Jag kommer inte ihåg hur eller varför det började. Men sakta sakta började jag/vi dricka vin till vardags. I början tror jag det bara var någon gång ibland, men de senaste åren har det blivit varje dag. Vi delar på en flaska på kvällen. Oftast är det min idé (99%), det är jag som ställer frågan ’Vill du ha något att dricka?’. Jag behöver inte precisera vad det gäller för dryck. Ibland säger han nej, han vill hellre bara ta sig ett glas rom eller whiskey och för honom räcker det. Då står jag där och undrar - men jag då? Jag är inte så förtjust i starksprit, jo bara gin & tonic. Men det är vinet som har tagit över. Så, jag kan öppna en flaska för att ta ett glas, det kan bli två. Ibland räcker det, men då står ju flaskan kvar till dagen därpå och då dricker jag upp den till lunchen istället. Ibland tar han ett glas och jag tömmer resten av flaskan, lika bra för då finns ju ingenting kvar till dagen efter.

Jag har under många år jobbat på samma ort där vi bor, så jag har gått hem på lunchen.
Vi bor inte i Sverige utan i ett land där man kan köpa alkohol i matbutiken. Ibland när jag inte har planerat min lunch har jag gått förbi matbutiken på vägen hem, och då slinker en flaska vin ner i korgen, både till lunch och till middag. Jag har även hittat en webbsida som säljer alkohol, med express leverans på 24h. De har fantastiska erbjudanden och ibland erbjuder de gratis leverans - då måste man ju passa på…
Nu har jag bytt jobb, men får jobba hemifrån flera dagar i veckan. Då blir det också lätt att ta sig ett glas.

Min sambo dricker inte som jag. Han behöver inte dricka, egentligen konstigt då han inte kan eller vill sluta röka. Han kan ta sig ett glas eller två och sen är det bra. Han dricker aldrig på lunchen, varken på vardagar eller helger.

Det här är inte den första gången jag försöker. Vad jag försöker är inte riktigt klart ännu, men här och nu är det att inte dricka. Varje dag utan är en bra dag.
Jag har gjort vit månad tidigare, jag har haft uppehåll på flera veckor pga medicinering, så jag vet hur skönt det är att inte dricka. Att vara sig själv, vara hel. Att veta att när jag skrattar så är det för att JAG tycker något är roligt. Att veta att när jag blir arg och bråkar, då är det för att JAG är arg, inte för att jag är berusad. Den där känslan att vara fri.

Jag har tidigare pratat med min sambo om mitt problem. Han säger ’ok, då drar vi ner på drickandet’, men det är ju lätt för honom att säga, han har ju inte samma dragning som jag.

Den här gången så har jag inte sagt något, bara anmält mig till programmet här och i och med det också börja skriva offentligt. Jag har skrivit för mig själv under de tidigare gångerna, men nu tar jag steget och låter andra läsa.

Idag är jag inne på dag 4 och det känns bra.

Ja, det är lätt att förstå önskan att domna av med vin, samtidigt är min erfarenhet att det inte längre funkar så som man önskar. Den avdomning man önskar inträffar inte.
Väldigt svår situation med oron och otroligt imponerad att du stod emot. Det är starkt att stå emot i en sån situation. Ta med dig det och ta med dig också att du hade blivit jäkligt besviken om du valt alkohol.
Det är inte lösningen på jobbiga situationer. Tvärtom är du inte ”där när det händer”. Det är skitjobbigt att vara det, men alternativet att vara bedövad av alkohol är värre. När man tänker på det så är det inte svårare än så.

@cthd vad läskigt med dottern! När nåt händer ens barn påverkas man ju starkt och det var bra av dig att stå emot!

Det jag egentligen hade tänkt kommentera, innan jag läste vidare k tråden, var att jag också hade några dagar men runt dag 50 då jag förhandlade mer med mig själv. Just biten "du har varit så duktig, nu kan du dricka ett glas vin" Fick tips att läsa om postakut abstinens. Tyckte inte det stämde in på mig men tipsar vidare! Jag har också måttlighet som mål och nu efter 64 dagar så känns inte det där första glaset lika lockande. Jag räknar upp mina dagar nu, inte ner. Stor skillnad i mindset. Men jag har också svårt att identifiera mig som en som inte dricker och vill iaf testa måttlighet innan jag tar ett definitivt beslut kring att sluta helt.

Tack fina ni för stöttande kommentarer @matti77 @vår2022 @majken_r @friluftstok
Dottern mår bra och med det även jag. Men så mycket energi det går åt att klara såna här situationer.
Tack @Sisyfos - ja, det blir ju inte bättre för att man är avtrubbad. Klart att situationen gör att det är jobbigt, men att dricka gör det ju inte bättre. Även om jag vet det, så är det skönt att få bli påmind om det. Jag försöker se varje jobbig stund som en övning, med hopp om att det ska bli lättare nästa gång.
Jag läste också ditt inlägg hos Vinäger om hur klarade man allt samtidigt som man vardagsdrack? Den frågan har jag också ställt mig de senaste dagarna. Snacka om att man var avtrubbad då, fast man inte insåg det.

Idag registrerar jag dag 51 utan alkohol. Tänk vad härligt att få fira 50+
Och tack igen alla ni fina där ute! Ni är toppen - hoppas ni har haft en fin helg.
Kram 🐯

@Friluftstok Hej, tog några dagar att svara. Jag är fast i mitt beslut att inte dricka fram till mitt måldatum. Men jag har märkt att jag har börjat fundera på om jag ska byta datum. Jag har kommit en bit på vägen, så det verkar som om såna här tankar kommer. Jag funderar också på måttligheten - vad ska jag göra sen / hur ska jag göra sen? Har tidigare tänkt att det tar jag sedan, men jag tror att jag behöver tänka igenom detta nu, innan. Passar bra för att veckans program är 'På sikt' - antagligen inte av en händelse.
Hur gör du - har du satt upp ett datum /antal vita dagar eller går du på känn bara?

@majken_r
När jag har gjort min vita period som är 10 veckor med programmet och lite mer (då jag har lagt till några extra dagar), kommer jag att 'få' dricka igen. Svårt att veta om jag kommer att vilja eller inte - jag mår ju väldigt bra av att inte göra det och det är skönt att inte behöva hålla på att gneta och fundera på hurvida jag får eller inte.
Jag håller på att definiera det jag vill ska hända efter. Mitt problem har ju varit att jag druckit själv och i smyg. Om jag nu ska dricka igen, så får det inte ske på det sättet. Och sen se till så att jag inte dricker för mycket. Jag vill heller inte komma tillbaka till det där slentrian drickandet varje helg. Men jag märker att desto mer jag funderar på det, desto svårare är det. Jag har inte ett sug nu, men det är som om jag ser mitt framtida sug, och hur ska jag hantera det.
Knepigt!
Hur tänker du?

@cthd vad kul att höra dina tankar kring det och roligt att diskutera måttlighet! Jag satte först 30 dagar och höjde sedan det till 100 dagar när jag insåg att jag var i full färd med att planera jubileumsdagen med prosecco 🙈 Jag har inte utvecklat ett fysiskt beroende däremot en djupt rotad (o)vana och det är den jag vill bryta med min nyktra period. Ensamdrickandet har varit mitt stora problem så det är faktiskt enda regel jag satt upp. Inget vin, eller annan alkohol, ensam. De sociala medierna tillfällena är begränsade och inte min risk. Närmar mig 10 veckor nu och känner att den nya vanan fungerar bra. Jag kommer i vår att dricka tillsammans med vänner men märker jag att det skapar ett sug efter att dricka ensam eller att jag faktiskt korkar upp själv så får jag omvärdera och kanske skifta väg. Vi får se. Samtidigt märker jag att jag mår väldigt bra utan alkohol så skulle en måttlig konsumtion förstöra det så vet jag ju också vad jag går miste om. Lite röriga tankar kring detta känner jag 😅 Hur ser dina tänkta "regler" för framtida måttlighet ut?

@Friluftstok
Intressant att få höra, jag känner igen mig. Huvudmålet är att förändra mitt drickande och precis som du så mår jag väldigt bra utan. Mitt problem var också att jag drack själv och i smyg, sen drack vi dessutom vin till maten varje kväll, vilket alltid var på mitt initiativ.
Så, jag tänker nog i liknande banor - dricka i vänners sällskap, ibland med sambon om det blir restaurang eller speciell middag, inget vardagsdrickande, helst bara en kväll under helgen och kan jag få in helger utan så blir det ännu bättre. Jag har ingen lust att lägga ner en massa energi på drickandet, så funkar det inte, nej då får jag vara utan. Och nu när jag skriver ner det så känns den tanken ganska bra. Får se hur jag ser på det när det är dags, jag har en bit kvar - det är ju det här med att identifiera sig som en som inte dricker - det kryper sig på mig mer än vad jag hade väntat mig, känns faktiskt ganska bra konstigt nog. Du ser, röriga tankar här med 😆 Grattis till dina snart 10 veckor - vackert!!!!

majken_r

@cthd @Friluftstok så intressant, vi tycks tänka väldigt lika. Är på väg att somna nu, men diskuterar/funderar/delar gärna mer. Det mest märkliga för mig är att livet nykter känns så naturligt. Hade aldrig kunnat ana att det skulle bli så. Sov gott!!

Om jag får lägga mig i lite i den här diskussionen… jag har meckat mycket fram och tillbaka med alkohol. Långa måttliga perioder etc etc. Jag skulle verkligen rekommendera att ni tar en lite längre period utan. Jag tycker att jag har upplevt och att man kan läsa härinne att mycket händer i hjärnan vid 6 månader utan. För mig blev det verkligen den gamla klassikern att gradvis återgå till dåliga vanor även efter ett längre uppehåll en 6 mån och jag började också i högre utsträckning medicinera med alkohol efter mitt första uppehåll. Det var skönt att ha förankrat känslan av alkoholfriheten ändå och jag återvände aldrig till dagligt drickande även om det blev dålig i perioder.
Nu har dricker jag väldigt sparsamt, men även det är Risky business tror jag och kanske helt onödigt. Det påverkar rätt mycket mer än man tror när man dricker (högst två glas) och flera gånger nära på varandra väcker ett sug. Särskilt om livet i övrigt av någon anledning är lite tungt.
Den här bilden av vin som guldkant försvinner mer och mer för mig.
För mig funkar sparsamt men då pratar vi riktigt sparsamt - typ 1-2 glas per månad. Det är säkert olika, olika problem, olika effekter och olika anledningar till att vi drack. Första gången jag slutade höll jag upp i ca 11 månader. Sen började jag om kunde delvis hålla det kontrollerat, men det fanns mycket som jag borde ha bearbetat istället och som jag också bearbetade periodvis. Stress t.ex, familjerelationer, avkoppling etc. Det är extremt lätt att återgå till sina gamla ovanor särskilt med alkohol. Det bäddar in, man slipper se och känna. Och jag har ju fattat nu att det är se och känna som jag vill göra egentligen. När alkoholen bäddar bort problemen en stund tar den också med initiativförmåga, glädjen, lusten, drivet. Det är lätt att missa det här för i början är det kanske både just vad man behöver och får - en liten skjuts. Men sen… jag började om där efter 11 månader. Till och från under flera år. Nån gång med återgång till slentriandrickande, nån gång besatt drickande, smygande, gömmande… så vad ni än bestämmer er för, var lite klokare, lite smartare, lite mer kontrollerade än jag var. Och framförallt bagatellisera inte ert drickande. Jag förträngde en del också. Ville inte se, ville inte fatta.

@Sisyfos Du får jättegärna lägga dig i diskussionen - jag är glad att du gör det! Tack för input här på min tråd, jag har läst runt tidigare och jag vet att du ofta kommer med bra åsikter.

Intressant med att ta längre uppehåll, kanske inte vad jag hade tänkt mig att göra, men jag ska fundera på det. Och det skulle nog vara bra i mitt fall för att mer hitta min plats, dvs få träning på hur jag ska vara om/när jag inte dricker. Det jag är rädd för i min måttlighets dröm, är just det här med att suget ska komma tillbaka. Det gör att jag velar över hur jag vill göra senare. Jag har ingen lust att lägga ner den energin och eventuella oro/stress (över att ha koll, räkna glas och dagar) som ett måttligt drickande kanske kommer att medföra.

Jag har problem med alkoholen, det vet jag - hur smärtsamt det än är att erkänna, så måste jag göra det.
I och med att jag 'officiellt' tog tag i det när jag skrev in mig här och tog en längre paus än januari, så har jag även börjat prata om det omkring mig. Men jag har ett rykte att vara den som dricker mycket och ofta, och jag behöver nog komma bort från den bilden, rättare sagt - jag vill komma bort från den!

Nej, nu måste jag sätta igång att jobba. Men TACK igen för dina tankar, Jag återkommer när jag har hunnit bearbeta mina lite mer. Ha en fin torsdag!

@Sisyfos @cthd jag tar också gärna din input Sisyfos! Tycker alltid du skriver så trevliga och tänkvärda svar, så även i denna tråd! Jag siktar på 100 dagar, är på 68 nu, för att sen känna mig fram lite. Igår var jag på AW, nykter, och insåg att det är en typisk situation som jag i framtiden inte "behöver" dricka. Efter mina 100 dagar kommer jag fortsätta välja alkoholfritt i vissa sammanhang, bara för att testa. Iom covid så har ju de sociala tillfällena varit begränsade och därmed övningskörningen i det nyktra landet... Så jag vet inte hur lång den helvita perioden kommer bli. Kommer i alla fall inte hänga på bolagets dörr på den 101a dagen 😅

Jag har ju ingen aning om hur jag kommer reagera när jag väl dricker igen. Kommer jag vilja ha mer? Kommer det smaka mindre bra? Efter mitt andra barn smakade vin, speciellt rödvin, riktigt dåligt. Men jag gav mig den på att uppskatta det igen. Såhär i backspegeln känns det väl mindre smart 😅 Det som är viktigt för mig är att jag nu är medveten om mina issues på ett annat sätt och jag är fast besluten om att ändra på dom innan det gått för långt. Ensamdrickandet hemma har varit mitt största problem och den vanan känns under kontroll nu. Det känns skört, men under kontroll. Och jag trodde aldrig att det skulle gå så här bra att vara helnyktert. Att eventuellt ta det beslutet i framtiden känns inte alls lika skrämmande som för 68 dagar sedan.

majken_r

@Sisyfos tack för ditt inlägg. Så väldigt bra med olika perspektiv och erfarenheter. @Friluftstok @cthd detsamma till er.
Jag är verkligen totalt ointresserad av att någonsin gå tillbaka till ett liv där alkoholen tar för stor plats. Det är för ovärt. Mår väldigt bra nu och är nyfiken på fortsättningen på den alkoholfria vägen. Sen är framtiden inte huggen i sten, det skulle stressa mig för mycket. Balans. Kram till er denna mörka dag🙏🏼

Hmm, har funderat en del det senaste dygnet. Kommer tillbaka till att det känns ju bra det här med att inte dricka. Livet är inte tråkigare, guldkanten kan man hitta på andra sätt.

Hittade den här artikeln igår https://www.wellness.se/halsa/a/zg2K0w/sa-belonar-du-hjarnan-utan-alkoh…
Intressant det där med placebo effekten - jag har nog känt den belönande känslan nu under den här perioden, bara att jag inte tänkt på det. Jag har hittat en riktigt god alkoholfri öl som jag har druckit vid några tillfällen, eller så har jag gjort mig ett glas Coola Viola, tagit fram nötter eller chips och sjunkit ner i soffan. Tycker kanske att effekten blir lite annorlunda då jag även kan känna en stolthet över att jag inte dricker alkohol i den stunden, och att jag ändå mår så bra.

Tittade runt lite på nätet för artiklar om ’livet och alkohol’ och tänker:
Inga artiklar pratar om hur bra man mår när man dricker 🧐
Alla pratar om hur BRA man mår utan….. 😆
Och det är ju det som alla även säger här på forumet - så varför ska jag vara annorlunda. Kanske dags att börja lyssna och ta lärdom 😉

Jag ska fortsätta läsa på och försöka ändra min inställning, hitta min plats / identitet.
Det skulle vara väldigt skönt att komma till den punkten där jag utan några problem tänker och känner ’Jag får, men jag vill inte’. Resan är helt klart inte över än.

Fin fredag till er alla!

@cthd Tack för en bra artikel! Intressant det hon säger:

”Man har en förväntanseffekt och belöningssystemet kan komma igång vid bara tanken på att man snart ska få alkoholen. Däremot, om man då inte får alkoholen, får man en minskad aktivitet i systemet och mår inte alls bra. Snarare blir det en tvärtom-effekt för hjärnan blir besviken och det blir dämpade dopaminnivåer istället, säger Louise Adermark.” Känner igen det så väl, situationer när alkohol tagit slut och hela livet suger.

Mitt sätt att inte triggas är att inte tänka på alkohol och hur gott det smakar. Att istället tänka på hur skönt det är att inte dricka och hur bra jag mår. Det gör mig stolt också att jag inte dricker och att jag tänker så. Tänker på att det ska bli gott med min alkoholfria öl eller bubbelvatten till middagen och te på kvällen. Verkligen placebo-effekt! Skulle jag tänka på hur tråkigt det är utan alkohol, som jag gjort tidigare, triggas mitt sug direkt och jag får svårt att sluta tänka på det och kämpigare att stå emot.

Sedan får hjärnan återhämta sig när man är nykter. Triggerhjärnan lugnar sig och konsekvenshjärnan blir allt starkare och kan sätta emot suget, värdera risker och vilka konsekvenser alkoholen ger dig. Man måste praktisera nykterhet och finna nya sätt att belöna sig med istället för alkohol, finna placebo-effekterna. Så bra!

Ha en fin fredag!🌷💕

@cthd
Godmorgon,
Det var länge sen jag var inne i din tråd men har läst ifatt lite nu. Vad bra du gör det, det här med att hålla dig ifrån alkoholen! Du visade en enorm styrka där när du haft sug på dagen och sen när det kom tillbaka på kvällen. Hade min man (om jag haft någon 😁)sagt att det var okej att ta ett glas vin är jag tveksam på om jag varit så stark som du och sagt nej. Då hade det nog varit lätt att tänka att beslutet ligger hos honom, han tycker det är okej så då är det nog det.. bra att Du tog ett eget beslut!
Riktigt otäckt att din dotter svimmade, förstår att ni blev rädda! Bra att det gick bra även om slog sig i ansiktet. Hoppas ni fick bra råd hos läkaren så det inte händer igen. 💛
Min dotter blev ofta yr & svimmade även några ggr när hon reste sig för snabbt. Under en tid fick vi ofta snabbt springa och rädda henne från att dråsa i backen. Vi var oroliga såklart, precis som ni måste vara. Hon fick lära sig att ta det lugnare när hon reste sig och sätta sig på huk direkt om det snurrade.
Vet inte vad orsaken var till din dotters svimning, men min dotter var väldigt lång och smal & växte mycket vid den tidpunkten. Jag var likadan som tonåring. Det är tydligen inte alls ovanligt. Nu har det växt bort på min dotter, visst blir hon yr ibland men inte på samma sätt.
Hoppas det inte händer din dotter igen! Barnen är ju det bästa man har!
Ha en fin lördag! ☀️🤗

@Rehacer Godmorgon! Hoppas allt är bra med dig, tack för dina uppmuntrande ord. Spelar väl ingen roll vad du svarar på, jag blir glad i alla fall ☺️
Ja, jag försöker, det är inte lätt men jag fortsätter med en dag i taget. Jag är i botten en tävlingsmänniska, och det kommer tillbaka ibland. Nu har jag bestämt att jag inte ska dricka på x antal dagar och jag liksom tävlar med mig själv.

Dotter mår bättre, vi har fått reda på att det tydligen är ganska vanligt för tonsårstjejer. Och sedan lägga på trötthet, plugg, hon tränar och tävlar samt att hon inte dricker tillräckligt.... Men läkaren har pratat med henne och förklarat vad hon ska göra om det händer igen. Han hade sagt (och hon tyckte det var vansinnigt roligt) "om du blir snurrig, sätt dig ner eller om det inte hjälper ligg ner, spelar ingen roll var du en är är eller hur pinsamt det kan kännas".

Hoppas du får en bra söndag, ta hand om dig 🤗

@vår2022 Godmorgon!
Ja, jag tyckte den var mycket intressant - kul att du gillande den.

Jag har gått tillbaka till att läsa Annie Grace 'This Naked Mind'. Hon tar upp det här med att man har fått sin hjärna att tänka 'jag har roligt när jag dricker', dvs 'jag har det tråkigt när jag inte dricker'. Men det är ju inte alkoholen som gör det hela roligt - det är situationen runt omkring.

Kram 🤗

@cthd precis läst artikeln du länkat, intressant läsning! Har under mina veckor märkt att alkoholfri öl fungerar väldigt bra för mig så det var kul att få en bekräftelse på att det faktiskt är en bra väg att gå. Har tänkt att jag måste jobba bort den, att det också är en ovana. Men jag fortsätter nog skåla in mina helger med en East Rider ett tag till framöver! 🤩 Ha en bra start på veckan! 🌷