av vår2022

Kaveldun
tors, 2022-08-25 - 20:18

Det låter så fint och underbart vår2022!!
Jag kan riktigt se dig där på fjället - hur du njuter av kaffet och utsikten och bubbelvattnet!
Grattis till tio månader och tack för att du visar att det är möjligt!
🌾🌾

Andrahalvlek
tors, 2022-08-25 - 21:47

@vår2022 Grattis till 10 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Det låter som ni har det toppen i fjällen!

Själv ska jag på stadsfestival i helgen - för första gången som nykter. Då och då fortfarande sker aktiviteter ”första gången nykter” och jag närmar mig det alltid med nyfikenhet. ”Nu ska vi se hur det här blir som nykter?” Jag blir alltid positivt överraskad - och tacksam. Tacksam över att få leva livet nykter 🥰

Kram 🐘

Mattan
tors, 2022-08-25 - 22:46

Grattis till 10 månader@vår2022 ! Det måste kännas helt underbart att vandra upp o ner i fjällen och slippa planera drickandet på kvällen. Om det är en återkommande resa så förstår jag att det blir annorlunda att inte förknippa den med alkohol. Stor kram

Se klart
tors, 2022-08-25 - 22:56

Åh! Stort stort grattis till dig och till oss som får ta del av dina tankar, erfarenheter och din klokskap och värme här. Låter underbart att vara i fjällen, ta ut sig, sova tidigt. Ett ljuvligt liv som är ditt! Kram 🥰

vår2022
fre, 2022-08-26 - 18:47

Ännu en solig härlig dag och tur på fjället. Denna natur är så otroligt vackert och man kan aldrig se sig mätt på den. Hunden rör sig så otroligt graciöst, smidigt och lätt på fjället, som en bergsget. En så vacker syn. Det kan man inte säga om mig😂. Skavsår på flera ställen, stela ben men bara man får lite pauser emellanåt så går det att ta sig framåt. Imorgon ska det bli regn och kallare väder så då blir det regnstället på. Nu bastu, middag och mys sedan en god natts sömn. Ha det gott!💕

vår2022
lör, 2022-08-27 - 11:33

Tog beslutet att ta lugn vandring i omgivningen kring stugan idag. Har fått ett jobbigt skoskav på lilltån och det är lite smärtsamt att klättra i fjällen med den idag. Vaknade tidigt och drack mitt kaffe och gav hunden sin mat. Han är redo att springa iväg på nya äventyr idag med husse. Funderade på hur denna morgon skulle sett ut ett år tillbaka. Jag hade vaknat tidigt med ångest, trött, bakis och med oro i kroppen som gjort att jag inte kunnat sova lite längre. Skamfyllda känslor av ånger, pratat lite för mycket och inte riktigt haft koll på vad jag sagt till våra vänner som vi är här med. Kanske inte sagt något dumt alls, bara varit trevlig men skulle ändå jag haft ågren för det, skam för att jag dricker för mycket. Jag skulle ha tagit ett glas vin för att dämpa känslorna, innan någon annan vaknat. Försökt fixa till mig så att jag skulle se ”normal” ut. Jag skulle tyckt det var jobbigt att äta frukost tillsammans, möta blickar och helst bara velat stänga in mig i mitt rum, men härdat ut och låtsats vara fräsch. Alkoholen skulle få mig att bli ”normal” men ändå inte, en kort stund sedan skulle jag vilja fylla på. Jag skulle ha fixat ”gömmor” så att jag kunnat fylla på när jag behövde. Allt i mitt huvud och mina tankar skulle kretsa kring alkohol och när jag skulle kunna peta i mig det. Hade stannat kvar i stugan och skyllt på en ”sträckning” eller annan åkomma för att kunna fylla på alkohol i lugn och ro.

När jag skriver detta kommer det tunga utandningar ur mig och jag kan inte i mitt liv förstå att jag varit så djupt fast och beroende av alkohol. Att alkoholen i stort sett tog över alla mina tankar. Att mitt liv gick ut på att dricka alkohol. Att jag var ett med alkohol. Jag och min flaska. Det kommer också obeskrivliga känslor av glädje som kramar om mitt hjärta. Tårar som trillar ned för min kind av tacksamhet för att jag är där jag är idag. Idag är jag kvar i stugan för att jag behöver ta hand om mig själv och inte belasta min skadade tå, men inte för att supa. Tack till mig själv för att jag tar hand om mig själv och mitt liv. Tack för att jag värdesätter mitt liv och min omgivning och slutade dricka. Det finns absolut inget jag saknar som har med alkohol att göra. De andra här dricker alkohol på ett måttligt sätt och njuter av det. Som jag en gång i tiden kunde göra. Men jag saknar inte ens det, då när jag kunde dricka måttligt och njuta. Det är en tid som passerat och nu är en ny tid och framtid inkommen. En utan alkohol och det gör mig lycklig❤️.

Nu har det slutat att regna. Dags att tejpa min tå, ta med mig en kaffetermos och njuta denna sista dag i fjällen och om jag har tur kanske jag hittar lite kantareller till middagen. Ha en fin lördag!💕

Torn
lör, 2022-08-27 - 11:57

@vår2022 Det låter som en härlig vistelse du har! 🤗 Jag förstår verkligen att du känner stor tacksamhet för att ha blivit fri från giftet.😍 För mig såg det ungefär ut på ett liknande sätt under många år. En sak som jag minns var att jag aldrig åt någon frukost. Jag mådde helt enkelt för dåligt för det, och hade noll aptit på morgonen. Om jag hade fått tillfälle att hälla i mig några öl eller några klunkar sprit innan frukosten serverades, så kunde jag åtminstone vara med de andra och peta i mig någon macka och se konstgjort glad ut. 😅

Kram

Andrahalvlek
lör, 2022-08-27 - 12:38

@vår2022 Även om det är plågsamt att nästan tvinga sig att minnas hur illa det var så tror jag att det är viktigt att då och då verkligen minnas. Exakt hur illa det var. Dels för att än en gång vara övertygad om att man aldrig vill hamna där igen - och att regeln ”aldrig ta första glaset” då är den bästa strategin.

Dels tror jag faktiskt att det kan funka som en slags traumabehandling, att både prata om och skriva om det jobbigaste jobbiga. När våra liv var en enda lång transportsträcka till nästan fylla så var det fanimej ett trauma vi utsatte oss och delvis andra för. Ett trauma som vi behöver fejsa, be om ursäkt för och förlåta oss själva för. För att kunna gå vidare. Njut i din självsamhet i stugan 🥰

Kram 🐘