Livet är trist utan alkohol

Hej är också ny. Förstår vad du menar,känslan.är inte så bra på att skriva men ska försöka.skulle kännas skönt att ha en eller flera skriv vänner.kram

@Nini känner igen mig i det tråkiga nyktra, att man tror att nykterheten kommer vara långsam och stilla. Försökte sluta dricka när jag fortfarande kände så, krävdes två morgnar av bakfylla till och ångest från helvete att inse att oavsett om nu det nyktra livet blir lite tråkigare, så är det så mycket mer värt än att sitta timme efter timme i det där ruset, vakna upp dagen efter med torr mun, bultande hjärta, kallsvett och en hjärna som går på högvarv för att pussla ihop gårdagen. Är likadan som dig, många gånger sagt till mig själv, ikväll dricker jag som alla andra, måttligt och lagom, när ruset väl kommer är dem tankarna bortblåsta och jag häller i mig för att få fortsätta känna berusningen.

Hej o välkommen hit.
@lilla mysak.
Hör gärna av dig. Har varit nykter i 3 månader nu har varit en tuff tid men först nu känns det som om det kommer att fungera. Förutsättningen är att jag gått på AA möten under tiden och får fortsätta med det. Ta hand om dig.🌞

Hej o välkommen hit.
@Nini
Känner igen mig i det du beskriver.
Alkoholen var viktig för mig men jag kunde inte hantera det drack alltid för mycket. Hade sedan ångest och skuldkänslor. De senaste åren drack jag ännu mer och i ensamhet med mer ångest som följd och drack enbart för att fungera. Har nu varit utan alkohol i 3 månader först mu känns det som om det kommer att fungera. Har varit en tuff tid trodde inte det skulle fungera och jag var nära att börja igen flera gånger. Räddningen blev AA gruppen som jag besökt regelbundet och som jag får fortsätta med. Kan ibland sakna känslan att fly bort men då tänker jag på det negativa med A. Vill aldrig hamna där igen. Ta hand om dig o bör gärna av dig. Livet är bättre utan A.

Det är lite tråkigare och gråare som nykter men väl värt det. Jag har precis spenderat en hel semester nyktert och det var inte så fasansfullt som jag hade inbillat mig. Det känns underbart att återfå kontrollen över sig själv.

@Darthgrå Bra jobbat! Snart kommer livet att få färg igen. Jag upplever mycket mer genuina känslor som nykter. Jag skrattar hjärtligare, jag blir argare fast på ett mer konstruktivt sätt. Jag är mer närvarande i nuet, med mina barn, min mamma, med vänner. Har inte så bråttom hem till vinet, stannar gärna en stund till om stämningen känns rätt. Jag njuter mer av vardagliga ting - frukostmackan, naturupplevelser, bada i havet, samtal på alla nivåer. Jag njuter verkligen av andras umgänge 🥰

Kram 🐘

Min erfarenhet är att man måste nå botten för kunna sluta. Botten är olika djupt från person till person. Att söka hjälp är inte så obehagligt som man fantiserar ihop och skammen släpper efter ett par veckor.

@nini jag tänker du ska ge dig själv 3 helnyktra månader- tid då du stänger dörren helt och hållet till ett endaste glas. En hel del ångest lättar då och du får istället ta tillfället att upptäcka och uppleva annat som inte har med alkohol att göra.
Tänk att du stänger en grind bakom dig- för en bestämd tid- och tittar rakt fram över vad de dagarna kan ge istället för att fokusera på hur tråkigt det är. (Vilket det inte är men det är kanske inte meningsfullt att mässa om här och nu.)
Att vakna med spyhinken och ångesten är ju inte så ”kul” det heller.
Ta dig själv och dina farhågor på allvar- och det gör du redan genom att skriva här.
En dag i taget. Kram 🌸

@Nini skrev till dig i början av din tråd. Kände som dig då, att livet skulle bli så tråkigt utan alkohol och att det krävdes två bottenfall till innan jag verkligen bestämde mig för att sluta, sökte hjälp, tog hjälp, idag är jag 11 dagar nykter och mår bättre än vad jag gjort på flera år. Hejar på dig! Rekommenderar verkligen att ta hjälp av vården, det är skitläskigt men så värt det, jag äter Campral nu, minskar suget på alkohol, har i princip inget sug alls. Finns ett antal andra mediciner också som kanske skulle passa dig, eller terapi för att ta reda på varför du dricker

@Nini dricka måttligt är svårt om inte omöjligt. Har också försökt med det under många år, lyckats någon enstaka gång, då trott att wow nu kan jag ju dricka måttligt vad skönt, för att bli stupfull med minnesluckor och tillhörande ångest dagen efter. Insett att jag inte kan dricka måttligt, allt eller inget för mig. Förstår att steget att söka hjälp av vården känns stort, kände likadant, kändes som att jag då verkligen hade problem på riktigt om jag erkände för en läkare, drog ut på det tills det inte gick längre. Var så avspänt möte som det går att få, inte för mig då men för vårdpersonalen, inga dömande blickar, mer omtanke och förståelse och en glädje över att jag tog hjälp av dem. Kändes genuint bra efteråt, du kanske inte är där än, vill dock bara verkligen poängtera att det enbart är i ditt huvud som det är ett stort steg att söka hjälp av vården. 3 månader låter vettigt, jag tror på dig! Förhoppningsvis känner du som jag efter min första vecka redan, hur otroligt jävla skönt det är att slippa all ångest och oro alkoholen för med sig. Heja oss!

Bra där @Nini , vi kan inte ha alkohol hemma för då dricker vi. Maken kanske kan skaffa en egen kyl, med lås på!?

Ge inte upp✨✨✨

@Nini
Har du testat självhjälpsprogrammet på denna sida? Vill även rekommendera en bok att läsa som gav mig mycket inspiration till att vara nykter, Tänka klart med Annie Grace. Har läst flera runt om här i forumet som tipsat om den och jag kan inte annat än att hålla med, den är verkligen värd att läsa. Fortsätt kämpa på.

Hahahahaha @Nini , då va det problemet löst 😂👌🏼

@Nini du klarar det! Det är inte värt att ta det där glaset. Jag gjorde det misstaget efter nästan 3 veckors nykterhet, ångrar det grovt.

@Nini ja verkligen, att hela tiden ha tillgång till alkohol gör det både svårare att hålla sig nykter men även att sluta dricka när det väl satts igång. Tack, jo men det börjar släppa, lyssnar på alkispodden, det hjälper mot ångesten, just att man dels får en tro på en nykter framtid men också om att andra sitter/har suttit i exakt samma sits.

@Nini Livet kan vara skittråkigt utan alkoholen. Men det är inte det som gör det tråkigt. Det är beroendet som gör dig rastlös och får dig att tro att det inte finns nått annat sätt att bli glad på. Kolla på en löpare som springer sin mil varje dag. Om han skadar foten finns det ju inget han kan göra som ger honom den belöningen han är van vid. Lite samma sak. Jag har saknat ruset och det positiva många gånger sen jag lade ner. Men när jag tänker tillbaka så funderar jag å hur länge det är kul på en kväll och hur värt det är det dagen efter? Jag tog nyss återfall mitt när livet funkade som bäst och helt från klar himmel. Men inte med alkohol. Den föraktar jag. Fan vad jag ångar mig nu och måste börja om för att alla ska kunna lita på mig igen. Särskilt jag själv. Men två år utan alkohol kunde jag fira med ett glas vatten igår iaf. Resten är en en ny grej som jag nu får reda ut så det inte händer igen. Och utredning ska det bli. Och allt jävla stöd som finns att få som funkat förr. Lärt mig en läxa av att känna varningssignaler och ta dom på allvar och göra nåt fort innan den där kommer fram och hittar på vägar att självmedicinera. Lite klokare, men med en jäkla bakläxa!