Hej, jag är en 27årig alkoholist.
Allting började med att jag var medberoende till mina föräldrars missbruk, lovade mig själv att aldrig bli som dom, men för att orka med mina föräldrars ständig fyllor och bråk så blev det att jag själv tog till alkohol, jag var lixom runt 14 års ålder tvungen att vara förälder till mina föräldrar, var jag med å drack så bråkade dom inte lika mycket och om dom började så satte jag stopp för det.
Efter att jag blev 18 så började allting spåra ur för mig, jag hade tappat bort mig själv och visste inte vem jag var eller vart jag ville i livet, det var inte försän flera crashade bilar, lobar, slagsmål och urspårade fester som jag själv kände att detta är inte ett liv jag vill leva.
Har till och från försökt att sluta själv, på ett sett har jag lyckats, jag gick från att dricka/knarka istort sett varje dag till att bli istort sett fri från droger (hände bara på fyllan) och jag kunde hålla 3 månaders intervaller mellan fyllorna.
Jag lämnade nyligen kärleken i mitt liv, den jag ville åldras med och föralltid leva med och det bara för att jag gjort bort mig på fyllan flera gånger å har svårt att släppa det, jag kände att jag behöver hitta mig själv, lära mig älska mig själv och sluta vara rädd för att vara ensam om jag någonsin ska kunna leva med någon.
Detta slutade ju givetvis med att jag satte igång igen, fylla på fylla, droger på droger i 1 månads tid, det slutade med att jag för 12 dagar sen hamnade i fyllecell, jag har inget minne utav det men hade bråkat med en ordningsvakt, sår i hela ansiktet & kropp, fängslad fick jag åka där ifrån, fick skamset ringa min lilla syster klockan 6 på morgonen för att få skjuts hem, min jacka va spårlöst borta, alla mina nycklar låg där i, till lägenhet,jobbet,bilen,garaget jag behövde verkligen dom.
Så kom jag hem, blåslagen och med sinnessjuk ångest & det första jag gör är att gå och öppna en ny öl, satt sen å drack hela lördagen, på kvällen kom en bekant med droger och vi fortsatte in på söndag morgon, däckade där runt 10 och vaknade upp fortfarande påtänd och påverkad, kunde inte sova alls den natten då jag visste att jag måste behöva gå till min chef å be han öppnat mitt skåp, det är ett mirakel att dom inte tog in mig för test där å då.
Men det var ochså efter det jag kände att jag har verkligen nått botten, jag lovade mig själv att ta all hjälp jag kan få, jag erkännde för mig själv att jag inte kan dricka, att jag är en alkoholist.
Det har nu gått 12 dagar sen jag nyktra till, jag har börjat gå på promenader varje dag vilket jag aldrig gjort innan, jag har ochså gått på två AA-möten där jag verkligen fick ett skyddsnät och motivation även börjat med camprall igen.
Jag tänkte att jag ska skriva här imellan åt hur det går, min sponsor sa något väldigt bra som ja tänkt på mycket "jag kan inte lova att jag är nykter om ett år, en månad men jag kan lova att jag är nykter imorgon" det fastnade verkligen, förevigt blir så överväldigat men imorgon det är något jag kan lova och hålla.