av annacananda

annacananda
mån, 2022-10-03 - 06:40

@Torn
Jag såg att ni är några som firar 1000 dagar nykter tillsammans - varmaste grattis! Jag ska gå in och läsa era resor lite på om på och söka svaren på några frågor jag har. Det är oerhört hoppfullt att se att det går, att det inte är enkelt men mödan värt.
Tack för besök i min tråd! Kom gärna tillbaka när det passar. Jag förstår att det inte går att hänga här alltför ofta när livet fungerar som nykter! Men att titta in som du gör är fint!

annacananda
mån, 2022-10-03 - 06:42

@majken_r
Tack för att du tittar in! Du har helt rätt. Kreativiteten finns där hämmad och undangömd av olika skäl. Nu ska terapin få lösgöra kraften utan alkohol. Bra reflektion! Den tog mig ett steg framåt.
Kram

annacananda
mån, 2022-10-03 - 06:49

@vår2022 Det är viktigt att se beroendet för vad det är och uttrycka dess fulhet. Jag tror att vi kan få tyst på beroendedelen i hjärnan på så sätt. Det är bara vad jag tror - har inga belägg för att det är så. Men att se sanningen tror jag på fullt ut.
Tack för att du tar dig tid att skriva hos mig!
Kram

annacananda
mån, 2022-10-03 - 06:51

@Se klart
Jag blir intresserad av vad du skriver: ”att bakom en del av de framgångsrika nyktra resorna finns Forum”. Jag ska avsätta en liten stund varje dag att bara läsa.
Kram

annacananda
mån, 2022-10-03 - 07:09

Nykter en måndag morgon, ingen ånger, inga tvivel och ingen större oro. Fortfarande trött på något konstigt vis men beslutsam på ett sätt jag aldrig varit. Tänker på vad @vår2022 skriver och om igen att säga som det är.
Jag är utåt sett fullt fungerande och jag är också alkoholist. Detta fula ord som väcker så mycket förakt hos mig. Mer och mer börjar förstå begreppet ”allt förakt bottnar i självförakt”. Ett utryck jag burit med mig i 25 år men inte kunnat landa i mig själv. Istället har jag använt uttrycket ironiskt och sarkastiskt som om jag smakat på det och försökt ta in det. I grinden har alkoholen stått och hånskrattat. Åt mig.

Jag har nu varit nykter i mer än en vecka. Att räkna dagar kanske inte är det viktigaste. Jag fyller i alkoholkalendern så den räknar ju till mig. Och målet är uppnått på julafton - lätt att komma ihåg.

Någonstans i min trötthet spirar en vilja att ta nästa steg. Att utmana mig själv och åka iväg till kontoret idag fast att jag kan jobba hemifrån. Det är nog klokt att komma ut bland folk och uppleva hur det känns att stå stolt på både buss och tåg. (Jo, bilen åkte iväg redan för ett och ett halvt år sedan) Att inte sitta här i mina joggingbyxor. Att göra mig i ordning och åka iväg. Det är en stor utmaning för en sådan som mig. Jag har gömt mig ett bra tag nu.

På torsdag ska jag provjobba på ett nytt arbete - ett kreativt arbete, alltså med händerna…Allt annat än vad jag någonsin jobbat med. Jag är nyfiken och otålig - hur ska detta gå? Arbetet är dessutom långsamt och ”pilligt”. Det får inte bli fel så noggrannhet premieras framför snabbhet. Tvärt emot hur jag beskriver mina tidigare erfarenheter. Jag har alltid gjort allt så snabbt att jag hinner rätta felen också innan deadline. *skratt*, så ”tokigt” när jag tänker på det. Jag tänker på det med kärlek, ömhet 🧡 och värme - inte med hårda ord och skuldbeläggande.🧡

Om jag ska ge mig iväg får jag kliva ur soffan nu!

Stor kram till er alla som kämpar på - ny nykter vecka ligger framför oss!

annacananda
mån, 2022-10-03 - 20:14

Idag när jag råkade se min Spegelbild i ett skyltfönster blev jag överraskad. Jag kunde knappt tro det var jag. Allt är annorlunda. Hållningen, ansiktsuttrycket, håret, och hela min uppenbarelse. Jag har undvikit speglar det senaste åren men ändå sett ibland hur jag hukar och hur huden är konstig. Plufsigheten har jag inte velat titta på. Kände en annan spänst i stegen också och kunde le på bussen.

Var hos min terapeut idag. Vi snirklade runt lite och jag närmar mig ämnet och tänker att till nästa vecka har jag tränat och formulerat mig. J

Jag tänker om igen på definitionen att VARA alkoholist. Det är något man är. Jag vill inte se det så utan jag tänker nu att jag har ett alkoholberoende men jag är inte mitt alkoholberoende. Det blir något annat. Kanske till och med något jag kan göra mig av med? Jag ska funder vidare på hur jag vill tänka kring problematiken så att jag kan känna igen mig i den.

Hur tänker ni andra; är ni alkoholister, alkoholberoende, betraktar ni alkoholberoende som en sjukdom eller som något annat fenomen? Hur beskriver ni ert alkoholbeteende kortfattat?

Kennie
mån, 2022-10-03 - 21:13

Intressant fråga. Spontant tänker jag att jag varit beroende av alkohol, åtminstone psykiskt, men har inte använt ordet alkoholist. Jag tänker inte att det är en sjukdom, men att vi är olika genetiskt rustade för att hantera beroendeframkallande ämnen. Därför är det lättare för en del att bli beroende även om alla kan bli alkoholister.

Andrahalvlek
mån, 2022-10-03 - 21:33

@Kennie Och jag instämmer. Sårbarheten för att bli beroende av alkohol tror jag att man ärver. Precis som sårbarheten att få tex demens eller diabetes.

Jag hade problem med alkoholen, jag hade utvecklat ett beroende. Jag kunde inte sluta dricka när jag väl hade börjat. Mitt drickande fick negativa konsekvenser, för mig själv och andra. Ändå fortsatte jag.

Lite lättsamt kan jag nog numer säga att jag var alkis, men i så fall ihop med likasinnade, dvs andra alkisar. Ordet är inte lika laddat för mig längre.

Annars tycker jag inte att någon är sin sjukdom/diagnos. Min yngsta dotter har tex utvecklingsstörning, hon är inte utvecklingsstörd.

Men ordet alkis är inte lika laddat för mig nu, efter drygt 2,5 år som nykter. Men hela det första året ville jag inte använda ordet om mig själv.

Lyssna på boken ”Skål ta mig fan”. I den myntas uttrycket problemdrickare.

Kram 🐘

vår2022
mån, 2022-10-03 - 21:49

@annacananda Ja, intressant fråga. Att jag lyckades sluta dricka denna gång var för att jag verkligen insåg och erkände för mig själv att jag ÄR alkoholist. När jag sade det nedvärderande ordet om mig själv förstod jag att jag var illa ute. Idag säger jag att jag ÄR alkoholberoende, något jag alltid kommer att vara. Det är därför jag aldrig mer kan dricka för jag ÄR beroende livet ut. Jag kan aldrig göra mig av med mitt beroende, då jag för gott programmerat om min hjärna till en beroendehjärna. Men, jag kan leva ett gott, friskt och fullvärdigt fint liv som beroende om jag inte dricker alkohol. Jag får aldrig glömma att jag är beroende, för då finns risken att jag dricker och går tillbaka till ett aktivt alkoholdrickande då jag är alkoholberoende och likaså min hjärna. Kanske är det sjukdomen alkoholism, inget jag tänkt så mycket på, men hur som helst så kan det i alla fall leda till massor av andra sjukdomar, såväl psykiska som fysiska.

Andrahalvlek
mån, 2022-10-03 - 22:22

@vår2022 Att man så ofta använder sjukdomsbegreppet beror kanske på att man inte vill skuldbelägga den som dricker. Du kan ju inte hjälpa att du får/har en sjukdom. Skuld och stigma är inga bra komponenter i ett aktivt nykterhetsarbete.

Kram 🐘

annacananda
tis, 2022-10-04 - 06:37

@Kennie @Andrahalvlek @vår2022
Tack för era inlägg! Det är kanske ingen stor grej vad man kallar sig utan vetskapen om att förändring krävs är det viktiga. Har läst i lite trådar b la hos @kaveldun och igenkänningen är stor. Håller med om att skuld och stigma är riktigt dåliga komponenter i ett nykterhetsarbete. Jag funderar vidare på era tankar.
Kram

annacananda
tis, 2022-10-04 - 06:52

Så börjar det ljusna i öster. Jag är nykter och har en diger dag framför mig. Jag håller på att omskola mig och har gått ner i arbetstid. Ett arbete som nu håller på att försvinna. Som jag skrivit så ska jag provjobba på ett annat jobb och det ser jag fram emot. Att dricka nu skulle vara förödande. Jag är lite rädd för min/vår ekonomi med tanke på världsläget och att jag inte har jobb i januari. Jobbet jag ska provjobba på er endast ett deltidsjobb som inte betalar så bra. Ännu mindre anledning att dricka.

Jag känner igen mig så mycket hos några av inläggen här på Forum och tar rygg på den nyktra resan. Det känns helt annorlunda den här gången då jag inser att känslorna måste få ta plats. Jag har druckit på känslor. Alla känslor, glädje, sorg, vrede, skam. Försökte formulera mig hos terapeuten igår men kunde liksom inte få fatt i det. Jag intellektualiserar allt och pratar om svåra upplevelser som om mina upplevelser inte är viktiga eller för den delen äkta. Det är en ny sida i mig som kommer fram. Jag har känt den inom mig som en liten mörk fläck i ”hjärtetrakten” Det är dags att ta ut den i ljuset nu. Livet är alla känslor och jag har förtryckt en hel del av dem på olika sätt. Det börjar öppna sig, mitt mörker börjar krackelera och där bakom finns ljus som stjärnor på en natthimmel.

Jag ska inte bli sittande idag heller utan göra mig i ordning. Jobbar hemma idag men det betyder inte att jag behöver gå klädd i joggingbyxor.

Tack för att ni finns på detta Forum och gör skillnad!

Kram

DRacker
tis, 2022-10-04 - 07:23

@annacananda Jag väljer att inte kalla mig alkoholist. Det är för tungt för mig och förknippat med extrema fördomar på ett plan som jag inte kan identifiera mig med. Har inte bara med drickandet att göra utan en hel livsstil på ett generellt plan. Parkbänk, smuts, oförmögen till ett vanligt liv i de flesta bemärkelser, etc. Det är min bild, var den nu har sitt ursprung från. Har inte landat i vilket begrepp jag vill använda men det känns inte heller så noga just nu ☺️

Jag håller helt med om utseendet. Kollar mig själv i spegeln och ser en helt annan fräschör än innan. Rödflammigheten är kraftigt dämpad, porerna mindre synliga. Ögonen vitare, torrare och piggare. Tycker också att ansiktet ser smalare ut. Så bra kroppen måste ha börjat må på insidan för att det ska börja synas på utsidan. Stärker mig ytterligare. Känner en riktig stolthet över att jag verkligen gör det här. Att jag kom till skott. Och att jag nu ger mig själv och min familj den finaste presenten som går att få: friskhet, hälsa, ro, harmoni och närvaro. Jag ger oss tillbaka vår familj och mig själv livet så som jag vill ha det.

Nu lite gott morgonkaffe och sedan starta upp dagen. Pigg, utsövd och stolt!

Ha en härlig dag, fina starka och målmedvetna du! 🌷❤️

DRacker
tis, 2022-10-04 - 07:32

@annacanada Såg just ditt senaste inlägg. Så spännande med det nya! Så härligt att kunna gå in i det med pigghet, nykterhet och skärpt intellekt! Vilken inre stolthet du kommer att känna av att gå in i detta nya och möta dina nya kollegor som ”en person som inte dricker”! Fräscht, respektingivande och starkt. En till anledning att fortsätta! 🙏🤗 Ha så fint idag!!

Himmelellerhelvette
tis, 2022-10-04 - 08:00

@annacananda Jag började fundera i dom banorna med alkoholist i söndags, det innebar ångest!
Jag fick hanterat min ångest mestadels genom att skriva på forumet och få kloka svar men även genom att kramas med min man m.m.

I lördags fick jag hantera att vara ledsen, även där mycket med hjälp av forumet men mer med hjälp av ”min tant” och några vänner.

Jag insåg efter helgen hur ”lätt” jag haft det de första 54 dagarna av min nykterhetsresa för att hantera glädje, trötthet m.m. är ju inte jobbigt, jobbigt att vara trött, visst, det är klart men att jämföra trött med genuint ledsen och ångest går inte.
Så för första gången under denna resan viskade alkoholjävulen till mig, så tyst att det inte hördes, så på automatik gick jag och såg efter i skåpet om där fanns alkohol. Påvägen dit hann jag tänka:
-Varför går jag hit? Jag ska inte dricka oavsätt hur jag mår!?
Förstod att jag gick dit för att jag var rädd att dricka för alkoholjävulen hade klorna i mitt psyke!

Jag tror inte jag hade druckit även om där stod något men tankarna om att jag kan dricka utan av bli dömd för jag var ensam hemma, mitt bästa dricksällskap fanns där, så lätt det hade varit.
Bästa jag viste med att dricka var för mig själv, det var riktig lycka och avslappning.

Är jag alkis? Ja! Det är jag!
Men kommer bara kalla mig det med andra alkisar för vi som inte nått botten eller ens fått några riktiga konsekvenser, vi vet skillnaden.
Vi låg inte panka på barkbänken med smutsiga kläder och var nedpissade, vi var högfungerande problemdrickare.
Dom som inte varit det vet inte skillnaden för de har inte läst på så därför skulle jag inte kalla mig alkis inför dom utan där har jag nog bara inte lust att dricka länge för det tillför mig inget?? Eller nått, har inte fått börja försvara mig med varför jag inte dricker än så jag får fortsätta tänka på hur jag kommer säga i framtiden😁

annacananda
tis, 2022-10-04 - 11:39

Kära @DRacker och Kära @Himmelellerhelvette

Tack för era svar som värmde mig nu när jag gick in på Forum för att bara hitta stöd. Jag börjar med att kalla mig själv Alkoholberoende och tar med mig det till terapeuten nästa vecka. Få se vad som kommer ut ur munnen då. Ibland förvånar jag mig själv. 😉 Jag har inte ens sagt till min make att jag tänker hålla upp först och främst till julafton och troligen där efter också…jag är så himla rädd för att åka dit igen och jag vill bara klara dag för dag. Jag inser att det är en del av min problematik att jag har svårt att ta emot hjälp och gärna klarar det mesta själv.

Jag jobbar hemma idag och har just sovit 1,5 timme. Jobbet jag gör går att mäta så jag kommer att vara tvungen att leverera, jag lurar inte min arbetsgivare. Timmarna ska göras oavsett. Nu sitter jag här och försöker starta om - jag undrar vad som gjorde att jag lyckades ta mig ut igår och vad är det som håller mig kvar i soffan idag?
Hur kan man vara så mentalt och kroppsligt trött? Jag fattar det inte. Däremot fattar jag att en dag som denna är en dag med en känsla som jag skulle kunna dricka på. Jag ska inte göra det men det är redan här det beslutet tas - som sagt tidigare så 17:30 är det försent att tro att jag ska avstå. Det är nu jag börjar förhandla inom mig.

Jag börjar om dagen och går och duschar. Snyggar till mig som om jag ska gå till jobb. Imorgon åker jag dit även om jag inte måste. Jag längtar efter torsdagen då jag ska ”provjobba” - det känns som om jag behöver något helt nytt och något jag har för händerna. Jag läser här inne att många pillar i trädgården - jag är inte så haj på det utan får nog hitta något annat. Kan jag få lite kroppslig stimulans på jobb så kan det kanske hjälpa mig att kanalisera min energi på ett bättre sätt.

Det skrämmer mig lite att jag vill sova så mycket. Jag har gjort det förut när jag enligt egen diagnos varit deprimerad. Ju mer jag tänker på det så har jag nog varit deprimerad återkommande under hela mitt liv. Nu vill jag bryta det och kunna leva sista tredjedelen av livet i harmoni. Det är ändå 30 år kvar så det finns mycket gott att uppleva.

Nu ber jag om råd igen efter att ha försökt googla upp frågor men inte hittat svar.

Har ni någon uppfattning om eventuella tillskott av viss mat, näringsämne, kosttillskott som vi som druckit mycket kan ha en brist på? Magnesium äter jag just nu (det har jag fått för mig saknas när det kryper i benen) och Omega 3 eftersom jag inte tål fisk så bra. Hur gör ni? Sockersuget är starkt men inte så att det stör mig jättemycket men klart jag får se upp i en redan rund kropp.

Det här var ett långt inlägg och jag begär inte att någon ska orka läsa det - det här är mest för att ha något för händerna och komma ur mina destruktiva tankar. Jag söker efter utvägar ur min depression som är fastställd av läkare denna gången. Jag har gått hos en KBT-terapeut online genom vårdcentralen. Hon var supergullig och snäll men alla formulären och hemuppgifterna passade inte mig. Jag vet inte vad jag fick ut av de 10 gångerna jag fick…jag kom ju inte riktigt ur soffan av det heller.

Nu får jag själv ta mig ur soffan! Åh hej!

Himmelellerhelvette
tis, 2022-10-04 - 13:45

@annacananda Jag har inte heller sagt något om min plan till min man. Bara att jag ska hålla upp i tre månader på läkarens ordination. Jag är inte mogen att dela med mig till någon om mina planer. Funderar på om det är alkoholjävulen som säger åt mig att inte berätta mina planer för att inte få ögonen på mig om jag sedan skulle börja dricka igen, har jag inte erkänt mitt alkoholmissbruk för min man kommer han heller inte tänka något mer än att jag var duktig som lyssnade på läkaren.
Hmm, det här behöver jag få svar på från gamlingarna på forumet. Det här verkar vara något nytt i min process?

Lina. 2.0
tis, 2022-10-04 - 13:47

@annacananda Hej! B vitaminer har vi ofta en brist på. Tecken på det kan vara trötthet och depression. Har du en brist på b vitamin kan du även behöva extra järntillskott. Dom brukar gå hand i hand.

Hoppas resten av din dag blir bättre.

Andrahalvlek
tis, 2022-10-04 - 17:16

@annacananda Äter du antidepp? Alkoholen påverkar serotonin och dopamin jättemycket. På samma sätt som antidepp gör. Men alkoholens påverkan skjuter dessa hormoner i höjden, och sen störtdyker de nästa dag.

Det tar ett tag innan hjärnkemin stabiliserat sig. Några veckor-någon månad. Men det kan också vara så att du omedvetet har självmedicinerat med alkohol, och då bör du vara vaksam.

Jag slutade med antidepp i nov i fjol. Då hade jag varit nykter i nästan 2 år. Två månader senare störtdök jag och blev svinsvårt deprimerad. Sjukskriven på heltid i sju månader.

Började med antidepp igen i juli, och mår bra igen. Började jobba 25% 1/9 och går upp till 50% den 17/10. Och nu slutar jag aldrig med antidepp igen.

Jag har också varit deprimerad från och till sen tonåren. Min pappa var deprimerad större delen av sitt vuxna liv. Och självmedicinerade med alkohol. Han dog vid 64 års ålder pga organsvikt, levern pajade.

Så jag har ärvt sårbarheten både för depression och alkoholism av honom.

Jag vill inte skrämma dig, men var vaksam. Sök läkarhjälp innan det blir för illa.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tis, 2022-10-04 - 17:22

PS. Det är helt normalt att du är trött. Kropp och hjärna har fullt upp med att läka. Men försök komma ut och röra på dig också. Nedstämdhet kan bli bättre med hjälp av fysisk aktivitet. Det är värre med riktig depression.