jag har varit cannabismissbrukare i 5 år förr och slutade med det men blev istället utbytt till alkohol efter en tid. innan alkoholen tog ja hand om mig själv, tränade. gick ner 30 kg för ja hade blivit överviktig. sen en sommar 2019 slog det till och de blev fest o ja träffade lite fel folk som drog ut mig på fest efter fest. de kunde vara i 6-7 dagar me mkt drickande. 12 öl per kväll . vila hemma 2 dagar o sen ut igen i en vecka. allt spårade ur. efter detta kom ja hem o blåste 3 promille. jag mådde dåligt i 8 dagar o krälade mig fram till kylskåpet. de va olidligt. jag trodde ja skulle dö och att ja skadat något. därefter drog ja till sjukhuset och fick nervöst ta blodprover. inga leverskador. o fick tillsagt till mig att levern pallar mkt. de gjorde att ja om vardagarna ibland va ute efter jobbet o drack o drack. vilade någon vecka sen ut igen. de här pågick fram tills januari 2020. med lite pauser emellan åt men ändå en förbrukning några dagar i veckan. sedan började jag med 10-14 dagars pauser. de började eskalera igen och kunde supa 10 7.2 öl om dagen i 5 dagar. sen 10-14 dagars paus igen. sen har de hållt i sig så tills nu. har märkt på senaste tiden att de känns svullet på höger sidan av magen. ja vet ej om de är magen tarmarna lr levern. ja brukar återhämta mig efter ungefär 5 dagar nu för tiden och dessa 5 dagar är olidliga. jag orkar inte mer o har bestämt mig för o sluta. nu har ja varit utan i 4 dagar o börjar må bättre. men denna gång var bakisheten olidlig. har inga symptom riktigt. förutom se känns svullet under bakisdagarna. känner mig lite halvt hjärnskadad dessa dagar.. torr som fan i munnen o allmänt helt slut. yrsel. så denna gång är jag rädd något gått riktigt snett. ja skulle vilja vara nykter i 6 månader innan ja vågar gå o testa mig hos doktorn. jag är rädd att ja har en död lever i kroppen. som ej ja kan återhämta mig ifrån... ja får panikångest och rädd för o dö. ja har inga blodiga kräkningar eller gråvitt skit osv men levern kan ju spöka.. hur mkt tål den? är jätte rädd o vill inte leva mer. de känns kört bara. de känns som det är för sent. ja tänkte ja kunde skriva av mig här för o höra om andras historier eller något. hur rädd bör ja va? ja har rätt hög tolerans o kan dra i mig mkt utan o spy o ja är rädd för att min höga tolerans skadat mig... vill ej dö. men ja får skylla mig själv. och inom några dagar nu kmr snart min nyfödda son.. och ja är så besviken på mig själv att ja kanske råkat skada mej själv så mkt att ja kanske inte kan finnas i hans liv så länge. kanske har en totalförstörd lever lr något eller ingen lever alls kvar.

Hej @aldro hur går det för dig? Du har inte skrivit sedan dina funderingar i fredags. Det är inte så enkelt att vända på en fem-öring såklart, men en del av processen kan ju vara att skriva om den, oavsett hur det går.

@TappadIgen riktigt bra skriver där uppe. kändes riktigt bra. denna gång har ja återhämtat mig snabbare än vanligt. jag tror nog ja gjort de för ja haft längre uppehåll mellan gångerna ja fallit dit. blev sjuk i corona o va sjuk hela helgen men är på banan igen o mår bra och de är skönt o va tillbaka. allt rullar på som vanligt me jobb o träning o fritidsprojekt. de är som 2 personligheter. min kropp har alltid startat omedvetna rutiner för mig själv. förr i tuden var de liksom jobb o träning o allt hela veckorna förutom helgerna. sen utvecklades de ju till o dricka flera ggr i veckan. o då höll ja dom rutinerna. nu när ja haft uppehåll några gånger så har de på nåt sätt skapat en ny rutin. så mitt sug o varningssignal brukar komma ungefär efter 4 veckor. de är bättre nya rutiner iaf. men denna gång är målet och vara ifrån de längre. så länge ja kan. hade bråk med frugan också igår men jag stod emot.

@aldro Skönt att höra att det känns bättre nu. Det jag var rädd för var att du skulle hamna i en sådan där negativ spiral som man kan hamna i när man har återfallit att "man kan lika gärna fortsätta dricka i alla fall då eftersom det ändå är för sent" men det tycks du ju inte har gjort och det är bra. Också bra är att du lyckades hantera ett bråk med frugan, som annars kan vara en trigger, utan att dricka.

Det finns ju egentligen inget säkert framgångsrecept, men det jag tror skulle hjälpa dig är att inte slappna av för mycket utan spendera lite tid varje dag med att fundera på det. Försök att identifiera dina triggers och försök att ha en plan för när det börjar luta åt att du tar till flaskan igen. Fundera också på vad för faktorer det är som gör att du lyckades bra, som igår t.ex. Vad var avgörande för att du klarade dig igår efter bråket? Finns det något där du kan ta med dig och använda igen nästa gång? Sen kan det också vara värt att fundera på hur du undviker att hamna i den negativa spiralen också. Om du skulle falla dit, hur stoppar du och tar dig ur igen?

Du ska naturligtvis inte sitta och fundera på det här 24/7, för det är inte heller bra. Men jag tror att det är en risk att när man precis har haft en period med drickande och slutar så är man ganska bestämd och klarar sig bra, men så slappnar man nog lätt av lite för mycket och funderar alldeles för lite på det och till slut är det nästan så att man låter ödet bestämma. på något sätt.

Som sagt finns det ingen enkelt svar för hur man ska gå tillväga, men bara att fundera på det tror jag är en stor hjälp.

börjar kännas tjatigt för er att ja skriver här ens o gnäller över min egen skit som ja alltid faller tillbaka på. sprack en gång förra veckan i en dag och nu i helgen i 3 dagar. det brukar dock vara i 6 dagar när ja spricker såhär. man blir så jävla trött på sig själv. känner mej som en värdelös liten bakterie på denna planet som ba slösar bort sitt värdefulla liv genom o långsamt döda sig själv. jobbar så jävla mkt också så finner ingen tid för behandling. svagt psyke antar jag o hamnar lätt i skiten. mitt husdjur dog efter 7 år också. fick avliva han på klinik. såna saker jag faller tillbaka på. mormor i cancer nu också. de tar aldrig slut me skit. o samtidigt hård press från jobbet. min jävla knarkhjärna vill ha stimulans så fort nåt blir jobbigt. och ändå skriver ja här till er som en gnällspik. o de är samma jävla visa efter såna här perioder, de är konstant ältande i huvvvet om hälsan o levern o allt de där. fattar inte varför de ska va så svårt och att ja aldrig lär mej. precis innan ja börjar dricka finns ingen ångest lr oro för hälsan för mår bra. och under tiden ja dricker e ja inne i bubblan och är mest flummig o ser inte allvaret alls. så fort man nyktrar till så ändras hela personligheten och syn på saker. man börjar se allvaret man vill helt andra saker. man vill bli frisk, man vill låta kroppen återhämta sig o man har dödsångest. den här jävla drickan borde fan inte vara laglig asso. kan ändra en människa så extremt. aja ja bara svamlar o talar ut, antagligen kmr ja må bättre igen om några dagar. svullnaden man känner o ältar om kmr gå ner o man mår bra igen. men de är då de är som farligast. kanske ska börja skriva här direkt lr nåt om ja får sug. har inte kommit över den tröskeln än att säga nej. har bara lyckats med en månad hit o dit. tror min hjärna o kropp behöver mkt mkt längre tid för o komma ur de. tror inte riktigt jag har upplevt den där renande effekten än genom o va nykter. tror de kanske tar något halvår i nykterhet asso

@aldro Bra att du tar nya tag och härligt med 9 dagar! Jag tänker lite på den där cykeln som du beskriver med ångest när du först slutar dricka som sen blir bättre med tiden och sen faller du tillbaka igen och så börjar det om. Jag tror att många med problemdrickande känner igen sig i det dilemmat och har upplevt väldigt liknande. Vad är det som händer som gör att man inte kan bryta cykeln utan faller tillbaka igen? Det är ingen enkel fråga att svara på, men den är värd att fundera på, för jag tror att bara det att man funderar på den hjälper till med att bryta den destruktiva cykeln. Nu är det ju redan nästan två veckor sedan men finns det något du kan komma på som du kunde ha gjort annorlunda för att inte ha fallit dit? Hur kändes det precis innan? Det hjälper ju inte vad som har hänt men kanske nästa gång har du lite större chans att upptäcka vad som är på väg att hända för att du identifierar mönstret i förväg och sätter stopp. Som sagt är det ingen enkel sak, men man får försöka hitta de vägar som finns.

@TappadIgen har fortfarande hållt mig. imorgon är de 16 dagar nykter. det kan börja av jobbiga saker som händer, bråk o sånt, men de kan också starta av att jag jobbat o tränat så hårt under en lång period. och man ger en reward till sig själv på något sätt. jag har nog ingen riktig avkopplingsgrej och göra. eller jag gör mycket avkopplande saker egentligen, spelar o kollar filmer o sånt. men hjärnan är nog ute efter att bli totalt drogad för att sväva bort ett tag. knarkhjärna typ. avkoppling för mig har ju sen ja va 18 antingen varit alkohol eller cannabis. utan sånt är jag bara extremt produktiv och fixar o grejar med allt möjligt. kan nästan bli lite överdrivet kanske. vet inte. efter mitt 3d jobb sitter ja ju me egna 3d projekt efter jobbet o gör scener osv. så förutom timmen jag är borta o tränar under lunchen så är de ju konstant 3d jobb mellan 10-19 o 19-01. dock har de hänt ett par saker här sen senast jag drack. helt plötsligt blev mitt husdjur jätte dåligt som ja haft i 7 år så var tvungen o avliva honom på klinik. dagen efter fick ja veta att min mormor har långt gången levercancer och spridit sig till bukspotskörteln. jag slutade upp o dricka direkt då, då hade ja druckit i 3 dagar. aldrig mått så kasst fysiskt som denna gång dock. kändes verkligen som något var grovt fel. o hela högersidan också igen. jag stack direkt till min mormor o var me henne . och kom även dit efter på helgen för o ta med min son. vanligtvis hade ja druckit ännu mer av dessa saker som hände. men något hände på något sätt i mitt huvud. ja vet inte hur länge de kommer hålla i sig men ja vaknade på något sätt. sen jag var typ 23 år tills nu 29, har jag varit ganska off mot släkten och antingen rökt cannabis eller druckit alkohol istället. hade inte träffat min mormor sen ja var 23. hon va helt gul o var jätte dålig. hela släkten samlades också och för mig kändes de lite som att man åkt en tidsmaskin och alla hade förändrats så extremt mycket. så många år man varit borta. och inte förns nu man åkte dit för mormor var döende. mycket man missat, man har ej funnits där för någon liksom. dels blev jag rätt rädd när jag såg mormor i levercancer, och har tänkt väldigt mycket på att man ska ta hand om sig själv och inte hålla på som jag gör. värdera livet.. min mormor var ingen alkis , hon var helt tvärt om, så ordentlig och hälsosam och inte druckit en droppe på säkert 60 år. och aldrig missbrukat heller. har inte haft sug alls dessa 16 dagar. men de är ju inte så lång tid. men de här har nog varit den jobbigaste perioden hitills. men föll inte dit. hon gick tyvärr bort innan helgen nu. precis efter hon fick träffa alla en sista gång och min son som hon aldrig träffat innan. alla mina syskon var så trasiga. en gått in i väggen o riskerar o få psykos o min bror kom dit väldigt påverkad av alkohol för och döva känslorna antar jag. mamma som suttit på rättpsyk i flera år och haft cancer var där också. (hon har varit på rättpsyk pga rätt allvarliga saker hon gjort, jag har blivit ganska utsatt som barn på olika sätt osv) alla var så konstiga. o jätte konstigt o träffa sin mamma liksom efter all skit hon gjort. första gången på länge kände ja mig ganska normal ändå. att de inte gått så åt helvetet för mig ändå, även om ja faller tillbaka i perioder. vet ej hur ja ska förklara men de va skrämmande och se förändringen av allt när man varit så off o borta i sin egna lilla bubbla liksom. man har gått miste om saker på något sätt. den tanken o dessa upplevelser satte ett ganska djupt spår i mig på något sätt. jag hoppas de håller i sig men ja tror ja känner mig starkare o stå emot iaf. tänk hur många fler tillfällen ja hade kunnat ha med min mormor om jag hade prioriterat mina helger annorlunda. och tänk att en person kan få såna hemska sjukdomar utan att själv misshandlat sin kropp. o här är jag, nochalant, gnäller och misshandlat kroppen utan o bry mej. så patetiskt. jag ska försöka hålla mig stenhårt nu och har bokat en resa i sommar för tjejen o min son nu i sommar också som ja sparar till, för har inte rest på 12 år. vad har jag gjort? krökat o jobbat här i stockholm . ne nu bär de av till nya miljöer och nya målsättningar. ska försöka allt ja kan.

Li-Lo

Hej Aldro

Jag har egentligen inget att tillägga. Du resonerar, reflekterar och tar ett allt stadigare grepp om ditt liv. Utifrån det du så naket och modigt sätter ord på är du sannerligen en överlevare och om jag förstår dig rätt tar du fint hänsyn till din historia utan att låta den forma din framtid.

Du gör inte bara annorlunda i ditt liv du gör skillnad här.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag tror på dig Aldro! Jag tänker alltid när jag läser dina inlägg att du har så mycket bra att ge både dig själv och din son, bara du ger dig själv chansen. Angående avkoppling, kan du inte testa ta en skärmfri timme varje dag? Lyssna på något istället och bara vila? Jag gillar att lyssna på tex Söndagsintervjun i P1, lugnt tempo i den. Eller meditation? Finnd mycket på nätet. Sen apropå att ha missat tid med släkt, du har ju ändå vaknat medan din son fortfarande är liten, det känns som det viktigaste.honom kommer du inte missa.

Beklagar sorgen Aldro. Att förlora en viktig person är alltid jobbigt. Och även tiden efter. Och starkt jobbat med 16 dagar. Jag tror också att det där med avkoppling är bra för oroliga själar, som jag tror att det finns många av här på forumet. Säkert ärftlighet i det också. Att ständigt ha projekt på gång gör ju att man inte vilar. Träning är bra, men det är ju inte detsamma som att vila. Inte dina 3D projekt heller. Tänker att vi måste försöka få hjärnan att vila och att det kanske är det den vill också när vi längtar efter att bedöva den. Det finns sätt tror jag som meditation, yoga, bergsklättring, fiske, konst, kanske även 3d-skapande, men där är nackdelen att du gör det hela tiden. Jag tror det är olika vad som funkar bra. Själv märker jag att jag hela tiden måste påminna mig själv att återvända till här och nu för det är där vilan för hjärnan finns för mig.
Jag tänker att du har kommit långt i dina ambitioner och insikter. Fortsätt såhär. Ju längre tiden går, desto lättare för det mesta, men det gäller att ta hand om sig. Lycka till!

@Li-Lo tack. jag har efter 3 veckor misslyckats igen. en dag. för varje dag jag inte druckit ser jag det dock som vila för kroppen och som en positiv sak. jag ska inte dricka imorgon. det är jag redan bestämd på. men ikväll blev det några öl. med mina pauser på 3-4 veckor känns det ändå som att jag uppnått någon slags vila för kroppen. men egentligen vad är det jag försöker rättigfärda nu egentligen? när jag pratar på de sättet känns det som att jag försöker rättigfärda och få ett ” det är okej” för just den gången ja föll dit. och det är inte heller bra. det är märkligt hur man kan komma på sig själv o få saker låta okej. det är inte okej. men samtidigt försöker min hjärna tänka på många andra att; ”ja men hon dricker vin 3 gånger i veckan” . det skapas en begränsning för sig själv. pga sitt missbruk. som man samtidigt tycker känns ”orättvis” . men är den det? nej. för reglerna för mig kommer vara annorlunda. just för att folk kan hålla sig . jag kan inte. det är många tankar som krockar. men på ett sätt det jag det ändå som en vinst att ha 3-4 veckors pauser och sen falla dit en gång. förr i tiden så föll ja dit hela tiden och kunde dricka i flera veckor… så på ett sätt har jag ändå uppnått en förändring. men jag ska inte stå här o klappa mig på axeln. det har dock varit svåraste perioden i mitt liv senaste. ska på begravning nu 7 april också. men med tanke på att de varit min svåraste period o ja bara druckit en gång är de bra. förr i tiden hade jag nog supit i 20 dagar pga såna här sorger. på något sätt är de viktigt ändå o se förändringen i sina rutiner, även om dom är små som stora… med tiden så kanske vi hamnar på rätt spår. jag har misslyckats. och det är viktigt att förstå att man har misslyckats. men för det ska man inte gräva ner sig. och förstöra sig själv ytterligare. man får försöka se de positiva, långa pauser, jag föll dit, och nya tag igen. de är så de är. jag är väldigt motiverad annars och ska snart släppa ett projekt på artstation och snart släpper vi ett spel på jobbet också. saker o ting känns ändå bra. jag tror att så länge ja håller iaf 3 veckor 4 veckor som MINST. så är de positivt. och att inte hamna tillbaka i flera dagars fylla. men de är lätt hänt. jag vet. jag ska vara stark lördag söndag nu o resterande . så långt ja kan. de här får bli en failure. och så är det. jag kan inte göra så mycket åt det. när tiden finns sen också efter vi på jobbet släppt spelet, tror jag att jag dka börja med samtal på beroendekliniken. de kostar väl 200 kr per gång och de kan man nog unna sig efterssom flera öl på krogen kostar mer. mitt perspektiv på livet har fortfarande ändrats och jag vill inte dricka flera dagar i rad längre. men jag ser väl inte ett återfall på en dag som något stort riktigt. för jag är ganska äcklad av o dricka flera dagar. nu kanske jag försöker rättigfärda igen… ja vet inte men de va inte min mening. det är många känslor som kommer upp på en gång. det tror jag många personer här känner igen sig om. mitt senaste meddelande här har faktiskt låtit ganska positivt? varför har de låtit så positivt? ja föll dit igen? de är ju inte positivt? de finns många synsätt på de här, och man kan ha flera synsätt på sitt beteende. man kan rättigfärda hit o dit. men vad är de egentligen som är bäst? jo de mest hälsosamma alternativet. ha en teevlig helg alla och jag tackar så mycket för alla som orkar svara på mig.

@Li-Lo tack. jag har efter 3 veckor misslyckats igen. en dag. för varje dag jag inte druckit ser jag det dock som vila för kroppen och som en positiv sak. jag ska inte dricka imorgon. det är jag redan bestämd på. men ikväll blev det några öl. med mina pauser på 3-4 veckor känns det ändå som att jag uppnått någon slags vila för kroppen. men egentligen vad är det jag försöker rättigfärda nu egentligen? när jag pratar på de sättet känns det som att jag försöker rättigfärda och få ett ” det är okej” för just den gången ja föll dit. och det är inte heller bra. det är märkligt hur man kan komma på sig själv o få saker låta okej. det är inte okej. men samtidigt försöker min hjärna tänka på många andra att; ”ja men hon dricker vin 3 gånger i veckan” . det skapas en begränsning för sig själv. pga sitt missbruk. som man samtidigt tycker känns ”orättvis” . men är den det? nej. för reglerna för mig kommer vara annorlunda. just för att folk kan hålla sig . jag kan inte. det är många tankar som krockar. men på ett sätt det jag det ändå som en vinst att ha 3-4 veckors pauser och sen falla dit en gång. förr i tiden så föll ja dit hela tiden och kunde dricka i flera veckor… så på ett sätt har jag ändå uppnått en förändring. men jag ska inte stå här o klappa mig på axeln. det har dock varit svåraste perioden i mitt liv senaste. ska på begravning nu 7 april också. men med tanke på att de varit min svåraste period o ja bara druckit en gång är de bra. förr i tiden hade jag nog supit i 20 dagar pga såna här sorger. på något sätt är de viktigt ändå o se förändringen i sina rutiner, även om dom är små som stora… med tiden så kanske vi hamnar på rätt spår. jag har misslyckats. och det är viktigt att förstå att man har misslyckats. men för det ska man inte gräva ner sig. och förstöra sig själv ytterligare. man får försöka se de positiva, långa pauser, jag föll dit, och nya tag igen. de är så de är. jag är väldigt motiverad annars och ska snart släppa ett projekt på artstation och snart släpper vi ett spel på jobbet också. saker o ting känns ändå bra. jag tror att så länge ja håller iaf 3 veckor 4 veckor som MINST. så är de positivt. och att inte hamna tillbaka i flera dagars fylla. men de är lätt hänt. jag vet. jag ska vara stark lördag söndag nu o resterande . så långt ja kan. de här får bli en failure. och så är det. jag kan inte göra så mycket åt det. när tiden finns sen också efter vi på jobbet släppt spelet, tror jag att jag dka börja med samtal på beroendekliniken. de kostar väl 200 kr per gång och de kan man nog unna sig efterssom flera öl på krogen kostar mer. mitt perspektiv på livet har fortfarande ändrats och jag vill inte dricka flera dagar i rad längre. men jag ser väl inte ett återfall på en dag som något stort riktigt. för jag är ganska äcklad av o dricka flera dagar. nu kanske jag försöker rättigfärda igen… ja vet inte men de va inte min mening. det är många känslor som kommer upp på en gång. det tror jag många personer här känner igen sig om. mitt senaste meddelande här har faktiskt låtit ganska positivt? varför har de låtit så positivt? ja föll dit igen? de är ju inte positivt? de finns många synsätt på de här, och man kan ha flera synsätt på sitt beteende. man kan rättigfärda hit o dit. men vad är de egentligen som är bäst? jo de mest hälsosamma alternativet. ha en teevlig helg alla och jag tackar så mycket för alla som orkar svara på mig.

misslyckats 2 gånger sen sist. första gången höll ja mig väl 10 dar. sen var de firmafest med öppen bar med jobbet. sen höll ja mig i 2 veckor igen och var på begravning. och då sprack de i 3 dagar igen. måste komma på något sätt att inte falla dit. har inte hittat de än. borde tex ha skippat firmafesten nästan, men de va länge sen man träffade alla och alkoholkulturen på jobbet är ju inte så bra. ”festliga” tillfällen, gör att ja faller dit. och jobbiga tillfällen som begravningen. då blir de som att man e spänd i hela kroppen liksom. nästan som att man går runt o spänner käken dygnet runt typ. samma sak me firmafester. man ska va proffessionell, men ändå rolig och social. annars ”hamnar man inte på deras nivå” och ”då e man tråkigare”. säger man på en firmafest; nee ja ska inte dricka nåt ikväll. då blir de liten tystnad o sen säger nån; ”jaha… okej.. vrf ?” då blir de jobbigt fråga o ja blir ba irriterad. jag är väldigt mkt tråkigare som person nykter känns de som. vete fan. har en strikt vardag och strikta rutiner och jobbar hårt liksom. nästan som att ja inte ”släpper till” alls när ja e nykter. e bara väldigt rak o strukturerad, kanske manisk vet inte. svårt o förklara. kan bli jääävligt tjurig oxo om saker ej är på mitt sätt eller som mina egna planer. när ja dricker då ser ja allt med en nypa salt. ja blir gladare och mer generös och avslappnad. när ja e nykter kan ett köp på 50 spänn störa mej liksom, typ manisk och snålare, överdriven. önskar ja kunde vara den mer avslappnade o generösa personen helt nykter. och ”spände av” mer. extremt arbetsnarkoman också som nykter. får panik och enda ja tänker på är jobb om ja inte jobbar. stressad personlighet typ. biter på naglarna och river upp huden på fingrarna. hårdare o stelare. rastlös o skakar me benet o sitter me händerna i kors liksom. nykter 2 dagar sen senast nu. mår fortfarande skit. men påväg o bli bättre. i de här stadiumet e man ju väldigt skör, oro dödsångest o allt de där ja skrivit om förut. antagligen om 2 dar blir ja den där mer stelare arbetsnarkomanen igen. vill ej dricka. men sen har min bror ja ej träffat på länge bjudit mej på middag den 30 april. och hans alkoholsyn e inte alls bra. och då ska man försöka säga nej till honom pch då kmr han tycka man e tråkig o bla bla. vet inte hur ja ska bemöta dessa tillfällen. bästa för mig är o undvika såna tillfällen i typ 6 månader iaf. ta bort alla aktiviteter då alkohol är nära mej. men känns som vart ja än går ska de alltid va glas me alkohol i. o speciellt i spelbranshen. tex fått jobbetbjudande på stort företag och hög lön och då vill personen ses o snacka ”över en öl”. såklart… pff . jobbigt. får väl börja säga att ja tar nån medicin så att ja inte får eller något kanske…

Hej Aldro,
Bra att du tagit dig igenom dag två nykter! Jag tror generellt inte att andra tycker att man är tråkig som inte dricker, och gör någon det kan man ju tänka om det är värt att offra sin hälsa för den sakens skull? Beställ alkoholfri öl utan att prata om det och säg att du inte dricker av hälsoskäl om någon frågar. Eller skyll på medicin. Kan inte du och brorsan ses på en promenad istället? Kanske kan du berätta för honom om varför? Och kan det vara läge att söka lite hjälp för dina stresssymptom? Kanske är det på ett djupare plan du behöver arbeta, för att inte bygga upp en massa stress som gör att du till slut känner att du måste dricka för att orka? Du är inne i en förändring fas och jag tror du kan må så mycket bättre! Ta hand om dig!

ja hoppas de. dag 7 idag. däremot denna gång är allt lite annorlunda. ja brukar komma på banan relativt fort i vanliga fall. jag tränade 2 pass i veckan men när ja kom dit igår igen börja ja bli väldigt yr o, stressad pch väldigt ängslig på nåt sätt. sovit mkt o vilat , men har fortfarande den där ”ängsliga” känslan. tillbakadragen. inget tryck i sig liksom.. vet inte om något är fel. känner mej nästan lite sjuk.. fast vet inte om de är fysiskt riktigt.. är väldigt trött oxo. lite som att man e nervös gnagare .. känns som att för varke gång ja druckit tar de längre o längre tid efter varje gång o återhämta sig. har nån slags inre stress i kroppen. bara ja känner nån liten nerv lr nåt klämmas i foten eller nån annanstans eller att magen kurrar hoppar ja till liksom. blir typ rädd. vet inte vad de är. väldigt sådär extremt känslig.

vet inte om de har en koppling, men har varit extremt extremt låg. sen tog ja en stark järntablett, bara för o testa. och jag kände mej heeeelt annorlunda o piggare

Måendet kan absolut ha samband med brister av olika slag. Jag drack på järnbrist. Brist på B1 är vanligt vid alkoholism. Jag har också haft brist på D. Det är bra att kolla upp sina värden så att man inte tar tillskott på måfå. Just järntabletter är nog mer långtidsverkande. Järn är svårt att ta upp för kroppen. Men kanske funkade det. Bra så i så fall!
Så se till att du äter ordentligt, tränar och sover och har bra värden så har du optimerat förutsättningarna. Hjärnan behöver tid för återhämtning och du har ju jobbat på bra! Jag tänker att det du beskriver att du inte riktigt gillar med din personlighet faktiskt går att träna bort. Du kan bestämma själv vad du fokuserar på. Skitsvårt och kräver träning, men om man inte gillar sig själv i vissa lägen som du beskriver så måste man ju inte stanna i det. Jag tycker att du är väldigt insiktsfull och jag fattar att det är lättare att nå dit med alkohol som hjälp, men det går utan också. Man tillåter bara glada, snälla tankar. Tolerans!
Du kan börja hör t.ex. med att skriva om historien… ”Jag klarade 10 dagar, sen blev det en mindre incident på en firmafest, men jag tog tag i det igen. Sen kom en begravning och då blev det svårt att låta bli med alla känslor men nu kör jag igen”
Den 30 april ska jag till min bror. ”För honom kan jag berätta att jag inte vill dricka - att jag inte mår bra av det och vill sluta .., ” eller skulle det vara omöjligt?
Lycka till! Du har ju klarat massor med svårigheter redan!

@Sisyfos aaah jag kämpar på. efter järntabletten o mina dagliga vitamin tillskott från apoteket så hamna ja på banan igen. tog 8 dagar för o bli helt normal efter 3 dagars supande. sjukt. blir 2 veckor utan alkohol nu efter lördag. förr i tiden hade jag regelbundet veckodrickande. då drack man kanske 3 -4 ggr i veckan . de är sen början på 2021 som ja minskade ner de rejält och sen nu har de hänt en gång i månaden i typ 3 dagar. i oktober november 2021 kunde de hända 1 gång i månaden i typ 5 dagar i sträck. nu har de skett ibland 3 ibland bara 1 osv. men längre pauser emellan o mer träning. så de har ju på något sätt gått framåt. förut kändes de jobbigare o va nykter flera veckor eller en månad tex. de va som att man försökte. nu känns de inte jobbigt längre. utan kan mest ske när känslor börjar styra.eller om de kanske gått 1 månad. så jag måste på något sätt ha minskat ner ”begäret” liksom.

helt random föll ja dit idag. ja vet inte riktigt vad som hände. ibland är de som att något tar över och man inte riktigt vet varför. de hände så fort. ja skulle behöva kån sponsor lr något ja vet inte