Klögg-klögg, klugg-klugg, klygg-klygg, kligg-kligg, klagg-klagg… så låter det tidigt på morgonen när mamma fyller en termos med kaffe. För mig är detta fortfarande ett ljud som ger positiva vibbar. Det betyder att allt är väl och att pappa ska gå till jobbet. Stormen är över. Tills vidare… Pappa brukar komma hemraglande mitt i natten och ofta vill han prata med mig. Om jag har låst dörren till mitt rum händer det att han försöker sparka sönder den. När jag är 7 år säger jag ”snälla mamma kan vi inte flytta ifrån pappa?”. Jag kan inte föreställa mig hur hon mådde då, men jag vet att hon bland annat kände lättnad: jag fick henne att ta sig i kragen och att slutligen säga till sig själv att det nu var nog!

Vi flyttade och pappa försökte hålla kontakten: när han hade supit till sig mod ringde han oss - oftast mitt i natten. Ibland dök han upp, vi bodde ju inte långt ifrån varandra. Som jag skämdes när jag klev på bussen efter skolan och han satt där och gapade. Jag var bara arg på honom och ville inte prata: “ring när du är nykter!”. Det gjorde han ju såklart inte - då skämdes han, det fattar jag ju nu.

Såhär i efterhand har jag insett att även mamma använde flaskan som tröst emellanåt. Måste ha varit tufft att gå från hemmafru till ensamstående förälder med liten lön. Efter fredagsmyset med vin och läsk till maten somnade hon tidigt. Jag förstod inte varför hon sov så länge dagen efter.

Själv började jag dricka i tidiga tonåren, hängde med de stökiga men skötte själv skolan. Jag drack lika mycket på helgerna som de andra men min mamma blev aldrig kallad till föräldramöte för att jag skolkade. Jag pluggade och festade vidare. Tänkte aldrig tanken att jag kanske borde akta mig för flaskan med tanke på mitt arv - man kan tycka att jag borde blivit avskräckt av far min men inte då. Den duktiga flickan med hyfsad karriär blev jag.

Det har ofta hänt att jag druckit för mycket - sagt och gjort saker jag inte bort, fått ångest dagen efter. Dricker så gott som varje dag för att klara av vardagsstressen som småbarnsförälder. Jag blir en snällare mamma med längre stubin. Det händer fortfarande ofta att jag får för mycket, jag önskar att det satt en ängel på andra axeln som knäppte till mig på kinden och sa att “nu räcker det, inte fler glas nu!”. Det enda jag har är en liten alkodjävul som ser till att jag, “vid festliga tillfällen” inte stoppar så länge det finns kvar i flaskorna. Jag är alltid sist av alla i säng.

Nu när jag är 40+ krisar jag ordentligt. Vet inte vad jag vill med någonting här i livet, vet inte vilken ände jag skall börja dra i. Orkar inte engagera mig. Saknar min mor och undrar varför jag sörjer när det gått 9 år. Nu när det är försent önskar jag att jag hade låtit min pappa delta mer i mitt liv, nu när jag dricker själv har ilskan försvunnit - jag förstår att det inte är enkelt att bara “ta sig i kragen”.

Eftersom jag oroar mig för att föra över hopplösheten till mina barn, jag kan ju inte presentera livet som någonting bra för dem! söker jag hjälp och får konstaterat att jag lider av depression och att jag behöver se över mitt alkoholintag. Eftersom jag dricker för mycket får jag inte medicinera mot depressionen (men det är kanske lika bra).

En fråga läkaren ställer är ju såklart “hur länge har du känt såhär?”. “Alltid” tänker jag och försöker spåra tidpunkten när jag började må dåligt och ifrågasätta meningen med mig själv, livet och allt. (Vad är meningen?!!). En tanke som börjat gro är “vad är hönan, vad är ägget?” Jag tror ju att jag dricker för att jag är deprimerad men kanske är det istället så att jag mår dåligt just för att jag dricker? En oerhört svindlande och hopplös tanke - vad mycket tid jag har slösat bort på att må dåligt i så fall, helt i onödan!!

När mamma gick bort i cancer slutade jag röka, bl.a. med hjälp av ett diskussionsforum likt detta och jag blev därför glad när jag hittade hit. Har insett att jag nu har snurrat runt här på forumet av och till under det senaste året. Kanske har beslutet att ta tag i mitt alkoholproblem behövt mogna fram, kanske bidrar det att kroppen börjar säga ifrån, jag tänker i alla fall att det nu är dags att jag presenterar mig.

Jag hoppas att ni vill följa mig i sökandet efter mitt nyktra jag, efter henne som kan leva i stunden och vara tillfreds med livet utan att förstöra sig med gift. Det här är min historia. Det här är min tråd.

Karriäristen

Jag delar din oro för alkoholrealterade sjukdomar. Jag läste en artikel i SvD om en kvinna som drabbats av skrumplever pga (ganska) måttlig med långvarig alkoholkonsumtion. Jag har hittils inte på allvar sett denna sjukdom som en risk men artikeln gjorde intryck på mig och jag tar nu en vit period.

Ledsen att du mår dåligt men det är aldrig försent att börja om. Tänk på det värdefulla i livet, jag läste tidigare i din tråd "...jag hinner snosa på mina underbara ungar" som kanske är skäl nog att ändra kurs.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tabusjukdom-halls-hemlig_6525208.svd

/K

skicka en kram till dig, att läsa det du skriver gör så ont, och du kommer att klara dig. Idag är en ny dag och även om ångesten och självkänslan är i botten så är du inte usel och patetisk. Det är din känsla och jag hoppas du ska veta att du är underbar, och värdefull. Alla kan vi behöva hjälp här i livet, ibland orkar man inte själv. Man ramlar tillbaka till självdestruktivitet, fråga mig inte hur eller varför vi utsätter oss för det. Känner igen mig i mycket av det du skriver. Så Stigsdotter, häng med här och ge inte upp. / Kram Vildvuxna rosor

Stigsdotter

Tack till Vildvuxna rosor. Det känns bra att någon läser och reagerar, kramar behöver jag många känner jag!

I lördags var vi på födelsedagsfest, det var min tur att köra så jag drack inte en droppe. Det var barn som firades så det var inget fylleslag, men det serverade en hel del dricka.

Ganska sent på kvällen ser jag mig själv på något vis utifrån. Jag ser hur jag aktivt deltar i samtalet, säger vettiga saker och har trevligt. Jag är på något vis med, deltar. Det slår mig att jag, när jag dricker, oftast sitter lite som i en egen bubbla.

Visst pratar jag då också med folk men det slog mig att jag vid dessa tillfällen inte deltar riktigt helhjärtat utan att syftet med min existens just då är att dricka. Ofta känner jag mig lite utanför i sociala sammanhang, även med vänner. Det är som om jag är där men ändå inte. Kanske är det jag som drar mig undan? Det känns ofta som om jag inte har något vettigt att tillföra, att jag bara lyssnar på andra. Eller också deltar jag men istället för att diskutera vettiga saker brukar jag fixa med musiken eller säga dumma saker.

Kanske den känslan kommer sig av att jag är så upptagen med att fylla mig att jag inte riktigt engagerar mig i andra människor? Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, det var mer en känsla som slog mig, hur olika jag är i olika situationer.

Jag känner mig stark när jag inte dricker. Jag drack inte igår heller och skall inte dricka idag. Kanske inte på hela veckan?

Den kommande helgen blir jobbig, jag är inte van och trivs inte riktigt med att vara så uppbokad. På fredag ska jag på tjejmiddag med obligatoriskt vinpimpling. På lördag ska jag ut med andra tjejer, det skall drinkas och kanske dansas? På söndag ska vi ha kalas för min lilla tjej - det duger ju inte att vara bakis då. Tänk om jag kunde låta bli glaset helt från o med nu? Känns läskigt...

Stigsdotter

...kan man ha för olika saker. Just nu sitter jag här och skriver på forumet så att tangentbordet glöder och lusar ned allas trådar. Istället borde jag ju arbeta. Det är så typiskt mig, nä nu är jag inne i detta. Nåja, idag mår jag i alla fall bra. Hej å hå, upp och ned.

Nå, jag har sett att det är flera forumvänner som gillar att simma. Jag har alltid velat kunna crawla och för några år sen deltog jag i en kurs i frisim - jättekul men svårt. Tränaren gillade att sända oss små filmer med duktiga simmare och tips och jag tänkte dela med mig av en, det är en "porrfilm" för frisimmare - jag önskar att jag kunde simma sådär lugnt, snabbt och fint, vattnet skall knappt krusas

http://youtu.be/dt2Zf0bylHE

Stigsdotter

...kan man ha för olika saker. Just nu sitter jag här och skriver på forumet så att tangentbordet glöder och lusar ned allas trådar. Istället borde jag ju arbeta. Det är så typiskt mig, nä nu är jag inne i detta. Nåja, idag mår jag i alla fall bra. Hej å hå, upp och ned.

Nå, jag har sett att det är flera forumvänner som gillar att simma. Jag har alltid velat kunna crawla och för några år sen deltog jag i en kurs i frisim - jättekul men svårt. Tränaren gillade att sända oss små filmer med duktiga simmare och tips och jag tänkte dela med mig av en, det är en "porrfilm" för frisimmare - jag önskar att jag kunde simma sådär lugnt, snabbt och fint, vattnet skall knappt krusas

http://youtu.be/dt2Zf0bylHE

Stigsdotter

...nu har jag packat färdigt. Imorgon en sista stressdag på jobbet innan vi åker på semester i två veckor. Jag skall inte dricka vin till maten både lunch och middag bara för att det ingår. Jag skall inte sitta och drinka sprit vid poolen.

Jag ska ha de mysigt, simma mycket, läsa och umgås med mina små barn. När vi kommer hem får jag fundera på hur jag vill göra med resten av livet!

Stigsdotter

Har varit en lång och härlig semester. Naturligtvis är det svårt att låta bli att dricka när man har all-inclusive på resan och alkoholdrinkarna är gratis men inte de goda fruktdrinkarna. Lyckades hitta en vänlig bartender som tog sig tid att blanda jordgubbsdaiquiri utan rom åt mig och lät flera dagar bli att dricka vin till lunchen och inte alltid till middagen heller.

Jag ifrågasätter allt i mitt liv och önskar väldigt ofta att jag levde ensam. Träffade en läkare på ny beroendemottagning som gav mig antidepressiva tabletter - detta har jag aldrig velat äta tidigare utan tänkt att det kanske är alkoholen som gör mig ledsen. Han trodde både och och att jag behövde tabletthjälp för att ta mig ur drickandet. Han var också noga med att poängtera att det är jag som bestämmer. Jag är den enda som kan se till att jag inte dricker - ingen annan. Det hjälper inte att valsa runt i vården och prata med än den ena än den andra, få massa råd och mediciner. Man måste själv ta ett beslut. Vi får se om anti-deppmedel är något för mig - hoppas att jag blir stark och glad. Stark nog att ta mig ur mitt äktenskap eller se till att förändra det till det bättre. ATt ta mig i kragen och leva mitt liv som JAG vill (att ta reda på vad jag vill)

Blev förtjust i en väldigt ung man på semestern (herregud, snacka om 40-årskris.
Har fått veta att jag har en tumör i levern. Det kan vara en av fyra saker varav den ena börjar på c. Jag har inte druckit sedan i söndags och tänker att jag inte skall dricka mer nu. Nu får det vara nog. Förrvirrat, visst?

Idag ska jag inte dricka och faktiskt inte imorgon heller. Kramar till alla vänner som kämpar därute!

Stigsdotter

...med köttbit, pommes, vinsås och så kommer maken helt säkert att öppna en flaska vin. Undrar om han kommer ihåg att inte bjuda mig? Jag tror att jag kan stå emot men om någon räcker fram ett glas lär jag ju inte säga nej. Känns som om det var evigheter sedan jag inte drack på en hel vecka - det går ju att låta bli!

Har börjat med något slags reningskur och Sertralin och kanske gör detta det enklare att låta bli drickat eftersom alkohol ju förtar effekt av båda. Under 20 dagars tid skall jag dricka en kur. Kanske borde jag dra in på sockret också om jag nu skall rena det inre? Detta hade jag visst glömt av att tänka på.

Är orolig för min mage, kommer inte att få göra kompletterande undersökningar förrän i december.

trollnäsa

Stigsdotter, alla andra.
jag sällar mig till er. Skriver en blogg om min resa http://trollnasa.blogg.se/ om nån vill läsa.
Jag gjorde nåt så vidrigt förra fredagen så det är sjukt. Vi hade Gin och Wermouth hemma och jag satt i soffan och drack dricksglas med dry martini (ren jävla sprit ju) då barnen hade somnat. Min sambo var i USA. Galen ångest dagen efter , cyklade förbi bolaget och köpte minsta flaskan star gin och hällde över i den stora flaska, då visar det sig att jag druckit 37.5 cl ren sprit! hela lilla flaskan gick åt för att fylla upp den stora flaskan.

URK

satt dessutom på facebook hela kvällen. Att vakna lördag och kasta sig in på fejjan för att se vem man kontaktat, den jävla känslan...

Stigsdotter

....man märker inte riktigt hur mycket man druckit! Men en kvarting är ju riktigt mycket, usch du måste ha varit riktigt risig dagen efter :-(

Känner igen känslan, man får stressa för att ta reda på vad man skrivit, vem man ringt, luska hos folk för att försöka få fram vad jag sagt... fy!!

Liselott

Den känslan är hemsk! Det är ju skönt när det är någon nära så man kan ringa och fråga vad man sagt, allra värst är det när man status uppdaterar på fyllan, så hela fejjan ser...alkohol kan verkligen ge en Ågren!

Stigsdotter

....klunkar vin ur den flaska som var kvar från helgen. Min make öppnade den i lördags, drack själv ett par glas utan att säga något till mig och jag var inte ens sugen. Igår öppnade jag korken och luktade, stängde den igen.

Idag var det precis som om jag tvunget måste känna smaken på tungan för att övertyga mig själv om att det inte bara luktade, utan också smakade, ointressant. Jag blev övertygad faktiskt.

Faaast, skam till sägandes så var det nog det faktum att det inte fanns mer än ca ett glas kvar i flaskan - liksom ingen idé att dricka det om man inte kan dricka ännu mer sedan :-/ Nå, alla sätt att avhålla sig är bra utom de dåliga :-)

Två klunkar räknas inte. Så, då har jag inte druckit sedan förra söndagen. Känner mig duktig men också orolig för min mage. Det är nog oron som gör att jag inte törs dricka, jag vet ju egentligen inte hur min lever mår.

Stigsdotter

...nästan två veckor har det gått sedan sista glaset. Och jag som var rädd att ens försöka! Jag är inte ens sugen. Nu funderar jag över allt jag läst om återfall, vid tredje av allting kommer problemen säger några. Jag har hört om folk som hållt uppe länge och sedan ändå trillat dit. Jag tänker att om man lyckas hålla upp ett tag så borde jag väl klara av att inte dras med igen.

Det är skåptömning på jobbet nästa vecka och sen är det julfest. Många tillfällen att dricka. Jag har bett att det skall införskaffas något gott till oss som inte vill ha alkohol, någon kände till att det finns en god alkofri öl (var det Carlsberg?).

Jag tänker fortfarande väldigt mycket på alkohol överhuvudtaget men jag är inte sugen. Märkligt. Undrar om det är för att jag är orolig över min lever som jag inte har det minsta sug efter att dricka? Kanske hamnar man i det här tillståndet när man verkligen bestämt sig?

Om ca 2 veckor ska jag genomgå ytterligare underöskning och får en vecka därefter förhoppningsvis veta om den tumör jag har på levern beror på cancer eller någonting annat. Jag är mycket orolig och har svårt att koncentrera mig på sådant som jag borde koncentrera mig på.

Känner efter för mycket och tycker att det gör ont därinne :-( känner mig lite ledsen faktiskt...

Stigsdotter

...tänker jag inte vara varje gång om jag nu ska sluta dricka" sa jag till maken när han satt och nickade bredvid mig i bilen, han var till brädden fylld med före-maten-drink, en massa vin och whisky. Själv fick jag en virgin före-maten-drink och drack god Ramlösa med smak av granatäpple (tror jag det var). känner mig pigg och fräsch nu när vi kommit hem från festen men maken sitter och snarkar här i soffan, orkar inte gå och borsta tänderna. "självklart inte" svarar han och somnar om.

Jag är fortfarande inte sugen och hoppas att detta håller i sig!

Tack Trollnäsa, visst är det skönt att ta bilen till festen - man kommer ju hem så snabbt och smidigt sen :-)

Stigsdotter

...nej, förlåt, ett av Europas största till och med. Jaha, ikväll ska man på restaurang till stället som tydligen har över 50 sorters tequila. Vilken tur att jag inte dricker längre då, så slipper man tequila-ångest imorgon, den brukar inte vara att leka med :-) En får hoppas att det finns något gott som jag kan dricka också - sällskapet lär bälga i sig både det ena och det andra.

Det är svårt att komma undan alkoholen när den har så stor plats i vårt samhälle!

Stigsdotter

...jag försökte få ett alternativ till läsk, vatten och apelsinjuice till den goda maten men något annat fanns inte. Kranljummet vatten. Ingen citronskiva ens. "kan du inte dricka ett litet glas av det goda vinet?" föreslår kyparen. Mina akamrater nästan studsade när jag fräste lite "nej verkligen inte!!".

Att det skall vara så svårt - man är verkligen omgiven av alkohol.

På tal om det så är det skåptömning på jobbet idag = det kommer att komma en massa vin och öldunster in hit till mitt rum, jag som tänkt jobba länge idag. Skall verkligen inte gå ut och hjälpa till att tömma skåpen (det står nog mest alkohol i dem tror jag...)

Ju mer man tänker på det, är det inte lite läskigt vilken stor plats alkoholen har i vårt samhälle! Varför är det så egentligen? Jag vet att vi bor i det s.k. brännvinsbältet och att arbetare fick betalt i sprit redan på 1800-talet - hur kommer det sig att man gick med på det egentligen? Man fick vara glad att man hade ett jobb förmodligen, men ändå? Visst är det helt knasigt om man tänker efter, att överhuvudtaget komma på tanken att låta folk bälga i sig alkohol som lön för arbetet!!

Stigsdotter

...och kanske, om ni är lagda åt det hållet, ta med mig i era böner?

Jag har lyckats tjata till mig tidigareläggning av alla undersökningar och läkarbesök så imorgon skall jag genomgå skiktröntgen och på torsdag förhoppningsvis få svar på vad det är för tumör jag har.

Rädd och orolig är jag - det är så många i min omgivning som dukat under för cancermonstret, tänk om jag också...?

mina tummar och jag tar med dig i mina böner. Obehagligt med oro, bra om man kan få veta så fort som möjligt. Och alltid målar man f-n på väggen. Vi får hoppas att det är en oskyldig förvirrad sak du har så den kan lämna dig ifred/ Kram Vildvuxen

Mannagryn

...tänka på dig imorgon. Inga böner men ska tända ett ljus som den övervintrade hippie jag är.

Det behöver verkligen inte vara stora C. Min man gick igenom ngt liknande nu i höstas. I hans fall
var det lugnt, men veckorna innan med provtagningar och ständig ångest...

Bättre att få veta, då kan man ta det därifrån. Håller även mentala tummar imorgon.