Den har legat däruppe nu ett tag den där stenen. Så det är kanske dags att flytta in. Man behöver ju inte ha med sig den gamla tråden, det är lätt att hitta tillbaka ändå.
Drygt 7 månader nykter nu. Känner att jag skulle behöva anstränga mig för att sätta stenen i rullning för att behöva börja om från början igen.
Trött efter en lång vecka igår. Hade ett ypperligt tillfälle att handla alkohol, men jag vill verkligen inte ha. Det finns inte på kartan som alternativ.
Sug då? Ja kanske, men jag har lite svårt att tillfredsställa det. ”Lasternas summa är konstant”, men jag har svårt att hitta nån ersättning. Just nu är det kakor en ggr per dag, men jag är egentligen inte så förtjust i sött heller, men den finns där - tristessen, rastlösheten, tröttheten och jag hittar ingen medicin nu. Jo, jag gör sunda val och det funkar, men det har ju helt ärligt inte samma omedelbara effekt. Får kanske lov att börja med nån extremsport för att få endorfinkicken.
Jag verkar åtminstone ha fattat ordentligt att alkoholen inte gav mig nåt. Jag fick nog kicken både av smygandet och drickandet för övrigt. Och ingen av dem funkade heller särskilt bra. Så livet som det är utan droger... ja, inga quickfix, men ett ganska behagligt lugn för det mesta ändå. Så kan jag sammanfatta det.

+1 på @ah, och +1 på dig @sisyfos
Och rimligt går inte att hasta med. Rimligt kommer som snöret man slår in paketet med, en massa vik och klipp och tejpande innan. Fin fredag kommer här! 😻

Hej min sköna!

Du har ingen aning om vem jag är men från igår har du just du en betydande roll för mig.

Igår skrev du ett inlägg i min tråd som
väckte så mycket inom. Det är inte var dag det händer att små ord eller en enkel fråga skapar så mycket eftertänksamhet att det blir direkt sinnesomvändande 🙏

Har tackat dig för detta i ett lååångt svarsinlägg i min tråd som du gärna får titta på. Men det är viktigt för mig att min tacksamhet når fram till dig, så jag hälsar på för att framföra ett lååångt tack i din tråd med.

Är nämligen så ohyggligt tacksam, för trots stödsamtal från vården, trots egna fördjupande kunskaper inom beteendevetenskap, samtliga funktioner i hjärnan och arbete med KBT, inte alls lyckats skapa ett tydligt sätt för mig själv att tänka. Utifrån ditt inlägg öppnades hela tankesättet upp på nytt och allting blev genast logiskt och glasklart.

Mitt problem med A är lite nytt och har framkommit efter avslut av ett annat preparat. Har upplevt sån stress över att få bukt på besväret med A att jag gärna har velat se problemet som redan löst. Har försökt hetsa fram mål och löften som inte alls varit förankrade i mig mentalt. Inte märkligt alls att man misslyckas eller rent av dricker vin ännu fler kvällar när tanken består i känslor av skuld och att man borde gjort slut med A för flera veckor sedan.

I den bästa av drömvärldar kan man kanske hoppa från A till Ö, telepatisera till ett resemål eller springa ett marathon utan att träna. Riktigt så ser det ju inte ut. Det är en process, och i min process om bättre avhållsamhet är jag bara i början. Jag är inte framme vid att avlägga stora eller ens långa löften och mål. Sådana löften känns som någon annans löften. Kommer heller inte att lyckas nå framgång om jag inte arbetar utifrån där just jag är i just min mentala process.

Och tack för att du påminde mig om detta ❤

Så, kort och gott, efter ett par månaders kognitiv kaos som bestått i hur i h-e jag ska tänka för att skapa en hållbar förändring. Är det tack vare just till inlägg till just mig, som jag denna morgon vaknade upp med sinnesro och med en mycket tydlig handlingsplan 🙂

Jag blir liksom så barnsligt glad över att vägen klarnat 🤸‍♀️

Tack!

Oj, läste ditt fina inlägg för länge sen Natalia. Kanske, man kan ju hoppas, svarade jag dig i din tråd. Annars, tack och tack ni andra för att ni löser och kommenterar.

Jag måste bara skriva ner en insikt som jag slogs av idag. Det absolut bästa med nykterheten för mig är att jag känner att jag lever här och nu. Närvarande - lycklig, arfg, ledsen spelar inte så stor roll. Jag har accepterat mig själv och bearbetat mycket så det är inte så mycket outrett. Därför gillar jag det. Men det är klart att ibland, som för ett år sedan dök det upp en del gammalt byk att ta tag i. Bra att göra sånt nykter.
Här och nu är alltså bra, men jag är en person med långsiktigt perspektiv. Tänker alltid på ”effekterna” av ett beslut och ett görande. Givetvis har jag nytta av det. Det är bra och ger genomtänkta beslut, men jag tror också att det är det här draget hos mig som också gör livet lite mer komplicerat. Det hindrar en ibland från att vara spontan och våga. Det stoppar ”görandet.” Jag har jobbat med det här länge. Tackat ja till saker jag inte vågat, men det sitter lite långt in och jag vill gärna ha någon med mig eller nån som bekräftar och ”puttar på.” Min sambo är tvärtom. Hen beskriver hinder och svårigheter och jag kan bli galen på det. För då är det än svårare att komma till ”görandet”. Jag pratar inte om nykterhet nu, utan om livet i övrigt. Jag har många planer, många ambitioner, men ibland svårt att sätta segel. Det blir för mycket, för ostrukturerat. Behöver ordning och reda. Behöver en plan för resan från A till B. Behöver vara här och nu och inte i diffusa planer. Att dricka på de här känslorna av att inte ha någon ordning och någon plan är nog den sämsta lösningen man kan ha. Att dricka för att kunna vara i ”här och nu”… Funkar kanske en kort, kort stund, men jag blir nästan full i skratt när jag tänker på att det har varit min lösning. Jag hävdar fortfarande att jag inte gillar att vara full. Jag gillar ”här och nu” och då vill jag vara närvarande. Tänker att jag är lite som min pappa som också smygdrack periodvis. Han förnekade dock totalt. Han gillade nog inte heller ruset helt. När han blev sjuk i cancer avböjde han en del smärtlindring av just den anledningen att han inte då ”var med”.
Undrar om det här var det jag egentligen hade tänkt skriva eller om jag hamnade nån annanstans. Ha en fin nykter lördag allihop! Det ska jag ha. 🌼

@Sisyfos skrev:"Det absolut bästa med nykterheten för mig är att jag känner att jag lever här och nu. Närvarande - lycklig, arfg, ledsen spelar inte så stor roll."

Här är vi nog väldigt lika. Som jag nämnde till dig i min tråd så är det framförallt det här som gör att jag inte längtar till årsdagar o.s.v. som alltså förvisso är kvitton, men jag vill ju leva här och nu. För i slutändan är det ju det enda vi har och att bara leva för det som varit eller det som ska komma att bli gör att vi missar det som sker just nu. Man behöver heller inte var tokglad hela tiden för att vara tillfreds.

Sen ville jag poängtera, möjligtvis överförtydliga, att min fråga till dig i min tråd alltså inte är illa menad eller något försök att bevisa att du skulle göra fel. Jag undrade dock uppriktigt om du hade funderat på det. Som sagt, hittar man en väg som fungerar för en så ska man ju ta den.

Jag tar inte illa upp av din fråga TI och den är levande för mig. Jag tänker att det är lättare att bevara nykterheten och inte se alkohol som en utväg om man stängt dörren helt, men det verkar ju heller inte vara någon garanti. Nu funkar det ändå och jag känner inte att jag behöver ändra, men just det där att inte kunna fira dagar är ju lite trist.
För mig är nykterhetsarbetet pågående. Tänker att jag aldrig blir färdig ändå. Jag är färdig med alkoholen som medicin, men det gäller att fatta det när jag behöver medicin. Livet är så mycket. Att vara här och nu är svårt om man är en person som har en tendens att vilja mycket, att planera, att se andra. Det ÄR svårare när man hamnar i stress, då blir jag nästan manisk i min organisation och mitt planerande. Håller allt i huvudet. Mycket lite här och nu. Det är det här som är farligt för mig. Det är då jag måste bromsa.

Tofu, dig blir jag lite avundsjuk på. Jag har varit rätt kreativ tidigare och jag gillar att jobba med huvud och händer, men gör det alldeles för lite. Tid och plats saknas. Ork också för den delen. Men ibland längtar jag efter att skapa och funderar på vad som är betydelsefullt i livet och hur man egentligen mår bra. Stora frågor och det är säkert olika svar i olika skeden. Men för mig är det definitivt inte längre någon guldkant med alkohol. Det var en illusion jag köpt.

Tittar in i min egen tråd. Semester! Ett lugn har infunnit sig. Ett lugn jag inte haft på flera år. Att leva här och nu är något jag kommer att få brottas med tror jag. Jag ligger alltid steget före och det stressar. Särskilt om man tycker att man ska hinna så mycket. Nu är mina barn där de också. De planerar som jag och det underlättar enormt. Vi är fler som drar. Vilken njutning det är att bara vara. Ibland är det nog det jag velat uppnå med alkohol, men det behövs verkligen inte när man varvat ned naturligt. Ska nog gå och ta mig ett morgondopp i havet. Bara för att jag kan.
Ha det fint!

@Sisyfos Det är så himla sant. Tidigare trodde man att man varvade ner med alkohol. Och nu när man är nykter visar det sig att man är mycket mer nedvarvad, mycket mer här-och-nu. Men det kräver förstås viss planering. Jag har bokat upp vänner och släkt på löpande band i augusti. Korta visiter, några timmars tjöt över lite mat eller fika typ. Mer avancerat behöver det inte vara. Och jag är SÅ svältfödd på umgänge och skratt efter det senaste halvårets ofrivillig isolering. Och jag tar det lugnt. Några timmar på vift dagligen klarar jag, resten av dagen är det platt fall i sängen eller tv-soffan som gäller.

Kram 🐘

@Sisyfos Jag tänkte egentligen skriva ett lite längre inlägg om det här på min årsdag men nu blev det ju tydligt att vi behövde reda ut lite saker i förväg. Jag tror att en del av din irritation beror på att du läser in saker som inte finns där. Jag har inte sett @Andrahalvlek skriva att det inte finns något exempel. Däremot har väl de är få. Som jag sa innan så undviker jag gärna att spekulera i hur andra dricker men åtminstone ett av dina exempel på måttliga dricker ju inte ens enligt sin egen utsago måttligt. Det är väl egentligen också ett ganska tydligt exempel på hur svårt det är i och med att det var svårt för dig att hitta några exempel överhuvudtaget och en av dem som sagt själv uttryckligen inte dricker måttligt.

Att det ska vara 2 år är ju ingen fast gräns men någonstans måste man ju sätta den. Jag skrev 1 år först men jag funderade lite på det och tänkte på mig själv. Någonstans måste man ju sätta gränsen och det är väl det som är lite knivigt med dessa undersökningar också. Mitt eget förändringsarbete började ju med ett uttalat mål om måttlighet, som jag kunde hålla långa perioder i sträck, för att återigen eskalera. Jag har inte mätt tiderna exakt men nog klarade jag cirka ett år däremellan där jag låg på FHMs magiska veckogräns. Däremot tog jag ju allt på samma dag så jag klarade ju inte max per dag-målet den dagen. Men men, min poäng är att jag kunde ju varit med i någon slags undersökning där då och blivit räknad som en som lyckats dra ner på sitt drickande. Min trend gick dock mot att jag drack mer och inte mindre, men över vissa tidsperioder var det ju bättre.

Det jag menar är att de flesta kan ju dra ner på sitt drickande med lite jävlar anamma under en tid, för att sedan falla tillbaka i det igen. Jag tror inte att det är en slump, utan jag tror att det beror på att alkohol är ett beroendeframkallande ämne som gör att lite vill ha mer, till slut. Med viljestyrka kan man hålla det nere, men det är svårt att göra det över tid. Givetvis gäller ju samma för att vara helnykter. Många vittnar om att de kan klara en vit månad, men sen då? Och ska vi sätta en tidsgräns för helnykterhet så måste vi ju ha samma för att kunna jämföra hur väl det går. Problemet med en tidsgräns är ju att den oavsett hur lång tid vi sätter den till så kan misslyckanden komma efteråt. Jag har en personlig anekdot om en äldre släkting för ett antal år sedan som blev helnykter och höll det i ett antal år. Det här är inte en släkting jag hade någon särskild kontakt med så jag vet faktiskt inte hur många år han höll sig nykter men det var garanterat mer än 2. 4-5 kanske eller till och med 6? I alla fall, han ville fira ett tillfälle med en öl. Den ölen blev sedan till två och tre och han drack oavbrutet till hans död några veckor senare. Han fick ju någon slags hjälp med att sluta, jag vet faktiskt inte exakt vilken sort. Det kanske är så att han finns med i någon undersökning som någon som lyckats om det var så att de endast gjorde en uppföljning efter x antal år? Det är naturligtvis inte så att bara för att man väljer den nyktra vägen att man automatiskt lyckas eller att man bara för att man väljer måttligt automatiskt misslyckas. I mitt anekdotiska exempel dock och många andra man läser om här på forumet så beror den helnyktres dittrillande på vad? En tro om att man kan dricka måttligt igen.

Som du kanske har märkt så ser man lite olika resultat i olika undersökningar. Om du är intresserad av att veta varför det blir så så skriver jag lite om det i min tråd. Det ska bli intressant att se vad Magnus undersökning visar sen när den publiceras men jag märker att du redan har börjat använda dig av den utan att veta vad den egentligen säger. Alla undersökningar har sina begränsningar och tyvärr får jag säga har Magnus redan aviserat en olycklig begränsning i den och det är att alla deltagande hade ungefär samma mått av alkoholberoende innan studien drog igång. Det gör att man tyvärr inte kan titta på en detalj som du tycks hålla med mig om, vilken är att huruvida man lyckas med måttlighet delvis beror på hur långt man har kommit i sitt beroende. Om nu alla var på nästan samma nivå så kan vi ju inte utläsa någon skillnad. Men så är det ju när man gör undersökningar på frivilligbasis bland människor. Det är oetiskt att artificiellt tillföra en variation i variablerna. Det gör ju inte att resultatet blir ointressant för det.

Jag hade egentligen tänkt som sagt att skriva ett längre inlägg i min tråd vid tillfälle om detta för att reda ut det lite mer men jag ska hålla det här kort. Jag tänkte kanske ändå avsluta med vad jag håller med dig om att hur långt man kommit i sitt drickande är en viktig variabel i huruvida man lyckas med måttlighet. Om någon kommer in på forumet och har druckit för mycket två helger i rad, men inte haft något tidigare problem så tror jag att deras chans till att vända på steken här är god. Om någon kommer in på forumet och har druckit två lite vin varje dag i 5 år, så tror jag istället att det är mycket svårare. Hur stor skillnaden är har vi ju inget exakt mått på, såklart, och mig veterligen finns det ingen studie som har tittat på just detta. Att där är en skillnad verkar ju vi vara överens om. Hur mycket det beror på att man faktiskt har druckit så mycket och hur mycket som beror på att man har de generna som påverkat så att man har druckit så mycket kan vi ju inte veta, men utfallet här är ju detsamma. Naturligtvis påverkar detta också hur svårt det är att bli helnykter. Men i alla fall, jag kan tycka att det är direkt oansvarigt att ge sken till den senare att vi är många här på forumet som varit i din sits som håller oss måttliga nu och det finns en massa undersökningar som visar att det går, när det inte finns fog för det och ett sådant drickande av medicinska skäl kräver åtminstone ett längre uppehåll. Men jag blir inte irriterad och tar åt mig personligen utan bemöter det istället. Självklart är inte anekdoter det bästa och det finns alltid en möjlighet att man faller offer för ett bekräftelsejäv när man inte tittar på rena data och det kan också finnas andra anledningar som gör att man kanske ser en förvrängd bild av utfallet.

I slutändan så är det inte kontroversiellt att vara måttlig. Det finns till och med en forumdel för det där de flesta som vill försöka på måttlighet befinner sig. Det som har blivit kontroversiellt tycks vara när man påpekar att när man väl kommit över en gräns i sitt drickande så blir det oerhört svårt att hålla sig till måttlighet och väldigt få klarar av det. I slutändan får ju ändå alla välja den väg man vill och kanske hjälper det inte att peka på att väldigt många kommer hit och har druckit alldeles för mycket och vill prova på måttlighet och efter att ha provat på det ett tag så upptäcker man själv att det inte fungerar. Kanske måste man prova på det själv för att se det, men det skadar inte att ha realistiska förväntningar. Speciellt inte för de som uppger sådana mängder att de riskerar att ha underliggande alkoholskador redan nu. Men nu börjar det bli lite väl långt här, som det inte skulle bli.

TappadIgen! Tack för att du skriver, jag tycker att du resonerar och reflekterar i dina inlägg, kanske kan du läsa vad jag faktiskt skriver.
TappadIgen skrev: ” Jag har inte sett @Andrahalvlek skriva att det inte finns något exempel.”
AndraHalvlek skriver såhär:
”@Himmelellerhelvette De få som klarat det har 1) inte kommit så långt ner i missbruket, 2) dricker typ ett glas varannan månad.”

Om inte det här är ett uttalande som i punktform deklarerar en egendefinirrsd sanning så vet inte jag… då måste vi läsa helt olika.., Hon syftar på Kennie, ingen annan. 1 person. Undantaget som bekräftar regeln. Eller, så läser jag in nåt som inte står? Eller så är det fler som avses? Du får gärna ange namn AndraHalvlek. Och hur VET du det här? Det ser inte ut som en åsikt när det presenteras på det här sättet. Och Magnus studie (som jag inte får skriva om ännu) visar annat.

Det enda jag vill är att man inte kommer med påståenden där man spekulerar i hur andras drickande ser ut.

När man påstår att det endast är ett fåtal som klarar det, efterfrågas aldrig underliggande material eller siffror. När jag skriver att det finns personer som fortfarande dricker och har det under kontroll ombeds jag komma med namnexempel, annars är uppgifterna inte tillförlitliga. Jag fattar verkligen inte skillnaden, varför ombeds inte AndraHalvlek eller andra personer som uttalar sig om andra att exemplifiera vilka de pratar om? Och vilka de INTE pratar om.
Jag vill inte göra mig till talesperson för andra personers drickande, eftersom jag inte vet hur det ser ut, men det finns personer som slutar skriva när de har dragit ner och som känner sig nöjda. Alla återkommer inte i värre skick än nånsin. Vet ni andra med säkerhet att det går åt helvete för alla som slutar skriva?
Vinäger som jag dumt nog gav som exempel på måttligt, dricker på lördagar, för mycket då enligt henne själv, - men samtidigt har konsumtionen legat under 9 veckoglas under ganska lång tid. Men HON skriver själv att hon inte är nöjd, så varken statistik eller andras uppfattning kan ändra på det hon vet.

Pianisten skrev senast jag hörde någonting ingenting annat om drickandet än att det skedde på helgen, under kontrollerade former, men vad vet jag. AndraHalvlek skyndade genast dit för att höra sig för om det fortfarande gäller.

Men varför måste det här vara en fråga? Det undrar jag. Varför är det viktigt om det finns någon/några som bevisat kan dricka? Räcker inte det att ni som mår så mycket bättre av att inte dricka visar det? Det kanske är omoget av mig att vilja säga att: jo, jag dricker sparsamt i några sammanhang när någon ogrundat påstår att det är i princip omöjligt. Samtidigt, varför uttalar några sig om andra?
Det är min poäng här. Vi vet bara det som gäller oss själva. Allt annat är gissningar, (eller också studier och forskning) och då hänvisar man till det och inget inget. Men som du skriver TI har alla studier sina begränsningar, och avseende alkoholstudier finns en del begränsningar i det ursprungliga urvalet, vilket gör det svårt att generalisera till problemdrickare.
Jag tycker att det är bra att man har landat i noll och skriver om det.
Jag väljer att inte skriva om de glas jag dricker för att alkohol är en ickefråga för mig för det mesta. För att jag inte dricker i berusningssyfte, för att glasen är få, för att inte trigga andra här på Forumet. Baserat på mina egna erfarenheter och om jag ska generalisera utifrån min erfarenhet så finns det kanske fler som jag som väljer att inte skriva om man dricker. Vi vet inte!!! Vi behöver inte gissa. Vi behöver ett inte skrivs om andra. .Jag väljer också att inte skriva om att jag dricker för att jag helt enkelt tror att flera här på forumet inte skulle fixa det (om det nu är en bedrift, jag tycker inte det). Men de exempel som ges på år av nykterhet för att sedan ta ett glas och krascha är ju sorgliga. Och de är exempel på att alkohol är farligt, men jag tror att forumet skulle tjäna på att diskutera effekter av alkohol.

@TappadIgen skrev:
”I slutändan så är det inte kontroversiellt att vara måttlig.” Jo, jag vill påstå att här i Forumet är normen nolltolerans och det blir räfst och rättartimg om man ifrågasätter den normen. Försöker jag nyansera den där typen av påståenden som jag skrev om inledningsvis så måste jag plötsligt stå för andras måttlighet.
Det räcker inte med att jag skriver att jag dricker sparsamt. När jag ifrågasättter påståenden som är uppenbart hemmasnickrade så vänder Torn mina år på Forumet emot mig i ett inlägg hos Tofu och påstår att jag titt som tätt återfaller. Väldigt konstigt! Jag har varit medlem i 7 år. Vägen har inte varit rak. Jag vet allvarligt talat inte varför det skulle göra mig mindre trovärdig. Tvärtom är jag rätt erfaren både när det går bra och dåligt. Jag har testat att vara måttlig i bemärkelsen fortsätta att vanedricka fredag, lördag - under riskkonsumtion 9 veckoglas, >3). Det är för mycket för mig och då lätt att återgå till gamla ovanor. Vi landar i samma slutsats där TI. Jag tänker att den typen av erfarenheter är viktiga också hör på forumet, men när min historia vänds emot mig om jag råkar ha en obekväm åsikt så är det ganska trist. För mig är det viktigt med reflektion över livet och jag tror att det är viktigt att reflektera över nyanser i livet även om man är helt nykter. För att inte hamna i lägen där det känns som en bra idé att dricka.

Vi vet bara det som gäller oss själva. Baserat på det många skriver så ser jag att många har haft en avsevärt högre alkoholkonsumtion än jag, många rör sig i sammanhang dör det dricks mycket, många har haft alkoholen som en guldkant på allt, många har blivit förälskade vid första klunken, många har alkoholism i släkten. Det här är faktorer som jag tror är viktiga för om måttligt är möjligt eller inte. Jag har stor respekt för alkoholens beroendeframkallande egenskaper och anser personligen att FHM gränsvärden är lite för generösa om man haft problem i alla fall, kanske även annars. Men det blir ju inte en sanning bara för att jag tycker så. Och om jag skriver det som ”FHMs gränsvärden är för generösa. Det är stor risk att man återgår till ett beroende om man dricker så mycket”, så ser det ut som en sanning, inte en åsikt. Det är de tvärsäkra uttalandena jag vänder mig emot. De som får personer att ifrågasätta om de kan vara härinne och ha måttligt som mål - eftersom det upprepat skrivs att det är svårt eller omöjligt och det då är lätt att känna sig lite dumförklarad. Hade någon av oss lyssnat om det läggs fram så? Jag tror inte det, däremot hade jag med större sannolikhet lyssnat om TI berättade om sina erfarenheter. Om det vore lite mer tillåtande, tror jag ändå att många skulle landa i att sluta helt eller börja måttligt för att sen sluta. Ni som är helt nyktra gör helt fantastisk reklam för det livet. Det enda jag begär är att man håller sig till sina egna erfarenheter (vilket de allra, allra flesta gör) och undviker att spekulera och gissa om andras drickande och möjligheter att lyckas.

@Sisyfos
Jag har läst lite i din första tråd och tror mig förstå att du i många år funderat över drickandet. Jag har också funderat i många år.
I min bekantskapskrets dricker dom lagom, blir inte fulla, inte bakis, gör inte bort sig, försöker inte få någon att fylla på sitt glas.
Det är bara jag som inte tyckt det räckt och som druckit i smyg så det ser ut som att jag dricker som dom alternativt varit nykter i sällskapet och sedan tagit ett par glas när jag kommit hem istället.
Jag tror inte att någon som känner mig tror att jag har alkoholproblem, några har nog reflekterat över att jag fyller på mitt glas ofta och tar stora klunkar och det skäms jag för.

Om du nu äntligen hittat ditt sätt och att det funkar fint efter många års övning tycker jag det är beundransvärt! Det är dit jag önskar att jag kan komma.
Jag tycker du är stark som ändå står på dig med att det faktiskt finns någon som klarar det.

Det är första gången jag till 100% gått all in i detta med att se över mitt drickande, jag är väldigt osäker på om jag kommer klara att bli den som dricker ett glas någongång för att fira något speciellt och sen vara nöjd där men jag har aldrig någonsin läst så mycket och förstått såmycket som under de senaste två veckorna.

Jag vet inte om jag någonsin kommer våga prova vara måttfull igen, nu är fokus mina 3 nyktra månader och sen får jag se vad som händer.

Jag är väldigt glad för din skull!

@Sisyfos Jag tycker att det är viktigt att vi inte skuldbelägger någon enskild person för meningen här är ju att man ska kunna skriva öppet både om sina tillkortakommanden och sina framgångar. För min egen del så har inte särskilt många av mina motgångar dokumenterats. Jag skriver förvisso en del om ångest och liknande i början, men min kamp med alkohol i sig var ju i princip över när jag kom hit. Eller över är den kanske aldrig helt, men kämpandet var över och mina kraschlandningar kan därför inte hittas i min tråd. Om jag hade hittat hit tidigare så hade jag kanske kunnat skriva om dem och det skulle kunna ha hjälpt mig att sluta tidigare, så det är viktigt att man kan skriva om ens erfarenheter här, tycker jag, för det är nog det som hjälper andra allra mest av det man skriver, att man kan se hur det har varit för andra och kanske känna igen sig och ta med de bitar man själv vill ta med sig till sin egen resa.

Med det sagt så tycker jag ändå att man kan skönja ganska tydliga mönster, inte bara i den här gruppen men även i verkliga livet och på andra ställen. Kan man ta det som några absoluta svar? Nej, det kan man såklart inte. Men om vi tittar på två mönster. 1. Man kommer till en punkt där man förstår att man har druckit alldeles för mycket i långa perioder och man vill dricka normalt igen. Man provar på det fram och tillbaka under en period som kan variera och till slut kommer man fram till att man inte kan dricka måttligt och slutar helt. 2. Man kommer till en punkt där man förstår att man druckit alldeles för mycket i långa perioder och man vill dricka normalt igen. Man testar kanske lite fram och tillbaka och sen håller man sig inom FHMs rekommendationer utan problem. Visst kan jag falla offer för bekräftelsejäv som sagt, men det mönster nummer 1 dyker upp om och om igen och gång på gång. Mönster nummer 2, du såg ju själv hur svårt du hade att hitta något enstaka exempel på det. Varför skulle det då vara fel att påpeka att det inte tillhör normalfallet att man hittar tillbaka till en måttlighet om man kommit tillräckligt långt in i sitt drickande? Visst, är det någon som kommer in och skriver att man druckit för mycket två helger i rad men tidigare inte haft några problem så vore det orättvist att säga "Du kommer aldrig kunna dricka normalt igen" medan om någon kommer in och säger "Jag har druckit två liter vin varje dag i fem år och nu ska jag börja dricka måttligt" så tycker jag det är rent elakt att säga till dem att "Det finns många exempel här bara så det funkar nog bra för dig också" visst är det lika dumt att säga "Du kommer aldrig klara det" också, men att påtala att det tycks vara ovanligt att man skulle klara det med den historiken förstår jag inte hur det skulle vara fel. Du verkar ta åt dig väldigt mycket å andras vägnar här.

Som sagt tycks du också läsa in mycket i vad andra skriver här och du ger mig ett perfekt exempel att åskådliggöra det. Kanske är vi alla skyldiga till detta fel, och vi kan nog alla göra vårt bästa för att tolka varandra välvilligt men jag ska för ovanlighetens skull använda mig av så få ord som möjligt för att synliggöra detta

Du citerar mig:
TappadIgen skrev: ” Jag har inte sett @Andrahalvlek skriva att det inte finns något exempel.”

Och som bevis på att hon skulle ha skrivit det så citerar du henne:"

”@Himmelellerhelvette De få som klarat det..."

Behöver jag förtydliga? Det är en väldigt stor skillnad på få och inga. Angående Magnus studie så får du gärna skriva om studien, men då får du använda den på rätt sätt. Som sagt, jag skriver i min tråd om problemen med undersökningar generellt och jag skriver också lite om Magnus studie så läs gärna den. Vem vet, kanske Magnus studie kommer att visa att vi har fel men inget av det han har sagt än så länge motsätter sig ju varken min eller hennes tes och till och med du tycks ju vara överens med mig och AH egentligen om att det är svårt att vara måttlig, att det är få som klarar det och ska man klara det måste man vara sparsam och inte ha kommit för långt i sitt drickande? Jag vill ju inte heller använda ditt eget exempel mot dig men som du beskriver din egen historia så talar den ju också för samma sak? Så jag vet inte exakt vad det är du motsätter dig? Är det själva ordvalen?

Jag vet inte hur vi ska komma framåt, men vi kanske kan försöka komma överens om något som du tycker skulle vara okej att säga?

Måttlighet är något som ju längre fram man kommit i missbruket blir allt svårare att uppnå. Det är svårt att sätta någon exakt magisk gräns, men har man väl kommit till ett dagligt bruk så man definitivt där där man har 3 alternativ framför sig.

1. Man slutar dricka helt.
2. Man börjar dricka måttligt istället(Under FHMs
3. Man fortsätter överkonsumera med den förtidig död som följd.

Inget alternativ är enkelt. Men om man druckit över en viss gräns kan vi se att 1 är uppnåeligt med många exempel på forumet. 2 har vi väldigt få exempel på det här forumet, för de som blivit dagligdrickare förmodligen inget exempel alls, och alternativ 3 riskerar man ju att falla tillbaka på oavsett väg 1 eller 2, men där alternativ 1 måste ges en klar fördel i chans. Det tycks vara vad de flesta upplever.

Om du inte tycker om den formuleringen så ändra gärna så att du tycker att den passar så ska vi se om vi kan komma överens om något.

För du säger också:@Sisyfos skrev:"Om det vore lite mer tillåtande, tror jag ändå att många skulle landa i att sluta helt eller börja måttligt för att sen sluta. " Jag ser som sagt inte vad som inte är tillåtande med att förklara att när man väl kommit för långt i sitt missbruk är det få som klarar måttligt igen? Det är ju inte samma sak som att säga att "Testa inte det för du kommer att misslyckas i alla fall"? Att man kanske inte är mottaglig är en sak, men det finns en risk också för de som legat långt över sin konsumtion att deras hälsa inte klarar av några år av att försöka sig på måttligt och krascha gång på gång. Där har du ju istället en möjlighet att någon får realistiska förväntningar istället och kanske kommer dit lite snabbare. Därför tycker jag istället att det är oansvarigt som jag ser ibland att skruva upp förväntningarna på hur lätt det skulle vara att bli måttlig samt att tona ned de möjliga problemen för hälsan. Det man riskerar då är att någon som kanske hade fått kraft att sluta inte gör det i tid utan dör eller får allvarliga häslobekymmer istället. Jag tycker det känns viktigare än att skriva försiktigt för att inte göra någon sekundärupprörd. Sen är det klart att man kanske inte når fram i alla fall. Jag vet inte hur mottagligt jag skulle ha varit, men jag var ju t.ex. en av alla dem som underskattar möjligheten att bli allvarligt sjuk av alkohol. Åtminstone där tror jag att någon skulle kunna ha nått igenom till mig så att jag hade kunnat sluta tidigare. När det kommer till att måttlighet är en chimär för många är jag inte lika säker om jag varit mottaglig men jag önskar att någon hade försökt.

Jag hade som sagt egentligen önskat skriva en längre text i min egen tråd både om måttlighet och om underskattningen av risken för följdsjukdomar, två separata trådar, så nu blir det lite osammanhängande och slarvigt istället men jag tycker att det är viktigt att du inte står oemotsagd här. Sen tycker jag att fortfarande inte att det är kontroversiellt att vara måttlig här. Det som är kontroversiellt är när man försöker ge sken av att det skulle vara enkelt och vanligt på forumet att bli måttlig. Att man själv är måttlig har jag aldrig sett ett enda exempel på att någon klagar på. Att du har haft några duster med Torn tror jag du får se som ett separat ämne. Han får svara för sig själv, men du brukar ju ha för vana att skriva något riktigt otrevligt till honom också och lite mer sällan men som nu om AndraHalvlek också.

Hej i denna omfattande och för mig lite svåra tråd och argumentation att delta i, gör jag ändå ett inlägg.
Jag har varken på fötter när det gäller forskning eller vet exakt vem som skrivit vad (historiskt) eller är skyldig till vilka antaganden eller tvärsäkra påståenden.

Vad jag har på fötterna är nykterhet som förstås känns stabil så att jag kan gå ut på restaurang, sitta i sällskap med vänner som dricker, jag kan utan problem ha alkohol hemma.
Men jag är också- varje dag- medveten om vad det innebär att vara alkoholist och att detta är något jag håller i schack genom att inte dricka ett enda glas.

Jag blir något omskakad av diskussionen kring hur detta med måttlighet eventuellt fungerar eller inte. Även om jag kan läsa mig till att detta inte förespråkas av någon här. Och jag måste ju inte läsa- men just i den här avdelningen av forumet- är vi i det vidare livet- vi har eller ska- sluta dricka.

Den här platsen är mitt safe place och jag lovar att det inte finns så många. Men här, här är det alltid rätt och riktigt att inte dricka. Alls. Här är det tryggt.

För mig (och flera av oss( kan ett glas ha avgörande betydelse, jag skulle säga att ett glas kan vara skillnad på liv och död.
Jag- vi- kan triggas- nästan omedvetet- och det skör-starka nät och system kring våra nyktra liv kanske inte brister. Men får en liten rispa. Kanske två.
Kanske smyger det in ett ”kanske” i våra så mödosamt uppbyggda murar som vi har behövt bygga- och kanske aldrig kan montera ner.
Att vara i början av sin nykterhet, kanske de första fem åren. Är inte säkert. Man invaggar dig själv i säkerhet för att man/jag måste- en förutsättning- tillit och tilltro.
Men jag behöver ha det vattentätt mot världen där ute- vissa dagar mer än andra dagar.
Så sent som i våras- efter dryga 2 år nykter, hamnade jag i ett mycket oväntat och skevt tillstånd av att tankarna på egen hand- började processa detta med att dricka- kanske nån gång- kanske i nån framtid.
Det var så läskigt och så obehagligt att uppleva. Starkare än så är inte mitt nyktra liv, än. Kanske aldrig.

Friheten att skriva som man vill här är så viktig, stor, ska vara det. Varje tråd ägs av TS men hur det än är, så läser vi ju och skriver i varandras världar.
Jag ska inte läsa här mer, men det kändes viktigt att skriva några rader om det jag upplever som något som berör mig starkt.

Kanske kunde diskussioner kring just utredandet av måttlighet- hålla till under ”dricka måttligt”? Jag vet inte och jag är inte ute efter regler eller tillrättavisanden, alls.
Jag är rädd om mig, om alla här som kämpar så hårt med att skapa sig ett nytt liv, och som just i den här lilla lilla hörnan av världen- ska känna att de har alla rätt.
Med hopp om att inte misstolkas.🌸

Se Klart, du skriver så Klart🌟🌟🌟. Jag läser endast under” Det vidare livet, och anhörig sidan” Just för att jag inte är intresserad av varken ryska rouletten ( sparsamt drickande) eller något annat försök till att förgifta min kropp. Min nykterhet är det allra viktigaste i mitt liv, och är icke förhandlingsbart❤️Det innefattar för mig lycka och frihet, vilket jag absolut inte hade i mitt tidigare liv. Tack Se klart för att du skrev om friheten, som även jag känner när jag läser i ”Det vidare livet”💕🌿

Så starkt skrivet! @Se klart
Jag blev alldeles tårögd! 💕

Jag har bara kännedom i det verkliga livet om 1 människa som var alkoholist och blev nykter i över fem år när hon bara skulle ta något glas för att fira ett mycket speciellt tillfälle, hon föll pladask för sin gamle vän alkoholen och dog några år senare!

Jag förstår verkligen att du och ni andra som är nyktra livet ut måste vårda er nykterhet som om den vore ett spädbarn som är totalt beroende av omvårdnad💕

Nej @himmelellerhelvete vi är inga barnskötare vi som är nyktra.
De flesta dagar behöver detta ingen omvårdnad alls- vi har fullt upp med att leva livet istället för att vara bakis- så det är sannerligen inget dutt med livet som pågår.

Men det stör som att få något irriterande i ögat- när det skrivs om konsumtion av alkohol som njutningsmedel. Det hör inte hemma här.
När måttligheten blir en stor fråga för diskussion, jag anser att detta inte heller hör hemma här.
Over and out.

Jag är jätteledsen @Se klart att jag verkar gjort dig upprörd, det var inte alls min mening.
Jag har bara varit på forumet sedan i torsdags och startade min första tråd i lördags innan jag hade riktig koll på forumet. Jag förstår att jag skrivit i fel forum när jag skrivit om måttlighet. Men jag startade min tråd i helt nykter eftersom det är min första plan att vara det i tre månader, tyckte inte den tråden passade in i måttligt eftersom jag inte ska dricka något alls!
Hoppas du förstår. Kram💕

Jag är sällan upprörd och precis som du skriver så är det verkligen inte lätt att veta det ena eller andra @himmelellerhelvete här i början- såklart du ska skriva var du vill.
I ”förändra” eller ”alkoholfri” finns många som precis har startat sina resor och det kan vara ett skäl att ha sitt ”hem” där- men det kan vara skönt att vara bland ”gamlingarna” här- där dricka inte är en levande fråga.
Välj det som passar dig, och skriv och läs var helst du önskar! Kram 🤗