Var på besök med honom hos beroendecentrum idag. Förra mötet via telefon funkade inte då han var uppenbart berusad men det blåneka han till förstås. Så läkaren förordar en längre period, 3 månaders nykterhet m hjälp av antabus. Han blir märkbart orolig. Läkaren talar om att så många som 98 % upplever stora fördelar av den behandlingen. Bättre sömn, mindre oro och ångest, bättre mående överlag, plus att det då går att se vad som är vad i hans mående som han själv beskriver som inte i balans. Om han inte kan ta steget med 3 månaders nykterhet då tar jag steget till ett särbo-boende varje dag som han är berusad gm sitt smygsupandet hemma. Livet är för kort för att slösas bort på ett fyllo, där numera ingen meningsfull relation finns. Naturligtvis är jag tydlig med att jag kommer tillbaka när han är nykter. Är detta en relevant åtgärd eller borde jag göra på annat sätt? Tacksam för input!

Maruschka

Tack Åsa för de orden. Det finns naturligtvis så mycket mer än det jag skrivit. Men jag kan inte hitta en enda positiv sak med hans drickande. Han blir otålig och en jobbig fan som ska klaga på petitesser. Inte kan man gå ut med honom, det vore skämmigt till tusen, en gång envisades han med att han var nykter och vi skulle gå och handla. Kunde inte gå brevid, gick bakom och skämdes. När han är nykter däremot så har han många fina sidor, Dr Jekyll och Mister Hyde som så många andra erfarit i sina förhållanden med en missbrukare. Hoppas jag är stark nog att hitta en ny väg som går framåt.

förlorare

@Maruschka har du testat att filma honom och visa hans beteende nästa dag? Så gjorde jag med min man när han somnade där han satt och sen vaknade och vinglig gick och fyllde på glaset igen. Det tog skruv när han fick se sig själv kan jag lova. Inte så att han slutade att göra så utan jag fick städa undan alkoholen utan protester när jag tyckte han tagit tillräckligt.

Snödroppen

@förlorare
Bra uttryck "ta dig mod" just det gjorde att jag lämnade honom.
Kastade mig ut i friheten, bad om hjälp och hamnade på fötterna.
Livet är spännande igen, mystiskt och framförallt " Jag bestämmer" vad jag vill i mitt liv.
Jag blev utnyttjad till max, tillintetgjord och nedbruten ändå stannade jag lojalt.
Det finns hopp ❤️

Maruschka

@förlorare Har faktiskt försökt att filma honom, när han märker det stannar han upp helt. Har iofs en film där han ligger på köksgolvet och sover. Kan försöka filma honom fler gånger. Jag brukar säga att man ser direkt hur pruttfull han är, vilket han inte tror på. Vore bra att kunna visa honom, hur han är som berusad när han är nykter.

Åsa M

Problemet är ju att de som är i aktivt missbruk lever i total förnekelse. Mitt ex kunde dricka 9 glas vin på en kväll men när jag tog upp det så hade han alltid en förklaring. Några dagar senare kunde han nonchalant säga "inget vin till maten idag, det har blivit för mycket" som om han verkligen kunde kontrollera det. Det är så mycket mind games! En film som visar hur han beter sig skulle säkert hjälpa en kortare tid men sedan kommer en förklaring eller en anklagelse ändå. "Jag var sjuk, jag var trött, du är dum, man får inte smygfilma .."

Självomhändertagande

@Maruschka
Jag har läst dina trådar och det är någonting där som får mig att tänka på en föreläsning jag var på för många år sedan. Det är vanligt att många som missbrukar alkohol har en odiagnostiserad bipolär typ 2. Jag valde att slutade helt med alkohol även om jag inte hade en alkoholproblematik. Efter att jag hade insjuknat i bipolaritet så upplevde jag alkohol på ett helt annat sätt. Jag kunde bli hypomaniskt. Det du skrev om i en annan tråd, att din man var speedad. Jag lever också med adhd och tänker att det är vanligt med samsjuklighet. Eller flera diagnoser. Han man en gång blivit en patient i psykiatrin och om livet utmanar en så finns det anledning till flera utredningar. Jag vet att Persbrandt blev väldigt hjälpt av att få en bipolär typ 2. Vet inte om hans podd finns kvar. Han berättar om utredningen och han fick hjälp av att börja medicinera med läkemedel istället för alkohol. Kanske värt att kolla upp? En tanke som jag fick.

Maruschka

Hej! Min man har druckit alkohol så länge jag känt honom. Senaste ca 20 åren har han smygsupit. Han är helt klart kraftigt alkoholiserad. Nu har i a f ett steg tagits, där han hållt sig nykter i längre perioder. Dessa veckor njuter jag av. Vi kan göra saker tillsammans, gå och träna, ut och promenera, fika, gå på restaurang. Det som hänt nu på senare tid är att jag märker tecken på att han har druckit, nu senast 2 nätter i rad och han är på ett ganska otrevligt humör på morgonen. Om jag kontrar med att höj rösten så är ju jag ensam taskmörten och allt är mitt fel. Om jag då säger att han uppträder som om han har druckit blir han helt vansinnig och ger mig kraftiga knuffar och slag. Förmodligen har han druckit men hur kan han leva i en sån total förnekelse?

Maruschka

OBS! Det är långt ifrån ok att han slåss. Och de anklagelser han slänger på mig är långt ifrån ok, trodde han kände mig efter 30 år tillsammans men icke sa Nicke. Känner starkt att det räcker nu. Måste lämna, kan gälla livet, mitt liv. Tacksam för kommentarer.

Samsung50

@Maruschka Du vet själv vad du behöver göra. Våld är aldrig ok.
Min man fick en snefylla i höstas när han drack sprit och gav sig på mig framförallt barnen. Kändes väldigt overkligt. Sen hade jag också druckit och provocerat honom men hans ögon var verkligen svarta. Vem vet när han dricker så mycket igen och har mycket ilska mot mig inom dig vad som kan hända. Han har också gett sig på barnen och slagit dem. Han ber aldrig om ursäkt heller utan låtsas som ingenting dagen efter. Det är nästan mest sjukt att vi aldrig pratar om det då efter ett tag undrar man om allt var en dröm.

Nell

Hej @Maruschka!
Vad bra att du vill skriva om det du är med om. Precis som du och även Samsung50 skriver är det aldrig okej med våld. Det stärker dig samtidigt i din vilja till förändring. Du beskriver hur det blir allt tydligare för dig att du inte kan ha det så som det är nu. Vad behöver du just nu?

Vi vill gärna ge dig och andra i liknande situation en möjlighet att komma i kontakt med instanser som har fokus på det du beskriver i ditt inlägg. Psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, skapar ofta processer som kan vara svåra att förstå. Att få en professionell kontakt kan vara ett steg vidare. En instans som har stor kunskap och erfarenhet av detta är Kvinnofridslinjen. http://kvinnofridslinjen.se/

Ditt meddelande hamnade nu i någon annans tråd. Vill du att vi för över dem till din egen tråd istället? I så fall får du gärna skriva det, så ordnar vi det.

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

Maruschka

@Nell Tack för dina ord. Du får gärna flytta mitt inlägg till min egen tråd. Är så tacksam för det stöd som du och andra gett mig. Man känner sig inte lika utsatt och det blir som om man har vänner i viken och skapar en egen fristat i ens medvetande.

Maruschka

@Samsung50 Tack för du delar med dig. Låter hemskt att se total ilska i hans ögon och veta att ditt och barnens liv är hotat. Det är ju helt absurt att man ska uppleva hot hemma med sin man och barn. Den platsen ska ju vara den tryggaste. Det betyder mycket för mig att veta att jag inte är ensam men det ska inte vara så här. Vi måste få skydd någon annanstans. Jag kommer leta efter annat boende, det är mest akut nu.

Samsung50

@Maruschka vi planerar separation nu och att sälja lägenheten. Mannen förhalar det nen hoppas det går att han går med på det utan tjafs. Måste samarbeta nu för att få han på banan och tyckta det är ok. Ser fram emot att bo själv och ha sitt eget.han jobbar hemma varje dag men kommer hem till kaos, varken tvättat handlat eller plockat undan här hemma.