Hej!

Reggade mig här idag, detta blir mitt första inlägg. Jag är en man i Stockholm, 36 år, varannanveckas-pappa till ett litet barn.

Nu börjar min resa. Jag har i många år funderat på att lägga ner alkohol helt, och den 4:e januari nu tog jag äntligen det beslutet. Nu börjar en kamp antar jag.

Jag har ända sen jag flyttade hemifrån i 20-årsåldern grundat, tagit det lungt med öl hemma först, för att sedan på fyllan och villan ramla runt på stan. Dvs, jag har aldrig haft ngt motstånd mot att dricka själv.

Alkohol har för mig varit två saker, dels en fantastisk resa att sitta hemma och lyssna på musik, se filmer och allt sådan blev fantastiskt tillsammans med alkohol. Nästa del har varit att träffa kvinnor, vara på krogen, vilket jag alltid behövt alkohol för att "klara av". Inser hur dumt det låter, men även idag är det största argumentet mot att sluta med alkohol att jag inte kan göra sånt på krogen som jag är "van" vid.

Dock har detta inte varit problemlöst de senaste åren. Kvällar på krogen har alltid slutat vid 7-tiden på morgonen, även fast jag haft familj. Jag har aldrig ngt problem att fortsätta dricka direkt på morgonen, eller vid 12 när jag vaknar igen. Har jag haft chansen så är 2-3 dagar inget konstigt alls med konstant ganska rejäl fylla. Första dagen är typiskt på krogen, dag 2-3 är hemma i sängen med musik och filmer.

Jag har aldrig blivit aggressiv eller så på fyllan, men en hel del konstigheter med att bli utslängd av vakter, en gång fyllecell, konstiga sms, och annat skit har förekommit.

Abstinens och bakfylla har blivit otroligt plågsamma de senaste åren. När jag gjort en av mina 2-3 dagars fyllor så tar den nästan en vecka av panik, ångest och svettningar, innan jag återigen känner mig stark och börjar bli sugen på "fest".

Dessa 3-dagars grejor har gjort att jag ibland tagit ledigt från jobbet, ofta planerat för dessa och avbokat grejor med vänner. Senaste året har jag skruvat på mig för all planering inför ledigheter för att jag istället tänkt på hur jag ska få till dessa dygn.

Dessa dygn är verkligen bland de bästa jag vet, när jag är där. Därav rubriken på detta inlägg.

Det händer även att jag druckit en del när barnet somnat, och nu när jag ensamt har hand om barnet är det ju givetvis helt galet. En av anledningarna till att detta måste upphöra.

Jag har flera gånger under de senaste åren trappat ner till ett måttligt drickande, men det har varat ett par månader innan jag är tillbaks till en 3-dagars grej igen.

Nån sorts vändpunkt kom nu kring nyår, då jag drack måttligt under hela kvällen med vänner, men när jag kom hem fortsatte jag i betydligt högre takt nyårsdagen, den 2:a och den 3:e. I ångesten och tankarna efteråt hittade jag denna sida, och efter ha läst ett par dagar här tog jag beslutet.

Nu slutar jag dricka helt.

Vet inte om det kommer vara hela livet, men på överskådlig framtid ska jag ej dricka alkohol. Jag läste någon här som sa att efter ca tre år upplevde hon att alkohol inte längre upptog något av hennes tankar. Dit ska jag.

Tack för att ni alla skrivit era berättelser, nu börjar jag också min resa.

Dag nr 11 idag.

jonteper

Vad jag känner igen mig! Har bara en månads nykterhet bakom mig, men oroligheten av sociala sammanhang som jag haft som "nykter" dagarna emellan berusningen har stort sett försvunnit. Mera att det hålet som jag haft inom mig som jag fyllt med alkohol, har blivit ett tomrum som jag fyller med meningsfulla saker, som bara att umgås med folk, göra saker med barnen, ja listan kan säker göras lång och jag hoppas att det förblir så.
Härligt att läsa att du känner så fortfarande. Lite orolig är jag att den känslan försvinner med tiden, men när jag läser vad du skriver fredde så ger det mig hopp för framtiden!

ha det gott!
jonteper

Gurra

att läsa om dina erfarenheter. Håller med jonteper om att du ger hopp att den fina känslan jag har nu inte ska försvinna. Snart är det tre veckor sedan jag satte på korken, och det är ingen överdrift att påstå att jag känner en slags lycka varje morgon jag vaknar och njuter av att bara vara nykter och klar i huvet. Visst tänker jag ibland på alkohol, men precis som du ser jag den som en riktig fiende, och bara en gång har jag haft ett slags sug att vilja dricka mig redlös, men det gick fort över. Normaldrickare varken kan eller vill jag vara. Till helgen ska jag på bröllop, det ser jag som en utmanande strid med hr alkohol som jag är helt säker på att vinna. Och jag ska njuta mer än vanligt på söndag morgon när jag förmodligen är en av få som vaknar med ett klart huve.
Ha de
Gurra

Jag funderar på en grej, detta med att sluta helt och hållet med något som man inte gillar i sitt liv.

När det gäller alkohol tänker man ofta att det är ett nödvändigt ont, att sluta helt för att man klarar helt enkelt inte ens lite alkohol.

Nu när jag upplever så stora fördelar av att sluta helt, så tänker jag ibland att vänta nu, detta är inget nödvändigt "ont", det är ju helt uppenbart en fantastisk strategi.

Då är frågan, finns det andra aspekter i mitt liv som skulle må bra av samma strategi? Dvs, finns det störande moment/handlingar/händelser som jag försöker hålla nere, som jag helt enkelt borde utplåna helt i stället?

Mitt första exempel blir en person som hackar en del på mig, som jag trots allt behöver samarbeta med och som jag tror mig kunna hantera hyffsat. Jag tänkte idag tanken att nej, det får vara, jag ska prova total nollkontakt med denna person, och se vilken känsla/effekt det får.

Ett andra exempel är prylar hemma, saker som jag städar, står i vägen och som jag tänker att jag någon gång ska rensa i. Nu tänker jag dessa ska BORT från mitt liv.

Det jag tänker är att 100% rensa bort något obehagligt i livet har större effekt än vad vi först tror. Små saker i livet påverkar oss mer än vi tror. Talesättet om att det är det lilla som betyder något är sant både för positiva och negativa saker tror jag.

Dag 256 för mig idag, jag mår bra mina vänner!! :) Hur mår ni?

Precis så...blev det med mitt liv, en total förändring, och den pågår fortfarande...
Jag brukade tänka så här, jag har nu tagit bort alkoholen som fördärvar mitt liv....
Men inte tagit bort orsakerna till varför jag skulle behöva välja att dricka...

Det finns anledningar till varför vi väljer alkoholen, jobbet, förhållande, ekonomi osv...
Jag har kollegor som verkar inte ha lämnat sandlådan ännu, det pågår ett ständigt krig här på min arbetsplats, och ja det är i grund och botten... skitlöjligt...
Men jag kan inte komma ifrån att jag påverkas av det, man dras in i deras intriger osv..
Det tar skitmycket energi ifrån mig och de uppdrag jag har...
Helst skulle jag vilja ställa mig upp och skälla ut dem, eller ge de på käften, de förtjänar detta.
Ledningen är naturligtvis med och underhåller på detta sätt påfrestningarna på jobbet...

Jag har lärt mig att inte delta i deras diskussioner, och håller mig helt enkelt borta ifrån de värsta personerna på min arbetsplats, inte för att jag "fegar" mig ur, utan för att jag helt enkelt inte mår bra av deras sätt att vara som människor...
Jag vill tränga undan alla orsaker till att jag skulle vilja ta mig ett glas..

Mitt familjeliv har också förändrats, jag har slutat vara så förbannat "manlig" och visar nu betydligt mer av mina känslor, och jag får vara ledsen och erkänna nederlag...
Jag är inte "bäst" längre helt enkelt, och det började med att jag erkände mitt nederelag med att inte kunna hantera alkoholen längre, det blev en början på mitt stolta leverne...
Jag vill tränga undan alla orsaker till att jag skulle vilja ta mig ett glas..

Jag håller också "utsugarna" på avstånd, och då menar jag inte ekonomiskt utan känslomässigt,
hur många vänner har man inte som bara tar och tar och tar, aldrig ger något tillbaka?
Det blir mycket rättvisetänkande och/men det har funkat för mig, det gör mig förbannad och det får jag energi ifrån, och det höjer min egna självkänsla...
Jag vill tränga undan alla orsaker till att jag skulle vilja ta mig ett glas..

Jag har också dematrialiserat mig, har haft massor av släng-projekt, vinden, garaget, arbetsrummet osv, är en sådan person som sparar på en massa-bra-och-ha'-prylar, men sedan aldrig använder det.
Och råddigheten tynger en, det ligger prylar precis överallt, och man vänjer sig med det, fy!
Jag förflyttar grejorna från ena platsen till andra, men det åker iväg en massa skit också...
Jag vill tränga undan alla orsaker till att jag skulle vilja ta mig ett glas..

Har försökt förklarat för grabben att man måste omvärdera saker i livet...
Ett playstationspel på rea för 200 spänn som man inte använder är betydligt dyrare än ett spel för 600 kronor som man spelar varje dag, men jag har svårt att leva upp till detta själv..

Så fortfarande så sker det en förändring inom mig, jag ifrågasätter saker mycket mera idag...
Jag stannar ofta upp och känner efter...hur mår jag av detta?
Och är det NÅGOT som jag bryr mig om, så är det att försöka fortsätta må bra, alltid...
Och det involverar precis allting, nykterheten var bara en början, resten fortsätter...

Och jag ångrar ingenting, att börja bry sig om sig själv, borde jag har börjat med mycket tidigare...
Herregud, mer än halva livet har passerat för mig och jag har bara låtit det gå vind för våg,
idag bestämmer jag att det ska ha en mening och att det ska ge mig något tillbaka...

Och det kan vara så små ting som att bara stanna upp, ställa sig och titta på svalornas flykt, och bara ge sig tid till att njuta av det, imorgon kan man vara död och då skulle man ha varit förbannad om man inte hade njutit av livet också, utan bara genomlidit det med kval hela tiden...

Det blir lite av en pånyttfödelse och nu ger jag andra halvlek en större mening med livet,
och där ingår inte alkoholen....alls...

/Berra

Som människa har vi en hel del behov. Många uppenbara som att andas, äta, och sova. Och en hel uppsjö av andra mer eller mindre uppenbara behov.

Jag tror vår drift att agera är ett behov precis som alla andra. Dvs, vi har ett behov av att agera för att tillgodose andra behov. Detta ät något som gör sig påmint när vi känner tristess eller tomhet.

Detta behov kan tillgodoses på flera olika sätt antar jag. Dels kan vi ju så klart göra något konstruktivt, eller så kan vi komma tillfreds med känslan. Detta är väl det "bra" sätter att tillgodose. Sedan kan vi ju undvika känslan, det uppenbara genom att dricka alkohol, men även kanske genom att äta i onödan, se filmer eller förlora sig själv i ältande eller fantasier.

Om man lär känna sin drift att agera, kanske man kommer närmare anledningen till varför alkohol tilltalar dig?

Dag 291 idag.

Tankar på hur ruset var kanske kommer en gång i veckan nu för tiden. Jag jobbar mycket fortfarande med skilsmässan och den praktiska vårdnaden om barnen. Var på tax free här i veckan när jag reste, tog ett varv bland alla spritsorter... Minns så väl känslan av vad en hel flaska whiskey kan göra, få mig att sova och drömma i 24 timmar minst.

Men spärren är stark, jag känner mer sorg för hur mycket av detta gift som säljs, sorgsenhet över den lycka jag förut kände för att jag kunde köpa en hel liter konjak för nästan 200kr billigare än hemma.

Jag doftar på rödvinet mina vänner dricker ibland. Fy satan vad starkt och obehagligt det är. Vet inte om det är mitt mind-set som framkallar reaktionen, eller en kombination med att kroppen faktiskt reagerar på giftet.

Min tro att allt positivt man kan uppleva med alkohol, kan man uppleva dygnet runt om man är villig att lära sig det. Jag tror faktiskt på det, och känner det. Känner mig som en rymdvarelse i samhället då alla som jag nämner detta för avfärdar mig helt och hållet.

Tack vänner för att ni är här, styrka till er alla.

du skriver och delar med dig. Du är i alla fall inte ensam rymdvarelse även om vi är en minoritet - fint att vi har vår gemensamma plattform här på forumet. Du ska vara mycket, mycket stolt över dig själv! / mt

UnderIsen

Hej Fredde-s!

Dag 2 idag.
Har en bra bit kvar till dag 291, men blir stärkt av att du verkar ha lyckats. Tacksam för att du skriver och berättar - det hjälper andra!!

mvh / UnderIsen

19september

Vad inspirerande det är att läsa om hur du tänker kring alkoholen idag. Jag längtar tills jag själv är där. Än så länge har jag inte upplevt så tydliga fördelar förutom att det är ljuvligt skönt med ett "vitt" samvete!

September

rauken2

...Och letar inspiration. Tack alla tappra! Jag är nog lite äldre än de flesta, 50+, så det börjar verkligen bli hög tid...

Ett beroendeframkallande nervgift, som påverkar din omdömesförmåga samt skadar dina organ.

Och det positiva? Jo, hämningarna som styr dig släpper. Vi har hämningar mot att äta för mycket, mot att slåss och mot att säga olämpliga saker tex.

Varför känns det så skönt när dessa hämningar släpper en aning?

Våra hämningar är ju en bra funktion, de får oss att undvika handlingar tills dess vi är tillräckligt säkra på att vi har läget under kontroll.

Varför är det så skönt att ibland att släppa hämningarna, med eller utan alkoholens hjälp?

Alkoholen är som en GPS, ett fantastisk verktyg för att ta sig fram. Tillsynes harmlöst om det används korrekt. Men med den stora nackdelen att du inte lär dig leva utan den. Jag har slängt ut min gps ur bilen, för dels lär jag mig hitta genom att vara uppmärksam och ibland åka fel. Men även för att se allt jag tidigare missat när jag bara stirrat in dess skärm.

310 dagar idag, jag vågar nu tro på att det kommer bli ett år. Och mer.

Vad gjorde att denna gång blev en sådan stor skillnad mot alla andra gånger jag försökt sluta eller dra ned på alkoholen?

Svaret jag finner är att denna gång så har jag inte sett det som ett mål att kunna dricka, eller ens vilja dricka i framtiden.

Jag har inte tänkt att jag skall klara en vit period, för att sedan få supa igen.

Jag har tagit varje tanke på alkohol som en utmaning om att dels hata den, fokusera på allt elände. Men det viktigaste, det har nog varit den utmaning att ersätta det alkoholen gav mig med något äkta och naturligt istället.

Dvs, allt jag känt som påverkad, kan jag hitta till den känslan fast spiknykter?

Och vad har hänt dom dagar jag bara vill skita i allt, falla ned i dekadens och fylla? Svårt att svara på, varför har jag inte gjort det? Gudarna ska veta att jag får den känslan... Men jag har lyckats associera alkohol med kräkkänslor och huvudvärk. Sakta dämpas associationerna till avslappning och frihet från verkligheten.

Och sedan grundbulten tror jag, det är tristessen. Dvs, lära sig göra något när suget kommer. Jag tror suget är ett av hjärnans sätt att "bota" inaktivitet. Vi har en inomboende kraft att göra något, att vara aktiva, att skapa. Den kraften kan användas eller dämpas, och hjärnan bryr sig inte så mycket om vilket... Bara tristessen eller känslan av oförmåga släpper. Gärna med hjälp av alkohol.

Älskar er alla kära vänner.

Mickey

Det ligger nog mycket i det du säger. Tristessen. Hitta något som man kan göra istället. Något man vill göra. För mig har det inte funnits något sådant som har vägt upp en fylla. Jag är en sådan person också som vill ha allt på en gång. Jag måste inse att man får inte nykterhet på nästan 1 år serverat. Utan det tar tid och det ligger arbete bakom. Sen måste jag nog också inse att det är bara tid. Jag kan inte dricka varken efter (om jag lyckas) jag har slagit mitt pers eller om 1 år. Jag kan aldrig mer dricka om jag inte vill leva i elände och mörker.

FallenAngel

GRATTIS!
jätteskoj att de går bra för dig. Jag känner igen mig myckét i dina inlägg,
tankar o annat. Är nykter sen 2 år tillbaka, då jag kände som jag inte hade
nåt val antingen gå ner sig eller resa sig upp, jag valde de senare.
Bröt med killen jag hade då som var alkholiserad, sökte hjälpa genom AA,
alanon o psykolog! Jag trodde jag var nära slutet, simmade på avgrundens
ramp.

Men alkohol har vart vardag för mig eftersom min pappa var alkoholist när
jag var liten, sen fortsatte de i tonåren o uppåt!

Som du säger har jag idag äckelkänslor emellanåt när jag tänker på alkohol,
den diffusa icke normala känslan i huvet när man var redlöst berusad,
minnesluckor o känslan av att vara nån annan som inte brydde sig ett skit
om andra eller viktiga saker här i livet. För å tala om hur många dar i mitt
liv jag tillbringat som bakis o legat o kräks hela dagar. Ända gör man samma
sak igen o vill bara bli av med onda o koppla av, tror man, för alkhol triggar
upp de mesta inuti kroppen, så mår man dåligt så ökar ångest o allt skit man
bär inom sig o resultatet blir att man självmedicinerar kan man säga.

Men visst har man ännu suget ibland o de tror jag är ganska normalt, men då
tar jag till de hemska situationer o dåliga måeende, bara tanken på dem
skrämmer mig så då blir valet att avstå.

Ändå skönt o känna att man lever i "realety" o inte i en förljugen o rätt
destruktiv värld, där jag som många andra blir en person man egentligen har
svårt att identifiera sig mé.

Inte många dar kvar till 365, KÄMPA PÅ! kram

Stigsdotter

och tack för att du delar med dig av dina tankar till inspiration för oss andra. Jag tror och hoppas att jag också kommer dithän att jag ser på alkoholen som ett gift som jag inte kan förstå hur jag velat besudla min kropp med. Tänke igår när min man satt bakis och luktade lite småilla, trött och sur att jag får akta mig så att jag inte blir en riktig moraltant sedan när jag inte dricker och istället försöker få andra att sluta också :-)

Jag tror som du, jag kan inte försöka ändra på sin omgivning, trots att jag "hatar" alkohol. Sanningen är att jag knappt kan ta upp ämnet men folk, för det är så långt från deras verklighet som bara går. :)

Jag har några nära vänner som jag öppet pratar om mitt förhållande till alkohol, och få av dom håller med, och ingen av dom kan dela mitt förakt.

Det jag gör, och tänker fortsätta göra dock är att ta hand om mig själv. Att våga lämna fester när alkoholen tar över, att våga sluta prata med dom som är märkbart påverkade på kick-offen, osv.

Jag kan inte styra över andra, men jag kan bestämma över mig själv och vad jag gör. :)

Kram snälla stigsdotter!