Nykter livet ut

Stannade kvar på landet så jobbar idag med usel uppkoppling men tjusig vy. Betat av arbete och nu lite vila. Trött på att starta dagen med dubbel Treo och noll aptit.
Men tålamod tålamod.
Kram på er, friska som förkylda. 🤧

Tack snälla @torn, japp testat 2 gånger men negativt.
Segt som bara den. Men imorrn ska jag gå till jobbet iaf några timmar. Tror jag. Och du har helt rätt i att det viktigaste är att vara frisk och må bra ❤️🌸🤧

Jao @sattva 🥰
Och tålamodet fortsätter att leverera på högvarv. Tänk vad jag brukade vara arg på mig själv för att jag var sjuk ”förr i tiden”
Måste varit som att bli smått torterad av sig själv de där pikarna och otillräcklighet.
Sanna- var de ju! jag var ju trött och blev ofta sjuk- för att jag drack och hade dåligt immunförsvar. Men det hjälpte inte att bli arg. Det hjälpte att sluta dricka.
Kram fina forumvänner! 🤧🍀🥰

Helt sant @tofu, du behöver aldrig gå undan. Sen hör det såklart till vuxenlivet att vi lägger band på vissa basala känsloyttringar men det är ju inte det vi pratar om utan att gå varvet kring sig själv och helst gilla, men som minst acceptera den jag- du är. Det går att samsas med grå paletter, alla behövs, men det är viktigt att bli gillad för sitt färgsprakande, inte att det betraktas som något som behöver korrigeras. Vi har korrigerat vårt drickande. Hittat andra vägar fram. Det är stort som bara den! Lev i fred med den som är just du! Kram 🤗🌱

Godmorgon solen och forumet,
Vaknar till en underbar dag (vad jag vet än så länge) öppnar balkongdörren och släpper ut mina plantor. I helgen är tanken att några av dem ska planteras ut.
Var på en ovanligt stor och påkostad sommarfest igår. Drinkar på stan och sedan fest och mingel på lokal. Jag åkte hem vid halv nio, då var mitt sociala kapital förbrukat.
Jag har ju alltid varit en sån som festat till sist - eller iaf länge, det jag inser nu är att jag inte orkar det, egentligen. Om jag inte dopar mig med alkohol så tar det på krafterna att le, vara glad och utåtriktad. Jag gillar det, och tycker det är kul att vara med människor, men det tar på krafterna! Det tänker jag är genomgående tema för en del- kanske många av oss här. Att vi inte riktigt har koll på vad som tar på krafterna.
Nu åkte jag hem och vittjade postlådan på en märklig pelargon (stickling) som jag köpt. Alltså detta är så kul men de här vilda pelargonerna- otroligt fina, inte alls så himla frodiga men vackra.
Saker man gör när man inte dricker.

Det här året har jag trappat ner ssri till en minimal dos, som jag troligen kommer att äta hela livet.
Jag har- efter gud vet hur många år med diverse sömn-mediciner, helt slutat med dessa. Det som funkar bra har jag efter lång tid av testande av diverse, är att ta en atarax på kvällen. Det gör att min hjärna inte kickar igång på nya grejer - alldeles för sent. Det är också en medicin som går att använda utan risk. Så jag känner mig rätt så detoxad på det mesta.
Försökt gå över till vitt snus men det går inte. Nytt försök ev efter sommaren.
Nu längtar jag efter helg, även om jag enligt min egen princip gilla läget- ska försöka att njuta av denna dag så som den vecklar ut sig. Kram på er 🌸

Heja @sattva- nä, gå och spring har man nog av utan att dokumentera det för allmänheten 😊
När jag kom hem igår och grejade med mina små pelargon-paket sa min man att jag har något drag av maniskhet i min personlighet. Alltså jag har behov av att fylla på och fylla på. Blir engagerad i nya grejer. Och fixar och trixar för att kunna göra så många saker som möjligt. När jag inte ligger på soffan och stirrar på mina fötter.
Jag undrar om jag haft den där, kanske oron, utan att lyckas ”göra om” den till - pelargonintresse eller vettigt jobb. Och att det hänger ihop med varför jag blev en sån som drack så mycket att jag fick sluta.

Jag har aldrig, och gör inte heller idag, funderat över ev diagnoser. Har inte något av det som jag bara ytligt känner till som drag/tecken. Däremot har jag en stark extra växel och den kan gå igång med sån jäklar kraft. Som när ett plan ska lyfta. Och då kan jag lyfta- mig själv, min organisation. Men en lärdom som jag jobbar hårt med fortfarande är den där ”cooling down” som alla motorer behöver efter längre flygningar.
På landet vet jag hur man gör. Då knyter jag på mig ett förkläde och gör en massa saker som ”bara” är helt konkreta. Det gör mig inte trött i hjärnan.
Men jobbet- fortfarande svårt att dra ner.
Men övar! Idag blev det foodora-middag, goda grönsaker från libanesiskt litet kök.
Ser fram emot ledig helg och sällskap av ett barnbarn som jag inte träffat på ett par veckor. My kind of fun. Kram 🤗

Ösregn. Men. Fredag. Jag och maken hostar båda en inte såå aptitlig hosta men på bättringsvägen helt klart och snart ledigt, ska njuta allt jag förmår!

Härligt att läsa @vår, i den här lilla hörnan är odling extra välkommet! Jag läste tusen råd om olika strutbräken och ormbunkar- satte två för några år sedan men utvecklingen har varit mycket mager… ska flytta dem i år faktiskt. Liksom allt möjligt annat som jag flyttar runt. En hel rabatt ska ”tömmas”, för jordförbättring och nya bättre anpassade växter.
Har först i år fattat grejen med att göra jorden redo, så går det när man dricker och inte kan hålla kunskap kvar i huvudet. Men nu lagras den, kunskapen.
I mina större krukor/fat blir det två små träd, men en med dahlia och en med en blyblomma som jag ska försöka få att övervintra. Vi får se. Ett ständigt lärande är det- på så kul vis.
Lite svårt är det nu att veta när jag ska sätta plantor i jorden ute. Frost blir det nog inte, men regn och blåst. Har bla a två krukor Ranunkler jag drivit upp som verkligen behöver komma i jorden.
Ja det var allt från tant Mandelmann… kram 🥰

Ja @varafrisk ibland önskar man att det gick att dela bilder 😊🌸 Jag håller på med mina olika projekt men tar det lugnt också. Du har rätt i att rätt vad det är får jag en förkylning (ofta faktiskt när jag haft barnbarnen hos mig och i typ samma säng…) men från ”förr” vet jag också att det är det sätt som min kropp pratar med mig. Säger stopp. Jag är inte så bra på det själv, men jag övar. Har en överväxel som är bra men som jag behöver vara mer sparsam med när den används.
Nu ska jag iaf planetera ut en laddning dahlior. Dessutom har de fått nån (ofarlig) bladlus så de måste ut ur sina krukor.
Grejar med gödsel och annat, sått lite vallmo. Ja, detta intresse tar mycket av min tid men något bra behöver jag göra av ledigheten, jag är inte mycket för att sitta på en stol. Min man/vi har ju mycket med detta gamla hus också, så våra helger är pyssliga sedan länge, men det passar mig. Kan åka till brädgård och Ica men helst inte längre utflykter.
Nu ropar 7-åring efter lunch. Kram! 🥰

@varafrisk, mitt jobb är ju så på gott och ont att jag sällan behöver vara sjukskriven-dvs det finns inte riktigt någon att delegera till så jag jobbar på om jag inte är dödssjuk. Då sover jag.
Inte en droppe regn här så det blev många sköna timmar då kroppen fick jobba. Kram!

I morse splankulerade jag runt i trädgården och övermannades av - total uppgivenhet- över allt som ska göras. Det är kirskål upp till ljumskarna bland bärbuskarna. Ogräs i grusgångarna. Ett hallonlandet som gett upp.
Men inser samtidigt att det här projekt trädgård är lite projekt nykterhet. Går inte att se hela processen utan börja på ett litet hörn och beta av.
Nåväl. Från den plats jag sitter nu med mitt kaffe ser jag endast rensad rabatt samt några fina ekfat där jag satt ner två gulliga träd enligt konstens alla regler. Dahliorna har klarat natten. Ska ta fram några bambu-pinnar och knyta torn till luktärterna. En sak i taget med andra ord.
Kram på er! Ursäkta de småtråkiga uppdateringarna här men i det vidare livet går alkoholen (frånvaron av den) bara som små kalla strömmar genom en dag. Tacksamhet är vad jag känner över att jag fått mitt liv tillbaka.

”Splankulerade” - bra nyord @seklart 🥇
Tog tag i de där jobbiga grejerna- rev och röjde, grävde och myllade kogödsel.
Planterade ett gäng dahlior som sedan fick ett tält av fiberduk över sig.
Men onsdag ska de befrias och deras kull syskon grävas ner.
För de stackare som läst inlägg här en evighet så försökte jag redan första året nykter att lyckas med dahlior. Gick urdåligt. Andra sommaren också. Men i år- av 16 knölar är 15 frodiga och höga. Bör klara t om sniglar nu, även om de flesta planteras i krukor och pallkragar.
En MASSA saker jag förr har sett som omöjliga- är möjliga. Jag har fixat svåra saker. Pappas sjukdom och död. Svåra utmaningar på jobbet. Och jag har klarat allt bra nog.
Jag tycker att förutom att få barn så ör nykterheten den mest utvecklande tiden i mitt liv. Så coolt att få vara med om. Allt det här växandet, det är spännande.
Och drickandet var allt annat. Som att simma i en liten glasburk med grumligt vatten. Nu är jag utsläppt i havet!
Njut av den ljusa kvällen. Kram 🥰

Svårt att sova inatt. Men om imorgon är halvdag (på min arbetsplats) så är det ju som… torsdag idag.
Idag ska jag till kontoret- det är toppen. Älskar att träffa mina kollegor. Vi jobbar 2 dagar/vecka på kontoret och är så nöjd med det. Tycker också om att få använda mina ”jobbkläder” - vilket det inte blir så mycket av annars.
Jag är - just precis i denna tid i livet- en väldigt lyckligt lottad människa och jag är medveten om att inget är statiskt, livet förändras. Men just här och nu; bra.
Njut av den fina dagen! 🌱🙏🏻🤗

Jag har en nostalgisk liten plätt på min arbetsplats där jag under de första veckornas nykterhet brukade dra mig tillbaka och bara… andas. Nån gång varje dag, Gör det sällan nu, men idag gjorde jag ett återbesök. Bara för att komma ihåg hur det var. Just det. Vad lite jag visste om hur det nykter livet skulle bli. Och vad lite jag vet om framtiden, men om jag någonsin skulle tveka så finns min en dag i taget- strategi alltid nära till hands. Kram 🤗

Idag hände något mkt ovanligt- jag sov till halv elva. Jag måste verkligen jobba med hjärnans gamla skelett som öser dåligt samvete över mig.
Och istället tänka; jag behövde nog det.
Kom till landet igår och mina planterade dahlior har klarat sig, liksom det mesta andra jag petat ner. Mina övervintrade pelargoner mår fint.
Min övervintrade man har haft min förkylning så han går mest runt och hostar. Idag är en sån där dag som vi brukar kalla ”idag får man göra vad man vill” låter knäppt kanske men ofta har vi grejer att ta tag i så ibland är det bara skönt att ha det sagt.
Idag blir en dag i trädgården men ljudbok i förklädet. Kan vara min favoritdag av alla.
Det blåser lite men dörren till ute står öppen. Den bästa tiden. När man aldrig vill stänga. Inte förrän man går och lägger sig.
En ljuvlig mellandag att få vara ledig.
Tyst i huvudet.
Igår var jag inne och läste hos @andrahalvlek för jag mindes inte hur det var innan hon slutade skriva.
Jag saknar henne massor. Jag saknar @kaveldun och @annabell (som kanske kommer tillbaka snart) Jag saknar lilla storm @stormenlilla. Och fler.
Alldeles onödigt, jag vet. Livet händer och pågår. Men ändå. Idag skickat jag extra tankar till de jag önskar tillbaka hit- snart.
Njut av dagen. Jag ska börja med kirskål…
Kram! 🥰

Låter spännande @tofu, jag är ju relativ novis på detta men undrar om fröna/plantorna får ljus/sol där inne?
Jag har förodlat och ska plantera ut imorgon. Idag har jag byggt torn av bambu + snöre. De sitter alla ca 20 plantor i en stor kruka så jag hoppas det ska gå bra att separera dem.
Ikväll googlar jag ”dahlia på friland” eller snarare rabatt. Har ett gäng kvar, några ska sättas i stora krukor, men de som blir över tänkte jag ska sättas ut i rabatterna. Det värsta är att jag ofta glömmer hur stora de befintliga växterna blir. Så blir det trångt..:
Att hålla på med trädgården är lite som när jag fick barn. Ideligen nya utmaningar och nya lösningar/lärande.
Idag har jag dock även hunnit med en halv bok + irritera mig på min man som jag tycker överdrivet sin förkylning så jag håller på att bli tokig. Men dealen är ju att man får göra vad man vill idag. Så jag ska inte gnälla.
Trött efter många timmar ute. Takes my worries away.
Tack också för ditt inlägg @vår. Det är som det är med forumvänner men ibland skulle man vilja skicka ett -BREV kanske? En blomma. Jag var bara tvungen att skriva lite om det. Dock väldigt viktigt att nämna i sammanhanget är ju alla kära vänner som är kvar efter så lång tid! 🙏🏻🥰 Jag glädjs varje dag åt @sattvas och @torns, @misslyckad, @vaknavacker- och fler!@charlie som dyker in ibland.
Alla de vidare fina liv som vecklar ut sig här. Tacksam! 🌸🌱❤️

Man får pröva sig fram @tofu
Jag har också upptäckt att det går att drömma stort när det kommer till trädgården 🌱 Jag vågar inte riktigt än- men känner att mycket är möjligt! Bara att våga. Chansa.
Inte många skulle säga att jag är rädd av mig men med åren har jag blivit mycket mer försiktig. Med drömmar. Med att våga.
Det har börjat komma tillbaka, mitt gamla sätt att våga och chansa- med nykterheten.
Har tackat ja till läskiga jobb, köpt en ny lägenhet, grävt land, fantiserar om nya.
Något jag gör lite mindre: träffar människor när det dricks. Jag är inte med på alla inbjudningar av lösa sammankomster som främst bygger på alkohol. Det är på sätt och vis ett pris som vid första anblick kan kännas smärtsamt.
Men jag har inget val. Insikten om det är bra.
Vi får allt när vi slutar dricka.
Vi måste släppa allt när vi slutar dricka.
Kram på er! 🌱🥰

@sattva det finns något talessätt du vet kanske- du måste ge upp ditt liv för att kunna vinna det? (Ska googla…) Det var Markusevangeliet:
”Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det”.
Vill kanske inte koppla min känsla så tydligt till ett religiöst tema men ofta finns något gammalt ordspråk i bakhuvudet när man letar efter ord för att formulera sig.
Jag tror dock att jag med tiden blivit allt mer övertygad om att kapitulation är nödvändig.
Alkoholen är en för svår motståndare. Bara genom att lägga ner vapnen, ge upp förhandlandet, försöka logiskt förstå ”varför” så går det att vinna kampen.
Ibland får man bara överlämna sig. Till tiden. Till hoppet. Till tillförsikten.
Tycker mig se så många som upplever detta i perioder. Det är ganska kraftfullt trots att det låter kraftlöst. Ännu en av livets (många) paradoxer. Njut av din dag 🌸🤗

Vilken jäkla aktivitet både här och där ute i verkliga livet. Vad det grävs, målas- ordentligt- och fixas.
Det är skönt och bra att ha något som engagerar när nykterheten är ny (och gammal).
Idag har jag försökt plantera ut mina plantor i sprängfyllda krukor. I duggregn.
För alla er som känner mig börjar ju också säsong krig mot sniglarna- olyckligt nog med en pacifist här i ena ringhörnan.
Har dock sprätt ut en massa ljusblått gift. Kastar dem jag ser långt ut på en äng. Med kraft. Men döda dem- klarar jag ej.
Snäckor är det främst. Och jag har hittat deras stora bostads-kvarter. Så nu ska det saneras.
I övrigt gör jag diverse ritningar över rabatter, ska plantera ner tomater innan vi åker hem. Köpt finjord.
Nu är kaffet slut och regnet har dragit sig tillbaka. Ut och gräva!
Kram kämparklubben! 🤗🌱🌸

Det stämmer @torn, körde snigel-Uber till skogs… 🚕 nu tror jag faktiskt jag kommer att skrämma dem med mitt ljusblå gift. Det var iaf dyrt… @sattva ja man vet ju det men känns lite barmhärtigt. Varför man nu vill vara det. Lite läskigt är det att lämna krukor och rabatter flera dagar när det ska regna flera dagar… forts följer är jag rädd 👵🏼🌱

Heja @sattva samma spänning som vanligen präglar detta konto 😍🥲👵🏼 @vår har som tur är endast någon enstaka svart snigel, de vågar jag däremot hacka itu. Är så rädd att de ska föröka sig… Och Hej @annabell, vi kör ihop.
Bra grej med sniglar - när jag inte ser dem så finns de inte. Skiljer sig från alkohol-skrället till en början, men tids nog 💪🏻
Hoppar ni alla haft en fin Mors dag och söndag 🥰🌸

Långhelg mot sitt slut, i huvudsak jobb i trädgård (med efterföljande ryggont) men också mycket vila, sömn, och ett avslutande barnkalas som tog musten ur mig.
Vi har ingen tradition av morsdag-firande (hände förr men nu är barnen stora) men fick fina blommor, och det gjorde mig glad. Men tänkte också på hur ganska dåliga vi är i vår familj att verkligen SÄGA vad vi betyder för varandra. Men men. Det kanske inte är så viktigt. Massor av kärlek finns här. Ska tänka på att bli lite bättre på att säga det med ord.
Börjar titta på Gina Dirawis program om existentialism för att riktigt pigga upp kvällen. Känner mig lite som när jag hade pms back in the days. Nu ska jag vila i min kropp. Kram kämparklubben 🥰🙏🏻🌱

Sov urdåligt. Tänkte jag kunde lägga mig utan min atarax men hjärnan gick på högvarv, sån snurr. Gick upp vid 02 och tog två tabletter- somnade nästan direkt.
Retar mig att min sömn är så lättkränkt. Som om minsta grej ger den en chans att protestera.
Gissar att mer tid behövs. Lite fler vanor av slaget varva ner. Ska fundera på det men idag blir det jobb från soffan.
Har funderat de senaste dagarna på att mitt sociala liv blivit mindre. Att det känns lite tråkigt. Sen pratade jag med en kompis som upplevde precis samma sak- pga pandemins härjningar. Så det var skönt, allt hör inte ihop med dricka eller inte. Jag ska inte klaga alls för det är massa grejer och festiviteter här i vår. Men de där lite mer spontana: ”aw, ses en stund på fredag efter jobbet”, det är det slut med därför att jag inte skulle prioritera att sitta på en uteservering och dricka cola zero när jag i första hand är trött.
Då vill jag göra ingenting.
Idag gäller jobb och en seg och försenad deklaration. Kram på er!

Jag känner inte riktigt igen mig, eller så känner jag igen mig. Inte lätt att förstå.
Har varit en aning låg, inte på jobbet- där rullar allt på och är väldigt kul just nu.
Men fritiden känns antigen hektisk- eller lite.. seg. Jag tycker att jag känt mig mer- kraftfull eller- glad? på senare år.
Funderar på om det är mitt vanliga- ursprungliga sätt att vara. Vissa perioder är lite lägre tonart. Ibland går det uppåt-uppåt. Funderar också på om det är utfasningen av min ssri som liksom slagit igenom. Om det är- slutspurten innan sommaren efter ett otroligt intensivt år.
Sammanfattade senaste två årens arbete på ett typ ledningsmöte idag och det var ganska. Ja, lite mäktigt kändes det.
Tänker att det kan vara helt som det ska- att landa lite då. Nu startas inte så många nya projekt- nu rundas det av och jagas in det sista. Mina tankar kring hösten har jag börjat formulera- för min värld är; i förändring och utveckling.
Jag är inte bra på att stanna upp, men nu har jag sagt till mitt team att det är precis vad vi ska. Sitta på den här platån och betrakta utsikten och äta matsäck en stund.
Och jag behöver säga det till mig själv. Jag är bra på att driva på, det är bra. Men lex @torn behöver jag också; vad känner jag för idag?
Och ikväll kände jag för att åka hem till min dotter- nysingel och lite låg. Laga stor gryta, tända ljus, torka av lite köksbänkar, sätta några rosor i vatten. Prata om Gina Dirawi-serien, prata om det obegripliga USA, förundras över att nu, nu är de ljusa kvällarna här. Det var en fin kväll.
Nu: rafsa fram kläder för en aw imorgon. Om någon undrar om jag överhuvudtaget reflekterar över alkohol inför de tillfällena så är svaret: aldrig, inte för en sekund.
Jag tänker på; vad blir det för väder.
Vem kommer, och att det blir kul 🌱
Godnatt alla 😍

Tack @sattva, du är en ledstjärna och jag har inte så där överdrivet många i mitt liv. Jag lyssnar på dig och litar på dig. 🥰 och tänker att det är skönt att få någon annans blick på sina egna förehavanden. 🙏🏻
@vår visst är det ibland bra att tala allvar med andra, inte sällan får man sig en insikt. Och så bra du beskriver detta med nedvarvningens nödvändighet. Tack till er båda för omsorg och kloka tankar 🌸🤗

Sommaren närmar sig- är kanske redan här, ledighet- mycket snarare än jag har fattat. Jag tar lite ledigt tidigt- så länge många är på plats. Sen jobbar jag ett par veckor- och sedan blir det gemensam familjesemester i Italien, första gången på tre år som vi reser tillsammans- och andra gången vi åker till detta hus vid havet där jag vilar ihop med barnen och de små 😍
Varit på mingel ikväll som var kul de ”vanliga” 2 timmarna, sen mattades mitt intresse. Jag tycker inte det är jättekul att stå och dricka, nån längre stund. Inget konstigt alls ju…
Min man anslöt och på vägen hem kände jag mig lite skuldmedveten att jag inte orkar vara mer kul… min man sa ”men hallå, varför ska man inte gå hem, det är vardag- klockan är nio, finns väl ingen anledning att stanna längre än så?”
Vad jag kan ha knäppa tankar- fortfarande. Vänner som jag lite grann glider ifrån, för att jag inte roas längre av det där drickandet. Känner mig himla nöjd och tillfreds med mitt liv. Men drick- tillfällena petar liksom runt nånting även om jag ALDRIG i LIVET varken vill ha, är sugen eller längtar efter berusning.. och jag vill inte avstå. Jag vill träffas och ha kul ihop. Jag KAN utan tvekan ha kul, men jag kan inte ha kul så lång tid.
Nytt mingel imorrn, blir en kortis utan tvekan. just detta tillfälle är 100% plikt och behöver betas av= jobb. Kram på er 🌱🙏🏻

Tack @majken, du har så rätt ju 🤗
Vaknar till en morgon av ösregn-spöregn.
Inte så himla dumt att ligga kvar en stund extra i sängen och dricka kaffe. Vår balkong badar.., tänker på alla studenter, skolavslutningar som närmar sig. Hoppas nästa vecka blir bättre.

Idag ser jag allt ur nyktert perspektiv 😊
Lite trött och låg efter ett år på högvarv- inte konstigt alls.
Inte road av längre än två timmars mingel- inte konstigt alls. Mingel ÄR för det mesta begränsat till två timmar… av en anledning. Bara de här alkohol- sugna människorna som inte bara kan gå hem, måste stanna och vänta in det roliga som sällan kommer. Det roliga händer ju nu och nu. 🤔
Dags att ta itu med dagen! Kram alla kämpar 🌸

Kul att höra om dina planer @sattva, Kanada står även på min önskelista. Tror det är häftigt på så många sätt och väldigt olikt USA där jag har varit en del under årens lopp.
Nu mot veckans mingel nummer två och jag är redo för två timmar stående… kram!

Idag gjorde jag något bra på inrådan av mina forum-terapeuter 😍 Jag tog liksom time off. La mig en stund vid lunch, vilade. Slappade. Slutade tidigare. Jag gjorde faktiskt mycket mer av det under mitt första nyktra år, jag vilade jämt! jag behövde ofta vila flera gånger om dagen! Jag var så förvånad över alla tupplurar, alla pauser och stunder på soffan. Men åh, vad bra det var! Glömt bort hur man vilar men gud vad jag ska komma ihåg det från och med nu!

Mvh/utropstecken-tanten 👵🏼

Hörni det är ju något väldigt fint och friskt i att få så mycket hejarop för just vilan! Vi är många som slarvat genom åren- min främsta insikt under första året nykter var som jag skrev- detta aldrig sinande behov. Jag hade under så många år- druckit då jag istället var trött. Det har varit en stegrande process där jag till slut aldrig visste vad som var baksmälla- eller trötthet- så jag drack.
@torn- ja ett jäkla surr var det kring dessa pauser, av nostalgi kan jag så berätta att jag även idag (och igår) somnade raklång på soffan på eftermiddagen. Höneblundens återkomst 🐓🐓😍
Helt enkelt därför att jag varit mer observant- så tack alla för viktiga påminnelser 🙏🏻
Vi kom iväg sent till landet men när vi körde vår lilla väg fram till huset, solen sken och fåglar i skyn, tänkte jag att om jag varit präst skulle jag sett detta som en hälsning från gud. Jag är bara halvreligiös, jag tänkte att det är som en stor fågel från himlen dyker ner här och doppar sin vinge och liksom förtrollar allt här och nu.
Nu sitter vi ute, läser tidningar, tar ett glas (cola) Hällregnet har gjort att mina växter frodats- och mitt exklusiva snigelgift tycks ha gjort det som var tänkt. Inte ett enda spår av dem. Dahliorna- växer, mina små sådder inomhus av olika vallmo- mår toppen. Pelargonerna har börjat blomma i köksfönstrena.
Fåglarna har fest, sånt snack!
Och så är luften hög och stilla.
Fint som bara den.
Njut av er kväll! Kram 🥰🌸🦄

Vilken rörig dag, den stors fågelns vinge hade lyft. Stressig morgon, iväg på lunch + firande av vän. Människor och långbord, musik, mat. Trevligt och allt men också tröttande. Hem för att imorrn hjälpa barn med flyttbestyr, som sedan visade sig inte skulle bli av. Irritation.
Mitt i detta hörde jag av min tidigare, ja vad säger man om nån som jag varit allt mellan besatt och förälskad i. Men också så arg och vansinnig på- och det under många år. Opålitlig, kanske skulle jag idag tolka hans beteende som en störning. En sån som vill mest när man tröttnat på att vänta på besked.
Han hör av sig ibland. Nu ville han ses. Som NU. Så ser inte mitt liv ut. Dessutom har jag slutat med otrohet. Jag tror inte han ville fika 19:30 en lördag.
Han kanske var; ensam hemma (högst troligt) full- nej det är han sällan. Uttråkad, antagligen.
Men även om jag säger; nej vi ska inte ses nu, men kanske fika nån dag.
Så rör det upp gammalt jox. Och min puls. Det stressar mig. Gör mig osäker.
Men ändå är det som jag i det här fallet tror att jag kan ”ta ett glas” för grejen är att jag INTE vill bli full på honom, för det är jag på det klara över.
Är jag det?
Ja men jag är det.
Har varit på det klara över så många - år.
Vi har blockat varandras telefoner i åratal. Gjort slut tusen gånger på ALLT- inte setts, inte hörts.
Men så denna vår: dessa flera gånger störningar i min atmosfär.
Kan inte gå till botten med det här mer, all kraft att gå till botten behöver jag till annat och jag vill inte ha min atmosfär grumlig. Av hans; vilja ses nu? Går ej. Vill inte.
@annabell brukar komma ihåg att jag i vintras brukade kalla min man, för min ”stegehållare”
Han är det. Och allt det andra.
Jag skulle säga att denna man som kommer farandes i mitt liv och pratar språk jag inte förstår- är en sån som puttar stegen ut från bryggan innan man ens hunnit känna hur kallt det är i vattnet.
Jag vill inte ha det med vad är det då som gör att jag så många år senare inte får ut mig:
Ring mig aldrig mer, stäng av mitt nummer, inga sms eller vita meddelanden i tråden som är dold.
Hör inte av dig, det distraherar mitt liv.
(Vill människor ha sina liv distraherade? Det verkar så ibland.)
Denna feta valnöt till tankenöt ska snarast knäckas. Nu godnatt! 🌺

Men alltså tack @sisyfos, @vår @kennie @sattva @torn @tofu
Kan liksom inte härbärgera allt detta fina + omsorgsfulla. Säger upp alla terapeuter.
Ska läsa igen (och igen) och som så ofta med komplexa ting i livet behövs många olika synsätt. Det är ju det vi håller på med här, vänder och vrider.
Det sjuka är att jag i kontakt med denna person kan känna mig- full. Vaknade i morse - nykter i skallen.
Jag har ofta tyckt att den relationen påminner mig om mitt alkoholmissbruk. Jag undrar ofta varför han hänger i- jag hänger i, om än så sällan och i de allra flesta fall kring jobb. (Det börjar alltid där; Han: ”kan du hjälpa mig med en jobbgrej”)

Nu har min barista och stege-hållare bjudit på frukost och nybakade croissanter från bageriet. Landar (igen) i detta mitt liv.
Förunderlig är människan och det är både jobbigt och fint!
Tack för er kloka input, betyder allt ska ni veta. Kram 🥰

Tack @varafrisk
Det känns faktiskt rätt naturligt att dela med mig av lite små-modiga saker här.
Jag skäms inte. Jag tänker att om vi alla var rationella varelser som bara tog klok beslut så skulle forumet inte behövas.
Och vad man än landar i det nyktra livet-så vet vi alla- att vi haft många perioder av att agera mycket motsägelsefullt. Såna är vi.
Våra behov är inte alltid synliga för oss själva, våra drivkrafter kan ligga djupt under trädens rötter. Så småningom, och med lite livsmod- som behövs för att leva- brukar vi få syn på oss själva och förståelsen för vilka vi är.
Men ansvaret likväl ligger ju hos mig.
Det kan man aldrig förhandla bort.
Så en mjukhård linje mot mig själv, och alla fina inlägg här i min tråd gör att jag har enklare att säga det som måste sägas.
Önskar er alla en fin dag! 🤗❤️

Avsked pronto, ja nu verkar vederbörande inte vara på jobbet, han kanske sagt upp sig @rehacer 🙏🏻 Ska åtminstone inte ringa in honom på något enda pass…

Men apropå pass. Har jag haft ett par ordentliga såna i trädgården denna helg, så skönt. Rensat och rensat. Satt ner alla återstående dahlior, planterat nytt i min ”rabatt under ombyggnad”, två ledsna rosor (nyplanterade) dessvärre men hoppas att de tar sig. Rensar i perennrabatterna, och även där satt lite nytt samt inspekterat sånt jag satte förra året och som verkar ha överlevt kalla vintern.
Satt ner gurkor och tomater, några tomater väntar jag med tills jag vet att jag kan vattna ordentligt. Vattnat små träden i mina ekfat.
Förra sensommaren hade jag en timme med en duktig trädgårdspersom som tipsade om några av de här sakerna.
När jag och min man åt en ganska spartansk middag innan vi åkte hem sa jag att det är häftigt att sätta upp mål, och sen göra. Så har det varit också på mitt jobb de senaste åren. Att jag kan få ett uppdrag - som först låter nästan omöjligt, men sen vet jag numera- hur man gör saker en bit i taget. Och att det blir coola, fina eller ibland oväntat bra saker. Det är på många sätt ett nytt sätt för mig att- göra. Att ha en målbild. Att ta mig dit. Jag har hela mitt liv levt utan några som helst uttalade mål eller målbilder. Att jag alltid strävat på, men aldrig riktigt vetat åt vilket håll.
Ska använda mig av denna lite nya kunskap, se hur kan kan tillämpa den på annat.
Nu ska jag tillämpa förmågan att gå och lägga mig. Min förmåga att somna är inte den bästa just nu. Jag kämpar på.
Allt är inte perfekt, inte som nykter heller.
Men jag slipper somna i soffan, vakna med ångest över hur många extra glas det blev för att somna. Om jag återanställt the real tjatterfjanten.
Allt det slipper jag. Det gör mitt liv i någon mening uppriktigt och ärligt. Och det räcker för nu.
Kram 🌱

Lite skoskav- livs-skav. Lite sådär som jag varit ett par veckor men eftersom forumet bjuder mig på gratis rådgivning tänker jag på det ni klokt skriver. Det tar mig tillbaka till verkligheten.
Ibland är det som mitt glad-glada är en liten ettrig hund som står innanför ett staket och ändå inte vågar sig ut fastän grinden står öppen.
Kanske är jag den ettriga hunden som inte begriper att gå ut och se mig omkring (nu pratar jag inte om tjatterfjantar)
Se mig omkring i livet.
Jag VET att den här känslan är en sån jag hade hinkat vin på. Det säger jag inte för att jag över huvudtaget överväger tanken- utan för att jag liksom- stora delar av mitt vuxna liv har jag hållit på och ”piggat upp”.
Varannan dag- motgång- vin, smålåg- vin, lite tråkigt- vin.
Jag har konstaterat det förr men just idag känner jag mig rätt provocerad av mig själv.
Smålåg, tråkigt, mellandagar. Varför har jag trott att de sakerna inte gäller mig att hantera? Varför jag jag tyckt att ett rimligt sätt att hantera känslorna- är att dricka mig halvfull.
Det gör mig arg, retroaktivt.
Såklart att så småningom blev det mycket tuffare saker att hantera. Det var lite smålåg utan svindeppig.
Allt förvrängt. Och jag kan inte riktigt förstå, varför jag hamnade i det.
Nån sorts ovilja att stå ut, fastän jag är rätt så bra på att stå ut.

Idag uppenbarade sig också en känsla av att ledigheten snart är här. Många grejer innan dess.
Middag med hela mitt jobbgäng- hemma- imorgon. På lördag tar min dotter examen och ska firas. På kvällen är det en stor fest.

Jag vill sitta under mitt äppelträd och dofta på min kaprifol. Jag vill också- ta på mig en fin klänning och en väska jag sparat till ett ÅR, och gå på fest, vara fin, dansa- ja det längtar jag också efter.
Blir inte klok på mig själv och det är lite skönt för även om jag kan känna mig arg på mig - för det här jävla drickandet- så har jag inte direkt tråkigt.

Idag ringde min dotter och frågade om jag kunde rycka ut och hämta ett av barnbarnen. Det var så fint. Att sjunka ner i den där närvaron. Gå på Ica en halvtimme. Laga lite mat. Lukta i håret på en pinnsmal 8-åring som har hela kroppen fullt med spring.
Ja, då strömmar allt meningsfullt genom mina igenkorkade ådror och, ja det blir stilla och lugnt och bra.

Kram 😍och jag säger inte förlåt för det är ju min tråd, så jag skriver på bäst jag vill.
Något med det här behövde skrivas. ✅🥺

Bra dag idag, lagat stor middag för många, det gillar ju jag. Väldigt små mängder vin gick åt, skönt, och disken gick på nolltid, minns att jag hållit på med disk och städ efter middagar- som tog en evighet.
Drack alla slattar, så äckligt.
Haft en period av väldigt svårt att sova. Uppe i varv. Mailade min gulliga doktor på 1177 som nu skrivit ut ett recept imovane, så att jag får sova de här veckorna innan semestern. Ska hämta ut imorgon.
Blir lite låg av gamla mönstret svårt att komma till ro- och vad det brukade innebära. Men jag känner också- på något lite ogripbart sätt- att jag behöver komma igenom och att det har någon mening och betydelse som jag inte riktigt ser just nu.
Jag är så uppe i mitt på något sätt.
Mitt jobb, mina blommor.
Mina kollegor. Barnen och vänner såklart. Jag hittar inte riktigt in i den här två-samvaron som jag brukar och då tänker jag inte på sex utan på den där vardagliga närheten. Teamkänslan, vara två om allt.
Jag tänkte försöka att inte kasta mig snabbt igenom den känslan eller det tillståndet utan utforska vad det kan vara. Jag tänker att det handlar mycket mer om mig, än något annat.
Växlar ner lite inför sommaren nu. Tankarna trögar sig lite och det är okej. Okej okej, som @andrahalvlek brukade trösta oss med.
Kram alla kämpar 🥰

Det är sant och viktigt @sattva och jag försöker att ha lite tålamod med mig själv och mina tankar och göranden. Och liksom vara i mellandagarna. Det måste ju vara något som exakt alla med alkoholproblem har haft svårt med. Och det provocerar mig oerhört- ett så väldigt ocharmigt drag.
Mitt eget hanterande alltså.
Idag har jag tagit halvdag semester. Ska hämta på förskola 1 och gå på avslutning på förskola 2. Imorrn bitti är det skolavslutning.
Jag har som en fantom-smärta att jag redan nu tänker att jag kommer att vara bakis imorrn, för alla dessa sommarfester- och därpå skolavslutningar. Men nu är ett annat liv.
Trots alla små bekymmer (vikten, den uteblivna träningen, tjatterfjant-snurr) så känner jag mig rätt stolt över mig själv. En viktig känsla. Som man genomgående förnekar sig själv när man dricker.
Ett sorts- självhat skulle jag kalla det så här i efterhand. På egen hand, och gång på gång skapa förutsättningar för att bli besviken och arg på sig själv.
Jag har nästan slutat med det. Är sällan arg på den jag är. Sällan irriterad som förr- de tillfällen jag inte orkade.
Jag tar med mig dina ord @sattva- sann och ärlig och göra så gott jag kan.
Nu ut i syrenernas tid. Kram 🤗🌸🌱

Tack @natalia, passar extra bra för mig som inte har en enda tatuering- än så länge.
Jag tror inte på något öde, nä. Jag tror vi är små myror och det är alldeles för anspråksfullt att tänka på ödet i det sammanhanget. Livet är orättvist. Finns så mycket slump och om vi för ett ögonblick trodde att livet var rättvist- vad har vi gjort för stordåd för att hamna i den rikaste skärvan av världen, där fred råder. Där svält inte förekommer. Nej, för mig är det en slump. Däremot tror jag på tillitens kraft- mer än någonting. Tilliten kan bära när vi inte kan gå. Tilliten kan bygga nät under oss- när vi faller.
Tilliten är liksom ”the leap of faith” som Springsteen sjunger.
Jag tar med mig dina fina tatueringar och ska vårda dem väl. Tack 🙏🏻 😍

Jag gjorde en cool grej idag och varnar alla för ett eventuellt långt inlägg.
Tjattefjanten i mänsklig skepnad har hovrat här över mitt kvarter. Och jag har förvisso stängt ett fönster men inte låst om mig.
Läng historia något kortare, så skulle vi ses på stan senare ikväll efter en tidig jobb- middag. Jag sa (lamt) att det verkade lite krångligt för honom som har en bit att åka. Å andra sidan har det gått år sedan vi sågs- under alla (många!) år jag känt honom har det aldrig gått så lång tid utan en lunch, fika.
Och helt anständiga sådana har också förekommit men jag har alltid känt mig som en loose canon när vi ses, att jag aldrig riktigt vet, och att jag aldrig kunnat lita på mig själv.
Detta oroade mig. Ses. Kväll.
Inatt drömde jag om ormar, många.
Det var en rätt obehaglig dröm.

Vaknade i morse och hade fått fråga om vi kunde ses hos honom istället, senare ikväll. Och jag skrev att det är något vi måste tänka över noga.
Jag iallafall.
Sen tänkte jag på allt som hänt med mig de här åren.
Att jag inte är densamma idag.
Att jag blivit starkare och stoltare.
Att jag tänkte mycket på vad det skulle innebära för mig (ångest, ånger, för att nämna några)
Och jag tänkte på alla gånger jag fuckat upp min hjärna genom att hitta kryphål för att legitimera olika saker.
Och hur ingenting är förändrat - med honom- men jag, jag är förändrad.
Jag tänkte på alla gånger jag sätter tyngd i på de egna individuella besluten. Betydelsen.
På agensen som TI skrev om. På ord som stamina. Resiliens.
Vad det innebär att lämna någon, kanske snarare något- bakom sig.
Något som varit som en tjock skalpell inne i kroppen men som ändå:
”ja men vi gör det en gång till trots blodförlusten”
Och från den plats jag är nu.
Såg jag bakom de där skuggorna. Kan inte beskriva det bättre. Såg att det var ljust där det hade varit mörkt.
Och så skrev jag ett svar som var uppriktigt och tydligt. Snällt. Jag är inte arg.
Att nej, vi ska inte ses.
Det blir inte bra.
Vi ska inte ses hos honom och inte boka hotell. (Förslag 2)
Imorgon, allra senast, blir det riktigt dåligt.

Och när jag hade gjort det kände jag en otrolig befrielse. Frihet. Som att livet börjar om efter de här veckornas inre - panik- över att inte veta var det finns en väg ut.

Men jag kan öppna vägen ut och stängs vägen in till mig för att jag bestämmer.
Det är stort för mig. Har inte med situationen att göra- egentligen.
Har mest att göra med kraften i att känna sig kapabel att bestämma över mitt liv.
Allt det vi ofta pratar om här.
När man blir nykter så sätts processer igång på olika plan man inte ens har nyckeln till, till en början.
Och det känns fint och spännande.
Just saying om du orkat läsa så här långt.
Kram. 🌹
Nu ska jag planera för helgen med min stege-hållare och tacka mitt inre kompass för att jag slipper vakna imorgon med bitter smak av lögn. Och ett överdrivet gott humör för att släta över den där skammen.

Tack snälla @sattva @tofu @annabell och @vida, jag blev väldans GLAD att läsa det ni skriver där detta är ju inget jag delar kors och tvärs- jag har ju fina vänner som har koll på det mesta i mitt liv. Men dels är jag inte bra på att be om hjälp eller stöd, för jag har alltid odlat rollen att vara ”on top of things”. Jag löser på egen hand- det mesta. Men att lösa någon på egen hand, utesluter ju inte att man (jag) behöver stöd och pepp och förståelse för diverse egenheter.
Men jag har känt mig väldigt hjälpt av er. Det är fint, tack igen 🌸

Nu är lunchtid = förflytta sig från stan till landet. Lyssnar på Alex o Sigge. Sista tomatplantorna i bakluckan. Imorgon tar en av mina döttrar sin examen efter flera års studier. Så stolt över henne.
Önskar er alla en bra dag, fredagar kan vara jobbiga för de som är i loppets första etapp. Det går över. För hjärnan lär sig så småningom att skapa må bra-hormoner helt på egen hand, men behöver lite tid för att förstå. Kram! 🌱🌹✅

Bra om vi kan inspirera varandra @te! En nedsatt klack är sällan en för mycket! 😍

Söndag! Vilken helg, så mycket roligt och trevligt, firat vår underbara dotter som pluggat så hårt i flera år och som nu är klar. Det var härligr att samlas och hon hade fixat och ordnat så fint. 🙏🏻
För oss bar det sedan vidare med båt ut i skärgården för en stor 60-årsfest med extra allt. Jag hade så kul! Jag hade roliga samtal med mina bords-gubbar, sedan var det väldigt mycket dans, kaffe i trädgården, det var en ljummen kväll, som övergick till natt innan vi åkte båten tillbaka hem. Körde långsamt in mot stan. Det blev en korv på 7-11 innan vi stöp i säng vid 03. Jag lovar att det var flera år sedan jag var uppe så sent pga annat än mina sömnproblem…
Nu är vi åter på landet och jag har en känsla av att vara bakis- men utan några av de negativa delarna. Lite lagom trött och lat, lite ”idag behöver jag inte göra nånting”, förutom ligga i soffan och läsa ikapp bokklubb-boken 😱

Att sätta ner klacken och ta kontroll över mitt liv och vad JAG vill och vad jag numera (sedan länge har jag iofs vetat det) mår bra av.
Och viktigast: agera efter det.
Det var faktiskt som att öppna en sluss, där glädjen hade fastnat en period.
Att ha en tjatterfjant som stör- och att själv störa tjatterfjanten pga övertalning att ”en lunch är ju inte farligt” påminner väldigt mycket om alkoholens beroendeproblematik. Det är helt klart så.
Note to self.

Från där jag ligger nu (soffan) kan jag se diagonalt tvärs igenom vårt kök och ut i trädgården genom den öppna dörren.
Det är en stund av nåd. Äppelträdets grenar. En gammal lada längst bort.
Det är alldeles tyst.

Nu ska jag tänka en stund på det storartade i att få finnas, att få gå på fest, att få tjuvröka en cigg (inga halsbloss för denna tant). Att det är söndag, och att inte vara jagad- vilket jag ofta är. Sällsynta stunder för mig, såna här.
Önskar er alla en fin eftermiddag och kväll 🥰💪🏻✅

Tack @vår och tack för att du tar dig tid att skriva, du har mycket att hantera 🙏🏻 @geggan, jag har sovit halva eftermiddagen idag, somnade som vore jag bakis. Jag tycker att det går hur bra som helst med middagar (man får anstränga sig lite extra kanske?) dansa är ju dessutom roligare nykter. Min svårighet i sociala sammanhang är mingel som pågår länge. Det tar på krafterna att börja om- och börja om- olika samtal med olika människor.
Men att jag skulle tappat min sociala förmåga stämmer inte, men det har tagit lite tid för den att komma tillbaks. Man får ha tålamod med sig 🥰

Jaa @sattva, det har jag verkligen! Och helt rätt- alldeles snart semester.🤗 Det känns i hela kroppen som är satt i något varva-ner- mode. Är ganska så trött efter det här året och i stort behov av ledighet, något som hör mitt arbete till är att ständigt vara ganska pressad- och att vara i omställning = jag behöver själv driva på och vara motor för att det ska gå lite snabbt.
Så måste det vara, men det tar på krafterna. Men jag ser verkligen fram emot att få dra benen efter mig. Och inte minst, att få resa iväg med familjen och få umgås med dem på ett väldigt avkopplande sätt. Bada, äta middagar vid långbord. Läsa böcker med barnbarnen. Gå upp tidigt och fixa kaffe.
Men allra först en vecka med rätt intensivt tempo och diverse kvälls-aktiviteter.
Klippning! Mitt hår har blivit bjussigt som bara den, växer så det knakar.
Ha en fin dag, forumgänget! Kram 😍

Idag har jag varit med om något mycket oväntat. Jag var kallad till möte till min högsta chef, pga stor organisationsförändring- som jag känt till en tid. Jag har ju haft några väldigt bra år, med goda resultat och funderat över om detta skulle innebära en annan/ny roll.
Men tvärtom så (om jag fattat rätt vilket jag tror att jag har) skulle den nya organisationen betyda MINDRE ansvar och utveckling - samt en ny chef.
Jag blev så ställd att jag inte visste vad jag skulle säga. Min tidigare chef fångade upp, vi tog en kaffe, jag höll mig från att börja gråta men kände mig så arg.
Sen gick jag hem.
Jag tror att jag ska säga upp mig nu.
Jag tror jag ska våga det, något jag tänkt på till och från- men de senaste åren har varit så himla fullt upp- och roligt.
Men plötsligt känns det som att det är dags, med tanke på den nya organisation som jag (förutom en viss degradering för mig) inte riktigt tror på.
Jag har lovat att inte göra något i affekt, så det ska jag inte. Men jag tar semester från idag, gör såklart allt jag ska och sätter ingen i sticket. Men förutom det. Ledig.
Gick hem genom stan. Faktiskt lite i chock. Men nu har allt lugnat sig lite och jag tror att det kanske är helt rätt. Att det kan bli en chans till något nytt.
Ville bara kika in och säga att man inte blir så rädd av sig när man är nykter. Kram 🥰