Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

@Sattva Det blir bra det här! 🤗 Och att du nu vet att du kunde ha fått det andra jobbet om du ville, gör ju inte saken sämre. 😎 Jag undrar också vad @Se klart har för jobb. Det är nog något avancerat och viktigt. Typ Statsminister eller så. 😅

Kram

Härligt inlägg Sattva! Att våga välja bort är en styrka på nåt sätt. Inte på grund av rädsla för det nya utan moget övervägande. Och att aktivt välja om det man har.
På nåt sätt är ändå de här reflektionerna vi gör om livet en följd av att vi har druckit för mycket och börjat reflektera över det. Kanske hade reflektionerna kommit ändå, kanske inte. Men här hittar man också andra som reflekterar och sår små frön. Att välja om det man har, det tar jag med mig.

Skrattar högt när jag läser @torn och @sattva, så spännande är jag inte men berättar mer när vi ses 😍 Känns som bra tillfälle. Så himla viktigt är det inte heller- men för mig förstås på ganska viktig plats- inte för att det jag gör har nån statsministerbetydelse utan för att ja, ni vet ju, sammanhang människor och så.
Som att forumet är det, sammanhang, människor och så! Kram på er 💕

@Sisyfos Tack Sisyfos, ja det känns faktiskt väldigt bra mitt beslut. Tror faktiskt inte jag hade kommit till detta om jag fortfarande hade druckit. Att bli nykter är det bästa jag gjort för mig själv. Hjärnan bygger verkligen om sig. Det känns som om jag har ett större hjärta, hjärterum. Och samtidigt större integritet.

Länge sezan jag skrev såg jag. Mycket händer just nu. Hi har fått hem en liten valp på nu 9v, så det är fullt upp. Min man tar i stort sett allt, han är hemma o jag jobbar ju. Set är som med små barn, underbart o jobbigt på samma gång! Märker att jag blir ganska trött mentalt av att hålla koll hela tiden. Han är ju inte rumsren än, och är en liten piraya😍.

1 år, 2 mån nykter idag! Tacksam och stolt! Alkohol finns inte längre som alternativ, inget jag vill ha eller behöver. Tänker tillbaka på tiden innan jag kom till ett definitivt beslut om stopp, tiden före jag började skriva hösten-20. Kände mig fullständigt fångad i alkoholens grepp och kunde inte för mitt liv fatta hur jag skulle ta mig ur det. Och sedan efter beslutet, en ångest varje gång jag tänkte på att "slutet" närmade sig. Vad hade jag gjort??? Varför har jag lovat mig själv detta????
Men det gick. Och tack Sattva att du gjorde det🙏❤

Mycket bra jobbat Sattva🤗, och grattis till tid💕..Minns också när jag vaknade bakfull många gånger, och önskade att jag kunde sluta dricka. Vändningen kom, och jag började förstå hur det nyktra livet kunde se ut för mig. Det blev bättre och mycket lättare att leva, än jag någonsin kunde föreställa mig. Synd att ingen talade om det för mig, då hade jag förmodligen slutat tidigare. Att nå sin ” botten” är inget jag vill undersöka. Det hade betytt krämpor och till slut alkoholrelaterade död. Mycket glad för oss alla som gillar att leva nyktra. ❤️

@Sattva Stort grattis till 14 månader i frihet! 😍 Ja tänk vilken skillnad det är mot det tidigare livet när alkoholen hade kontrollen över ens hjärna. Det är så otroligt underbart att slippa allt dåligt mående och det tråkiga, jobbiga livet som alkoholen gav upphov till.
Vilken jäkla misär det var. Rena rama tortyren.😫

Kram

@Sattva skrev:"en ångest varje gång jag tänkte på att "slutet" närmade sig."

Jag tror att du beskriver kärnan i problemet med att sluta. Man vet att man borde/måste/vill sluta, och man kan känna sig så fast besluten och övertygad men så sköljer den där känslan över en, rädslan eller ångesten eller vad man ska kalla det. Som att man är på väg att mista en del av ens identitet.

Nu så här i efterhand tror jag att du också kan skriva under på att den där rädslan var obefogad. Det fanns inget att vara rädd för. Samtidigt fanns det säkert inte något man skulle kunna ha sagt till dig då som hade fått dig att lita på det och känna dig lugn. Det är något man måste uppleva själv för att lära sig. Men så skönt att du gjorde det, för det är du värd att ha ett bra liv. Grattis till dina 14 månader!

Grattis forumets bästa @sattva! Jag har skrivit det förut men din tråd visar så tydligt hur stort livet blir när alkoholen inte längre tar plats. Och hur stora vi människor blir, du. Tänk att vi aldrig nånsin mer behöver skriva ”vi kämpar på” när det handlar om livet- nu lever vi på för fullt. Fint att du är här, du är så viktig! 😍

Tack för grattis!! Ja alla, livet som nykter är verkligen något helt annat. Inte same same but different, för det är inte same same. Helt andra prioriteringar, som känns helt sjäkvklara. Och livet är ju alla de där valen vi gör, stora o små, varje dag. Precis som microvanor på sikt ändrar mycket, påverkar varje litet val mycket i längden. Det är en härlig känsla, egenmakt. ❣🌼💫

Det är lite spännande detta, vilken grundpersonlighet man är. Vi har ju haft valp i två veckor nu, han är 10 veckor nu. Min man är hemma på dagarna, så han tar det absolut största ansvaret. Men plötsligt är vi bundna. Någon måste alltid vara hemma. Precis som när barnen var små. Splittat fokus när valpen är vaken- han biter på allt o är inte helt rumsren än. Oj, vad jag har känt mig instängd ibland dessa två veckor! Och då är det ändå som sagt inte jag som har huvudansvaret. Hemmet, som fungerar som en fristad för mig, där jag slappnar av, återhämtar mig, har blivit något annat. Påkopplade sinnen, splittad uppmärksamhet etc etc. Det är då den resonerande logiska hjärnan får ta över och påminna om att detta är en begränsad tid. Valpen utvecklas fort, det är inte år vi pratar om här, utan veckor el några få månader. Det är intressant detta att få syn på sig själv o sina behov. Frihet o självständighet är viktigt för mig. Ha en fristad där jag kan helt slappna av är viktigt. Det är väl där alkoholen haft en stor roll kanske, att förstärka fristaden. En falsk fristad dock. Lömsk. Förstörande i längden. Livet är så mycket större utan alkohol. Känslorna äkta. Och ofarliga.

Var på en yogagrej hela helgen med en gästlärare som studerat buddhism i många år. Så inspirerande tankar. Så långt från vårt västerländska grundsätt att se saker.
Våra lidanden kommer av att vi har en föreställning av hur saker är, hur de ska vara. Det går inte att urskilja individer, vi är alla sammanflätade. Vårt grundvarande är helt rent, allt annat är bara processer av olika slag. Compassion är vägen till sinnesro. Svårt att förklara o jag har säkert fattat mycket av det fel. Och missat massor!

Tänker på innan jag levde nyktert, hur jag fastnade i alla såna här resonemang o alltid kopplade allt till den stora frågan HUR SKA JAG BLI NYKTER??? Jag missade liksom alltid storheten i allt, eftersom tankarna stannade i min innersta lilla självupptagna bubbla. Gick i cirklar runt mig själv hela tiden, kunde inte lyfta blicken. Bara det är frihet att vara nykter, kunna se utanför sig själv.
Jag, mig, mitt är liksom inte hela tiden i fokus.

@Sattva God morgon!
Fick lust att leta på nätet, hittade en jättebra sida med många gratisövningar som jag ska testa! Tack för tipset 🥰
Så spännande o välgörande (hoppas jag)
🤗 Kram

majken_r

@Sattva låter som en intressant givande helg! Compassion är något jag håller på att lära mig, fördjupa mig i. Lyfta blicken. Din avslutsmening är riktigt fin. Tack och ha en fin dag!

@Sattva Vad spännande! Jag lyssnar mycket på mindfulness och det jag särskilt fastnar för är medkänsla med sig själv och andra, för allt. Det är en fantastisk upplevelse att kunna känna medkänsla. Det är så trösterikt, förlåtande och stärkande på samma gång. Det har påverkat mig att kunna känna medkänsla med andra, jag känner mig så lättad och som att man är en lite del i det hela. Svåra saker som oroar mig, sjukdom och mående hos nära som jag inte direkt kan påverka, blir lättare att hantera för mig genom min medkänsla. Oron för worst case och påslag i kroppen mildras och blir till hopp istället. Kanske kan mitt hopp och min medkänsla påverka tillvaron på något sätt? Jag har blivit allt mer nyfiken på yogans magi😁💕

Vad fint att komma in och läsa inläggen här i din tråd @sattva innan säng-hoppning.
Haft en späckad dag som nu liksom brinner ut mot kvällen. Tacksam att få ta del av era tankar. En liten lägereld. Jag är rik som får hänga här ❤️🙏🏻

Detta skrev jag i ett annat sammanhang, men vill få ner det här för att ha det i tråden. Aldrig glömma!!

Jag minns när jag var bakfull på jobbet, att jag tänkte att nu märks det säkert. Usch, ja sammantaget har det varit många gånger faktiskt. En gång när jag inte vågade ta bilen till jobbet pga risk blåsa rött. Skyllde på något fel m bilen o cyklade istället, kom jättesent till jobbet. Annan gång när jag borde ha stannat hemma, var helt svimfärdig o mådde skit. Fick lägga mig i ett vilorum. Vet inte vad jag skyllde på den gången. Och så alla de gånger med lätt illamående o huvudvärk. Hur fokuserad är man då på sina arbetsuppgifter?? När man bara vill krypa ur sitt skinn o försvinna? Herregud vilken jäkla person jag varit....Så glad det är över. Tycker så ofantligt mycket bättre om den jag är idag!!