Hej!

Jag är 57 år gammal, kvinna, och beroendet tar mitt liv. Det måste bli ett slut på detta. Skammen och ångesten varje gång det spårar ur - hemsk, ändå trillar jag dit igen. Utan att älta detaljer, det har jag gjort tillräckligt för mej själv, så känner jag nu att botten är nådd. Jag lever ett bra liv med snäll make och bra jobb. Det är skönt att hitta detta forum och få känna att man ändå inte är ett alldeles hopplöst monster. Den här gången ska jag klara det, finns ingen annan väg. Min man säger inte så mycket, han dricker själv för mycket ibland och vågar väl därför inte slå näven i bordet. Man nu känne jag att hans tålamod börjar tryta. Hur kul är det att ens fru slocknar framför TVn på kvällen?
Jag bor på en liten ort där det är svårt för att inte säga omöjligt att vara anonym så jag känner inte att jag kan söka professionell hjälp. Jag tror också att man kan klara det själv. AA är hur som helst inget för mej, det känner jag.
Jag vet att jag kan och nu har jag bestämt mej. Ska följa med forumet och er andra.

Kram!

Lisamari

Välkommen

Bor också på liten ort, känner också som dig att det är svårt att söka hjälp, eftersom det skulle komma fram på något vis. Jag har fått enormt stöd av forumet.

Att också skriva ner sina tankar både glada och lessna tycker jag är en bra hjälp att hålla sig kvar.

Det ska bli spännande att följa din resa
Kram
Lisamari

för ditt välkomnande! Det känns hoppfullt att det går bra för dej, jag ska också klara det. Ska checka forumet så ofta jag hinner och läsa.

Bra dag, känns skönt att ha tagit ett beslut, känns att det är på riktigt. Har läst lite av era inlägg ikväll, så mycket kloka ord. Så många kloka människor som fallit ner i beroendet men kämpar sej upp. Jag förbannar mej själv så ofta, hur kunde jag hamna i detta? Jag är ju inte dum, jag fattar att det går åt helvete att hålla på dricka för mycket. Nu känns det bäst att fokusera på det positiva istället för att älta det gamla. Jag njuter av friheten att ha klara tankar. Var på zumba igår och tröttade ut mej, skönt men inte för att jag har sug utan bara för att jag har en bra känsla av att vilja ta hand om mej och komma i form. Imorron ska jag återuppta simningen. Ser med tillförsikt på framtiden.

Stigsdotter

Viktigt att ta hand om sig. Jag tror att jag ska gå och simma ikväll jag med och inte frestas att stanna kvar här på jobbet där det kommer att bli raj-raj...

Gommoron! Jag kommer just från simhallen där jag simmat 800 meter! Så glad att jag återupptagit det, vatten är mitt rätta element. Det är viktigt att skaffa nya(nygamla) goda vanor när man slutar dricka för då har man mindre lust att förstöra det goda man uppnått. Varför har jag inte simmat på söndagmornar på flera år? Tja gissa det, har inte varit i körbart skick. Lycka till alla!

Härligt att du "hittat" simningen igen. Idag har jag min 4 :e dag sedan jag valt att ta en dag i taget, känner mig utsövd och idag ska jag vara nykter. Det har gått förvånansvärt bra, och jag sover bättre och känner mig lugnare än på länge. Jag har inte druckit varje dag, men jag har svårt att inse när jag ska sluta, så ångest och minnesluckor, svikna löften har följt med som ett brev på posten. Men eftersom jag flytt ifrån mig själv hela livet så känns det bra att jag idag iaf inte längre flyr. Jag vill vara med i livet, och inte förspilla bort det på flykt. Tack igen för att ni delar med er av era erfarenheter.

Javisst sover man bättre! När man druckit somnar man fort men sömnen är inte bra och sen vaknar åtminstone jag i vargtimmen och får ångest. Nu kan jag ligga vaken om så är utan ångest. Jag vet vad jag gjort och inte gjort. Idag känner jag sug av och till men det finns inget hemma och jag ska för övrigt inte ha nåt heller. Sug får man räkna med och man behöver inte ge efter. Vi kämpar på, vi har så mycket att vinna!

Tja en månad sen jag var här och det höll inte över första helgen. Men det gäller att ta nya tag. Jag måste sluta annars kommer jag säkert att supa ihjäl mej. Förr eller senare blir det ju så, vilket slöseri med livet. Det här går inte. Nu ska jag hålla mej på forumet. Tack för hjälpen alla här!

Hej och välkommen tillbaka, jag har oxå beslutat mig för nya tag. Jag trodde i min enfald att det ine skulle vara så svårt, inte heller att det faktiskt var så att det är noll tolerans som gäller för mig. Jag har lovat mig att vara här på forumet så mkt som möjligt, det är ett otroligt stöd.

vildvuxna rosor, skönt att se en "gammal bekant"-:) Den här gången ska vi klara det! Noll är det som gäller, det går INTE att tro att man kan fuska. Vi ses imorron!

som du ser i min tråd har jag börjat om flera gånger och fallit igenom till helgen. Nu är det helg och jag har inget hemma så vad jag än vill så finns ingen alkohol. Det ger mej en chans att få en vecka i ryggen till nästa helg. Om jag klarar julen och nyårsafton det vågar jag inte säga än men mitt nyårslöfte ska i alla fall bli "alkoholfri". Vi är otroligt många smarta välfungerande människor som hittat hit, det hjälper mej att inse att det inte är mej det är fel på utan att jag utveckat ett beroende. Nåt som gått snett och kopplar fel i hjärnan. Det blir inte lätt men är tvunget.

Vinarina

...men det är ok, gäller bara att inte ge sig! Det påstås om Edison att det tog honom ca 2000 försök att skapa en fungerande glödlampa. När andra människor påstod att han hade misslyckats svarade han: "Nej, jag har inte misslyckats. Jag har kommit på tvåtusen sätt att inte göra en glödlampa."

Vet inte om det där är sant men jag är ganska så säker på att de flesta som lyckas med något gör det för att de vågar/orkar försöka igen. Och igen... och igen... och igen...

Jag har hängt här ett tag, läst men inte skrivit så mycket. Nu är det ett nytt år och på nåt sätt känns det hoppfullt. För mej är det här definitivt en vändpunkt, NU är det slut med alkoholen. Jag har sagt det förut men nu är det på allvar.

Maria42

Hej! Är också klar med alkoholen, blev självklart fullast igår, blir alltid det. Men nu är det stopp. Idag tar vi inte första glaset!!. Har tyvärr druckit närmare 2 flaskor vin varje dag sista halvåret.

så skönt det ändå känns att man inte är ensam! Vi kan väl följas åtmot nykterheten? Jag är så fruktansvärt trött på detta livet men ändå, på nåt konstigt sätt så tar man till vinet för att lindra ångesten när man druckit för mycket. Sjukt! Men nu känner jag mej färdig med detta och redo för ett bättre liv med andra valmöjligheter.