av Rosenlilja

Jag undrar hur ni som anhöriga har reagerat när ni konfronterats av att den ni älskar har alkoholproblem. Jag undrar för att jag själv har problem men törs inte prata med min make av rädsla för hur han ska reagera. Det är fånigt eftersom han är en väldigt lugn och sansad person. men jag skäms...

Tröttiz
sön, 2022-06-19 - 19:50

@Rosenlilja
Före vi blev tillsammans visste jag att han dricker mycket, men inte till den grad han gjorde / gör det. Han var inte stolt över det och skämdes, och jag skämdes över att jag hade så svårt att ta upp hans beroende då vi var ett par ... Jag undrade varför han behöver alkohol, och var orolig att det skulle hända honom något m.m.

Åsa M
tors, 2022-06-23 - 14:15

Jag tror skam är svårt att undvika. Mitt ex skämdes massor när han erkände att han "haft alkoholproblem" och att erkänna att han fortfarande hade det klarade han alls inte av.
Det ÄR svårt att inte döma, tycker jag som anhörig. Men anledningen till att jag tycker det är att mitt ex, som är alkoholist, inte gjorde ett enda dugg för att söka eller ta emot hjälp. Jag tror jag hade resonerat annorlunda om han åtminstone hade försökt.
Om du visar en vilja att erkänna problemet, söka hjälp och stöd, och faktiskt försöka göra dig fri från sjukdomen, så tror jag du kommer mötas av mer förståelse än kritik.

Tofu på besök
lör, 2022-07-02 - 23:25

Detta med skam. En fruktansvärd känsla. Destruktiv.

Jag tror egentligen du redan är inne på rätt spår eftersom du börjar med att ta upp just skamkänslan. Hade inte den funnits i samhället gällande alkohol så hade det väl varit som att lägga upp alvedon på ICA när man handlar. En ickefråga som man med enkelhet kunde rådfråga andra om och få hjälp lite varstans eftersom högt dryckesintag ändå är så oerhört vanligt.

Det är ju inte så.
Vi smyger.

Det finns något som heter AA - Anonyma Alkoholister. Det säger väl allt? Gå till ett anonymt forum om du har problem så får du hjälp där...

Om man har detta i åtanke kanske det är lättare att tänka sig hur man ska komma igenom hos en person som har flera skyddslager och skygglappar för att undvika avslöjandet? Att slippa ertappas som den förtappade själ "alla" anser att man är för att man inte klarar hantera trolldrycker. Detta är ett heltidsjobb som beroende. En fotboja.

Var noga med att inte lägga över skuld och skam i sådant samtal. Se istället till att det framkommer att du bryr dig och vill hjälpa till att få bort baksidan av myntet gällande trolldrycker.

Personer som dricker har bedövat känslor under lång tid. De är inte i närvarande kontakt med egna känslor. Försök därför ha lite tålamod med just känslor och var närvarande för att hjälpa personen att sätta ord på känslor och reda ut desamma.

Känslor är där av en anledning. Jag kallar känslor kompass idag. Om man kommer ur balans snurrar kompassen. Då gäller det att hitta nya sätt att hålla kompassen så man går åt rätt håll. Tryck inte bort känslor. Se istället till att lära er hantera dem så ni får så god magkänsla som möjligt. Då slutar kompassen snurra å livet tar fart.

Jag har på senare tid insett att det är ofantligt många där ute med snurrande kompasser. Det är långt fler än de som intar trolldrycker. Det gäller även medberoende mm mm. Om man skulle ta känslor mer på allvar och på riktigt vara intresserad av andra människors känslor så skulle vi kunna leva så mycket rikare liv. Det gäller nog alla.

För att komma dit är ett väldigt bra första steg att vara genuint nyfiken på sin partner och sina medmänniskor samt släppa hörnflaggan och faktiskt våga prata öppet utan skyddsmurar ❤. Gör det utan att lägga över skuld och skam. Var istället nyfiken på vad motparten har att säga. Lägg inte ord i mun.

Katten om natten
fre, 2022-07-22 - 16:18

@Rosenlilja Jag tror det är så mycket vunnet om du berättar för honom! Jag kom på min sambo med att gömma spritflaskor efter en lång period av en stark känsla av att något var fel. Jag kände mig sviken och exkluderad, han kände skam och var helt 100% säker på att han klarade av att dölja sitt drickande för mig. Han tog tag i sitt problem, tog hjälp, slutade dricka och det har fungerat bra i ca 1,5 år. Trodde jag. Tills jag hittade nya flaskor gömda ... Nya tag hos ny terapeut och gruppsamtal för hans del, och nu handlar det mycket om hur han ska klara av att vara öppen och rak mot mig. Även om/när suget kommer igen. Att tillåta mig att vara en del av processen och att inte svika igen. Det är svårt, jättesvårt, att tro på honom och känna tillit. På ett sätt är det lättare för honom, som "bara" har sig själv att hålla koll på och hantera. Missförstå mig inte, jag undervärderar inte missbruket och beroendet, svårigheterna och hur han får kämpa. Men i frågan om tillit har han en räkmacka i jämförelse, jag finns där och står stadigt, jag ljuger inte och han vet var han har mig. För oss (mig) är det det största problemet, att finna tro på honom igen. Så utifrån det tror jag att du har allt att vinna på att vara så öppen som möjligt med dina problem. Våga lita på honom. Ge honom chansen att finnas där för dig. Ge honom möjligheten att välja vad han vill och kan vara för dig.