Jag skriver för första gången här. Aldrig i hela mitt liv sökt hjälp för något, är en ”duktig flicka” som alltid klarat mig själv. Men nu är jag skör. Har varit på ett kalas, sagt något (som jag egentligen menade och det var inte fel i sig) men alldeles för bryskt till en ung människa, som blev ledsen. Flera blev besvikna på mig, inklusive min son (ung vuxen), vilket smärtar mig mest. Enligt honom var jag inte mig själv, pga att jag druckit, personlighetsförändrad. Hade jag inte druckit hade jag förmodligen använt en annan ton och framförallt inte envisats med att ha försökt ställa allt tillrätta direkt, vilket gjorde situationen ännu värre… Jag hade (under loppet av kanske 7-8 timmar) fått i mig 2 öl, en drink och 3.4 glas vin, var inte jätteberusad och syntes förmodligen inte mycket på mig för övrigt, men uppenbarligen omdömeslös. På senare år, efter att jag fyllde 50 har det hänt allt oftare. Jag blir lättare emotionell, har starkare åsikter om allt och alla, driver på min egen agenda, säger ”sanningar” som inte behöver sägas, upprepar saker. Får också otäcka minnesluckor, fast jag på intet sätt är ”däckad”. Kan komma upp nästa morgon och undra vem det var som diskade och städade undan så fint och förstår först när någon berättar att det var jag! Undviker att ställa frågor nästa dag bara för att få höra att det avhandlades ju kvällen innan! Är rädd att ställa till det ordentligt med en sån här minneslucka, inte göra vad jag lovat eller liknande. Hur är det möjligt att utåt sett vara så fungerande när hjärnan är så utslagen att den inte har förmåga att lagra korttidsminnen! Jag blir rädd för mig själv…
”Däckad” så att jag mår illa och måste lägga mig har hänt max 2-3 gånger senaste 10 åren och då har jag bara tackat för mig och smugit iväg, ingen större skada skedd. Men detta med minnesluckorna och aggressiviteten, omdömeslösheten oroar mig.
Har alltid tyckt om att dricka, främst vin. I tonåren hjälpte det mig med min (lindriga) sociala fobi och mina besvär med sjuklig handsvett och fortfarande ger de första två glasen mig en obeskrivligt fin, festlig känsla av att jag är bra och att livet är härligt. Jag dricker aldrig till vardags utan uteslutande fredag och lördag. Alkoholen har aldrig hindrat mig från jobb eller privata aktiviter hittills, inte ställt till det för mig med polisen. Har ett väldigt bra liv för övrigt, inga större bekymmer. Gift med en man som för 15-20 år sedan blev berusad för ofta (på helgerna) men dragit ner ordentligt på egen hand och har inga problem nu. När min son nu uttrycker att han är orolig och ledsen för min skull istället och dessutom sårats av mitt beteende - då brister det….. och jag inser att jag måste ta tag i detta och be om hjälp. Det är konstigt att jag ska behöva be om hjälp dock - jag är för sjutton själv utbildad inom detta område!! Men hur jag än försökt med de vanliga råden - dricka sakta, räkna glasen, varannan vatten, späda ut vinet med läsk etc etc - så funkar det inte! När jag väl sitter där och har det härligt så är alla kunskap puts väck borta!
Jag har inga andra psykiska besvär eller annat som triggar detta beteende, jag är bara alldeles för förtjust i känslan som vinet ger mig. Älskar smaken, avkopplingen, euforin i början…Och jag vill absolut inte sluta helt. Mitt mål är max 3 standardglas fredag och lördag. Tror ni att jag kommer att fixa det? Jag tänker att det enda som kan hjälpa är att jag nu är öppen med allt och att det finns andra som har ögonen på mig och utkräver ansvar.
Jag mår uselt just nu, skamsen och rädd. Detta är inte värdigt..
Jag kommer att bli så tacksam för era reaktioner och inlägg, behöver all hjälp jag kan få!

Välkommen MadeUpMind. Vad modigt att du skriver och kommit till insikt att du vill göra en förändring! Här på forumet finns en mängd berättelser och inspiration att ta del av. En del har slutat helt, en del har valt att dricka måttligt. Jag har inte så många råd att komma med för jag är själv precis i början på förändringsprocessen, men jag vill skicka lite styrka och uppmuntran! Välkommen!🌸

Hej,
Jättebra att börja skriva här! Alkoholhjälpen har ett test man kan göra och sen får man råd på åtgärd utifrån resultatet. Jag drack ungefär som du, började också få minnesluckor och drack mer än planerat även om det inte var ofta. Men kontrollförlust och minnesluckor är en stark varningssignal om att man håller på att utveckla ett beroende. Så jag började med tre vita månader, och lärde mig under den tiden se igenom min idé om vinet som guldkant. Det finns så mycket annat att njuta av, det är bara beroendet som får en att tro att alkoholen inte går att ersätta. Numera dricker jag ett glas vin typ varannan månad och blir aldrig full. Jag tror att det är svårt att hålla måttligheten om man dricker varje vecka, i alla fall efter vad jag läst här inne. Då är det lätt att bli kvar i tänket att alkoholen är viktig. Läs runt och bilda dig en uppfattning, här finns mycket att lära sig och inspireras av.

Hej och välkommen hit!
Det du beskrev att du druckit är en rätt stor mängd alkohol, motsvarar ca 35 cl sprit Nu vet jag inte om du är hjälpt eller stjälpt av sån kunskap men ibland är det bra att få lite siffror på saker kanske. Eller det kanske bara är jag som hajar till när jag inser att jag druckit en ”kvarting” (tar 18 timmar att förbränna).
Mitt drickande har varierat under åren. Dricker väldigt sällan och väldigt lite nu, men i slutet av min ”karriär” fick jag mer minnesluckor och tappade omdömet - dvs missbedömde hur berusad jag blev och slutade inte dricka i tid som jag alltid gjort tidigare. Det är ju extremt skrämmande med minnesluckor och det fick jag aldrig tidigare.
Jag har fått en väldig respekt för hur alkoholen funkar och jag tycker att du ska ta det som en riktig varningssignal när det börjar gå på ”beteendet” som du beskriver.
Du skriver att du har försökt att dra ner. Det kanske är så att du borde avstå helt en period - 3 månader brukar rekommenderas hörinne
Det är läskigt när effekten av alkoholen ändrar karaktär och det är nog nåt man ska ta på allvar, så fortsätt att läsa och skriva hörinne.

Tack för kloka kommentarer! Min ”ursäkt” för mängden var att det var utspritt över många timmar (midsommarafton från ca 14 till 23) men det är en dålig ursäkt. Förr i tiden hade jag ”klarat” den mängden, men nu måste jag inse att med stigande ålder (jag är 56) så hanterar min kropp och min hjärna inte detta längre. Ja det är otroligt skrämmande med minnesluckor, får mig att förstå hur vidrigt det måste vara att drabbas av demenssjukdom men fortfarande vara klar emellanåt.
Varningssignal - absolut! Och respekt - såklart. Jag erkänner att jag nog viftat bort detta, jag som är läkare (otroligt skämmigt…) borde väl veta vilka riskerna är och hur mycket jag tål, har jag intalat mig själv. Så duktig på att ge andra råd men kan inte sköta om mig själv… Klok kommentar om den ändrade karaktären på effekten av alkohol - såklart måste det bli så med tiden, när man blir äldre.
Dock har jag svårt tänka mig 3 månader avhållsamhet. Det skulle få mig att känna mig besegrad, folk runtomkring mig skulle börja ställa frågor och spekulera, det blir för stor ”grej”. Jag är inte där ännu (och hoppas jag inte kommer dithän). Vad jag bestämt mig för nu är att inte köpa vinboxar eller större mängder flaskor mer. Men välja dyrt, riktigt gott vin. Och räkna glasen. Mynt i fickan. Ett litet glas vitt spritsat med flädersaft medan jag lagar maten (vilket jag älskar att göra) och ett glas rött till maten. Sen får det vara bra. Ladda upp med massor av bubbelvatten, alkoholfritt öl.
Redan till helgen ställs jag inför detta test då det blir en weekendresa med vänner som inte spottar i glaset. Och sedan börjar semestern, med allt vad den innebär av möjligheter att ”njuta”….
Håll tummarna för mig och ställ mig gärna mot väggen snart och fråga hur det gick!
Sisyfos - jag har inte hunnit läsa så mycket i din tråd ännu, men jag är nyfiken på din resa genom detta och ska göra det, du verkar vara en klok person! Tack än en gång!

Kennie, du har helt rätt att den här idén om vinet som den mest skimrande guldkanten är galen… Det illusionen måste jag spräcka. En lördagmorgon utan huvudvärk och gå upp tidigt före alla andra, sätta sig i hammocken med en kopp kaffe och lyssna på fåglarna slår ju allt!
Jag har inte tänkt på det förut att regelbundenheten gör det svårt att vara måttfull. Men det stämmer säkert som du säger och jag har bestämt mig för att inte dricka varje helg utan bara då det är något ”speciellt”, som middagar med några få vänner. Absolut inte större fester, det är en stor riskfaktor - då kan det dra iväg för mig, bra musik och dans försätter mig i en stämning där jag tycker att jag bara kan bli gladare och gladare för varje glas vin….
Tack för kloka inlägg Kennie - ska läsa dina trådar mer vid tillfälle, har inte hunnit än.

@MadeUpMind skrev:"Dock har jag svårt tänka mig 3 månader avhållsamhet. Det skulle få mig att känna mig besegrad, folk runtomkring mig skulle börja ställa frågor och spekulera, det blir för stor ”grej”."

Precis sådär har den stora majoriteten av alla här känt någon gång, att det skulle vara något slags erkännande om att man är besegrad att ta en riktig nykter period. Det är så mänskligt att känna så, men samtidigt såklart väldigt tokigt då man inte alls är besegrad. Klarar man av en nykter period har man ju vunnit. Det där med att folk skulle börja ställa frågor och spekulera: Den naturliga reaktionen till att någon tar en nykter period är "Så bra att du gör något fint för dig själv" och sen bryr man sig inte mer om det. De som inte tar någons nykterhetsperiod med en klackspark är den som själv har alkoholproblem och är rädd att bli lämnad ensam i misären. Men dessa är nog inget att bry sig om.

Min erfarenhet i alla fall är att nästan ingen bryr sig, och många har inte ens noterat det. En del av mina arbetskamrater på jobbtillställningar erbjuder fortfarande ett glas efter att jag varit nykter i snart två år och jag tackar artigt nej och det blir inga följdfrågor på det, trots att jag arbetar på en mindre arbetsplats.

@MadeUpMind skrev:"Vad jag bestämt mig för nu är att inte köpa vinboxar eller större mängder flaskor mer. Men välja dyrt, riktigt gott vin." Det där tror jag nog att väldigt många, om inte en majoritet här, också kan känna igen oss i.

Jag håller tummarna för dig!

Haha …😂 Ja jag kände när jag skrev ovanstående, att detta är ju underbara klichéer. Men det är ju ändå vettiga råd och skillnaden denna gång är att förr har jag bara tänkt inombords hur jag ska göra för att vara måttfull, nu har jag tagit mig hit till ett hjälpforum och UTTALAT detta för andra, nu känns det som om det är på riktigt och det finns folk som faktiskt förväntar sig något av mig. Har faktiskt aldrig vidrört detta med någon, förutom min man. Och jag tror och hoppas att det blir hela skillnaden. Vi får se. Jag måste iallafall börja så här. Och varje gång jag ser min sons förtvivlade ansikte framför mig så känner jag mig som den där bisonoxen som rusar med huvudet före mot ett ånglok, på en bild jag sett på ett skivomslag med musik jag älskar - önskar jag kunde visa den här - jag har bestämt mig - MadeUpMind !!

@MadeUpMind Du har helt rätt i att man måste börja någonstans och hitta sin egen väg och du har som du säger tagit kliv för att göra en förändring. Som du kanske redan har märkt på forumet så finns det många olika vägar och man hittar inte alltid rätt första gången. Jag vet inte om du tog det som kritik, men jag tyckte bara att det var olyckligt att du utesluter en tids totalnykterhet på de grunder som du gör, som jag vill påstå att det inte finns fog för. Du ska såklart välja den väg som passar dig, men att nykterhet är inte att vara besegrad. Det ÄR att ha vunnit samt så tror jag som sagt att folk bryr sig lång mycket mindre än du tror, och i den mån de gör det så är de inte så mycket att bry sig om.

Jag är ju inte här för att berätta för dig hur du ska göra utan jag delar med mig av min erfarenhet så tar du ju till dig det som tilltalar dig. Jag vill ju att det ska gå bra för dig.

Nej TappadIgen - jag tog det absolut inte som kritik! Tvärtom - tack för att du delar med dig. Jag ville ju gärna ha reaktioner och få mitt resonerande problematiserat. Vad som blir rätt eller fel vet jag inte förrän jag provat och så får jag eventuellt omvärdera.
Hoppas vi hörs längre fram!

@MadeUpMind

Hej och välkommen hit! Vad bra och modigt av dig att skriva här helt öppet om ditt alkoholdrickande. Detta forum har hjälpt mig oerhört mycket, just för att man kan vara ärlig och öppen. Sätta ord på det som man inte pratar om med någon annan, bara med sin man som även jag gjorde i början. Det är så mycket skam och skuld i det. Jag kan känna igen mig i dig, är i din ålder, och hur jag blev för ”på” och försökte rätta till, minnesluckor och att jag själv upplevde att jag inte var så påverkad, men omgivningen reagerade. Besvikna blickar från barnen. Kunde inte tänka mig att sluta helt med alkohol, det där glaset vid matlagningen och det fina glaset till middagen. Har provat dra ned och dricka måttligt men det har nästan aldrig gått. Tar jag ett glas vill jag ha mer och nå ruset. Jag insåg att mitt problem med att dricka måttligt beror på att jag är beroende, vilket innebär att jag inte kan dricka måttligt. Att min hjärna blivit kidnappad och beroende av alkohol och alltid vill ha dopaminkickar i form av alkohol. Det enda som gav mig dopaminpåslag till slut. Mitt fokus var på att planera drickat, köpa in, och när, var och hur jag skulle dricka. Det tog upp allt mer tid i mitt liv. Jag hade skapat ett beroende och hjärnan var programmerad till det av mig.

Idag har jag lyckats vara nykter i över 8 månader och blickarna jag får från mina barn är nu stolthet och glädje. Jag har fått en närmare relation till dem då jag nu är närvarande och tillgänglig. @Kennie skrev en fin liknelse som jag tycker stämmer så bra ”Likheter mellan att släppa alkoholen och att komma över ett dåligt förhållande. I början känns det omöjligt att leva utan den andra, men vartefter tiden går så blir det lättare, och till slut undrar man vad i hela världen man såg hos honom...”

Lycka till och kämpa på!💕🌸

@MadeUpMind Välkommen hit, ett bra steg i hjälpen till att kontrollera drickandet. Av egen erfarenhet vet jag att man måste vara benhård mot sig själv (jag klarade det inte och min relation med a eskalerade istället). För kvinnor rekommenderas med 9 enheter per vecka och max 3 enheter per tillfälle. Jag själv tyckte det var alldeles för lite (?🤔😩) där och då och hade svårt att följa detta för jag ville ju åt salongsberusningen. Nu efterhand ångrar jag djupt att jag inte tog tag i detta där och då - men du har alla möjligheter👍! Rannsaka dig själv ärligt kring alkoholen, gör upp en strategi och lev efter den så kommer du att lyckas 🥰. Att skriva här hjälper också, tankar på pränt och stöttande atmosfär med likasinnade.

Nu kommer det hör matlagningsvinet på tal igen. Det var först tror jag sen jag fick problem med alkohol som jag började dricka ett glas till matlagningen. Tjusigheten i det kan jag förstå men jag fattade aldrig hur man ens hann smutta sådär tjusigt medan man lagar mat. Jag har fullt upp- det slutade från början med att jag hade hela glaset kvar när det var dags att äta och senare med att jag svepte glaset så att jag skulle hinna få i mig mycket vin under kvällen utan att någon noterade det.
Du gör helt rätt som tar tag i det här nu.
Så här i efterhand har jag förstått att även små mängder alkohol har rätt dålig effekt på mig. Jag blir alldeles för seg. Tycker att många som drar ner ordentligt säger samma sak. Och då är det plötsligt ett aktivt val att inte dricka - inget som behöver spekuleras i eller förklaras.
Så lycka till nu med dina ambitioner. Vi är många som har testat rätt många varianter.

Tofu på besök

Modigt av dig att skriva så som du gör och ta dig hit.

Jag noterar att många runt 50 som varit välfungerande hamnar här. Att det kan ta ganska många år innan de symptom du beskriver gör sig gällande på ett mer negativt sätt tills man tillslut får nog. Det går gradvis i steg utför.

Det där att man tror att andra inte farit illa tror jag är lite av ett förskönande. Man blir ju personlighetsförändrad. Lite överdriven, hållning förändras, samtalen lite extra på kanten, seg i huvudet, trött/irriterad dagen efter, avdomnad i känsloregistret, extra glad tidvis vilket snabbt kan slå över i mer irritation (opålitlig), slarvig gällande saker emellanåt då man inte riktigt orkar, dricker upp all vanlig dricka dagen efter så ingen får, ego.... Ja, inte mycket mysigt med det.

När man slutar märks skillnaden. Över tid slappnar familjen av och man blir en mer självklar del av den. Det är inte lätt för familj att konfrontera en. Även de skäms ofta och försöker städa upp och tillrättalägga. Man ska inte sticka under stolen att man druckit många år och att det går gradvis utför. Det blir en ond cirkel där de riktiga samtalen som stärker familjekänslan träder åt sidan mer och mer.

Vi måste sluta stödja den vackra marknadsföringsbilden av trolldrycker. Väldigt lite av den stämmer med verkligheten. 🤗

Massor av jättebra tips och vägledning du fått här !
För mig kom gamla erfarenheter upp till ytan genom dina rader om hur mycket du dricker.....
För många år sen hade Systembolaget en liten gratisgrej som de kallade Alkoholsnurran som skulle visa på om man var i farozonen. Jag gjorde testet och visade frugan resultatet och det visade ju (självklart!!) att det jag drack var ok.
Redan då skavde samvetet att jag inte var helt ärlig. Jag gömde den där lilla grejen och tog aldrig fram den igen. MEN.....med facit i handen så vet jag idag att ljög för mig själv och förskönade min situation vilket är helt enligt schemat för en alkoholist.
Den enda gången i min alkiskarriär var de sista åren då jag hade stenkoll på hur mycket jag drack och det berodde mer på min ekonomi och planeringen på hur jag skulle dricka för att kunna ha sprit var dag i månaden. Och på slutet skrämde dessa uppgifter mig nåt hemskt !!
Jag var tvungen att ransonera spriten för jag hade ju fortfarande ett jobb så jag kunde ju inte köpa hem alkohol för en hel vecka i stöten. Och då blev det så enormt jobbigt med att köpa på olika bolag och jag reste rätt mycket så ett tag visste jag precis var bolagen var belägna i många av mellansveriges städer.....

Det bästa jag gjort i mitt liv var att erkänna mig besegrad och maktlös inför alkoholen.
Jag böjde på nacken och bad om hjälp !

En reflektion som andra gjort här på forumet, minns inte vem som skrev det, men det är intressant att många av oss som skriver är rädda att om vi tar en vit period så kommer andra dra slutsatsen att vi har alkoholproblem. Jag tror ju att andra redan dragit den slutsatsen när de sett hur vi dricker/drack. Själv noterar jag direkt på en fest vem eller vilka som dricker för mycket. Och om någon avstår alkoholen helt är respekt det enda jag känner för den personen.

@Kennie Håller med. Jag har blivit en expert på att kolla hur andra dricker när jag själv drack. Så att jag inte drack för mycket och för snabbt bland folk, drack i smyg för att de andra drack för långsamt och noterade om någon annan drack som jag, för mycket. Kunde tänka om andra på jobbet, en stor arbetsplats, att den och den verkar ha alkoholproblem som jag. Man ser det på små detaljer, röda ögon pga alkohol, andra små bakistecken och bortförklaringar. Det är svårt att dölja allt och undra hur många som tänkt så om mig, jag som tror att ingen visste? Jag har också en respekt för den som inte dricker, den tar ansvar för sig själv. Min syn har ändrats och idag är jag stolt över att jag inte dricker och tar ansvar för mitt liv. Hoppas att detta syns nu istället😁

@Adde Hej! Jag håller med - jag är också väldigt nöjd med att ha böjt på nacken och bett om hjälp. Och visst har jag också förskönat. T ex räknat lite för generöst på antal centiliter i vinglaset.. Ett standardglas är ju mindre än man tror. Förr var ju vinglas också betydligt mindre.
Denna helgen hade jag dock ”stenkoll”. Det gick så bra och var så skönt. Pigg och inget att bortförklara eller skämmas för.
Har tidigare skrivit om att jag ska planera när, vad och hur mycket jag ska dricka i förväg inför varje dryckestillfälle. Har nu tillagt ”varför”. Vad jag menar är - vad är det som gör att jag vill dricka just nu här ikväll? Kommer på ett antal sådana varför:
- vill förhöja feststämningen, dansa och sjunga
- känner mig blyg och självmedveten, vill bli säkrare och hävda mig
- är i ett sammanhang och med människor där jag vet att jag kommer att bli uttråkad eller smått irriterad - där det är för mycket ytligt statusprat eller trist gnäll
- när jag är överbelastad av arbetet,( som i perioder har varit extremt stressigt - nästan ingen orkar jobba heltid i mitt yrke, men jag har envisats) och vill ”stänga av” alla rösterna som fortfarande surrar i huvudet
- när jag vill belöna mig själv efter hårt arbete
- när det bara är av gammal vana, som matlagningsvinet
Om jag kan identifiera vilket ”varför” som gäller för varje aktuellt tillfälle och omformulera det - kan jag belöna, lugna eller roa mig själv på annat sätt - behöver jag verkligen vinet?
I mitt fall har det när jag tänker efter blivit en vana att dricka vid socialt umgänge sedan unga år, då jag var mer socialt osäker, tänker undermedvetet att det är säkrast att stärka mig med alkohol. Sedan säkert 30 år år är det sociala egentligen inte ett problem längre - men vanan har fortsatt, dumt nog…. Hur korkat som helst. Ett slags säkerhetsbeteende.
Vad bra det är att klargöra saker för sig själv - mycket tack vare all inspiration och klokhet jag fått här i forumet!

Hej!!

Tack för dina inlägg här, kände direkt igen mig kring vad du skrev om att din reaktion på alkohol förändrats efter du fyllt 50. Är precis likadant för mig: minnesluckor (aldrig hänt förr), blir en besserwisser som alltid ska ha rätt, upprepar mig och mina åsikter, aggressivitet, självömkande, och total apati dagen efter.

Stämmer inte bra med vare sig självbild eller den man önskar vara!

Med detta sagt önskar jag dig en välförtjänt paus eller kontroll över alkoholen. ☀️

@Allegra Hej och tack för din kommentar! Det känns alltid lite bättre att få veta att man inte är ensam om sina tillkortakommanden.
Det har gått bra för mig. Var igår på fest med samma gäng som den olycksaliga midsommaraftonen som fick mig att börja skriva här. Drack välkomstbubbel, ett glas rött till maten och en öl senare på kvällen när vi spelade spel, allt under loppet av 7 timmar. Blev inte berusad, (men noterade hur flera andra blev..) Hade inte speciellt roligt eftersom jag kände mig spänd och nästan löjligt mån om att gottgöra alla för den trista uppvisningen på midsommarafton. Men jag var nöjd när jag gick till sängs, slapp vakna med ångest imorse.
Känns så oerhört skönt att återta kontrollen!

Ja, vila i den känslan av att vara nöjd! Det blir nog bättre nästa gång ni träffas. Sen kan man ju börja tänka på det där med alkohol som en vana i olika sammanhang. När man har fattat hur seg man blir av drycken.