Hej! Hyfsat ny här. Tycker om det jag läser, känns som det är en fin och trygg ton i inlägg och svar. Har lite svårt att förstå trådar och inlägg men tänkte att, nu är det bara att börja. Får lära mig efterhand 😅
Tänker skriva lite som en dagbok, funderingar som dyker upp. Känslor. Allt det där. Har bestämt mig för att helt sluta med vin i 90 dagar. Oftast känns det ok. Men ibland dyker den där förhandlaren upp som tycker det vore toppen att dricka ett gott glas till den goda maten. Så, en dag i taget. Är nu på dag 12!

majken_r

Till mig själv🤍
Hur hamnade jag här? Det finns många orsaker till att vi människor fastnar i riskbruk, missbruk och beroende.
Jag har inte slagit i botten. Inte druckit bort mer än mig själv. Inte använt alkohol för att fly, glömma eller gömma.
Jag har haft kul med alkohol, festat lagom i unga år. Alltid mått bra av det. Tyckt om vin i vuxen ålder. Till maten och pratet. Restauranger och middagar. Lagom.
Men, det liksom smög sig på. Ett glas blev för lite. Ville ha mer. Oftare. Hittade på ursäkter till guldkanten. Alltid något att fira, en maträtt som lyftes av ett glas rött. En extra aw. Ett glas, sen fler, som belöning efter en bra dag på jobbet. Allt oftare hemma, själv i soffan när de andra somnat. Blev irriterad om det fanns för lite vin. Gömde ett extra glas i skåpet att ta senare, själv. Suget ökade. Kom på mig själv med att tanken ”är jag beroende?” dök upp allt oftare. Googlade, gjorde test. Åren gick. Har alltid tränat och tyckt om att känna mig frisk. Tack och lov. Det har gett mig pauser och påfyllnad av ”gott”. Den sista tiden innan jag gick in och hittade detta forum så drabbades jag av otäcka minnesluckor och kraftig bakfylla. Troligtvis på grund av ålder, inte helt ung längre.. Trots att jag aldrig klarat dricka mer än en flaska under en kväll. Fick sjukskriva mig ibland. Trött. Huvudvärk. Skam. Skam. Självförakt. Barnen, de förtjänade inte en trött mamma.
Prövade en månad, drack, 100 dagar, drack. Lite och sällan. Fungerade helt ok. Höll förhandlaren på plats.
Men något hände. Min strävan att kunna dricka måttligt försvann.
Lusten att leva utan vin, att slippa alkohol blev allt större. Det trodde jag aldrig! Det fanns inte ens som alternativ på riktigt tidigare. Men att läsa här, inlägg från de som visade på att det går. Leva utan alkohol. Och att det dessutom kunde vara bättre. Ni härinne är fantastiska🙏🏼
Jag vet att jag hade kunnat fortsätta dricka sällan ganska länge. Det gjorde det lite utmanande att sluta. Gav en öppning. Men det är ju förhandlaren som säger det. Inte jag. Dessutom vet jag att det hade förvärrat beroendet och det har jag numer stor respekt för.
Nu är det jag som bestämmer. Jag vill och tänker inte dricka mer. Jag blev beroende då min hjärna älskar vin och mår (mådde) toppen av det. Jag drack mig till ett beroende. Det gav mig ett beteende som jag mådde dåligt av. Jag drack mig till skam. Skam förgör..kväver.
Nu väljer jag ett helt liv. Med närvaro och energi. Och tid. Det frigör tid att slippa vin. Att ta hand om mig så jag kan finnas för dem jag älskar. Livet utmanar och jag vill vara klar i huvudet och stark i kroppen för att klara det.
Alla har vi vår egen historia, detta är en del av min. Skriver så jag kommer ihåg. Kram till er alla fina härinne🍃🤍
Ps kommer när jag landat skapa en ny tråd i det vidare livet. Våga ta steget fullt ut 🤍

@majken_r Jag är verkligen imponerad av dig och ditt beslut. Även fast du kunde hantera måttligt och hålla förhandlaren på plats, var du ändå inte riktigt nöjd. Jag hade säkerligen stannat där om jag hade kunnat hantera måttligheten och nöjt mig med det. Du ville inte bara vara nöjd, du ville så mycket mer. Du ville få ut det som man kan få av livet, att vara tillfreds, må bra och njuta. Du förstod att det finns mer att hämta och att dricka måttligt uppfyllde inte det du sökte. Jag har ofta sagt hur inspirerad jag blir av dina reflektioner, hur du vrider och vänder på saker, låter det få mogna innan du tar nästa steg. Du har en begåvning i att föra fram en process så att den blir stadig och hållbar över tid. Jag förstår idag att livet utan alkohol ger bästa möjliga förutsättningar för ett optimalt liv kantad av glädje, samhörighet, livslust och full av möjliga alternativ. Jag är tacksam över att jag inte klarar av att dricka måttligt, för då hade jag nog aldrig upptäckt detta. Men det gjorde du!

Det vidare livet är här för dig❤️

@majken_r Klokt inlägg och bra att få det på pränt. Jag hade säkert också klarat av att dricka måttligt i långa perioder, men när jag förstod hur det faktiskt berikade mitt liv att vara nykter så ville jag inte dricka längre. Varför liksom? För att omgivningen förväntar sig det? Kunde inte bry mig mindre. Så tycker jag nu (sen lång tid tillbaka), men så tyckte jag absolut inte i början.

Jag vågade inte yppa för någon att jag försökte hålla mig nykter. Jag var livrädd för att känna mig tvingad att dricka. Att bli och förbli nykter har stärkt min självkänsla massor. Jag står upp för mig själv på ett helt annat sätt. Hela min tillvaro är befriad från skuld och skam - och jag kan utan problem kräva min rätt och göra min åsikt hörd.

Kram 🐘

@majken_r Nu fick du igång min reflektionsprocess igen😁. Det du gjort liknar det som jag kallar för ”dit uppmärksamheten går, sker tillväxt”. Det är inget jag hittat på själv, utan något jag lärt mig från en psykolog och försöker praktisera. Tänker att det du har gjort är en bearbetning av hur du tänkte när du drack, vad du gjorde, vad som var värst, vad som hjälpte och hur. Sedan har du flytta fokus mot positiva lärdomar, när du upptäckte något nytt om dig själv, något som överraskade dig, något du blev nyfiken på och ville undersöka mer. Det du tänkte, gjorde och kände stärktes och blev mer robust, automatiserat. Du flyttade din uppmärksamhet på de de positiva tankarna om total nykterhet och i dessa tankar skedde tillväxt. Vi kan själva medvetet rikta oss mot känslor som nyfikenhet och tänka annorlunda om oss själv och alkoholens betydelse för oss. Man benar upp, organiserar upplevelser, tankar och känslor och paketerar dessa erfarenheter. Man liksom flyttar bana i hjärnan över de tidigare automatiserade tankarna om alkohol, som guldkant, fest, avslappning, till nya automatiserade tankar om det. Häftigt! Som sagt endast en reflektion från min sida😁

majken_r

@vår2022 önskar ibland att man kunde ses på riktigt, teleportera sig och bara dela en kopp te. Prata. För mig så har jag fattat här, utan tvekan, att måttligheten för mig vore en lek med elden. En tidsfråga. Beroendet är redan etablerat, det känner jag. Din och andras berättelser har fått mig att inse värdet av att stoppa medans det går. Det har varit svårt och kämpigt trots att det funnits en bit kvar på måttlighetens väg. Det kommer säkerligen dyka upp sug/tankar/längtan. Men att dricka är inget alternativ.

majken_r

@Andrahalvlek det där med självkänslan känner jag igen. Är trygg med mig själv och inte så orolig. Väldigt skönt! 🥰

majken_r

@vår2022 på tal om att prata live😅 Detta hade jag kunnat prata om länge! Det stämmer verkligen. Med risk att snurra in mig..men det är inte helt samma som det käcka ”tänk positivt” utan mer en riktning på djupet. Att bryta negativa tankespiraler och leda hjärnan in på mer trygga spår. Är också väldigt intresserad av nervsystemet, vi behöver lära oss få ner oss (eller upp ibland) för att hjärnan ens ska fungera klart.
Nu är även jag igång i reflektioner och funderingar😅🥰

majken_r

Avslut. Sista inlägget i denna tråd.
Dags att gå vidare till Det vidare livet, skapa en ny tråd.
Kan inte, fortfarande, fatta vad detta forum gett mig och gjort med mig. Kunde aldrig tro att jag skulle vilja leva utan vin. Galet, på ett klart positivt sätt😅
Kommer spara min tråd, så jag gå tillbaks om jag behöver påminna mig om resan jag gjort hittills. Nu påbörjar jag en ny. Blir spännande! Men efter 1 år och 1 månads arbete med mitt förhållande till alkohol så är jag så redo jag kan bli! Kram🍂🤎