…
Men ..i mitt bakhuvud finns minnena kvar, det blir genast smolk i bägaren.
Att vara busig är inte samma sak som att vara förnuftigt eftertänksam, jag gillar inte principer, regler och annat som låser mig i mina tankar, jag vill vara fri…
Och alkoholen gör allt annat än att göra mig fri, jag blir genast fast i ett beroende mot min vilja.
Att först bli lurad och tro att jag blir fri och ångestlättad, för att sedan sitta fast i något där jag inte vill vara, det är inte frihet för mig.

Jag dricker mitt alkoholfria vin för sällskaps skull, men inte mer för den har ingen verkan.
Jag dricker mitt alkoholfria öl för att jag är törstig och gillar smaken, men inte mer för den har ingen verkan.
Jag slutar att dricka för att jag kan, och vill, med ett beroende har jag ingen egen vilja.

Jag sitter en solvarm söndagsförmiddag med en kaffekopp i handen och tittar på mina grannar som påtar i trädgården, jag har ingen bakfylla och heller ingen ångest.
Jag känner mig fri och lycklig för en tid av ljus och värme och en grönska som mullrar under jorden.
Jag känner frid i mina sinnen, jag är inte busig och helt normalt tråkig.
En granne längre ner på gatan fyller år idag, flaggorna fladdrar på husfasaderna och jag hör skratt och höga rop från deras baksida, de dricker nog alkohol tänker jag….
Stackars dom tänker jag, hur många tulpaner har de utan blommor, alla får inte roligt med alkoholen, några fastnar i något där de inte vill vara…
Jag bryr mig inte, jag har gjort mina val, tittar ner i min kaffekopp med sitt svarta innehåll.
Mina sinnen är rena som vit snö, snön som ute håller på att smälta bort helt, men mina sinnen behåller sin vithet.

Jag mår bra, finns det något viktigare än det, så säg?

Glad vår på er!

Berra

Profile picture for user vår2022

@Berra Verkligen ett fint och trevligt inlägg om livet och om friheten att inte dricka alkohol. Håller med till 100 procent!

Ha en fin vår och hoppas att kaffet ska smaka extra gott!🌞🌷💕

Profile picture for user Berra

Idag mår jag som jag förtjänar…
Dvs helt okey, no problemas…

Varför då då?
Jo för att jag inte utsätter mig för några risker, inga risker med att förtära alkoholen.
Inte nu, inte då, kanske inte i framtiden heller…
Två saker jag kan hålla koll på, vad som händer just nu, och vad som har hänt.
Jag vet ingenting om framtiden, jag lägger ödet i mina händer.
Ni vet sinnesrobönen, påverka det man kan, och låt det andra vara, inse skillnaden…
Men just nu vet jag att jag mår bra, och det till stor del pga av att inte intaga alkoholen.
Inga draman, inga oförutsedda händelser som påverkats av dåliga dimmiga omdömen.
Jag vet vad jag har sagt och gjort, mitt samvete är rent och min ryggsäck är tom.
Hela världen tynger inte mina axlar, jag kan gå rakryggad genom livet.
Jag kan ta konsekvenser av mina yttrande och åtaganden, jag kan förutse vad som händer.
Någon skulle kunna säga att jag har blivit tråkig, ja må så ske, sök dig någon annan att skratta åt!
Mitt liv har blivit behagligare och betydligt lugnare, jag vaknar inte längre bland svettblöta lakan mitt i natten och tänker….vad har jag gjort?
Jag kräks bara av naturliga orsaker numera, kissar normala mängder, har bara huvudvärk när jag har misskött mig där stress är den största av orsaker tillsammans med hunger och trötthet.
Vad berusar mig nu för tiden då?
Ingenting, och man ställer sig frågan, behöver jag det?
Jag har andra laster precis som alla andra, jag är inte guds lilla ängel.
114 kg skvallrar vågen om och mina 188 cm sänker inte BMI’t heller, jag lever gott.
Jag ryggar inte för livet och dess lockelser, men det finns saker som vuxit sig starkare efter nykterheten.
Att luta sig tillbaka och låta andra berusa sig utan att känna ånger, det är ganska intressant.
Även om det till viss del skapar ett antal minnesluckor som kommer upp i dagen igen.
Gjorde jag så där, tänker jag?
Nämenfy, är det så där genomskinligt, har han/hon inget omdöme alls?
Det där kommer de att ångra imorgon, men inte jag…
Osv…
Andra saker som poppat upp är att jag inte känner lika mycket stress över helgerna längre.
Försöker njuta så mycket jag kan av den, och det med min livskamrat, ta det ibland lugnt och däremellan så är det full fart igen.
Denna helg så blev frugan sjuk på natten mellan fredag och lördag, först nu på söndag eftermiddag började hon att pigga på sig med några bakslag mot kvällen, magen har krånglat.
Hon suckar och säger, jaha det var den helgen det, helt förstörd, vilket vakuum!
Jag tröstar så gott jag kan, man får vara sjuk vettu, man får det.
Hade det varit under en arbetsvecka hade det tunnat ut plånboken, se det positiva i allt!
Jag har klarat mig med pyssel, och ni som läst mina story’s långt tillbaka vet att jag har en akilleshäl som alltid tynger mig varje mellandag, mitt eller nja vårat garage, som är ett elände med grejer.
Nu har vi kollat på teveprogrammet som rensar ut hälften av sina grejer och som dessutom lägger de kvarvarande i halvt genomskinliga lådor på hyllorna.
Nu har jag handlat massor av lådor, sex sju gånger och lagt massor av pengar på det.
Börjar det bli ordning då, jotack en liten förbättring, man börjar kunna skönja en viss ordning.
Men har 2/3 kvar volymmässigt och den andra halvan är fylld av saker som ska på sopstationen.
Både jag och frugan har hamsterblod i oss och det är ingen bra kombo, vi har svårt att kasta grejer som inte är trasiga och som kan lagas, men den här gamla stekpannan var ju gammelmormors den kan man ju inte kasta, tänk så många goda köttbullar hon har stekt i den, hon skulle vända sig i sin grav…suck!
Min mamma gav min farbrors slitna börs i arv efter honom, han var både rik och snål.
Men eftersom man inte ska ge någon en plånbok utan en slant i så stoppade hon i en femtioöring i den, och den har inte förökat sig, men så är jag inte heller lika snål som han var.
Symbolvärdet var större än investeringen om man säger så, femtioöringen finns inte ens längre.

Kan inte heller njuta lika mycket av vädret som fått sina bakslag, det har snöat i omgångar och är krispigt kallt om mornarna, min glädje får ligga på vänt.
Kunde för ett tag glädjas över att äntligen coronan verkat givit med sig, men så kom den där jä..la Putin och ställde till det, man kan tydligen aldrig lita på den ryska björnen, han ljuger hela tiden medans han hugger en i ryggen med sin dolk.
Stackars Ukrainare, har sett alla döda på gatorna på nyheterna, man kan lätt dra parallellerna till Hitler och hans kompanjoner under andra världskriget, det finns ingen ära i något sorts krig, bara en massa förlorare, jag trodde för mitt liv att ingen skulle dra igång något sådant i nutid.
Man slutar aldrig förvånas vad man får vara med i sin livstid…
Jag känner en maktlöshet, men påminner mig återigen om sinnesrobönen, förändra det jag kan…

Jag håller mig nykter och skapar inga intriger av det.
Önskar att de i öst kunde göra samma sak…

Berra

Profile picture for user Sisyfos

Ja, kriget är vidrigt, men jag tänker som du att man får hantera det genom att förändra det man kan. Det går liksom inte att ta in det. Krig är fullkomlig galenskap. Behövs fler kvinnliga makthavare tror jag, men jag är inte säker på att de är klokare ändå, men hoppas kan man ju. Så sorgligt och meningslöst.
I ditt senaste inlägg skrev du något omvälvande… Alltså Berra 188 cm lång. Herregud! Du är en relativt kort, senig man i mitt huvud. Jag vet inte hur jag ska kunna byta ut bilden i mitt huvud.
Ha en fin vecka!

Profile picture for user Berra

Påsken är över, ledigheten likaså…

En helg full av tradition och ändå tid för återhämtning och vila.
Jag ligger i sängen och vägrar somna, vill inte att helgen ska vara över.
Tiden har kommit ikapp mig, vet att nästa gång jag slår upp mina klarblå, så är det bara att motsträvigt ta sig till jobbet.
Men ändå fyra dagar har ändå varit ett väldigt fint andningshål, jag hann koppla av.
Jag är tacksam för det.
Så vad har hänt då, ja mitt minne är kort och sträcker sig inte så långt tillbaka.

Lååångfredag som egentligen inte alls är längre än några andra fredagar, var vi och smygöppnade stugan, isen var borta och vi hade öppet vatten att ta oss hela vägen fram.
Blev lite grinig när frugan ändrade datum, först skulle vi åka ut på annandagen men ändrades kvällen innan till dagen efter.
Jag fick braskt lämna middagen för att inhandla ny olja till både utombordarens motor såväl som växel och tillbringa ett par timmar i garaget, den startade som den skulle.
Vackraste väder hittills tillbringade vi med att ”smygöppna” stugorna med svåger och svägerska, med smygöppning menas att vi inte har fått vattnet påsatt ännu, och då vill inte de andra vara ute.
Släpa vatten över berget är inte deras melodi, men vi kanske kommer att åka ut innan dess.
Inget hade hänt, inga träd som låg över husen trots ganska så blåsig höst och vinter.
Vi satt på trädäcket med medhavda mackor och kaffetermos och lät solen steka våra vinterbleka ansikten, sedan plockade vi runt lite men långt ifrån färdigt, satte på lite grundvärme så att det mest råkalla skulle vara borta när vi kommer ut nästa gång.
Det kliade i fingrarna att sätta igång med trädgården, men ta det lugnt Berra, börjar du nu kan du inte sluta, gräset var grönare här än hemma minsann, lite gräsfrön och gödning nu kanske..?
Vi åkte hem jättenöjda, allt kändes bra, solen hade gjort så att det hettade i ansiktet.
Påskafton blev vi bjudna till dottern med familj, de hade bjudit dit svärsonens familj som kommit långväga ifrån, det var glatt och trevligt och blev sent.

På söndagen så var det vår tur, förberedelserna hade varit i dagarna två, svågern och svägerska var nu bjuda med sin familj och vår tillsammans.
Grillade en massa smågott och det frossades tills magen var stinna på oss alla.
Den manliga delen samlades efteråt i köket och den kvinnliga delen i vardagsrummet.
Karlarna är högljudda med sina öl och GT, damerna lite mindre högljudda med sina vinglas.
Jag gick däremellan när jag behövde vila öronen.
Underhållningen stod barnbarnen för, treåringen för den verbala delen och ettåringen med sina grimaser och kroppsrörelser, kan få henne att härmas när morfar lipar t.ex.
Treåringen är supersöt och lite lillgammal hon har verkligen fått all uppmärksamhet tidigare.
Idag försökte hon sig på ett nytt ord, nä pappa vi fiiter i det.
Morfar kunde inte hålla sig för gapskratt, hon försökte säga skiter i det.
Man får passa sig vad man säger, lilla papegojan snappar upp när man inte tror hon gör det.

Idag annandagen tillbringades den också i solen, men då på uppfarten att byta däck på tre bilar.
De fick sig en liten sommaruppfräsning också med fusktvätt och dammsugning, påfyllning olja och spolarvätska och bort med den gråa hinnan på insidan av fönstrena.

Ryggen värker, knäna värker och händerna värker och ansiktet hettar.
Allt är som det ska en vårdag med mycket ledighet och massor av sol och värme.
Mitt inre har fått sig en vitamininjektion av det fina vädret och det spritter i benen.
Så mycket jag vill göra och så lite tid.
Fyllde våra två holkar hemma med lite bomull i min förhoppning att locka till sig lite hyresgäster.
Vad fick vi, en baksida fylld med en massa tussar som småfåglarna spritt runt i träd och gräsmatta.
Men en holk är under inflyttning, ett blåmespar som vi har haft i minst tjugo år, ja eller deras ättlingar i alla fall.
Nackdelen med dom är att de jagar bort alla andra småpippisar, men man får vara glad för det lilla.

Snart slår klockan ett annat dygn, täcket är för varmt och kudden för svettig.
Om sju timmar har jag redan nallat på min nattsömn och jag har lite hybris trots att det är en tisdag.
Nästa helg är det födelsedagskalas hos dottern, de har lyckats få till alla fyras födelsedagar inom samma vecka, så det blir ett enda stort då.

Alkoholen har flödat i min närhet precis som det brukar vid storhelger, men inga stora ovationer.
Folk har blivit påverkade men fortfarande på ett bra sätt, ingen fylla.
Ett tips på ett nytt och bra substitut finns på bolaget, gintillverkaren Gordons har en 0,0% som faktiskt är riktig nära som det bör smaka, lite parfymerad men inte oljig.
Provar man dessutom med lite nya sorter av tonics som nu finns i en massa spännande smaker så har man fullt upp med att botanisera runt hela kvällen.

Påsken är över och jag har inte lagt en enda tanke på varför vi firar påsk.
Vem tänker på en snubbe som levde för mer än tvåtusen år sedan, jag lever i nuet och jag är lite självisk och tänker på mig själv, tack för ledigheten, jag förvaltade den väl.
Jag har fått min tid att få umgås med de jag älskar och bryr mig om, fått göra saker som betyder något för mig och ger mig en ökad livslust.
Det var helt andra bananer när jag drack.
Då man drack för att man drack, nu dricker jag inte för att jag inte dricker.
Låter krångligt men är enklare än så….

Berra

Profile picture for user Berra

Det är min namnsdag idag…

Men bara min lilla mamma som kom ihåg det, men det kanske inte är så konstigt.
Det var ju hon som gav det mig, och vi gav det som ett mellannamn till grabben tillsammans med farfars och morfars mellannamn, Karl.
Det brukar vara arga ögon i kärringveckan då frugan har namnsdag och ingen har sagt något redan vid frukosten….

Nästa varje dag klingar farbror Melkers citat i mitt huvud, en dag, ett liv…
Jag har skrivit det förut och det finns fortfarande kvar, en dag, ett liv.
Nå Berra, vad har du för ett liv, lever du lyckligt?
Definiera lycka, svarar en lite mer hårdhänt del av min hjärna?
Ja vad är lycka, för mig?
Definiera lycka!
Skulle man svara rent allmänt på det så skulle det kunna vara…
Rik, berömd, en person andra såg upp till för att man just var rik, eller berömd.
Att man skulle vara stark snygg och vältränad med ett fördelaktigt yttre…
Få personer skulle svara den mjuka delen…
Att man är uppskattad för den man är, oavsett vilket tillstånd man än befinner sig i, rik såväl som fattig, snygg eller ful, kort eller lång, tjock eller smal.
Jag kommer aldrig bli rik, snygg eller smal, mina trevande ideal har kommit i ett läge att jag behöver acceptera att jag är den jag är, jag blir inte bättre än så här, men heller inte sämre.
Om man har börjat trivas med sig själv med alla brister och fel, så börjar man utstråla en form av självsäkerhet som smittar av sig, folk känner sig trygg med den jag är.
Jag utgör inget hot mot mina kollegor, de vet att jag inte suktar efter någon annans tjänst.
Jag finner inget nöje över att baktala någon annan, precis som om någon gjorde det mot mig.
Jag behöver inte höja mig själv gentemot någon annan, bättre att säga sanningen än att ljuga.
Mitt samvete har kommit ikapp mig och jag faller platt för att inte ta mer på mina axlar.
Jag är rätt nöjd med mitt liv, känner tacksamhet att jag har som jag har det.
Min familj är den viktigaste investering jag har lagt all energi på, den har utvecklat sig väl.
Vi tar hand om varandra och stöttar när det känns motigt, men det händer sällan tack och lov.
Jag har tak över huvudet och mat för dagen, ja till och med med lite guldkant, i mina mått mätt.
Jag har många mål som jag inte har uppnått här i livet, men vad vore livet utan drömmar?
Jag omfamnar de jag har uppnått och sitter nöjd kvar i båten, vad det här allt som det blev?
Ja det är inte så illa pinkat ändå.
När ja går i affärerna och tittat på leksaker för vuxna män så upptäcker jag, nä det där behöver jag inte, eller jag har redan något liknande, eller den där kommer inte hålla speciellt länge.
Jag lyckokickar inte lika mycket längre med att köpa saker jag inte behöver.
Men på något sätt så bevisar det också att jag börjar bli nöjd med det jag har, jag har fått en trygghet att inte handla mig en lyckokick längre.
Och nu ska jag på något olistigt sätt försöka styra över till hur det också har en koppling till alkoholen, man kan inte köpa sig lycka med alkoholen heller.

Man har en förväntning på att det kommer bli kul med alkoholen och en berusning, någonting oväntat kommer att hända, något sådant som aldrig händer när man är sådär tråkigt nykter.
Men i ärlighetens namn, hur ofta händer det egentligen?
Mer när man var ung kanske, när man ville skaffa sig en livspartner att imponera på med att verka världsvan och så vidare, en kul kille…
Med tiden kanske det blir precis tvärs om, man bevisar att alkoholen gör en till allt annat än en kul kille, en kille som bara blir sur och svartsjuk, grälsjuk och allmänt dum i huvudet, gör bort sig och säger en massa dumma saker…
En livspartner som inte är så glad i en dagen efter, precis som den efterhängsna sega baksmällan.

En kille med lite logik börja räkna, dåliga dagar emot de bra dagarna.
Vad är de värda, varför är hon så sur jämt på helgerna, när vi bara skulle ha det roligt?
Jag tyckte nog att jag hade det, eller hade jag det inte?
Var ligger sanningen, vem har mest rätt, den som inte drack lika mycket?
Har fyllan förvanskat sanningen?

Frågorna började ställa sig på kö, liksom min bakfylleångest.
Livet var inte längre lyckligt, någonting höll på att hända med vårat förhållande.
Det behövdes en förändring, och bara den som stod för problemen hade sin lösning.
Alkoholen var svaret och jag var offret inför den, det var den jag skulle skiljas ifrån, inte min livskamrat jag var gift med, giftet låg i berusningen och dess beroende.

Så om någon frågar mig, gjorde alkoholen dig lycklig?
Javisst gjorde den det, men mycket mer olycklig än lycklig.
Och inte drack jag för att vara mer olycklig än lycklig, när intentionen var precis det motsatta.
Alkoholen har ett konstigt sätt att få en att tänka helt ologiskt, både före under och efter dess inträde.
När man ser nyktert på det, så ter det sig fortfarande helt ologiskt, hur kan man vara så dum att gång efter gång söker lyckan i något som bara gör en olycklig.

Jag fattar det fortfarande inte, men när man lägger ner sitt vapen och säger till alkoholen jag tänker inte strida mot dig längre, jag ger mig så blir jag plötsligt ingen värdig motståndare längre och alkoholen dra vidare för att slåss mot någon annan som tvekar.
Min sköld har svåra skador efter hugg och slag, svärdet på marken är rostigt och böjt efter 25 års strid som från början var en lek, trodde jag…
Långsamt läker mina sår och ingen minns en förlorare som lade sig platt inför alkoholen.
Jag trodde du var en krigare frågade någon?
Ja det var jag också, räknas inte 25 år då?
Bara om man vinner säger någon annan…
Det var ju det jag gjorde, tänker jag högt i mitt inre, det är bara ni andra som inte har förstått det.
Fortsätt leka ni andra, en dag blir det allvar och ni ångrar att ni gav er in i leken.

Och någon frågar mig igen, vad är lycka för dig Berra?
Det är att inte vara olycklig, alkoholen gjorde mig olycklig.
Således borde frånvaron av olycka betyda att jag inte längre är olycklig, är jag då lycklig?
Allt är inte svart eller vitt, det finns en gråzon som man själv kan påverka.

Det är den jag jobbar på med just nu….

Berra

Profile picture for user vår2022

@Berra Grattis på namnsdagen! Vilka fina reflekterande tankar du har. Alkoholen gjorde verkligen mig också olycklig, har mest tänkt på hur den fått mig att må dåligt på alla sätt men att kalla det för olycklig sammanfattar det så bra. Varför slutade du dricka? För att den gjorde mig så olycklig. Det sätter fingret på hur det var. Att en människa är olycklig är så sorgligt. Sedan ställer du frågan om du inte är lycklig nu då, när du längre inte är olycklig. Ställer frågan till mig själv. Jo, lyckan kommer i små portioner, inte som ett evigt varaktigt tillstånd. Små lyckostunder här och där. Även olyckan har sina små stunder här och där. Skillnaden är att olyckan inte dominerar totalt och att det går att hantera den, jag går inte under och flyr inte från det genom bedövning av alkohol. Det är lycka för mig, att kunna leva livet med alla typer av känslor, att de ingår som ingredienser i livet och att det finns en balans mellan olycka och lycka. En gråzon som man kan påverka, en träning i att hantera livet i både med- och motgång utan alkohol🌷💕

Profile picture for user Berra

Ännu en dag i den råbarkade Berra Berrassons liv…
Va fasiken fick jag det ifrån?
Vettisjutton, men ballt lät det i alla fall.
Råbarkad är väl det minsta jag är, mer av en tönt kanske…?

Jaha vad har flutit under mina broar sedan förra inlägget då?
Ja knappast några lik, det händer allt för litet i mitt liv…
Jo förresten, en kompis svåger slängde sig framför tåget i måndags, men bortsett från det…
Ja han fick som han ville, men inte på hans premisser, de stängde av livsuppehållande maskiner.
Just det, varför just en måndag?
Han hade en obotlig sjukdom och ville väl inte dra ut på eländet kan man tänka sig.
Han smärtor var eländiga, och på något sätt ville han få slut på det, sjukvården kunde inte lindra längre.

Nej nog med elände, så vad har hänt då…
Gått in för en snubbe på jobbet som slutade jobba kväll, vart tredje vecka jobbar jag från kl 14 till 00, tuffa kvällar men en fredag ledig, tackarrr…
Inte min melodi, men lugnare bortsett ifrån skiftbytet som alltid är skitjobbigt.
De dumpar en massa grejer de inte har hunnit färdigt med, här ett lass med dynga typ.
Ser inte frugan förrän på fredagen, vaknar själv och går och lägger mig invid ett snarkade vrak.
Känner mig som den ensammaste i hela världen, allt är så tyst de timmar jag är vaken på förmiddagen, strosar runt i trädgården och skäller på gräsmattan, kom igen nu, ligg inte där och slappa, väx upp!
Äter min färdiglagade köpta matlåda, lagom för en näbbmus, bara retar upp hungern ännu mera.
De har dessutom mage att förlägga möten en timme tidigare och vill att jag kommer då.
Vadå, räcker det inte med en tiotimmars arbetsdag, vill ni att jag ska jobba elva timmar också?
Mitt griniga beteende börjar allt mer harmoniseras med den gubben jag ser i toaspegeln var morgon, med påsar under de trötta lite blötlagda ögonen, kråksparkarna som numera är utspridda över hela kroppen känns det som, det enda skinnet som fortfarande är spänt, är det runt magen.

Men så kommer den lediga fredagen, och jag vaknar självmant tidigare än de andra dagarna.
Det spritter i benen och jag rusar upp och pussar min lilla fruga som jobbar hemma i rummet bredvid, jag är glad och känner mig som en nyutsprungen ros.
Vet att hon bara jobbar halvdag idag och jag packar snabbt ner mina grejer jag behöver till stugan.
Väntar otåligt på att klockan ska bli lunch, ska vi åka nu?, ska vi åka nu? tjatar jag som en sexåring.
Vi skiter i lunchen, det blir en burgare i bilen, och sedan plundrar vi en trädgårdsbutik på vägen ut till stugan, åja de plundrade vårat konto också för all del.
Det blev många vändor upp och ner för dessa oövervinnerliga antalet trappsteg upp för berget med vår-lårmuskler tjocka som blyertspennor, tre blöttunga säckar jord och några lådor med plantor.
Benen darrade av mjölksyra men vi kunde inte hejda oss, in med maten i kylen, på med arbetshandskarna och sedan ner i myllan.
Efter några timmar så stod de där i våra krukor och i pallkragarna, tomaterna, jordgubbarna, lavendeln, pelargonen, prickbladen och allt vad de heter.
Jorden flyttades från ett ställe till nästa, inte låta jorden bära samma frukter år från år.

De hade lovat skitväder i helgen, och det hade regnat ymnigt på fredagsförmiddagen, men min agenda var obeveklig, vi skulle till stugan, vi kan lika gärna sitta där i regnet såväl som hemma.
Och som det brukar vara i skärgården, tvärsomväder, dåligt på fastlandet, fint i skärgården.
Nu satt vi där, inget regn och heller ingen sol, lite kylslaget och det en helkväll framför teven.
Vi somnade sött i varsin ände av soffan för att på natten byta till sängen.
Fredagar är det som vanligt gamnacke, man pallar inte en helkväll, längre …
På lördagen var det ett så-där-väder, inget man ville sitta ute i heller.
Satt en stund och betraktade våra plantor, klarade ni frakten bra tomaterna?
Trivs ni jordgubbar i mina gamla potatis krukor, blev jorden bra?
Kommer på mig själv att jag sitter där och småpratar med plantorna, men vem kan höra mig?
Vi kör miniserien ”Clark” på streamingtjänsterna sitter och ugglar hela dagen framför teven.
Sex grader visar termometern ute, det är varmare i havet just nu med sina tio grader.
Grillar en köttbit på grillen kryper snabbt in inomhus igen, äter gott och gör en repris i soffan igen.
Söndagen, ja söndagen, sista dagen på helgen, sista lediga dagen, då kommer solfan.
Direkt efter frukosten sätter jag mig i solstolen, det hettar om ansiktet och kyler om ryggen.
Vi snor in oss i filtar för att skyla oss ifrån de bittra vindarna, men kvar i solstolarna ska vi sitta.
Det knäpper i tallarna, det är kottarna som öppnar sig, ett prassel skapar min nyfikenhet, en liten brunsvart koltrastunge gömmer sig under en sten och tjattrar ivrig efter sina föräldrar.
Pappa koltrast skuttar en meter ifrån mig med en klase maskar i näbben helt oberörd av min närvaro, krafsar i jorden för att fylla näbben med ännu mera mask.
De bor under vårat farstutak under plåten, där vi har haft åtminstone två kullar med ekorrar tidigare, de är inte så rädda för oss längre.
En geting surrar runt mitt huvud, jag viftar bort den, de letar nya bon inför sommaren och vartenda lilla springa i stugan undersöks väldigt noggrant.
En trädgårdsmyra släpar på en död liten fluga, jag skuggar den för solen och den byter riktning, så det stämmer att de orienterar sig efter solen, men har en inbyggd klocka eftersom solen förflyttar sig under dagen, fantastiska små kryp de där…
Ute i viken simmar en till synes grågås med sina små gässlingar, jag försöker räkna till sju stycken.
Hela världen verkar ha vaknat i denna lite kyliga morgon, jag kisar mot solen genom björkens nyutslagna knallgröna blad…

Ja du Berra tänker jag för mig själv, idag lever du Berra, idag lever du, helt ut.
Igår var det en annan dag, imorgon likaså, en vet du hur det gick för, den andra inte ett hum.
Att leva i nuet har sina fördelar, och jag vet att min bästa tid är framför mig, sommaren.
Vinterns ok har jag släppt ifrån mina axlar, den blytunga offerkoftan och manteln har fallit av.
Livet känns inte lika tungt längre, okey det är måndag i morgon, men vad gör väl det?
Mot kvällen ska jag få träffa mina två barnbarn som vi brukar göra på söndagar, när vi äter tillsammans, det kommer att skvätta med korv och potatismos, men vad gör väl det?
Jag vet att de kommer fylla mig med ännu mer energi men på ett mer barnsligt sätt, och barnet i mig kommer att få en renässans för en liten stund.
Berra snart sextio år gammal kommer att byta påsarna under ögonen till skrattrynkor medans han kryper på vardagsrumsgolvet på ömmande knän.

Det finns så mycket här i livet som jag inte skulle ha upptäckt om jag varit drucken.
Då hade allt kretsat kring när nästa glas skulle intagas…

Frihet i en liten ask…
Berra