Härlig morgon, 9 grader och solen tittar fram. Kaffe i sängen med min varma hund tätt intill. Idag ska jag klippa gräs som vuxit högt och skörda mina gula vaxbönor som nu är mogna. Pyssla lite i landen och rensa bort gammalt. En långlöpning i skogen med maken och hunden och stapla ved som vi beställt. En varm dusch och vila. Det blir en bra dag.

Jag förundras fortfarande av mina tankar och känslor av tacksamhet över att vara nykter och av allt det goda som det gett mig. Ibland känns det som att det inte är på riktigt och sant. Att jag kan må så här bra och känna mig så trygg och balanserad. Att tacksamheten inte är något jag anstränger mig för att känna, utan bara är något som finns inuti mig automatiskt. Minns hur många gånger man fått höra ”du ska vara tacksam för det och det” och jag har själv uttryckt mig så till andra. Jag har också tänkt om mig själv ”du ska vara tacksam för att du har det så bra, en man du trivs med och älskar så mycket, ett bra jobb, bor bra, barn som klarar sig bra mm.” Jag försökte verkligen känna mig tacksam för allt det där, men ändå var det svårt att känna det riktigt. Eller tankar som ”varför dricker du? Du har det ju så bra med allt, var tacksam för det”. Ändå fortsatte jag att dricka och kunde inte känna mig tacksam. Jag visste inte riktigt hur tacksamhet kändes, kanske hade jag aldrig varit tacksam eftersom jag inte visste hur känslan skulle kännas?

Jag har funderat mycket på varför jag drack som jag gjorde. Jag kan inte riktigt svara på det än idag. Jag har alltid varit en person med djupa tankar och känslor. Jobbat med mitt inre psykiska mående sedan 20 års åldern, gått i olika terapiformer, kommit framåt och utvecklats i mitt psykiska mående. Studerat psykologi och lärt mig mycket om hur psykologiska mekanismer fungerar. Jag har fått mycket kunskap och det har mest suttit i huvudet, det har inte riktigt bottnat i ”magen” i mig själv. Att vara ett stöd för andra har varit lättare men när det kommit till mig själv har det varit svårare. Inte så konstigt, det är svårt att vara sin egna terapeut många gånger.

När alkoholen kom in i mitt liv och tog över, stoppade den upp mina inre psykologiska processer och utveckling. Jag kom inte framåt i mitt helande av mig själv. Jag stannade upp, byggde upp ett berg som blev högre och högre och kunde inte komma över det. Jag stod och stampade på samma ställe. Jag blev frustrerad och trodde alkoholen skulle lösa upp mitt stampande och ta mig över berget. Men det blev tvärtom och berget bara växte. Alkoholen gröpte ur mitt psykologiska känsloliv mer och mer tills jag till slut hade tappat bort mig själv helt och hållet. Jag visste inte var jag började och slutade till slut. Beroendet var ett faktum och mitt jag som försvunnit, var ett faktum.

Det är klart att jag inte kunde känna tacksamhet trots att allt runt omkring var bra, men jag var inte bra. Jag var borta. Jag fortsatte att dricka för att jag blivit beroende och kunde inte sluta. Jag drack inte bara för att jag hade mycket i min ryggsäck som behövde hanteras, jag var beroende och kunde inte sluta dricka. Jag ville bara ha mer och mer.

När jag blev nykter och min hjärna återhämtat sig och fått balans igen, kunde jag ta upp tråden igen i min psykologiska inre resa och fortsätta mitt helande av mig själv. I början tillsammans med psykolog och nu klarar jag av resan på egen hand som nykter. Min alkoholism förvrängde verkligheten och mina känslor, den gjorde den tusen resor värre åt fel håll. Nu har jag hittat mitt jag och mig själv igen. Det finns hål eller sprickor i mina byggstenar i mitt liv, men jag har byggt ett bra hölje runt om stenarna, så att de inte kan rasa ihop. Det står stadigt och inte ens en orkan kan rasera dem, så länge jag håller mig nykter.

Så ja, nu vet jag hur tacksamhet känns. Den är varm, vänlig, kärleksfull och den får mig att le och må bra. Den leder mig och kommer av sig själv för att jag har hittat hem, där inom mig själv❤️.

Ha en fin söndag!🌞❤️

@vår2022 Känner precis likadant. Kan bokstavligen fyllas av tacksamhet för allt möjligt hela tiden. Stort som smått. Hade inte känslan varit så påtaglig och stark hade jag nästan tänkt att det var hittepå. Jag kan förstå att vissa upplever att nykterister beter sig nästan som om de är frälsta, för det är nästan på den nivån som tacksamheten kommer över mig. Halleluja.

Jag är därför noga med att inte försöka pådyvla andra i min omgivning mina nyktra visioner. Jag pratar numer om det öppet i alla sammanhang, och svarar på frågor om någon undrar.

Den första tiden som nykter berättade jag inte för någon att jag var nykter, det ventilerade jag enbart här på forumet. Efter tre nyktra månader berättade jag för min äldsta dotter, men det var sjukt pirrigt innan. Nu är det sen lång tid tillbaka no big deal.

Kram 🐘

Tack för alla kommentarer❤️
Jag har fastnat lite i tankarna om att vara tacksam. Har googlat lite om tacksamhet och funnit följande:

Forskare Robert Emmons och Michael McCullough definierar tacksamhet i två steg:
1) "Att erkänna att man har fått ett positivt resultat." 
2) "Att inse att det finns en extern orsak till detta positiva resultat."

Med andra ord- uppskatta det faktum att vår lycka inte enbart är frukten av vår egen strävan.

”Tacksamhet är en positiv känsla eller attityd inför något som någon annan har gjort. Den handling som kan ge upphov till tacksamhet är något som (a) på något sätt kostade personen som utförde handlingen (b) upplevs värdefullt av den som känner tacksamhet och (c) var en medveten handling. Tacksamhet kan också vara en känsla eller ett tillstånd av upprymdhet och tillfredsställelse över något man har, till exempel familj, hem eller arbete.”

Tacksamhet kan alltså vara en extern händelse som man känner tacksamhet inför eller en känsla av tillfredställelse över något man har. Jag tror att det tillstånd och den känslan som jag tidigare beskrivit idag inte är tacksamhet. Tror att det mer är lycka och stolthet över mig själv och vad jag lyckats åstadkomma genom att bli nykter, en intern orsak, inte en extern orsak. Genom att jag känner lycka tror jag att jag även kan känna mer tacksamhet, till det jag har, och tacksamheten leder till att jag mår så bra.

I en artikel i Harvard Mental Health Letter sägs det att ”tacksamhet är starkt kopplat till större lycka. Tacksamhet gör att människor får mer positiva känslor, lever längre på trevliga upplevelser, får bättre hälsa, hanterar problem bättre och får starkare relationer.”

Tyckte det var intressant att grotta lite i detta😁

Väldigt fint inlägg Vår2022. Sen tror jag alltid att man ska passa på att rota lite i varför man började dricka en gång i tiden. Alla kanske inte behöver just det, men några. I alla fall de som har använt alkohol som medicin mer än berusningsmedel. Jag tror att du har helt rätt i din analys av de negativa effekter som alkoholen för med sig i förmågan att känna glädje och tacksamhet.
Ha en fin dag!

Ligger i soffan med min trogna hundkompis tätt intill och vi värms av en sprakande eld i kaminen. Vi har varit i skogen hela dagen och trampat över myrmarker, höga höjder, snårskog och mindre snårig skog. Det var härlig väder och jag kunde gå i skjorta. Det är så underbart avkopplande att gå i skogen, blåbär och lingonen som lyser röda. Hunden som smyger omkring tyst, stannar upp och lyssnar, vindar med nosen och försöker klura ut var fåglarna finns. Det är rätt jobbigt att gå en hel dag i denna terräng och det är gudagott att få lägga sig i soffan med möra ben och vila en stund. Vi fick med oss några liter gula kantareller och det blir en gryta med svampen i till middag. Plockade även enbär som ska i som krydda.

Så många inlägg från så många och jag läser om hur det går för er alla, mest positiva framsteg och fina upplevelser. Idag är jag så trött och bara läser, men jag önskar er alla en fin och nykter lördagskväll❤️

@vår2022
Så underbart att läsa ifatt här. Jag älskar dina tankar, ditt resonemang. Att du vågar tänka tillbaka på hur livet var för lite mer än 10 månader sen. Å jag tycker om att få läsa om din tacksamhet, ditt nya självförtroende, självinsikt och klara tankar.
Det är otroligt vad du har gått igenom och gjort! Hatten av, du är underbar!
Kram 🤗

@Rehacer Tack snälla❤️. Dig glömmer jag inte, det var i din tråd jag skrev mina första stapplande meningar och du omfamnade mig direkt. Du hjälpte mig att våga fortsätta skriva, du var en räddande ängel😇.

Idag har jag varit på verksamhetsplaneringsdag på mitt nya jobb. Vi började med en lägesrunda kring hur vi mår idag och som sista punkt, en sak som vi tror inte andra vet om mig.

Jag tänkte för mig sjäv - jag är alkoholist och har druckit minst en flaska vin varje dag i massor av år. Det har hänt att jag druckit i smyg på jobbet någon enstaka gång och under pandemin tog jag ibland återställare innan jag hade möte i teams. Jag har klarat av att sköta mitt jobb och även fått beröm för väl utförda prestationer trots att jag varje dag var bakis. Jag har många gånger suttit på möten med skuld och skam över att jag dricker och varit rädd för att det ska synas på mig. Idag har jag varit nykter i 324 dagar och jag dricker inte alkohol. Jag mår så bra såväl fysiskt och psykiskt och känner mig så taggad på att ta mig an verksamhetsplaneringen med massor av aktiviteter för 2023!

Naturligtvis sade jag inte detta högt, en hemlighet som jag inte kommer att dela med någon på mitt arbete. Men jag undrar i mitt stilla sinne, vad skulle de tänka om mig om jag hade sagt det? Jag drog upp att jag varit uppe på Kebnekaises topp, inte så originellt och verkligen inte något sensationellt mot att bli nykter. Det är fan i mig en bedrift! 😁

majken_r

@vår2022
Ja, tänk om dina kollegor fått höra. Lite spännande att tänka kring vad som hänt om du berättat. Kanske fler oväntade berättelser kommit fram. Ibland har jag tänkt på det när jag suttit i lunchrummet, undrar om någon suttit med skam över något. Men, förstår verkligen att du berättade om Kebnekajse istället. Alla måste inte veta allt🙌🏼 Kram o sov gott🍃

Nej alla måste inte veta @vår2022. Men vilken jäkla bedrift! Och OM du hade berättat så kan jag ändå tänka mig - hoppas - att du skulle bli mött med värme och beundran.
Kebnekajse är en liten kulle i jämförelse:-)
Vi har dock ingen redovisningsplikt och väljer vem vi vill berätta för.
324 dagar är fantastiskt 🌾🌾