Andra halvlek har inletts

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag ska jag hämta min yngsta dotter på hennes LSS-boende. Vi ska åka och äta lunch, räkmacka 😋 Efter det åker vi hem till älskade pudelpojkens ex-matte och hennes man. De har sommarstuga i vår hemkommun, men de bor annars i Stockholm.

Jag tog över älskade pudelpojken från henne när han var 7 år, och han skulle fylla 11 år i september när jag fick låta avliva honom den 5/8 år 2018. Varje sommar har vi träffat hans ex-matte i sommarstugan. Under corona reste de inte ner hit, men i år är det dags att träffas igen. Det känns lite konstigt att åka dit utan hunden, men det är trevliga människor. Yngsta dottern gillar dem också.

Jag försöker boka upp mig på trevligheter och umgänge för att ge min själ njutning och näring. I fredags lunchade jag med kollega/vän, igår träffade jag en vän, nästa vecka har jag bokat lunchdejt med en annan kollega/vän, och jag har också kastat ut lite andra tåtar. Fast punkt varje vecka är att träffa ex-svärisarna (mån), min mamma (tis) och min yngsta dotter (ons). (Fast denna vecka fick jag byta plats på ex-svärisarna och dottern eftersom pudelpojkens ex-matte enbart kunde idag måndag.)

Efter den 15/8 ligger jag dock lite lågt med att boka upp mig. Någon gång den veckan kommer sannolikt ett avstämningsmöte med FK, läkare och arbetsgivare att ske. Det är onödigt att boka upp sig på saker som man sen får avboka. Massagestol och klipptid vill jag boka in också, men jag avvaktar tills jag fått en kallelse till avstämningsmötet.

Sen jag började må bättre har jag gjort det mesta annorlunda jämfört med vad/hur jag gjorde när jag var deprimerad. Jag handlar i andra affärer och på andra tider, köper annorlunda mat, går andra promenadrundor, tittar på andra tv-program.

Jag formade under min depressiva period vissa vanor vad det gällde utevistelse, tv-tittande och mathållning tex. Inget av det vill jag göra nu, för det påminner mig för mycket om hur dåligt jag mådde. Jag kommer nog ärligt talat aldrig att äta grillad kyckling igen.

Igår lagade jag mat för tredje söndagen i sträck. Det var början på mitt förbättrade mående. Att jag faktiskt kunde planera, handla och laga mat. Sen är jag för evigt präglad på att laga mat för fyra personer, så det räcker att laga mat på söndagen för att ha matlådor hela kommande vecka. Någon ”utemat” vill jag unna mig också. Men då kan jag gärna gå till restaurangen och äta maten på plats, även om jag är själv. Allt för att få positiva intryck och näring för själen.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sisyfos Jag tycker också att det är skrämmande att det kan bli SÅ svart. SÅ snabbt.

Men med facit i hand fanns det symtom som visade vartåt jag var på väg. Sömnen var en sådant symtom. Jag vaknade ju vid 4 jätteofta förra hösten och min hjärna hade börjat ”jobba”. Jag kunde inte sova på helgerna, trots att jag hade sovmorgon. Jag skalade bort det roliga, kören tex, för att hinna med jobbet. Symtomen fanns där, men jag såg inte helheten. Jag vet att jag skrev här att jag hade känt ”ångestfladder” strax innan jul. Jag avstod från julfirande med släkten och skyllde på förkylning osv.

Alla i min närhet sa/skrev: ”Ditt jobb tar för mycket tid, du måste bromsa”. Men jag tyckte att det var okej att det tog tid. Det var ju faktiskt ett helt nytt jobb och mycket att lära sig. Så skulle det inte vara för evigt. Tids nog skulle det lugna ner sig, ”jag skulle bara” först. Min äldsta dotter hade upprepade orossamtal med mig under hösten, som jag viftade bort.

Och sen kom oron för min yngsta dotter som lök på laxen. Hon blev rejält sjuk redan vid nyår. Och sen en dag i mitten av januari, då jag satt ensamt ansvarig på jobbet, så ringde de från boendet och sa att hon var jättesjuk. Jag kunde inte köra dit - jag kunde inte lämna jobbet. Jag jagade hennes pappa på telefon, men han hade glömt mobilen hemma. Jag ringde 20 gg och skickade 50 sms till honom, samtidigt som jag jobbade. Jag kunde inte köra till henne 😢

Det här var torsdagen veckan innan jag blev sjukskriven. Sen bodde jag hos henne fredag kväll till måndag morgon och sen åkte jag direkt och jobbade. På onsdagen blev jag sjukskriven. Då svämmade allt över. Då var allt över. Trots att jag har gjort den här resan två gånger tidigare (2007 och 2018) så fattade jag inte förrän det var för sent. Natten till onsdag 25/1 sov jag inte en minut, ångesten rev i kroppen på mig och sen var det kört. Tvärkört.

Jag hoppas att jag har blivit lite klokare även den här gången. Jag ska få till en rutin för att meditera och sen hålla fast vid den. Och jag har insett att jag måste medicinera livslångt, jag klarar mig inte utan antidepp. Jag tänker inte ens inbilla mig att det är en god idé att försöka trappa ut den medicinen igen.

Och genom att skriva om mina upplevelser hoppas jag kunna hjälpa andra. Som känner igen sig, som själv har mått som jag, som själv är på väg dithän. Jag hoppas det. För då har den här resan varit värd någonting.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Liten72 Ja, jag förstår att det kändes heldepp att se de siffrorna svart på vitt. Att så få alkisar faktiskt lyckas sluta dricka. Men man kan också se det som en sporre - och ge sig sjutton på att tillhöra den procenten som faktiskt slutar dricka!

Kram 🐘

Profile picture for user Kennie

@Liten72 Statistik kan alltid nyanseras. Om det är AA:s statistik så kan man tänka sig att sammansättningen av människor som söker sig till AA ser annorlunda ut än den gör på det här forumet. Sen kan man fundera på vad AA räknar som att inte lyckas bryta. Räknas personer som övergår i måttligt drickande till den gruppen?

Profile picture for user Andrahalvlek

@Kennie Okej, jag drar det där med statistiken en gång till. Jag har läst siffrorna i Annie Graces bok ”Tänka klart” och jag har ingen anledning att tro att hon killgissar. Hon har sannolikt rotat fram den forskning och statistik som finns att tillgå i ämnet.

Uppklarningsprocenten inom AA är 5-7 procent och för personer som slutar dricka spontant (dvs utan hjälp av AA, antabus eller annan behandling) är siffran 8-10 procent. Så många lyckas sluta dricka och förbli nyktra över tid. Jag tror man utgår från ett års nykterhet utan något återfall.

Att siffrorna är lite bättre för dem som har slutat dricka spontant, dvs de har ”bara” slutat dricka på egen hand, beror sannolikt på att de har slutat dricka tidigare i sin missbrukskarriär. Att siffran är så låg som 5-7 procent hos AA är skrämmande, men de som kommer dit är ju illa däran också. Det är därför viktigt att man når problemdrickare på ett så tidigt stadium som möjligt. Ju tidigare, desto bättre är oddsen att lyckas.

Sen får man förstås ta all sådan här statistik med en nypa salt. Hos AA är man ju anonym och alla problemdrickare finns ju inte registrerade någonstans precis. Men det är ändå siffror att förhålla sig till, och jag tror knappast att Annie Grace har hittat på siffrorna själv. Hon har sannolikt rotat fram den forskning som finns i ämnet.

Kram 🐘

Profile picture for user Kennie

@Andrahalvlek
Ja, statistik bör alltid tas med en nypa salt.
Jätteviktigt att också belysa att den låga procenten som uppges lyckas bryta beroendet endast baseras på de personer som sökt hjälp hos någon instans som gör uppföljande studier. Och då beror det även på vilken instans. Alkoholläkaren Sven Andreasson på mottagningen Riddargatan, (som behandlar personer med lätt beroende och socialt stabila förutsättningar) presenterar helt andra siffror:" i långtidsstudier ser man att 75-80 procent av de som fem år tidigare var beroende, är inte längre det." (läs artikeln på https://ki.se/forskning/ett-glas-för-mycket) Och de som slutar dricka på egen hand eller tex med hjälp av Alkoholhjälpen syns inte alls i statistiken. Så det är nog en betydligt högre andel än 5% som lyckas bryta.
För mig är det viktigt att inte skapa intrycket av ett nålsöga att ta sig igenom. Det är klart att det kan vara mycket svårt att bryta alkoholberoendet, och det är bra att vara inställd på att kämpa, men det kan också vara ganska lätt, särskilt om man inte hunnit utveckla ett fysiskt beroende, så var det för mig.

Profile picture for user Andrahalvlek

Eftermiddagen med min yngsta dotter var, för att citera henne: TOPPEN! Efter fem timmar på vift är jag dock trött i skallen 😴 Jag har försökt flera gånger att höneblunda, men jag lyckas inte somna. Jag går dock ner i varv lite och det är fullt tillräckligt. Det kommer när det kommer. Det tar tid att varva ner systemet när man har varvat upp det rejält.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Kennie Du har helt rätt. Riddargatan är ju kända för att ta emot problemdrickare på ett rätt tidigt stadium, och ju tidigare i sin missbrukskarriär som man slutar dricka, desto större chans är det att man lyckas. Är man riktigt tidigt ute kan man till och med lära sig dricka kontrollerat.

Det är dock ett halmstrå som man ska vara försiktig med. Nästan alla som börjar hänga här på forumet vill inledningsvis lära sig dricka kontrollerat, så också jag, men ytterst få klarar av det. Du Kennie tillhör en mycket exklusiv skara skulle jag säga.

De flesta återkommer istället till forumet gång på gång, och för varje gång i sämre skick. Det ÄR lättare att sluta dricka helt, än att försöka lära sig dricka kontrollerat. Jag skulle aldrig riskera min nykterhet för att ens prova att ta ett enda glas. Jag är nöjd och glad över min nykterhet. Och väldigt stolt.

Kram 🐘

Profile picture for user Ture

Tittade in här och såg att du är tillbaka, fint, välkommen! Läste lite (snabbt) och såg att du träffat rätt läkare, det är mycket viktigt. Och när det kommer till eventuell diagnos är det bra med ett öppet sinne och lagom förstudier. Kanon att nykterheten består, vilket jag trodde. Om någon behöver lite pepp, läs denna: https://www.dn.se/sverige/aven-mattligt-drickande-kan-leda-till-skador-…

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag ska jag åka en sväng med min mamma och shoppa. Hon behöver en ny golvlampa och nya kuddar till sin soffa. Min målsättning är att träffa min mamma en gång per vecka nu när jag är sjukskriven. Det är med äldre föräldrar som med små barn - det krävs kontinuitet för att uppnå kvalitet på umgänget. Korta stunder, men oftare.

Jag har redan bokat upp mig en stor del av augusti på olika saker. Mest blir det tjöt och skratt över en bit mat eller fika. Jag har sonderat hela kompisfloran, kastat ut ett antal tåtar åt olika håll och fått en massa napp 🥰 Och jag lovar att ta det lugnt. Några timmar per dag på vift fixar jag, men däremellan är det platt fall i sängen eller tv-soffan som gäller. Dansa, pausa, dansa, pausa.

Jag har bokat in tid för massage också, den 18/8 och 30/8. Jag har inte varit där på över ett år, så det krävs två besök rätt tätt för att lossna de värsta knutorna. Tidigare firade jag alltid löning med massage, och den vanan ska jag återuppta. Den vanan kom liksom av sig under corona, då jag jobbade mest hemifrån. Men nu är det kontoret som gäller, från den 1/9. Först två timmar per dag under hela september, sen får vi se.

Jag har läkartid 12/8 och avstämningsmöte med FK, läkare och arbetsgivare den 23/8. Det känns bra. Jag är redo att börja prata om återgång i arbete från september.

Kram 🐘

Profile picture for user Magnus

Hej @Andrahalvlek! Eftersom ni har diskuterat resultaten för de som sökt stöd via Alkoholhjälpen eller Riddargatan 1 så tänkte jag bara titta in och säga att jag gärna svarar på frågor som ni har om det om ni vill. Jag känner väl till Annie Grace och tycker hon har mycket vettigt att säga. Samtidigt har jag och andra forskat direkt på Alkoholhjälpen och kan svara bra på hur det går för just denna grupp.

Vänligen
/magnus

Profile picture for user Andrahalvlek

@Magnus Spännande! Det vill vi gärna veta mer om. Kan du inte skriva en text om det och publicera här på forumet någonstans!?

Jag fattar att det är svårt med statistik eftersom mörkertalet sannolikt är stort och många är ju anonyma dessutom. När folk plötsligt försvinner från forumet vet man ju inte om det beror på att de har förblivit nyktra eller har tagit ett återfall.

Jag blev oerhört beklämd över de siffror som Annie Grace redovisade. Jag har inte förstått att det är så få som faktiskt lyckas sluta dricka och förbli nyktra. Men det gör samtidigt att jag verkligen är stolt över att snart kunna fira 2,5 år som nykter.

Hälsningar 🐘

Profile picture for user Lillek

@Andrahalvlek Har läst ikapp i din tråd och förstår att du haft det fruktansvärt tungt. Så skönt att det börjar vända och att du har bra läkare. Och fin familj! Kraft och kärlek till dig! 🌷☀️❤️🤗

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag ska jag åka och hälsa på ex-svärisarna. På vägen dit ska jag köpa med mig pussel till min ex-svärfar. Han älskar pussel och det håller hans hjärna igång. Han kan sitta i timmar med sitt pussel, men nu hade han inga nya pussel att lägga. Så två stycken ska jag köpa med mig.

Jag har så smått börjat nykterhetscoacha en gammal vän på Messenger. Jag började med att berätta om min nykterhetsresa och sen gav jag henne tips på böcker, Youtube-klipp, poddar etc. Jag försöker att inte tjata på henne, men jag vill att hon ska veta att jag finns här och lyssnar om hon behöver.

Jag tror faktiskt att jag ska anamma en idé från min ex-svärmor och applicera på min vän. Min ex-svärmor skickar sms som jag får varje morgon sen flera år tillbaka. Dessa sms har varit ovärderliga nu när jag har mått så dåligt det senaste halvåret. Hon skickar ett sms som ser ut ungefär så här varje morgon: ”Godmorgon kära xx ❤️ Jag hoppas att du får en fin dag!” Sen brukar jag svara henne med ett hjärta ❤️ Och då får jag tillbaka ett sms med texten: ”Tack kära xx för hjärtat ❤️”

Vissa dagar det senaste halvåret har dessa morgon-sms från ex-svärmor varit min enda kontakt med omvärlden. Så de har verkligen varit betydelsefulla, och jag har tackat min ex-svärmor massor av gånger för att hon skickar dem. Jag vet att hon skickar liknande sms till sina barn och barnbarn också. Varje morgon tar hon sig en stund för att skicka iväg dessa sms. Älskade ex-svärmor ❤️

Kram 🐘

Profile picture for user Magnus

Angående resultat för de som söker hjälp så har jag tittat på de som sökt till studier på Alkoholhjälpen och Riddargatan 1. Det var i princip ingen skillnad på hur allvarliga problem de från de olika ställena hade då de anmälde sig. När vi följde upp deltagarna efter 3 och 6 månader, så hade ca 50% genomfört en signifikant förändring till mindre problem och 40 % hade lågrisk konsumtion. Ungefär 20% hade fortsatt svåra problem även efter uppföljning och av dem så hade några enstaka procent förvärrat sina problem. Vi håller på att analysera uppföljningar efter 1 och 2 år och lite preliminärt kan jag säga att siffrorna är ungefär desamma vid dessa tidpunkter. Det finns alltså goda själ att tro att det kommer gå bra om en söker stöd. Samtidigt så har många gjort flera försök att förändras, förändringen kommer inte automatiskt.

En av skillnaderna mot Annie Grace kan vara att vi har mätt problem och veckokonsumtion, snarare än helnykterhet. Vi vet inte hur många som varit helt nyktra i dessa studier. Däremot har jag tittat lite på de som registrerat ett mål då de använde programmet. Det gick bra för många av de som hade måttlighet som mål, samtidigt hade de som siktade på nykterhet lite lägre k0nsumtion vid uppföljningen är de som ville vara måttliga.

Det var ett litet smakprov. Men som du föreslog så ska jag försöka skriva en längre text om resultaten och läga upp på Alkoholhjälpen. Ni får så klart gärna fråga om ni undrar något.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Magnus Det låter toppen! Generellt är det lättare ju tidigare i sin missbrukskarriär som man väljer att sluta.

Återkommande här på forumet verkar uppfattningen vara att man helst vill ”dricka normalt”. Det ville jag också hösten 2019, men det gick inte. Efter någon-några veckors uppehåll drack jag nästan ikapp, och det spårade alltid efter ett tag. Så ett totalstopp var enda lösningen.

Min upplevelse är att det är tusen gånger enklare att sluta helt, inte dricka en droppe, än att försöka ”dricka normalt”.

För mig är alkohol så här 2,5 år efter alkoholstoppet en ickefråga. Jag vill absolut inte dricka någon alkohol. För mig är det en frihet - och mitt liv har blivit mycket rikare. Jag har mer energi och driv - och alla känslor är mer innerliga, känns mer på djupet liksom.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Magnus Det låter toppen! Generellt är det lättare ju tidigare i sin missbrukskarriär som man väljer att sluta.

Återkommande här på forumet verkar uppfattningen vara att man helst vill ”dricka normalt”. Det ville jag också hösten 2019, men det gick inte. Efter någon-några veckors uppehåll drack jag nästan ikapp, och det spårade alltid efter ett tag. Så ett totalstopp var enda lösningen.

Min upplevelse är att det är tusen gånger enklare att sluta helt, inte dricka en droppe, än att försöka ”dricka normalt”.

För mig är alkohol så här 2,5 år efter alkoholstoppet en ickefråga. Jag vill absolut inte dricka någon alkohol. För mig är det en frihet - och mitt liv har blivit mycket rikare. Jag har mer energi och driv - och alla känslor är mer innerliga, känns mer på djupet liksom.

Kram 🐘

Profile picture for user Magnus

@Andrahalvlek Jag tror att det är tre saker som du tar upp som är mycket viktiga för framgång. (Jag skriver tror för att det är baserat på erfarenhet snarare än på forskning än så länge.) Det första är att du provade igen, och baserat på vad du lärt dig och ändrade din metod (från måttlighet till nykterhet) då du märkte att den första strategin inte fungerade. Det andra är att du har kommit till ett läge där det är en "icke-fråga" dvs att du har ändrat dina vanor så att det ny normala beteendet är ett annat än tidigare. Det tredje är att du har upptäckt tydliga fördelar som är viktiga för dig.

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag ska jag träffa en kompis som jag har lärt känna via kören. Vi har också suttit i hyresgästföreningens styrelse ihop. Vi ska träffas på en restaurang, direkt efter att hon har slutat jobba. Hon är liksom jag inflyttad till vår lilla stad, och hon har bott här ungefär lika länge som jag. Hon har dessutom precis nyligen flyttat hit sin gamla mamma från en annan ort. Kanske kan vi träffas alla fyra någon gång?

I våras varken sjöng jag med kören eller dansade linedance. Jag kunde förmå mig, trots att jag vet att det ger mig så mycket energi. Men nu har jag anmält mig och betalat avgiften till kören och terminsstart blir det den 29/9. Jag ska anmäla mig till höstens kurs i linedance också. Jag älskar att sjunga och dansa 🥰 Och nu mår jag tillräckligt bra för att faktiskt göra det också.

Kram 🐘

Profile picture for user TappadIgen

@Magnus Det ska bli intressant att få ta del av studien när den är klar. Jag ville bara passa på att poängtera att anledningen till att det ibland hänvisas till studier som pekar på att det kan vara svårt att förändra sina alkoholvanor knappast är för att man vill att andra ska tro att det är meningslöst att försöka. Snarare är det väl som en påminnelse om att man inte uppnår en förändring i en handvändning och att det gäller att man lägger ner mycket jobb själv för att kunna lyckas. Det här leder ju ofta tyvärr till en debatt om skuldbeläggande för att man skulle antyda om att det krävs hårt arbete så har den som inte lyckats lagt ner något särskilt arbete alls än så länge och så behöver det ju inte alls vara och det är ju inte det som är syftet. Till slut hamnar vi ju i ett läge där all form av faktisk hjälp är skuldbeläggande och vi blir istället till medberoende av varandra som bara ger varandra positiv förstärkning för våra misslyckanden.

Hur kommer det sig då att studier kan ge lite olika resultat? Dels har det ju att göra med utformningen av studien, framförallt med avseende på urvalet till deltagande men det finns såklart många andra faktorer som ger skillnad på resultat också. Om Sifo gör ett slumpmässigt urval av befolkningen och ringer runt jämfört med om Aftonbladet ställer en fråga på nätet om vilket parti som man ska rösta på så tror jag inte att jag behöver förklara varför Sifos undersökning nästan garanterat kommer att vara närmare det faktiskt stundande valresultatet. Det är ju framförallt så att ett ofrivilligt urval redan har gjorts är endast de som läser aftonbladet har sett undersökningen och när den är baserad på frivilligbasis att uppge vad man röstar på eller ej så kan man ju anta att den som är benägen att delta i undersökningar på frivilligbasis och samtidigt läser aftonbladet inte representerar genomsnittsvensken när det kommer till partitillhörighet.

Nu vet jag ju inte hur den forskning Annie Grace hänvisar till har gjorts eller hur den ni på AH gör är utformad. Det kan ju finnas skillnader både i hur man definierar alkohoholberoende och lyckade resultat samt hur de som deltar i studien är utvalda. Som ett exempel antar jag att AHs undersökning baserar på människor som på frivilligbasis gått med i AHs program och sedan också frivilligt valt att delta i studien? Observera att jag inte menar på att det gör att det är något fel på studien på grund av det, men det ger den ju såklart en begränsning i att den svarar kanske inte på den breda frågan hur svårt det är att bryta ett alkoholberoende utan i så fall hur svårt är det att bryta ett alkoholberoende för den som frivilligt gått med i ett program och valt att delta i en studie. Det här är ju en naturlig begränsning som mycket forskning påverkas av och den forskning Annie Grace hänvisar till dras säkert också med liknande begränsningar. När det kommer till forskning på människor på det här sätter är det ju ofta svårt att ha en kontrollgrupp t.ex. Det vore ju oetiskt att t.ex. förvägra en grupp att gå med i programmet här på AH, enkom för att jämföra med hur det går för de som går med jämfört med de som inte gör det. Som sagt, inte menat som kritik på studien som såklart är viktigt, men för att belysa de begränsningar som finns och som kan ge upphov till en variation mellan studier.

Till yttermera visso har vi ju den där gråzonen mellan det subjektiva och objektiva som jag har varit inne på i min tråd tidigare också. De flesta har ju ett bra grepp om skillnaden mellan subjektivt och objektivt. Att kaffe är svart är objektivt och att kaffe är gott är subjektivt. Men hur är det när man t.ex. påstår att kaffe är nyttigt? Är det objektivt eller subjektivt? Finns det en sanning här eller kan alla ha sin egen sanning? Fundera på det själv en stund innan du läser vidare så att du skaffar dig en egen bild innan du får höra min. Ställ dig frågan om det går att göra en studie som kan entydigt ge ett svar på om kaffe är nyttigt eller ej.

Har du skaffat dig en egen bild innan du läser vidare?

Jag tror att det är till din nytta om du funderar på det själv innan du läser vidare.

Kom igen nu.

Om man synar det så kommer man ganska snart fram till att här finns ju en komponent av båda. Vi kan såklart på många olika sätt kvantifiera kaffets effekt på vår kropp och det i sig är ju objektivt. Men hur vi definierar nyttigt beror ju på vad vi lägger in i begreppet. I begreppet "nyttigt" så bor det ju på något sätt en idé om huruvida något främjar vår hälsa eller ej. Men hur ska man mäta det? Det kan ju komma två olika studier, en som fastslår att kaffe är nyttigt och en som kommer fram till motsatsen genom att man valt olika parametrar. Nu hittar jag på här för jag känner inte till några studier om kaffe men man skulle kunna tänka sig att en studie hade följt en grupp som dricker en kopp kaffe varje morgon som efter en viss tid uppvisar på blodprover att det har haft en gynnsam effekt på blodfetter och därmed kan anses vara förebyggande mot hjärt och kärlsjukdomar. En annan studie skulle samtidigt kunna ha tittat på ett gäng som dricker sju koppar innan läggdags och där man sett att sömnen påverkat så att markörer för Alzheimer har stigit bland kaffedrickarna. Då har vi ändå inte tagit hänsyn till alla andra möjliga påverkande faktorer som om man väljer frivilliga som själv har valt att dricka kaffe, som då kanske i större utsträckning gör andra val som påverkar hälsan åt det ena eller andra håller, eller om man väljer en grupp människor som antingen får dricka kaffe, ett placebo eller inget kaffe beroende på vilken grupp de är med i.

Till sist får vi väl också fundera på i vilken mån forskningen i sig skulle kunna vara drabbat av bekräftelsejäv eller andra former av jäv. Har man redan ett svar på frågan t.ex. som man nu då drar igång med forskning på för att bekräfta t.ex. så kan man ju tänka sig att det jävet i sig påverkar så att man bland annat utformat parametrar på förhand och i efterhand grupperar data så att de ska passa med den bilden man redan har.

Profile picture for user Andrahalvlek

Tack @TappadIgen ❤️ Jag älskar ditt nördiga sätt att ta dig an svåra frågeställningar. Och du är helt galet pedagogisk, och det är en ren fröjd att läsa dina inlägg 🥰

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Tack från mig med @tappasigen- Hoppas du är professor nånstans (inte bara här 😍)
Och kram till dig @andrahalvlek- du övar väl lite grekiska emellanåt? 🥰

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek @Se klart Nu är ni lite väl frikostiga med superlativen. :) Men jag är tacksam att ni får ut något av mina funderingar. Jag är ju även tacksam för era funderingar också givetvis.

Min enda tanke från början var ju att förklara varför man kan se till viss del olika resultat från studier och poängtera att det ju inte finns någon illvilja i att dela med sig av studierna. I slutändan tror jag ändå att man från alla studier kan slå fast att man måste vara beredd att göra jobbet för att lyckas, men att det kan vara svårt ändå men såklart inte på något sätt omöjligt.

Profile picture for user Andrahalvlek

Gårdagens dejt med en körkompis gick galant. 3,5 timmar senare traskade jag hem till min tv igen. Jag drack tre alkoholfria öl och hon drack tre glas prosecco. Vi köpte till och med till varandra varsin omgång, och hon konstaterade bara ”du ska ha en alkoholfri Eriksberg, okej”. Inte ett enda ord ägnade vi åt att prata om mitt ickedrickande. Vi pratade hundratals (kanske tusentals ord till och med) om en hel massa annat istället. Vi pratade, pratade, pratade.

Jag har märkt att jag blir lika entusiastisk och uppspelt i sådana sammanhang som jag blev tidigare, när jag drack. Min upprymdhet berodde inte på alkoholen. Jag blev, och blir, upprymd och exalterad av att umgås med andra. Allt helst på tu man hand. Det spelar ingen roll vad jag har i glaset - jag älskar att tjöta med andra. Det ger mig energi som sjutton.

Men idag tar jag det lugnt. Jag ska diska och handla och åka och bada. Det får bli dagens grej.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag har jag tagit en höneblund på två timmar. Hurra, heja mig! Jag går ju upp klockan 6 varje morgon för att ta min antidepp-medicin. Det är viktigt att den tas samma tid, jag är väldigt känslig. Sen kan jag inte somna om, trots att jag är sjukskriven.

Men jag brukar bli trött och seg vid 12-tiden. Då brukar jag försöka somna lite, men det har tidigare varit lönlöst. Sömn är en ickehandling och det kräver att man slappnar av så pass mycket att man vågar släppa taget. Så inga höneblundar har det blivit på drygt ett halvår, under hela min sjukskrivning plus en tid innan dess. Jag som älskar mina höneblundar har verkligen sörjt dem 😢

Men idag lyckades jag slappna av tillräckligt. Hurra! Två timmar! Jag tar ju fortfarande propovan och zopiklon vid läggdags, det vågar jag inte sluta med än. Sömn är fan krångliga grejer när det krånglar. Vilken tur att jag inte blandar in alkohol i den soppan också.

Förr om åren tog jag gärna några glas vin för att just få sova. Inte bra. Man sover inte ordentligt, man söver snarare hjärnan med hjälp av alkoholen. Det funkar som en slags lättare narkos. Och är man nedsövd med narkos en längre tid, som vissa covid-patienter blev, så mår man riktigt dåligt psykiskt när man vaknar upp. Hjärnan har inte fått sin viktiga läkande vila, den har bara varit nedsövd.

Jag brukar tänka på Michael Jackson. När han skulle sätta upp sin sista show, för många herrans år sedan, så hade han en läkare hos sig hela tiden. Den läkaren sövde Michael med narkos varje kväll, för han kunde inte ”somna” annars. Det var det som hände, den läkaren gav Michael för mkt narkos på något sätt så han dog. Eller om det var någon annan typ av sömnmedel han fick intravenöst. Hjärtat stannade i alla fall, och jag tror att läkaren blev dömd för hans död.

Kram 🐘

Profile picture for user vår2022

@Andrahalvlek Grattis till höneblunden! Det båda verkligen gott att du kan slappna av så pass mycket och sova en stund. Det ger fin läkning😁. Ja, reagerade på att jag sov så pass mycket sämre när jag blev nykter än när jag drack, men precis som du säger så sker det noll återhämtning när man sover på alkohol. Det tog verkligen sin tid innan jag började sova bättre som nykter, men det var rätt lätt att stå ut för jag visste att hjärnan behöver återhämta sig och komma i balans igen efter mitt stora alkoholintag och det tar ju månader. Det som är så härligt nu är att hjärnan inte behöver kämpa med intaget av alkoholgiftet utan får vara ren från det och processa det den är till för ”nykter”.

Ha det gott! ❤️

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag tänker fortfarande på torsdagskvällen med min kompis M. Hur hon helt naturligt köpte en alkoholfri öl till mig och ett glas prosecco till sig själv. Hur vi inte ens nämnde min alkoholfrihet, trots att jag promenerade till restaurangen och inte ens kunde ”skylla” på bilkörning. Vi snackade inte om det alls. Nada. Vi pratade om allt möjligt annat i 3,5 timme istället.

Jag minns en man för många herrans år sedan. Han var alltid festens medelpunkt, sjöng och skrålade. Gärna nubbevisor. En dag fick jag veta att han varit nykter i typ 30 år. Han hade vatten i nubbeglaset. Sådan ska jag bli! Fast jag sällan går på fester där det sjungs nubbevisor förstås. Det är ett gammalt kulturarv som kan förpassas i glömska tycker jag. Det legitimerar bara att folk ska hinka i sig starksprit.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@vår2022 Jag minns det som att jag var väldigt kvällstrött och morgonpigg som nykter. Tvärtemot vad jag var innan. Men det planade ut litegrann efter ett tag, tills jag blev sjuk för ett halvår sedan och sömnen ballade ur totalt. Det är först nu, sen antidepp-medicinen har börjat göra nytta, som jag kan känna mig lite trött. Både dagtid och när det är dags att sova. Innan har jag inte varit trött alls, jag har bara tagit insomningstablett på kvällen för att få sova några timmar. Trots att jag förstås egentligen har varit jättetrött så har jag inte känt mig trött, gäspat etc. Det är så skönt att det har vänt nu 🥰

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Häromdagen gav jag min ex-svärmor en present. En present som satt långt inne. Strax innan jag blev nykter lät jag sy upp en påse. En påse som man ska stoppa en bag-in-box-påse i. Ett fint tyg, dragkedja och ett stort hål så att man kan hänga upp påsen på en krok. En fin vinpåse helt enkelt.

När jag äntligen fick vinpåsen, av en kompis som syr mycket som hobby, så hade jag bestämt mig för att bli nykter. Så påsen åkte in i garderoben och där har den legat sen dess. Häromdagen fick jag syn på den och tänkte att min ex-svärmor kan ju få den i present. Hon dricker ju vin.

Men samtidigt bär det mig emot att ge bort alkoholrelaterade presenter. Jag vägrar ge bort vinflaskor i present, eller ens ingå i en insamling till en spritflaska som ska ges bort till någon. Av princip ger jag inte bort alkohol i present. Punkt. Så vinpåsen var verkligen i gränslandet. Jag borde kanske slängt den istället?

Än mer övertygad om att det inte var en bra present blev jag när svärmor sa: ”Jag borde nog sluta dricka vin jag också”. Det tyder på att hon själv upplever att det blir lite för mycket vin för hennes del. Jag upplever det dock inte så, men jag är ju inte hemma hos henne om kvällarna. Som pensionär blir det ju dessutom fredag hela veckan på något sätt.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Ikväll hämtade jag yngsta dottern. Hon sover över hos mig, för första gången sen hon flyttade till LSS-boendet den 10 april i fjol. Tidigare har jag sovit över hos henne jättemycket, men nu har jag inte gjort det sen helgen fre-mån 20-23/1. Onsdag 25/1 blev jag sjukskriven. Vi har knappt träffats det senaste halvåret. Jag har inte orkat. Några få gånger har jag träffat henne ihop med andra, men vi har inte setts på tu man hand förrän för drygt tre veckor sedan. Då jag började må bättre.

Hon har inte vetat hur hon ska närma sig mig. Hon har märkt att något är väldigt fel, så hon har backat. Hon har saknat sin mamma oerhört mycket, och hon har samtidigt blivit supertajt med sin pappa. Hon har reagerat precis som små barn reagerar när den ena föräldern sviker, frivilligt eller ofrivilligt. I mitt fall verkligen ofrivilligt, men det har ju samtidigt inte gått att förklara för henne. Jag ser ju inte sjuk ut i hennes ögon. Inombords är hon ett litet barn, även om hennes kropp är 23 år.

Ikväll har vi först badat i en sjö. Det var 19 grader på land och 23 grader i sjön. Vi har haft lördagsmys med chips/cola för dottern och linschips/alkoholfri öl för mamman. Vi har tittat på Cmore - filmerna ”Sunes sommar” och ”Lotta flyttar hemifrån”. Gamla välkända godingar för oss båda.

Hon har kommenterat filmerna oavbrutet. Varje scen, varje replik. Hon beter sig som en sportkommentator på uppåttjack 🤣 Och jag vet att det betyder enormt mycket för henne att se film ihop med någon annan, så att hon kan just kommentera allt som händer. 99 av 100 gg tittar hon på filmer ensam, och då kommenterar hon inte. Att titta ihop med någon är lycka för henne 🥰

Nu ligger hon i sin gamla säng, i sitt gamla rum som nu är ommöblerat till kontor/gästrum. Hon verkar jättenöjd. Jag är supernöjd med kvällen 😍 En lördagkväll kan liksom inte bli bättre.

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

Å så fint inlägg AndraHalvlek! Kärleken till din dotter har alltid lyst igenom på ett sånt fint sätt i dina inlägg. Så skönt att du orkar vara en del av hennes liv igen.

Profile picture for user Andrahalvlek

Tack @majken_r och @sisyfos ❤️ Det var verkligen en magisk kväll. En sådan som seglar upp på min topp 10-lista över riktigt fina kvällar i livet. En kväll som följer med mig länge i minnet, en kväll som får mig att småle bara jag tänker på den. Länge.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@vår2022 Mmm, jag känner mig uppfylld av kärlek ❤️

Jag tänkte att det måste vara lite som med barnbarn. När man ”bara” har dem en kort stund kan man verkligen uppleva varje minut med dem på ett helt annat sätt. Man orkar liksom vara på deras nivå hela tiden, för man har inte en massa annat att göra. Man har avsatt den tiden för umgänge med just dem, och på deras nivå fullt ut. Så kändes det att umgås på tu man hand med min yngsta dotter i totalt 15 timmar, varav vi sov 8 timmar.

I eftermiddag skulle hon på teater med en kompis/granne och en ur personalen. En Astrid Lindgren-teater. Min dotter älskar teater - och Astrid Lindgren-teater älskar hon allra mest 🥰 Hon kollar massor på amatörfilmer från Astrid Lindgrens värld (ALV) på youtube, om och om igen. Vi brukar gå på alla sådana föreställningar som sätts upp i vår närhet.

Vi brukar även åka till ALV varje sommar och då hinner vi med 6-7 föreställningar på en heldag. Vi bara knallar på mellan olika scener hela dagen. I år har det dock inte blivit någon resa. Idag kom hon att tänka på det: ”Jag har inte varit där i år!” Jag fick svara henne att vi gör det nästa sommar. Hon överlever.

Imorgon börjar hennes dagliga verksamhet igen, och hon är taggad som sjutton. Hon har ju fyllt år under ledigheten, så de måste givetvis börja med att fira henne med tårta och ballonger. Bra start på första jobbdagen!

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Kommande vecka har jag något roligt inplanerat varenda dag. Plus läkarbesök på fredag. Men allt är nedskrivet i min kalender, så det är bara att beta av en dag i taget. Och se till att jag får mycket vila innan och efter aktiviteterna. Dans, pausa, dansa, pausa. Jag lagade mat igår, så jag har fyra matlådor i kylen.

I eftermiddag ska jag hälsa på ex-svärisarna. Det blir först promenad och sen blir det säkert fika och lite mat också. Och mycket prat, prat, prat. Mysigt 🥰

Idag börjar min yngsta dotter på sin dagliga verksamhet igen. Skönt för henne att få tillbaka sina vanliga ruiner igen. Hon har ju saknat sina ”jobbarkompisar” och personalen också. Hon var väldigt taggad inför att börja ”jobba” igen efter fyra veckors semester. Alla behöver ett sammanhang. Där man är en del av en gemenskap.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Besöket hos ex-svärisarna igår var trevligt. Det blev ingen promenad, eftersom skur på skur satte stopp för det. Det blev istället yatzy, fika och mat. Jag tror att mina besök hos ex-svärisarna gör dem lika gott som det gör mig. Jag märker att ”farfar gubben”, som min yngsta dotter kallar honom, skiner upp. Han får delvis beklaga sig, men han anstränger sig också lite eftersom han vill tjöta en stund med mig åtminstone.

Jag brukar alltid få honom att prata gamla minnen också. Han har skrivit ett antal böcker om sin livsgärning, som egen företagare med flera olika företag. Han skriver om sin barndom på en stor gård också. Böckerna är på 70-80 sidor och rätt så amatörmässiga. De trycks upp på ett lokalt tryckeri och skänks till största delen till nära och kära. Böckerna blir väldigt fina minnen när han inte finns mer. Han fyller 84 år och den åldern har respekt med sig.

En del böcker lyckas han dock sälja till andra, bland annat en stor bok med fina färgbilder (tryckt i Estland) som summerar deras 36 år som ägare till ett stort dansställe. Den boken köper gärna gamla dansgäster. För ex-svärfar verkar det väldigt viktigt att summera sitt liv, och jag tänker att det håller hans hjärna igång. Det första pusslet (han fick två nya av mig förra veckan) är nästan färdiglagt.

Min ex-svärmor mår också bra av att tjöta. Hon har förvandlats till en sjuksköterska. Hon har alltid passat upp på sin man, men nu har det uppassandet nått helt nya nivåer. Men hon vill absolut inte ha hemtjänst ”springande hemma”, så då får hon ta hand om honom. Hon är sex år yngre än honom och i väldigt god form för sin ålder, smärt och rörlig. Varje vecka sätter hon på honom morfinplåster mot smärtorna, och andra mediciner får han i apo-dos, som hon hämtar ut på apoteket varje vecka.

Och hon behöver liksom ha någon att beklaga sig för, att någon lyssnar. Och hon lyssnar på mig också. Jag är så oerhört tacksam för den relationen jag har till mina ex-svärisar. Jag blev ihop med deras äldsta son när jag var 20 år, så vi har en lång relation att falla tillbaka på. En riktigt god relation dessutom.

Min ex-svärmor har i mångt och mycket varit den mamma som min mamma inte kunde vara, eftersom min mamma bodde 30 mil ifrån mig när jag var 20-46 år. Min ex-svärmor stod pall när det blåste, och hon ryckte handgripligen in och tog hand om mina barn och mitt hem när jag inte orkade stå på benen. (Även om barnens pappa tog hand om barn och hem också förstås.)

Fortfarande har hon en kanonrelation till alla sina barnbarn. Min yngsta dotter träffar hon varje vecka. De andra tre barnbarnen bor långt bort, men hon pratar med dem i telefon varje vecka och de hälsar på sina farföräldrar flera gånger om året.

Kan jag ”betala tillbaka” litegrann genom att lyssna på henne nu så gör jag det med kärlek och värme. Jag får så mycket värmande kramar och tröstande ord tillbaka. Det är verkligen en vinn-vinn-situation på alla sätt. Och det är med gamla människor som med små barn - det krävs kontinuitet för att uppnå kvalitet. Igår sa min ex-svärfar: ”Du är välkommen hit när som helst.”

Idag ska jag vårda en annan relation. Jag ska träffa min gamla chef, och jag ska resa iväg några mil för att träffa henne. Min ex-chef jobbade på vårt företag i 16 år. De tio sista åren jobbade vi väldigt tajt ihop - hon som högste chef och jag som personalansvarig. Hon stöttade mig även enormt mycket under min första sjukskrivning för utmattningsdepression år 2007. Hon var en kanonchef helt enkelt - och jag saknar henne massor.

När hon slutade jobba hos oss för sex år sedan sa jag till henne: ”Nu när du inte är min chef längre så kan vi bli kompisar.” Och hon blev så glad 🥰 Hon var en chef med mycket integritet. Hon var personlig, men aldrig privat. Efter det har vi träffats en-två gånger per år, förutom under corona-åren eftersom hennes man har väldigt dåligt immunförsvar så då isolerade de sig i princip.

Vi brukar ta initiativ till varsin dejt varje vår och höst, förutom i våras då eftersom jag var sjuk. Men nu är det dags igen och jag reser till hennes hemstad, som ligger lite norrut från mig. Det ska bli så kul att träffas - vi känner ju varandra väldigt väl och det brukar alltid bli en massa jobbsnack också.

Hon vill alltid höra det senaste skvallret, men det kan jag ju inte bidra med idag eftersom jag inte har hört något skvaller. Jag har ingen aning om hur de andra har det på jobbet. Jag bryr mig inte speciellt mycket heller. Jag är bara helt fokuserad på att själv komma tilllbaka till jobbet på ett hållbart sätt. Så småningom.

Från och med september börjar jag jobba 25 procent, och sen får vi se hur snabbt jag kan utöka tiden. Huvudsaken är att det känns bra hela tiden, eller åtminstone okej. Jag är medveten om att jag behöver testa mina gränser hela tiden. Och det lär inte finnas kraft och energi till allt för många kompisdejter. Men några tänker jag dock få till - jag behöver mina kompisar SÅ mycket.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag höll ju på att glömma, men blev påmind av min vän @TappadIgen. Jag firar 30 nyktra månader idag, tjoho! Hela 2,5 år har jag varit nykter, hurra 🥳🥳🥳🥳

Och det tillhör de allra bästa besluten som jag har tagit i mitt liv.

Kram 🐘

Profile picture for user vår2022

@Andrahalvlek Grattis till 2,5 år nykter!🥳🥳🥳! Så fantastiskt bra gjort och du är en förebild för oss andra här. Att du dessutom inte drack under din tuffa period som du gått igenom, visar att du är bergfast i din nykterhet. Ingen alkoholdjävul har hos dig att göra💪❤️

Profile picture for user Ny dag

@Andrahalvlek 🥳🥳🥳🥳 till 30 månader tillika 2,5 år av frihet! Du är en förebild på alla sätt och jag skriver det igen - din nykterhetsresa med all fakta och tips skulle göra sig i bokform! Hoppas du haft och har en underbar dag och att du firat dig själv🎉! ❤️

Profile picture for user Andrahalvlek

Tack @Ny dag ❤️ Jag umgås med tanken om bokform skulle passa 🤔 Man kan ju börja med att kopiera ner all text - och sen får texten tvättas rejält. Jag babblar ju om så mkt annat - om jobb och kollegor och barn och släktingar. Merparten av det måste bort. Jag fortsätter umgås med tanken!

Det finns en bok på engelska med en kvinna som slutade dricka, där hennes blogg är själva handlingen, plus hennes läsares reaktioner. Minns inte namnet nu.

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Grattis min fina kompis och vän, går inte att nog uttrycka hur mycket du betytt för mig (och många andra) Nu kör vi ju bara på, och jag måste som vanligt instämma i vad @torn säger- det blir faktiskt bara bättre - och bättre. Jag tycker att något ”nytt” hände efter 2,5 år. Något lättade. Order frihet blev centralt. Det är så coolt att få fortsätta växa- och att göra det ihop är en ynnest. Största kramen 🤗 💞🌸☀️✨🍀

Profile picture for user Andrahalvlek

Tack @Se klart ❤️ Jag känner verkligen numer ett helt annat lugn i mitt beslut. Det finns inte längre någon oro över att jag plötsligt skulle få för mig att börja dricka igen. Det finns heller ingen oro över vad andra ska tycka. Undrar någon så svarar jag att jag helt har slutat dricka alkohol. Punkt. Vill de fortsätta diskussionen så tar jag den gladeligen, men jag kan lika gärna låta det bero. Jag ser bara till att få något gott alkoholfritt istället. Punkt.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag vill jag helst fylla mitt inlägg med fina bilder på min yngsta dotter och en jättevacker grå storpudel som vi har hälsat på i eftermiddag. Han var så vacker att jag nästan smälte 🥰

Storpudeln T vägde 28 kg. Min älskade pudelpojke vägde 7 kg. Det är stor skillnad på mellan- och storpudel. Men psyket är likadant. Stabil, mycket integritet, studsig, pigg och glad, otroligt läraktig, nyfiken, struntar i andra hundar osv.

Den här storpudeln har dessutom fått högsta betyg på ett skott- och skrämseltest. Cool som bara den. I Tyskland används storpudel som polishund. Min pudelälskling var väldigt ängslig och skott- och åskrädd 😢

Jag är sugen på en storpudelvalp 🥰 Jag umgås med tanken. Har gått med i en FB-grupp för den kennel där T kommer ifrån. Inte skynda, bara umgås med tanken och möjligen planera för framtiden.

Först och främst - var ska jag bo? Det är avgörande om jag ska lyckas hitta en dagmatte/husse. Och det vill jag ha, så han/hon har sällskap dagtid när jag jobbar.

Kram 🐘

Profile picture for user Geggan

😉@Andrahalvlek ! Jag tänker också lite på hundar. Vår labbe Zoja dog för drygt år sen . Roar mig också med fb-grupp vi som älskar labradorer. Underbart m alla valpar. Men försöker påminna mig om att jag nog tänkte aldrig mer. För bundet, för mycket lunka runt när man inte är så sugen. Så det blir nog inget här! Men följer din plan m intresse.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Geggan Men hundar ger ju så mycket kärlek ❤️ Mina fyra år med älskade pudelpojken var ljuvliga. Så gränslös och villkorslös kärlek har jag nog aldrig tidigare eller senare upplevt. Jag vill uppleva det igen. Att hunden dör efter ett antal år får jag ta. Det jobbiga uppvägs av varje dag man får ihop.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag ska jag träffa läkaren M. Det blir sista gången innan avstämningsmötet med FK och arbetsgivaren den 23/8. Vi får snacka ihop oss helt enkelt. Jag vet precis hur jag vill lägga upp mitt arbete på 25 procent. Jag tänker jobba kl 13-15 varje dag och göra en specifik sak, som är precis lagom för två timmars jobb. Och jag tar för givet att arbetsgivaren i princip bara tackar och tar emot.

Nu gäller det att få med FK på planen också. Läkaren M sa att om man ger dem en plan för återgång i arbete så håller de sig lugna och fina. Vi får hoppas att han har rätt. Efter september har jag ingen plan alls. Jag har ingen aning om hur snabbt det känns okej att utöka till 50 procent. FK kräver kanske en fortsatt plan för okt-dec på sittande möte? Vi får ta det då helt enkelt, jag kan inte oroa mig för det nu. Jag vet inte alls hur jag reagerar när jag börjar jobba.

Något som dock har funkat alldeles utmärkt hittills är de veckovisa dejter som jag har haft med yngsta dottern, ex-svärisarna, min mamma och olika vänner. Idag kl 12, efter läkarbesöket, ska jag promenera iväg och luncha med min mamma. Hon ville även gå ner till stan först och handla en grej.

Igår träffade jag en kollega, som också har potential att bli en god vän. Vi har träffats ytterst få gånger på fritiden, men vi har upptäckt att vi har stor samsyn både vad det gäller vår verksamhet och våra jobbkollegor, så samtalen är mycket givande.

Vi är dessutom mellanchefer båda två och det är lite speciellt. Man får protestera så mycket man kan och vill i slutna rum med bara chefskollegor, men så fort du går ut på ”golvet” så måste du sätta på dig fasaden. Inte visa utåt hur du egentligen tyckte i vissa frågor, och absolut inte snacka skit om beslut som tagits av ledningen, även om du personligen inte tror på idén.

Att göra så sliter oerhört, man känner sig liksom sliten mitt itu. Men har man protesterat och fått alla, inklusive chefen, emot sig så är det bara att gilla läget. Man har gjort så gott man kan. Jag och kollegan L kan dock stötta och peppa varandra, och vi kan göra gemensam sak i våra protester. Det gör större verkan då.

Jag är mer den som går i taket på ledningsgrupperna, som bråkar och för liv för det jag tror på. Hon är mer tyst och vill nog verka lite mer i det tysta, trots att hon normalt är väldigt högljudd. Kan jag få henne att högljutt bråka med chefen också så är mycket vunnet 🤣 Hon kom in som mellanchef för bara några år sedan, så jag tror att hon känt sig lite obekväm i rollen och inte riktigt har vetat om sitt mandat.

Jag har varit mellanchef längre och har tagit många strider med min chef när jag har tyckt att hon tänkt fel, eller inte har tänkt hela vägen. Jag är övertygad om att min chef inte är betjänt av att ha ja-sägare omkring sig. Hon behöver folk som säger ”stopp stanna, hur tänker du nu?” I slutna rum.

Enda nackdelen med gårdagens dejt var att vi satt på stranden kl 13-17. Det blåste och vi hade mycket att prata om. Jag märkte inte att solen tog som sjutton. Jag äger inte ens en solkräm, jag brukar inte vara på stranden mer än max två timmar. Nu blev det fyra timmar. Jag ser ut som en nykokt kräfta. När jag träffar läkaren idag så ser han att jag mår mycket bättre i alla fall 🤣

Kram 🐘