@Kaveldun Fint ändå på något sätt att du skrev brev till ditt framtida jag. Brev från misären. Ditt sanna jag satt liksom fjättrat bakom lås och bom.

Kommer att tänka på Pippis pappa som satt inlåst på en söderhavsö och skickade flaskpost till Pippi - som helt mirakulöst fick hans brev, så hon kunde komma och rädda honom.

Att man med vår alkoholindränkta bakgrund efter en tid kan identifiera sig som en person som inte dricker, känns faktiskt lika mirakulöst.

Kram 🐘

Det känns mirakulöst@Andrahalvlek.
Jag vågar inte ropa hej riktigt än . Men jag vågar ändå ropa ett försiktigt hallå..
Alkoholism är en lurig sjukdom att komma ur eftersom den både är så fysisk och så mental. Det går inte att lita på sig själv när man dricker - man säger och gör saker som man inte vill och menar. Och man känner saker som inte är verkliga. Att ur detta virrvarr och förljugna läge få kraft att göra sig fri - kräver mkt. Det kräver också att man når vägs ände …och sedan kan slutet se olika ut. Det kan vara brutalt eller bara tjatig upprepning.
Ikväll har jag tänkt på hur dåligt jag svarar på stränghet och press. Det funkar egentligen inte alls på mig.
Och ändå har jag - framför allt när jag druckit - varit en riktig slavdrivare. Det går ju inte annars att dricka och stiga upp och jobba och laga julmiddag och ha ett snyggt hem ( på ytan) och verka avspänd och skön osv.
Alkoholism är en enda lång självbestraffning . Det är lätt att även - initialt - se nykterhet som en sträng pålaga. Man ska skärpa sig och bättra sig och ta sig i kragen och avstå osv osv. Man ska genomleva tillvaron utan tröst-napp.
Men det som händer på ngt just mirakulöst sätt är ju att plötsligt …eller i små steg …börjar nykterheten förändra saker och ting.
Man inser - och känner - att detta att vara nykter är en omsorg och en sann tröst. Jag känner mindre skuld. Jag får vila. Jag får hjälp med perspektiven.
Jag är allergisk mot alkohol och banne mig om jag inte också är allergisk mot den där stränga inre/yttre rösten som säger att jag ska skärpa mig.
Det funkar inte! Blir inge bra utgång - blä!
Omsorg, kärlek och lite humor - det funkar däremot fint på mig ☺️😉🌾🌾

@Kaveldun Jag brukar beskriva det som att nykterheten gör mig mer grundglad, grundnöjd och självsnäll. Det är inga sprakande fyrverkerier, det är mer ett skönt häng-känsla. Man blir mer chill dessutom, toleransen både för andras och egna misstag blir större. Och sen vinner man så oerhört mycket tid - tid som man kan använda för att göra roligare saker, eller bara vara och vila.

Kram 🐘

@kaveldun, så rätt du har i detta att nykterheten- om vi själva är med och bidrar - vänder på perspektiven. Friheten ligger i att SLIPPA dricka- när vi tidigare kände oss fria och rebelliska av att hälla upp ett glas. Rebecka Åhlund skriver att detta att bli nykter är det punkigaste hon har gjort.
Och det är det- rebellliskt! Jag känner mig ofta numera sådan, jag går min egen väg också jag vägrar liksom att ställa upp på den konsensus som gäller kring vad som är avkoppling och kul. Dagarna är mina kvällar- morgnarna är mina nätter. Om detta inte är punkigt så vet jag inte 👵🏼
Och som jag piskat mig- alla julmiddagar-intill perfektion och dessutom ensam ansvarig TROTS att alla inte vill något hellre än att hjälpa till. Nä, då stänger man liksom in sig ännu mer i hur det ska vara..
Nu ska det vara på så vis som går att åstadkomma genom rimliga och gemensamma insatser.

Det händer storartade saker så småningom, grundslag och grundnöjd som @andrahalvlek skriver. Men jag lägga till att stunder av nåd och att vara levande- när de kommer till en, i nyktert tillstånd så är de som själva essensen av att få finnas till.
Min piska åker fram då och då, ur ett dammigt skåp. Men jag har ju inte längre 25% skuld och skam i kroppen by default.
Det är nästan lite förvånande att gå igenom sina små skrymslen på insidan och inte hitta något farligt där.
Dessutom vill jag påstå att även rent praktiska samveten- människor man ska ringa eller höra av sig till. Sysslor man skjuter upp- oftare blir gjorda av bara farten- när man är nykter. Motstånden är inte så förtvivlat höga, tandläkare, elräkningar- ja de tar man när de kommer.
Hoppas du får en fin dag kära @kaveldun. Kram 🌸

@Kaveldun Du skriver ”Alkoholism är en enda lång självbestraffning . Det är lätt att även - initialt - se nykterhet som en sträng pålaga. Man ska skärpa sig och bättra sig och ta sig i kragen och avstå osv osv. Man ska genomleva tillvaron utan tröst-napp. Men det som händer på ngt just mirakulöst sätt är ju att plötsligt …eller i små steg …börjar nykterheten förändra saker och ting. Man inser - och känner - att detta att vara nykter är en omsorg och en sann tröst. Jag känner mindre skuld. Jag får vila. Jag får hjälp med perspektiven.”.

Du beskriver det så bra. Alkoholism är verkligen en enda lång självbestraffning. Det är så destruktivt handlande mot sig själv, men den jobbar under kamouflage för att inte avslöja den nakna sanningen. Den förgiftade hjärnan har heller inte en chans att säga som det är på riktigt, då sanningen har blivit en annan berättelse. En berättelse om att alkohol får dig att må bättre och du är värd ett glas och att få slappna av, du som jobbar på så bra. Men du mår ändå inte bra, du har ångest och självförakt. Som tur är finns ändå något slags sunt förnuft kvar och som i rätt ögonblick kan utföra storverk, du tar inte ett glas för att må bra. Berättelsen har en svaghet och i rätt ögonblick kan du påbörja en ny sanning och en ny berättelse. Ett nytt narrativ som säger att det är alkoholen som gör att du straffar dig och att det går att leva ett liv utan alkohol. Att du måste våga ta steget och prova hur det känns utan alkohol. Om man vågar prova en längre tid, känns det som ett mirakel. Man får livet åter och de destruktiva krafterna försvagas och försvinner😁.

Ha det gott!❤️

Tack @Andrahalvlek, @Vår2022 och @Se Klart för inspel!
Livet rullar på. En hel del jobb och senaste dagarna har jag vilat ganska lugnt i min identitet - jag är helt enkelt en människa som inte dricker. Hade en ganska långväga gäst här i tisdags och inte förrän vi skulle äta tänkte jag på dryck ( serverade vatten med citron och senare på kvällen te). Det blir vatten, sa jag bara. Hoppas att det är ok. Inget mer med det.
Hade detta varit tidigare så hade jag garanterat köpt hem vin. Vi hade kanske delat på en flaska och sedan hade jag fortsatt med något/några glas …när hon gått och lagt sig
Orka?
I helgen kommer en annan god vän och hälsar på - en av mina allra äldsta och närmaste. En av få som jag faktiskt pratat med om mina problem med alkohol ( men som ändå inte vet den verkliga omfattningen). Till henne sa jag att jag inte dricker ngt i höst. Så bra, sa hon. Jag vet att du funderat över det där men bra att du inte dricker. Vi ska gå ut på lördag ….har du ngt problem med att jag tar ett glas , sa hon när det kom på tal. Inte alls….sa jag.
Det har jag inte heller.
Hon är kanske den av mina vänner som dricker allra minst. Vi har varit nära vänner i 40 år och jag har aldrig sett henne berusad. Det fanns en tid …innan alkohol var ett problem för mig ..när jag tyckte det var lite tråkigt att vi aldrig delade ’festen’ .
Nu är det ju ngt som varken gör från eller till vad gäller vår samvaro.
Eller ….kanske inte riktigt sant ändå. Jag är piggare och mer närvarande nu när vi ses …eftersom jag har en annat och stadigare energinivå. Det kommer att göra samvaron med henne ännu bättre. Och jag kommer inte att längta efter vin….
Inget sug alls …. min hjärna håller på att ställa om, lära om.
Läser Annie Grace bok …den handlar ju också om att inprogrammera tankarna.
Jag är vaksam. Tar en dag i taget. Noterar alla positiva förändringar.
En fantastisk sak är mitt lilla barnbarn som kommer om två månader om allt går väl. Vid det laget har jag ganska många nyktra månader i bagaget. Att få möta det nyktert och med energi känns fantastiskt 🙏

Jaa @kaveldun så lyckosamt att du får bli en farmor att alltid räkna med- från dag ett.
Jag tror inte du direkt druckit i sällskap av denna lilla, lika lite som jag drack med mina små- eller högst måttligt.
Men det är en sån trygghet, stabilt och fint. Och jag tror faktiskt att mina barn upplever det också. Ett av mina barnbarn har en farfar med alkoholproblem. (Inte min exman alltså, som iofs också har alkoholproblem…)
Men när detta farfars-drickande kom på tal med svärdottern förstod jag vad mycket oro som fanns där, hos båda.
Jag tror att båda dessa (morfar och farfar) påverkade mitt val att sluta dricka. Tänkte: de behöver faktiskt inte mer alkohol att hantera i sina unga liv.
Det känns tryggt att vara barnvakt, att alltid kunna hämta dem, tex från sjukhus. Att kunna ta emot dem tidigt, de kommer ibland på ”andra frukost” på helgen.
Jag tror att du kommer att bli den bästa farmodern 💞 och att njuta av barn som sovit över, vakna pigg som de är. Åh det ska bli roligt att få följa med från läktaren 😍
Var vaksam. Tanke-växlingar kan gå fort, så en viss tröghet när det kommer till beslut är inte dumt. Var också stolt, rättmätigt. Kram 🥰

Ja @Se Klart - vaksam var ordet. Jag har ju trott att jag var ’ säker’ tidigare …och så har spåren i hjärnan växlat - förrädiskt snabbt och liksom omärkligt. Med ödesdigra konsekvenser.
Jag upplevde dock min botten som ännu längre ner denna gång. Känslan av att det är nu eller döden ungefär. I alla fall ett mörkt liv på kryckor. Jag har inte tid att vela längre. Jag lever med ett starkt dödsmedvetande…men det handlar i grunden om att jag så otroligt gärna vill leva.
I natt hade jag en stark och lite märklig dröm. Jag var ung och gick på ngn sorts arkitekthögskola och Gert Wingårdh var lärare ( kan inte säga att han står för fri kreativitet för mig…..snarare ngt godmodigt på ytan - och lite strängt och lynnigt inåt….och den bilden är bara fördomar/ intuition).
I vilket fall så skulle vi göra olika övningar och alla - vi var säkert 30 studenter - jobbade i alla möjliga material och former. Jag gick omkring och tittade på resultaten och det var en så stor mångfald av kreativa idéer och roliga lösningar och udda uttryck.
Mitt i allt gick Gerd W som ngn sorts smakdomare …men jag minns att jag i drömmen tänkte att han mest var uppfylld av sig själv:-)
Jag vaknade och min första tanke var att jag lever väldigt långt ifrån det lekfulla, kreativa. Och jag har levt långt ifrån det mkt länge. Leken, upptäcktsfärden…den där dagen som börjar på ett sätt men som man inte har en aning om hur den slutar…
Tycker att kreativiteten och leklusten kommer fram ibland när ni här i forumet berättar om era trädgårdar…ex. Och annat!
Jag arbetar inom en verksamhet som i grunden är kreativ - har stor potential att vara det - men min egen vardag består av strategi, administration, riskbedömningar osv. Lekfullheten är ofta långt borta….
Det finns en viss rädsla och stränghet i kulturen - som jag slogs med ofta som ung.
Och kanske viktigast av allt ….alkohol släcker verklig kreativitet och lek.
Längtan efter alkohol växer när man ( jag) inte får leka och andas ….den blir ett kemiskt snabbspår in i en värld som är mindre dömande och stel. Men konsekvensen av alkoholen är isolering och ännu större rädsla över att göra fel. Ett mörkt överjag som står vid sängkanten och läxar upp en efter noter när man motvilligt vaknar upp efter berusningen.
Jag tror att lekfullheten ( känns som ett lättare och mindre kravfyllt ord än kreativitet ) är en viktig pusselbit för att jag ska hålla mig nykter. Jag var ett ängsligt barn som ville sitta inne på rasten….men jag vad också ett barn som älskade leken och fantasin ( som alla barn!).
Det handlar om avspänning och att lyfta blicken och se hela himlen.
Alkoholen är en glaskupa som stänger inne…och jag har levt inne i den alldeles för länge. Till slut stavas fantasi och tankeflykt - alkohol. Det är en mkt farlig utveckling ..som dränerar hela varat. Kvar blir korta kemiska utflykter som inte förflyttar en en centimeter ens. Och en verklighet där skuld ska sonas och räfs och rättarting råder.
Inte konstigt att man längtar bort nångång?
Jag tror att det var en viktig dröm. Jag vaknade med känslan av ett minne om hur det var att befinna mig i ett flöde och en lekfullhet som INTE styrdes av alkohol.
Där vill jag vara.

@Kaveldun Jag tror också att det var en viktig dröm. Drömmar kommer från vårt undermedvetna. Det är där vanor och ryggmärgsreflexer bor. Det är därför viktigt att nöta, nöta, nöta nyktra fakta. Sakta men säkert bli totalt anti alkohol. Sakta men säkert identifiera sig som en person som inte dricker. Ditt medvetna jag och ditt undermedvetna jag måste komma i samklang vad det gäller inställningen till alkohol.

Och när man inte dricker alkohol så har man så mycket vunnet. Man kan delta till hundra procent på alla evenemang, man slipper tanken på ”nästa glas” eller att skynda hem för att få dricka. Man slipper vakna bakfull och sega sig igenom en bakfull dag, istället vaknar man tidigt och kan utöva en hobby eller ett intresse så många fler vakna timmar per vecka.

I början tyckte jag att helgerna var evighetslånga. Nu fyller jag dem med umgänge, utöva ett intresse, eller bara-vara och vila-tid. Lite nytta hinner jag med också av bara farten.

Ett tips att ta till om du är rädd för att du släpper på garden med tiden. Skapa dig en topp 5-lista över fyllesynder som du snabbt kan repetera i skallen. När alkoholdjävulen börjar viska ”så farligt var det nog inte, du är nog inte alkis, ett glas kan nog kvitta” så drämmer du hen med listan i skallen. ”NEJ, minns du…”

Kram 🐘

@Kaveldun Ja, usch och fy. Jag har tack och lov sluppit tänka på min lista över fyllesynder på länge, men när jag gjorde det regelbundet knöt det sig i magen av skam och obehag. Så den är väldigt effektiv!

För alkoholdjävulen är listig, och hen kommer att börja viska så småningom. När du råkar få en starköl på bordet istället för en alkoholfri tex på restaurang. ”Äsch, en öl kvittar.” Då gäller det att ryggmärgsreflexen är hårt drillad. Att även om tanken kommer en millisekund, så går du sen och byter till en alkoholfri öl.

Kram 🐘

Intressanta tankar @Kaveldun ! Jag tänker: jag har jobbat kreativt hela livet. Med framgång. och druckit som en svamp. Dels hänger det ihop med miljön där det särskilt förr i världen dracks mycket. Dels med att kreativt arbete hur underbart det än är innehåller många moment av både stress och press. Oregelbundna flytande arbetstider, många orsaker att fira och festa. Så här sitter jag nu. Lyckligtvis nykter. Kram till dig! 🤗

Jo @Geggan - så är det ju också. Att många kreativa yrken har en kultur där alkoholen flödar. För att inte tala om hur det var för några decennier sedan.
Det jag är ute efter är väl mer en inre lekfullhet - en kreativitet som kopplar till mina tankar. Att vara fast i alkoholen är ju också att vara fast i ett tankemönster . Det går runt , runt , runt .
Jag märker - den senaste tiden - att mina tankar vandrar friare. Att dagarna är längre och rymmer många fler överraskningar.
Små ofta…men fina. Och att jag kan hänga på olika initiativ .,.med kort varsel. Jag är ju inte bakfull mer.

Förstår @Kaveldun ! Sant såklart. Men också intressant hur många anledningar det finns att ta till alkohol. Du beskrev ju lite ditt arbetsliv som lite stelt. Framför allt- för mycket är helt enkelt för mycket.

@Kaveldun Det där med att hänga på olika initiativ med kort varsel känner jag igen också. Man kan mer go with the flow när man inte har så bråttom hem till vinet, och/eller har en bakfylla att läka ut. Dagarna, framför allt helgerna, känns längre och man hinner både vila, göra nytta och ha roligt 🙏🏻 👍🏻 🙌🏻

Kram 🐘

@Kaveldun Intressanta tankar om kreativitet eller lekfullhet. Med alkohol i hjärnan flödade ofta massor av tankar och fantasier om hur jag skulle vilja ha det om jag var på bra humör. Om jag var på dåligt humör var tankarna kreativa på hur illa det är. Dagen efter när jag var bakfull gav de sprakande tankarna mig bara ångest och jag försökte skaka mig av dem. Nu som nykter känns tankar på hur jag vill ha det mer lekfulla och förankrade inom mig, de kan byggas på allteftersom och fortfarande hålla. Tankarna ger glädje inombords. När jag inte mår så bra kan tankarna på hur illa det är nyanseras och på ett lekfullt sätt kan jag tänka om mig själv, hur jag är. Få mer självkännedom och även det kan byggas på allteftersom då det håller. Det kreativa och lekfulla är inte lika yvigt som nykter men det ger inte ångest. De känns äkta, genomförbart och hållbart. De ger lugn och framtidshopp. Allt är möjligt❤️

@Geggan - bra poäng det där - med hur många anledningar det finns att ta till alkohol.
Mitt jobb är pressat, mitt jobb är kreativt och osäkert osv.
Det mesta går att dricka på. Det som ändå är glasklart är att alkohol - i sig - inte främjar kreativitet.
Det jag saknat enormt senaste 10 åren är nykter tankeflykt….kreativitet som också blir ngt reellt…inte bara storslagna fylletankar som är aska nästa morgon.
Och fin beskrivning vår2022 av hur de sprakande tankarna på fyllan bara blev ångest nästa dag.
Alkohol har alltid ett pris. Få nu - och betala tredubbelt sedan.
Igår kom min äldsta och på många plan närmaste vän hit. Vi hade det så fint…badade i havet , lagade mat, drack en massa te.
Vi bodde ihop när vi var unga - runt 20.
Och det är så overkligt på ngt sätt att vi nu är 60 år 😳. En ålder som vi ju då tyckte var astronomisk.
Och ändå är vi i mångt och mkt samma personer .
Men såklart med väldigt mkt mer livserfarenhet och vuxna barn och allt det där.
Jag vaknar av att solen tittar in….
🌾🌾

Livet rullar på och de nyktra dagarna blir fler och fler.
Baden/doppen ( i havet) har visat sig vara en viktig stöttepelare på denna resa. I morse hann jag med ett tidigt morgondopp och det är ändå stort att jag - som varit en riktig badkruka - kan njuta så av det kalla septembervattnet. Men kylan och känslan den väcker i kroppen - är liksom ett fysiskt tecken på att ngt är förändrat/ annorlunda.
Och bara detta att nästan varje dag hinna med ett dopp - trots långa dagar och ibland aktiviteter på kvällen - är ju ngt nytt. Att dricka äter tid . Tid som går åt till att befinna sig i dimman eller att återhämta sig.
Jag har druckit såpass länge och mkt ( kanske 10 år på ett problematiskt vis ) att drickandets olika faser på ngt omvänt och osunt sätt också blivit en trygghet. En trygghet i meningen vana/det välbekanta.
Att en hel söndag eller ibland t o m lördag och söndag går åt till återhämtning - ensam i sängen med Netflix och Coca Cola …för att bara bli människa igen. Och de dagarna kunde j ibland nästan uppleva som ’mysiga’ ( om de inträffade när jag inte skulle iväg på jobb eller träffa människor).
Det var en bedövad tillvaro där långtråkigheten …i ngn sorts otäck maskerad bytte plats med ex lättnaden att inte må illa längre.
Hela denna förfärliga och sorgliga dramaturgi byggde - tror jag - på att jag bodde ensam. De helger jag hade gäster eller barn eller nära vänner på besök levde jag ett annat liv - jag hade kvar kontrollen.
Och på måndagen - oavsett liv - steg jag upp till ett yrkesliv som krävde mkt av mig.
Hur helgen hade förflutit visste bara jag.

Vilken ensamhet 😞
Varför valde jag denna bedrövliga väg?
Jag är ändå en person som har många nära relationer. . Jag har många nära vänskaper som sträcker sig över decennier och som inbegriper människor som har både kapacitet och vilja att möta mig - även i detta - om jag berättat.
Men jag släppte inte in dem.

En sak kan jag sakna …eller jag har inte riktigt hittat den nyktra vägen - och det är detta med att få släppa och ge mig hän. Släppa på överjag och det kontrollerade.
Att få vara mer subjektiv och hängiven.
Jag tänker att det nog är sidor som - i alla fall i en fungerande nära relation - får komma ut.
Men jag lever med en man som jag ser ungefär varannan helg. Och jag har flyttat ganska långt ifrån majoriteten av mina nära vänner ( sedan kommer de hit väldigt ofta…och jag har också många bra trådar att dra i här - tänker att j har det förspänt …men inte riktigt orkat).
Avundsjuka är också ngt som är förknippat med drickandet. Som nykter är jag nästan inte avundsjuk alls.
Men jag kan längta mkt efter att ha mina ’nära’ lite närmare. Efter sammanhang med människor där jag bara ’är’ Och efter att ha mina barn närmare.
Samtidigt - jag hade kunnat ha precis allt detta …och druckit. Och då hade det mesta gått mig förbi ändå.
Nu ska jag satsa allt mitt krut på att bli långvarigt nykter.
Och sedan hoppad jag att resten löser sig på ett eller annat sätt.

🌾🌾

Puh …när jag postat detta och läst igenom - så tycker jag att det är ett självupptaget inlägg
Och lite inskränkt 😞. Många här lever ensamma -så att skylla på det 😳.
Men detta är ju min tråd och j har väl inte kommit längre.
Jag försöker vara så öppen jag kan och det är inte alltid vackert.
Vill också tillägga att jag läser alla trådar - med stor behållning . Även om jag inte alltid kommenterar.