av annacananda

Se klart
sön, 2022-10-09 - 09:49

Godmorgon @annacananda
Fint och hoppfullt att läsa om dina tankar- och dina dagar. Jag har upptäckt massor om mig själv sedan jag blev nykter. Det känns som du är på så rätt väg. Heja dig! Kram 🍂

annacananda
sön, 2022-10-09 - 21:54

Tittar in en stund innan jag släcker lampan.
Träffade ena av mina bästa vänner idag och gick en promenad. Hon kände sig lite låg över sin trötthet och sin vikt. Jag berättade för henne om att jag ska vara nykter fram till jul och sedan får jag se. Hon trevade sig fram i sina tankar och reaktioner. Innan vi skildes åt sa hon att hon skulle åka hem och resonera med mannen om att göra det samma. Hon var varken dömande, förvånad eller ifrågasättande och jag kände mig helt bekväm.
Vi har festat rejält ihop och känner varandras konsumtion väl.

Jobbade ett par timmar idag, det fanns inte många fel så det gick enkelt. Har inte haft en tanke på alkohol och glömde nästan att titta in här. Har en jäkla huvudvärk nu, ungefär som jag brukar få andra dagen när jag fastar. Hade jag druckit vin så hade jag sagt att det berodde på vinet och att jag borde dra ner. Nu har jag dragit ner och har ändå ont i huvudet. Hoppas det går över snart.

annacananda
mån, 2022-10-10 - 06:12

Vaknar 05.00 idag. Jag vet inte om jag är utsövd eller orolig. Jag har mycket att jobba med i att identifiera känslor en tid framöver. Jag är så glad över att jag tog mig samman och bokade tid hos terapeuten. Ska dit idag och försöka slappna av, låta det hända, släppa kontrollen och säga som det är. Vi får se!

Minus 2 kg på vågen. Det är förhoppningsvis och troligen alkostoppet som gör det medan jag får tankar om sjukdom. Har tid för provtagning på fredag och läkartid veckan därpå när provsvaren är klara. Hoppas allt funkar denna gången.
Jag fastnade i bakgrunden på en bild i helgen jag råkade se. En liten rund kvinna, med betoning på rund, inte alls som jag känner mig. Det får komma med tiden men om jag tappar lite och är frisk så är det bara till fördel för hur mina kläder sitter. Jag mår inte direkt dåligt av min övervikt men troligen mår jag bättre med ett par kilon mindre. Jag har ont i ett knä och i en häl som kanske skulle trivas bättre om det var lite mindre att bära på. Allt har sin tid.

Igår googlade jag upp alkoholfri glögg. Det ska jag absolut göra i år. Maken har en tradition att sätta glögg på jäsning som är klar till Lucia. Det doftar ljuvlig i hela huset under första delen av december. I år ska jag göra min egen alkofria
glögg med lite olika smak. Jag inser att det inte går att bara vara passiv och försöka stå emot i stunden. Som jag konstaterat tidigare så tar jag beslutet om att dricka vin långt tidigare än vad jag har trott. Så är det troligen med glöggen också. Kommande vecka behöver jag också fundera över hur semestern ska hanteras när uteserveringar, restaurang och massor av tid ska hanteras. Jag tror inte på att bara åka iväg och ta det som det kommer.
Jag behöver en strategi.

Idag kommer jag att göra samma sak som triggade mig när jag kom på att jag tar beslutet om att dricka redan på eftermiddagen. Nu har jag chansen att titta på det tillfället lite till och medvetet undersöka vad som händer i mig. Jag har ju vetat om detta men bortsett från det. Det som väcks i mig är förbjudna känslor av irritation, att bli tvingad till något, att lyssna på någons gnäll och offermentalitet, att inte kunna säga emot. Att bara göra det jag ska och inte uttrycka vad jag känner. Det känns skamligt och nu förstår jag kanske vad det är som triggas. Det är känsligt eftersom det handlar om en gammal människa som behöver/kräver min hjälp precis som mormor gjorde när jag var liten. En gammal människa, över 90 år som hela sitt liv levt i offerkoftan och hela tiden krävt för att sedan belöna/ be om förlåtelse med pengar och presenter. Jag har kunnat beskriva det kring min egen mormor (Det är längesedan hon dog) men inte kunnat känna något, jag har den intellektuella förståelsen men inte kontakt med känslorna. Känslorna som även min egen mor har lagt locket på. Varit till lags, varit tacksam, beroende av pengarna och presenterna. Nu upplever jag samma igen med den här personen och en annan familj. Det är intressant och jag tänker att det nog har något med tiden dessa kvinnor har vuxit upp i. Mormor var född 1909 och min nuvarande bittra kontakt är född 1930. Det har säkert inte varit lätt och det är väl det som gör att jag låter det vara och inte går in i konflikt. Jag sväljer och stryker medhårs och så får det vara med damen över 90 men det behöver inte vara så med min egen mor, högst levande och med både intellekt och fysik i fullt behåll trots att hon går mot 80. DET kan man inte tro när jag jämför generationerna. Sammanhanget, tiden vi föds in i spelar en enormt stor roll. Mycket större roll än vad jag tidigare tänkt mig. Det är väl lite av tjusningen att själv ha passerat 50 strecket, att få lite perspektiv på tiden som gått och kunna se sammanhangen. En glädjande upptäckt och jag ska med nyfikenhet ta mig an årets Nobelpristagare och hennes litteratur. Jag har bara lyssnat på en bok för längesedan på radion, så det finns mycket att läsa. Det känns som om temat tangerar mina tankar kring hur mycket vi formas av vilken tid vi föds i.

Det fanns en anledning till att jag vaknade tidigt. Allt detta fanns inom mig. Jag förväntar mig inte att någon ska orka läsa mina tankar utan det här är mer som en dagbok för mig, för att bena ut hur det förhåller sig. Om någon skulle stå ut med mina tankar så är det såklart välkommet med en kommentar.

Stor kram och stort varmt tack för det fina mottagandet här på Forum.

Andrahalvlek
mån, 2022-10-10 - 08:48

@annacananda Så himla bra att du tog dig tiden att skriva ner det som behövde komma ur dig. När man skriver tvingas man sätta ord på tankar och känslor och det är ofta man får aha-upplevelser. ”Aha, det är så det hänger ihop.”

Jag tänker på min pappa, som drack ihjäl sig. Större delen av hans tillvaro gick ut på att hitta tillfällen att dricka, och sen försöka dölja att han druckit. Så tragiskt. När man märkte på honom att han var irriterad frågade man ”hur mår du?” och han svarade alltid ”bra, allt är bra”. Fast det var så tydligt att ingenting var bra. Frågade man ”varför är du irriterad?” fräste han tillbaka ”Irriterad? Jag är inte irriterad.” End of discussion. Och jag har i alla år tänkt att han ljög. Men han kanske faktiskt inte visste hur han kände. Han hade kanske ingen kontakt med sina känslor, han kunde inte sätta ord på sina känslor, och då kom han aldrig vidare.

Och det här visste inte jag att jag behövde skriva idag. Tack för det tillfället och möjligheten! Jag skulle kanske också ha behållning av att lyssna på någon av Annie Enrauxs böcker. Finns än så länge bara på engelska på Storytel, men de kommer nog på svenska snart.

Kram 🐘

vår2022
mån, 2022-10-10 - 20:48

@annacananda Det är fint att få ta del av dina reflektioner och funderingar, tack! Det är intressant att undersöka hur generationerna bakom oss har betett sig och tagit sig an livet. Se om det finns mönster från sina mor- och farföräldrar. Jag har mest funderat över min mormor, mamma, mig själv och min dotter, vilka likheter det finns, vad som förts över och våra personligheter. Jag kan se många likheter och även olikheter. Det kommer ju in nya gener i varje generation via mannen. Jag har själv försökt bryta vissa beteenden som jag lärt mig av min mamma för att min dotter också ska ha möjlighet att bryta ny ”mark”. Det är knepigt att bryta mönster, men det går om man kan se dem och observera dem. Vet att jag ibland tänkt att saker jag stör mig på hos min mamma gör jag själv. Det är dem jag jobbat med mest. Det kan vara svårt att få sin (min) mamma att inse att visst beteende är offermässigt, men vid påtalande blir det istället ett självförsvar och martyrskap. Jag kan förstå att hennes bakgrund har påverkat henne mycket och att hon är född i en annan tid, men hon lever ju även i samtiden. Min mamma är 80+ och vid god vigör, men ibland undrar jag om det är svårare att ändra på sig ju äldre man blir. Hon kan förstå när liknande saker sker hos andra människor, men inte i sitt egna beteende. Det jag i alla fall lärt mig är att vara vaksam på att inte föra detta beteende vidare mot mina barn. Att inte kräva saker, inte utgå ifrån att jag vet vad de tänker och känner, att jag lyssnar och inte utgår från mina känslor, inte blandar ihop mina och deras känslor. Att behandla dem med respekt och att de är mina likar. Att jag kan be om förlåtelse och inte tro att jag alltid vet bäst. I min relation till min mamma har jag ändå krävt att samspelet även ska ske på mina villkor och att jag har rätten till mina egna känslor och att de ska vara uttalade av mig, inte henne. För mig är det stor skillnad på om hon säger att jag känner och tänker på ett visst sätt, än om jag själv säger hur jag känner och tänker. Ja, det är inte alltid så lätt med personligheter, arv och miljö😁

Ha det gott!❤️

annacananda
mån, 2022-10-10 - 21:52

Idag sa jag som det är hos min terapeut. Tog en liten omväg för att sedan säga: jag har varit i ett sk riskbruk och tidvis i ett missbruk av alkohol. Jag har kommit till en punkt då jag inte vill dricka mer alkohol, kanske aldrig mer i hela mitt liv. Han såg faktiskt lite förvånad ut och sedan pratade vi lite kring det. Hur jag vill att han hanterar det - ska han fråga hur det går, ska han ta fram lite alternativ kring missbruk att arbeta med, vad vill jag, vad behöver jag…det var väldigt odramatiskt och jag kände mig lite lättare när jag gick där ifrån….nu är jag SÅ trött.

Sov gott alla ni som kämpar! ❤️

Andrahalvlek
mån, 2022-10-10 - 21:56

@annacananda Bravo! Så lättande att bara säga. Få orden ur sig. Och hur stöttande han kan vara nu 🙏🏻 Förstår att han blev lite perplex, men nu blir det bättre samtal framöver! Vad sa du att du behöver?

Kram 🐘

annacananda
tis, 2022-10-11 - 06:59

@Andrahalvlek Vad roligt att kunna locka fram några tankar som kanske kan vara till hjälp! Jag läser i dina trådar och är full av beundran över din beslutsamhet. Jag har nog kommenterat tidigare i din tråd att du har material till ett par noveller, kanske en liten roman…

På tal om terapeuten så blev jag lite ställd på frågan om vad jag behöver men vi kom fram till att jag vill att han ska fråga om nykterheten när jag kommer och sedan så visste jag inte mer…jag tänker att det kommer att ge sig. När det väl var sagt så kände jag att vi lyfte på stenen som jag gått och burit på i så många år och där under ligger svaret på vad som har fått mig att gömma undan min äkta personlighet. Min tanke nu är att om jag bara vågar och kan vara mig själv fullt ut så kommer jag att må bra. Den lilla deprimerade jag kan vara delvis genetisk, vad vet jag, men jag tänker att jag fortsätter medicinera ett bra tag framöver. Just nu tror jag att det var så mitt alkoholmissbruk började.

Tack för att du tittade in och tog dig tid!! Det värmer mitt hjärta!

Stor kram

annacananda
tis, 2022-10-11 - 07:07

@vår2022
En sak som jag reflekterar över är att både du och jag kräver av våra 80-isch mammor att dem ska visa oss respekt och att de inte har tolkningsföreträde. I mitt fall är det en stor skillnad. Min mamma stod mycket sällan upp mot varken mormor eller morfar. Ibland var det som om hon fortfarande var barn när jag växte upp. Min far var ju ett barn hela sitt liv så det hade kanske med det att göra. 😏 Jag ska inte gräva mer i det just nu utan njuta av att jag lyft på stenen.
Igår var det fullmåne och på morgonen möte månen solen under en liten stund där jag bor. Det är sällan det är så klart väder vid denna årstiden att man kan uppleva det MEN igår var det ett underbart naturfenomen som utspelade sig. I detta vackra tror jag att jag bestämde mig för att släppa kontrollen och prata med min terapeut om hur det är på riktigt. Tack fina @vår2022 för kloka tankar som inspirerar mig att leva sant.

Stor kram

annacananda
tis, 2022-10-11 - 07:22

Nu när jag sitter här och har kommit ut som Alkoholberoende inför min make, min väninna och min terapeut känner jag ett märkligt lugn. Var det bara det här? Jag som trodde jag skulle bli förvisad ur landet, minst. Dömd till tystnad och ensamhet resten av mitt liv. Nu sitter jag här med lugna tankar och en omgivning som bara mötte mig med acceptans. Med ett; så bra! Min väninna som tänker samma sak, att det får vara nog. Min make som bara säger; så skönt! Min terapeut som säger; jaha, du ska veta att jag aldrig dömer någon och att det hedrar dig att ta upp det här.
Så odramatiskt.

Det ska bli skönt att ta prover på fredag och sedan träffa min läkare nästa vecka. Jag behöver se över kosten här hemma, inte bara för min skull utan även för min växande tonåring. Sista tiden har jag inte orkat med att planera för grönsaker och vi har ätit ganska gott men fattigt på rött, gult och grönt. Jag får ha det i tankarna och låta det komma med tiden.

Idag ska jag jobba på mitt nya jobb med både händer och huvud. Jag får kliva ur soffan nu om jag ska komma i tid.

Till alla som jobbar med sin nykterhet önskar jag en härlig dag i blåsten! 🤗

Andrahalvlek
tis, 2022-10-11 - 07:50

@annacananda Nykterhetsarbetet är lite som en stor scen med tunga draperier. Man drar isär draperierna lite i taget. Nu har du gjort ett rejält ryck i draperierna och visat upp lilla du, som står där mitt på scenen. Liten och sårbar men väldigt rakryggad. Fler draperier ska dras isär efterhand och sakta men säkert visas till slut allt upp på scenen, både det fina och det fula. Allt får finnas.

Du jobbar verkligen på så jättebra! Min erfarenhet av att berätta för först närstående, sen vänner och sen kreti och pleti är bara enorm kärlek och acceptans. ”Så bra!” Så kommenterar de flesta. Och de flesta är klart imponerade. Jag har inte fått några negativa kommentarer alls.

Förutom min ex-svärmor som inledningsvis sa ”ska du aldrig mer dricka vin nu då” lite surt. Men det berodde nog på att hon vill ha mitt sällskap i drickandet. Hon har dock efter den första gången sagt till mig massor av gånger att hon är glad för min skull, för att jag har tagit det beslutet.

Om folk reagerar negativt beror det nästan alltid på att de ser sin suparkompis försvinna. Då får man visa att man kan vara kompisar ändå, utan att just alkoholen förenar en.

Kram 🐘

vår2022
tis, 2022-10-11 - 08:19

@annacananda Jag blir alldeles rörd av att du nu berättat för de som du valt att berätta för om ditt drickande💕. Det är så modigt och så starkt gjort. Att du varit sann framförallt mot dig själv och mot andra viktiga personer. Att du involverar och tar stöd framförallt från din make. Jag kan känna hur förlösande det känns, för jag minns hur det kändes för mig när jag berättade. Det är som att inte längre ge skammen plats och utrymme när man blottat sanningen. Som att sanningen är ett gift mot skammen som sjunker ihop och skrumpnar. Att sanningen är vägen framåt till att få känna glädje och stolthet igen. Det är egentligen så lätt, men ändå så oerhört svårt för skammen skymmer sikten, trycker ihop dig och gör allt för att man inte ska säga sanningen. Så även skammen är tacksam över att inte behöva göra allt för att existera och få näring genom tex alkohol. Den får dra sig tillbaka och andas ut. Den behövs i lite mängd men ska inte dominera och ta över ett liv.

Ha en riktigt fin tisdag och njut av din nya jobb där du får använda både huvud och händer❤️🍂🌞

annacananda
ons, 2022-10-12 - 11:04

@Andrahalvlek @vår2022

Tack för era stärkande ord om mitt ”hopp” att komma ut. Det fanns liksom inget annat att göra.
Jobbade igår och det var riktigt roligt! Mycket att komma ihåg men jag får en jättefin introduktion.

Det är faktiskt så att skammen har fått ta ett stort steg tillbaka. Tänker mig ett troll som får krypa tillbaka in i sin egen skog likt skogen i ”Tomtar och Troll”. Så ser jag det framför mig nu. Det här lilla trollet ska bara komma fram om och när jag gör något som är mot mina värderingar och gällande lagstiftning. Jag ska känna skam på ett sunt vis.
Den skam jag känt har inte varit befogad och inte på något sätt hjälpt mig att agera annorlunda.

Idag känner jag mig fortfarande helt övertygad om att jag har slutat dricka alkohol för gott. Jag är inte född igår så jag vet att det kommer dagar då jag tänker annorlunda. Detta är inte enkelt men varje dag jag vaknar nykter är en seger. Nu ska jag igenom period som tydligen ska vara kritisk, 3-4 veckor nykter. Jag gör mig beredd genom att rensa lite i kalendern och planerar för hälsosamma aktiviteter vecka för vecka.
Drar fördel av att min svärmor är dålig så hon behöver mycket hjälp. Vi behöver vara standby och kunna köra, vi behöver laga bra mat och och helt enkelt ta det lugn. SÅ ett utmärkt tillfälle att möta livet som gammal och förstå var vi kommer att sluta en dag. Det är nyttigt att se hur viktigt det är att planera för sin egen ålderdom så att man bor bra och har service i närheten. Det är nyttigt att se vilka svagheter man kan förebygga genom att motionera och hålla sig nykter och äta bra. Det leder till god sömn som är hela förutsättningen för att kroppen ska kunna underhållas upp i ådern.

Varma kramar till er!

Andrahalvlek
ons, 2022-10-12 - 11:28

@annacananda Vilket oerhört hoppfullt och stärkande inlägg. Livet som nykter är ingen jävla räkmacka - saker händer, jobbiga saker som vi måste ta oss igenom. Men vi är så himla mycket bättre rustade om vi är nyktra, sover bra, äter hälsosamt och om vi dessutom får in rörelseglädje i våra liv.

Och även om jobbet med svärmor är betungande så ger det dig något tillbaka också, hennes tacksamhet om inte annat. Jag har väldigt gott utbyte av umgänge med mina gamlingar ❤️

Kram 🐘

annacananda
tors, 2022-10-13 - 07:02

@Andrahalvlek Du har så rätt att livet inte är en räkmacka.

Jag tänker på svärmor som har hjälpt oss oändliga gånger och alltid funnits där. Jag upplever det inte som en belastning nu när jag är nykter. Det hade jag såklart gjort om jag fortsatte dricka.
Det som triggar mig är att hon försöker klara allt själv vilket gör att hon flertalet gånger har ramlat i hemmet riktigt illa och brutit både det ena och andra. Det är sorgligt för hon begränsar sig själv genom att inte ta hjälp.
Jag bli galen när hon går utan rullatorn, tar av sig larmet, vägrar använda viss teknik. Och som ni alla säkert förstår så påminner hon mig om mig själv och min ensamhet. Jag har ju också försökt göra allting själv. Nu inser jag att jag behöver hjälp, här, på jobbet, i skolan.
Nu när jag insett detta så kan jag börja uppskatta hennes närvaro. Förra veckan då hon och jag åkte till tandläkaren blev det en riktigt trevlig dag med påföljande lunch och en liten stund hemma hos oss då hon träffade sladden. Det gäller att ta sig tid, låta det vara långsamt och bara vara. Jag ser ju hur mycket stress hindrar våra liv och det är en stor utmaning att hantera det.

Kram

annacananda
tors, 2022-10-13 - 07:28

God morgon!

Jag fortsätter på temat stress.

I hela mitt liv har jag varit stolt över min enorma förmåga att ”multitaska”. Redan som 18-åring uppmärksammades det på mitt sommarjobb och jag blev så glad över uppmärksamheten att det sedan bara gick av farten. Såklart ha det fortsatt genom yrkeslivet. Inte förrän jag var 50 förstod jag vad den egenskapen har gjort med mig då en av mina nyanställda som skuggade mig kommenterade det på ett sätt som gjorde att jag nästan frös till is i stunden. Det var början på att förändra allt jag trodde jag var.
Jag fick epitetet ”Den multitaskande superkvinnan som aldrig stänger av!!”
Nu har det gått 3 år sedan jag hoppade av cirkusen och inte förrän nu är jag redo att ta tag i min självmedicinering.

Det har inte bara varit dåligt, det har varit MYCKET BRA saker utöver bekräftelsen. Jag har fått förmånen att träffa enormt fina människor och sett många delar av Sverige jag inte hade besökt annars. Och jag har i min envishet verkligen besökt platserna och bekantat mig både med miljö, kultur och människor. Det har såklart också haft ett pris med många övernattningar. Hade jag inte haft Sladden så vet jag ärligen inte var jag hade hamnat. Sladden är min fasta punkt ett par år till. Jag kan inte påstå att jag skulle vilja vara utan tiden som gått men jag önskar att jag varit lite mindre bakfull.

Det enda jag kan göra här, nu och framåt är att sluta vara bakfull. Det känns som om det är ett bra uttryck för mig att luta mig på. Jag har slutat vara bakfull. Jag tycker inte om att vara bakfull. Det är inte värt att vara bakfull. Jag avskyr att vara bakfull. Jag hatar att vara bakfull med allt det innebär. Jag kan bestämma att jag aldrig mer ska vara bakfull. Jag kan välja att inte bli bakfull. (Hoppas ingen triggas av det. Om det är olämpligt att skriva så här så ber jag på förhand om ursäkt)

Idag har jag en fragmenterad dag då fröken mulitasking har alla möjligheter att gå igång. Bara jag tänker på det blir jag trött. Jag tror att tricket är att skriva in i kalendern och sedan följa den bit för bit och stanna i varje moment fullt ut. Förvissad om att kalendern kommer att tala om när det är dags att förflytta mig till nästa punkt. Att inte redan nu hetsa upp mig över vad som händer 17 i eftermiddag och hur sent jag kommer hem…

Inser att jag håller på att fullfölja en tredje vecka som nykter och jag har aldrig känt mig så självklar som nu. Eftersom jag fått varningar om att det kan uppstå abstinens nu så är jag förberedd och har mycket lite inbokat utanför huset i helgen, måste vara körklar och så finns det så mycket som behöver pysslas om här hemma, inte minst maken.
När jag slängde sopporna igår insåg jag att facket för färgat glas var tomt. Det fick mig att småle.

Kära alla ni som jobbar hårt med nykterheten - hoppas ni får en bra dag!

Kram

Andrahalvlek
tors, 2022-10-13 - 07:59

@annacananda Jag har märkt att det är med gamla människor som med små barn. Det krävs kvantitet för att få kvalitet. När man umgås med dem ofta, varje vecka typ, så får samtalen en annan lätthet. Det blir inte så krystat. Och innehållet i samtalen blir mer givande för båda parter.

Och sen gäller det att vara närvarande, inte ha så bråttom. Låta tiden gå. Efter en timme börjar de plötsligt prata om riktigt viktiga saker. Jag försöker tanka av dem minnen också. Låta dem berätta om sin barndom, ungdom, yrkesliv. Även nu när jag börjar jobba mer ska jag fortsätta att varje vecka åka hem till ex-svärisarna. Jag ska ta en promenad med min ex-svärmor (som är pigg och rask men mörkrädd), äta middag ihop med dem, och tjöta med ex-svärfar. Han håller på och gör bokslut över sitt liv, så det är bara att trycka på en knapp.

Min mamma bor bara några hyreshus bort. Även henne träffar jag varje eller varannan vecka. Oftast behöver hon hjälp med något, tex räkningarna. Nu på lördag ska vi köra iväg till ett köpcentrum så hon kan köpa nytt batteri till sin mobil och till sin bärbara telefon. Ibland promenerar vi till en närliggande restaurang och äter lunch. Hon vill inte prata så mycket dåtid, med henne diskuterar jag nutid, vad som händer i vår omvärld typ. Hon läser tidningar och tittar på tv, vill gärna diskutera politik och annat.

Om jag ska tacka min senaste utmattningsdepression för någonting så är det att jag fick en tajtare kontakt med min mamma och mina ex-svärisar. En kontakt som jag kommer att minnas med glädje när de inte finns hos oss mer.

Kram 🐘

Torn
tors, 2022-10-13 - 11:05

@annacananda Hej! Jag tänkte bara säga att jag tror stenhårt på att det kommer gå jättebra för dig.🤗 Och att slippa vara bakfull är verkligen en stor anledning till att bli nykter. Varför utsätta sig för bakfylla när det egentligen är totalt onödigt.😖 Det var en av det största anledningarna till att jag slutade dricka. Det finns inte en enda positiv sak med att må skitdåligt, och tappa värdefull livstid pga alkohol.

Kram