Tristess och ångest

Jag är en tjej på 37 år. Sedan jag var ungefär 14 år har jag druckit mycket, oftast varje helg och mycket. Mobbning i högstadiet. Har dessutom PTSD från en våldtäkt i 20 års åldern samt tvångssyndrom sedan jag var liten. Kämpar med ångest varje dag. Medicinerar och har psykologkontakt i psykiatrin. Vågar dock inte ta upp mitt alkoholberoende med rädsla att socialen skulle kopplas in. Dricker kanske 2-3 l vin på en helg.
Jag dricker både för att bli av med tristess en och för att minska ångest.

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 Välkommen till forumet! Vi är lite lika ser jag till ålder och dryckesvanor och ångestproblematik. Jag vet inte hur det ser ut i den här typen av vård men jag tror det finns hjälp att få. Hör med andra på forumet, dom kanske vet mer, eller kanske moderatorerna vet. För mig blev ångest bara starkare av alkohol men jag försökte ändå lindra den med att dricka mer. Tydligen reagerar hjärnan med att få ångest av för mycket alkohol för ofta. Men bra att du är här! Jag håller tummarna för dig! Här är vi alla lika och vi har hittat hit av en anledning. Välkommen.

Profile picture for user hejhej38

@Inombords Jo jag vet att hjälp finns inom beroendevården men vågar inte ta steget. Är rädd att om man söker hjälp för en sådan sak så kommer socialtjänsten bli inkopplad, skamfyllt tycker jag. Sen är jag så kluven, för till skillnad från dig, mår jag bättre av alkoholen. Den gör att min ångest och rastlöshet försvinner helt och jag får må bra för ett tag, ett par timmar.
Problematiken är ju att efter ett glas eller två, liksom du, vill dricka mer och bedöva. Har du slutat dricka helt?

Profile picture for user Kennie

Hej,
Tufft bagage att bära på, vad bra att du får lite hjälp med det. En grej med alkohol är att de allra flesta mår ju bra för stunden i fyllan , ett par timmar då man är berusad, men resten av dygnets timmar har det istället negativ effekt och ökar ångesten.. Så även om man mår bra när man är full kommer man troligtvis få mindre ångest i det långa loppet om man inte dricker. Kopplingen mellan alkohol och ångest är väl beforskad. Så jag tror du har mycket att vinna på att sluta dricka. Ta hand om dig!

Profile picture for user hejhej38

@Kennie tack för ditt stöd, betyder mycket. Alkoholen har varit en så stor del av mitt liv sedan jag var 13-14 så tror att alkoholen har format min identitet. Ibland tänker jag att det är lika bra om alkoholen får avsluta mitt liv. Jobbiga tankar.

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 jag har försökt sluta innan men nu hoppas jag att det ska gå vägen. Jo jag mår också bättre i fyllan, (och så fort jag har köpt så det räcker och är på väg hem till en ledig stund med alkohol, som förväntansfull och lugn) men så fort alkoholen börjar gå ur så blir jag ännu värre än jag var innan. Kanske inte lika panikslagen men ängslig och deprimerad. Jag har ångestdämpande (eg sömntablett men jag tar den närhelst på dygnet jag får ångest). Så nästa dag vill hjärnan ha mer A för den har vant sig vid substansen. En ond cirkel.

Profile picture for user hejhej38

@Inombords hoppas det går bra denna gång. Jag tar också lugnande tabletter när jag får ångest vilket hjälper mig mycket både i min vardag och när jag får ångest för att jag druckit för mycket. Jag försöker ta dem i förebyggande syfte för att inte bli så sugen på alkohol, ibland funkar det, ibland inte. Har inte så starka tabletter, endast Atarax och Lergigan men de hjälper mig mycket ändå vid ångest och ibland mot att dricka för mycket. Vad har du för lugnande? Jag skulle inte våga ta något narkotikaklassat med rädsla av att bli beroende av det också...

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 Jag har också Lergigan men använder mest Zopiklon. Har en rätt ovanlig mardömsproblematik (började i 10-års åldern) och det är det enda som hjälp lite. Och så går jag på full dos SSRI också, klarar mig inte utan, får bara återkommande depressioner då. Jag har recept på en tablett om dagen och får nytt recept varje månad så det är noga övervakat. Har du nåt psykolog/kurator att prata med om ditt mående?

Profile picture for user hejhej38

Okej vad bra.
Jag har kontakt med både läkare och psykolog i psykiatrin. Samtal varannan eller varje vecka sedan två år tillbaks. Det hjälper men kanske skulle behöva ta upp alkoholproblematiken. Vet din läkare/psykolog om dina alkoholvanor?

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 Jag har ingen psykologkontakt nu, borde kanske skaffa en dock. Min läkare (eller mina, ny varje gång typ) vet inte. Senast jag fyllde i en blankett så drack jag inte så destruktivt (men riskbruk) så det var ingen som höjde på ögonbrynen. Min psykolog och jag pratade om annat men det var också innan det barkade hän med drickande i tid och otid. Företagshälsovården som jag gick till under min utmattning var jag ärlig med och fick ta tre månader vitt efter höga provsvar. Var ju så duktig flicka så höll mig vit pga ilska och anamma. Sen drack jag vidare. Men det jag minns från de två gångerna jag varit vit i tre månader är att jag kände mig lugnare stabilare och mindre ångestfylld. Så jag tror en stor del av ångestproblematiken skulle se helt annorlunda ut efter några månaders nykterhet. Jag hoppas det.

Profile picture for user hejhej38

Vi är på väg mot semester och tror att det kommer bli svårt att sluta helt under den men har bestämt mig för att ta några vita, minst tre, månader efter semestern. Jag har varit gravid två gånger och då drack jag ju inget men mådde fortfarande jättedåligt, kanske pga graviditeten dock, kanske skillnad med vita månader när man inte är gravid. Jag har nog aldrig varit ärlig i de där formulären om hur mycket man dricker då jag alltid vetat att jag dricker för mycket. Jag har märkt under perioder när jag mår psykiskt bättre så har jag inte alls samma sug efter alkohol och dricker på ett helt annat sätt. Så är väl helt klart lite självmedicinering. Livet har blivit så tufft sen barnen kom. Älskar dem över allt annat men finns ingen tid för återhämtning och med PTSD så är återhämtning verkligen viktigt så jag tror att det är därför jag nästan alltid mår dåligt.
Har du barn?

Profile picture for user hejhej38

@Inombords har du kontakt inom psykiatrin eller går du i primärvården? Tänkte på många byten av läkare... Skulle va bra om du fick en fast läkare som lär känna dig.

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 jag och min sambo har inga barn än. Vi kanske skaffar snart. Det måste vara tungt att må psykiskt dåligt och samtidigt ha små barn hemma som man vill ge allt, förstår om du känner dig trött! Men utan alkoholen kommer du bara bli piggare och piggare! Ja det har du rätt i att försöka på tag på en läkare istället för att hatta runt hos flera. Ska fixa det. Tack!

Profile picture for user Hejsan40

@hejhej38 du är inte ensam, och inte jag heller uppenbarligen. Vi är i samma situation. Jag använder också alkohol som självmedicinering har jag märkt. Har gjort det oreflekterat under många år men reflekterat över det åtminstone de senaste 4-5 åren. Har diagnosen GAD och tre krävande barn. Precis som du har jag upplevt att vin får mig att koppla av en liten liten stund, att ångesten släpper, mkt kortvarigt dock. Misstänker att alkoholen i sig är en del av ångesten, men inte bara. Dricker nästan enbart på helgen, men ibland även någon gång i veckan. Ofta är det trevligt. Jag är orolig för semestern, som att jag inte vågar ha semester utan alkohol, helt sjukt. Hur har du tänkt kring alkohol under semestern? Överväger dricka måttligt, men ändå dricka litegrann. Det jobbiga för mig är att jag snabbt kan trappa upp. Får ett sug mellan dagarna när jag inte dricker alls.

Profile picture for user hejhej38

@Hejsan40 hej hej. Tack för att du skriver till mig. Känns så skönt att erkänna sitt drickande för någon och veta att man inte är ensam. Nu under min semester har jag beslutat mig för att inte va för hård mot mig själv. Kommer försöka dricka måttligt. Vi är bortresta varje sommar till ett land där man dricker mer kontinentalt, inga konstigheter att ta en öl eller ett glas vin till lunchen vilket såklart försvårar en del för mig men samtidigt är jag snällare mot mig själv och det gör att jag inte bingedricker lika mycket som jag gör när jag smygdricker hemma i Sverige. Ska försöka fokusera på vila ut lite då vi är hos svärföräldrar som kan avlasta lite med barnen. Göra sånt jag gillar, tex måla. Att måla är nog det enda jag gillar mer än att dricka. Ser nästan drickandet som ett intresse. När jag målar är jag i stunden och ångestfri precis som med alkoholen. I vardagen dricker jag också bara på helgerna, hälften i smyg och hälften tillsammans med sällskap till middag osv.
Har du något intresse som du kan ägna dig åt för att distrahera dig från alkoholen?

Profile picture for user Hejsan40

@hejhej38 hej tack för ditt svar! Det låter bra att vara snäll mot sig själv. Jag tror det är ett av grundproblemen, att man inte kan vara schysst mot sig själv, ställt jättehöga krav och sen tröstat med vin. Vad fint att du hittat målningen☺️ Jag tränar ganska mycket, eller så mkt det går med 3 små barn, det är det jag mår bäst av. Har det fungerat för dig hitills att dricka måttligt under semestern? Jag är inne på samma linje. Men funderar mer och mer på att vara helt alkoholfri. Fattar inte varför jag är så rädd för det, tror aldrig jag haft en helt alkoholfri sommar innan, vet inte vad jag egentligen har att förlora? Är rädd att det inte ska bli avslappnande. Inte lika härligt att äta en god middag utan vin…Men många somrar har jag känt mig bakfull ända fram till lunch, varit seg och inte kommit iväg till stranden i tid. Det är ju inte heller så avslappnande. Det är så svårt för mig att stoppa vid 1 glas vin, blir oftast 3, ibland mer på semestern. Och sen kommer ångesten som ett brev på posten, som jag motar med vin kvällen efter…

Profile picture for user hejhej38

@Hejsan40 det har inte gått så bra hittills men inte druckit så jag känt mig full eller så, inga minnesluckor. Har hållt mig till ca 3-4 glas per dag. Blir nästan aldrig bakis längre, vet inte, är lite konstigt. Får inte ångest dagen efter av att dricka eller blir extra trött. Det kanske har blivit mitt normaltillstånd, vilket jag tycker är lite varningstecken. Träning är en jättebra motivator. Fast jag kan bli nästan besatt av att träna och söker mina kickar där och får problem med ätstörning så blir också ett beroende. Men är ett bättre beroende än alkoholen. Kommer ta tre vita månader när semestern är slut och därefter försöka med mer måttligt drickande. Har börjat alkoholprogrammet här på alkoholhjälpen så ska läsa på mycket så att jag blir extra motiverad.
Hoppas det går bra för dig i sommar och som sagt, var inte för hård mot dig själv, det ger bara skuldkänslor och ännu större sug, nästan att man straffar sig själv. Jag har tänkt att alkoholen är lite ett självskadebeteende ibland.

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 Jag har det ganska lätt just nu, dag 15 och känner mig lugn. Minns att de första två helgerna var jobbigast. Läste att det kan ta upp till 10 dygn innan alkoholen är ute ur systemet (måste vara individuellt dock), kanske är det därför de är svåra, för att man ändå är influerad av små mängder fast man inte fyllt på. Hur går det för dig? Hoppas du får sova gott!😊🌸

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 @Hejsan40 Vad lika era namn är😁 kul att ni hejar på och ”hejar på” varann😅. När jag försökte sluta förra gången klarade jag 3 mån sen tog jag ett återfall eller nja jag drack på jul och sen glömde jag nog bort (obegripligt nu) att jag påbörjat den här resan av egen vilja för en del av mig (omedvetna) ville dricka på jul. För att jag var ledig och det var mysigt, och hörde till. Jag minns faktiskt inte om det var mysigt, förmodligen för att minnena inte gäster ordentligt när man är fluffad av A. Jag kunde verkligen inte tänka mig en semester utan min ”stämningshöjare”, ”guldkant” och ”ångestdämpning”. Den här gången känner jag inte en gnagande oro för att jag ska supa bort semestern eller inte kunna kontrollera mitt intag eller gå och fundera på var och när jag ska få i mig nästa glas. Jag känner lugn och lycka för att jag kommer minnas varje stund. Och jag behöver inte ägna A nån tanke, förutom att den inte ska in i min kropp. Vet inte om det kommer hålla i sommar men så känner jag idag. Alla somrar innan dess har jag tyckt att det verkar urtrist att semestra utan vin. Låt det ta den tid det tar, det är livslånga vanor vi ruckar på vare sig vi minskar eller slutar och det behöver förankras. Kanske hösten eller typ januari är bra tillfällen för sådant. Det viktigaste är att vi vågar skriva här och få stöd💕🌸

Profile picture for user hejhej38

@Inombords vad skönt det låter att inte behöva ständigt tänka på när man ska dricka första glaset, andra och tredje, hur man ska lägga upp dagen för att få sina "fixar" utan att någon reagerar. Julen är svår, det är nog den svåraste perioden, på hösten innan december brukar jag må som bäst så kanske är bästa perioden att sluta, fast då är ju julen där i närtid och då finns risken för återfall.
En sak som jag dämpar med alkoholen är min rastlöshet och tristess en jag upplever i livet (låter fruktansvärt med tanke på att jag har två fina barn, bra jobb och fin man). Ibland undrar jag om jag har någon underliggande neuropsykiatrisk diagnos såsom ADD eller autism. Men min psykolog tror stenhårt på att mitt mående är relaterat till min PTSD.
Tack för fint stöd, vi får fortsätta hålla kontakt här!

Profile picture for user hejhej38

@Inombords en insikt som slog mig precis är att jag nog alltid tänkt att jag dricker för att dämpa känslor när det nog snarare handlar om att känna någonting, slippa likgiltigheten för en stund. Jag tror att det är mina antidepressiva som gör att jag inte känner nåt. Har över maxdos samt lgå dos av neuroleptika.
Hur upplever du dina antidepressiva?

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 Jag upplever att som stabiliserar mig. Skyddar mot djupa dalar. Kan va så att dom skär topparna lite också men jag har ätit SSRI så länge att jag inte minns. Jag tror jag kanske är bipolär faktiskt. Ska försöka ta reda på det. Neutoleptika stängde av mig för mycket, blev lite av en zombie. Men det är individuellt, jag åt quetiapin.

Profile picture for user Inombords

Och PTSD är verkligen jobbigt. Måste vara värre för dig som har haft ett trauma. Jag har liksom flashbacks från mina mardrömmar men jag vet ju på nåt sätt att det inte har hänt på riktigt. Har du träffat nån som kan PTSD, det har inte jag. Kanske vore nåt.

Profile picture for user hejhej38

@Inombords Okej, tänkte inte på att det kan va neuroleptikan men kanske. Dock hjälper den mot det värsta rädslor och paranoian så hellre den och va likgiltig än att ha rädslorna och paranoian. Svår balansgång, varje gång jag slutar med ssri så går jag in i en djup depression. Jag har en bra psykolog sedan nästan två år tillbaks. Vi har arbetat lite trauma genom något som kallas "life span" men i perioder mår jag för dåligt för att ta upp grejerna då det hänt ganska mycket i min uppväxt. Har också funderat på bipolaritet, det var därför jag kom in i psykiatrin för att läkaren på vårdcentralen trodde jag var bipolär. Men sen visade det sig massa andra saker som till slut ledde till en psykologkontakt. Varför tror du att du är bipolär? Är lite nyfiken på din mardrömsproblematik, jag har själv haft en del hypogogna drömmar och efter en sån episod mått skit över en vecka pga hemska minnesbilder. Som tur har det bara hänt typ fem gånger i mitt liv. Så sjukt läskigt att ha dessa. Är det nåt sånt du har?

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 jag kopierar lite från min tråd:
Hade traumatiska drömmar inatt med det har jag ju lärt mig leva med sen jag var 11. Verkar vara oberoende av mat, sömntider, platser, menscykeln, temperaturen och tyngdtäcken. Har utretts flera gånger men inget vet vad som är fel. Har bara fått veta att jag har onormalt mycket REM-sömn och extremt lite djupsömn. Tror inte detta blir bättre utan alkohol men vem vet?

Mitt problem är att jag nästan varje natt drömmer otroligt detaljerade mardrömmar om att jag är soldat i krig och ser mina vänner dö, att jag rymt från ett fångläger och måste undvika vakterna, att jag är fast på ett skepp som sjunker, försvarar mig mot våld, blir våldtagen blir skjuten och knivhuggen, gömmer lik som jag kapat av med motorsåg på vinden får se nära och kära massakreras framför mina ögon. Drömde att min sambo dränkte mig (snällast i världen så jag vet inte vad detta kommer ifrån). Jag har aldrig varit i krig, aldrig blivit utsatt för våld eller sexuella övergrepp, aldrig velat skada (mörda) någon och tittar inte på skräckfilm. Jag drömmer livligt och i stort sett hela natten, minns alltid i god detalj. Får ångest av detta. Vi vet inte vad det bror på. Verkar vara unikt typ,

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 jag tror att jag kan vara bipolär eftersom jag är instabil. Haft många depressioner (kommer direkt när jag slutar med SSRI) men kan också bli lätt manisk och driven (inte så att jag tar roliga beslut eller så) men att jag fastnar på ett spår (typ en ny hobby och går all in på ett sätt som får min omgivning att oroa sig för mig. Då pratar jag jättesnabbt och har hur mycket energi som helst. Sen dippar jag igen. Vet inte om det är en typ av bipolaritet eller inte men jag känner att nåt inte står rätt till. Känner mig i obalans. Det är nog bra att fortsätta med neuruoleptikan om den skyddar dig. Jag tycker koffein hjälper när jag är håglös. Intressant med terapiformen jag ska läsa om den. Jag tror jag skulle få en remiss till psykiatriker eftersom jag uppenbarligen behöver hitta ett sätt att orka med mig själv, men har inte sett att jag blivit remitterad.

Profile picture for user hejhej38

@Inombords jag har också i perioder haft otroligt verkliga drömmar och kan minnas flera drömmar detaljerat från en natt. Har drömt mycket om krig, att jag styckmördar någon och att jag blir mördad, skjuten eller våldtagen osv osv, hemskt. Tror mina mardrömmar beror på min PTSD dock. Förstår att det måste ha blivit väldigt traumatiskt när du var så liten och fick såna realistiska drömmar, är ju svårt för ett barn att skilja drömmar från verklighet.
Jag har något konstigt som har hänt ett par gånger, att jag vaknat och rabblat en lång byrokratisk mening som jag inte förstår, ord som jag senare kollat upp i ordbok och som finns men har aldrig hört. Sån otrolig mystik över drömmandet, det borde forskas mer om det, vad det betyder osv. Men hjälper dina sömntabletter ordentligt? Jag tycker verkligen du ska bli remitterad till psykiatrin, du ska i alla fall be om en ordentlig utredning för eventuell bipolaritet, kanske behöver du medicin, stämningsstabiliserande. Ligg på, är viktigt att du får rätt hjälp, det är du värd.

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 missförstå mig rätt nu men gud vad skönt att vara två om detta! Folk blir ju helt förskräckta om man råkar berätta en dröm och sen tror dom att man är galen. Det konstiga är att jag fått PTSD av drömmarna men vet inte varifrån dom kommer… ja du har rätt jag ska pusha på. Vi ska inte behöva må såhär! Ingen sömntablett som hjälpt mot drömmar har jag hittad än så länge.

Profile picture for user Inombords

@Inombords visst är vi mysiga sovsällskap, synd om min stackars sambo som jag väcker med allsköns skumt snack. Haha jag drömmer i svartvitt ibland och ibland på olika språk (de jag kan bra och de jag inte kan så bra alls.) ibland vaknar jag och liksom skakar, inte av skräck men som att kroppen liksom hoppar i gång. Har det hänt dig?

Profile picture for user hejhej38

@Inombords hehe nej just det har jag inte varit med om men låter liknande av skumma saker jag drömt hehe
Kanske fler har såna här hemska drömmar men vågar inte berätta? Ibland känns det så verkligt att jag börjar undra vafan jag gjort i tidigare liv typ ?! Jag upplever att mina drömmar blir fler när jag äter SSRI...
Men det jag inte fattar är hur drömmar kan va så verklighetstrogna med grejer man aldrig gjort. Jag har sedan jag var liten varit livrädd för krig. Det blir som att uppleva krig på riktigt när jag drömmer det. Min läkare undrade verkligen varför jag var så rädd för höga dunsar, smällar, hesa Fredrik osv då jag ju aldrig upplevt krig men nu när jag tänker på det, jag har drömt mycket verkliga drömmar om det så kanske också har fått PTSD av det? Skönt med någon som förstår hur hemskt det kan vara att drömma!!!

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 åh jag börjar nästa gråta! Äntligen nån som förstår! Jag vaknar som ett vrak och känner mig verkligen som den personen jag var i drömmen (ung manlig soldat som blivit skjuten eller kvinna som blivit våldtagen) det tar en stund att lugna ned sig och starta sitt ”andra liv”. Ofta är jag redan utmattad för jag har ju slagits för mitt liv hela natten”. Känns som att leva dubbelliv när det är så verkligt.

Profile picture for user Hejsan40

@Inombords ja det var lustigt med namnen haha. Vad glad jag blir av att läsa hur du upplever känslan inför semestern i år. Det peppar mig mycket! Det är just det där med planerandet jag HATAR, att jag hela dagen undermedvetet går och längtar efter att ta mitt första glas vin. Eller ”kommer på”’att vi ska äta lunch på nåt ställe och inte på stranden så jag kan passa på att ta ett glas. Har inte förens nu erkänt för mig själv att det är så här. Självbedrägeri är min sport. Och ändå inte eftersom jag får sån ångest och har det i huvudet konstant. Ja du förstår. Är det något man upptäcker på de här forumen så är det att man inte är särskilt unik vilket jag verkar ha trott😂. Vill verkligen slippa den där stressen i år, att vara så fixerad vid alkohol och låta det bli centrum. Av dom 40 år jag har levt vad har jag att förlora på att testa en sommar utan. Känns nu som att enheter mest kommer stressa ännu mer. Jag kommer fixera mig vid dom där enheterna och inte kunna njuta av nåt. Hur länge har du hållit upp?

Profile picture for user Hejsan40

@hejhej38 jag relaterar så mycket. Har också lätt för att hamna i en ätstörning och även överträning. Ska missbruka allt verkar det som. Men i grunden tror jag det handlar om kontroll och såklart ångestdämpning. Vad skönt att du ändå kan hålla det på en nivå som funkar för dig. Jag tror inte jag kommer klara att dricka på enheter utan att bli besatt. Det är denna besatthet jag blir så dränerad av. Nu dricker jag ju inte alls sen någon vecka (midsommardagen blev droppen denna gång) och då är jag besatt av att jag inte dricker. Att det ska vara en sån stor grej! Sist jag höll upp med vin så la sig besattheten efter 2 veckor. Men så bara jag tar 1-2 glas vin börjar fixeringen om. Klarar oftast det, dricker inte så jättestora mängder, men det spelar ju ingen roll när man tänker på alkohol flera dagar i veckan.

Profile picture for user Inombords

@Hejsan40 jag har varit nykter i 17 dagar så inte kommit så långt än. Jag tänkte på alkohol första och andra veckan men nu när jag går in i tredje helgen så tänker jag på ett annat sätt. Typ jaha alla dricker alkohol nu men inte jag, jag slipper. Känner mig lite speciell och stolt och så skönt att vakna nykter imorgon också. Jag vet däremot att jag kommer bli frestad så småningom och att jag då måste försöka hitta strategier. Ett glas kommer leda till fler och sen till katastrof. Jag orkar inte vara så så trött bakfull och skamsen hela tiden som jag varit senaste tiden. Nu får jag välbehövlig vila. Vet inte om jag skriver så inspirerande nu men för mig tror jag den värsta besattheten klingar av snabbt nu. Jag håller tummarna för dig!🌸

Profile picture for user hejhej38

@Inombords jag känner verkligen igen mig i beskrivningarna, dock har jag det bara i perioder, vilket jag är glad för. Måste va jätte jobbigt att ha såna drömmar x flera på en natt. Lider med dig. Har du skrivit upp drömmarna? Kan bli film 🙂 Ibland drömmer jag drömmar som är som en film som skulle kunna vinna en Oscar 🤗🥳
Vi är nog ganska unika med att ha den typen av detaljerade drömmar, som man dessutom minns dagen efter, som också hänger kvar. Ibland om jag haft en bra dröm och vaknar kan jag lyckas komma tillbaks till samma dröm om jag somnar om.

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 Jo det tipset har jag fått många gånger, att typ skriva skräckfilmer/krigsfilmer. Eller skräcknoveller. Har tillräckligt med material för att kunna måla en del episka mörka tavlor också. Gjorde en för några år sen ”Kötträdet”. Ett stort pulserande rödsvart träd som består av köttslamsor senor och blod. Som är varmt klibbigt och pulserar. Som jag behövde klättra i i en dröm. Nån som vill ha😂? Jag kommer också tillbaka till samma drömmar ibland, eller vaknar till och går på toaletten och sen drömmer fortsättningen. Har massor av platser inom mig som återkommer och som inte finns. Ett 20-årigt drömlandskap liksom.

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 Hahaha jag drömmer också riktigt coola intrigerande saker som skulle bli utmärkta oscarsfilmer! Trodde jag var ensam om det. Jäklar vad vårat undermedvetna sliter när vi sover! Ofta blandas det in nåt sjukt trivialt i mardrömmarna som att jag köpt mjölk eller missat ett Mail som ställer till det i verkliga livet sen när jag inte vet om jag gjort det eller inte. Min sambo vet om min problematik så ofta frågar jag honom om X har hänt eller inte.

Profile picture for user hejhej38

@Hejsan40 jag tror också att det handlar om kontroll för jag har märkt att jag blir väldigt fokuserad på vad jag äter när jag är stressad, får inte äta frukost och äter väldigt lite lunch, blir en ond spiral. Ingen mår bra av för mycket stress.
Har du någon kontakt i vården gällande ditt mående med GAD och ångesten?
Jag kommer ta några vita dagar i nästa vecka, känner verkligen att det blivit för mycket, usch så jobbigt det är.

Profile picture for user hejhej38

@Inombords ibland drömmer jag att jag vaknar i drömmen och minns drömmen i drömmen när jag sover, typ som filmen Inception. Så sjukt konstigt men för det mesta har jag ganska okej och snälla drömmar, där vardagliga saker som att köpa mjölk ingår.

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 Nej det vill man verkligen inte veta. Jag tror mig veta hur en massa sjuka saker känns. Att bli skjuten och skuren och sånt. Eller trycka in nåns öga. Får påminna mig ibland om att jag faktiskt inte vet. Hah nej jag kan inte måla för mitt liv men jag betspetsade mig på den en gång och då blev det störda mardrömsgrejer. Skulle verkligen vilja kunna måla dock, har noll talang men kanske ska prova nån kurs. Finns ju mycket kul att göra istället för eviga cykler av vinpimplande och bakfylla.

Profile picture for user Inombords

Jag har också inceptiondrömmar! Kul att vi är två (den här konversationen kanske skrämmer livet ur andra på forumet…, förlåt i så fall). Jag frågade en psykolog en gång om hon tyckte jag var galen men hon sa att det räcker inte att vara sjuk på natten för det. Att jag är normal på dagen tack och lov. Blir dock väldigt provocerad när nån annan säger att dom haft en otäck dröm (som aldrig har det annars) och den är helt vanlig. För mig alltså, rena petitessen. Men har lärt mig hålla tand för tunga. Det är såklart läskigt för dom och det är knappast deras fel att jag har det jobbigt. Drömmer du att du tappar hud hår eller tänder? Det har jag hört är ganska vanligt, men ändå läskigt.

Profile picture for user Inombords

Så tråkigt att ni har problem med maten också. Hade ätstörningar när jag var tonåring. Det är bra nu men kan inte börja kontrollera lite för då går jag all in och straffar mig själv och går till överdrifter och allt blir väldigt jobbigt och mörkt. Det är som med alkoholen, jag kan inte göra något lagom, det är alltid extremt åt nåt håll.

Profile picture for user Inombords

@Hejsan40 Jag tycker det verkar som ett gemensamt personlighetsdrag här på forumet, att man lätt blir besatt av saker. Jag är hopplös på det, allt går till överdrift. Om jag börjar springa så springer jag tills jag har sönder nåt (och måste sluta). Om jag lägger ett litet pussel så köper jag ett 5000-bitarspussel och lägger över hela golvet. Om jag ska banta så svälter jag mig tills jag svimmar. Om jag ska vrida på en fläkt så är det alltid max eller min (aldrig nåt emellan, driver min sambo till vansinne i bilen). Inget jag påbörjar blir liksom kvar. Hopplöst, vet inte vad man gör åt det.

Profile picture for user Kennie

Hänger på ert drömtåg lite. Jag hade under många, säkert 15, år återkommande mardrömmar. Det började alltid med att jag fick ett surrande lud som kom i vågor medan jag fortfarande var vaken, och sen kom drömmar som gick ut på att en stor ondska fanns i min närhet, typ djävulen, och jag var tvungen att vakna för att undkomma. Jag försökte skrika för att väcka mig, eller skaka på mig, men det var otroligt svårt, jag kunde inte styra kroppen. Ofta trodde jag att jag vaknade men insåg sen att det onda var kvar och att jag fortfarande sov. Ett återkommande inslag var också att jag kände en mask under huden, och på olika sätt försökte få ut den. Nu har jag inte drömmarna längre, de försvann, och det konstiga surrande. Två förändringar skedde ungefär samtidigt- jag upptäckte att jag var glutenintolerant och slutade med gluten, samt att jag slutade snusa. Så här i efterhand tolkar jag drömmarna som mitt undermedvetnas, eller min kropps försök att få mig att förstå att jag utsatte den för fara, att den inte mådde bra av gluten och nikotin. Gluten kan i och för sig ha en del skumma symptom, så kanske var det något kemiskt. Hoppas det lugnar sig för er, kanske kan nykterheten bidra?

Profile picture for user hejhej38

@Inombords jag skulle nog kalla mig självlärd eller autodidakt som det då fint heter. Började 2010 och en ny värld öppnade upp sig för mig. I början målade jag bara med akryl men övergick sedermera till olja. Nu målar jag akvarell mest då det är enklast att plocka fram i och med tidsbristen pga barnen.

Profile picture for user hejhej38

@Inombords tanken har slagit mig också, jag tog till och med bort en kommentar hehe.
Alltså drömmar kan vara så otroligt komplexa, att man ibland vaknar och tror man löst ett stort världsproblem 🤣
Tappat tänder och hår har jag gjort massor med gånger, är så skönt att vakna då och inse att man sörjt i onödan. Sånt kan man ju läsa i drömtydningsböcker men jag har inte läst så mycket om drömtydning, vet inte om jag tror på sånt.

Profile picture for user BEATNGU

Jag har sällan mardrömmar, men en gång drömde jag att jag vaknade i sängen och det kom in en gammal tant som var helt grå i ansiktet. Hon gick inte, hon gled fram till mig. Sen tittade hon på mig och sa mitt namn högt och började försöka strypa mig. Jag fick panik. När jag vaknade på riktigt så viftade jag i panik på min sambo som låg jämte. Hon fattade inte vad som hände. Men jag tror att det var hon som sa mitt namn från början, för att jag pratade i sömnen och var orolig.

Profile picture for user Inombords

@BEATNGU det låter som en sömnparalys. Inte kul. Hoppas du sover bättre annars. Jag hade en sömnparalys (vaken alltså) en morgon och det stod en tjock gubbe i tropikkläder vid fotändan på sängen och pekade ondskefullt på mig. Hm. Helt stört.

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 Haha nej drömtydning undviker jag, man kan nog förklara till viss del drömmar som att flyga (frihet) falla (otrygghet) och vara naken bland folk (blottad). Tror man kan säga att en viss typ av drömmar tyder på ångest eller stress men jag har inte hittat någon bok som tolkar mina sjuka saker som mord osv. Tror inte det fungerar, vi är för komplexa.

Profile picture for user Inombords

@Kennie intressant att det gick över! Min problematik startade tidigt (10-11 år gammal) så tror inte det kan bero på snus eller alkohol. Har testat för glutenintolerans men har inte det. Önskar en förklaring dock. Åh insekter ja.. det är inte kul, drömmer ofta att jag har typ tentakler som sitter fast i magen och kommer ut genom munnen, eller att jag har insekter eller djur under huden. Jag tror det typ pirrar i benen eller nåt och min kropp tolkar det som insekter.. sjukt.

Profile picture for user BEATNGU

@Inombords Jag har hört talas om andra som drömt liknande saker med gamla tanter osv. Jag gräver inte i det. Det enda som har varit återkommande, fast börjar minska är att jag har druckit igen. Då tänker jag i drömmen att det är ju redan kört så jag vill ha mer. Men jag lyckas aldrig få tag på något att dricka. Allt är stängt, eller så måste man göra nåt annat akut. Kommer aldrig ihåg hur jag drack det första i drömmen. Bara att jag kommer på mig själv med...Fan jag har ju druckit igen. Nu måste jag börja om från början. Men dom drömmarna börjar minska. En annan av få mardrömmar jag haft var för många år sedan. Jag drömde att jag stod längst upp i en grusbacke. Lite längre ner stod en stor muterad hare som hade blod över allt på sig och röda ögon och jättetänder. Den började springa mot mig. Jag laddade för att kunna sparka till den när den kom tillräckligt nära, för jag vågade inte springa. När jag sparkade till haren så vaknade jag av att jag hade fotat iväg min stackars katt som låg och sov vid mina fötter. Inte så hårt som tur var, men han undrade nog vad han hade gjort för fel.

Profile picture for user hejhej38

@Inombords ja jag har semester. En viktig anhörig till mig dog för ett par veckor sen så ska på begravning i veckan. Sedan den personen dog har jag haft svårt att kontrollera mitt drickande. Stänger även av känslorna så jag har varit likgiltig sedan dess. Jag hoppas det blir bättre efter begravningen så jag kan sörja och minska mitt drickande. Har blivit värre än start av semester, eller jag dricker inte annars på vardagar men nu har det blivit varje dag i två veckor...

Ja jag försöker måla så mycket det går men är så svårt med barnen, man får inget lugnt o ro.

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 Åh jag beklagar sorgen! Det är svårt att hantera när någon nära dör. Jag var tvungen att äta ångestdämpande (fick tjata mig till sobril när pappa hastigt gick bort). Jag visste att det inte var rekommenderat att döva sig men jag var tvungen. Sorgen hinner man bearbeta ändå, den följer ju en hur man än gör. Kan du försöka förlåta dig själv i nuet och tänka att du tar tag i alkoholen när det känns lättare? Jobbigt att hantera båda plågorna samtidigt tänker jag. Kram!

Profile picture for user hejhej38

@Inombords ja jag försöker tänka lite så, vara förlåtande mot mig själv. Men är så rädd att jag kommer fastna och kommer behöva dricka för att bli "normal" när semestern är slut. Men du har rätt, inte ta tag i det nu. Får bli höstens stora utmaning... Tack för ditt stöd. Går det bra för dig?

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 jag tror det kommer gå bra med alkoholen, du kommer säkert vara stabilare efter sommaren rent känslomässigt. Försök vara snäll mot dig själv. Det går väl bra men har lite sug nu, riktigt jobbigt på jobbet, vill bara komma bort en stund. Men jag håller än så länge i. Äter godis. 🌸

Profile picture for user hejhej38

@Inombords jättejobbigt med stress på jobbet, då blir man alltid extra sugen att komma bort. Godis är bra! Har du provat att meditera/mindfulness? Det tycker jag kan vara hjälpsamt.

Profile picture for user Jazla

@Kennie
Känner igen mig i det du skriver. Jag fick överväga för och nackdelar med alkoholen som bedövning av ångest. Bestämde mig att sluta helt ,nackdelarna är så många fler och det är inte värt den korta känslan av välmående. Har inte tagit nåt på 10 dgr, det är en kamp men gäller att hitta nya rutiner. Så gott att vakna klar i huvudet och utan fylle ångest.

Profile picture for user Anoto

@Inombords
Känner igen det där med mardrömmar, för mig är det dock alltid att jag håller på att bli mördad på olika sätt, oftast med kniv. Min kloka säger dock att jag har mindre REM-sömn än normalt. Men minns mycket av det jag drömmer klistallklart, vaknar ibland upp på natten skräckslagen av att jag själv skriker av rädsla. Då har jag precis drömt att jag försöker skrika på hjälp i drömmen men att det inte går och jag kämpar och kämpar för att få fram ljud. Och till slut går det ju, men då lyckas jag skrika på riktigt och väcka mig själv.
Jag har druckit ganska ofta för att kunna få sova en hel natts sömn..

Profile picture for user hejhej38

@Inombords Hej. Det har inte gått så bra, har smygdruckit hela semestern, men kanske möjligen lyckats dra ner på mängden lite. Känner att mitt mående generellt börjar bli mer stabilt och jag är motiverad till att börja försöka dricka måttligt i höst. Har satt ett startdatum för mitt måttliga drickande och känner mig ganska säker på att jag kommer klara av det, om jag fortsätter må så här stabilt. Att sluta helt känns inte rimligt för mig ändå, även om det var planen från början. Hur går det för dig?

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 bra att du satt ett datum! Och att du är motiverad. Jag har inte druckit den här veckan men den har i övrigt inte varit så bra. Mycket ångest och knappt ätit. Hoppas på bättre morgondag.

Profile picture for user hejhej38

@Inombords usch låter jättejobbigt!
Testa köra en kroppscanning/mindfulness. Finns bra klipp på Youtube. Min favorit är John Kabbat Zinn. Om du söker på hans namn och bodyscan så hittar du en av mina favoriter. Hoppas att din dag blir bättre och att du får i dig lite mat.

Profile picture for user hejhej38

@Inombords hej. Jag mår rätt okej ändå, känner mig lugn och rofylld. Börjar jobba imorgon så hoppas jag kan hålla mig till en alkoholfri vecka. Har druckit rätt mycket under semestern, varje dag minst fem enheter. Inte ätit godis alls på hela semestern vilket är extremt ovanligt, godisgris som jag är. Men när jag är nykter åker godiset fram och då ökar oron om vikten och då är karusellen igång igen. Har varit så duktig med maten under semestern, ätit tre måltider per dag. När jag jobbar äter jag extremt lite på dagen för att på kvällen ta till godiset. Jag ska försöka fokusera på att äta frukost, vilket jag förbjudit mig själv innan sommaren. Blir en tvångstanke att räkna kalorier och sätta förbud. Jag är så extremt känslig mot stress, kanske beror det på PTSD:n. Så att när jag jobbar behöver jag kontrollera något och då blir det oftast vikten. Är du stresskänslig?
Min läkare erbjöd sig att sjukskriva mig så jag jobbar 75 % istället för 100%. Har funderat på det men vågar liksom inte berätta på jobbet och för min chef, vill inte verka svag. Jobbar du heltid? Du behöver inte svara om du tycker det blir för personligt.
Hoppas du mår bra! Kramar

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 Jag förstår att just semestern är en svår period att dra ner på, det är ju så normaliserat med A då. Bra att du räknat ändå. Jag är extremt stresskänslig och blir stressad av allt mellan himmel och jord. Mycket katastroftankar också. Jag har använt mat (eller ingen mat) som ett sätt att straffa mig själv men inte i några större utsträckningar sedan jag var ung vuxen. Jag tror det som du säger är ett sätt att skapa kontroll över något. Typ jobbet kan jag inte kontrollera men min mat och vikt kan jag styra över. Kommer inte ihåg, pratar du med någon om just mat/vikt biten? PTSD är svårt, känns som att det sätter ramar för det mesta jag har för mig. Lite svårt att veta vad som är ”normalt” längre. Jag tycker du ska jobba 75%! Det är inte svaghet utan styrka att du ser till att du kommer kunna vara arbetsför framöver. Tänk att du brutit ett ben (jag har börjat ta ut sjukdagar de värsta dagarna pga mental ohälsa, tänker att jag typ brutit en hand, fast i hjärnan). Nån dag när det behövs. Annars jobbar jag heltid men haft låååång väg tillbaka från mina två utmattningsperioder. Det tär på hela kroppen att ha PTSD så ta det säkra före det osäkra och prioritera ditt mående. Ingen vettig chef kan tycka det är en dålig investering. Skulle inte jag tycka i alla fall.

Profile picture for user hejhej38

@Inombords Tack för ditt svar. Ja herregud att man alltid ska tänka att med psykiska problem ska man bara stå ut, men är ju som du säger, kan vara lika allvarlig som somatisk sjukdom. Kommer ta upp sjukskrivningen med min läkare nästa gång. Redan på dag ett på jobbet har jag fått stresseksem i ansiktet, och då är det inte ens så fasligt stressigt just nu. Men det är som att kroppen säger ifrån och minns tidigare stressfulla situationer. Har också varit utbränd för två år sedan.
Jag har vanligtvis mycket katastroftankar men nya medicineringen med neuroleptika hjälper verkligen, hjälper mer än den antidepressiva. Första gången jag känner att en medicin verkligen fungerar. Iaf mot oron och de paranoida tankarna.
Jag har jobbat två dagar nu och är helt slut. Men druckit nästan noll, bara en 3,5a till maten. Känns nästan overkligt att det gick så lätt att minska alkoholen. Är på en bra väg nu känner jag.
Jag har pratat en del om min ätstörning med min psykogen, men upplever att det är otroligt svårt att vända beteendet. Nu har jag slutat träna och hoppas att det ska hjälpa mot fixeringen att "hålla sig i form".

Ska försöka ta hand om mig mer och inte ställa så höga krav hela tiden, som sagt, ta ut en sjukdag om jag måste vila.

Profile picture for user Inombords

@hejhej38 jag har börjat lyssna på en bok som heter PTSD av Rolf Jansson. Började gråta direkt men det verkar finnas tekniker för att handskas med ångest i den. Tänkte att du kanske ville prova den? Hoppas du mår bra. 🌺

Profile picture for user hejhej38

@Inombords Hej 🌷
Jag har läkartid om ett par veckor för jag ville känna efter först hur det var med 100 %. Kan säga att efter andra veckan mådde jag så dåligt att jag skadade. Denna vecka har jag sjukanmälan mig två dagar. Andra dagen kände jag igen mig själv när jag tittade mig i spegeln. Så tror bestämt jag ska försöka få gå ner i arbetstid. Orkar helt enkelt inte.
Med alkoholen har det gått hyfsat men överkonsummerar på helgen som tidigare. Inget på veckan men fredag och lördag. Har hållt mig borta från alkoholen på söndagar så det är ett steg i rätt riktning iaf.

Hur mår du?

Profile picture for user BEATNGU

@hejhej38 Tänkte bara fråga utan att läst igenom allt i tråden om du äter mediciner? I så fall är alkohol en inte så bra grej. Även om det inte alltid är farligt att dricka på vissa mediciner så kan alkoholen ta bort effekterna av den. Det kan j göra att alkohol blir ett lättare alternativ än medicin. Men du verkar ha klarat detta bra så vitt ag förstår. Jag åt antideppmedicin i onödan egentligen under all tid jag drack. ångest och oro söp jag bara fram till dagen efter och så höll det på. nycker på veckan men alkohol går inte ur på 5 dagar och så helg igen och dricka. Du kanske har skrivit om det redan men jag bara kom å det för jag känner folk med liknande problem.

Profile picture for user hejhej38

@BEATNGU jag äter mediciner, både antidepp och neuroleptika. Jag vet att alkoholen kanske försämrar resultatet. Dock när jag varit gravid och varit nykter och medicinerat har jag inte mått bättre men det kanske berott på graviditeten. Jag märker skillnad när jag höjer/ sänker medicineringen så jag tror ändå att den ger mig viss effekt. Sen borde jag absolut testa tre månader nykter men vet inte när jag klarar det...

Profile picture for user hejhej38

Det går inte så jättebra för mig. Sedan semestern slutat har jag klarat av att vara nykter på vardagar men så fort helgen kommer maxar jag och smyger. Känns inte bra alls och är besviken...

Profile picture for user BEATNGU

@hejhej38 Det gjorde jag i många år. Det var den naturliga avslutningen på arbetsveckan. 1000 tals gör samma sak. Pimpla så mycket man hinner innan söndagen så man kommer på banan igen innan jobbet.

Profile picture for user BEATNGU

@hejhej38 Det första du ska göra är att ta hjälp av vården. du har vårdcentral, öppenvården/beroendeenheten där går jag själv och dom hjälpte mig komma ur skiten. Du har massor med anonyma alternativ som alkohollinjen, självhjälpsprogram, AA möten . Jag har testat allt. Öppenvården får mitt högsta betyg! Gå in på 1177 hemsidan och kolla. Annars sök efter öppenvårdsenheten där du bor och kontakta dom. Detta ska man inte klara själv. jag trodde det i många år innan jag gav upp och tog hjälp på riktigt.