Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

@Sisyfos Det där har jag tänkt på när jag tog emot prao-elever från nian för några år sedan. De blev jättekränkta, arga och irriterade när jag gav dem kritik på deras arbete. Jag sa till dem att det här gör jag av välvilja, för att du ska kunna göra ännu bättre.

Efter två veckor ihop, då de fick daglig kritik i all välmening från min sida, så blev de mycket duktigare på att ta emot kritik. De mer bara ”bring inte on”. Jag tror helt enkelt att de var ovana vid att ta emot kritik. Och jag tänker att det är en jätteviktig egenskap i yrkeslivet, att ta emot kritik på ett bra sätt. Det är ju då man utvecklas. Så då måste de få ta emot kritik i en kärleksfull och välvillig omgivning, för att sedan kunna ta emot den på ett bra sätt på sina kommande arbetsplatser. Så tänker jag.

Kram 🐘

Tycker också du gör så rätt- @sattva men det är liksom inbyggt att det inte alltid är smidigt 😎 Tror också som @sisyfos skriver att detta med att ”tappa ansiktet” är värre för en tonåring än alla fördomar om japans befolkning. Min man var jättebra på det- backa innan tonåringen blir inmålad i ett hörn. Peka med hela handen tror jag som du är icke verkningsfullt och rätt så konfliktdrivande i sig. Kram 🥰

Som ett exempel. Eftersom jag är journalist så har jag alltid språkkritiserat min äldsta dotter. Från förskoleklass till högskolan. Hon ville alltid att jag skulle läsa hennes texter, och jag kritiserade massor. Hon tog det aldrig personligt och hennes språk utvecklades jättebra, så bra att hon alltid fick beröm för sina texter. Sen att jag knappt förstod innehållet i hennes högskolealster är en helt annan sak, men meningsbyggnad och kommatering blev hundra procent rätt i alla fall. Och de sista åren - från gymnasiet upp i högskolan, var det ytterst få saker jag ens hittade att kritisera.

Kram 🐘

@Sattva Min dotter har revolterat i både det ena och det andra. När jag sagt till henne har hon bara himlat med ögonen och suckat, som om jag sagt något totalt crazy och galet. Att jag fattar ju ingenting. Där och då, var det rätt slitigt och jag kände mig många gånger arg, frustrerad och irriterad. Idag är hon 25+ och då kan man mest skratta åt minnena. När jag gått och lagt mig var det som att hon, och min son (också då tonåring) plötsligt vaknade till och skulle slamra i köket och se på komiska tv-serier och skratta. Jag visste att det skulle hålla på till typ 23, sedan skulle det bli tystare igen. Bad dem otaliga gånger att sänka rösterna då jag försökte sova. De lovade, men glömde lika fort, som att de inte själva kunde avgöra om de var lågljudda eller högljudda. Det skrattade och hade roligt, det var så tråkigt att komma ut arg och säga till dem. Stämningen blev inte rolig. Min man somnade utan problem men jag var irriterad och kunde inte slappna av. Jag önskade att mitt sovrum skulle legat mil ifrån vardagsrummet. På senare tid, såg de tack och lov på film i sina datorer på sitt rum och jag slapp höra ljuden. Vad gäller tex att höra av sig om tid när man kommer hem eller svara i mobilen när jag ringer, har jag bråkat mycket om. Himlandet med ögonen och jag kan äta när jag kommer, men jag vet inte när jag kommer. Hela tiden ändrande av tider, då kompisgänget lever ad hock och ändar tider sinsemellan. En slags maktkamp oss emellan. Jag började fokusera på saker som jag verkligen vill ha kontroll på, tex att de hör av sig om när de kommer hem. Släppte att vi äter middag ihop, de fick äta när de kom hem. Började samtala om att de måste hjälpa mig förstå vad de tänker, för jag förstår det inte alltid. Att jag så gärna ville förstå och då måste de berätta. Det gav positivt utslag, de kände sig mer hörda och som att de också kunde få bestämma om sitt liv. Jag släppte mer på min kontroll och frågade inte alltid om allt. De kom då mer självmant och berättade om saker. Vi resonerade mer kring hur vi ville ha det ihop från deras perspektiv och från mitt perspektiv, en typ av förhandling. Mycket oro och händelser har flutit under broarna, men det har ändå gått bra och jag har en fin relation med både min dotter och min son idag. Jag tror att ett vinnande koncept är att prata med varandra, vara nyfiken på hur de tänker, förhandla och komma fram till en good enough lösning som funkar för båda❤️

@Sattva Jag har följt vad som har skrivits här, och hoppas det löser sig.❤️ Men jag har inte så mycket att komma med. Detta eftersom jag inte upplever att jag har några problem med mina tonåringar. Min fru kan irritera sig grymt mycket på diverse saker, men jag ser inte problemen liksom. 🤔 Jag tror att det beror på att jag är så tacksam för att jag lever, och att jag har mina barn i behåll. Då gör det inget om dom är lite högljudda, eller ställer in middagen med kort varsel. Det är lugnt liksom. Jag eller dom dör inte av det om man säger så.😅 Eller så har jag turen att ha ovanligt skötsamma barn. 🤔 Men om det händer riktigt allvarliga saker, då agerar jag direkt. Men alltid lugnt och sansat, jag kan inte stressa upp mig, inte sedan jag blev nykter. Konstigt, men så har det blivit. 🤔

Kram 🤗

Yogahösten har startat, varit på första workshopen för i höst. Den har varit på pendelavstånd, så jag har ändå träffat familjen.
Funderade idsg varför just yogan blivit min stora passion och det jag lägger nästan all ledig tid på. Dels är det den fysiska utmaningen. Känslan när kroppens kapacitet utmanas och kropp o sinne liksom smälter samman i djup koncentration och kraft.
Dels är det den rogivande delen; andningstekniker av olika slag (som inte är meditation, men som fungerar som det för mig). Och dels är det yogafilosofin, som ger en möjlighet att vända o vrida på livets olika utmaningar och aspekter. På en workshop maximeras allt detta. Jag har också haft förmånen att gå på workshops med fantastiska lärare, mycket hänger ju på att man liksom klickar med dem.
Just vikten av "klicket" blev så tydligt på en workshop jag var på i våras. Jag hade sett fram emot den länge, den hade blivit inställd två ggr pga pandemin. Jag hade aldrig gått för den läraren tidigare, men hört så mycket gott. Förväntningarna var skyhöga. "Klicket" infann sig dock inte. Jag kände inte den "magin" alla pratat om. Men så är det ju med människor. Det stämmer inte alltid. Där och då var vi på olika platser i våra energier. Och det är helt ok.
Men den här helgen var helt magisk!!!

majken_r

@Sattva blir som alltid inspirerad av dina inlägg. Känner också igen det där med klicket. För mig var det lite tvärtom förra veckan. Tog en klass för en känd profil. Hade noll, eller minus, förväntan på klick. Fått för mig att hen inte passade mig😇 Men det blev ett stort klick.

@Sattva Härligt med en helt magiskt helg! 😍 Du brinner verkligen för Yoga! Det är likadant med mitt stor fiskeintresse. Det ger mig så otroligt mycket välbefinnande, men det kan vara svårt för andra att förstå hur mycket det betyder för mig. 😅 Varför det har blivit så har jag inte funderat så mycket på. 🤔 Det bara är så.😂

Kram

@Sattva Låter verkligen underbart att du har yogan i ditt liv och som ger så mycket på många olika plan, eller kanske egentligen hela dig. För mig har framförallt löpning blivit en mental och fysiskt härlig upplevelse. Ser fram emot att ta en tur, även om det tar emot ibland, för jag vet vilka effekter det ger mig. Likaså långa promenader i skogen och i fjällen. Det ger en sådan sinnesro💕

Inspirerande att läsa ditt inlägg@Sattva. Och allt vad yogan ger dig. Jag upplever själv hur viktigt det är att få med mig kroppen ( och inte bara knoppen) denna gång. För mig är det bad och promenader - som gäller - och i veckan börjar jag i en grupp som tränar utomhus.
🌾

Något annat som slog mig i en av yogadiskussionerna från helgen var valet sv livsstil. I relation till yogafilosofin pratade läraren om att med en regelbunden yogapraktik händer det transformatuon både kroppsligt o själsligt. Att det blir det en livsstil och inget som man behöver "bestämma sig för" om man ska yoga eller inte. Man står på yogamattan x antal dagar i veckan för att man vill, för att man mår bra av det.
Just där o då tänkte jag inte på det, men efteråt, att det är som med nykterhetsarbetet. Jag tänker inte längre på att jag är nykter. Det är ju bara en del av den jag är. Det är inte ett beslut jag tar varje dag, det är bara den jag är. Yogan hade inte haft möjlighet att få blomstra i mig om jag inte hade blivit nykter. Och nykterheten stödjs av yogan.

@Sattva Det är så himla fint att du på riktigt hittat hem i yogan. Du är en yogi fullt ut nu, när alkoholen är historia i ditt liv. Minns hur frustrerad du var över att drickandet inte alls gick i samklang med ditt yogande, den diskrepansen upplevde du jättejobbig. Den inre konflikten slipper du nu, och det måste verkligen vara så befriande. Nu kan du lägga all den energin på yogan istället, och jag är så glad för din skull ❤️

Kram 🐘

Sattva 🥰 Du är så himla stringent och tydlig i allt du gör- och det går ju att förstå hur allt hänger ihop, yogan, nykterheten- att det lite grann är två mynt av samma miljon-peng. Du är ett föredöme även om jag kan tänka mig att du inte gör anspråk på det, men det är alltid lugnt, tryggt och hoppfullt att läsa dina inlägg. Tack! 🙏🏻🌻⭐️💞

@Se klart @Andrahalvlek @Kaveldun @vår2022 @Torn @majken_r
Ja yogan betyder verkligen jättemycket för mig🌸
Just det där med stringens är också viktigt för mig. Jag mår bra när saker inte spretar för mycket. Och jobbar åt det hållet mer eller mindre omedvetet. Som yogalärare har jag sedan ett par år släppt en typ av yoga jag undervisade i, men egentligen inte brann för. På jobbet lämnar jag en uppgift/ uppdtag, men tar istället en annan som just har större stringens med övriga arbetsuppgifter. Det ger mig lugn o tillfredsställelse att liksom samla ihop mig.

Jag tror att det betyder mycket att ha hittat ett intresse som man verkligen kan vila i, som skapar harmoni. Du har verkligen tur som landat i yogan - eller tur och tur… Jag tror verkligen att yoga är perfekt för kropp och själ, men att det också kräver en förmåga att gå ”all-in” för att få verklig effekt av den. Och som du skriver funkar det nog väldigt dåligt med alkohol.
Håller med om att det är så rogivande att läsa dina inlägg och så roligt att läsa om hur både jobb och yoga faller på plats.
Ha en fin vecka!

Vilket härligt väder fortfarande! Jag som cyklar till jobbet följer vädret. Tacksam så länge det är ljust, inte så kallt, inget regn o ingen motvind. Länge nu har det varit bara plus på alla de punkterna.
Många trådar att hålla ihop just nu. Det är ganska lugnt på jobbet så det finns utrymme till det, skönt.
Alkohol är verkligen ute ur mitt liv. Fattar på riktigt inte hur det ens har funnits där.

@Sattva Det är härligt att kunna cykla så länge det går, ett friskt uppvaknande till en ny dag. Saknar att kunna cykla till jobbet, nu pendlar jag. Det är rätt tärande nu pga av att tågen ofta är inställda och ibland även bussen, så att kunna cykla till jobbet är guld värt! Hösten är en vacker årstid, ett slags lugn som sänker sig. Jag tänker ofta också på hur skönt det är att ha alkoholen ur sitt liv, det gjorde allt mörkare och jag kunde inte njuta av varken årstiderna eller livet i stort. Ha en fin onsdag!🍁💕

@Sattva Verkligen gött väder det har varit här på Västkusten länge nu! 😍 Lite trist för fiskarna bara, som ju behöver ha en bra vattentillgång. Ån som ligger i närheten av mitt hem är det extremt dåligt med vatten i. Men det kommer väl regn senare i höst skulle jag tro.😅

Kram