av AS70

Min fråga gäller en person i min närhet - min brors ex och mamma till deras två barn som de har delad vårdnad om. Hans ex har varit alkoholist sedan 20-årsåldern och har periodvis genomgått behandlingar för detta, bland annat vid Nämndemansgården och med hjälp av privat alkoholterapeut. Men hon trillar dit igen gång efter annan. Min bror skyddade henne dumt nog i många år, men sedan de separerade har hon flera gånger åkt in på akuten berusad och därmed har sjukhuset gjort en orosanmälan till socialtjänsten. De har nu varit föremål för tre utredningar. Alla har dock lämnats utan åtgärd då personen i fråga hävdar att hon inte längre är alkoholist utan kan sällskapsdricka. Eftersom hon inte längre anser sig vara alkoholist har hon slutat med antabus och terapi. När min bror frågade vad de har för bevis för att hon inte längre har ett aktivt missbruk fick han svaret: "Men hon säger ju det själv".
Min fråga är helt enkelt: kan en alkoholmissbrukare verkligen måttlighetsdricka? Jag tänker som så att om det vore möjligt skulle det inte finnas några missbrukare och därmed inget behov av antabus och andra behandlingsmetoder. Men socialtjänsten utgår från vad personen själv säger. Dessutom säger de att när det gäller periodare - som den här personen är - är det svårare att definiera vad som är missbruk. Deras gräns är "den senaste månaden". Vilket är längre tid än vad utredningarna tar. Med andra ord kan personen efter mer än en månad säga: "Jag har inte druckit på över en månad" och då läggs utredningen ner. Sedan är det dags igen, och när utredningen är klar har det återigen gått mer än en månad. Dessutom, säger socialen, blir hon inte aggressiv när hon dricker utan bara trött och somnar.
Anledningen till att orosanmälningar inkommit har varit dels att personen vid ett par tillfällen körts in till akuten medvetslös, och vid ett tillfälle sågs utomhus av ett par grannar när hon raglade omkring, ramlade omkull och verkade helt desorienterad. De gjorde därefter en frivillig orosanmälan då de känner till problemen sedan gammalt. Men oftast sjukskriver hon sig under sina perioder, super och avgiftar sig hemma för att inte hamna i några register.
Jag har väldigt svårt att förstå socialtjänstens resonemang, och undrar om de har skygglappar på sig för att de är överbelastade och underbemannade och försöker avskriva så många ärenden som möjligt. Det kan väl inte vara så att bara alkoholister som dricker kontinuerligt anses ha problem?

Åsa M
mån, 2022-06-27 - 10:50

Jag har ingen erfarenhet av socialtjänsten men jag har erfarenhet av de två alkoholister jag haft i mitt liv. Den ena, en vän till familjen, drack hela livet, förstörde sin familj totalt och allt slutade i en hemsk tragedi som båda döttrarna fortfarande lider av mer än 20 år senare. Den andra, mitt ex, är periodare som hela livet ut vägrat att ta hjälp. Sist ledde till att han blev tvångsinlagd.
Frågar du mig så är svaret nej, en alkoholist kan inte "sällskapsdricka". Beroendet sitter djupt och det blir man aldrig av med om man hela tiden tillför drogen.
Men det finns säkert andra här med andra erfarenheter.

Rosette
tis, 2022-06-28 - 15:35

Hej och varmt välkommen hit!

Du skriver om din brors ex som är mor till deras gemensamma två barn som haft alkoholproblem sedan 20-års åldern. Det är omtänksamt av dig att vända dig utåt för stöd, det blir lite å barnens vägnar också.

Din brors ex har fått hjälp för detta i omgångar och hon har fått mycket hjälp av alla omkring. Det har även varit mer akuta situationer som lett till flera orosanmälningar som i sin tur lett till utredningar. Du är fundersam över hur detta tas om hand av socialen då du och ni runtomkring har sett att exet kan ta återfall och dricka utan att detta ses som ett problem om jag förstår dig rätt.

En tanke jag får, vet inte alls om det är till hjälp men ibland behövs flera anmälningar för att mer ska göras så om ni är oroade att hon dricker på ett skadligt sätt kanske det skulle kännas bra att ringa själva. Samtidigt verkar det som socialtjänsten då redan har kännedom. En annan tanke är att ringa och prata med dem, kanske skulle det kännas bra för dig att ha fått tagit upp detta och kanske ställt några frågor till dem hur de arbetar i sådana här ärenden. Vet inte alls om det är aktuellt men om så kanske det känns något lättare att förstå när en har fått höra direkt från dem hur de generellt arbetar (om den möjligheten finns).

Du skriver också en fråga i din tråd angående vilka som anses ha problem och där tror jag socialtjänsten som flera som arbetar med dessa frågor vet att alkoholproblem kan se väldigt olika ut, både kring hur ofta någon dricker och även om en person är mer hjälpt av total alkoholfrihet eller om måttligt drickande kan fungera. Hjälpen för att lyckas ändra kan även den se mycket olika ut oavsett hur stora problemen tycks vara utifrån.

Nu blev det ett långt meddelande här. Ville titta in och välkomna och jag hoppas du också hittar mycket här inne som blir hjälpsamt för dig och skriv gärna mera här så får din tråd mera fart, kanske flera svar om du är hjälpt av det.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tofu på besök
mån, 2022-07-04 - 00:34

Jag har erfarenhet av soc och den är inte positiv. I mitt fall var de nog inte beredda på en viljestark individ som dessutom är väldigt målmedveten. Har föreställningen om att de flesta lägger sig när de kommer dit och bara tar vad som kommer för att få allt överstökat... De blir inga balanserade ärliga samtal då som leder till resultat. Systemet är för förnedrande anser jag. Folk är för okunniga och det är alldeles för mycket byråkrati med för lite fokus på resultat. 3 mån utredningstid ex innan beslut fattas är åt skogen för lång tid när bollen är i rullning. Å vad är det att utreda? Säger en person att hon/han önskat hjälp så kör!

Hade önskat att de förstod sig på skuld och skam mycket bättre. Var mycket bättre på att fånga upp folk på ett sätt att man behåller folks värdighet. Då tror jag de skulle ha mycket större chans att hjälpa folk.

Det blir lätt att processen förminskar personen mef problem inför andra leder vilket inte till något positivt. Folk som kommit dit dras redan med massa skuld och skam vilken bedövas med sprit. Man måste hitta andra ingångar så att folks dignitet och även självkänsla stärks. Den behövs för att så småningom kunna frigöra sig och leva ett värdigt liv.

Jag tycker inte det låter som denna person fångats upp på ett bra sätt. Det låter som båda sidor har en osynlig barriär för att komma åt grundorsaken och hjälpa framåt. Frågan är om inte alla dessa turer bara gör att distansen växer? Någon måste komma igenom på riktigt. Annars får man nog avvakta tills personen är redo att förändra sin situation.

Vad är alkoholism vad är inte? Är det ens intressant? Om personen dricker så mycket att det påverkar livskvaliteten finns det ju bättre sätt att leva på. Jag undrar om inte en idag nykter person som genomgått slagfältet bäst skulle kunna vara bollplank till personen? Ett sätt är att tipsa om denna sida. Vill personen läsa in sig finns massor av klokskap här som skapar mer nyfikenhet att faktiskt utforska ett alternativt sätt att leva på.

Frågar du mig är soc fel instans. Har även träffat en person som bott på Nämdemannagården. Var nykter under tiden men tog återfall. Blev nykter med hjälp av ny flickvän som lyckades komma igenom skalet då hon på riktigt intresserade sig för personen bakom. De ansåg personen saknades på Nämdemannagården. Dvs att någon på riktigt tog sig tid att förstå personen. Det blev för ytligt vilket fungerade för stunden men inte på sikt.