Första reaktionen

Jag undrar hur ni som anhöriga har reagerat när ni konfronterats av att den ni älskar har alkoholproblem. Jag undrar för att jag själv har problem men törs inte prata med min make av rädsla för hur han ska reagera. Det är fånigt eftersom han är en väldigt lugn och sansad person. men jag skäms...

Profile picture for user Tröttiz

@Rosenlilja
Före vi blev tillsammans visste jag att han dricker mycket, men inte till den grad han gjorde / gör det. Han var inte stolt över det och skämdes, och jag skämdes över att jag hade så svårt att ta upp hans beroende då vi var ett par ... Jag undrade varför han behöver alkohol, och var orolig att det skulle hända honom något m.m.

Profile picture for user Åsa M

Jag tror skam är svårt att undvika. Mitt ex skämdes massor när han erkände att han "haft alkoholproblem" och att erkänna att han fortfarande hade det klarade han alls inte av.
Det ÄR svårt att inte döma, tycker jag som anhörig. Men anledningen till att jag tycker det är att mitt ex, som är alkoholist, inte gjorde ett enda dugg för att söka eller ta emot hjälp. Jag tror jag hade resonerat annorlunda om han åtminstone hade försökt.
Om du visar en vilja att erkänna problemet, söka hjälp och stöd, och faktiskt försöka göra dig fri från sjukdomen, så tror jag du kommer mötas av mer förståelse än kritik.

Profile picture for user Tofu på besök

Detta med skam. En fruktansvärd känsla. Destruktiv.

Jag tror egentligen du redan är inne på rätt spår eftersom du börjar med att ta upp just skamkänslan. Hade inte den funnits i samhället gällande alkohol så hade det väl varit som att lägga upp alvedon på ICA när man handlar. En ickefråga som man med enkelhet kunde rådfråga andra om och få hjälp lite varstans eftersom högt dryckesintag ändå är så oerhört vanligt.

Det är ju inte så.
Vi smyger.

Det finns något som heter AA - Anonyma Alkoholister. Det säger väl allt? Gå till ett anonymt forum om du har problem så får du hjälp där...

Om man har detta i åtanke kanske det är lättare att tänka sig hur man ska komma igenom hos en person som har flera skyddslager och skygglappar för att undvika avslöjandet? Att slippa ertappas som den förtappade själ "alla" anser att man är för att man inte klarar hantera trolldrycker. Detta är ett heltidsjobb som beroende. En fotboja.

Var noga med att inte lägga över skuld och skam i sådant samtal. Se istället till att det framkommer att du bryr dig och vill hjälpa till att få bort baksidan av myntet gällande trolldrycker.

Personer som dricker har bedövat känslor under lång tid. De är inte i närvarande kontakt med egna känslor. Försök därför ha lite tålamod med just känslor och var närvarande för att hjälpa personen att sätta ord på känslor och reda ut desamma.

Känslor är där av en anledning. Jag kallar känslor kompass idag. Om man kommer ur balans snurrar kompassen. Då gäller det att hitta nya sätt att hålla kompassen så man går åt rätt håll. Tryck inte bort känslor. Se istället till att lära er hantera dem så ni får så god magkänsla som möjligt. Då slutar kompassen snurra å livet tar fart.

Jag har på senare tid insett att det är ofantligt många där ute med snurrande kompasser. Det är långt fler än de som intar trolldrycker. Det gäller även medberoende mm mm. Om man skulle ta känslor mer på allvar och på riktigt vara intresserad av andra människors känslor så skulle vi kunna leva så mycket rikare liv. Det gäller nog alla.

För att komma dit är ett väldigt bra första steg att vara genuint nyfiken på sin partner och sina medmänniskor samt släppa hörnflaggan och faktiskt våga prata öppet utan skyddsmurar ❤. Gör det utan att lägga över skuld och skam. Var istället nyfiken på vad motparten har att säga. Lägg inte ord i mun.