Ja, med dip är det ju svingott med blomkål men som maträtt skulle jag massera den med smör- helstekta den i ugnen 165-200 grader som en liten stek, göra ett crunch med hackade rostade hasselnötter, friterad eller torkad salvia, samt riven parmesan och strö över och höja graderna de sista 10 minuterna! Kram.

Tack för alla tips! 🤗 Nu var ju tanken med min middag i går att testa att äta ett blomkålshuvud rätt upp och ned, utan tillbehör eller smaksättning. Vilket jag gjorde.😀 Resultat: Det var gott, smaken påminde lite om pepparrot, men det krävdes väldigt mycket tuggande. Sedan blev jag väldigt mätt och som det kändes, extra trött. Det värsta var dock att jag nu på morgonen kan konstatera att jag i natt drömde att jag hade druckit 6 st folköl! 😩 Jag har inte drömt på evigheter om att jag har druckit alkohol, men nu skedde det. Känslan i drömmen var att jag mådde illa, typ kände mig bakfull! Det var också en obehagskänsla av att att: Jäklar, nu måste jag börja om från ruta 1! 😅 Antagligen var det min mage som inte var van vid så mycket rå blomkål och därmed skapade denna dröm. Nu känns det dock bra i magen. Jaja, nu har jag testat detta, och jag gör nog inte om det. Men det var ett intressant experiment. 😃

Ha en bra dag!

@Sattva Japp, det är kul att testa lite nya saker. Det är ju grymt nyttigt med blomkål i alla fall har jag läst.😀 Ja det finns säkert personer som äter hela råa blomkålshuvuden tämligen ofta. 😅 Men det är väl en vanesak, magen vänjer sig nog.

Kram

Kan inte låta bli att fundera över om drömmen om öl kom för att du inte mådde riktigt bra i kroppen av för mycket rå blomkål (och för lite av nåt annat kanske).
Hjärnans lösning på obehag.
Kul test och som du säger mycket att tugga sannolikt. Nästa gång får du testa Seklarts recept, det lät gott.

@Sisyfos Ja det får bli Se klarts recept nästa gång.😅 Vad gäller drömmen tror jag att det helt enkelt var mitt undermedvetna som reagerade på att jag mådde dåligt pga blomkålen. Alkohol= må dåligt. Det är ju så tänker till vardags. Jag tycker det är intressant med drömmar. I början av min nykterhet drömde jag massor om alkohol, fast då var det att jag ville dricka, men blev förhindrad till att göra det på en massa sätt. Tex att systemet hann stänga, att jag hade gömt alkohol, men hittade den inte mm.😅

Jag märker att det blir mindre och mindre aktivitet från min sida här på forumet. Alkohol är liksom ett ett passerat kapital för mig, och jag har inte så mycket att orda om den skiten mer. Jag slipper ju med glädje att dricka den, och mår hur bra som helst.😀 Jag läste @miss lyckads inlägg, och håller med där. Det gäller att verkligen VILJA göra något åt sitt drickande. Och det som är avgörande är att GÖRA det. Annars händer inget, och man slösar bort sitt liv på att må dåligt, och på att förstöra sin kropp. Vill man detta, så är det ju bara att fortsätta dricka. Men att säga att det är omöjligt för en själv att sluta dricka köper jag inte. Då finns inte den riktiga viljan tyvärr. Tuffa ord, javisst, men ska man blir fri från sitt beroende så behöver man vara stentuff. Det finns inga genvägar genom att hoppas och tro.

Jag avslutar med att säga grattis till nykter tid till alla som kämpar under förändra. Ni är helt grymma! 😍

/Torn

Visst är det viktigt med vilja och göra. Men det är också ett faktum att vi är genetiskt olika när det kommer till benägenhet att bli beroende. Och har man dragit det korta strået i det lotteriet så är det svårare att sluta. Inte omöjligt men svårare. Och jag tror det vore värdefullt om fler såg det så och kanske vågade ta medicinsk hjälp när det inte funkar på egen hand. Det är ju samma med en massa saker i livet, vi har olika förutsättningar. För mig har det alltid varit lätt att tex plugga, eftersom jag har lätt för att läsa. För någon med dyslexi krävs en större ansträngning att lyckas med studier, men med rätt hjälp så är inget studieval omöjligt. Jag känner ödmjukhet inför den kamp som många på forumet utkämpar och tacksamhet för att jag haft framgång i min egen.

Jag, som försökte sluta massor av gånger innan jag väl lyckades, vet hur svårt det är. Och jag tror att jag är en av dem vars hjärna är en "beroendehjärna". Det som avgjorde att jag slutade var faktiskt en vilja och bestämdhet. Det gick inte att leva som jag gjorde. Jag såg framtiden om jag fortsatte och det var inte vad jag ville ha.
Det gällde för mig att bestämms mig för ett slutdatum och sedan benhårt mota bort alla ingivelser att gå ifrån den vägen. Det var jättetufft den första tiden. Har man haft ett i stort sett dagligt vindrickande på typ en flaska (eller mer på helgerna), så säger ju kropp o psyke ifrån; skriker efter alkohol...

@Torn Jag håller med dig till fullo att det handlar om att vilja och göra. Men att säga att vi som inte har lyckats komma till en nykterhet , vi vill slösa bort vårt liv på att må dåligt och förstöra vår kropp. Tänker du att vi vill det?

@Sattva I många år visste jag att jag drack skadligt mycket och behövde sluta. Men sköt bara upp det genom att tänka ” jag slutar senare”. Jag slösade bort mitt liv på att må dåligt och förstörde min kropp precis som du skriver Varafrisk. Jag ville hellre göra det, bara jag inte behövde sluta att dricka helt. Jag sket helt enkelt i min hälsa. Det är så beroendet fungerar. Till slut hade beroendet blivit så starkt och abstinessymtomen gjorde att jag inte fungerade kroppsligt utan alkohol. Då bestämde jag mig för att sluta dricka. Jag insåg att jag skulle dö pga alkoholen om jag inte slutade helt. Fruktansvärt jobbigt den första tiden. Kroppen var ju van vid att få i sig ca 10 st 7,5 procentiga öl varje dag, men jag ville verkligen bli av med beroendet och det enda sättet var att inte dricka en droppe mer. Det visste jag efter otaliga försök med att dra ner, bara dricka på helgen osv. Det enda jag ångrar är att jag inte tog det på större allvar tidigare. Det hade antagligen varit mycket lättare att sluta helt då, när beroendet inte hade blivit så starkt.

@Kennie, ja det är synd att skammen är så stor så att folk inte vågar söka hjälp. Tänk om jag tex hade vågat säga till min chef och fått hjälp den vägen. Då hade jag kunnat bli fri från alkoholen mycket mycket tidigare. Varför skämmas över att man åkt på en sjukdom, helt bisarrt egentligen.

Ja, många aspekter att väga in. Jag tänker också att de där åren av försök till att minska och sluta är en del av processen. De flesta verkar behöva gå igenom dem, det går liksom inte att bara lita på andras erfarenhet. Man behöver på egen hand komma till insikt om att det inte finns något annat val, att man vill bli nykter.

@Kennie Jepp, så är det helt klart. De där åren måste göras. För egen del kom vändningen när jag hittade forumet. Då kunde jag se hur andra som lyckats bli nyktra hade gjort. Det var bara att lita blint på dem som lyckats bli nyktra och göra på samma sätt. Suga åt sig av alla tips och fakta så mycket det bara gick. Inte lyssna på min beroendehjärna. Eftersom jag då verkligen ville bli nykter så var det en ovärderlig hjälp. Oändligt tacksam. 🙏

Skrev världens längsta inlägg här igår @torn, men kort sammanfatttat; jag är så glad att du finns här, så glad åt våra år och olikheter och samma-lika mål. Kram kompis 😍

@Se klart Jag är glad att du också hänger kvar här! 🤗 Det är trist att vår kära Andrahalvlek är frånvarande för tillfället.❤️ Men hon kommer förhoppningsvis tillbaka tids nog. Det känner jag på mig.
Så här en bit in på år 3 som nykter känns det som att jag har hamnat i ett slags läge av ”naturlighet” 2.0. Tänker väldigt lite kring alkohol, och därmed blir det mindre fokus på forumet för min del. Jag har mycket projekt som rör mitt boende. Solpanelerna är uppe och levererar ström. Jag har beställt en elbil, ska byta fönster på huset, och har monterat en elvinsch på min båttrailer mm. Jag rustar liksom för framtiden, och det är både kul och givande att göra vad jag kan för att minska den globala uppvärmningen. 😀 Det går jättebra för mina barn i skolan och alla i min lilla familj är friska och krya.
Livet leker helt enkelt för tillfället, och det är jag väldigt tacksam för. 😊

Ha det bra, och bra att du är uppmärksam på hur då mår med tanke på utfasningen av din medicin. Kram 🥰

Tycker det låter så fint @torn, inte bara har du blivit en bättre pappa, man, och forumvän. Din värld har vidgats enormt, vilket ansvar du tar för din stund på jorden 🥰 Jag hänger kvar lite, min nykterhet är också 2.0. Ikväll hade vi vänner på besök- de ursäktade sig när de gick hem vid kvart i tio, skulle upp tidigt och jobba. Kom på mig själv med att tänka; vad annars? Så kul att ses och med hög närvaro de timmarna. Det kändes bra och också lite 2.0- igt…
Hade hemskt svårt att sova igår. Har ju gått cold turkey med sömntabletterna men ikväll ska jag ta en annan mes-tablett med hopp om lite placebo. Och apropå antidepressiva så kommer jag vara som en iller på läkaren om det blir för mäktigt.
Säger som du, jag tror och hoppas också att vår musketör @andrahalvlek snart kikar in.
Kram och godnatt’ 💕

I dag har jag varit nykter i 26 månader.😀 Jag läste häromdagen om lyckliga själar här på forumet som njuter av att vakna upp utan några spår av bakfylla på morgonen. Och jag minns tillbaka hur det var då i början när det hade gått ett par månader. Verkligen härligt, jag var så tacksam för något som nu är helt normalt. Då slog det mig, att jag har nog glömt av hur det känns att vara bakfull.😅 Men ingen fara, jag tänker aldrig vara med om det igen. För jag vet att jag mådde dåligt då. Dessutom dricker jag inte alkohol. Jag slipper ju med stor glädje att dricka den skiten. 😍

Ha det gött!

@Torn
26 månader, mer än två år! Det är bara att lyfta på hatten o säga ett Stort Grattis 🥰
Inte så konstigt om en del minnen faller i glömska men de riktigt positiva är ju viktigt att ha kvar 👍
Fint att du är kvar här o berättar. Det ger perspektiv o hopp iallafall till mig!
Stor Grattiskram från min 🤗