Vill dela med mig även av dagens text ur samma bok som igår men sedan får jag väl sluta…På Rådgivningscentrum har den också denna bok.
”När vi försöker framstå som fullständigt hela och lyckade människor ljuger vi för oss själva och gör vi oss lätt till gisslan för andras förväntningar. Då tvingas vi dölja att vi är brustna, bär på smärta och ofta är alltför medvetna om vår egen begränsning. Men om vi släpper taget om den livslögnen hjälper vi andra att göra detsamma.”
Har inte skrivit för SKAMMEN är så stark! Skriver så himla käckt om att jag idag SKA vara nykter och fina emojis på det✅ men är inte nykter. Jag skäms…för mina barns skull….för kuratorns skull…och för er mina forumvänner😔för hur ska man kunna lita på mig när jag säger att jag vill bli nykter??? Hur sjutton ska man kunna tro på mig??
I lördags planterade jag penséer, påsklilja, murgröna och prydnadsgräs i krukor. Planterade om tomatplantor som jag fått från chefen planterade även om sockerärtor. Igår ….å det var länge sedan cyklade jag 9 km och boxades i 5 min….och jag kände mig så himla nöjd💪🏻! Det är ju så jag vill leva…göra saker som jag mår bra av🙏🏻
Jag har läst Sinnesrobönen, bett en egen bön och läst dagens text från min bok samt mediterat fem minuter…. och jag mår så bra av det❤️
Inte dricka….men motionera….samt lite själslig påfyllning…. kan vara en räddning för mig….men jag känner mig rädd…tappar tron igen😔
@Varafrisk Tycker inte att du ska känna skam. Man kan bli besviken över att man inte klarat det man tänkt. Eller ledsen. Eller arg. Du vill ju! Kan du stoppa bort skammen och fundera på vad det vad som hände att det inte gick som du tänkt? Vad hade du kunnat göra annorlunda och fundera på om du skulle kunna göra så nästa gång den situationen uppstår. Ta med dig godbitarna från helgen med plantering, cykling 🚴♀️ och boxning 🥊
Och lägg det andra bakom dig. Nu är det en ny vecka med nya tag. Nu kör vi! 💪
Stor kram från mig ❤️
@Varafrisk skam är så tung känsla..hoppas du kan släppa den, att den släpper taget om dig. Så du orkar mer av allt det goda du ger dig. Plantera, så kul. Meditera o boxas, skön kombo! Kramar🌱
Fy farao vad jag håller med @tofupåbesök här- alltså så bra tänkt och skrivet om skam-sköljningar som vi faktiskt kan försöka undvika på en enda plats- och det är på forumet 🥰
Man brukar ju säga att skam berättar något för oss och ofta är det ju bra- om man tex skrikit på ett barn är det ju funktionellt att skämmas för det gör att man inte upprepar samma beteende (i bästa fall)
Här är skammen lite som en extra varm och stickig tröja som jag tycker du ska försöka lirka av dig. Det är inte så enkelt.
Men jag tänker också på en annan sak och det är att du har väldigt bråttom till ”andra sidan” där du gör rätt. Men lika lite som du ska skämmas här, lika lite behöver du faktiskt vara duktig, för oss.
Skriv när suget sliter och drar. Ta hjälp av oss då, försök. Kram 🥰
@Vinägermamman Ärligt talat det hände inget speciellt…utan jag tänker att jag har utvecklat ett starkt beroende🥺 Och att jag låter dessa alkoholmarinerade tankar styra är så läskigt! Å det är ju bara jag som kan göra ngt åt det…
@majken_r ..Ja…denna skam😰
@Tofu på besök Så himla tänkvärt och klokt 🙏🏻
@Se klart Precis så är det!🥰 Jag ska snabbt över till den ”rätta sidan” vilket beror att jag ska visa/vill visa att jag har förstått att det här är den rätta vägen…att bara för att jag fortsätter att dricka alkohol beror inte detcpå att jag inte förstår😳 Å när jag är på ”rätta” sidan blir det mer ”liv” i min tråd…vilket….tja…jag kan väl inte säga att jag har slutat med alkohol pga det utan…det…åh…jo men det är ju så…det blir bekräftelse. Men jag behöver/vill skriva hur jobbigt det är i stunden även om jag inte lyckas😔
På fredag har jag tid h kuratorn…jag har tänkt ett antal gånger idag att jag ska omboka tiden pga skammen….men näe….jag måste snart ha skämts färdigt!
Jag (och vi!) vet att du förstår. Det är sällan det kognitivt som är problemet 😍 Ibland kan ju åtgärder och göra rätt tjäna som ett sortsi ”istället för”, men det hjälper en ju inte att sluta dricka. Inget hjälper en med att sluta dricka förutom att sluta dricka. Inte köpa, inte hälla upp. Inte nästa dag köpa en eländig ranson- igen. Besvikelse- igen. Hela det där mönstret. Mot det hjälper bara att sitta helt still och INTE åka till systemet när man vill åka till systemet. Samla ihop sig istället för att sprida ut alla tankar och distrahera sig och sen har man åkt till systemet. Skriv här istället. Eller ut och gå. Var kvar när det är jobbigt istället för att försvinna. Det är den riktigt stora utmaningen tror jag. Kram.
Jag tänker att det inte är mycket mer aktivitet i din tråd när det går bra. Helt enkelt för att det är svårt att veta om det går bra eller dåligt, eftersom du inte är så tydlig med det.
Ett sätt att försöka få mer koll på sig själv, är ju att borra ner sig och skriva hur tankarna går. Typ ”just nu är jag jättesugen på vin” eller att gå igenom steg för steg i efterhand. Nu skriver du: ”Ärligt talat det hände inget speciellt…” … det du kan göra är att faktiskt gå igenom hur tankarna går. Typ jag vet att det inte är bra att dricka, jag vet att jag inte vill dricka, jag kommer att skämmas om jag dricker… men jag är sugen, jag behöver vin för att… å så verkligen gå in i det där. Verkligen Identifiera dina triggers, tidpunkter. I en av de starkaste trådarna härinne skrev en kvinna medan hon drack, för hon ville få koll på varför. Medan hon gjorde det… nu ska vi ju inte skriva när vi har druckit, men jag tänker att det är bra att verkligen borra in sig i varför. Jag tror inte på maktlösheten. Jag tror att vi kan välja. Jag tror att du kan välja. Och jag tror att du behöver analysera varför du väljer alkohol. ”Stänga av”, ”piggna till”, ”orka”, ”glömma”. Du undviker det här ämnet och när du undviker det tror jag att du är än mer maktlös. Det är en stark vana… det är så du har gjort länge och man kan verkligen få känslan av att man inte styr då, jag förstår det och jag känner igen det, men varje gång du har identifierat och analyserat suget och ändå druckit, då har du en pusselbit. Även om det är jobbigt, även om du helst vill förtränga att du drack så är det bra att få syn på. Skammen tror jag också blir lite mindre då. Som det är nu har du ingen aning… Om du börjar att lägga ihop, bena fram , så kommer du att hitta ledtrådarna. Det kommer att lära dig saker om dig själv. Du har redan många pusselbitar tror jag, det är dags att börja lägga pusslet nu. Du är inte maktlös och du ska inte skämmas. Du är beroende, det finns anledningar till att du väljer alkohol, trots att du verkligen vill sluta och mår bättre utan. Jobba med dem.
Kramar och lycka till!
Jag tänker…att jag inte är tydlig är ju för att det nästan aldrig går bra…och att jag delvis inom mig vet kanske varför🤔
Känsla och förnuft går helt skilda vägar🥺 å jag vet att förnuftet behöver vinna…å jag vill inte att något hemskt ska behöva hända för att jag ska sätta ett stopp för det här…hur sjutton kan man vara så lättlurad😳
Idag hade ett kommunnummer ringt till mig utan att lämna ett meddelande. Jag har pratat in ett mobilsvar så att man vet att det är min telefon. Kommunnummer väcker fortfarande en sådan stress inom mig😳Antingen ringde man från mina barns skola och sa att hen sitter inte still, är frånvarande är si eller så…eller så var det från socialen….eller från mina föräldrars hemvård…din pappa ligger på akuten…..din mamma har trillat. Så när jag ser ett sådant nummer får jag påminna mig om att mina barn är vuxna…ingen skola eller socialtjänst är inblandad ..mina föräldrar är döda. Kan det ha varit en socialsekreterare som har tagit emot min ansökan om stöd pga mitt alkoholberoende??? Jag ringer till slut upp numret men en telefonsvarare går på…känner inte igen namnet…men jag talar in ett meddelande och talar om när jag kan finnas anträffbar….
@Varafrisk
Jobbigt att en sån känsla dyker upp direkt när du ser att det är ett kommun-nr som ringt. Att det är förknippat med strul & jobbigheter. Det vet du ju inte med säkerhet att det är denna gången så släpp det. 🧡
Hoppas du får en skön vilsam natt.
Ny dag och nya möjligheter (löjligheter 😉) imorgon!
🤗
@Varafrisk skrev:"och att jag delvis inom mig vet kanske varfö"
Delvis och Kanske VaraFrisk… då är man inte direkt och precis. Du behöver absolut inte förklara dig. Jag vill bara uppmärksamma dig på det hör. Jag har ju tidigare skrivit att en orsak till att jag tillslut lyckades kravla mig över tröskeln var att min syster tog ett snack och hela tiden ifrågasatte mina svajiga svar på varför jag inte tyckte att jag behövde sluta helt. Att tvinga sig själv att sätta ord på varför man måste dricka är bra. Som Dr Phil säger: ”you can’t change what you don’t acknowledge”. Jag hade själv en tendens att förtränga, inte vilja se, inte vilja erkänna och jag tänker att det var bra för mig med någon som startat ifrågasatte alla mina rätt ihåliga argument om varför jag behövde hålla dörren öppen.
Det här är inget som du behöver göra här på forumet om det inte känns bra, men jag tänker att det är viktigt att se. Hur går det med Linköpingsstudien förresten? Jag minns att jag var rätt irriterad när jag skulle fylla i uppgifter där och räknade… jag trodde att jag drack lite, men vecka efter vecka var jag där uppe på över 7 glas och fick rött ljus. Jätteirriterad på att de inte hade 9 glas som gräns. Som om det hade hjälpt.
Lycka till nu VaraFrisk, du kämpar, försöker, ger inte upp! Skriver här! Du kommer att lyckas. Trägen vinner! Kramar!
@Sisyfos Jag vet inom mig varför men är otydlig här på forumet. Och otydligheten tänker jag beror på ett sätt att gömma sig, stå upp för mig oavsett hur bra eller dåligt det är. Jag förtränger inte och det handlar inte om att inte vilja se. Men, jag förmår mig inte att komma över tröskeln. Jag vet vad som behöver göras men gör det inte. Jag är så mycket en känslomänniska därför har det alltid varit så enkelt att dricka på alla möjliga känslor. Fast jag tänker inte att jag dricker på känslor nu för tiden …jo men det gör jag i och för sig…men det är väldigt mycket en vana.
Jag tänker på en kollega som är KBT-terapeut/kurator vars ledord är ”Tänk inte bara gör’t”. Jag tänker att dessa ledord är något som jag skulle behöva använda mig av…fast de är så långt ifrån mig och det gäller inte endast alkoholen.
Jag vet att det kommer inte komma ett WOW eller YES inom mig …och jag kan inte vänta på det…förnuftet vet dock inte känslan.
Jaa…Linköpingsstudien…om jag är där jag är så har det väl inte blivit så mycket av den.
Saknar redigeraknappen…skulle vara ..otydligheten tänker jag beror på att det är ett sätt att gömma sig istället för att stå upp för mig själv oavsett hur bra eller dåligt det är.
@Sisyfos Har funderat på vad du skrev nu när jag har fixat t mig. Med vad menar du att jag är otydlig? Om jag ska sluta dricka? Fortsätta dricka? Om jag inte vet hur mycket jag dricker? Berätta!
Nu vet jag inte hur Linköpingsstudien är för dig eftersom det inte var samma studie som jag deltog i. För mig var det bra att behöva räkna och summera. Jag ville ju inte kännas vid att jag drack eller hur mycket det rörde sig om. Det är kanske inte samma för dig. Men jag behövde verkligen bli mer konkret.
Jag jobbar med en sak som bland annat innebär att få folk att konkretisera det där som finns i huvudet. Skriva ner, berätta, analysera. Det är det jag menar, ibland är det så för mig att jag tycker att jag har ganska god koll och uppfattning om något, det är när jag ska försöka skriva ner eller förklara för någon annan som jag inser att jag inte helt har koll. Märker att det är så för andra också i mitt jobb. När kunskapen inte riktigt bottnar. Och det är bra att bli varse på ett tydligare sätt, både vad man vet och vad man kan. Jag tänker inte nödvändigtvis att du ska göra det här på forumet, men kanske kan du bli hjälpt av att systematisera det lite mer. Sätta på pränt. Idag ska jag inte dricka och sen steg för steg gå igenom hur det går till när du ändå väljer att dricka. Är det känslor? Är det vanor? Är det längtan bort? Är det stress? Säkert en kombination, men som det är nu är det luddigt. Ibland fattade jag inte alls vad som hände när jag ändå valde att dricka och det är också en iakttagelse.
Du är inte otydlig om att du vill sluta dricka. Du är heller inte otydlig om att du är jäkligt trött på att dricka. Men det är det där steget från att veta och vilja till att ändå dricka, det är där jag tänker att vi måste börja peta. Åtminstone alla vi som kanske inte lyckas sluta direkt. Få bättre förståelse för oss själva. Så menar jag.
Jag tänker som en tanke som kom flaxande att det egentligen inte finns något annat vi dricker på- än känslor. Känslor är ju liksom de där dropparna bläck i klart och rationellt vatten- mycket eller lite. Svart, rött, grönt. Vi dricker alltid på känslor kan jag drista mig till att tro. (Några hävdar att de dricker för att det är gott.)
Ibland går jag en väg från jobbet och passerar en häck. Vid ett tillfälle var jag väldigt berusad och påväg hem från en aw/fest och satte mig bakom denna häck och kissade. Jag mår fruktansvärt dåligt bara av att skriva det. Det är också en av mina fem värsta minnen med alkohol därför att det tog bort just den av naturen inbyggda gränserna för att bete sig skamlöst.
Och för mig var skammen i detta fall högst funktionell. Jag vill inte dricka av en mängd skäl- och en viktigt skäl är att jag vill UPPFÖRA mig.
Varför jag tar upp det här är för att berätta att man kan få hjälp från olika håll i sitt-sina beslut.
Det kan vara så många till synes banala men ändå viktiga; vill inte bli tjock. Vill inte vara berusad när någon jag bryr mig om ringer.
Det är så att säga en ”god” skam.
Jag vill uppföra mig- för att passa in i hur vi beter oss som människor.
Jag tänker mest att det inte är bara ett skäl som får oss att ta viktiga beslut. Såklart vill vi inte ha bröstcancer och demens (två sjukdomar som har stark korrelation med a-konsumtion).
Men kanske är det minst lika viktigt att inte lukta alkohol. Att barnen ska vara mega-stolta över oss. Att inte åka till återvinning lite röd kring näsan med en däven känsla av ångest över hur livet utspelar sig.
Tror nykterhet sällan är en av dessa saker utan ett lapptäcke av flera.
Kram!
Har inte varit alkoholfri i helgen...jo söndag men inte annars. Fast...fredag och lördag var ändå bättre emot vad de skulle kunnat vara...ledig båda dagarna. Fredag...besök hos frissan, köpte en snygg ...ja jag vet inte vad jag ska kalla det men en lång tunika som kan vara uppknäppt hela vägen uppifrån och ner....en vandring med mannen och vår hund ute i skärgården och skogen...och avslutningsvis en underbar konsert...där man fick stå upp och dansa/digga. Lördag.....promenad före frukost...Ring så spelar vi...frukost...och därefter Melodikrysset. Och, efter det 12 km cykling och 5 minuter boxning...somnade i solstolen..två timmars pratstund med en vän i Sthlm. Har inte mycket kontakt men vi lärde känna varandra genom att vi båda är adoptivföräldrar....och vi bara fortsätter att prata....
Igår fm frukost därefter tipspromenad och efter det kom vår dotter hem......och efter det var jag så ledsen....och är fortfarande....och anledningen är alkoholen och mitt jobb.
Det som är så skrämmande är att jag inte hittar kraften till att avbryta mitt alkoholmissbruk....den där känslan som kunde infinna sig förut...jag hittar inte den..och jag gråter för jag vill hitta den. Har gråtit massvis ikväll. Om jag inte hade haft mitt missbruk/beroende...hade jag klarat av vad jag inte klarar av nu dvs hur det är på jobbet. Som tur är ska jag träffa min kurator på onsdag och jag tror att jag ska kunna säga vad jag känner, att inte undvika sanningen.
Jag är inte där att jag kan berätta för min arbetsgivare...men jag närmar mig...behöver prata med min kurator först för att veta vad som gäller. Och...jag vet att det finns andra här som har berättat om sitt beroende/missbruk för sin arbetsgivare. Jag undrar var det endast chefen som fick veta? Eller var det även andra kollegor? Och vad har du/hade du för arbete?
Om jag ska vara ärlig så känns det som om jag ibland bara skulle vilja vara ledig...och bara satsa allt på att bli nykter....fast det är ett stort steg...men som sagt var...jag är verkligen så himla ledsen...å så rädd...men jag ska prata med min kurator för att be om råd.
Hej.
Jag berättade för min chef om mitt beroende, jag var då så trött, sliten och helt slut i kropp och själ så jag såg ingen annan utväg. Jag hade liknande tankar som du beskriver bara jag för vara ledig en vecka eller 4 dagar så ska jag sluta då har jag tid att ta mig genom abstinensen själv.. Sedan så kom den ledigheten som du förstår så blev det aldrig så att jag slutade då.
Men för att gå tillbaka till dina frågor jag arbetar som fysioterapeut i en kommun och i mitt fall så var det bara min närmste chef som fick veta, sedan valde jag att själv berätta för mina närmaste kollegor för att få deras stöd och förståelse. Att berätta för min chef och få den hjälpen var för min del ett livsavgörande beslut, jag vill helst inte tänka på var jag hade varit idag om jag inte hade fattat det beslutet.
En sak som fick när jag berättade var en alkoholmätare som var kopplad till min mobil där ett sms gick iväg till min chef om jag glömde bort att blåsa eller om jag var onykter, det var istället för antabus och det fungerade jätte bra för min del tänkte att det kanske är ett alternativ för dig ?
@starten på det nya Tack för ditt svar! Intressant att höra om din resa!
Jag är väl medveten om att en ledig period inte gör mig nykter. Jag vet att en av insatserna som man kan få igenom Rådgivningscentrum i min stad är möten två gånger per vecka under eftermiddagstid vilket känns svårt att få till när jag arbetar. Jobbet är viktigt för mig men är även trigger för mig.
Imorgon ska jag träffa kuratorn på Rådgivningscentrum vilket är skönt men även jobbigt. Jobbigt pga att jag skäms. Jag tänker vara så uppriktig som jag kan vara även om det känns som om skammen äter upp mig. Den person som ringde mig förra veckan utan att lämna meddelande har fortfarande inte ringt upp mig. Det är två veckor imorgon som jag skrev min ansökan men fortfarande ingen som tagit kontakt m mig. Ska fråga om detta imorgon.
I augusti är min man och jag bjuden på bröllop, min brorsdotter ska gifta sig. Min önskan är att jag har en längre nykter period bakom mig samt att några kilo har försvunnit så att jag kan köpa en klänning som jag vill bära.
Önskar dig en fin dag och ett fint besök hos kuratorn. Jag tänker att skammen är det som också till viss del håller oss tillbaka. Man vill liksom inte berätta helt hur eländigt det egentligen är. Eller sån är jag i alla fall. Delvis tror jag för att det är ett beteende som sitter djupt in. Ansvar, att vara stark, kapabel, att kunna hjälpa… det är den rollen jag har både privat och på jobbet. Det sitter långt, långt in att kunna erkänna något annat. Kanske är det det man måste göra, kanske är det det som handlar om att ha bestämt sig inifrån. Att på allvar erkänna sig maktlös för alkoholen. Men att erkänna sig maktlös är svårt tänker jag om man har en roll som hjälpare.
Jag tror att du kommer att hitta din väg VaraFrisk. Hoppas du hittar rätt stöd nu.
@Varafrisk
Lycka till idag hos kuratorn. Tänker på dig!
Augustibröllop låter trevligt! Du har några månader på dig att hämta hem det du önskar, längre nykterhet - start idag? ❤️
Kram
Besöket h kuratorn var bra. Socialsekreteraren på vuxen ringde idag. Tid inbokad nästa vecka. Hon skulle trippelkolla att hon inte behöver blanda in arbetsgivaren. Det handlar om arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. Hon trodde att om man går i enskilda samtal behöver inte arbetsgivaren vara inblandad. Jag vill inte blanda in arbetsgivaren nu.
Kuratorn visade boken ” LIVSSTEGEN …12 steg till inte hälsa” av Olle Carlsson för mig förra gången som vi sågs. Jag har köpt den, frågade om jag kan bolla vad jag läser där med kuratorn..vilket hon sa ja till. Grundregeln i alla de grupper som jobbar med Livsstegen är att man inte ger råd utan lyssnar.
Här på forumet får man ju skriva vad man är fylld av. Man får bekräftelse, hejarop, förståelse mm….men även råd vilket givetvis är välment. Många efterfrågar råd….jag har kanske gjort det ngn enstaka gång. Och jag har funderat….det är kanske därför som jag ibland kan verka otydlig. Jag vill gärna skriva rakt upp och ner hur livet med alkohol är…men om jag då får råd …..som jag inte följer…så får jag dåligt samvete…och blir kanske sådär otydlig.
Hur som helst jag hoppas på att få fortsätta min kontakt med kuratorn.
Få aldrig dåligt samvete för att vara den du är. Alla är här frivilligt och både läser och kommenterar frivilligt och så stark som du är i din ärlighet så plocka varje fjäder som du hittar och stoppa i hatten. Kram
@Tofu på besök Återigen ett så klokt och välformulerat inlägg av dig…tack💕
Idag vill jag verkligen inte dricka alkohol…det har jag inte velat under väldigt många dagar…ja…veckor….men ändå gjort det. Jag kan ha en chans att lyckas idag. Mina kollegor och jag ska gå t Pinchos direkt efter jobbet för att avtacka en kollega. Det brukar för det mesta aldrig vara någon som dricker alkohol när vi träffas tillsammans på jobbet. Vilket är så skönt! Möjligtvis på en AW en fredag men inte annars. Ingen som tjatar. Alkohol är nästan en ickefråga vid sådana tillfällen. Så mär jag kommer därifrån är systemet stängt.
Min kropp är oerhört trött och sliten nu. Min själ är trött. Min mage är öm. Min hud supertorr. Min tid försvinner. Min livskvalitet är på en låg nivå. Nej..min kropp och själ behöver vila…tankar behöver stängas av…och jag behöver bara få vara…visserligen prestera på jobbet….men om jag vilar på min fritid och avstår från alkoholen då kan jag klara av jobbet.
Så för Guds skull…ett uttryck som bara kom…men VARAFRISK för din skull…drick ingen alkohol idag!!!
Hej @varafrisk
Jag skrev ett långt inlägg här tidigare idag men precis när jag skulle posta det så laddade telefonen ur 🥲
Så nu kikar jag bara in och skickar en kram och hoppas det blev en bra kväll.
Vi hörs i helgen, kram 🥰
Fina VaraFrisk! Hoppas du lyckades i torsdags. Du skriver om din trötthet och behovet av att stänga av tankar. Jag vill bara skriva att jag förstår mycket väl hur det kan ses som en god lösning att dricka vin i vissa lägen. Känns som att du använder det för att vara i en bubbla. Du skrev tidigare om hur du kände dig med dina tankar och jag såg framför mig en människa med tentakler ut ur huvudet. Det är väldigt enkelt att i teorin veta hur du ska lösa det här. Jag har skrivit om när jag vacklar och mina stora triggers är när jag inte har någon klar plan för framtiden. När det blir för mycket, när jag inte hittar ut. För många osäkerhetsfaktorer, för rörigt. Det där är lätt att dricka på för då blir det en liten bubbla att vara i en stund. Tyvärr spricker den där bubblan med oro, ångest, självförakt som följd. Och ändå är längtan efter bubblan så stark ibland. Jag tror att det ibland är just det jag vill ha. En liten, liten bubbla med bara här och nu. Men det kräver ibland energi att åstadkomma en sån på egen hand med alla tekniker man teoretiskt vet. Just när man är för trött, när det är för mycket. Vinet är en urusel lösning, men ändå snabb och minst energikrävande. Å så är man där i en ond spiral. Jag hoppas att du får hjälp nu så att du kommer ur den där spiralen. Du känns verkligen sådär ledsen och trött som jag var när jag fortsatte att dricka trots att jag fattat att det inte gick. Idag är det lördag. Min blir alkoholfri, söndagen med. Hoppas du hänger på!
Läser om hur du kämpar. Har förmodligen inga ord som kan hjälpa dig att bli nykter. Men en hälsning och en påminnelse från mig om att du är inte ensam och ge inte upp vad du än gör. Fortsätt kämpa! Skriv gärna när du sitter där i begrepp att lyfta glaset. Det finns ju oftast någon här inne som du kan "prata" med just i den stunden när det känns svårt att låta bli.
@Varafrisk
Låter jobbigt att vara så trött! Att du tycker tiden försvinner och att livskvaliteten är låg. Du behöver vila som du säger. Våran lösning är ofta att dricka för att vilan ska komma, alla jobbiga tankar stängs av och vi upplever att vi kopplar av. Men det där är egentligen så fel, för den vilan hjälper inte. Vi stänger av för en stund bara.
Jag upplevde att det tog en tids nykterhet innan jag kände att jag fick den där riktiga vilan, att den inte var förknippad med alkohol och att däcka. Kan inte säga att jag inte är trött nu men känner helt klart att sömnen och konsten att slappna av är mera kvalitativ nu.
Jag önskar av hela mitt hjärta att du får könna av den vilan för jag tror du behöver den så väl.
Jag tror på dig, har sagt det förrut.
Kan jag så kan du!
Kram 🤗
@Tofu på besök @Se klart @Sisyfos @Charlie70 @Rehacer @Vinägermamman Värmer att ni tittar in hos mig🙏🏻❤️
Jag är rädd ….känns som om jag förlorat all min makt att bestämma över den där j-a alkoholen🥵 Fast innerst inne vet jag att det är endast jag som kan bestämma över hur mitt liv ska fortsätta! Det var inget svårt att avstå från att dricka alkohol när jag var ute och åt m kollegorna. Det var ingen som drack något m alkohol i, och många körde bil. Men jag hade ju hunnit t Systemet före vi träffades. Även om det inte blev så mycket så var det ju samma beteende ändå😞likadant i fredags och igår. Jag säger som @Annabell skrev…det här är ett så ovärdigt liv….hur kan man sänka sig så lågt….utsätta sig för sådana hälsorisker…men det är ju det beroendet gör med en….man vet så mycket men likt förbaskat dricker man😥
Mitt drickande den sista tiden beror naturligtvis på att jag är beroende men även att jag står inte ut med förhandlandet. Jag vill bara få tyst i hjärnan….och visst blir det tyst så småningom i hjärnan…för att sedan vakna till vid tre, fyra…men då är det inte ngt förhandlande utan då kommer ångesten, huvudvärken, rädslan…och ledsenhet/irritation/ilska.
Så himla skönt att det är söndag…inget förhandlande därmed ingen alkohol. Om en timma kommer vår dotter och son m sambo hem, vi ska åka till en påskmarknad några mil utanför stan.
På tisdag ska jag träffa socialsekreteraren. Har sagt att om arbetsgivaren måste bli inblandad vill jag inte ha något stöd. Hen skulle trippelkolla detta.
Under hela dagen och även nu är det som om det skjuts snabba pilar med tankar genom hjärnan. Jag får liksom inte tyst på dem🙄 Det har varit nyktert idag men alkoholtankarna gör sig ändå påminda om morgondagen…sedan är det tankar om jobbet…om socialsekreteraren….om kurator..behandling…magen…levern…huden…ja det är ta mig sjutton fullständigt kaos i hjärnan. Tycker att det ska bli jobbigt med alla frågor som socialsekreteraren kommer att ställa…det är ju då jag behöver se sanningen i vitögat…så himla jobbigt😥
Tack @Rehacer 💕 Just nu känner jag mig supertrött och stressad. Är dels stressad över att en arbetskollega, två PTP-psykologer och jag ska planera och ha en grupp tillsammans med ett antal ungdomar som har en lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Grupper syftar bla till att prata om diagnos, sociala medier, ekonomi, laga någon lättare maträtt. Det är underbart roligt att träffa ungdomarna men det krävs en bra planering men även flexibelt tänkande för att tänka om. Idag är första gången. Fast…största stressen är nog för att klara ca en timma utan att åka t Systemet. Att åka direkt hem. Att bara vänta ut tiden. Styra tankara. Tankarna kommer komma men då styra dem till att jag kan inte dricka detta gift som raserar min kropp och själ…min hälsa.
Och som vanligt känner jag inget YES el WOW…utan det är mer lite tomt inombords.
Solen skiner iaf…ska sätta mig en kort stund i fåtöljen….be Sinnesrobönen och läsa dagens text🙏🏻
Du har det så kämpigt VaraFrisk. Jag tänker att du är SÅ trött på drickandet. Nu är det avbrottet du behöver. I morgon ska du träffa socialsekreteraren. Du är så modig i det och gör så mycket för att få hjälp. Fundera lite över varför du är så rädd för om jobbet måste bli inkoppplat. Jag förstår dig i och för sig. Att stå där med ”byxorna nere” gör en sårbar, men samtidigt är det kanske också en lättnad i det. Då finns ingen slaskig hemlighet att dölja. En av rädslorna är kanske också att då måste dörren stängas helt. Ventilen, livselixiret, snuttefilten. Fast för dig (liksom för mig) funkar det ju inte längre om du tänker efter. De negativa tankarna om drickandet väger så mycket tyngre än de, vad kan det vara -30 minuter- av lugn som du får. Och för mig är det kanske också så att de där 30 minutrarna av lugn är det jag egentligen också ogillar med att dricka. Jag vill vara närvarande. Jag gillar att vara med. Särskilt på roligheter.
Du beskriver tankarna som pingpongbollar i ditt huvud. Jag har tipsat om det förr, men Echart Tolle tar upp det där på ett så bra sätt. Finns massor med böcker, minns inte namnet på nån nu, men här är en liten film: https://m.youtube.com/watch?v=A8dTx1co8xA (ca 11 minuter)om hur man stänger av utan alkohol.
Jag tänker att den där timmen efter jobbet verkligen är farlig. Då är du trött och har mindre motståndskraft. Jättelätt att gå på den eländiga vanan. Men du behöver inte klara den många gånger för att få en liten grund att stå på. Men ta 11 minuter av timmen du ska överleva och titta på filmen kanske. Du borde kanske till och med kunna göra det som fortbildning.
Det du ska göra på jobbet idag lät ju jättekul förresten! Tänk vad betydelsefullt det kan bli för ungdomarna ni ska träffa. Ha en fin dag! Kramar!
@Varafrisk Vad du kämpar! Tar tjuren vid hornen. Medveten om att det är skitjobbigt.
Tänker på namnet till din tråd ”När kommer dag nr två?” Den är idag. Sänder dig styrkekramar i mängder så du håller i det tankesätt du beskriver ovan. Jag tror på dig! Du fixar detta! Kämpa på! Härda ut! 💪🏻🏃♀️☀️❤️🍀
@Varafrisk Vill ge dig en peppkram och att du känner dig stolt över att du lyckades igår💪🏻🥰. Även om det inte höll hela vägen idag kanske det kan bli måttligt? Har du funderat på om det vore hjälpsamt för dig att prova att trappa ner lite innan du stoppar helt? Hur som helst ”upp på 🐴 igen”
Lycka till med soc. imorgon!🍀☀️😊
Här kommer en hälsning från mig. Jag läser ofta i din tråd och jag önskar så att du ska få den hjälp du behöver för att bli fri från alkoholberoendet. Lycka till i morgon! Kram! 🤗
Jag vet att du tidigare beskrivit att du inte är rädd för det nyktra livet (tvärtom!), men rädd/bävar inför själva slutandet. Och att du känner att wow och yeah och jävlar anamma lyser med sin frånvaro… Finns det möjlighet att planera för själva slutandet rent praktiskt? Att frigöra åtminstone fem dagar där du kanske är i fred? Kanske införskaffar viss mat o dryck o vitaminer typ, som du gillar? Kanske planerar för vilka rum och platser du ska vara i under dagarna? Lägger ett litet schema för vila, rörelse, netflix, äta, bada etc typ, som du sedan följer? Med i fred menar jag att du kanske släpper relationella bitar (både i praktiken och i tanken, så gott det går) i fem dagar. Jag höll/håller på att kämpa ihjäl mig i mitt slutande nu och allt det kravfyllda som livet innefattar skapar enorm stress när man är så här sårbar och nedsatt som man ju blir av drickandet… Så den här femdagarsplanen har jag fantiserat om att man borde ha haft😅! Jag tänker också att lång tid har gått, som sett ut på samma sätt för dig (vad gäller att ta vägen via systemet så att säga) och att det är mycket begärt av dig själv att plötsligt - mitt i det ständigt pågående vanliga - kunna avbryta den här ”rutinen”… Nån form av inramning med lite andra förutsättningar än de vanliga kanske kunde hjälpa i det initiala slutandet! (Som typ när du fick covid och höll upp flera dagar!) Kramar till dig Varafrisk 🌱💞
Långfredag....när jag var barn, ungdom....ja, då var verkligen Långfredagen en mycket lååång dag. Kändes som en dag som man ville mest få överstökad. Min föräldrar var inte särskilt kristna men ändå uppfostrade enligt vad som passar sig att göra och inte göra....så därför var dagen verkligen tråkig! Men, när jag var runt ca 20 år ...då varje Långfredag åkte jag med bekanta som hade dansen som ett gemensamt intresse ca 10 mil bort och dansade...samma orkester och massa dansanta människor. Så himla kul!! Och, idag nästan 40 år senare så kommer dotter och son med sambo hem i eftermiddag för att äta påskmat. Det blir mysigt! Men, först ska min man och jag ta en promenad i motionsspår där ett par har satt upp en tipspromenad. Man swishar 20 kr och pengarna går till barncancerfonden. Det här paret startade med promenaderna julen -20 när Covid pågick som mest. Tror att man har samlat in 77 000 kr hittills. Vilket initiativ! Så himla klokt!
Men i alla fall....så i veckan träffade jag en fd chef som jag hade när jag arbetade på Familjerätten i en annan kommun än där jag bor. Hon har jobbat som socialsekreterare inom barn och unga, varit förste socialsekreterare och numera chef inom samma område. Har nog jobbat med detta hela sitt yrkesliv. När jag hade henne som chef var det mycket som pågick kring min dotter...ja med andra ord så känner hon till hur vi har haft det under åren. Men när jag träffade henne i mataffären berättade jag att en del av förklaring av allt det tuffa som varit beror på att min dotter har en bipolär sjukdom. Hon sa då till mig...det är beundransvärt allt vad ni har gjort för era barn...många hade inte orkat...många hade lämnat dem till oss (soc). Jag hade svårt att ta till mig berömmet men hon sa jag menar det seriöst. Och så frågade hon...men hur tar du hand om dig?? Hon nämnde anhörigstödet som finns i vår kommun. Jag svarade att jag är väl inte så bra på att ta hand om mig.....och jag tänkte på alkoholen....att jag har använt alkoholen som numera inte är någon tröst utan en plåga....att det var egentligen svaret på hennes fråga.
När det gäller mina barn har jag ofta känt mig ensam...inte kunnat dela mina erfarenheter med någon...inte spegla mig i någon annan. På jobbet är några av mina kollegor småbarnsföräldrar...och de pratar om bristen på sömn. Och jag känner inte igen mig medan övriga kollegor som har vuxna barn gör det. Våra barn sov hela nätterna. Det var när tonårstiden kom som det blev vakna nätter mestadels på helgerna. Så mycket oro...ibland känner jag att jag orkar inte vara orolig längre men ändå händer det när det gäller vår dotter. Fast jag är så stolt över mina barn var de befinner sig idag i livet med fasta jobb båda två och eget boende. Det kunde sett annorlunda med tanke på deras ryggsäck.
Så....det är geggigt...trött...skam...ångest....ja ni vet allt det där...när man blir äldre så sliter det mer...att berätta för min arbetsgivare om mitt beroende vore att blotta hela min själ...det känns som om att jag då skulle tappa allt. Dina tankar @annabell var väldigt kloka ...ska fundera lite mer på dem om de skulle fungera för mig.
Hur som helst så var jag och träffade socialsekreteraren i tisdags. Jag var spänd inför mötet. Hur skulle hon vara? Skulle jag känna mig trygg? Jag kände mig trygg...och jag pratade...mycket...hon sa att det var bra för då behövde hon inte ställa frågor...och jag grät...tårarna rann och rann. Det är en sak att skriva här på forumet....det är som en liten bubbla...vill jag inte skriva, blotta mig kan jag låta bli....men där inför myndighetspersonen. Ska tillbaka på tisdag igen för då börjar utredningen. Det var frivilligt om jag ville svara på frågor enligt en särskild metod om jag inte ville så skulle det mest vara ett samtal men jag sa vi kör på de där frågorna. 180 st....fast kan bli färre med tanke på om man svarar nej på en fråga då får man inte alla följdfrågor tex jag har inte använt droger...eller spelat...då försvinner massa frågor. Känns lite jobbigt att gå ifrån jobbet tidigare...brukar sällan göra det och min goa psykologkollega frågar mig alltid vad jag ska göra om jag går tidigare för att hon bryr sig....och då talar jag inte sanning...men men så får det bli. Och på onsdagmorgon ska jag till kuratorn...och då måste jag ha nyktra dagar....jag måste visa att jag kan vara nykter annars kommer jag inte få gå kvar....men det är riktigt jäkla jobbigt....hjärnan förvrids mer och mer.....men jag har inte gett upp!!
Önskar er alla en fin Långfredag! Solen skiner hos mig, hoppas att den gör det även hos dig!
Känner mig så ledsen...denna Långfredag blev något helt annat än vad jag trodde att den skulle bli....
Började bra med tipspromenad i skogen..därefter fika med go macka ...och sen påskmarknad där jag köpte världens goaste fetaost.
Våra barn skulle komma kl 16 på mat. En stund före messar min son och frågar om han och hans sambo kan bli hämtade. Jag svarar att vi kommer inte bjuda på något starkt. Han säger att det vet han. Jag svarar att då kan han ju köra bil. Jag säger även att jag önskar att de är alkoholfria men att han kan fråga sin syster om skjuts för hon har lånat vår ena bil. Tiden går och klockan hinner bli 16.45. Jag känner mig jätteirriterad och samtidigt lite orolig i och för sig visste jag att min dotter var hemma hos sonen men jag kunde inte riktigt koppla av. Kanske dumt av mig men jag kunde inte släppa min irritation när de kom. Och på något vis kände jag på mig att det kommer inte bli bra. Det finns mönster i vår familj som fortfarande finns kvar i synnerhet vid en sådan här situation. Även om jag inte märkte att min son hade druckit något men bara vid en enda öl och när irritationen finns i luften så kan han bli ganska verbalt tuff.
Min irritation försvinner men jag känner av stämningen...min son tolkar mycket av vad jag säger negativt. Min dotter och svärdotter går ut med vår hund. Jag vet inte riktigt vad som händer men rätt som det är konfronterar min son mig om mitt alkoholberoende. Han går på ganska hårt. Han säger att han har aldrig kunnat avgöra om jag har druckit eller ej medan min dotter märker det tydligare. Så fastän jag inte har druckit en droppe så säger han att han vet inte om jag har druckit. Han är väldigt arg. Säger att jag gör mig till ett offer. Min man sitter tyst...som vanligt. Min sons ilska väcker så mycket inom mig och jag vill inte vara kvar utan jag går ut. Fast innan jag går ut har jag sagt hur ofta jag dricker, att jag försöker sluta dricka men att det är så svårt. Jag berättade för honom för ca tre år sedan hur det var men det är som om han inte ville ta till sig hur illa det var. För i sin ilska säger han...varför har han inte vetat något. Jag tänker att han känner sig grundlurad men där och då är det ingen idé att säga det. För han är så arg och jag är så ledsen. Jag tänker att han känner sig lurad och rädd men det blir ilska. Det är oftast så han visar sin rädsla...med ilska.
Hur som helst jag går ut...och jag möter min dotter och svärdotter...Jag gråter och berättar. Säger att jag vill inte att någon ska tycka synd om mig men jag vill gärna berätta hur det är. När vi kommer in igen berättar jag för min svärdotter en del av min berättelse...min son kommer förbi och säger att jag ska inte belasta henne...men hon lyssnar lugnt och sansat. Min son sa tidigare att hela världen kan ju inte sluta att dricka för att jag behöver göra det. Och, jag kräver inte att någon annan ska sluta dricka för att jag behöver göra det men jag tänker att jag kan bestämma i mitt hem.
Jag kan förstå att mina barn är arga på mig....men det blir så svårt...blir även så besviken på min man som inte säger så mycket. Så min son åkte utan att säga hej utan det blev en tråkig kommentar istället...men min dotter och svärdotter sa hej.
Jag har i alla fall haft en nykter dag idag men jag lovar att jag hade druckit om jag hade haft alkohol hemma. Den turbulens av känslor som finns inom mig har jag inte klarat av utan alkohol.
När du skriver det här VaraFrisk blir jag fundersam. Din son ringer och vill bli hämtad. Är han körbar? Anfall är bästa försvar och projicering är också en vanlig försvarsmekanism. Nu vill jag egentligen inte att du ska oroa dig för någon annan, det är en stor del av problematiken hos dig, men om det inte finns någon anledning till oro för din son, då tycker jag att du kan få bli lite arg. Hela deras värld kan inte hänga på dog. Var din man körklar? Varför hämtade inte han? Det känns som om det inte bara är du i den här soppan, men det är du som ska bära allt ansvar och all skam. Som du skrev innan, du har gjort ett jäkla bra jobb i det här. Det har kostat på! Du har hittat en lösning på det som inte är bra för dig, men den jobbar du med. Känn dig stolt över dig själv. De är vuxna allihop! Det är inte ditt fel att de har problem. Du har gjort det du har kunnat. Det duger bra! Det finns gränser Vara Frisk och om du tänker efter så tänker jag att du kan försöka göra det nu. Din box. Du var nykter när ni sågs. Det räcker så. Du är en jäkla fantastisk mamma. Du har gjort mer än nog. Det räcker så. De båda är vuxna. De har ansvar själva. Jag fattar mer än väl att det inte är så enkelt (när man lever i det) men det är egentligen inte svårare heller. Ok, du har inte varit perfekt (vem är det?), men de är vuxna, det är inte ditt fel vilka val de gör nu. Du gör det du kan: tar ansvar, försöker. Det räcker bra!!! Du kan inte ändra det som var. Ditt drickande påverkar bara dig själv nu, när du försöker ta tag i det. När du intr förnekar att drickandet är ett problem. Det räcker så. Prio 1 är du. Försöker du sluta är det för din skull, ingen annans. Det är skillnad om man inte fattar att man ska sluta, men du har fattat. Du behöver stöttning. Inget annat. Jag blir arg å dina vägnar VaraFrisk! Du kan välja att försvara dem, fast jag märker att du också är irriterad. Du har gjort vad du kunnat, vad du orkar och förmått. Du har inte varit perfekt, men även om du varit perfekt så kanske dina barn inte mått bra i det… alltså när man blir vuxen så får man ta ansvar för sitt eget. Man kan inte skylla på en dålig uppväxt. Min sambo vägrade upprepa sin pappas misstag. Det finns en försoning i det. Jag gör min pappas misstag. Det finns en lärdom i det. Du har gjort ditt nästa. Du är öppen och erkänner. Det finns inget mer du kan göra för dem. Det räcker så. Nu får du börja jobba för dig själv. De är vuxna. Kramar för en fantastisk VaraFrisk!
@Varafrisk Modigt av dig att berätta. Modigt av dig att komma tillbaka till huset och sedan berätta för sonens sambo. Modigt av din son att ta upp sin oro. Ni spräcker en elefant i rummet. Det visar på att ni har starka band till varandra, att något står fel till och det skapar massor av starka känslor och som in dins sons fall kom ut som ilska. Starkt av dig att inte bli offerkofta och skylla på annat, du tog ansvaret och sade att du försöker sluta dricka men att det är svårt. Jag tror att det skapar skuld hos er alla på något sätt. Jag kan se alla möjligheter till att ni kan reda ut detta. Att du kan sitta ned med dina barn och berätta om dina svårigheter att sluta, kanske kan de få vara ett stöd till dig i detta? Kanske försöka få din man att vara mer delaktig i detta, att stödja dig?
Har egen erfarenhet av att känna mig arg på min mamma, av andra orsaker än alkohol, men har svårt att visa detta. När jag gör det, blir hon arg på mig för att jag känner mig arg på henne och tar på sig offerkoftan, säger att jag hatar henne och att hon är en dålig mamma. Det jag känner är ilska, inget annat, ilska på att jag inte får vara arg på henne. Man måste få vara arg och visa ilska, det är sunda känslor. Dem kan man reda ut. Gömmer man dem skapas det en elefant i rummet. När hon säger så blir jag ledsen och hon berättar hur mina känslor är mot henne, hon tar bort mina äkta känslor, bättre om hon skulle fråga hur jag känner och inte projicera sina känslor på mig.
Så jag tycker att det viktigaste är att alla har rätt till sina känslor, att man får visa dem. Det kan så klart kännas tungt att någon är arg på dig, men det kan redas ut. Man kan nå försoning, få förlåtelse och medkänsla med varandra. Om man kan prata om det, visa respekt för varandra som självständiga individer och hjälpa varandra. Då kan man få bort skammen och skulden och skapa ännu starkare och tillitsfullare band till varandra.
Hoppas det reder ut sig, det finns goda förutsättningar för det, annars skulle ni inte vilja träffas. Just nu träffar jag inte min mamma, vi processar vår relation, har viss kontakt via sms, men jag tror vi kan hitta något nytt sätt att umgås på. Jag står på mig rätten till att ha mina känslor, och hon sina. Vi har tagit upp elefanten i rummet och det har varit bra för oss alla. Det finns en lättnad och försoning i det.
Du är modig, ingen offerkofta, det kommer att lösa sig, det kommer att gå bra🐥❤️
Tänkte också på det där med arg och ledsen. Alltså barn blir ju arga på sina föräldrar, framförallt när de backar undan från föräldra-ansvar, då ser barn inte människan mamma, utan rollen.
Att som barn behöva oroa sig för en förälder är ”bakvänt” även om detta händer precis hela tiden men likväl reagerar barn ofta med just ilska. ”Du ska sörja för min överlevnad, kan jag lita på att du gör det?” Typ. Jag tror det är basalt i relationen barn-föräldrar, jag har varit så oerhört arg på min mamma och hennes undanglidande av föräldra-skapet och det har inte främst med alkohol att göra.
Sedan är ju mammor också människor, inga stål-kvinnor. Där behöver man kanske andre vuxna att få vara liten hos. Eller mänsklig. Allt i hela katalogen.
Du fixade gårdagen, så bra. Din son tog mod till sig och tog upp en situation som för honom känns skavig, det är modigt mitt i allt. En längtan efter förändring.
Då är ni faktiskt på samma plats. Det ät någonting. Kram och hoppas din helg blir snällare nu. 🥰
@Tofu på besök @Sisyfos @majken_r @vår2022 @Se klart Har läst era inlägg och är tacksam för dessa! Men...vad som hände igår...det var så mycket mönster i det. Jag började att skriva...för att sedan att radera ut...för det blir så utelämnande för min son och man. Även om man vet att de gör fel vill man helst inte utelämna dem för man älskar dem. Man vill inte försvara deras beteende men ändå gör man det för även om det inte är ok att bete sig på olika vis så har det alltid funnits en förståelse för mig varför det är så. Jag förstår att min son känner sig lurad och att han är rädd. Jag sa till honom att naturligtvis berättar man inte det första man gör för sina nära eller andra om att man har ett beroende...det är ju så otroligt skamfyllt! Jag har berättat tidigare men det är svårt att ta till sig det som man helst inte vill se. När jag säger att hans pappa är medberoende så skrattar han...när jag berättar om hans pappas beteende...så vill han absolut inte se problemet. Hans pappa är värd att ta en öl. När min son skäller på mig och hans pappa inte säger något då är vi tillbaka till vad som hände för sju-tio år sedan. En olycklig arg tonåring som skickade ut all sin ilska på sin mamma. När tonåringen hade druckit blev det hotfullt....men som mamma så behåller man sina familjehemligheter. Vi gick på familjebehandling min man och jag...och familjebehandlaren sa till min man..om du inte sätter gränser till XX kommer du snart vara gift med XX. Jag älskar min son över allt annat precis som med min dotter. Och, jag förstod hans beteende och jag förstår hans beteende idag...allt är inte rätt...men jag har hans historia med mig. När min dotter har varit manisk..så har all ilska riktats mot mig....så är det.
Min man är en otroligt snäll man men svårt för konflikter och hade svårt att sätta gränser till barnen...jag säger inte att jag alltid kunde göra det men jag gjorde det i alla fall i större utsträckning. Min man är lugn och sansad och jag är väldigt upp och ner...även innan beroendets inträde i mitt liv. Och det brukar/brukade vara så att ju mer lugn han var desto argare blev jag och ju argare jag blev desto lugnare blev han. Så det är klart att våra barn har ju sett den lugna pappan och den arga mamman. Ja nu berättade jag ändå en del....men mina barn har liksom inte varit rädda för att säga sanningen...och inte hållit inne med sina ord. Och, orden gör så jäkla ont ibland....dessutom har aldrig känslan av att vara en betydelsefull person för mina barn varit grundad till 100% utan när de har dragit iväg...har alltid rädsla funnits att de inte ska komma tillbaka. Det var utifrån alla dessa konflikter, aggressivitet, hotfullhet som jag började dämpa all min rädsla, ledsenhet med alkohol.
Min son är nuförtiden aldrig ute på fest för jag tänker att han vet att han kan inte hantera alkoholen utan det blir väl en öl el två till helgen. Så igår kände han väl för att ta en öl innan han kom till oss för han visste att vi inte skulle bjuda på något starkt. Hans sambo har inte körkort. Och eftersom han tänker att jag inte dricker så frågade han mig om jag kunde hämta. Min man hade inte druckit något. Jag ville inte att min son skulle dricka för jag vet att med lite alkohol i kroppen så kan det bli fel. Det är en lång historia.....det har varit otroligt många tuffa år.....och jag har tappat bort mig själv...min man och jag har tappat bort oss själva för att ALLTID finnas till för våra barn.....Även om det gjorde jäkligt ont igår så var det på något vis bra att det ändå hände. Jag begär inte att mina barn ska köpa allt vad jag säger...men jag skulle en dag vilja ge dem min berättelse om de orkar lyssna eller kanske inte min berättelse....men ge dem kunskap om hur ett alkoholberoende fungerar. Innan jag blev beroende trodde väl jag aldrig någonsin att jag skulle dricka i smyg när mina barn fanns hemma....det tror man väl inte ska hända ens i sin vildaste fantasi....min likförbannat händer det.
Jag vaknade nykter efter en dålig natts sömn...tog en promenad med vår hund vid Vänern som var alldeles alldeles stilla...satte mig på en bänk...och försökte få kroppen att landa...axlarna...skinkorna...fötterna...och jag bad Sinnesrobönen...
Påskdagsmorgon eller kanske rättare sagt förmiddag…och jag känner att jag vill skriva men vet inte riktigt var jag ska börja🤔 Eller det är så många tankar som spretar som jag vill försöka få ihop men jag försöker…
Jag är fortfarande fylld av vad som hände i fredags.. jag känner mig lite ensam…och jag känner mig som jag befinner mig i en bubbla….jag känner stress😰
Jag vill verkligen förtydliga att jag förstår att mina barn kan vara arga, besvikna, ledsna på mig. Och rädda…och jag insåg efter endast några år att jag hade ett riskfyllt drickande…jag har aldrig förnekat att jag har ett beroende. Jag har dock varit väldigt duktig på att tala om för vårdpersonal, vissa av systemets anställda, barn, några vänner saker som jag ska göra för att visa att jag förstår allvaret i mitt beroende. Jag har försökt men inte lyckats så bra…
Jag har alltid varit den i vår familj som ska ordna och ställa saker tillrätta om det har hänt något. Rätta till. Analysera. Förstå. Till stor del beroende på att jag tycker inte om ifall vi inte är sams. Känner verkligen att jag är så beroende av kontakten med barnen. Navelsträngen är inte riktigt klippt…Fast denna gång ska jag försöka att inte rätta till…det är inte endast mitt ansvar vad som hände. Barnen är vuxna. Fortfarande fast de är vuxna kan vi nästan klona oss för att vi alltid vill stötta och hjälpa till. Och jag tror att en anledning till att vi alltid finns nära t hands är att våra barn har haft en tuff tonårs- och ungdomstid. Och varit ganska ensamma. Det ligger mycket i vad du skrev i ditt senaste inlägg t mig @Sisyfos.
Jag håller med Adde att när det är högtider kan det kännas ensamt. Då är jag ändå lyckligt som har min familj🙏🏻
Men avsaknaden av vänner känns. Ibland skulle det kännas så kul om ngn frågade efter en därför är jobbet ett så viktigt sammanhang att vara del av ngt. I onsdags frågade jag en fd kollega om vi kunde ses och hade som förslag på några olika dagar. Hon skulle höra m familjen. Nu är det söndag och jag har fortfarande inget hört. Så knepigt att det ska ta så lång tid…jag tycker att det är inte respekt för andras tid.
Har nyheterna på i bakgrunden. Herregud vad är det för fel på människor?? Kasta sten på polisen🥵Sätta eld på en buss som är fylld med passagerare🥵
Snart ska vi ut och gå en annan tipspromenad som ordnas av Team Rynkeby…även den en insamling t Barncancerfonden. Solen skiner☀️
Längtar faktiskt till morgondagen. Brukar längta till att vara ledig men nu längtar jag till jobbet, till ett annat sammanhang...kanske släpper ångesten lite grann då. Så mycket ångest som denna helg har bestått av...så mycket tankar på barnen...på varför saker och ting blev som de blev....på ensamhet...idag gör ångesten så ont att tårarna kommer. Min bror med fru skulle komma i em men jag skrev ett sms igår kväll att vi får ställa in middagen idag. Visserligen hade jag druckit vin men jag fixar inte att sitta och hålla en låtsasfasad att allt är bra. Min man är expert på det...fast i och för sig...han är nöjd med det mesta...det går inte lika djupt in i honom. Och nu känner jag liksom ångest för att jag skrivit till min bror att de inte kan komma. Var på restaurang igår...lurar mig själv ..genom att dricka vin till maten. Kan dock se alla människor runt omkring mig som är väldigt påverkade...stökigt. Restaurangen ligger på en Camping. Tänker att det är många barn som får klara sig själva när de vuxna dricker alkohol.
Skulle inte druckit igår men ångesten var så stark. Fast den är definitivt inte bättre idag. Är så trött på detta liv. Vad är det för liv egentligen? Återigen har jag tappat bort mig själv. Tänker på barnen, på mannen, på vänner. Söker kontakt med vänner som visserligen vill träffa mig men söker de mig? Varför håller jag på? Varför sätter jag mig inte främst genom att äntligen ta itu med det här nykterhetsarbetet som kommer att ta mycket energi så jag inte hinner tänka på någon annan än mig själv? Jag måste sluta fly nu....jag måste stanna upp...ja så är det. Ska bli så himla skönt att träffa socialsekreteraren imorgon, att få svara på massa frågor. Skönt att träffa kurator på onsdag...att få berätta.
Kära @Varafrisk. Så jobbigt du har det❤️🩹
Skulle du kunna försöka vara lite snäll mot dig själv😌, tänka snälla saker om dig själv?
Det kommer att bli bra med barnen.
Tycker att det var jättebra att du ställde in middagen med din bror. Det blir fler tillfällen att träffas. Du behöver vara snäll mot dig själv. Lyssna på din kropp. Kan du se det som varit bra de senaste dagarna? Om jag förstått det rätt har du minskat din konsumtion de senaste dagarna. Ge dig en klapp på axeln för det. Du härdar ut med din ångest. Ge dig en klapp på axeln för det. Snart får du träffa kuratorn och prata av dig. Ta en stund i taget. Du fixar detta. Du är stark💪🏻.
Stor kram från mig🥰
Vill bara skicka ett ❤ till dig och säga att det kan vända till det bättre. All hjälp är bra hjälp och blir glad att höra att du har en kurator. Även om det nog inte är till stöd just den här dagen. Ångest är inget trevligt tillstånd alls. Känner också mycket ångest idag efter många påskdagar med för mycket alkohol. Försöker distrahera mig med mobilspel, serier, mindfullness och att skriva av mig. Vet att jag får mycket ångest efter att ha druckit för mycket. Det slår aldrig fel.
@Vinägermamman Tack för dina värmande ord💕 Kanske jag inte har minskat direkt på intaget av alkohol🙈men mer snäll mot mig själv borde jag nog vara. Det där med att ta en stund i taget är något som jag förstår betydelsen av mer och mer🙏🏻
@Natalia Tack för att du tittar in hos mig. Ja ångest är inget kul och det blir definitivt inte bättre av alkohol. Vi får ta nya tag imorgon.
Idag har min dotter varit hemma några timmar. Hon sprang tillsammans med sin pappa/ min man i spåret efter det följde hon med honom hem till oss. Vi pratade om vad som hände i fredags. Vi pratade om hur det hade varit för länge sedan före hon visste att jag drack. Saker som jag sa då hon inte visste att jag inte var nykter…men märkte av mina humörsvängningar. Att hennes bror/min son inte vill prata om det svåra utan mer vill släta till det. Blir för jobbigt att veta att ens mamma är alkoholist och lätt att bli arg istället i synnerhet när han själv hade druckit alkohol.
Pratade med en fd kollega/för mig min närmaste vän. Vi har känt varandra i 17 år och hon vet hur det har varit i vår familj. Berättade om vad som hände i fredags och hon lyssnar. Hon säger sedan hur hon tolkar det hela med min ryggsäck som bakgrund. Jag lyssnar och jag tar in. Grejen med min vän är att hon kan ge mig sina tolkningar utan jag behöver ställa mig i försvar och jag kan lyssna och ta in. Hon säger inte att vad hon säger är det rätta utan frågar mig vad jag tror om hennes tolkning. Och jag tänker att jag levt med alkoholen som bästa vän i ca tio till tolv år. Min son fick reda på det för ca tre, fyra år sedan. Och har nog inte velat ta in den bistra verkligheten att mamma är alkoholist utan kanske han börjar nu. Samtidigt brottas han nog med sin egna relation till alkoholen. Tänker att vi ska prata en dag om han vill då han kan få ställa sina frågor t mig.
Vaknar oerhört trött men så skönt att vakna med vetskapen av att jag var nykter igår. Måste påminna mig om den känslan när jag förhandlar med mig själv under dagen…det är något trösterikt med att veta att jag inte druckit kvällen före. Blir på något vis lite rakare i ryggen. Världen utanför får en annan färg.
Idag har jag med mig vår pyttelilla el-grill t jobbet. Festkommittén bjuder på grillad korv t lunch. Så mysigt💕
Efter jobbet blir det iväg t soc…lite pirrigt men ändå skönt.
@majken_r Blev inget soc för mig idag…sekreteraren var sjuk. Blir på fredag i nästa vecka istället. Hade varit skönt att ses. Träffar kuratorn imorgon istället.
@Natalia Mår sisådär😔
Lär mig hela tiden mer om mig själv och min omgivning. Även om jag inte agerar utifrån mig själv….är så dålig på det…så måste jag göra det…för att kunna hålla ihop…för att kunna bli nykter.
Det är inte så lätt VaraFrisk när man har sett till alla andras behov utom sina egna. Det är inte så lätt att lära om då. Och samtidigt är att dricka något av det mest egoistiska man kan göra. Och jag tänker att det är så långt bort från din personlighet som man kan komma om jag har tolkat dig rätt. Jag känner igen mig i det, det är därför jag skriver det.
Det är intressant som Tofu skriver att du ser dagar när du inte har möjlighet att dricka som något skönt. Jag känner igen det också. Tofu skriver att hon skulle ha sett till att ha hemma eller gå utomhus dricka och jag tänker att det har betydelse att du inte ser det så. Jag tycker att du känns så färdig med alkoholen. Nu ska du bara över den där jäkla tröskeln. Du behöver få bort förhandlingen ur huvudet. Köpa eller inte köpa, det är frågan. Undrar om det går att byta ut mot något? Jag vet att det klingar av efter ett tag. Det gäller bara att nå dit. Tillbaka till här och nu är nog det bästa. Fågelsången, kollegans tofflor, din egen axel.. vad tusan som helst.
Trist att Soc blev inställt. Du behöver inte det. Skönt med din fd kollega och vän. Du skriver att du inte behöver ställa dig i försvar där. Jag tänker att du inte behöver det varken här eller hemma heller. Men det kräver en viss grundsjälvkänska och den är lite skadad just nu av all skuld och skam. Soffis :jag är bra som jag är, jag gör så gott jag kan. Det räcker bra, skulle kanske behöva förankras inuti. För innerst inne vet du också att du har gjort en jäkla massa bra! Börja där tänker jag och bygg därifrån. Lägg ifrån dig den där trista ryggsäcken av skuld, skam och tillkortakommanden. Ta upp packningen lite i taget sen när det går bra och du kan se på den utan att knäckas.
Kramar!
@Varafrisk
Jag är dålig på att kommentera, men försöker läsa allt. Vill bara skicka en stor kram idag!
Allt kommer bli bra, ibland tar det bara lite extra tid. ❤️
@Tofu på besök Rädd att jag skulle druckit upp allt om jag hade försökt att ha hemma ngt över söndagen🙈Som tur är bor jag i en liten stad så det skulle kännas jätteknepigt att dels gå ut på restaurang en söndag dels att dricka alkohol såvida det inte är semester el en helgdag…en afton av ngt slag.
Min sons sambo vet om mina alkoholproblem sedan ca ett år tillbaka även om vi inte pratar så mycket om det. När det gäller min vän har hon vetat om mina alkoholproblem under många år men brukar inte fråga om det såvida inte jag säger ngt. Hon vet även hur tufft vi har haft det inom familjen. Är tacksam för att du skriver t mig @Tofu på besök 🥰
@Sisyfos Åh så gott och varmt inlägg🙏🏻Ska läsa det många gånger 🥰
@Rehacer Tack snälla du🥰 Jag har en väldigt lång inkörningssträcka t nykterheten🙈men det närmar sig och jag har inte gett upp!
Har haft ett superbra samtal med min kurator idag👌🏼Som ger mig tilltro till mig själv🙏🏻
Om jag förstår rätt finns en del ovälmående hos dig som inte endast är förknippat med den direkta ångest som alkohol så ofta ger. Är väl dessvärre också så att alkohol ofta gör det befintliga måendet så mycket sämre och försvårar, för att inte säga omöjliggör möjligheten att arbeta på de andra besvär man kan bära inom.
Det är nog så svårt att komma till avstampet till att förändra sina alkoholvanor på ett framgångsrikt sätt. Men jag tänker att man klokt får ta ett problem i taget. Endel besvärande känslor upplöses ibland helt med sig själva när man lyckas vara mer avhållsam och om inte annat blir det blir lättare att skilja berusade känslor och riktiga känslor.
Som jag upplever behöver man sätta sig själv i främsta rummet då man behöver arbeta med sig själv för att verkligen lyckas. Oberoende om det gäller att rehabitera beroende, en ond rygg, ett knä, en utmattning eller ja... typer av besvär man kan tänkas behöva komma till bukt med. Att arbeta med sig själv tar tid och du behöver alla möjligheter att vara sann mot just Dig när du gör det. Du behöver utrymme att få ta det i Din takt, utifrån Din ork och utan varken press från någon eller heller press från dig själv.
Att prata med sina nära om det och att upplysa dem om hur det är, precis som du verkar göra, är jättebra! De vill ditt bästa de med ❤
Hur mycket du vill involvera din omgivning är upp till dig men jag har alltid valt öppenhet oberoende av situation. De allra flesta människor oberoende av ålder förstår när man öppet berättar och förklarar varför det kan vara så att man inte riktigt kommer klara vissa saker eller moment just nu. Även om de må vara vana vid att du har en specifik roll. Och även om det är svårt att stå tillbaka inför sin egen roll kan det vara ett måste. Iaf för en period.
Försök inte lösa alla besvär på en gång. Ta hjälp av din kurator om hen är duktig 🙂
Ditt välmående är viktigt för att du ska klara att vara den du vill vara för andra.
Ett steg I taget.
Ett stund i taget.
Förankra dig i här och nu.
@Tofu på besök Kanske låter det bättre än vad det är🙈 för spärren att många/de flesta känner igen mig på Systemet har väl släppt🙄 samt att konsumtionen kanske har ökat något😩
@Natalia Igår när jag var hos kuratorn sa hen att det enda som är viktigt är att ”idag ska jag vara nykter”. Typ att jag behöver vara superego för min egna skull. Allt annat är oväsentligt!
Jag måste säga att jag är så oerhört trött på detta liv…längtar efter ett nyktert liv🙏🏻
Godkväll @varafrisk
Idag har jag tänkt extra på dig för jag jag satt en ny laddning dahlior ☀️ De växer som bara den- tänk om jag ska BLI den där blom-bonden i år 🌸 håll en tumme 🤞
Jag tycker du får så många kloka svar och inlägg och jag har sällan något nytt att komma med. Och idag läste jag båda inläggen här ovan och blev väldigt imponerad (och lite rörd) att det finns så mycket klokskap här. Up for grabs 💕
Minns du när @blenda skrev om sitt nykterhets-jobb och hennes behandlare hade sagt, typ: nykterheten är så viktig att den måste gå före allt. Jag har ofta tänkt på det. Det förstår man inte förrän efter lång tid- att det är STORA förändringar som tar kraft och energi. Tänk om du skulle byta njure. (Vet inget om det så jag hoppas jag inte skriver fel nu). Men jag gissar att du skulle vara hemma. Vila. Ta hand om dig. Förbereda dig. Och efteråt: vila, ta hand om dig. Det blev så tydligt när jag läste inläggen här idag.
Om du skulle se tillbaka på dig själv om två nyktra åt- så skulle du förstå.
Så, som @andrahalvlek alltid säger: Viktigast först- vara nykter. (En dag en stund en minut i taget)
ALLT annat kommer efter det.
Sätt ett datum. Inte ”hoppas jag klarar imorgon”
Utan: från den 25 april dricker jag inte.
Kanske?
Kram. 😍
Tror din kurator har rätt. Superego är nog svaret. Kanske just det som gör det så svårt för såna som dig (och mig). En del alkoholister har just egofixeringen och behandlingen är väldigt jagcentrerad. När man har tillbringat mycket tid (kanske hela livet) med att tillgodose alla andras behov utom sina egna så är det knepigt att tänka om och ta hand om sig själv istället för att dricka bort ångest och andra. Men lite i taget VaraFrisk! Och kanske som SeKlart skriver DÅ är det stopp. Pyssla om dig med ett varmt bad som Torn istället. Vad som helst utom det där trista vinet. Du kommer att greja det här. Kramar
Hej @Varafrisk och alla ni andra. Jag är inne varje dag och läser, och nu tänker jag att det är lämpligt att ge ifrån mig ett livstecken eftersom mitt nick dök upp. Har levt över 9 månader nu utan mitt vin, och jag kan konstatera att det är precis såsom @Se klart påminde mig om att jag själv har skrivit. Och att @Sisyfos har helt rätt i att det där med att släppa taget, det kostar på för sådana som oss. Alla vi som har suddat ut oss själva och våra innersta behov för att vi trodde att vi kunde tillgodose alla andras behov. Det kan vi inte. Det är omvänt högmod. I mitt fall troligen grundat på rädsla att inte duga och/eller att inte bli omtyckt.
Alltså.
Nykterheten före allt. Före alla måsten. Före allt ansvar. Före all stolthet.
Annars hade jag aldrig klarat denna resa.
Nu vet jag att jag överlever den tunga ångest som dyker upp ibland genom att leva mig igenom den, inte genom att dricka mig igenom den. Det är ett helvete ibland, men det är värt det.
Mitt företag var mycket nära konkurs när jag bara klarade att ligga på soffan och andas mig genom dagarna.
En timme i taget.
Men nu orkar jag igen. Nykter. Stapplar sakta tillbaka. Ser ljuset. Inte varje dag, men oftare och oftare.
Stor kram till er alla, och en extra stor till dig som kämpar så hårt @Varafrisk
@Se klart @Sisyfos @Tofu på besök @Blenda @Natalia
Ett varmt tack från mitt hjärta till er❤️
Det är ingen bra dag idag😔och jag kan för mitt liv inte begripa hur jag lyckades att boka in båda att träffa en vän kl 9 samt bjuda min bror m fru hem t oss på en och samma dag😳
Jag behöver plocka fram ett superego inom mig. Skriver mer imorgon. Då börjar jag nykterhetsarbetet i praktiken. Ska ha fyra nyktra dagar när jag kommer t kuratorn på torsdag. Finns inget wow eller yes utan bara en genomtrött Varafrisk!
Det går upp för mig mer och mer hur fruktansvärt ego jag behöver vara för att börja få till nyktra dagar. Att det kommer vara ett heltidsarbete. Som jag har skrivit flera gånger tidigare så har jag inte de där riktigt nära vännerna som så där utan vidare skickar ett sms till eller ringer mig och frågar hur jag mår. Det är ofta så att i mötet med andra så finns man. Jag tänker att det när nog därför det finns så mycket psykisk ohälsa eftersom det finns många ofrivilligt ensamma människor ute i landet. Jag har aldrig blivit uppfostrad, tränad i att vara riktigt nöjd med mitt egna sällskap. Det är då jag ofta tar kontakt med andra fastän jag kanske inte riktigt vill....och det är även då som jag ofta valt alkoholen som min vän...fast numera min fiende.
Jag är också väldigt nära mina barn..haft svårt att klippa navelsträngen. Det är numera lättare med min son eftersom han är sambo. Vi hörs ca en gång per vecka i telefon om det inte blir så att han kommer hem till oss. Något sms emellanåt. Vår dotter har jag träffat oftare men under de senare veckorna kanske inte lika ofta vilket jag tänker beror på att hon mår bättre och hon har mer sysselsättning. Snart ska hon flytta till ett nytt boende. Så himla skönt! Från att ha bott i ett källarrum med ett ynka litet fönster till en etta i markplan med tre fönster! Hon sa till mig, mamma det verkar som du är gladare än jag för att jag ska flytta. Och jag svarade henne...ja men du kommer ha tre fönster, ljus. Jag tror denna flytt kommer påverka oss alla i positiv riktning.
Och vart vill jag komma med denna inledning....jo att det känns att navelsträngen klipps mer och mer.....och att börja med nykterhetsarbetet är inte endast ett nytt sätt att tänka....att sätta mig själv i första rummet...utan det handlar även om att öva mig på att trivas i mitt egna sällskap. Att fylla på mitt liv med vad jag tycker om. Och, det kommer att bli läsa, pussel, det andliga och odlande i lagom mängd. Min man har nu beställt ett växthus! Så himla kul!
Den dagen som jag hade igår...sådana dagar vill jag inte ha igen. Hade druckit alkohol på fredagskvällen. Kanske något mer än annars. Det kan ofta bli så när jag är ledig dagen efteråt. Kl 9 var det bestämt att jag ska träffa en vän som jag inte har träffat på väldigt länge. Vi skulle äta frukost på Stadshotellet. Jag var SÅ trött, ont i magen och hjärnan kändes alldeles tillskrynklad. Jag cyklade fram på stan och var framme några minuter efter kl 9. Frukosten var god men jag uppskattade den inte alls på samma sätt som jag hade gjort ifall jag inte hade druckit dagen före. Vi satt där ca två timmar därefter tog vi en promenad på stan för att till slut sätta oss på en parkbänk och prata. Vi lever väldigt olika liv. Hon har barn, barnbarn, kontaktbarn och häst. Hade köpt ytterligare en häst plus bubbelpool. Det sista innan vi skiljdes åt så pratade vi om mitt alkoholberoende. Hon har vetat länge att jag har ett beroende. Hennes syster har ätit antabus i sju år. Hon själv säger att hade hon börjat ta ett glas vin en vardag då tror hon att hon skulle fallit dit. Jag vet att hennes pappa drack på kvällarna i garaget. Hade det varit för något/några år sedan hade jag blivit avundsjuk på barnbarn, hästar och bubbelpool. Inte för att jag vill ha någon häst men jag hade lätt hamnat i att mitt liv inte var lika bra/värt. Jag hade i alla fall haft en så mycket bättre ekonomi om jag inte hade druckit det är iaf säkert.
På kvällen kom min bror med fru. Vi träffas kanske knappt en gång per år. Allt förändrades när min syster dog och hennes man bröt kontakt med mig och min familj. När våra föräldrar dog så var vi ett stöd för varandra men inte när min syster dog. Jag var så arg och ledsen då. Min bror har nog aldrig varit så himla bra med att hålla kontakten. Det är hans äldsta dotter som ska gifta sig. Då när inbjudan kom blev jag påmind om trasiga relationer. Och att mina barn inte har någon kontakt med sina kusiner vilket jag i och för sig förstår. Beror på ålder och olikheter men det känns ändå lite sorgligt. Jag har alltid brytt mig om min brors barn väldigt mycket medan han och hans fru inte är särskilt intresserad av våra barn. Jo...när de var små och söta...inte när det blev tuffa tonåringar...eller vuxna personer med bipolaritet. Det var trevligt att träffa min bror igår men efteråt kände jag mig lite ...ledsen är kanske ett lite väl starkt ord...men hade blivit glad om de hade visat lite mer intresse för både mina barn, min man och mitt liv. På bröllopet kommer hela släkten på min svägerskas sida och på min brors sida är det min man och jag samt en systerson till mig och hans fru. Fick först känslan av att känna sig lite utanför eller hur jag nu ska uttrycka mig...ni vet ju...jag sänker ju lätt mig själv....men så tänkte nä nu får det baske mig vara nog med detta!
Kanske lite rörigt inlägg....men vad jag vill säga är att jag jobbar på att stå upp för mig själv, känna att jag duger, att känna att mina barn duger.....och jag har ett tufft arbete framför mig....men en dag i taget, en timma, en minut. Min kurator säger att när jag vill styra bilen mot Systemet ska jag upprepa för mig själv...JAG SKA VARA NYKTER IDAG, ...JAG SKA VARA NYKTER IDAG...eller be SINNESROBÖNEN.!! Jag ska vara nykter nu....och när bröllopet äger rum ska jag må bättre...och jag ska kunna köpa den klänningen jag vill bära på bröllopet....inte bara kunna välja klänning utifrån vad det finns för storlekar.
Jag trasslar också med avhållsamheten. Dricker inte varje dag men ändå fortfarande för ofta för att det ska vara ok för mig. Har haft för mål att förändras mitt drickande men känner att jag kommer allt närmre ett beslut om ett längre uppehåll. Jag tenderar att ge efter för lätt när suget är som starkast vissa dagar och då blir det också stora mängder.
Själv upplever jag att det är svårt att ta ett fast beslut om att vara helt avhållsam men att tillåta mig själv att dricka vissa dagar tar faktiskt ännu mer energi från mig. EnwegJag ger efter lite för lätt. Är väldigt energirik, glad och fri från ångest när jag inte dricker men så snart jag druckit vin ett par kvällar kommer ångesten som ett brev på posten och tröttheten man upplever pga just bakfylla. Fina, soliga dagar går till spillo och saker som är viktiga för mig prioriteras bort pga trötthet. Helt värdelöst rent ut sagt.
Tror att vi alla här kommit olika långt i våra processer och beslut men förstår allt mer det så många här beskriver, att det nog är lättare att kapa helt än att trassla runt med tillåtna dagar för alkohol. För det tar verkligen hemskt mycket energi att tillåta sig till viss del. Och det går så lätt överstyr när det sker. Då jag tillåter mig ett par kvällar per vecka hinner jag ju inte heller komma till den punkt då de jobbigaste suget avtar. För det ska det bevisligen göra om man helt låter bli. Man får nog låta det ta sin tid.
Jadu...
Jag hoppas att du kan få en fin kväll.
Vi får kämpa på.
Har pusslat i omgångar och det är väldigt avkopplande. Fått lite flyt i pusslandet. Åkte även ut en liten sväng, plockade ramslök som jag ska laga soppa på imorgon kväll.
Tankar har börjat surra i min hjärna om att kanske du kan köpa alkohol imorgon. Behöver ju inte säga något till kuratorn. Tankarna har även börjat säga t hjärnan att visst är det lite trist att aldrig kunna dricka alkohol igen. Men tankarna ska inte vinna imorgon för jag vet att vad de säger är inte sant. De försöker bara luta mig. För jag vill få lugn och ro i min hjärna…jag vill slippa stress. Imorgon är jag ledig. Ska vara hemma förutom åka t en gårdsbutik som säljer färska svenska tomater🍅
Nu ska jag lägga mig och läsa. Skönt att vara nykter. Vakna nykter på en ledig dag.
Godkväll @varafrisk
Det är hoppfullt att läsa dina inlägg. Jag tänkte på en sak. Som du skrev om - dina känslor för vad din bror/brorsfru- inte är. Jag tänker att när man så småningom blir nykter så försvinner så mycket av det där- alltså tankar kring vad som inte är.
Man/ jag vet så himla lite kring människors drivkrafter eller avsaknad av desamma.
Vad det är som gör att människor orkar hålla i eller släpper taget. Ofta handlar det ju om deras egna rädslor. Och att det är just ingenting som går att göra något åt.
Tyckte det lät som att det var fint att träffas- och kanske kan det räcka- för din egen skull.
Önskar dig en fin start på veckan. Kram 🌸
Det är precis så det är…och det var skönt att träffas. Vi var ju fyra syskon från början och det är bara min bror och jag kvar. Han är nio år äldre än mig, 68 år. När jag var barn spelade vi hockey när det blev is på dammen och vi spelade fotboll på gårdsplanen. Jag hoppas att vi får finnas kvar länge i varandras liv.
Önskar även dig @ Se klart, och alla andra, en fin start på veckan🌷kram
Tänker när du skriver om både jämförelser och om din längtan efter att andra ska intressera sig för dig att det är nåt du kan påverka själv, hur du tänker om det. Förra året ungefär den här tiden hade jag stora grubblerier. Vi skulle ha en släktträff och jag tyckte inte att jag dög. Jämförde mig, jämförde barnen, jämförde och önskade att saker varit annorlunda. Att vi varit fler, att vi varit mer lyckade, rikare etc etc… ja herregud vad man kan komma igång när det väl börjar. Projicerade det här lite även på min syster och blev sur på att hon ”hade åsikter” (som hon inte hade, som jag la på henne). Det här pågick nån vecka tills jag insåg att jag var helt ute och cyklade. Jag tvingade mig själv att ändra tankemönster. Se allt positivt som fanns. Mina och mina barns framgångar. Sluta att ha förväntningar på andra. Jag tänker att andra gör så gott de kan. Om man vill att andra ska göra på ett visst sätt kan man bara föregå med gott exempel. Utan att ha förväntningar att få nåt i gengäld. Jag tror att det är viktigt att stoppa de där gnagande känslorna. De som talar om för en själv att det är för att man inte är tillräckligt bra som andra inte hör av sig, det är för att man inte är tillräckligt fin, tillräckligt glad, dricker för mycket etc etc. Andra har det inte heller så bra alla gånger. De flesta har sina demoner, Tjatterfjantar, avgrunder att kämpa med. I det att tycka att andra har det bättre finns också en förväntan att de ska vara lyckliga och glada. Inte ha några bekymmer, men det finns nästan alltid nåt under ytan. Och om man har ett väldigt behov av att visa upp hur fint och bra man har det så finns det också ofta saker bakom. Det är så lätt att hamna i negativa tankespiraler, särskilt om man dricker. Så stå emot idag, VaraFrisk! Se allt fint som du är och gör. Nykter igår! Stora kramar!
Ramslöksoppa 😍
Vad härligt! Det plockar man inte överallt.
Jag vaknade upp till en solig fin dag. Hoppas du har det du med.
Själv drack jag vin fredag och lördag. Kan inte säga att jag inte hade två trevliga kvällar med både vin och sällskap men uppskattar så mycket mer att vakna pigg, glad och utan fylleångest. Med ork till att göra det som behövs men också göra sådant jag vill.
Glad att höra att du finner ro i puzzel. Är viktigt att försöka hitta så många rofyllda, glädjande och distraherande saker som möjligt. Och bra att ha en rad snabba och lättillgängliga saker att ta till för att distrahera sig om det känns jobbigt.
Känner du att du har lite sådant du kan ta till för att skingra tankar eller jobbiga känslor?
Godmorgon!
Jag vaknade också upp t sol☀️Ledig idag. Om en stund ska jag ta en promenad med vår hund 🐶
Jag tänker också att de flesta har sina demoner men så tänker jag en del har faktiskt inte det eller att det finns olika grader av demoner.
Tänker på när min bror och hans fru var hemma hos oss i lördags. Vi pratade om bla när vår mamma fick bröstcancer. Detta var i slutet av -92 och under första halvåret av -93 var hon i princip sängliggande pga att hon var så sjuk av cytostatikabehandlingen. När min syster och min man fick cytostatika var det ngt helt annat. Hursomhelst jag var hemma flera dagar i veckan städade och lagade mat. Var med mamma och provade ut peruk, tvättade hennes peruk. När jag hade varit hemma grät jag på vägen hem för det var så svårt att se henne dålig och inte ett hårstrå på hjässan. Min bror minns inte detta. Min bror och jag pratade om vår kusin i Skåne som vi båda pratar i telefon med. När vi berättar om samtalen så är de verkligen av olika karaktär, för min del känns det som om jag är den som får lyssna t ssmtal om sjukdom, relationer och död. Jag tänker vi är olika min bror och jag och så får det vara. Kom att tänka på min kollega som sa till mig när min dotter var otroligt manisk nästintill psykotisk….det gäller att vara en stabil förälder. Å jag tänkte …du har inte en aning om vad du pratar om. Givetvis är det bra om man är stabil men….. Iaf..Jag har kommit långt på min ”resa-att-sluta-jämföra-sig-med-andra-du-duger-bra-som-du-är”. Jag dippar ibland men klättrar snabbare upp och jag tänker att vara nykter i dessa situationer är så himla viktigt och behjälpligt🙏🏻
Så….jag följer Marietteofficial på Instagram…hon dansar alltid måndagsdansen…tänker att nu kör jag på det🕺🏻💃🏾
Har bestämt mig att följa de råd jag brukar få…när suget kommer så tittar jag in här igen.
Ja, jag tror som du att vi har olika sorters demoner, men de allra flesta har kanske saker att arbeta med. Vi har också olika lätt att ta in andras mående. Där tror jag verkligen att vi skiljer oss åt och att du även kanske tar in andras demoner och känslor. Där är det viktigt att säga stopp. Det är lite talande när din dotter säger att du är gladare än hon över den nya lägenheten. Nu tror jag att du har rätt… jag gillar också ljus och tror att det påverkar måendet, men sanningen är kanske att din dotter inte har tyckt att det är lika besvärligt som du. Det där med superego handlar just om det där att låta andra ta hand om sitt. Andra vuxna! Det är extremt svårt, jag är lite likadan och har jobbat mycket med det här. Skitlätt att halka tillbaka. Och jag förstår att det är ännu värre för dig om barnen inte mår bra. Det gör ont på riktigt. Men jag tror att det är nödvändigt, för det som händer när man fokuserar på andras behov är också att man saknar kontroll. Det och att man inte tar hand om sig själv. Superego VaraFrisk! Lycka till med det. Du är ledig idag. Ta hand om dig.
Alltså redan nu kommer de där lurendrejeritankarna😱Tror jag ska kalla dem för …skulle kunnat kalla dem för Hackspetten men det är en fin fågel så nej…men kanske.. Hackfjanten (behöver ett eget namn men kapar lite av dig@annabell). Men jag låter mig inte luras…nu vankas det kaffe och macka☕️🥪
Har tidigare citerat texter från boken ”Just idag…365 tankar för sinnesro” av Olle Carlsson. Dagens text lyder enligt följande:
”Att växa i tro och leva i samklang med min inre övertygelse innebär inte att jag undslipper yttre svårigheter och automatiskt blir av med mina inre svagheter. Men det räddar mig från meningslösheten och hjälper mig att våga se att motgång och svaghet inte är slutet, utan bara början på någonting nytt.”
@Varafrisk Glöm inte heller att de där tankarna är just bara tankar. Vi kan inte styra våra tankar, åtminstone inte på ett direkt sätt. Däremot kan vi välja om vi ska agera baserat på tankarna, eller om vi bara ska observera dem, konstatera att vi har de tankarna, låta dem vara ett tag och sedan släppa taget om dem utan att ha agerat på dem.
Ångesten är stark tårarna rinner😢Vid den här tiden brukar jag som oftast kapitulera för Hackfjanten håller på som en tok och jag orkar inte….fast jag köper inte alkohol förrän efter jobbet. Hackfjanten säger köp vin för det är gott till ramslökssoppa…köp vin för det är sol….köp vin för att få tyst på mig. Och jag blir så rädd…hur ska jag fixa att bli nykter😱
Min dotter messade frågade om vi skulle luncha. Först tänkte jag…jag vill vara ifred…man jag kan aldrig säga nej t henne såvida det inte beror på jobbet. Jag sa jag hör av mig lite senare men har ringt henne igen sa att vi kan ses tidigare. Kanske blir lugnare i min hjärna då…frågade om hon ville hänga med och köpa tomater och det ville hon. Jag ska inte ge upp!
Tycker faktiskt hackspett var ett bra synonym! Satt just och kände detsamma ute i solen. När jag började se det som en hackspett gick det lättare att acceptera och förbise den 🙂
Det är precis såhär du fixar att bli nykter @varafrisk
Exakt så går det till.
En dag i taget, en timme, en stund.
Mysigare att köpa tomater med sin dotter än att stå i hackefjantens koppel och gråta.
Bra gjort! 💕
Hej Varafrisk ❤️🍀, tänker på dig! En dag i taget och varje dag är ju en lika bra dag att börja strunta i att besöka systemet! Så om det blev systemet idag, så kan du börja strunta i det imorrn! Kram❤️
Dessvärre likadant här. Tog tre glas vin när jag gick ut och åt med en vän igårkväll. Nu vet jag att middag ute är en vansklig fallgrop jag ännu inte hanterar men då jag inte träffat denna vän på en längre tid accepterade jag ändå en middag ute. Lyckades stoppa det vid 3 glas men det var sanneligen ingen lätt kamp.
Medan vännen begav sig hem till familjen i god tid drog mina ben istället mot ett annat drinkställe där hackspetten bestämt ville gå in och ta några till glas vin. Själv hade jag mest ångest över att ha druckit en dag som inte alls var lämplig. Ställde mig ensam utanför det här drinkstället, rökte ett par cigaretter, ringde min ex pojkvän och bad honom hjälpa mig. Han bad mig givetvis hejda mig vid de 3 redan druckna glasen och uppmanade mig att gå hem. Han påminde mig om att jag inte kommer bli bakfull efter 3 glas men att om jag går in på nästa ställe kommer det sluta med att jag där dricker 8 glas prosecco där innan jag slutligen tar mig hem. Jag visste att han hade rätt men visste också att jag inte skulle klara att låta bli det här på egen hand. Bad honom således att hämta mig för att övernatta hos honom. Bad honom helt enkelt ta bort mig därifrån. Vilket han också gjorde.
Där jag ställde mig för att klokt invänta honom med bil fanns ännu ett drinkställe och hackspetten ville mena att jag skulle hinna ta ett glas innan han kom. På riktigt. Hur sjukt kan huvudet bli?
Kampen att avstyra även detta var som att styra skeppet i kraftig storm och väldigt höga vågor.
Men... kvällen slutade vid 3 glas vin och min räddare i nöden kom.
Kära Varafrisk, idag är en ny dag igen, idag dricker vi inte. Eller hur 🌸
Vi finns här oavsett hur det går. Hoppas du kan känna det ❤
Min väg är heller inte rak ännu och känner mig ofta misslyckad bland alla som nått bättre framgång. Men de har kommit längre i sina beslut och jag uppskattar att få skriva om mina misslyckanden också. För det är en krokig väg och en del av resan.
@Natalia @Se klart @Sisyfos @Tofu på besök @Rehacer Varmt tack för era hälsningar, för hjärtan, kramar och fina ord. Blev så rörd för den värmen ni ger mig och ja...jag känner att ni är med mig:)
Så svårt att bryta detta destruktiva drickande...detta mönster..jag har tidigare skrivit på de dagar då jag druckit fast jag har inte skrivit här påverkad mer än någon enstaka gång. Man ska ju inte ha druckit när man skriver här på forumet och vara nykter när jag skriver är verkligen något som jag vill! Men nu har det varit så att jag har inte kunnat skriva även om jag inte har börjat dricka det har räckt med att ha vinet och ölen här hemma....det har känts så fel...så misslyckat!
Veckan som gick har inte varit så bra, det blir den ju inte när man dricker. Så himla trött obeskrivligt trött! Och så himla orolig för min hälsa!! Och därtill den där jäkla skammen...som säger till mig hela tiden nu borde du väl förstå!!
Mycket att göra på jobbet. Tunga ärenden där jag använder mig själv som verktyg. Och igår morse blev jag så besviken, arg och ledsen på min chef. Jag ska försöka formulera mig kort (något som är supersvårt för mig) och inte för uttömmande men ändå så att ni kan förstå. Min chef bad mig komma in till henne igår morse. Hon berättar att man försöker avskeda en kurator på en annan arbetsplats. Jag vikarierade för den här kurator för ca tre år sedan under en kort period. Under en månad arbetade vi parallellt fast hen pratade aldrig med mig, tog tillbaka sitt telefonnummer innan jag hade slutat. Vi hade en grupp på Messenger vilken hen tog bort mig ifrån direkt. Hen var så där utfrysande som man inte riktigt kan ta på. När jag kom tillbaka till min nuvarande arbetsplats berättade jag detta för min chef men jag ville inte att hon skulle gå vidare med detta. Jag skulle ju inte behöva möta den andra kuratorn i mitt vardagliga arbete. Igår berättar min chef att hon hade ändå berättat detta för HR-avdelningen. Hon undrar om jag vill berätta om det igen, för min chef (som inte är chef över hen) och hens chef vill använda det som underlag. Hen som man vill avskeda har inte varit på arbetet under två år pga pandemin, har arbetat med smittspårning. Tydligen har hen en missbruksproblematik. Min chef kallar hen för psykopat. Det här samtalet går snabbt över. Min chef säger att det är absolut sekretess på det här. Så utan på något vis vara förberedd har jag fått en historia i mitt knä som jag tänker att jag inte ska ha...plus att man önskar att jag ska berätta om saker som jag har lagt bakom mig och gått vidare. Jag är verkligen inte förtjust i hen, och när hen ser mig känns jag som luft men jag vill inte vara delaktig något avsked av henne. Det måste vara på ledningsnivå.
Jag blev väldigt påverkad av detta och jag kände mig verkligen fångad dessutom tror jag även att jag blev påverkad av berättelsen pga att hen har en missbruksproblematik. Kl 13.30 hade jag tid hos socialsekreteraren för att svara på massa frågor, ett underlag till hennes utredning och beslut. Jag flexade alltså ut ca 3,5 timma för min arbetsdags slut. Kollegor frågade mig om jag skulle göra något särskilt eller bara njuta. Jag svarade...inget särskilt...bara njuta...snacka om att känna sig oärlig. När jag kom till socialsekreteraren var jag så fylld av berättelsen med min kuratorskollega att jag var tvungen att prata om det för att sedan kunna svara på frågorna. Jag var verkligen ledsen. Så jag berättade....sa även att jag var rädd att jag inte skulle få vara kvar på rådgivningscentrum eftersom jag inte blivit nykter...rädd att de inte skulle tro på mig att jag vill bli nykter...tårarna rann längs med kinder. Socialsekreteraren sa ...du kommer få vara kvar. Hon sa även jag ska berätta något för dig som jag inte berättar för alla men jag tror att det skulle vara bra för dig...Hon sa att hon hade varit missbrukare i tjugo år. Minns inte riktigt nu om det var både alkohol och droger. Hon sa...nu jobbar jag med några som tog hand om mig. Jag sa....tack för att du berättade...det kändes skönt. Och, sen körde vi igång med alla frågorna...och vissa frågor fick jag skatta. Det handlade om alkohol, droger, spel, kriminalitet, psykiatriska sjukdomar, min man, mina barn, mina föräldrar, syskon, släkt...efter 1,5 timma var vi färdiga. Om ca en vecka ska vi träffas igen tillsammans med min kurator och hon ska redogöra för sin utredning men hon sa redan igår att jag kommer bli beviljad fortsatt stöd.
Så jag känner mig ganska tömd.....har mycket att göra på jobbet....vilket i och för sig är kul....men det gäller att inte stressa upp sig. Idag är det Valborgsmässoafton...ska ta det lugnt...ev gå ner till en Valborgsmässoeld....vi får se. Idag är det även sju år sedan min man absolut inte kunde få ner en bit mat...det slog helt stopp...två veckor efter det fick han diagnosen matstrupscancer...idag är han frisk...men påminns om cancern varje dag...då han inte kan äta för stora portioner, att viss mat, frukt mm är mer svårsmält....men han är otroligt duktig på att ta hand om sig.
Vi får se...kanske skriver jag snart igen...ska försöka fixa den här dagen....3,5 timma kvar tills Systemet stänger...
Kram till er alla och med en önskan om en så bra Valborgsmässoafton som möjligt:)
@Varafrisk det är lätt att fatta att det här med tidigare kollegan påverkar dig.. Men så bra att du får fortsatt stöd. Och att det verkar vara en bra kontakt med socialsekreteraren. Önskar dig en fin helg🌸
@Vinägermamman Tack dagen…
@Vinägermamman Tack dagen igår var ganska bra dock inte alkolfri men idag SKA jag vara nykter! Kram🤗
Vill dela med mig även av…
Vill dela med mig även av dagens text ur samma bok som igår men sedan får jag väl sluta…På Rådgivningscentrum har den också denna bok.
”När vi försöker framstå som fullständigt hela och lyckade människor ljuger vi för oss själva och gör vi oss lätt till gisslan för andras förväntningar. Då tvingas vi dölja att vi är brustna, bär på smärta och ofta är alltför medvetna om vår egen begränsning. Men om vi släpper taget om den livslögnen hjälper vi andra att göra detsamma.”
Kram☀️
Har inte skrivit för SKAMMEN…
Har inte skrivit för SKAMMEN är så stark! Skriver så himla käckt om att jag idag SKA vara nykter och fina emojis på det✅ men är inte nykter. Jag skäms…för mina barns skull….för kuratorns skull…och för er mina forumvänner😔för hur ska man kunna lita på mig när jag säger att jag vill bli nykter??? Hur sjutton ska man kunna tro på mig??
I lördags planterade jag penséer, påsklilja, murgröna och prydnadsgräs i krukor. Planterade om tomatplantor som jag fått från chefen planterade även om sockerärtor. Igår ….å det var länge sedan cyklade jag 9 km och boxades i 5 min….och jag kände mig så himla nöjd💪🏻! Det är ju så jag vill leva…göra saker som jag mår bra av🙏🏻
Jag har läst Sinnesrobönen, bett en egen bön och läst dagens text från min bok samt mediterat fem minuter…. och jag mår så bra av det❤️
Inte dricka….men motionera….samt lite själslig påfyllning…. kan vara en räddning för mig….men jag känner mig rädd…tappar tron igen😔
@Varafrisk Tycker inte att…
@Varafrisk Tycker inte att du ska känna skam. Man kan bli besviken över att man inte klarat det man tänkt. Eller ledsen. Eller arg. Du vill ju! Kan du stoppa bort skammen och fundera på vad det vad som hände att det inte gick som du tänkt? Vad hade du kunnat göra annorlunda och fundera på om du skulle kunna göra så nästa gång den situationen uppstår. Ta med dig godbitarna från helgen med plantering, cykling 🚴♀️ och boxning 🥊
Och lägg det andra bakom dig. Nu är det en ny vecka med nya tag. Nu kör vi! 💪
Stor kram från mig ❤️
@Varafrisk skam är så tung…
@Varafrisk skam är så tung känsla..hoppas du kan släppa den, att den släpper taget om dig. Så du orkar mer av allt det goda du ger dig. Plantera, så kul. Meditera o boxas, skön kombo! Kramar🌱
Fy farao vad jag håller med …
Fy farao vad jag håller med @tofupåbesök här- alltså så bra tänkt och skrivet om skam-sköljningar som vi faktiskt kan försöka undvika på en enda plats- och det är på forumet 🥰
Man brukar ju säga att skam berättar något för oss och ofta är det ju bra- om man tex skrikit på ett barn är det ju funktionellt att skämmas för det gör att man inte upprepar samma beteende (i bästa fall)
Här är skammen lite som en extra varm och stickig tröja som jag tycker du ska försöka lirka av dig. Det är inte så enkelt.
Men jag tänker också på en annan sak och det är att du har väldigt bråttom till ”andra sidan” där du gör rätt. Men lika lite som du ska skämmas här, lika lite behöver du faktiskt vara duktig, för oss.
Skriv när suget sliter och drar. Ta hjälp av oss då, försök. Kram 🥰
@Vinägermamman Ärligt talat…
@Vinägermamman Ärligt talat det hände inget speciellt…utan jag tänker att jag har utvecklat ett starkt beroende🥺 Och att jag låter dessa alkoholmarinerade tankar styra är så läskigt! Å det är ju bara jag som kan göra ngt åt det…
@majken_r ..Ja…denna skam😰
@Tofu på besök Så himla tänkvärt och klokt 🙏🏻
@Se klart Precis så är det!🥰 Jag ska snabbt över till den ”rätta sidan” vilket beror att jag ska visa/vill visa att jag har förstått att det här är den rätta vägen…att bara för att jag fortsätter att dricka alkohol beror inte detcpå att jag inte förstår😳 Å när jag är på ”rätta” sidan blir det mer ”liv” i min tråd…vilket….tja…jag kan väl inte säga att jag har slutat med alkohol pga det utan…det…åh…jo men det är ju så…det blir bekräftelse. Men jag behöver/vill skriva hur jobbigt det är i stunden även om jag inte lyckas😔
På fredag har jag tid h kuratorn…jag har tänkt ett antal gånger idag att jag ska omboka tiden pga skammen….men näe….jag måste snart ha skämts färdigt!
Kram🥰
Jag (och vi!) vet att du…
Jag (och vi!) vet att du förstår. Det är sällan det kognitivt som är problemet 😍 Ibland kan ju åtgärder och göra rätt tjäna som ett sortsi ”istället för”, men det hjälper en ju inte att sluta dricka. Inget hjälper en med att sluta dricka förutom att sluta dricka. Inte köpa, inte hälla upp. Inte nästa dag köpa en eländig ranson- igen. Besvikelse- igen. Hela det där mönstret. Mot det hjälper bara att sitta helt still och INTE åka till systemet när man vill åka till systemet. Samla ihop sig istället för att sprida ut alla tankar och distrahera sig och sen har man åkt till systemet. Skriv här istället. Eller ut och gå. Var kvar när det är jobbigt istället för att försvinna. Det är den riktigt stora utmaningen tror jag. Kram.
Jag tänker att det inte är…
Jag tänker att det inte är mycket mer aktivitet i din tråd när det går bra. Helt enkelt för att det är svårt att veta om det går bra eller dåligt, eftersom du inte är så tydlig med det.
Ett sätt att försöka få mer koll på sig själv, är ju att borra ner sig och skriva hur tankarna går. Typ ”just nu är jag jättesugen på vin” eller att gå igenom steg för steg i efterhand. Nu skriver du: ”Ärligt talat det hände inget speciellt…” … det du kan göra är att faktiskt gå igenom hur tankarna går. Typ jag vet att det inte är bra att dricka, jag vet att jag inte vill dricka, jag kommer att skämmas om jag dricker… men jag är sugen, jag behöver vin för att… å så verkligen gå in i det där. Verkligen Identifiera dina triggers, tidpunkter. I en av de starkaste trådarna härinne skrev en kvinna medan hon drack, för hon ville få koll på varför. Medan hon gjorde det… nu ska vi ju inte skriva när vi har druckit, men jag tänker att det är bra att verkligen borra in sig i varför. Jag tror inte på maktlösheten. Jag tror att vi kan välja. Jag tror att du kan välja. Och jag tror att du behöver analysera varför du väljer alkohol. ”Stänga av”, ”piggna till”, ”orka”, ”glömma”. Du undviker det här ämnet och när du undviker det tror jag att du är än mer maktlös. Det är en stark vana… det är så du har gjort länge och man kan verkligen få känslan av att man inte styr då, jag förstår det och jag känner igen det, men varje gång du har identifierat och analyserat suget och ändå druckit, då har du en pusselbit. Även om det är jobbigt, även om du helst vill förtränga att du drack så är det bra att få syn på. Skammen tror jag också blir lite mindre då. Som det är nu har du ingen aning… Om du börjar att lägga ihop, bena fram , så kommer du att hitta ledtrådarna. Det kommer att lära dig saker om dig själv. Du har redan många pusselbitar tror jag, det är dags att börja lägga pusslet nu. Du är inte maktlös och du ska inte skämmas. Du är beroende, det finns anledningar till att du väljer alkohol, trots att du verkligen vill sluta och mår bättre utan. Jobba med dem.
Kramar och lycka till!
Jag tänker…att jag inte är…
Jag tänker…att jag inte är tydlig är ju för att det nästan aldrig går bra…och att jag delvis inom mig vet kanske varför🤔
Känsla och förnuft går helt skilda vägar🥺 å jag vet att förnuftet behöver vinna…å jag vill inte att något hemskt ska behöva hända för att jag ska sätta ett stopp för det här…hur sjutton kan man vara så lättlurad😳
Idag hade ett kommunnummer ringt till mig utan att lämna ett meddelande. Jag har pratat in ett mobilsvar så att man vet att det är min telefon. Kommunnummer väcker fortfarande en sådan stress inom mig😳Antingen ringde man från mina barns skola och sa att hen sitter inte still, är frånvarande är si eller så…eller så var det från socialen….eller från mina föräldrars hemvård…din pappa ligger på akuten…..din mamma har trillat. Så när jag ser ett sådant nummer får jag påminna mig om att mina barn är vuxna…ingen skola eller socialtjänst är inblandad ..mina föräldrar är döda. Kan det ha varit en socialsekreterare som har tagit emot min ansökan om stöd pga mitt alkoholberoende??? Jag ringer till slut upp numret men en telefonsvarare går på…känner inte igen namnet…men jag talar in ett meddelande och talar om när jag kan finnas anträffbar….
Kram☀️
@Varafrisk Jobbigt att en…
@Varafrisk
Jobbigt att en sån känsla dyker upp direkt när du ser att det är ett kommun-nr som ringt. Att det är förknippat med strul & jobbigheter. Det vet du ju inte med säkerhet att det är denna gången så släpp det. 🧡
Hoppas du får en skön vilsam natt.
Ny dag och nya möjligheter (löjligheter 😉) imorgon!
🤗
@Varafrisk skrev:"och att…
@Varafrisk skrev:"och att jag delvis inom mig vet kanske varfö"
Delvis och Kanske VaraFrisk… då är man inte direkt och precis. Du behöver absolut inte förklara dig. Jag vill bara uppmärksamma dig på det hör. Jag har ju tidigare skrivit att en orsak till att jag tillslut lyckades kravla mig över tröskeln var att min syster tog ett snack och hela tiden ifrågasatte mina svajiga svar på varför jag inte tyckte att jag behövde sluta helt. Att tvinga sig själv att sätta ord på varför man måste dricka är bra. Som Dr Phil säger: ”you can’t change what you don’t acknowledge”. Jag hade själv en tendens att förtränga, inte vilja se, inte vilja erkänna och jag tänker att det var bra för mig med någon som startat ifrågasatte alla mina rätt ihåliga argument om varför jag behövde hålla dörren öppen.
Det här är inget som du behöver göra här på forumet om det inte känns bra, men jag tänker att det är viktigt att se. Hur går det med Linköpingsstudien förresten? Jag minns att jag var rätt irriterad när jag skulle fylla i uppgifter där och räknade… jag trodde att jag drack lite, men vecka efter vecka var jag där uppe på över 7 glas och fick rött ljus. Jätteirriterad på att de inte hade 9 glas som gräns. Som om det hade hjälpt.
Lycka till nu VaraFrisk, du kämpar, försöker, ger inte upp! Skriver här! Du kommer att lyckas. Trägen vinner! Kramar!
@Sisyfos Jag vet inom mig…
@Sisyfos Jag vet inom mig varför men är otydlig här på forumet. Och otydligheten tänker jag beror på ett sätt att gömma sig, stå upp för mig oavsett hur bra eller dåligt det är. Jag förtränger inte och det handlar inte om att inte vilja se. Men, jag förmår mig inte att komma över tröskeln. Jag vet vad som behöver göras men gör det inte. Jag är så mycket en känslomänniska därför har det alltid varit så enkelt att dricka på alla möjliga känslor. Fast jag tänker inte att jag dricker på känslor nu för tiden …jo men det gör jag i och för sig…men det är väldigt mycket en vana.
Jag tänker på en kollega som är KBT-terapeut/kurator vars ledord är ”Tänk inte bara gör’t”. Jag tänker att dessa ledord är något som jag skulle behöva använda mig av…fast de är så långt ifrån mig och det gäller inte endast alkoholen.
Jag vet att det kommer inte komma ett WOW eller YES inom mig …och jag kan inte vänta på det…förnuftet vet dock inte känslan.
Jaa…Linköpingsstudien…om jag är där jag är så har det väl inte blivit så mycket av den.
Ha en fin dag☀️
Saknar redigeraknappen…
Saknar redigeraknappen…skulle vara ..otydligheten tänker jag beror på att det är ett sätt att gömma sig istället för att stå upp för mig själv oavsett hur bra eller dåligt det är.
@Sisyfos Har funderat på…
@Sisyfos Har funderat på vad du skrev nu när jag har fixat t mig. Med vad menar du att jag är otydlig? Om jag ska sluta dricka? Fortsätta dricka? Om jag inte vet hur mycket jag dricker? Berätta!
Kram
Nu vet jag inte hur…
Nu vet jag inte hur Linköpingsstudien är för dig eftersom det inte var samma studie som jag deltog i. För mig var det bra att behöva räkna och summera. Jag ville ju inte kännas vid att jag drack eller hur mycket det rörde sig om. Det är kanske inte samma för dig. Men jag behövde verkligen bli mer konkret.
Jag jobbar med en sak som bland annat innebär att få folk att konkretisera det där som finns i huvudet. Skriva ner, berätta, analysera. Det är det jag menar, ibland är det så för mig att jag tycker att jag har ganska god koll och uppfattning om något, det är när jag ska försöka skriva ner eller förklara för någon annan som jag inser att jag inte helt har koll. Märker att det är så för andra också i mitt jobb. När kunskapen inte riktigt bottnar. Och det är bra att bli varse på ett tydligare sätt, både vad man vet och vad man kan. Jag tänker inte nödvändigtvis att du ska göra det här på forumet, men kanske kan du bli hjälpt av att systematisera det lite mer. Sätta på pränt. Idag ska jag inte dricka och sen steg för steg gå igenom hur det går till när du ändå väljer att dricka. Är det känslor? Är det vanor? Är det längtan bort? Är det stress? Säkert en kombination, men som det är nu är det luddigt. Ibland fattade jag inte alls vad som hände när jag ändå valde att dricka och det är också en iakttagelse.
Du är inte otydlig om att du vill sluta dricka. Du är heller inte otydlig om att du är jäkligt trött på att dricka. Men det är det där steget från att veta och vilja till att ändå dricka, det är där jag tänker att vi måste börja peta. Åtminstone alla vi som kanske inte lyckas sluta direkt. Få bättre förståelse för oss själva. Så menar jag.
Jag tänker som en tanke som…
Jag tänker som en tanke som kom flaxande att det egentligen inte finns något annat vi dricker på- än känslor. Känslor är ju liksom de där dropparna bläck i klart och rationellt vatten- mycket eller lite. Svart, rött, grönt. Vi dricker alltid på känslor kan jag drista mig till att tro. (Några hävdar att de dricker för att det är gott.)
Ibland går jag en väg från jobbet och passerar en häck. Vid ett tillfälle var jag väldigt berusad och påväg hem från en aw/fest och satte mig bakom denna häck och kissade. Jag mår fruktansvärt dåligt bara av att skriva det. Det är också en av mina fem värsta minnen med alkohol därför att det tog bort just den av naturen inbyggda gränserna för att bete sig skamlöst.
Och för mig var skammen i detta fall högst funktionell. Jag vill inte dricka av en mängd skäl- och en viktigt skäl är att jag vill UPPFÖRA mig.
Varför jag tar upp det här är för att berätta att man kan få hjälp från olika håll i sitt-sina beslut.
Det kan vara så många till synes banala men ändå viktiga; vill inte bli tjock. Vill inte vara berusad när någon jag bryr mig om ringer.
Det är så att säga en ”god” skam.
Jag vill uppföra mig- för att passa in i hur vi beter oss som människor.
Jag tänker mest att det inte är bara ett skäl som får oss att ta viktiga beslut. Såklart vill vi inte ha bröstcancer och demens (två sjukdomar som har stark korrelation med a-konsumtion).
Men kanske är det minst lika viktigt att inte lukta alkohol. Att barnen ska vara mega-stolta över oss. Att inte åka till återvinning lite röd kring näsan med en däven känsla av ångest över hur livet utspelar sig.
Tror nykterhet sällan är en av dessa saker utan ett lapptäcke av flera.
Kram!
Har inte varit alkoholfri i…
Har inte varit alkoholfri i helgen...jo söndag men inte annars. Fast...fredag och lördag var ändå bättre emot vad de skulle kunnat vara...ledig båda dagarna. Fredag...besök hos frissan, köpte en snygg ...ja jag vet inte vad jag ska kalla det men en lång tunika som kan vara uppknäppt hela vägen uppifrån och ner....en vandring med mannen och vår hund ute i skärgården och skogen...och avslutningsvis en underbar konsert...där man fick stå upp och dansa/digga. Lördag.....promenad före frukost...Ring så spelar vi...frukost...och därefter Melodikrysset. Och, efter det 12 km cykling och 5 minuter boxning...somnade i solstolen..två timmars pratstund med en vän i Sthlm. Har inte mycket kontakt men vi lärde känna varandra genom att vi båda är adoptivföräldrar....och vi bara fortsätter att prata....
Igår fm frukost därefter tipspromenad och efter det kom vår dotter hem......och efter det var jag så ledsen....och är fortfarande....och anledningen är alkoholen och mitt jobb.
Det som är så skrämmande är att jag inte hittar kraften till att avbryta mitt alkoholmissbruk....den där känslan som kunde infinna sig förut...jag hittar inte den..och jag gråter för jag vill hitta den. Har gråtit massvis ikväll. Om jag inte hade haft mitt missbruk/beroende...hade jag klarat av vad jag inte klarar av nu dvs hur det är på jobbet. Som tur är ska jag träffa min kurator på onsdag och jag tror att jag ska kunna säga vad jag känner, att inte undvika sanningen.
Jag är inte där att jag kan berätta för min arbetsgivare...men jag närmar mig...behöver prata med min kurator först för att veta vad som gäller. Och...jag vet att det finns andra här som har berättat om sitt beroende/missbruk för sin arbetsgivare. Jag undrar var det endast chefen som fick veta? Eller var det även andra kollegor? Och vad har du/hade du för arbete?
Om jag ska vara ärlig så känns det som om jag ibland bara skulle vilja vara ledig...och bara satsa allt på att bli nykter....fast det är ett stort steg...men som sagt var...jag är verkligen så himla ledsen...å så rädd...men jag ska prata med min kurator för att be om råd.
Kram:)
Hej. Jag berättade för min…
Hej.
Jag berättade för min chef om mitt beroende, jag var då så trött, sliten och helt slut i kropp och själ så jag såg ingen annan utväg. Jag hade liknande tankar som du beskriver bara jag för vara ledig en vecka eller 4 dagar så ska jag sluta då har jag tid att ta mig genom abstinensen själv.. Sedan så kom den ledigheten som du förstår så blev det aldrig så att jag slutade då.
Men för att gå tillbaka till dina frågor jag arbetar som fysioterapeut i en kommun och i mitt fall så var det bara min närmste chef som fick veta, sedan valde jag att själv berätta för mina närmaste kollegor för att få deras stöd och förståelse. Att berätta för min chef och få den hjälpen var för min del ett livsavgörande beslut, jag vill helst inte tänka på var jag hade varit idag om jag inte hade fattat det beslutet.
En sak som fick när jag berättade var en alkoholmätare som var kopplad till min mobil där ett sms gick iväg till min chef om jag glömde bort att blåsa eller om jag var onykter, det var istället för antabus och det fungerade jätte bra för min del tänkte att det kanske är ett alternativ för dig ?
@starten på det nya Tack för…
@starten på det nya Tack för ditt svar! Intressant att höra om din resa!
Jag är väl medveten om att en ledig period inte gör mig nykter. Jag vet att en av insatserna som man kan få igenom Rådgivningscentrum i min stad är möten två gånger per vecka under eftermiddagstid vilket känns svårt att få till när jag arbetar. Jobbet är viktigt för mig men är även trigger för mig.
Imorgon ska jag träffa kuratorn på Rådgivningscentrum vilket är skönt men även jobbigt. Jobbigt pga att jag skäms. Jag tänker vara så uppriktig som jag kan vara även om det känns som om skammen äter upp mig. Den person som ringde mig förra veckan utan att lämna meddelande har fortfarande inte ringt upp mig. Det är två veckor imorgon som jag skrev min ansökan men fortfarande ingen som tagit kontakt m mig. Ska fråga om detta imorgon.
I augusti är min man och jag bjuden på bröllop, min brorsdotter ska gifta sig. Min önskan är att jag har en längre nykter period bakom mig samt att några kilo har försvunnit så att jag kan köpa en klänning som jag vill bära.
Kram
Önskar dig en fin dag och…
Önskar dig en fin dag och ett fint besök hos kuratorn. Jag tänker att skammen är det som också till viss del håller oss tillbaka. Man vill liksom inte berätta helt hur eländigt det egentligen är. Eller sån är jag i alla fall. Delvis tror jag för att det är ett beteende som sitter djupt in. Ansvar, att vara stark, kapabel, att kunna hjälpa… det är den rollen jag har både privat och på jobbet. Det sitter långt, långt in att kunna erkänna något annat. Kanske är det det man måste göra, kanske är det det som handlar om att ha bestämt sig inifrån. Att på allvar erkänna sig maktlös för alkoholen. Men att erkänna sig maktlös är svårt tänker jag om man har en roll som hjälpare.
Jag tror att du kommer att hitta din väg VaraFrisk. Hoppas du hittar rätt stöd nu.
@Varafrisk Lycka till idag…
@Varafrisk
Lycka till idag hos kuratorn. Tänker på dig!
Augustibröllop låter trevligt! Du har några månader på dig att hämta hem det du önskar, längre nykterhet - start idag? ❤️
Kram
@Sisyfos @Rehacer Kul att ni…
@Sisyfos @Rehacer Kul att ni tittar in🥰
Besöket h kuratorn var bra. Socialsekreteraren på vuxen ringde idag. Tid inbokad nästa vecka. Hon skulle trippelkolla att hon inte behöver blanda in arbetsgivaren. Det handlar om arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. Hon trodde att om man går i enskilda samtal behöver inte arbetsgivaren vara inblandad. Jag vill inte blanda in arbetsgivaren nu.
Kuratorn visade boken ” LIVSSTEGEN …12 steg till inte hälsa” av Olle Carlsson för mig förra gången som vi sågs. Jag har köpt den, frågade om jag kan bolla vad jag läser där med kuratorn..vilket hon sa ja till. Grundregeln i alla de grupper som jobbar med Livsstegen är att man inte ger råd utan lyssnar.
Här på forumet får man ju skriva vad man är fylld av. Man får bekräftelse, hejarop, förståelse mm….men även råd vilket givetvis är välment. Många efterfrågar råd….jag har kanske gjort det ngn enstaka gång. Och jag har funderat….det är kanske därför som jag ibland kan verka otydlig. Jag vill gärna skriva rakt upp och ner hur livet med alkohol är…men om jag då får råd …..som jag inte följer…så får jag dåligt samvete…och blir kanske sådär otydlig.
Hur som helst jag hoppas på att få fortsätta min kontakt med kuratorn.
Kram🦋
Få aldrig dåligt samvete för…
Få aldrig dåligt samvete för att vara den du är. Alla är här frivilligt och både läser och kommenterar frivilligt och så stark som du är i din ärlighet så plocka varje fjäder som du hittar och stoppa i hatten. Kram
@Amarone Tack snälla du för…
@Amarone Tack snälla du för så fina ord🥰 Det värmer i hela kroppen..inifrån och ut…och utifrån och in🙏🏻❤️🦋
@Tofu på besök Återigen ett…
@Tofu på besök Återigen ett så klokt och välformulerat inlägg av dig…tack💕
Idag vill jag verkligen inte dricka alkohol…det har jag inte velat under väldigt många dagar…ja…veckor….men ändå gjort det. Jag kan ha en chans att lyckas idag. Mina kollegor och jag ska gå t Pinchos direkt efter jobbet för att avtacka en kollega. Det brukar för det mesta aldrig vara någon som dricker alkohol när vi träffas tillsammans på jobbet. Vilket är så skönt! Möjligtvis på en AW en fredag men inte annars. Ingen som tjatar. Alkohol är nästan en ickefråga vid sådana tillfällen. Så mär jag kommer därifrån är systemet stängt.
Min kropp är oerhört trött och sliten nu. Min själ är trött. Min mage är öm. Min hud supertorr. Min tid försvinner. Min livskvalitet är på en låg nivå. Nej..min kropp och själ behöver vila…tankar behöver stängas av…och jag behöver bara få vara…visserligen prestera på jobbet….men om jag vilar på min fritid och avstår från alkoholen då kan jag klara av jobbet.
Så för Guds skull…ett uttryck som bara kom…men VARAFRISK för din skull…drick ingen alkohol idag!!!
Styrka t oss alla som kämpar💪🏻🥰
Hej @varafrisk Jag skrev ett…
Hej @varafrisk
Jag skrev ett långt inlägg här tidigare idag men precis när jag skulle posta det så laddade telefonen ur 🥲
Så nu kikar jag bara in och skickar en kram och hoppas det blev en bra kväll.
Vi hörs i helgen, kram 🥰
Fina VaraFrisk! Hoppas du…
Fina VaraFrisk! Hoppas du lyckades i torsdags. Du skriver om din trötthet och behovet av att stänga av tankar. Jag vill bara skriva att jag förstår mycket väl hur det kan ses som en god lösning att dricka vin i vissa lägen. Känns som att du använder det för att vara i en bubbla. Du skrev tidigare om hur du kände dig med dina tankar och jag såg framför mig en människa med tentakler ut ur huvudet. Det är väldigt enkelt att i teorin veta hur du ska lösa det här. Jag har skrivit om när jag vacklar och mina stora triggers är när jag inte har någon klar plan för framtiden. När det blir för mycket, när jag inte hittar ut. För många osäkerhetsfaktorer, för rörigt. Det där är lätt att dricka på för då blir det en liten bubbla att vara i en stund. Tyvärr spricker den där bubblan med oro, ångest, självförakt som följd. Och ändå är längtan efter bubblan så stark ibland. Jag tror att det ibland är just det jag vill ha. En liten, liten bubbla med bara här och nu. Men det kräver ibland energi att åstadkomma en sån på egen hand med alla tekniker man teoretiskt vet. Just när man är för trött, när det är för mycket. Vinet är en urusel lösning, men ändå snabb och minst energikrävande. Å så är man där i en ond spiral. Jag hoppas att du får hjälp nu så att du kommer ur den där spiralen. Du känns verkligen sådär ledsen och trött som jag var när jag fortsatte att dricka trots att jag fattat att det inte gick. Idag är det lördag. Min blir alkoholfri, söndagen med. Hoppas du hänger på!
Läser om hur du kämpar. Har…
Läser om hur du kämpar. Har förmodligen inga ord som kan hjälpa dig att bli nykter. Men en hälsning och en påminnelse från mig om att du är inte ensam och ge inte upp vad du än gör. Fortsätt kämpa! Skriv gärna när du sitter där i begrepp att lyfta glaset. Det finns ju oftast någon här inne som du kan "prata" med just i den stunden när det känns svårt att låta bli.
Kram!
@Varafrisk Låter jobbigt att…
@Varafrisk
Låter jobbigt att vara så trött! Att du tycker tiden försvinner och att livskvaliteten är låg. Du behöver vila som du säger. Våran lösning är ofta att dricka för att vilan ska komma, alla jobbiga tankar stängs av och vi upplever att vi kopplar av. Men det där är egentligen så fel, för den vilan hjälper inte. Vi stänger av för en stund bara.
Jag upplevde att det tog en tids nykterhet innan jag kände att jag fick den där riktiga vilan, att den inte var förknippad med alkohol och att däcka. Kan inte säga att jag inte är trött nu men känner helt klart att sömnen och konsten att slappna av är mera kvalitativ nu.
Jag önskar av hela mitt hjärta att du får könna av den vilan för jag tror du behöver den så väl.
Jag tror på dig, har sagt det förrut.
Kan jag så kan du!
Kram 🤗
@Varafrisk Hur mår du?…
@Varafrisk Hur mår du? Tänker på dig ❤️
@Tofu på besök @Se klart …
@Tofu på besök @Se klart @Sisyfos @Charlie70 @Rehacer @Vinägermamman Värmer att ni tittar in hos mig🙏🏻❤️
Jag är rädd ….känns som om jag förlorat all min makt att bestämma över den där j-a alkoholen🥵 Fast innerst inne vet jag att det är endast jag som kan bestämma över hur mitt liv ska fortsätta! Det var inget svårt att avstå från att dricka alkohol när jag var ute och åt m kollegorna. Det var ingen som drack något m alkohol i, och många körde bil. Men jag hade ju hunnit t Systemet före vi träffades. Även om det inte blev så mycket så var det ju samma beteende ändå😞likadant i fredags och igår. Jag säger som @Annabell skrev…det här är ett så ovärdigt liv….hur kan man sänka sig så lågt….utsätta sig för sådana hälsorisker…men det är ju det beroendet gör med en….man vet så mycket men likt förbaskat dricker man😥
Mitt drickande den sista tiden beror naturligtvis på att jag är beroende men även att jag står inte ut med förhandlandet. Jag vill bara få tyst i hjärnan….och visst blir det tyst så småningom i hjärnan…för att sedan vakna till vid tre, fyra…men då är det inte ngt förhandlande utan då kommer ångesten, huvudvärken, rädslan…och ledsenhet/irritation/ilska.
Så himla skönt att det är söndag…inget förhandlande därmed ingen alkohol. Om en timma kommer vår dotter och son m sambo hem, vi ska åka till en påskmarknad några mil utanför stan.
På tisdag ska jag träffa socialsekreteraren. Har sagt att om arbetsgivaren måste bli inblandad vill jag inte ha något stöd. Hen skulle trippelkolla detta.
Kram🌷🥰
Under hela dagen och även nu…
Under hela dagen och även nu är det som om det skjuts snabba pilar med tankar genom hjärnan. Jag får liksom inte tyst på dem🙄 Det har varit nyktert idag men alkoholtankarna gör sig ändå påminda om morgondagen…sedan är det tankar om jobbet…om socialsekreteraren….om kurator..behandling…magen…levern…huden…ja det är ta mig sjutton fullständigt kaos i hjärnan. Tycker att det ska bli jobbigt med alla frågor som socialsekreteraren kommer att ställa…det är ju då jag behöver se sanningen i vitögat…så himla jobbigt😥
Just nu känner jag mig ledsen…ensam…lite tom…
Kram🥰
@Varafrisk Hoppas du får en…
@Varafrisk
Hoppas du får en lyckad dag idag och att den känns lite lättare! 🤗
Tack @Rehacer 💕 Just nu…
Tack @Rehacer 💕 Just nu känner jag mig supertrött och stressad. Är dels stressad över att en arbetskollega, två PTP-psykologer och jag ska planera och ha en grupp tillsammans med ett antal ungdomar som har en lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Grupper syftar bla till att prata om diagnos, sociala medier, ekonomi, laga någon lättare maträtt. Det är underbart roligt att träffa ungdomarna men det krävs en bra planering men även flexibelt tänkande för att tänka om. Idag är första gången. Fast…största stressen är nog för att klara ca en timma utan att åka t Systemet. Att åka direkt hem. Att bara vänta ut tiden. Styra tankara. Tankarna kommer komma men då styra dem till att jag kan inte dricka detta gift som raserar min kropp och själ…min hälsa.
Och som vanligt känner jag inget YES el WOW…utan det är mer lite tomt inombords.
Solen skiner iaf…ska sätta mig en kort stund i fåtöljen….be Sinnesrobönen och läsa dagens text🙏🏻
Kram t alla som har kämpat som kämpar 🤗
@Varafrisk Sinnesrobönen är…
@Varafrisk Sinnesrobönen är bra. Hoppas och tror du får en fin dag. Kram!
Du har det så kämpigt…
Du har det så kämpigt VaraFrisk. Jag tänker att du är SÅ trött på drickandet. Nu är det avbrottet du behöver. I morgon ska du träffa socialsekreteraren. Du är så modig i det och gör så mycket för att få hjälp. Fundera lite över varför du är så rädd för om jobbet måste bli inkoppplat. Jag förstår dig i och för sig. Att stå där med ”byxorna nere” gör en sårbar, men samtidigt är det kanske också en lättnad i det. Då finns ingen slaskig hemlighet att dölja. En av rädslorna är kanske också att då måste dörren stängas helt. Ventilen, livselixiret, snuttefilten. Fast för dig (liksom för mig) funkar det ju inte längre om du tänker efter. De negativa tankarna om drickandet väger så mycket tyngre än de, vad kan det vara -30 minuter- av lugn som du får. Och för mig är det kanske också så att de där 30 minutrarna av lugn är det jag egentligen också ogillar med att dricka. Jag vill vara närvarande. Jag gillar att vara med. Särskilt på roligheter.
Du beskriver tankarna som pingpongbollar i ditt huvud. Jag har tipsat om det förr, men Echart Tolle tar upp det där på ett så bra sätt. Finns massor med böcker, minns inte namnet på nån nu, men här är en liten film: https://m.youtube.com/watch?v=A8dTx1co8xA (ca 11 minuter)om hur man stänger av utan alkohol.
Jag tänker att den där timmen efter jobbet verkligen är farlig. Då är du trött och har mindre motståndskraft. Jättelätt att gå på den eländiga vanan. Men du behöver inte klara den många gånger för att få en liten grund att stå på. Men ta 11 minuter av timmen du ska överleva och titta på filmen kanske. Du borde kanske till och med kunna göra det som fortbildning.
Det du ska göra på jobbet idag lät ju jättekul förresten! Tänk vad betydelsefullt det kan bli för ungdomarna ni ska träffa. Ha en fin dag! Kramar!
@Varafrisk Vad du kämpar!…
@Varafrisk Vad du kämpar! Tar tjuren vid hornen. Medveten om att det är skitjobbigt.
Tänker på namnet till din tråd ”När kommer dag nr två?” Den är idag. Sänder dig styrkekramar i mängder så du håller i det tankesätt du beskriver ovan. Jag tror på dig! Du fixar detta! Kämpa på! Härda ut! 💪🏻🏃♀️☀️❤️🍀
Jag fortsätter kämpa! Blev…
Jag fortsätter kämpa! Blev ingen dag två skriver därför inte mer. Men skriv gärna hos mig….om ni vill…det peppar även om det inte verkar så.
Imorgon soc…återkommer efter det.
Kram
@Varafrisk Vill ge dig en…
@Varafrisk Vill ge dig en peppkram och att du känner dig stolt över att du lyckades igår💪🏻🥰. Även om det inte höll hela vägen idag kanske det kan bli måttligt? Har du funderat på om det vore hjälpsamt för dig att prova att trappa ner lite innan du stoppar helt? Hur som helst ”upp på 🐴 igen”
Lycka till med soc. imorgon!🍀☀️😊
Här kommer en hälsning från…
Här kommer en hälsning från mig. Jag läser ofta i din tråd och jag önskar så att du ska få den hjälp du behöver för att bli fri från alkoholberoendet. Lycka till i morgon! Kram! 🤗
Hoppas att mötet igår gav…
Hoppas att mötet igår gav lite mod och kraft ❤️!
Jag vet att du tidigare beskrivit att du inte är rädd för det nyktra livet (tvärtom!), men rädd/bävar inför själva slutandet. Och att du känner att wow och yeah och jävlar anamma lyser med sin frånvaro… Finns det möjlighet att planera för själva slutandet rent praktiskt? Att frigöra åtminstone fem dagar där du kanske är i fred? Kanske införskaffar viss mat o dryck o vitaminer typ, som du gillar? Kanske planerar för vilka rum och platser du ska vara i under dagarna? Lägger ett litet schema för vila, rörelse, netflix, äta, bada etc typ, som du sedan följer? Med i fred menar jag att du kanske släpper relationella bitar (både i praktiken och i tanken, så gott det går) i fem dagar. Jag höll/håller på att kämpa ihjäl mig i mitt slutande nu och allt det kravfyllda som livet innefattar skapar enorm stress när man är så här sårbar och nedsatt som man ju blir av drickandet… Så den här femdagarsplanen har jag fantiserat om att man borde ha haft😅! Jag tänker också att lång tid har gått, som sett ut på samma sätt för dig (vad gäller att ta vägen via systemet så att säga) och att det är mycket begärt av dig själv att plötsligt - mitt i det ständigt pågående vanliga - kunna avbryta den här ”rutinen”… Nån form av inramning med lite andra förutsättningar än de vanliga kanske kunde hjälpa i det initiala slutandet! (Som typ när du fick covid och höll upp flera dagar!) Kramar till dig Varafrisk 🌱💞
Tack för ett fantastiskt…
Tack för ett fantastiskt inlägg @Annabell ❤️❤️ Återkommer ❤️
Långfredag....när jag var…
Långfredag....när jag var barn, ungdom....ja, då var verkligen Långfredagen en mycket lååång dag. Kändes som en dag som man ville mest få överstökad. Min föräldrar var inte särskilt kristna men ändå uppfostrade enligt vad som passar sig att göra och inte göra....så därför var dagen verkligen tråkig! Men, när jag var runt ca 20 år ...då varje Långfredag åkte jag med bekanta som hade dansen som ett gemensamt intresse ca 10 mil bort och dansade...samma orkester och massa dansanta människor. Så himla kul!! Och, idag nästan 40 år senare så kommer dotter och son med sambo hem i eftermiddag för att äta påskmat. Det blir mysigt! Men, först ska min man och jag ta en promenad i motionsspår där ett par har satt upp en tipspromenad. Man swishar 20 kr och pengarna går till barncancerfonden. Det här paret startade med promenaderna julen -20 när Covid pågick som mest. Tror att man har samlat in 77 000 kr hittills. Vilket initiativ! Så himla klokt!
Men i alla fall....så i veckan träffade jag en fd chef som jag hade när jag arbetade på Familjerätten i en annan kommun än där jag bor. Hon har jobbat som socialsekreterare inom barn och unga, varit förste socialsekreterare och numera chef inom samma område. Har nog jobbat med detta hela sitt yrkesliv. När jag hade henne som chef var det mycket som pågick kring min dotter...ja med andra ord så känner hon till hur vi har haft det under åren. Men när jag träffade henne i mataffären berättade jag att en del av förklaring av allt det tuffa som varit beror på att min dotter har en bipolär sjukdom. Hon sa då till mig...det är beundransvärt allt vad ni har gjort för era barn...många hade inte orkat...många hade lämnat dem till oss (soc). Jag hade svårt att ta till mig berömmet men hon sa jag menar det seriöst. Och så frågade hon...men hur tar du hand om dig?? Hon nämnde anhörigstödet som finns i vår kommun. Jag svarade att jag är väl inte så bra på att ta hand om mig.....och jag tänkte på alkoholen....att jag har använt alkoholen som numera inte är någon tröst utan en plåga....att det var egentligen svaret på hennes fråga.
När det gäller mina barn har jag ofta känt mig ensam...inte kunnat dela mina erfarenheter med någon...inte spegla mig i någon annan. På jobbet är några av mina kollegor småbarnsföräldrar...och de pratar om bristen på sömn. Och jag känner inte igen mig medan övriga kollegor som har vuxna barn gör det. Våra barn sov hela nätterna. Det var när tonårstiden kom som det blev vakna nätter mestadels på helgerna. Så mycket oro...ibland känner jag att jag orkar inte vara orolig längre men ändå händer det när det gäller vår dotter. Fast jag är så stolt över mina barn var de befinner sig idag i livet med fasta jobb båda två och eget boende. Det kunde sett annorlunda med tanke på deras ryggsäck.
Så....det är geggigt...trött...skam...ångest....ja ni vet allt det där...när man blir äldre så sliter det mer...att berätta för min arbetsgivare om mitt beroende vore att blotta hela min själ...det känns som om att jag då skulle tappa allt. Dina tankar @annabell var väldigt kloka ...ska fundera lite mer på dem om de skulle fungera för mig.
Hur som helst så var jag och träffade socialsekreteraren i tisdags. Jag var spänd inför mötet. Hur skulle hon vara? Skulle jag känna mig trygg? Jag kände mig trygg...och jag pratade...mycket...hon sa att det var bra för då behövde hon inte ställa frågor...och jag grät...tårarna rann och rann. Det är en sak att skriva här på forumet....det är som en liten bubbla...vill jag inte skriva, blotta mig kan jag låta bli....men där inför myndighetspersonen. Ska tillbaka på tisdag igen för då börjar utredningen. Det var frivilligt om jag ville svara på frågor enligt en särskild metod om jag inte ville så skulle det mest vara ett samtal men jag sa vi kör på de där frågorna. 180 st....fast kan bli färre med tanke på om man svarar nej på en fråga då får man inte alla följdfrågor tex jag har inte använt droger...eller spelat...då försvinner massa frågor. Känns lite jobbigt att gå ifrån jobbet tidigare...brukar sällan göra det och min goa psykologkollega frågar mig alltid vad jag ska göra om jag går tidigare för att hon bryr sig....och då talar jag inte sanning...men men så får det bli. Och på onsdagmorgon ska jag till kuratorn...och då måste jag ha nyktra dagar....jag måste visa att jag kan vara nykter annars kommer jag inte få gå kvar....men det är riktigt jäkla jobbigt....hjärnan förvrids mer och mer.....men jag har inte gett upp!!
Önskar er alla en fin Långfredag! Solen skiner hos mig, hoppas att den gör det även hos dig!
Kram:)
Känner mig så ledsen...denna…
Känner mig så ledsen...denna Långfredag blev något helt annat än vad jag trodde att den skulle bli....
Började bra med tipspromenad i skogen..därefter fika med go macka ...och sen påskmarknad där jag köpte världens goaste fetaost.
Våra barn skulle komma kl 16 på mat. En stund före messar min son och frågar om han och hans sambo kan bli hämtade. Jag svarar att vi kommer inte bjuda på något starkt. Han säger att det vet han. Jag svarar att då kan han ju köra bil. Jag säger även att jag önskar att de är alkoholfria men att han kan fråga sin syster om skjuts för hon har lånat vår ena bil. Tiden går och klockan hinner bli 16.45. Jag känner mig jätteirriterad och samtidigt lite orolig i och för sig visste jag att min dotter var hemma hos sonen men jag kunde inte riktigt koppla av. Kanske dumt av mig men jag kunde inte släppa min irritation när de kom. Och på något vis kände jag på mig att det kommer inte bli bra. Det finns mönster i vår familj som fortfarande finns kvar i synnerhet vid en sådan här situation. Även om jag inte märkte att min son hade druckit något men bara vid en enda öl och när irritationen finns i luften så kan han bli ganska verbalt tuff.
Min irritation försvinner men jag känner av stämningen...min son tolkar mycket av vad jag säger negativt. Min dotter och svärdotter går ut med vår hund. Jag vet inte riktigt vad som händer men rätt som det är konfronterar min son mig om mitt alkoholberoende. Han går på ganska hårt. Han säger att han har aldrig kunnat avgöra om jag har druckit eller ej medan min dotter märker det tydligare. Så fastän jag inte har druckit en droppe så säger han att han vet inte om jag har druckit. Han är väldigt arg. Säger att jag gör mig till ett offer. Min man sitter tyst...som vanligt. Min sons ilska väcker så mycket inom mig och jag vill inte vara kvar utan jag går ut. Fast innan jag går ut har jag sagt hur ofta jag dricker, att jag försöker sluta dricka men att det är så svårt. Jag berättade för honom för ca tre år sedan hur det var men det är som om han inte ville ta till sig hur illa det var. För i sin ilska säger han...varför har han inte vetat något. Jag tänker att han känner sig grundlurad men där och då är det ingen idé att säga det. För han är så arg och jag är så ledsen. Jag tänker att han känner sig lurad och rädd men det blir ilska. Det är oftast så han visar sin rädsla...med ilska.
Hur som helst jag går ut...och jag möter min dotter och svärdotter...Jag gråter och berättar. Säger att jag vill inte att någon ska tycka synd om mig men jag vill gärna berätta hur det är. När vi kommer in igen berättar jag för min svärdotter en del av min berättelse...min son kommer förbi och säger att jag ska inte belasta henne...men hon lyssnar lugnt och sansat. Min son sa tidigare att hela världen kan ju inte sluta att dricka för att jag behöver göra det. Och, jag kräver inte att någon annan ska sluta dricka för att jag behöver göra det men jag tänker att jag kan bestämma i mitt hem.
Jag kan förstå att mina barn är arga på mig....men det blir så svårt...blir även så besviken på min man som inte säger så mycket. Så min son åkte utan att säga hej utan det blev en tråkig kommentar istället...men min dotter och svärdotter sa hej.
Jag har i alla fall haft en nykter dag idag men jag lovar att jag hade druckit om jag hade haft alkohol hemma. Den turbulens av känslor som finns inom mig har jag inte klarat av utan alkohol.
Kram
När du skriver det här…
När du skriver det här VaraFrisk blir jag fundersam. Din son ringer och vill bli hämtad. Är han körbar? Anfall är bästa försvar och projicering är också en vanlig försvarsmekanism. Nu vill jag egentligen inte att du ska oroa dig för någon annan, det är en stor del av problematiken hos dig, men om det inte finns någon anledning till oro för din son, då tycker jag att du kan få bli lite arg. Hela deras värld kan inte hänga på dog. Var din man körklar? Varför hämtade inte han? Det känns som om det inte bara är du i den här soppan, men det är du som ska bära allt ansvar och all skam. Som du skrev innan, du har gjort ett jäkla bra jobb i det här. Det har kostat på! Du har hittat en lösning på det som inte är bra för dig, men den jobbar du med. Känn dig stolt över dig själv. De är vuxna allihop! Det är inte ditt fel att de har problem. Du har gjort det du har kunnat. Det duger bra! Det finns gränser Vara Frisk och om du tänker efter så tänker jag att du kan försöka göra det nu. Din box. Du var nykter när ni sågs. Det räcker så. Du är en jäkla fantastisk mamma. Du har gjort mer än nog. Det räcker så. De båda är vuxna. De har ansvar själva. Jag fattar mer än väl att det inte är så enkelt (när man lever i det) men det är egentligen inte svårare heller. Ok, du har inte varit perfekt (vem är det?), men de är vuxna, det är inte ditt fel vilka val de gör nu. Du gör det du kan: tar ansvar, försöker. Det räcker bra!!! Du kan inte ändra det som var. Ditt drickande påverkar bara dig själv nu, när du försöker ta tag i det. När du intr förnekar att drickandet är ett problem. Det räcker så. Prio 1 är du. Försöker du sluta är det för din skull, ingen annans. Det är skillnad om man inte fattar att man ska sluta, men du har fattat. Du behöver stöttning. Inget annat. Jag blir arg å dina vägnar VaraFrisk! Du kan välja att försvara dem, fast jag märker att du också är irriterad. Du har gjort vad du kunnat, vad du orkar och förmått. Du har inte varit perfekt, men även om du varit perfekt så kanske dina barn inte mått bra i det… alltså när man blir vuxen så får man ta ansvar för sitt eget. Man kan inte skylla på en dålig uppväxt. Min sambo vägrade upprepa sin pappas misstag. Det finns en försoning i det. Jag gör min pappas misstag. Det finns en lärdom i det. Du har gjort ditt nästa. Du är öppen och erkänner. Det finns inget mer du kan göra för dem. Det räcker så. Nu får du börja jobba för dig själv. De är vuxna. Kramar för en fantastisk VaraFrisk!
@Varafrisk Jag har inget att…
@Varafrisk Jag har inget att tillägga utöver @Sisyfos @Tofu på besök kloka svar. Du gör ett fantastiskt arbete, var snäll mot dig. Kram❤️
@Varafrisk Modigt av dig att…
@Varafrisk Modigt av dig att berätta. Modigt av dig att komma tillbaka till huset och sedan berätta för sonens sambo. Modigt av din son att ta upp sin oro. Ni spräcker en elefant i rummet. Det visar på att ni har starka band till varandra, att något står fel till och det skapar massor av starka känslor och som in dins sons fall kom ut som ilska. Starkt av dig att inte bli offerkofta och skylla på annat, du tog ansvaret och sade att du försöker sluta dricka men att det är svårt. Jag tror att det skapar skuld hos er alla på något sätt. Jag kan se alla möjligheter till att ni kan reda ut detta. Att du kan sitta ned med dina barn och berätta om dina svårigheter att sluta, kanske kan de få vara ett stöd till dig i detta? Kanske försöka få din man att vara mer delaktig i detta, att stödja dig?
Har egen erfarenhet av att känna mig arg på min mamma, av andra orsaker än alkohol, men har svårt att visa detta. När jag gör det, blir hon arg på mig för att jag känner mig arg på henne och tar på sig offerkoftan, säger att jag hatar henne och att hon är en dålig mamma. Det jag känner är ilska, inget annat, ilska på att jag inte får vara arg på henne. Man måste få vara arg och visa ilska, det är sunda känslor. Dem kan man reda ut. Gömmer man dem skapas det en elefant i rummet. När hon säger så blir jag ledsen och hon berättar hur mina känslor är mot henne, hon tar bort mina äkta känslor, bättre om hon skulle fråga hur jag känner och inte projicera sina känslor på mig.
Så jag tycker att det viktigaste är att alla har rätt till sina känslor, att man får visa dem. Det kan så klart kännas tungt att någon är arg på dig, men det kan redas ut. Man kan nå försoning, få förlåtelse och medkänsla med varandra. Om man kan prata om det, visa respekt för varandra som självständiga individer och hjälpa varandra. Då kan man få bort skammen och skulden och skapa ännu starkare och tillitsfullare band till varandra.
Hoppas det reder ut sig, det finns goda förutsättningar för det, annars skulle ni inte vilja träffas. Just nu träffar jag inte min mamma, vi processar vår relation, har viss kontakt via sms, men jag tror vi kan hitta något nytt sätt att umgås på. Jag står på mig rätten till att ha mina känslor, och hon sina. Vi har tagit upp elefanten i rummet och det har varit bra för oss alla. Det finns en lättnad och försoning i det.
Du är modig, ingen offerkofta, det kommer att lösa sig, det kommer att gå bra🐥❤️
Tänkte också på det där med…
Tänkte också på det där med arg och ledsen. Alltså barn blir ju arga på sina föräldrar, framförallt när de backar undan från föräldra-ansvar, då ser barn inte människan mamma, utan rollen.
Att som barn behöva oroa sig för en förälder är ”bakvänt” även om detta händer precis hela tiden men likväl reagerar barn ofta med just ilska. ”Du ska sörja för min överlevnad, kan jag lita på att du gör det?” Typ. Jag tror det är basalt i relationen barn-föräldrar, jag har varit så oerhört arg på min mamma och hennes undanglidande av föräldra-skapet och det har inte främst med alkohol att göra.
Sedan är ju mammor också människor, inga stål-kvinnor. Där behöver man kanske andre vuxna att få vara liten hos. Eller mänsklig. Allt i hela katalogen.
Du fixade gårdagen, så bra. Din son tog mod till sig och tog upp en situation som för honom känns skavig, det är modigt mitt i allt. En längtan efter förändring.
Då är ni faktiskt på samma plats. Det ät någonting. Kram och hoppas din helg blir snällare nu. 🥰
@Tofu på besök @Sisyfos …
@Tofu på besök @Sisyfos @majken_r @vår2022 @Se klart Har läst era inlägg och är tacksam för dessa! Men...vad som hände igår...det var så mycket mönster i det. Jag började att skriva...för att sedan att radera ut...för det blir så utelämnande för min son och man. Även om man vet att de gör fel vill man helst inte utelämna dem för man älskar dem. Man vill inte försvara deras beteende men ändå gör man det för även om det inte är ok att bete sig på olika vis så har det alltid funnits en förståelse för mig varför det är så. Jag förstår att min son känner sig lurad och att han är rädd. Jag sa till honom att naturligtvis berättar man inte det första man gör för sina nära eller andra om att man har ett beroende...det är ju så otroligt skamfyllt! Jag har berättat tidigare men det är svårt att ta till sig det som man helst inte vill se. När jag säger att hans pappa är medberoende så skrattar han...när jag berättar om hans pappas beteende...så vill han absolut inte se problemet. Hans pappa är värd att ta en öl. När min son skäller på mig och hans pappa inte säger något då är vi tillbaka till vad som hände för sju-tio år sedan. En olycklig arg tonåring som skickade ut all sin ilska på sin mamma. När tonåringen hade druckit blev det hotfullt....men som mamma så behåller man sina familjehemligheter. Vi gick på familjebehandling min man och jag...och familjebehandlaren sa till min man..om du inte sätter gränser till XX kommer du snart vara gift med XX. Jag älskar min son över allt annat precis som med min dotter. Och, jag förstod hans beteende och jag förstår hans beteende idag...allt är inte rätt...men jag har hans historia med mig. När min dotter har varit manisk..så har all ilska riktats mot mig....så är det.
Min man är en otroligt snäll man men svårt för konflikter och hade svårt att sätta gränser till barnen...jag säger inte att jag alltid kunde göra det men jag gjorde det i alla fall i större utsträckning. Min man är lugn och sansad och jag är väldigt upp och ner...även innan beroendets inträde i mitt liv. Och det brukar/brukade vara så att ju mer lugn han var desto argare blev jag och ju argare jag blev desto lugnare blev han. Så det är klart att våra barn har ju sett den lugna pappan och den arga mamman. Ja nu berättade jag ändå en del....men mina barn har liksom inte varit rädda för att säga sanningen...och inte hållit inne med sina ord. Och, orden gör så jäkla ont ibland....dessutom har aldrig känslan av att vara en betydelsefull person för mina barn varit grundad till 100% utan när de har dragit iväg...har alltid rädsla funnits att de inte ska komma tillbaka. Det var utifrån alla dessa konflikter, aggressivitet, hotfullhet som jag började dämpa all min rädsla, ledsenhet med alkohol.
Min son är nuförtiden aldrig ute på fest för jag tänker att han vet att han kan inte hantera alkoholen utan det blir väl en öl el två till helgen. Så igår kände han väl för att ta en öl innan han kom till oss för han visste att vi inte skulle bjuda på något starkt. Hans sambo har inte körkort. Och eftersom han tänker att jag inte dricker så frågade han mig om jag kunde hämta. Min man hade inte druckit något. Jag ville inte att min son skulle dricka för jag vet att med lite alkohol i kroppen så kan det bli fel. Det är en lång historia.....det har varit otroligt många tuffa år.....och jag har tappat bort mig själv...min man och jag har tappat bort oss själva för att ALLTID finnas till för våra barn.....Även om det gjorde jäkligt ont igår så var det på något vis bra att det ändå hände. Jag begär inte att mina barn ska köpa allt vad jag säger...men jag skulle en dag vilja ge dem min berättelse om de orkar lyssna eller kanske inte min berättelse....men ge dem kunskap om hur ett alkoholberoende fungerar. Innan jag blev beroende trodde väl jag aldrig någonsin att jag skulle dricka i smyg när mina barn fanns hemma....det tror man väl inte ska hända ens i sin vildaste fantasi....min likförbannat händer det.
Jag vaknade nykter efter en dålig natts sömn...tog en promenad med vår hund vid Vänern som var alldeles alldeles stilla...satte mig på en bänk...och försökte få kroppen att landa...axlarna...skinkorna...fötterna...och jag bad Sinnesrobönen...
Önskar er alla en fin Påskafton:)
Påskdagsmorgon eller kanske…
Påskdagsmorgon eller kanske rättare sagt förmiddag…och jag känner att jag vill skriva men vet inte riktigt var jag ska börja🤔 Eller det är så många tankar som spretar som jag vill försöka få ihop men jag försöker…
Jag är fortfarande fylld av vad som hände i fredags.. jag känner mig lite ensam…och jag känner mig som jag befinner mig i en bubbla….jag känner stress😰
Jag vill verkligen förtydliga att jag förstår att mina barn kan vara arga, besvikna, ledsna på mig. Och rädda…och jag insåg efter endast några år att jag hade ett riskfyllt drickande…jag har aldrig förnekat att jag har ett beroende. Jag har dock varit väldigt duktig på att tala om för vårdpersonal, vissa av systemets anställda, barn, några vänner saker som jag ska göra för att visa att jag förstår allvaret i mitt beroende. Jag har försökt men inte lyckats så bra…
Jag har alltid varit den i vår familj som ska ordna och ställa saker tillrätta om det har hänt något. Rätta till. Analysera. Förstå. Till stor del beroende på att jag tycker inte om ifall vi inte är sams. Känner verkligen att jag är så beroende av kontakten med barnen. Navelsträngen är inte riktigt klippt…Fast denna gång ska jag försöka att inte rätta till…det är inte endast mitt ansvar vad som hände. Barnen är vuxna. Fortfarande fast de är vuxna kan vi nästan klona oss för att vi alltid vill stötta och hjälpa till. Och jag tror att en anledning till att vi alltid finns nära t hands är att våra barn har haft en tuff tonårs- och ungdomstid. Och varit ganska ensamma. Det ligger mycket i vad du skrev i ditt senaste inlägg t mig @Sisyfos.
Jag håller med Adde att när det är högtider kan det kännas ensamt. Då är jag ändå lyckligt som har min familj🙏🏻
Men avsaknaden av vänner känns. Ibland skulle det kännas så kul om ngn frågade efter en därför är jobbet ett så viktigt sammanhang att vara del av ngt. I onsdags frågade jag en fd kollega om vi kunde ses och hade som förslag på några olika dagar. Hon skulle höra m familjen. Nu är det söndag och jag har fortfarande inget hört. Så knepigt att det ska ta så lång tid…jag tycker att det är inte respekt för andras tid.
Har nyheterna på i bakgrunden. Herregud vad är det för fel på människor?? Kasta sten på polisen🥵Sätta eld på en buss som är fylld med passagerare🥵
Snart ska vi ut och gå en annan tipspromenad som ordnas av Team Rynkeby…även den en insamling t Barncancerfonden. Solen skiner☀️
Önskar Er alla en fin Påskdag 🐣
Längtar faktiskt till…
Längtar faktiskt till morgondagen. Brukar längta till att vara ledig men nu längtar jag till jobbet, till ett annat sammanhang...kanske släpper ångesten lite grann då. Så mycket ångest som denna helg har bestått av...så mycket tankar på barnen...på varför saker och ting blev som de blev....på ensamhet...idag gör ångesten så ont att tårarna kommer. Min bror med fru skulle komma i em men jag skrev ett sms igår kväll att vi får ställa in middagen idag. Visserligen hade jag druckit vin men jag fixar inte att sitta och hålla en låtsasfasad att allt är bra. Min man är expert på det...fast i och för sig...han är nöjd med det mesta...det går inte lika djupt in i honom. Och nu känner jag liksom ångest för att jag skrivit till min bror att de inte kan komma. Var på restaurang igår...lurar mig själv ..genom att dricka vin till maten. Kan dock se alla människor runt omkring mig som är väldigt påverkade...stökigt. Restaurangen ligger på en Camping. Tänker att det är många barn som får klara sig själva när de vuxna dricker alkohol.
Skulle inte druckit igår men ångesten var så stark. Fast den är definitivt inte bättre idag. Är så trött på detta liv. Vad är det för liv egentligen? Återigen har jag tappat bort mig själv. Tänker på barnen, på mannen, på vänner. Söker kontakt med vänner som visserligen vill träffa mig men söker de mig? Varför håller jag på? Varför sätter jag mig inte främst genom att äntligen ta itu med det här nykterhetsarbetet som kommer att ta mycket energi så jag inte hinner tänka på någon annan än mig själv? Jag måste sluta fly nu....jag måste stanna upp...ja så är det. Ska bli så himla skönt att träffa socialsekreteraren imorgon, att få svara på massa frågor. Skönt att träffa kurator på onsdag...att få berätta.
Kram:)
Kära @Varafrisk. Så jobbigt…
Kära @Varafrisk. Så jobbigt du har det❤️🩹
Skulle du kunna försöka vara lite snäll mot dig själv😌, tänka snälla saker om dig själv?
Det kommer att bli bra med barnen.
Tycker att det var jättebra att du ställde in middagen med din bror. Det blir fler tillfällen att träffas. Du behöver vara snäll mot dig själv. Lyssna på din kropp. Kan du se det som varit bra de senaste dagarna? Om jag förstått det rätt har du minskat din konsumtion de senaste dagarna. Ge dig en klapp på axeln för det. Du härdar ut med din ångest. Ge dig en klapp på axeln för det. Snart får du träffa kuratorn och prata av dig. Ta en stund i taget. Du fixar detta. Du är stark💪🏻.
Stor kram från mig🥰
@Varafrisk Hej! Vill bara…
@Varafrisk
Hej!
Vill bara skicka ett ❤ till dig och säga att det kan vända till det bättre. All hjälp är bra hjälp och blir glad att höra att du har en kurator. Även om det nog inte är till stöd just den här dagen. Ångest är inget trevligt tillstånd alls. Känner också mycket ångest idag efter många påskdagar med för mycket alkohol. Försöker distrahera mig med mobilspel, serier, mindfullness och att skriva av mig. Vet att jag får mycket ångest efter att ha druckit för mycket. Det slår aldrig fel.
Imorgon är en ny dag.
Ta hand om dig 💝
@Vinägermamman Tack för dina…
@Vinägermamman Tack för dina värmande ord💕 Kanske jag inte har minskat direkt på intaget av alkohol🙈men mer snäll mot mig själv borde jag nog vara. Det där med att ta en stund i taget är något som jag förstår betydelsen av mer och mer🙏🏻
@Natalia Tack för att du tittar in hos mig. Ja ångest är inget kul och det blir definitivt inte bättre av alkohol. Vi får ta nya tag imorgon.
Idag har min dotter varit hemma några timmar. Hon sprang tillsammans med sin pappa/ min man i spåret efter det följde hon med honom hem till oss. Vi pratade om vad som hände i fredags. Vi pratade om hur det hade varit för länge sedan före hon visste att jag drack. Saker som jag sa då hon inte visste att jag inte var nykter…men märkte av mina humörsvängningar. Att hennes bror/min son inte vill prata om det svåra utan mer vill släta till det. Blir för jobbigt att veta att ens mamma är alkoholist och lätt att bli arg istället i synnerhet när han själv hade druckit alkohol.
Pratade med en fd kollega/för mig min närmaste vän. Vi har känt varandra i 17 år och hon vet hur det har varit i vår familj. Berättade om vad som hände i fredags och hon lyssnar. Hon säger sedan hur hon tolkar det hela med min ryggsäck som bakgrund. Jag lyssnar och jag tar in. Grejen med min vän är att hon kan ge mig sina tolkningar utan jag behöver ställa mig i försvar och jag kan lyssna och ta in. Hon säger inte att vad hon säger är det rätta utan frågar mig vad jag tror om hennes tolkning. Och jag tänker att jag levt med alkoholen som bästa vän i ca tio till tolv år. Min son fick reda på det för ca tre, fyra år sedan. Och har nog inte velat ta in den bistra verkligheten att mamma är alkoholist utan kanske han börjar nu. Samtidigt brottas han nog med sin egna relation till alkoholen. Tänker att vi ska prata en dag om han vill då han kan få ställa sina frågor t mig.
Somnar iaf nykter..Godnatt😴
Vaknar oerhört trött men så…
Vaknar oerhört trött men så skönt att vakna med vetskapen av att jag var nykter igår. Måste påminna mig om den känslan när jag förhandlar med mig själv under dagen…det är något trösterikt med att veta att jag inte druckit kvällen före. Blir på något vis lite rakare i ryggen. Världen utanför får en annan färg.
Idag har jag med mig vår pyttelilla el-grill t jobbet. Festkommittén bjuder på grillad korv t lunch. Så mysigt💕
Efter jobbet blir det iväg t soc…lite pirrigt men ändå skönt.
Ha en fin dag☀️kram
@Varafrisk Det för att vakna…
@Varafrisk Det för att vakna efter en alkoholfri kväll är min största motivation. Låter som det kan bli en fin dag för dig. Lycka till hos soc🙏🏼💓
Hej @Varafrisk! Hur mår du…
Hej @Varafrisk!
Hur mår du idag?
@majken_r Blev inget soc för…
@majken_r Blev inget soc för mig idag…sekreteraren var sjuk. Blir på fredag i nästa vecka istället. Hade varit skönt att ses. Träffar kuratorn imorgon istället.
@Natalia Mår sisådär😔
Lär mig hela tiden mer om mig själv och min omgivning. Även om jag inte agerar utifrån mig själv….är så dålig på det…så måste jag göra det…för att kunna hålla ihop…för att kunna bli nykter.
Kram🥰
@Tofu på besök Att inte…
@Tofu på besök Att inte drcka söndagar beror på den enkla sanningen att Systemet är stängt.
När du skriver att jag berättar för fler i min omgivning vilka syftar du på då?
Kram
Det är inte så lätt…
Det är inte så lätt VaraFrisk när man har sett till alla andras behov utom sina egna. Det är inte så lätt att lära om då. Och samtidigt är att dricka något av det mest egoistiska man kan göra. Och jag tänker att det är så långt bort från din personlighet som man kan komma om jag har tolkat dig rätt. Jag känner igen mig i det, det är därför jag skriver det.
Det är intressant som Tofu skriver att du ser dagar när du inte har möjlighet att dricka som något skönt. Jag känner igen det också. Tofu skriver att hon skulle ha sett till att ha hemma eller gå utomhus dricka och jag tänker att det har betydelse att du inte ser det så. Jag tycker att du känns så färdig med alkoholen. Nu ska du bara över den där jäkla tröskeln. Du behöver få bort förhandlingen ur huvudet. Köpa eller inte köpa, det är frågan. Undrar om det går att byta ut mot något? Jag vet att det klingar av efter ett tag. Det gäller bara att nå dit. Tillbaka till här och nu är nog det bästa. Fågelsången, kollegans tofflor, din egen axel.. vad tusan som helst.
Trist att Soc blev inställt. Du behöver inte det. Skönt med din fd kollega och vän. Du skriver att du inte behöver ställa dig i försvar där. Jag tänker att du inte behöver det varken här eller hemma heller. Men det kräver en viss grundsjälvkänska och den är lite skadad just nu av all skuld och skam. Soffis :jag är bra som jag är, jag gör så gott jag kan. Det räcker bra, skulle kanske behöva förankras inuti. För innerst inne vet du också att du har gjort en jäkla massa bra! Börja där tänker jag och bygg därifrån. Lägg ifrån dig den där trista ryggsäcken av skuld, skam och tillkortakommanden. Ta upp packningen lite i taget sen när det går bra och du kan se på den utan att knäckas.
Kramar!
@Varafrisk Jag är dålig på…
@Varafrisk
Jag är dålig på att kommentera, men försöker läsa allt. Vill bara skicka en stor kram idag!
Allt kommer bli bra, ibland tar det bara lite extra tid. ❤️
@Tofu på besök Rädd att jag…
@Tofu på besök Rädd att jag skulle druckit upp allt om jag hade försökt att ha hemma ngt över söndagen🙈Som tur är bor jag i en liten stad så det skulle kännas jätteknepigt att dels gå ut på restaurang en söndag dels att dricka alkohol såvida det inte är semester el en helgdag…en afton av ngt slag.
Min sons sambo vet om mina alkoholproblem sedan ca ett år tillbaka även om vi inte pratar så mycket om det. När det gäller min vän har hon vetat om mina alkoholproblem under många år men brukar inte fråga om det såvida inte jag säger ngt. Hon vet även hur tufft vi har haft det inom familjen. Är tacksam för att du skriver t mig @Tofu på besök 🥰
@Sisyfos Åh så gott och varmt inlägg🙏🏻Ska läsa det många gånger 🥰
@Rehacer Tack snälla du🥰 Jag har en väldigt lång inkörningssträcka t nykterheten🙈men det närmar sig och jag har inte gett upp!
Har haft ett superbra samtal med min kurator idag👌🏼Som ger mig tilltro till mig själv🙏🏻
Kram❤️
Hej @Varafrisk! Om jag…
Hej @Varafrisk!
Om jag förstår rätt finns en del ovälmående hos dig som inte endast är förknippat med den direkta ångest som alkohol så ofta ger. Är väl dessvärre också så att alkohol ofta gör det befintliga måendet så mycket sämre och försvårar, för att inte säga omöjliggör möjligheten att arbeta på de andra besvär man kan bära inom.
Det är nog så svårt att komma till avstampet till att förändra sina alkoholvanor på ett framgångsrikt sätt. Men jag tänker att man klokt får ta ett problem i taget. Endel besvärande känslor upplöses ibland helt med sig själva när man lyckas vara mer avhållsam och om inte annat blir det blir lättare att skilja berusade känslor och riktiga känslor.
Som jag upplever behöver man sätta sig själv i främsta rummet då man behöver arbeta med sig själv för att verkligen lyckas. Oberoende om det gäller att rehabitera beroende, en ond rygg, ett knä, en utmattning eller ja... typer av besvär man kan tänkas behöva komma till bukt med. Att arbeta med sig själv tar tid och du behöver alla möjligheter att vara sann mot just Dig när du gör det. Du behöver utrymme att få ta det i Din takt, utifrån Din ork och utan varken press från någon eller heller press från dig själv.
Att prata med sina nära om det och att upplysa dem om hur det är, precis som du verkar göra, är jättebra! De vill ditt bästa de med ❤
Hur mycket du vill involvera din omgivning är upp till dig men jag har alltid valt öppenhet oberoende av situation. De allra flesta människor oberoende av ålder förstår när man öppet berättar och förklarar varför det kan vara så att man inte riktigt kommer klara vissa saker eller moment just nu. Även om de må vara vana vid att du har en specifik roll. Och även om det är svårt att stå tillbaka inför sin egen roll kan det vara ett måste. Iaf för en period.
Försök inte lösa alla besvär på en gång. Ta hjälp av din kurator om hen är duktig 🙂
Ditt välmående är viktigt för att du ska klara att vara den du vill vara för andra.
Ett steg I taget.
Ett stund i taget.
Förankra dig i här och nu.
Vi verkar vara många som hejjar på just Dig ❤
@Tofu på besök Kanske låter…
@Tofu på besök Kanske låter det bättre än vad det är🙈 för spärren att många/de flesta känner igen mig på Systemet har väl släppt🙄 samt att konsumtionen kanske har ökat något😩
@Natalia Igår när jag var hos kuratorn sa hen att det enda som är viktigt är att ”idag ska jag vara nykter”. Typ att jag behöver vara superego för min egna skull. Allt annat är oväsentligt!
Jag måste säga att jag är så oerhört trött på detta liv…längtar efter ett nyktert liv🙏🏻
Kram💕
Godkväll @varafrisk Idag har…
Godkväll @varafrisk
Idag har jag tänkt extra på dig för jag jag satt en ny laddning dahlior ☀️ De växer som bara den- tänk om jag ska BLI den där blom-bonden i år 🌸 håll en tumme 🤞
Jag tycker du får så många kloka svar och inlägg och jag har sällan något nytt att komma med. Och idag läste jag båda inläggen här ovan och blev väldigt imponerad (och lite rörd) att det finns så mycket klokskap här. Up for grabs 💕
Minns du när @blenda skrev om sitt nykterhets-jobb och hennes behandlare hade sagt, typ: nykterheten är så viktig att den måste gå före allt. Jag har ofta tänkt på det. Det förstår man inte förrän efter lång tid- att det är STORA förändringar som tar kraft och energi. Tänk om du skulle byta njure. (Vet inget om det så jag hoppas jag inte skriver fel nu). Men jag gissar att du skulle vara hemma. Vila. Ta hand om dig. Förbereda dig. Och efteråt: vila, ta hand om dig. Det blev så tydligt när jag läste inläggen här idag.
Om du skulle se tillbaka på dig själv om två nyktra åt- så skulle du förstå.
Så, som @andrahalvlek alltid säger: Viktigast först- vara nykter. (En dag en stund en minut i taget)
ALLT annat kommer efter det.
Sätt ett datum. Inte ”hoppas jag klarar imorgon”
Utan: från den 25 april dricker jag inte.
Kanske?
Kram. 😍
Tror din kurator har rätt…
Tror din kurator har rätt. Superego är nog svaret. Kanske just det som gör det så svårt för såna som dig (och mig). En del alkoholister har just egofixeringen och behandlingen är väldigt jagcentrerad. När man har tillbringat mycket tid (kanske hela livet) med att tillgodose alla andras behov utom sina egna så är det knepigt att tänka om och ta hand om sig själv istället för att dricka bort ångest och andra. Men lite i taget VaraFrisk! Och kanske som SeKlart skriver DÅ är det stopp. Pyssla om dig med ett varmt bad som Torn istället. Vad som helst utom det där trista vinet. Du kommer att greja det här. Kramar
Hej @Varafrisk och alla ni…
Hej @Varafrisk och alla ni andra. Jag är inne varje dag och läser, och nu tänker jag att det är lämpligt att ge ifrån mig ett livstecken eftersom mitt nick dök upp. Har levt över 9 månader nu utan mitt vin, och jag kan konstatera att det är precis såsom @Se klart påminde mig om att jag själv har skrivit. Och att @Sisyfos har helt rätt i att det där med att släppa taget, det kostar på för sådana som oss. Alla vi som har suddat ut oss själva och våra innersta behov för att vi trodde att vi kunde tillgodose alla andras behov. Det kan vi inte. Det är omvänt högmod. I mitt fall troligen grundat på rädsla att inte duga och/eller att inte bli omtyckt.
Alltså.
Nykterheten före allt. Före alla måsten. Före allt ansvar. Före all stolthet.
Annars hade jag aldrig klarat denna resa.
Nu vet jag att jag överlever den tunga ångest som dyker upp ibland genom att leva mig igenom den, inte genom att dricka mig igenom den. Det är ett helvete ibland, men det är värt det.
Mitt företag var mycket nära konkurs när jag bara klarade att ligga på soffan och andas mig genom dagarna.
En timme i taget.
Men nu orkar jag igen. Nykter. Stapplar sakta tillbaka. Ser ljuset. Inte varje dag, men oftare och oftare.
Stor kram till er alla, och en extra stor till dig som kämpar så hårt @Varafrisk
❤🌸
❤🌸
Hej! Kikar in och kollar…
Hej!
Kikar in och kollar läget.
Hur har du det idag?
Kram 💕
@Se klart @Sisyfos @Tofu på…
@Se klart @Sisyfos @Tofu på besök @Blenda @Natalia
Ett varmt tack från mitt hjärta till er❤️
Det är ingen bra dag idag😔och jag kan för mitt liv inte begripa hur jag lyckades att boka in båda att träffa en vän kl 9 samt bjuda min bror m fru hem t oss på en och samma dag😳
Jag behöver plocka fram ett superego inom mig. Skriver mer imorgon. Då börjar jag nykterhetsarbetet i praktiken. Ska ha fyra nyktra dagar när jag kommer t kuratorn på torsdag. Finns inget wow eller yes utan bara en genomtrött Varafrisk!
Kram💕
God middag kära forumvänner:…
God middag kära forumvänner:)
Det går upp för mig mer och mer hur fruktansvärt ego jag behöver vara för att börja få till nyktra dagar. Att det kommer vara ett heltidsarbete. Som jag har skrivit flera gånger tidigare så har jag inte de där riktigt nära vännerna som så där utan vidare skickar ett sms till eller ringer mig och frågar hur jag mår. Det är ofta så att i mötet med andra så finns man. Jag tänker att det när nog därför det finns så mycket psykisk ohälsa eftersom det finns många ofrivilligt ensamma människor ute i landet. Jag har aldrig blivit uppfostrad, tränad i att vara riktigt nöjd med mitt egna sällskap. Det är då jag ofta tar kontakt med andra fastän jag kanske inte riktigt vill....och det är även då som jag ofta valt alkoholen som min vän...fast numera min fiende.
Jag är också väldigt nära mina barn..haft svårt att klippa navelsträngen. Det är numera lättare med min son eftersom han är sambo. Vi hörs ca en gång per vecka i telefon om det inte blir så att han kommer hem till oss. Något sms emellanåt. Vår dotter har jag träffat oftare men under de senare veckorna kanske inte lika ofta vilket jag tänker beror på att hon mår bättre och hon har mer sysselsättning. Snart ska hon flytta till ett nytt boende. Så himla skönt! Från att ha bott i ett källarrum med ett ynka litet fönster till en etta i markplan med tre fönster! Hon sa till mig, mamma det verkar som du är gladare än jag för att jag ska flytta. Och jag svarade henne...ja men du kommer ha tre fönster, ljus. Jag tror denna flytt kommer påverka oss alla i positiv riktning.
Och vart vill jag komma med denna inledning....jo att det känns att navelsträngen klipps mer och mer.....och att börja med nykterhetsarbetet är inte endast ett nytt sätt att tänka....att sätta mig själv i första rummet...utan det handlar även om att öva mig på att trivas i mitt egna sällskap. Att fylla på mitt liv med vad jag tycker om. Och, det kommer att bli läsa, pussel, det andliga och odlande i lagom mängd. Min man har nu beställt ett växthus! Så himla kul!
Den dagen som jag hade igår...sådana dagar vill jag inte ha igen. Hade druckit alkohol på fredagskvällen. Kanske något mer än annars. Det kan ofta bli så när jag är ledig dagen efteråt. Kl 9 var det bestämt att jag ska träffa en vän som jag inte har träffat på väldigt länge. Vi skulle äta frukost på Stadshotellet. Jag var SÅ trött, ont i magen och hjärnan kändes alldeles tillskrynklad. Jag cyklade fram på stan och var framme några minuter efter kl 9. Frukosten var god men jag uppskattade den inte alls på samma sätt som jag hade gjort ifall jag inte hade druckit dagen före. Vi satt där ca två timmar därefter tog vi en promenad på stan för att till slut sätta oss på en parkbänk och prata. Vi lever väldigt olika liv. Hon har barn, barnbarn, kontaktbarn och häst. Hade köpt ytterligare en häst plus bubbelpool. Det sista innan vi skiljdes åt så pratade vi om mitt alkoholberoende. Hon har vetat länge att jag har ett beroende. Hennes syster har ätit antabus i sju år. Hon själv säger att hade hon börjat ta ett glas vin en vardag då tror hon att hon skulle fallit dit. Jag vet att hennes pappa drack på kvällarna i garaget. Hade det varit för något/några år sedan hade jag blivit avundsjuk på barnbarn, hästar och bubbelpool. Inte för att jag vill ha någon häst men jag hade lätt hamnat i att mitt liv inte var lika bra/värt. Jag hade i alla fall haft en så mycket bättre ekonomi om jag inte hade druckit det är iaf säkert.
På kvällen kom min bror med fru. Vi träffas kanske knappt en gång per år. Allt förändrades när min syster dog och hennes man bröt kontakt med mig och min familj. När våra föräldrar dog så var vi ett stöd för varandra men inte när min syster dog. Jag var så arg och ledsen då. Min bror har nog aldrig varit så himla bra med att hålla kontakten. Det är hans äldsta dotter som ska gifta sig. Då när inbjudan kom blev jag påmind om trasiga relationer. Och att mina barn inte har någon kontakt med sina kusiner vilket jag i och för sig förstår. Beror på ålder och olikheter men det känns ändå lite sorgligt. Jag har alltid brytt mig om min brors barn väldigt mycket medan han och hans fru inte är särskilt intresserad av våra barn. Jo...när de var små och söta...inte när det blev tuffa tonåringar...eller vuxna personer med bipolaritet. Det var trevligt att träffa min bror igår men efteråt kände jag mig lite ...ledsen är kanske ett lite väl starkt ord...men hade blivit glad om de hade visat lite mer intresse för både mina barn, min man och mitt liv. På bröllopet kommer hela släkten på min svägerskas sida och på min brors sida är det min man och jag samt en systerson till mig och hans fru. Fick först känslan av att känna sig lite utanför eller hur jag nu ska uttrycka mig...ni vet ju...jag sänker ju lätt mig själv....men så tänkte nä nu får det baske mig vara nog med detta!
Kanske lite rörigt inlägg....men vad jag vill säga är att jag jobbar på att stå upp för mig själv, känna att jag duger, att känna att mina barn duger.....och jag har ett tufft arbete framför mig....men en dag i taget, en timma, en minut. Min kurator säger att när jag vill styra bilen mot Systemet ska jag upprepa för mig själv...JAG SKA VARA NYKTER IDAG, ...JAG SKA VARA NYKTER IDAG...eller be SINNESROBÖNEN.!! Jag ska vara nykter nu....och när bröllopet äger rum ska jag må bättre...och jag ska kunna köpa den klänningen jag vill bära på bröllopet....inte bara kunna välja klänning utifrån vad det finns för storlekar.
Ha en fin söndag alla:)
Godkväll @Varafrisk! Jag…
Godkväll @Varafrisk!
Jag trasslar också med avhållsamheten. Dricker inte varje dag men ändå fortfarande för ofta för att det ska vara ok för mig. Har haft för mål att förändras mitt drickande men känner att jag kommer allt närmre ett beslut om ett längre uppehåll. Jag tenderar att ge efter för lätt när suget är som starkast vissa dagar och då blir det också stora mängder.
Själv upplever jag att det är svårt att ta ett fast beslut om att vara helt avhållsam men att tillåta mig själv att dricka vissa dagar tar faktiskt ännu mer energi från mig. EnwegJag ger efter lite för lätt. Är väldigt energirik, glad och fri från ångest när jag inte dricker men så snart jag druckit vin ett par kvällar kommer ångesten som ett brev på posten och tröttheten man upplever pga just bakfylla. Fina, soliga dagar går till spillo och saker som är viktiga för mig prioriteras bort pga trötthet. Helt värdelöst rent ut sagt.
Tror att vi alla här kommit olika långt i våra processer och beslut men förstår allt mer det så många här beskriver, att det nog är lättare att kapa helt än att trassla runt med tillåtna dagar för alkohol. För det tar verkligen hemskt mycket energi att tillåta sig till viss del. Och det går så lätt överstyr när det sker. Då jag tillåter mig ett par kvällar per vecka hinner jag ju inte heller komma till den punkt då de jobbigaste suget avtar. För det ska det bevisligen göra om man helt låter bli. Man får nog låta det ta sin tid.
Jadu...
Jag hoppas att du kan få en fin kväll.
Vi får kämpa på.
Kram på dig ❤
Ursäkta alla mina konstiga…
Ursäkta alla mina konstiga skrivfel 😅
Ja, vi får kämpa på @Natalia…
Ja, vi får kämpa på @Natalia 💪🏻
Har pusslat i omgångar och det är väldigt avkopplande. Fått lite flyt i pusslandet. Åkte även ut en liten sväng, plockade ramslök som jag ska laga soppa på imorgon kväll.
Tankar har börjat surra i min hjärna om att kanske du kan köpa alkohol imorgon. Behöver ju inte säga något till kuratorn. Tankarna har även börjat säga t hjärnan att visst är det lite trist att aldrig kunna dricka alkohol igen. Men tankarna ska inte vinna imorgon för jag vet att vad de säger är inte sant. De försöker bara luta mig. För jag vill få lugn och ro i min hjärna…jag vill slippa stress. Imorgon är jag ledig. Ska vara hemma förutom åka t en gårdsbutik som säljer färska svenska tomater🍅
Nu ska jag lägga mig och läsa. Skönt att vara nykter. Vakna nykter på en ledig dag.
Kram och Godnatt🤗😴
Godkväll @varafrisk Det är…
Godkväll @varafrisk
Det är hoppfullt att läsa dina inlägg. Jag tänkte på en sak. Som du skrev om - dina känslor för vad din bror/brorsfru- inte är. Jag tänker att när man så småningom blir nykter så försvinner så mycket av det där- alltså tankar kring vad som inte är.
Man/ jag vet så himla lite kring människors drivkrafter eller avsaknad av desamma.
Vad det är som gör att människor orkar hålla i eller släpper taget. Ofta handlar det ju om deras egna rädslor. Och att det är just ingenting som går att göra något åt.
Tyckte det lät som att det var fint att träffas- och kanske kan det räcka- för din egen skull.
Önskar dig en fin start på veckan. Kram 🌸
Tack @Se klart och tack för…
Tack @Se klart och tack för dina rader💕
Det är precis så det är…och det var skönt att träffas. Vi var ju fyra syskon från början och det är bara min bror och jag kvar. Han är nio år äldre än mig, 68 år. När jag var barn spelade vi hockey när det blev is på dammen och vi spelade fotboll på gårdsplanen. Jag hoppas att vi får finnas kvar länge i varandras liv.
Önskar även dig @ Se klart, och alla andra, en fin start på veckan🌷kram
Tänker när du skriver om…
Tänker när du skriver om både jämförelser och om din längtan efter att andra ska intressera sig för dig att det är nåt du kan påverka själv, hur du tänker om det. Förra året ungefär den här tiden hade jag stora grubblerier. Vi skulle ha en släktträff och jag tyckte inte att jag dög. Jämförde mig, jämförde barnen, jämförde och önskade att saker varit annorlunda. Att vi varit fler, att vi varit mer lyckade, rikare etc etc… ja herregud vad man kan komma igång när det väl börjar. Projicerade det här lite även på min syster och blev sur på att hon ”hade åsikter” (som hon inte hade, som jag la på henne). Det här pågick nån vecka tills jag insåg att jag var helt ute och cyklade. Jag tvingade mig själv att ändra tankemönster. Se allt positivt som fanns. Mina och mina barns framgångar. Sluta att ha förväntningar på andra. Jag tänker att andra gör så gott de kan. Om man vill att andra ska göra på ett visst sätt kan man bara föregå med gott exempel. Utan att ha förväntningar att få nåt i gengäld. Jag tror att det är viktigt att stoppa de där gnagande känslorna. De som talar om för en själv att det är för att man inte är tillräckligt bra som andra inte hör av sig, det är för att man inte är tillräckligt fin, tillräckligt glad, dricker för mycket etc etc. Andra har det inte heller så bra alla gånger. De flesta har sina demoner, Tjatterfjantar, avgrunder att kämpa med. I det att tycka att andra har det bättre finns också en förväntan att de ska vara lyckliga och glada. Inte ha några bekymmer, men det finns nästan alltid nåt under ytan. Och om man har ett väldigt behov av att visa upp hur fint och bra man har det så finns det också ofta saker bakom. Det är så lätt att hamna i negativa tankespiraler, särskilt om man dricker. Så stå emot idag, VaraFrisk! Se allt fint som du är och gör. Nykter igår! Stora kramar!
Godmorgon @Varafrisk!…
Godmorgon @Varafrisk!
Ramslöksoppa 😍
Vad härligt! Det plockar man inte överallt.
Jag vaknade upp till en solig fin dag. Hoppas du har det du med.
Själv drack jag vin fredag och lördag. Kan inte säga att jag inte hade två trevliga kvällar med både vin och sällskap men uppskattar så mycket mer att vakna pigg, glad och utan fylleångest. Med ork till att göra det som behövs men också göra sådant jag vill.
Glad att höra att du finner ro i puzzel. Är viktigt att försöka hitta så många rofyllda, glädjande och distraherande saker som möjligt. Och bra att ha en rad snabba och lättillgängliga saker att ta till för att distrahera sig om det känns jobbigt.
Känner du att du har lite sådant du kan ta till för att skingra tankar eller jobbiga känslor?
Kram så länge och ta en liten stund i taget 🍀
@Sisyfos @Natalia ❤️❤️…
@Sisyfos @Natalia ❤️❤️
Godmorgon!
Jag vaknade också upp t sol☀️Ledig idag. Om en stund ska jag ta en promenad med vår hund 🐶
Jag tänker också att de flesta har sina demoner men så tänker jag en del har faktiskt inte det eller att det finns olika grader av demoner.
Tänker på när min bror och hans fru var hemma hos oss i lördags. Vi pratade om bla när vår mamma fick bröstcancer. Detta var i slutet av -92 och under första halvåret av -93 var hon i princip sängliggande pga att hon var så sjuk av cytostatikabehandlingen. När min syster och min man fick cytostatika var det ngt helt annat. Hursomhelst jag var hemma flera dagar i veckan städade och lagade mat. Var med mamma och provade ut peruk, tvättade hennes peruk. När jag hade varit hemma grät jag på vägen hem för det var så svårt att se henne dålig och inte ett hårstrå på hjässan. Min bror minns inte detta. Min bror och jag pratade om vår kusin i Skåne som vi båda pratar i telefon med. När vi berättar om samtalen så är de verkligen av olika karaktär, för min del känns det som om jag är den som får lyssna t ssmtal om sjukdom, relationer och död. Jag tänker vi är olika min bror och jag och så får det vara. Kom att tänka på min kollega som sa till mig när min dotter var otroligt manisk nästintill psykotisk….det gäller att vara en stabil förälder. Å jag tänkte …du har inte en aning om vad du pratar om. Givetvis är det bra om man är stabil men….. Iaf..Jag har kommit långt på min ”resa-att-sluta-jämföra-sig-med-andra-du-duger-bra-som-du-är”. Jag dippar ibland men klättrar snabbare upp och jag tänker att vara nykter i dessa situationer är så himla viktigt och behjälpligt🙏🏻
Så….jag följer Marietteofficial på Instagram…hon dansar alltid måndagsdansen…tänker att nu kör jag på det🕺🏻💃🏾
Har bestämt mig att följa de råd jag brukar få…när suget kommer så tittar jag in här igen.
Ha en fin måndag alla☀️🥰
Ja, jag tror som du att vi…
Ja, jag tror som du att vi har olika sorters demoner, men de allra flesta har kanske saker att arbeta med. Vi har också olika lätt att ta in andras mående. Där tror jag verkligen att vi skiljer oss åt och att du även kanske tar in andras demoner och känslor. Där är det viktigt att säga stopp. Det är lite talande när din dotter säger att du är gladare än hon över den nya lägenheten. Nu tror jag att du har rätt… jag gillar också ljus och tror att det påverkar måendet, men sanningen är kanske att din dotter inte har tyckt att det är lika besvärligt som du. Det där med superego handlar just om det där att låta andra ta hand om sitt. Andra vuxna! Det är extremt svårt, jag är lite likadan och har jobbat mycket med det här. Skitlätt att halka tillbaka. Och jag förstår att det är ännu värre för dig om barnen inte mår bra. Det gör ont på riktigt. Men jag tror att det är nödvändigt, för det som händer när man fokuserar på andras behov är också att man saknar kontroll. Det och att man inte tar hand om sig själv. Superego VaraFrisk! Lycka till med det. Du är ledig idag. Ta hand om dig.
Alltså redan nu kommer de…
Alltså redan nu kommer de där lurendrejeritankarna😱Tror jag ska kalla dem för …skulle kunnat kalla dem för Hackspetten men det är en fin fågel så nej…men kanske.. Hackfjanten (behöver ett eget namn men kapar lite av dig@annabell). Men jag låter mig inte luras…nu vankas det kaffe och macka☕️🥪
@Varafrisk Kämpa på nu! 💪…
@Varafrisk Kämpa på nu! 💪 Det gäller ditt liv!
Tack @Torn 🤗 Har tidigare…
Tack @Torn 🤗
Har tidigare citerat texter från boken ”Just idag…365 tankar för sinnesro” av Olle Carlsson. Dagens text lyder enligt följande:
”Att växa i tro och leva i samklang med min inre övertygelse innebär inte att jag undslipper yttre svårigheter och automatiskt blir av med mina inre svagheter. Men det räddar mig från meningslösheten och hjälper mig att våga se att motgång och svaghet inte är slutet, utan bara början på någonting nytt.”
☀️☀️☀️
@Varafrisk Glöm inte heller…
@Varafrisk Glöm inte heller att de där tankarna är just bara tankar. Vi kan inte styra våra tankar, åtminstone inte på ett direkt sätt. Däremot kan vi välja om vi ska agera baserat på tankarna, eller om vi bara ska observera dem, konstatera att vi har de tankarna, låta dem vara ett tag och sedan släppa taget om dem utan att ha agerat på dem.
Du fixar det här nu. Jag tror på dig!
Ångesten är stark tårarna…
Ångesten är stark tårarna rinner😢Vid den här tiden brukar jag som oftast kapitulera för Hackfjanten håller på som en tok och jag orkar inte….fast jag köper inte alkohol förrän efter jobbet. Hackfjanten säger köp vin för det är gott till ramslökssoppa…köp vin för det är sol….köp vin för att få tyst på mig. Och jag blir så rädd…hur ska jag fixa att bli nykter😱
Min dotter messade frågade om vi skulle luncha. Först tänkte jag…jag vill vara ifred…man jag kan aldrig säga nej t henne såvida det inte beror på jobbet. Jag sa jag hör av mig lite senare men har ringt henne igen sa att vi kan ses tidigare. Kanske blir lugnare i min hjärna då…frågade om hon ville hänga med och köpa tomater och det ville hon. Jag ska inte ge upp!
@Varafrisk Tycker faktiskt…
@Varafrisk
Tycker faktiskt hackspett var ett bra synonym! Satt just och kände detsamma ute i solen. När jag började se det som en hackspett gick det lättare att acceptera och förbise den 🙂
Det är precis såhär du fixar…
Det är precis såhär du fixar att bli nykter @varafrisk
Exakt så går det till.
En dag i taget, en timme, en stund.
Mysigare att köpa tomater med sin dotter än att stå i hackefjantens koppel och gråta.
Bra gjort! 💕
@Varafrisk Vill bara titta…
@Varafrisk Vill bara titta in och tala om att jag tänker på dig och läser det mesta i din tråd. Jag tror på dig! Kram!
Hej Varafrisk ❤️🍀, tänker på…
Hej Varafrisk ❤️🍀, tänker på dig! En dag i taget och varje dag är ju en lika bra dag att börja strunta i att besöka systemet! Så om det blev systemet idag, så kan du börja strunta i det imorrn! Kram❤️
@Natalia @Se klart …
@Natalia @Se klart @Lavendelblomman @Annabell Tack för gårdagens support🙏🏻
Tyvärr så vann Hackefjanten😡men jag är på’t idag igen💪🏻Inser mer vad som krävs av mig. Efter jobbet idag ska träffa min diakon för lite andlig spis🙏🏻
En kram till alla men en extra stor till oss som befinner oss i skavighetens värld och vill komma över tröskeln❤️❤️
Godmorgon @Varafrisk!…
Godmorgon @Varafrisk!
Dessvärre likadant här. Tog tre glas vin när jag gick ut och åt med en vän igårkväll. Nu vet jag att middag ute är en vansklig fallgrop jag ännu inte hanterar men då jag inte träffat denna vän på en längre tid accepterade jag ändå en middag ute. Lyckades stoppa det vid 3 glas men det var sanneligen ingen lätt kamp.
Medan vännen begav sig hem till familjen i god tid drog mina ben istället mot ett annat drinkställe där hackspetten bestämt ville gå in och ta några till glas vin. Själv hade jag mest ångest över att ha druckit en dag som inte alls var lämplig. Ställde mig ensam utanför det här drinkstället, rökte ett par cigaretter, ringde min ex pojkvän och bad honom hjälpa mig. Han bad mig givetvis hejda mig vid de 3 redan druckna glasen och uppmanade mig att gå hem. Han påminde mig om att jag inte kommer bli bakfull efter 3 glas men att om jag går in på nästa ställe kommer det sluta med att jag där dricker 8 glas prosecco där innan jag slutligen tar mig hem. Jag visste att han hade rätt men visste också att jag inte skulle klara att låta bli det här på egen hand. Bad honom således att hämta mig för att övernatta hos honom. Bad honom helt enkelt ta bort mig därifrån. Vilket han också gjorde.
Där jag ställde mig för att klokt invänta honom med bil fanns ännu ett drinkställe och hackspetten ville mena att jag skulle hinna ta ett glas innan han kom. På riktigt. Hur sjukt kan huvudet bli?
Kampen att avstyra även detta var som att styra skeppet i kraftig storm och väldigt höga vågor.
Men... kvällen slutade vid 3 glas vin och min räddare i nöden kom.
Kära Varafrisk, idag är en ny dag igen, idag dricker vi inte. Eller hur 🌸
Hjärtlig kram till dig från mig 💕
God morgon! Hur mår du idag?…
God morgon!
Hur mår du idag?
Kram
❤
❤
Kommer här med ❤️
Kommer här med ❤️
Och en liten hälsning från…
Och en liten hälsning från mig också. Önskar dig en fin fredag.
@Varafrisk En ny dag idag,…
@Varafrisk
En ny dag idag, hoppas den blir välsignad och att solen lyser extra på dig idag! 🤗
Hej gumman 😘 Vi finns här…
Hej gumman 😘
Vi finns här oavsett hur det går. Hoppas du kan känna det ❤
Min väg är heller inte rak ännu och känner mig ofta misslyckad bland alla som nått bättre framgång. Men de har kommit längre i sina beslut och jag uppskattar att få skriva om mina misslyckanden också. För det är en krokig väg och en del av resan.
Tänker på dig.
Kram 🌹
@Natalia @Se klart @Sisyfos …
@Natalia @Se klart @Sisyfos @Tofu på besök @Rehacer Varmt tack för era hälsningar, för hjärtan, kramar och fina ord. Blev så rörd för den värmen ni ger mig och ja...jag känner att ni är med mig:)
Så svårt att bryta detta destruktiva drickande...detta mönster..jag har tidigare skrivit på de dagar då jag druckit fast jag har inte skrivit här påverkad mer än någon enstaka gång. Man ska ju inte ha druckit när man skriver här på forumet och vara nykter när jag skriver är verkligen något som jag vill! Men nu har det varit så att jag har inte kunnat skriva även om jag inte har börjat dricka det har räckt med att ha vinet och ölen här hemma....det har känts så fel...så misslyckat!
Veckan som gick har inte varit så bra, det blir den ju inte när man dricker. Så himla trött obeskrivligt trött! Och så himla orolig för min hälsa!! Och därtill den där jäkla skammen...som säger till mig hela tiden nu borde du väl förstå!!
Mycket att göra på jobbet. Tunga ärenden där jag använder mig själv som verktyg. Och igår morse blev jag så besviken, arg och ledsen på min chef. Jag ska försöka formulera mig kort (något som är supersvårt för mig) och inte för uttömmande men ändå så att ni kan förstå. Min chef bad mig komma in till henne igår morse. Hon berättar att man försöker avskeda en kurator på en annan arbetsplats. Jag vikarierade för den här kurator för ca tre år sedan under en kort period. Under en månad arbetade vi parallellt fast hen pratade aldrig med mig, tog tillbaka sitt telefonnummer innan jag hade slutat. Vi hade en grupp på Messenger vilken hen tog bort mig ifrån direkt. Hen var så där utfrysande som man inte riktigt kan ta på. När jag kom tillbaka till min nuvarande arbetsplats berättade jag detta för min chef men jag ville inte att hon skulle gå vidare med detta. Jag skulle ju inte behöva möta den andra kuratorn i mitt vardagliga arbete. Igår berättar min chef att hon hade ändå berättat detta för HR-avdelningen. Hon undrar om jag vill berätta om det igen, för min chef (som inte är chef över hen) och hens chef vill använda det som underlag. Hen som man vill avskeda har inte varit på arbetet under två år pga pandemin, har arbetat med smittspårning. Tydligen har hen en missbruksproblematik. Min chef kallar hen för psykopat. Det här samtalet går snabbt över. Min chef säger att det är absolut sekretess på det här. Så utan på något vis vara förberedd har jag fått en historia i mitt knä som jag tänker att jag inte ska ha...plus att man önskar att jag ska berätta om saker som jag har lagt bakom mig och gått vidare. Jag är verkligen inte förtjust i hen, och när hen ser mig känns jag som luft men jag vill inte vara delaktig något avsked av henne. Det måste vara på ledningsnivå.
Jag blev väldigt påverkad av detta och jag kände mig verkligen fångad dessutom tror jag även att jag blev påverkad av berättelsen pga att hen har en missbruksproblematik. Kl 13.30 hade jag tid hos socialsekreteraren för att svara på massa frågor, ett underlag till hennes utredning och beslut. Jag flexade alltså ut ca 3,5 timma för min arbetsdags slut. Kollegor frågade mig om jag skulle göra något särskilt eller bara njuta. Jag svarade...inget särskilt...bara njuta...snacka om att känna sig oärlig. När jag kom till socialsekreteraren var jag så fylld av berättelsen med min kuratorskollega att jag var tvungen att prata om det för att sedan kunna svara på frågorna. Jag var verkligen ledsen. Så jag berättade....sa även att jag var rädd att jag inte skulle få vara kvar på rådgivningscentrum eftersom jag inte blivit nykter...rädd att de inte skulle tro på mig att jag vill bli nykter...tårarna rann längs med kinder. Socialsekreteraren sa ...du kommer få vara kvar. Hon sa även jag ska berätta något för dig som jag inte berättar för alla men jag tror att det skulle vara bra för dig...Hon sa att hon hade varit missbrukare i tjugo år. Minns inte riktigt nu om det var både alkohol och droger. Hon sa...nu jobbar jag med några som tog hand om mig. Jag sa....tack för att du berättade...det kändes skönt. Och, sen körde vi igång med alla frågorna...och vissa frågor fick jag skatta. Det handlade om alkohol, droger, spel, kriminalitet, psykiatriska sjukdomar, min man, mina barn, mina föräldrar, syskon, släkt...efter 1,5 timma var vi färdiga. Om ca en vecka ska vi träffas igen tillsammans med min kurator och hon ska redogöra för sin utredning men hon sa redan igår att jag kommer bli beviljad fortsatt stöd.
Så jag känner mig ganska tömd.....har mycket att göra på jobbet....vilket i och för sig är kul....men det gäller att inte stressa upp sig. Idag är det Valborgsmässoafton...ska ta det lugnt...ev gå ner till en Valborgsmässoeld....vi får se. Idag är det även sju år sedan min man absolut inte kunde få ner en bit mat...det slog helt stopp...två veckor efter det fick han diagnosen matstrupscancer...idag är han frisk...men påminns om cancern varje dag...då han inte kan äta för stora portioner, att viss mat, frukt mm är mer svårsmält....men han är otroligt duktig på att ta hand om sig.
Vi får se...kanske skriver jag snart igen...ska försöka fixa den här dagen....3,5 timma kvar tills Systemet stänger...
Kram till er alla och med en önskan om en så bra Valborgsmässoafton som möjligt:)
@Varafrisk det är lätt att…
@Varafrisk det är lätt att fatta att det här med tidigare kollegan påverkar dig.. Men så bra att du får fortsatt stöd. Och att det verkar vara en bra kontakt med socialsekreteraren. Önskar dig en fin helg🌸