Hej.
Svårt att veta var jag ska börja eller sluta. Jag tar det som ligger nära i tid. Jag kom hem från ett behandlingshem nyss (det var jag som bad om att bli placerad), 5 månader. Behandlingshemmet hade inriktning KBT/psykodynamik. Började äntligen må bättre. Planen var att jag skulle fortsätta behandling på hemmaplan. Det enda alternativet i min stad för att ha fortsatt rätt till försörjning var att gå 12-steg. Hade ändå byggt upp en trygghet kring mig själv från tiden på behandlingshemmet och ville fortsätta med det hemma, men 12-steg har för mig varit nästan den totala motsatsen. DE vill tala om för MIG hur jag fungerar. (Har stark social ångest, anledning till drickandet från början). Pga den sociala ångesten fungerar verkligen inte gruppbehandling för mig. Har nu kämpat mig igenom en månad hemma, i en grupp med tal- och speglingstvång. Problemet jag har är att JAG inte får berätta hur JAG mår. Jag AVSKYR verkligen 12-steg för att det har blivit påtvingat mig. JAG ÄR INTE MAKTLÖS. Åtminstone inte inför alkoholen. Maktlös inför hur mitt liv blivit med eller utan alkohol kanske. Att sitta på ett AA-möte är för mig som att lyssna på ett gäng som tycker att jorden är platt. Jag kan inte ta dem seriöst. Det är så synd att detta är kommunens enda (billigaste?) lösning på missbruk.
Suck det är en massa mer jag vill säga egentligen men jag orkar inte nu. Jag är full nu igen efter ett halvårs uppehåll. Tror det är planeringen det fallerar i. Arbetsförmedlingen är inte en förmedlare utan en kontrollinsats. Skitsamma anledning. Men vad är det för anledning åt andra hållet då? Varför nykter?
Vet inte ens vad jag vill få ut av att skriva det här. Kanske är det allt det jag vill säga till AA men inte egentligen vågar för jag har så stark social ångest.
Ska på arbetsintervju imorgon också. Hur fan ska jag orka det här?