Återfall nu. Druckit i tre dagar. Hatar mig själv. Slutat dricka nu och börjat med antabus. Varför ska det vara så in i helvete svårt att bara cruisa på framgångsvågen. Vart LOB så nu blir det soc igen då. Inlagd idag på sjukhus. Fick åka ambulans med hjärtflimmer. Allt var ju bra. Alla provsvar, EKG. Beställt mer antabus. Varför ska man ta det där första glaset.

Jag tänker/gissar att anledningen till dina återfall har väldigt mycket med hjärnkemin att göra. Var i hjärnan tas besluten liksom.
Du har ju som jag förstår det ingen romantiserande bild av alkohol utan är fullt på det klara med att det är slutdrucket.
Alkispodden är bra. Där beskriver programledarna det här när de upptäcker att de börjar ”fladdra iväg”, bli mer egocentrerade etc etc. DÅ måste de bryta. Jag gissar att du haft mycket att göra, ingen återhämtning, ingen reflektion. Bara köttat på…
Jag kan såklart ha helt fel, men jag tänker att det verkligen har med behovet att få balans i hjärnan att göra och nödvändigheten av att höja t.ex serotoninnivåerna på nåt sätt.
Du är skitbra som slutar direkt och vidtar åtgärder (antabus). Hur mår du när du inte dricker? Är livet ok eller är det kämpigt hela tiden? Det finns ju andra mediciner. Nån provade en av de här som minskar suget och hela livet föll på plats. Enligt hen funkade det så på en del av de som tog. Jag tror ju att en del av förklaringen sitter i hur våra hjärnor funkar från början och jag tänker att du och några till har en extra känslighet när ni får i er alkohol. Ingen bristande karaktär, utan mer hur hjärnan reagerar på det här giftet. Titta på filmen om återfall som man länkar till på flera ställen härinne. Den förklarar rätt bra.
Så bra jobbat att bryta! Nästa gång, bryt innan det där första glaset. Jag tänker att du kan märka när det är på väg dit.
Kramar

Livet är okej. Mår bra. Jobb familj mm. Kände egentligen att jag skulle dricka men borde tagit antabus. Detta kommer jag göra igen. Blir bara så besviken på mig och mitt korkade agerande. Borde veta fan så mycket bättre. Fått lite benzo mot absitinensen. Ska träffa drogterapeut via Previs

Jag har bestämt mig nu. Så fort jag känner något så blir det medicin... Ska jag åka iväg blir det medicin. Ska aldrig försätta mig i samma situation. Kan bara säga till alla som tror man kan dricka.... Gör inte det. Jag vet.... Ta hjälp, sjukvård, anhöriga men känn er besegrade.

Mötet gick bra. Enligt soc där så har polisen tagit hand om mig två gånger och det vet jag ju eftersom jag var på Södersjukhuset och sedan i Norrköping. De har dock inte fått in någon LOB utan "enbart" skrivit rapport. Så nu är nästa vånda på G att se om det blir en körkortsutredning. Eftersom de inte LOBAt mig (enligt soc) så får man väl hoppas. Jag har ju inga LOB sedan tidigare har en trafikföreteelse för 4 år sedan och det var en fortkörning på 11km på 90-väg. Igår fredag 8/4 drog jag en löprunda på 9km. Kändes tungt men skönt att komma igång med träningen. 10 dagar nykter nu, känns bra men har lite sug kvar. Äter antabus så jag behöver inte ens parera suget. Det försvinner på några veckor. Jag är fortfarande irriterad på mig själv men ska försöka släppa detta.

Ångesten svallar över en på jobbet. Jag är trött, energifattig, motivationslös. Vet inte vad som hänt mig. Skäms för mitt tilltag och just nu blir jag mest bestraffad inte pushad. Menar inte att man ska bli framburen på röda matten men den enda som hejar upp mig är min fru. Det är inte illa det men jag känner mig väldigt ensam just nu. Hade jag inte gått på medicin hade jag flytt in i alkoholens värld igen. Så här har jag inte känt innan. Tvi vale... Men men som man bäddar får man ligga.

Ångesten finns kvar men i mindre skala. Dock tänker jag på hur skönt det skulle vara att bara fly bort just nu från alla problem som hopar sig. Det är ju ingen bra lösning alls och är inget alternativ. Tar ju medicin så jag kan ju inte dricka. Tre veckor nykter nu. Det vart en härlig påsk iaf.

Sitter här med min ångest igen. Ska till en ny samtalskontakt på måndag. Tandvärk och lite nere idag. Inget känns direkt roligt just nu. Så här har jag aldrig känt innan. Inne på min 4e vecka nu. Har kemiskt sug än. Antabusen räddar mig nog att inte dricka igen. Solen skiner ute och det är lördag.

Kan du försöka tillåta dig att vara i det där tillståndet ett tag? Där inget känns roligt och ångesten kommer av och till. Jag tror vi lurar oss att har vi väl slutat dricka så ska allt kännas så bra och vi ska vara på gång och inspirerade. Men så ser ju inte livet ut jämt när man är nykter heller. Och den där känslan av tråkighet måste man vada igenom långsamt och lita på att man kommer få tillbaks livsglädjen när kroppen och hjärnan fått stabilisera sig. Så tillåt dig att vara låg, det går över och det är inte fel att känna så! Se till att röra på dig lite lagom, endorfinerna hjälper..

@Kennie Ja du har så rätt det vet man ju men man vill ju inte se det ur det perspektivet men det måste man nog. Blev 33km på cykel idag i ett jäkla blåsande. Ikväll blir det toast skagern sedan oxfile med potatisgratäng. Måste få lyxa till det lite.

Heja dig och lyxig mat är jag absolut för! Allt som gör vardag och helg lite snällare är fint. Vi behöver bomull som går att köpa för pengar när vi kan. Jag håller hårt på dig och är grymt impad av dina 7 ÅR. Wow 🤩
Stor kram.

I måndags 25/4 var jag hos en drogterapeut som Previa (Falck) kallar det. Var kanske inte riktigt rätt för mig och det sa han. Han jobbar med aktivt missbruk. Vi pratade dock en del om skam och skammens påverkan. Kan det vara så att man har skam eller skäms för något som gör att man gömmer sig i alkoholen eller är det friheten. Kanske är jag påpassad av min familj som utlöser det. Vi pratade villkorslöst. Jag ska nog ta reda på en person som inte jobbar med aktivt missbruk utan förebyggande. Idag 28/4 är det en tuff dag. Då ska jag träffa några på den där kursen som jag var på när det löstes ut. Jag ska avgå alla mina uppdrag och jag kommer säkert få en massa skit att jag inte gjort si eller så.