Ångesten tar mitt liv...

Ångesten tar mitt liv...

Profile picture for user Pellepennan

Hej lillablå!

Ja allt är inte guld och gröna skogar, bara för jag har valt att vara fortsatt nykter...
De finns små törnen även hos mig, som rispar lite...

Så jag försöker inte pränta in någon halleluja-stämpel på min nykterhet...
Utan livet är som det är, ibland upp, och ibland ner...
Skulle jag bara berätta om "upplivet" så skulle nog inte min tråd kännas objektiv...

Men just nu har jag väldigt lite av "för stora förväntningar", vilket är en av mina akilleshälar...
Jag är ju en "fyllare" som min shrink beskrev mig som...
Måste hela tiden ha något att förväntas och hoppas på...

"I morgon blir det bättre.."
"Till helgen blir det roligt.."
"När jag har köpt den här prylen, så förvinner alla mina problem.."

Om inte..."nästa gång, då du!..."

Osv osv, börja känna igen mina egna behov nu...
Det är alltid lite lättare att leva dagarna efter lön, tex...

Just nu är det lite skralt i punglädret för att kunna spänna på munlädret...

Har redan nu sett att pengarna inte kommer att räcka hela månaden ut, så jag kommer att behöva låna lite av mig själv igen, och sådant svider..

Men att ha "dåliga" dagar är viktigt det med, det sänker ribban lite..

Och så kan man kanske börja låta sig glädjas åt andra saker, som våren t.ex...
Tussilago, blåsippor, snödroppar, fjärilar, humlor, myror, åkersorken och allt annat som plötsligt som har vaknat och hälsat solen välkommen, så även jag..

Det finns tusen andra saker att tillägna hjärnans tankar åt, istället för att bara tänka på när
nästa tillfälle kommer med alkohol, och allt som den förstör inom sig..

En bra dag är en dag då man inte har tänkt på alkoholen en enda gång...
Då har handfängslet och fotbojan börjat lossna lite, och man får tid för sitt egna liv...

En tid med liv, är bättre än livstid fängslad av alkoholen...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hur gammal är din dotter Berra?

Inte är det konstigt att hon provar att dricka, ungdomarna har tyärr??? inte oss som förebilder, de ska ju frigöra sig och hitta partners.. kompisarna är mycket viktigare. :) Och jag som har tre kids som passerat tonåren vet att alkoholen flödar bland dom unga idag. Det är skrämmande faktiskt. Och det är inte bland de "längst ner" som det är värst, nej det är bland studerande, jobbande, "duktiga" ungdomar.

Mitt mellanbarn har tydliga teckan på att gilla festandet. Den av mina barn som haft det lättast hela vägen med kompisar, skola, jobb, sport, tjejer. De är ute på dansställe, de åker på resor, de kollar på fotboll, de åker på träningsläger och det dricks... massor. Han är inte ens värst, där är flera stycken som redan verkar vara i missbrukszonen. Vi pratar med honom, påminner om de genetiska faktorerna osv osv. Kan inte göra mer, han är ju 23 och bor inte hemma.

Men man får göra så gott man kan och sen släppa taget.

En sak som slår mig är detta: Det värsta med alkoholism är att vägen dit är så rolig... Så var det för mig, så är det säkert för många. Inte alla dricker för att döva olika känslor. Många av oss tyckte helt enkelt om att festa och vara berusade. När man druckit sig till ett missbruk eller beroende så kommer de hemska känslorna som ett brev på posten... skam, depression, ångest, trötthet, värk. Och eftersom vi är beroende vid det här laget så skriker ju kropp och hjärna efter mer alkohol och cirkeln är sluten.

Det går att bryta... 2-års gränsen närmar sig med stormsteg. Mitt liv är rikt och njutbart idag och jag är fri. Fri att styra över mina känslor. När saker är jobbiga är jag vid mina sinnesfulla och kan ta bättre beslut. När vardagen flyter på så flyter jag med och trivs. När topparna kommer så flyger jag med där oxå, utan ånger eller skam eller bakfylla efteråt.

Jag får sålla en del, javisst. Orkar inte ha såna krav på mig som förr. Huset är inte så städat, trädgården är inte lika välskött. Jag tar inte på mig mer än jag själv vill på jobbet. Jag går inte gärna på fester där det sups... jag blir dödens uttråkad och sitter och gäspar klockan tio.
Jag tror inte längre att jag måste stötta och hjälpa alla runt mig, är mer rädd om min egen energi... och deras. För medberoende kan man bli till väldigt många olika tillstånd.

Ha det bäst !

Pia

Profile picture for user Pellepennan

Hej Pia!

Min dotter fyller faktiskt 17 år IDAG...
Tänk vad tiden har runnit iväg, stora tjejen mycket längre än morsan sin...

Nej men vi har pratat mycket om hennes alkoholdebut...
Hon berättade nu i morse när jag körde henne till skolan att hon alltid har valt att sova borta
när hon ska dricka planerat, trots att hon hatar det...
Hon är rädd att få skäll om hon kommer hem och luktar fylla...
Och där var jag ju tvungen att säga motsatsen, att vi faktiskt är mer lugna om hon väljer att sova hemma istället för borta med en massa fyllskallar, man vet ju aldrig vad som kan hända..

Hon vet att vi inte tycker om det, men vi kan inte hejda hennes ungdomliga utveckling...
Hon måste ju få prova på allt det där i "vuxenlivet"...
Och jag har sagt att hon kan visst vara "olydig", det finns inga föräldrar i världen som accepterar att deras barn dricker sig fulla, men det gör de i alla fall..

Jag vill ju att hon ska få ett "bra förhållande" till alkoholen,
dvs upptäcka dess fördelar, men slippa bli för full, kräkas, bli upprörd osv...
Det långsiktiga förhållandet med beroende osv tror jag inte att hon just nu kommer att få ett problem med, men hon kommer att ha sina "gnatiga och tjatiga" föräldrar vid sin sida...

Jag påminner henne hela tiden om att det är inte för att vara elaka som vi tjatar hela tiden,
vi är rädda om henne och vill att hon ska (om möjligt) få ett sunt förhållande till alkoholen..
Jag är ju ett levande exempel på hur man inte kan få det,
hon förstår men vill ändå upptäcka sitt själv, vilket jag också förstår...

Man står på så många "fötter" nu, hon är snart vuxen och uppför sig som en sådan..
Men hon är fortfarande vårat barn, och att våga släppa greppet är svårt...
Stor nog att kunna vandra i vuxenvärlden själv,men med mamma och pappa i ryggen som försöker hjälpa henne att ställa in riktningen här i livet...

Om ett år har vi ingenting att sätta emot längre, då kan vi bara "råda"...
Och då får man ju hoppas att man inte har brännt sina skepp och varit för hård..

..men vem f*n har sagt att föräldralivet är lätt, vilka prövningar man går igenom...
Jag fattar inte hur man pallar egentligen, jag beundrar de som klarar detta ensamma...

En dag utan en enda solstråle, är inget mörker...
men en vecka utan en ljusglimt är nattsvart...

Kramar Berra

Profile picture for user Pellepennan

Så...

Har mer än halva veckan passerat, och det känns redan bättre...

Igår fick dottern välja mat, eftersom hon fyllde år,
och hon valde en liten grekisk restaurang för hon ville ha souvlaki..
Helmysigt att bara klä upp sig, smita iväg på kvällen, sitta bland tända ljus...
Förrätt, huvudrätt och hela balletten, snacka om att man stinker vitlök nu!

Jag valde ett alkoholfritt rött vin, men just där har de ingen finess, kylskåpskallt!!!
Dessutom smakade det bara svartvinbärssaft, skitäckligt...
Men det var fint i sitt vackra vinglas ändå, tur att det stod ett vattenglas vid sidan om...
Det var hursomhelst mysigt, och mycket gott, och en guldkant annars till den grå vardagen...

Vi skrattade gott åt servitören, som verkade hade gått hårt åt vitlöken själv...
För han stank prutt hela kvällen, eller så hade han en hemsk andedräkt...
Varje gång han passerade oss så kom pruttlukten, verkade som om han hade sin prutthörna på
vägen till eller från vårat bord, kanske dammade av en rökare vid baren, men tänkte nog inte på att förklädet funkade som vindskydd och turbulensen måste ha varit kraftig bakom honom...

Det är ju inte läge att klaga, hallå servitören!!, kan ni sluta skita, det stinker faen härborta!!!
Eller så var maten skämd, och de ville dölja det, vad vet jag???
Typ, fasiken!, köttet är gammalt, men jag vet, vi matar Hasse servitören med massor av vitlök,
och så dammar han av en massa fisar och döljer den skämda köttlukten, ja!

Eller så är det deras "grej", det skapar en massa heta diskussioner vid matborden...
Där krigen mellan matborden hetsas av, vem f*n är det???
Uppgörelsen görs bland rökarna på trottoaren,...
j*vla skitgubbe!, håll käften slappa ringmuskel-Ingrid, fjärt-Berta! osv osv...

whupp, där slank fantasin in på ett villospår, som ni ser..skitsnack som vanligt..

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hahaha!!

Härlig humor!

Jag tycker personligen att alkoholfritt vin smakar riktigt illa, men att ha det lite så där snyggt i ett vingals var ju en bra idé för att få lite feeling. :-D

Tack för att du skriver Berra! Det är skönt att läsa om "de framgångsrika" som hittat en vardag utan alkohol.

Profile picture for user Pellepennan

FRÄDÄ!, tjoho!

min absoluta favvo-dag, alla gånger...

Just idag är hela min kropp fylld av en massa endorfiner...
Jag har en grej som jag har längtat efter i ett HELT år, och just ikväll så kommer det...
Jag ska åka in till den stora staden och kolla på "The Umbilical Brothers" med en polare...

Jo jag vet det går knappt att komma ihåg namnet, ännu mindre att uttala det...
Det betyder någonting med navelsträngs-bröderna, och det är två snubbar ifrån Australien...
De gör superhäftiga shower, ibland helt utan texter, med egenhändigt tillagda ljudeffekter gjorda bara med munnen...

Mitt tips, kopiera och klistra in texten med Umbilical Brothers och sök på Youtube...
Jag har lagt in några av deras shower tidigare i tråden, och de bara är så fantastiska...
Helt och hållet i Berras smak, så enkelt, så globalt, så nytänkande...
De ska jag få se "live" ikväll, hoppas de får en lika kanonbra kontakt med publiken som förra året.
De har blivit otroligt populära i Sverige så de har lagt till flera extraföreställningar...

Så ni kan tro att jag är tipptopp fylld med förväntan, till bristningsgränsen, jabbadabbadoo!
De är min stora glädjekälla här i livet, känner jag mig hängig så blir jag alltid glad när jag söker dem på tuben..

Det är ett riktigt skitväder därute, kallt regnigt blandat med snö..., aprilväder typ!
Men vem f*n bryr sig...?

Min källa till glädje kan inget solka ner idag, för idag är det MIN dag...
...och så länge jag inte blandar in Herr Alkohol i vänkretsen, så förblir den så...

Ta av livet, istället för att ta livet av sig...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej igen!

Visst är de läckra, såg dem på melodifestivalen...(Blå gubbarna).

Tycker deras minspel är helt fantastiska när han inte får sätta dit röret första gången...
Kollade av lite på tuben, hoppas att de har lite mer att bjuda på, än att bara banka på stuprör hela tiden, så jag absolut hålla ögonen på dem, både på tuben och när de dyker upp här hemma.

Man behöver stimulera underhållnings-knölarna emellanåt,
kittla sinnen som inte kan anses som förutsägbara, bli överaskad...
Det är då man får fram de här mest spontana, och neanderthaler-skratten...(groink!)
dvs de kommer direkt ifrån hjärtat och går inte att hejda, så otroligt förlösande..

Har upptäckt att jag "söker" mig till sådana upplevelser mer nu, än när jag drack...
Om det är någon sorts kompensation eller något har jag ingen aning om...
Men det gör så otroligt gott inom mig, rena rama mentala "utlösningen"...

Att bara "våga" överlämna sina sinnen åt andra, följa med och hänföras...
Om jag skrattar så jag gråter eller dreglar, spelar ingen roll...
För jag bryr mig inte om vad andra tycker om mig, just då..

Att få vara uppslukad av något annat än en fylla, och en "bakfylla" som kanske medför
återtankar i bilen på väg hem med relexmässiga spontangarv, det kan jag stå ut med...

Det är "goda" saker i livet, som man kan förunna sig, ofta!

Och ett sätt att för mig, ...LEVA!

Mors (igen) Berra

Profile picture for user Pellepennan

Jag söker alltid kickar, och att gå på konserter eller performance shower är ju ett sundare sätt att få dem på än att bli full!

När jag såg Blue Man Group så gjorde dom absolut mer än att banka på rör, men hela showen är väldigt galen, så det är svårt att säga vad dom gör egentligen. :-D Mycket musik, i alla fall. Och mycket show.

Tror i vilket fall inte att du kommer att bli besviken om du går dit. Trevlig helg!

Profile picture for user Pellepennan

Tjo Hopp!

...så är man mitt uppe i helgen, Lördagkväll, och fortfarande nykter...

Känns det bra?, frågar man sig...
Ja med tiden så gör det det, har ingen längtan eller någon känsla av att jag försakar något...
Tvärsom, det känns som jag bejakar något, typ verkligheten istället...
Det här är mitt riktiga helgliv, inte så mycket roligare än det ter sig...

Vad händer då?
Tja fyra timmar på baksidan med högtryckstvätten, för att få det fint, till sol & värme,
när den nu behagar sig komma...
Frugan har bakat och stått i till morgondagen då tjocka släkten kommer till dotterns kalas.
Just nu är det ett väldigt tjatter och fnittrande från undervåningen, hon (dottern alltså) har "myskväll" med 11 av sina bästa gamla vänner, vi är förpassade till sovrummet, jag mor och grabben...

Tidigare på kvällen lejde vi ut oss till grannarna för att hålla oss undan tonåringarna...
Men de är ju så fasligt kvällströtta, så efter en videorulle och nyheterna så fick vi gå hem.

Hon (grannfrugan) var lite sliten efter ha varit hos den andra grannen på "tjejkväll" igår...
De var typ 7-8 tjejer och tre dunkar rött 14 procentigt, ja det gick ju som det gick...
Efter att ha varit ute och luftat sig 2 ggr så var hon tvungen att gå hem och lägga sig.
Mannen fick ta träningen för lillgrabben, trots att hon hade lovat ta den...

När man dricker så finns det aldrig en morgondag, känner så lätt igen det...
Men det gör det, och aldrig en behaglig sådan, har jag lärt mig...
Klockan tre på eftermiddagen kunde hon visa sig ute igen, ha!

Frugan var med på samma tjejkväll och hennes vännina likaså, frugan höll sig fin, vänninan var det nog lite värre för, hon hittade inte sin cykel när hon skulle hem..
Och det var ju inte så konstigt, när man står utanför grannens garage och kollar...

Jaha, jag är fortsatt glad att jag inte har fördärvat denna kväll och helg med att dricka...
Jag ser hela tiden en massa fördelar med mitt val, hos andra...
På sätt och vis är jag faktiskt glad att de andra dricker, det hjälper mig att hålla min gard uppe...

Jag känner mig faktiskt lyckligt lottad, jag har min helg "kvar", igår idag och imorgon...
Jag ångrar ingenting, jag har alla fördelarna kvar, och framför allt, ...mitt (egna) liv!

Hur var showen då?
Precis som jag hade önskat det, lycka lycka lycka...
En vitamininjektion av ren lycka, känner mig starkare än någonsin...
Så härligt att få skratta, av ren och skär lycka..

Jag är som solen, strålar av mitt egna ljus, och jag har inga moln framför mig..

Kramar Berra

Profile picture for user Pellepennan

Kram till dig Berra! Jag älskar dina inlägg. I det här fanns det ju en del att fundera på... tjejkvällar och så. Det där med att det inte finns någon morgondag så länge man är dragen är bland det värsta! Jag har varit ute på krogen och tittat på klockan och tänkt (?) "Vad BRA, klockan är bara fyra. Då hinner jag ju sova MINST två timmar jag ska upp och jobba i morgon. Lungt, ju! Jag stannar ute ett tag till!"

Smart!

Profile picture for user Pellepennan

..så Söndag...

grillen har svalnat, middagen är uppäten, gästerna har gått, dammet har lagt sig...
Nu kommer nästan det bästa av helgen, när alla uppgifter är gjorda, allt är klart...
inga träningar, inga åtaganden, bara låta maten smälta i magen, och dåsa uppkrupen i soffan..

Det kanske är NU helgen börjar på sätt och vis, lugnet före stormen, arbetsveckan...
Alla i familjen är samlade, nu börjar vår myskväll, tillsammans...
Ja bortsett ifrån mig, som väljer att sitta här och knappa, typiskt va?

Men därute i vardagsrummet påbörjar redan slagsmålet om vem som får kontrollen över... kontrollen.
Tjejerna ska flukta på dravel (något drama med puss och annat slask)
Grabben ska envisas med någon sportkanal, vad som helst, pingpong i Guatemala om det så vill.
Själv vill jag se något som har hänt i verkligheten, helst utan reklam, eller någon riktigt biorulle med lite kvaletutta i...
Vi kommer aldrig överens, det brukar sluta med att vi hamnar framför egna TV-apparater i skilda rum, eller framför datorerna när väl allt snacks är slut...

jaja, vad är väl en bal på slottet..?

Veckan sys ihop nu, och en ny tar sin början i morgon bittida...
Veckan har innehållit allt ifrån högt till lågt och mycket varierad, ganska välmatad som vanligt...
Jag antar att det är som det ska vara, och jag klarade av den utan att falla för alkoholen...
1-0 till mig och mitt fortsatta välmående...

Jo jag har en fruktansvärd huvudvärk som pågått hela helgen, men jag vet hur den dämpas,
med en huvudvärkstablett och inte (som tidigare) med alkohol...

Jag menar, en hagelbössa i munnen tar ju i och för sig också bort huvudvärken, men om biverkningarna är större än nyttan, varför överhuvudtaget testa?
Okej, det var en drastiskt jämförelse, men den har samma funktion, blåser bort hjärnan!

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Igen!

Har som vanligt haft min Måndags-dipp, och varit lite hängig...
Jag börjar tro att det har med min sömn att göra, måste börja skärpa mig...

Men hursomhelst, jag fick en jättefin powerpoint av syrran
på mailen i Måndags då det var som tyngst.

Nu går det ju inte att smälla in den här, men jag lyckades "hacka" mig igenom den,
och plockade ur alla visdoms-ord på engelska...

Och väldigt många ordval kunde ha kommit från mig själv, eller i mina tankar...

Jag blev i alla fall väldigt glad över detta, och det hjälpte mig att rycka upp mig lite...

Nu blir det ju inte samma sak med musiken och alla orkide'er som ska ligga som bakgrund,
så ni får hålla tillgodo med texten enbart...

Don’t ever take away someone’s hope, it may be all they have to hold on to.

Don’t make decisions when you are angry.

Take care of your physical body

Don’t pay for a job until it is finished.

Be careful of those who have nothing to lose.

Learn to say “no”, but do so with kindness and caring.

Don’t expect life to be fair.

Don’t be worried about losing a battle, if this helps you win the war.

Don’t put things off. Do what is needed to be done in the moment.

Don’t be afraid of saying, “I don’t know” or “I am sorry”.

Contemplate the dawn hours at least once a year

Look into the eyes of people.

Loneliness is a state of mind. You don’t need other people to love yourself.

There is nothing good or bad in life, it is all about choices…So choose wisely

Treat everyone as you would like to be treated..

Live in the moment. Don’t rush ahead… There is much to taste of life in the “now”.

Don’t be so hard on yourself. You’ve come to this life to learn all about who you are. So enjoy the experience.

Always tell the truth.

Don’t believe all that you hear and don’t say all that you think.

Much of your growth as a person will come through hardships and challenges. Embrace those and know you will be better, stronger and wiser because of them.

Learn to listen, it is an art.

Life is all about energy. Try to feel it around you, through you and in you. Distinguish the positive from the negative.

Enjoy the beauty of this Earth all around you.

Choose your partner well, for there is derived a lot of happiness.

Don’t get out of control at any time, breathe deeply.

There are no coincidences and no accidents in life. Everything big and small is for a reason. Pay careful attention.

Meditate at least thirty minutes a day.

Enjoy times of rest.

Nurture and maintain your friendships

Live more in your heart and less in your head.

You have a right to be happy!

Ged rid of hatred and bitterness, they do you more harm.

There are those things in life that can never be recaptured: the spoken word, time passed and opportunities.

Do one thing at a time and do it well.

There are two dominant energies in life, love and fear. Love overcomes all. Stay out of fear. There is nothing to fear, it only brings chaos.

Love your body. It knows what you think. From your emotions spring health or illness. Send yourself positive thoughts all the time..

Be thoughtful and careful what comes out of your mouth since with those words you create your reality.

One day you will look back over all that you did in this life and you will die with laughter…

SURROUND YOURSELF WITH LIGHT EVERYDAY!

Vad gillar ni den?

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

nu så..nu så, snart HELG!!!

som sagt, Fredagen är min absoluta favoritdag...
Det är mycket lättare att jobba sista dagen innan helgen, man kan lättare t.om jobba övertid...
Man behöver ju inte oroa sig för att behöva kliva upp tidigt dagen efter...
Två hela dagar där man får (nästan) härbärgera sin egna tid...

Tidigare så var det Fredagsbiran som hägrade, snabba på allting, skynda skynda...
Man hann inte ens äta middagen, utan rycka upp kylskåpsdörren med (nästan) jackan på sig...
Biran var inköpt och lagd på kylning redan på senast Torsdagen, var den köpt innan dess var sannolikheten stor att man hade hunnit nalla av den redan på Onsdagen...
Och då kanske den inte räckte hela helgen, utan man var "tvungen" att kompletteringshandla igen på fredagen trots att man hade varit där bara två dagar innan...
Köpte man för mycket, tja var det lika stor sannolikhet att den var slut i alla fall när helgen var slut.

"Säkerhets-förrådet" ökade med tiden, allt ifrån 4 st burkar till 15 på några år...
Kände man att det inte räckte redan innan så gick man hårdare på vindunken vid middagen på Lördagen, och med vin som var mycket starkare, så hände det mer oförutsedda händelser...
Det gick ju inte att klunka i sig som biran...

Hände det en massa kul grejor då?
Nej, knappast, inte blev livet roligare för det...
Jag blev lugn, ja till och med så lugn att jag oftast fyllsomnade istället...
Eller skrev en massa dumma grejor på datorn, som jag ångrade bittert dagen efter...
Men ett mail går ju precis som ett sagt ord, inte att ta tillbaka...
Ibland är det osagda ordet mera guld värt, än det sagda...

Ekonomiskt sett så betalade jag 2-300 spänn varje helg för att garantera mig ett fyllånger!
Det verkar ju inte klokt så här i efterhand, vad sjutton tänker man på egentligen???

Allt det här ovan slipper jag nu, ja bortsett ifrån det första stycket, min egna tid...

Ikväll ska jag ut med Herrföreningen igen, det blir ett sjuh*lvetes krökande...
Men inte för Berra, jag är med och har roligt utan alkoholen, jag dömer inte...

Jag bara plockar ut go'bitarna ur livet, har så roligt som jag bara kan...
Ångesten ger jag gärna bort till de som väljer att fortsätta dricka...

...det är inte mitt problem längre...

Jag väljer att fortsätta mitt liv, under mina nya egna premisser...

Jag styr, jag väljer, mitt liv!

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Måndag...suck!

ja ni som känner mig vet att jag inte direkt älskar arbetsveckans första dag...
Ännu mindre just nu, eftersom jag har en "down"-period, känner mig hängig...
Jo har tjackat en "leksak", men blev inte ens glad över den, och då är det illa...tro mig.
Tappade humöret helt i söndags, och det brukar jag ju inte göra, inte på helgen!

Har nog inte fått tiden för mig själv tillräckligt, till återhämtning...
Kan somna i stort sett överallt, i bilen på parkeringen, två gånger igår...

Så jo livet går just nu i "moll", ingenting är roligt längre, inget att ha förväntingar på...
Bara en massa måsten hela tiden, sätter kraven för högt på mig själv, och blir aldrig nöjd.
Arbetskompisarna är bara jobbiga, irriterande, förutsägbara och tjatiga..
Familjen är goa, men ger mig ingen behövlig vila
Allt går bara runtrunt i ett ständigt ekorrhjul....

Orkar inte med livet just nu, trött på sk*ten...
Har dessutom en ständig huvudvärk som inte går tillbaka med tabletter,
kanske för att jag gnisslar mina tänder hela tiden, även dagtid..

Ja det där lät väl hoppfullt, minsann...?

Fredagen då, hur gick det med "gubbarna?
Tja var ju knappast på humör, men försökte höja stämningen, gensvaret var dock ljummet...
Lite utanför kände jag mig nog, ingen vill "släppa loss" med mig...
Kanske för att jag var det "svarta fåret" som kunde ha koll på läget.., vad vet jag?
Det blev "trevligt" men inte mycket mer, och kan så här i efterhand lika gärna legat hemma och matat sofflopporna stället..

Såg så mycket grejor som händer med andra när de dricker...
En snubbe som inte hade varit med på ganska så länge, drack sig till mental styrka...
Var väldigt välklädd med långrock osv, lite störigt konstlat röstläge...
Efter ett tag satt han och nickade för sig själv, hade blivit alldeles för tankad...
Lite gott och kaxigt självförtroende hade förändrat sig till "utanförskap", och nu satte han där
och tyckte synd om sig själv, men med den attityden så förstår jag att de andra valde bort honom, han hade ju bara sig själv att skylla, egentligen...

Jag såg ju själva innebörden, han var egentligen skraj och ville vara större än han var i verkligheten, men alkoholen hade satt honom på plats, och inte tvärsom som han trodde..
Jag går inte in och förhandlar i ett sådant läge, jag är en betraktare, en nykter "fluktare"

Ser saker som hjälper mig i mitt fortsatta val, att fortsätta hålla mig nykter...

"...den som öppnar ögonen, den ser.."

Livet är inte alltid så j*vla roligt som många tror, men när ska jag lära mig att hantera det?

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Visst är det synd att om någon inte dricker i ett gäng så ska stämningen för de andra bero på det. Vi borde bli mer toleranta mot varandra. Vi måste acceptera att vi alla är olika men sedan borde vi kanske lite till mans fundera på hur vi egentligen dricker och vad är socialt drickande.

Profile picture for user Pellepennan

sååå....tisdag!

liten suck, eller?
Mår fortfarande piss, hela jag, eller kanske en någon förbättring...

Vet att jag gör fel, vet hur jag förlägger tankarna så att jag ska tänka rätt...
Men det känns falskt på något sätt, jag försöker peppa mig positivt när inte själva grunden finns...
Som att måla upp någon sorts fasad, på typ vatten, och där fastnar ingenting..

Försöker se anledningar, men när hela kroppen skriker "sorg" utan vetskap...ja vad f*n gör man?
Försöker se tiden an, kanske det blir bättre i morgon, vem vet?

Idag försökte jag "peppa upp mig" till lunchen när jag och grabbarna skulle ut..
Pratade desto mera, och "hängde" med i diskussionerna, mycket mer än igår...

Men så är mina närmaste kollegor ena riktiga surmuppar, ser bara fel på allt och alla..
Typ .."Kolla hur han kör bilen i vänsterfältet, jävla mupp"...osv..
Inte konstigt att man tycker livet smakar skit emellanåt, det smittar faktiskt...

Vi var och handlade en grej till jobbet, när vi kom till kassan så skulle den ena kollegan pröjsa med kortet, och jag kunde inte låta bli och skojsa lite med kassörskan...
Då blir han helknäpp på att jag hade stört honom när han skulle slå koden, och blir helt enkelt skitsur...

Usch vilka surgubbar man umgås med, här försöker man bjuda till lite trots att man är skithängig,
och så får de andra spelet, värsta tuppjucket!

Nä, så nu är jag fortsatt grinig och hängig...
Jag gav tisdagen en försök, tack kära kollegor för att ni tog chansen ifrån mig...
Kanske gör ett försök imorgon igen, men då utan er arbets"kompisar"...

Kanske ska ta med mig en snuskburk (matlåda) imorgon...

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Snuskburk???? Vad lagar du för mat egentligen? Skämt åsido, har aldrig hört uttrycket förr. Berra, vilken kämpe du är. Du ger så mycket kraft till många av oss här på forumet. Du ska få den vackraste blomman jag vet av mig, En maskros. Såg den första i dag för detta år. Maskrosbarn, varöfr heter det så? Varför är maskrosor klassade som ogräs (som ska rotas ut)?

Maskrosor spränger genom asfalt, de tar sig fram överallt, kan inte utrotas med något enda bekämpningsmedel, gör sig synliga överallt, lyser som en stor härlig sol. Precis som maskrosbarn. Precis som du och alla kämpar här. Ni lyser, hur mycket ni än får kämpa, ni spränger upp ur asfalten och lyser som en sol och sprider glädje.

Kram Märta

Profile picture for user Pellepennan

Hej på dig Berra!
Läser att du är i en lågperiod just nu. Läser också att du är medveten om det och vad det beror på. Du har fått för lite egentid. Dessutom läser jag att du bemöter detta låga med att konstatera att det är så just nu. Du accepterar det och "finner" dig i det.
Då vet du också att det inte varar för evigt.
Kommer att tänka på Alfons Åbergs farmor som säger att det är BRA, det är BRA att ni har tråkigt (Alfons och pappa), har man inte tråkigt vet man inte när det roliga kommer sen.. Har man roligt jämt då vet man ju inte att det är roligt...
Ja, något sådant stod det i sagan. Och det är ju bara så sant. Vi måste få unna oss att ha tråkigt och vara låga också, likaväl som vi sedan får unna oss glädjen av att må bra och njuta av varje liten skiftning i tillvaron. Det är livet som drabbar oss alla, på gott och ont.
I en annan kommentar skrev jag att du Berra, är min polstjärna på detta forumhimmel. Det är du. Även om du mår skit just nu. Det är ok. Må dåligt nu - men kom snart tillbaka till glädjen och humorn igen!
Hälsningar
//Maija

Profile picture for user Pellepennan

Usch, vilka energitjuvar dina arbetskolleger verkar vara!

Det är för trist med negativa människor, och just sådana är anledningen till att jag slutade mitt förra jobb. Jag hade drömjobbet, men mardrömskollegorna - så jag valde att gå. Jag kunde inte göra annat till slut.

Hoppas du har några som är trevliga på ditt jobb i alla fall!

Profile picture for user Pellepennan

Om fem minuter är det onsdag Berra. Då är allt mycket bättre tror jag.
För min del känns det stabilt med mitt uppbrott från förstörelsens väg, alkoholdimman har lättat och jag ser verkligen fram emot ett riktigt liv. (Som ju innefattar skitstunder också förstås).
I morgon blir min fjärde helnyktra dag och jag längtar så mkt att jag snart ska gå och lägga mig:-)
/Fenix

Profile picture for user Pellepennan

Hej, och TACK alla vänner..!

Känner mig redan mycket gladare, tack för att ni muntrar upp,
och att ni "ser" mig, har väl ett stort behov av ryggdunkar just nu...

Jo det känns redan bättre, tack vare er, och visserligen ytterligare en leksak
som gör mig på ett gladare humör..

En handburen vattentät GPS till landet och båten för nya strandhugg, hoppas jag på.
Ja, jag vet, är inte riktigt klok, men har aldrig påstått motsatsen heller...

Jag "köper" mig lite glädje just nu, och det funkar för tillfället, så vad f*n..
Provade den i bilen på väg till jobbet i morse, men den funkade inte genom fönstret..
Så jag satt med öppet fönster i 4 plusgrader på motorvägen och höll den ut genom fönstret i 30 minuter!!!, galen javisst...
Iskall vänsterhand, men jag fick en liten färdlinje på skärmen, och skitglad blev ju jag...

Ja ni ser vad det behövs för att gör en 47-åring lite happy...
Enda skillnaden är priset på leksaker som har blivit dyrare med åren sedan barnsben...
Jag skiter i hur jag ser ut och jag beter mig, det där med att skämmas har jag i stort sett slutat med, jag är den jag är, this is it, typ!

Frugan fick inte ett bättre kap, undrar om hon ångrar sig nu,
när hon fick se vad som fanns i ryggsäcken...?
Halvfet, medelålders, hårfadd, fd helgalkis, urbrännt nervknippe som bränner alla sina fickpengar på elektronik..jojo!

Men jag är snäll med barnen i alla fall...och tankar ju bilen, pinkar med ringen uppe,
skurar bort bromspåret i porslinskålen, äter rent på tallriken och sköter hygienen...
Så lite av den manliga dressyrkursen sitter fortfarande i...

Jo som ni säger (Fenix), det är ju faktiskt Onsdag idag (LILLÖRDAG!!, nänä..)...
Halva "fängelsetiden" har gått, och halva tiden kvar till helgmuck...

Kanske ska fördriva dagen med att sparka mina kollegor i häcken och visa dem fingret,
så blir det lite rotation på jobbet också...

Eller vad säger ni?

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Du... din fruga ska vara innerligt glad att hon har dig, och du henne! Din självinsikt och din vilja till förbättring är underbar, och jag är glad för er båda! Och för att du skriver! Längtar efter varje nytt inlägg av Berra, brukar läsa allt i kronologsik ordning, men dina inlägg tar jag alltid först!
Ha en bra onsdag och räck ut tungan åt dina kollegor när de inte ser!

Profile picture for user Pellepennan

Torsdagen, med lite tipp-ex i kalendern...

Finns den, eller är den redan raderad, dagen "noll"...

Noll i livskraft, noll i deltagande, noll i allting...
Kan sitta i långa perioder och bara stirra blint ner i golvet, tänker på absolut ingenting...
Var är jag, vart står jag, hur tänker jag???
Absolut ingenting, det riktigt ekar på "kontoret"...

Tar på mig koftan, går ut på baksidan av jobbet, sätter mig i skräddarställning på ett brunnslock, låter solen värma mitt ansikte, tänder en cigg, och tänker...................!, ingenting

Ser de små svarta myrorna irra runt kring grässtråna, ser hur maskrosen riktar sin ros mot solen.
Sädesärlan kvittrar på hustaket, innan den landar mitt framför mig, vippar på stjärten och trippar runt efter några insekter, hallå existerar jag ens?, eller sitter jag så stilla att inte ens fåglarna ser mig, vad är det här...

Har hjärncellerna lekt självmordsaraber och sprängt bort sig själva idag, för det verkar inte finnas någon som helst kommunikation alls mellan öronen, semestertider för de små grå...?

Kikar upp mot solen, kisar lite mot molnen, drar ett bloss, och visst det kommer ut rök i alla fall, och någon måste ju blåsa ut den, alltså finns jag...

Min existens verifieras av en cigg, tjoho!
Som jag helst av allt vill bli av med, sluta banka skiten ur kroppen och öppna dörrarna för liemannen...

Ingen eld utan rök, ...vad brinner min herre för idag då?
Vet inte, finns ingen hemma som kan berätta något,
någon kan plinga på ytterdörren, men får knappast något svar...
Lyset är tänt, men ingen är hemma...

Undrar vart min kropp ska gå idag då..?, oj en tanke! (?)
Inte glömma kidsen idag, frugan kommer hem sent, men har ändå kirrat med käket...
det enda du behöver ha koll på idag, är att hämta och lämna ungarna till träningarna...
Sedan har du inga andra måsten, jo förresten, måste ordna med deklarationen...

Tänk om jag behövde innehållsdeklarera Berra idag, 100 % luft, Ha!

Eller..så är det en dag jag lämnar för .......eftertanke, en återhämtning...
En dag för mig själv, när man vill vara sig själv för en stund...
Vänta känner igen det dära, det är någon ölreklam va, typ Norrland...
Shit!, då tänkte jag på alkoholen idag igen...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Berra - jag känner med dig! Och det är många som verkar deppiga nu, tycker jag. Med eller utan alkoholdjävulen som följeslagare.

Just känslan av att vara tom/ingenting är det många som uttrycker just nu, inte minst jag själv. Jag tittar i min fullklottrade almanacka och bara betar av dagar... en efter en. För att dom ska gå. Innehållet känns som en börda, fast det som står där borde vara kul. Skulle vilja "bara vara" ett tag, men så ser inte det moderna livet ut.

Håll ut - det kommer bra dagar igen, det gör det alltid!

Profile picture for user Pellepennan

ååå så var det Freda' igen...

Min bästa dag, jomenvisst..

Har tillbringat liten tid med att läsa allas farhågor inför valborg,
denna helg förknippad med "festandet"...

Visst är det mysigt att äta en god middag, och sedan lufsa iväg till närmaste valborgmässoeld.
Det knastrar och ryker, flammorna hettar i ansiktet på en, folk runtomkring brukar vara glada och uppsluppna i sinnet, ungarna petar med pinnar i glöden skyler ansiktet ifrån värmen...
Det är mysigt, och det händer bara en gång om året...

Men varför förknippa ihop det med ett krökande, blir det "roligare då"???
Kanske att det är rätt OK med ett glas eller två till middagen,
det är ju en bordsdryck, ett tillbehör till maten, ingen släpar ju med sig en påse med potatis och smygäter efter middagen!!!

Visst man kan bli mera uppsluppen och det kanske "händer" mera saker...
Men alkoholen "förvärrar" ju tillståndet, är man glad kanske man blir gladare...
Men är man redan irriterad så blir man ju ännu mera ....
Så alkoholen för min del, förvärrar tillståndet...

Och som det oftast är, det är ju inte mängden alkohol man vill uppnå, utan berusningen...
Och berusningen är som att spela rysk roulette, det sitter ett skarpt skott i en av försöken...
Chansen att misslyckas är nog större än en av sex...

För att inte tala om "efterbördan", det som kommer efter när alkoholen kryper ur kroppen...
Den kommer varje gång, där behöver man inte spela rysk roulette, för där sitter det skarpa skott i varje hylsa...

Min valborg innehåller precis allt det som jag skrev om i början...
Middag med goda vänner, fina vinglas men med cola, vad de andra dricker skiter jag i..
En vandring mot närmaste rökpelare, träffa andra vänner, språkas lite..
Se på barnen som blir som alldeles exalterade när flammorna blänker i deras ögon..
Travar hemåt och sätter på kaffehurran, umgås framför TV'n och kanske ser någon film...
Blandar drinkar till de som vill ha, och väljer mina egna alkoholbefriade alternativ till mig...

Jag tror inte livet behöver vara som komplext som många går in för...
Sätt förväntningarna lågt istället, och bli positivt förvånad...

Kanske denna valborg har möjlighet att bli den bästa, och mest minnesvärda..
Gör dina egna val utifrån de erfarenheter du har med alkholen, och se till helheten...
Inte bara att du "lyckades" förra gången, det betyder inte att du lyckas igen...

Vem vet det kanske satt fem kulor av sex, och du lyckades pricka hålrummet förra gången..

Själv så spelar jag inte roulette längre, jag behöver inte gambla med livet som insats...

Jag har mitt liv, och jag försöker straita till det så mycket som möjligt..
Alkoholen gör det bara krokigare, för mig...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Jag håller med dig det är synd att det blivit så att alla "aftnar" och storhelger förknippas med god mat och alkohol. God mat är väl ok och som du säger något glas vin om man klarar det men middagen blir inte godare, sällskapet inte trevligare och kvällen inte roligare för att man dricker alkohol i stora mängder det är ju sanningen.

Profile picture for user Pellepennan

Berra, lider med dig....
dessa chefer... men det kommer att lösa sig, på ett eller annat sätt, det gör ju alltid det... faktiskt, när jag tänker tillbaka på mitt liv, så finns det inte en enda sak eller situation som inte löst sig...

men vilken makt de har... jag har inte varit i form heller det sista, inte så konstigt, men när jag väl tog mig i kragen och gjorde nåt åt det, gick ifrån honom, började med sjukgymnastik och köpte lite nya kläder till och med, så var det dags för utvecklingssamtal. japp. där satt jag och tyckte att jag är rätt bra, det här går åt rätt håll, så...

"Du måste tona ner dig, du får inte vara så glad och nynna, vissla eller uttrycka din glädje så, det finns 5-6 kollegor som har klagat till mig, du stör dem i deras arbete... och förresten, du får inte vara så låg heller, du är ju knappt kontaktbar ibland, kanske inte så konstigt med tanke på situationen, men du måste ta bort toppar och dalar..." HUR kul är det att höra? har i mitt stilla sinne börjat kalla honom Zoloft... Zoloft, lyckopiller som tar bort känslor, toppar och dalar planas ut... och zoo-loft, han har noll koll och tomtar på loftet...

Kanske inte alls vad du vill höra. Men då säger jag istället: Du är stark! Du är en otrolig inspirationskälla och du hjälper så ofantligt många varje dag med dina inlägg och din insikt! Har du fixat den svåraste kampen av dem alla, den mot alkoholen, så fixar du en rutten chef!
du finns i våra tankar!!!

Profile picture for user Pellepennan

Söndag...

En riktig "plushelg" för min del, plus i energi...

Har nog lyckats fulladda batterierna, och känner mig rätt nöjd med livet...
Vi öppnade landet för i år, sjösatte roddbåten, sparkade igång gamla snurran som nu börjar få ålderskrämpor, lite tjurig efter två-tre års miss i underhållet...

Pluppade ut till ön och och allting stod kvar, inte ett enda "ras", skönt..!
Det var så där fuktigt och kallt i husen, vi tände levande ljus, kokade lite korv och kaffe..
Och satte bara och mös vid köksbordet, för vädret ute det sög, grått, kallt och blåsigt..
Vi kunde inte annat än bara ta det lugnt...

Grillen gick hårt till kvällen, det blev en perfekt grillyta...
Kepsläsk (trocadero, det ser ju ut som en keps på etiketten..) hamnade i vinglaset...
Vi åt och mös, för vi var helt utsvultna, nästan rent i kastrullerna...

Renbäddat i sängarna, och där var det kallt med väldigt skönt, vi sov med öppet fönster,
så vi kurade ner oss ännu mer under täcket..

Dagen Söndag började med strålande sol, och arbetslägret satte i full gång...
Tömma skit-tunnan (gluäck!), och kamma trädgården med krattorna...
Blåsorna tornade upp efter krattorna i händerna som vanligt, bicepsen klagar oförtrutet...
Högerhanden skakar efter en hel dags räfsande efter de torra löven...
Men det är fint nu, och vi grillade lite smarriga tjocka korvar, och flera koppar starkt kaffe..
Lade oss raklånga på trädäcket och lät solen steka oss röda i ansiktena, i ett par timmar..

Snacket sorlade lite lättsamt mellan oss, medans ungarna sköt med luftgevären så rikoshetterna studsade mellan kaffekopparna...
Vi bara mös och lät oss ta in av det vackra vädret, plockade nån fästing här och där..
Pratade om att vi skulle sjukskriva oss och bara va' på landet, men vi är för "ärliga" tråkigt nog...

Vi kikade på varandra i motsljuset och sa högt flera gånger..."..det här ÄR livet.."
Vi svenskar är ett solälskande folk, det måste vara som ett stort svart hål över skandinavien, allt verkligen absorberas här...

Tänk en Söndag, upp klockan 8, FRIVILLIGT!!, bara för att fånga dagen (carpe diem),
OCH att inte ha en minsta antydan till varken bakfylla eller ångest...
Det är en smärre lycka, tro mig...

Nu är det kväller, och precis som jag skrev förra Söndagen, kanske är det här helgen börjar...
När alla "måsten" är borta, och man kan lugnt sätta sig i soffan med gott samvete..
Pilla på blåsorna med darrande händer, och ett rödblossande ansikte...

Den här helgen gick mig inte förbi, det blev en riktig plus-helg...
Ikväll kommer jag kunna somna med ett smil på läpparna, och kanske blir måndagen lättare...
vem vet?

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Åh det låter underbart Berra! Är glad att du fick ladda batterierna, låt nu inte buttra/bittra kollegor ta det ifrån dig då arbetsveckan börjar imorgon. Behåll ditt inre gyllne ljus och låt det stråla runt dig och inte släppa igenom andras dåliga energier.
Kram

Profile picture for user Pellepennan

Fasiken också...

Hade en hel "novell" på gång...

Klantade mig och hade inte säkerhetskopierat med Ctrl-A, Ctrl-C...

...så..borta!

Jaja, vad var det för dag idag då?, kan man ju undra, inte är det väl en Måndag...?

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Nämen vad f*n, inte en gång till...!

OK en halv novell försvann...

Gör nya försök... (feta fingrar kanske..)

Tack Aramis, men jag vågar inte poppa den på jobbet...
Kollegorna skulle snabbt flockas runt min rygg när det låter ifrån datorn,
för då är det alltid något kul på gång..

Igår var jag "tjurig", och vet inte varför, måste ha varit missnöjd med något...
Så jag gick och lade mig tidigt, typ första gången somnade jag vid Rapport, sedan var jag tvungen att hämta grabben ifrån träningen, så nästa "riktiga" sovpass startade vid kvart över nio...
Men vad hjälpte det, vaknade halvnio i morse i alla fall, suck!
Men ska försöka fortsätta vara en dutti ponke, och fortsätta gå och lägga mig i tid...

Så får vi se hur länge det varar...
Men en del av "urbränningen" består nog i att jag går och lägger mig alldeles försent...
Men en del av mitt levalivetlivet börjar ju oftast sent på kvällen, och sedan finns det inget hejd på den..., lite granna som drickandet, tyvärr...

Apropå det, så gick vi aldrig ut på Valborg...
Det var ett surväder utan dess like så vi satt hemma i soffan med barnen i knäna...
Vi snodde grabbens PS3 (playstation3) och såg filmen Avatar i HD...
Vi hade det "för mysigt" för att gå ut och blöta ner oss, och mannen i sällskapet gick på kryckor så han var inte så där j*vla sugen på att knata runt en massa...
När jag körde hem dem på nattakröken så var det totalt dött ute, inget party alls...

Våra grannar däremot hade ju partat på mycket hårdare...
De hade "skojsat" till det med att låna en stor till salu-skylt lite längre ner på gatan, och ställt den utanför vårat hus...
Kul visst, men alla andra grannar kom genast och frågade om vart den låg på nätet osv, hur mycket vi skulle begära, och VARFÖR vi skulle sälja osv...
Deras lilla skoj ställde till det ganska rejält för oss, och vi var tvugna att berätta att det inte var vi som hade haft det lite lajbans, utan våra grannar, andra grannar...

Frugan blev helpissed på våra andra grannar och det blev lite SMS-trafik dem emellan...
Där ser man vad alkoholen kunde ställa till det med, hur det berör andra som har valt att inte dricka till exempel...
Ett litet oskyldigt skämt som råkade bli lite för mycket, och strödde salt i gemenskapen mellan "kärringarna" på gatan...

Jag ser fortfarande bara problemen med att dricka alkoholen, tack och lov!
och det hjälper mig att hålla den på avstånd, längre än en armlängds avstånd..

Jag har mitt liv, och jag ska fortsätta leva det så bra som möjligt, utan ångest...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Nu...

har jag fått min första formella varning på jobbet...

Chefen tycker inte att jag gör det jag borde...
Jo han är minsann en känslomänniska, har verkligen de rätta känslorna,
hur man totalt dissar en som redan är körd, tacka-tackar...
Jämför mig med de som är friska, jojo

Ryckte undan det lilla bräckliga fundament jag hade...

Nu finns ingen framtidstro kvar hos mig, allt är kört...

Berättade hemma för barnen, och tonåringen bara grät och var otröstlig...

Vad duktig jag är som lyckas rycka med mig hela familjen i ättestupan!

Just nu finns det ingen mening med något...

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Herregud.Berra!!!!
Du är åxå en känslomänniska.
Formell varning?Då bör man ha gjort ngt som är till fara för andra,
Jag var stressad på ett äldreboende jag jobbade på,slängde ALLA nycklarna till ALLA hyresgästerna(som vi har på en stor knippa i handen när vi jobbar)istället för soppåsen i soporna.
Inte nog med det.Ett par månade senare gjorde JAG OM SAMMA SAK!!!!!!!Vilken skam,ojojoj att berätta det!!!!Men inte fick jag ngn varning,de sa att sådant kan hända alla.....nåväl...konsekvenserna blev att jag i alla fall på eget initiativ sökte meJ till personligassistentjobbet o fick jobb där o slutade på servicehuset!
Insikt är bra att ha!!!
Vilken är din insikt Berra?
Vad ska du göra?
Meningen är DU och DITT LIV!!!!Det enda liv du har.Hitt på nåt.
KraM/vANA

Profile picture for user Pellepennan

Det gör det visst Berra! Det finns så mycket mening med ditt liv. Barnen, din käresta, dina vänner, och framför allt - din nykterhet. Ditt ärliga, klara sätt att se på tillvaron utan skygglappar, och utan bedövningsmedel. DET är det viktiga, din grund, allt det andra är secundärt. Se ditt liv framför dig, då du sitter i din gungstol. Vad kommer du att se tillbaka på som betydelsefullt? Vad kommer att ha varit avgörande, och vad var bara paranteser?
Tänk också på att skilja på kritik för arbetsinsats, och kritik mot dig som person

Profile picture for user Pellepennan

Oj Berra! Vad jobbar du med, egentligen? Du verkar ju verkligen inte trivas varken med chefen eller arbetskamrater! Kan du inte bryta upp därifrån och göra något du tycker är kul? Du har talang för att skriva! Någon möjlighet att jobba med det?
Massor av stöttning härifrån" Hoppas du hittar något som passar dig och som du får energi av!

Profile picture for user Pellepennan

Berra!

Vad innebär en formell varning? Vad kan hända rent konkret? Vad kan du göra åt det?

Försök analysera utan att blanda in massa känslor, helt enkelt fakta. Prata med din fru, prata med din psykolog. Beställ akuttid om det behövs. Prata med facket?

Ta god tid på dig, tänk efter pro och con, skriv gärna lista. Låt det landa. Tänk efter vad du verkligen vill.

Utgår ifrån att du bara kan ändra på dig själv, aldrig på andra.

Utgå ifrån att du och familjen ska må bra.

Kränkande chefer är livsfarliga, det tär. Att vara duktig på sitt jobb är högt klassat i vårt samhälle och mkt självkänsla står på spel.

Hela din tråd genomsyrar att ditt jobb stör dig... du mår ofta bra på helgerna, sämre i veckorna. Du skrev en gång att du absolut inte kunde tänka dig att byta jobb, detta var välbetalt och du ville inte försaka fina bilar, massa prylar etc... Känns det så fortfarande?

Du är som jag Berra.. känslomänniska och har lika lätt till dalar som till toppar. Men utan alkoholen så är dalarna inte lika djupa, inte lika förstörande, de är rent av nyttiga och kreativa ibland, även om de är skiiiiiiiiiitjobbiga.

Jag håller på dig, det vet du! Vi har ridit ut den värsta stormen här och är med på banan igen.

Tusen kramar!
pia

Profile picture for user Pellepennan

TACK, alla!

Ni är för go'a allihopa...
Ibland känns det mera trösterikt att få respons ifrån er, jämfört med frugan...
Där vet man ju att hon "ska" hejja på sin gubbe, hon försöker få mig på humör och jag ler ansträngt tillbaka till henne...

Jag har verkligen "sorg" i kroppen, har tappat livsgnistan totalt, inget spelar roll längre...

Det är märkligt hur man identifierar sig med sitt yrkesutövande, detta är ju det jag kan,
och ska vara "bäst" på, det som försörjer mig och min familj och ställer mat på bordet...

Min arbetsplats är i sin spetskompetens och helt i front-end, vi är unika och vi är en av kanske fyra kvar aktörer i hela världen, vi drivs av riskkapitalister sedan många år...
Det är först nu vi börjar gå på plus/minus-noll, och investerarna är otåliga och förväntar sig
utdelning av sina satsade pengar, vi har "kraschat" ett antal gånger...

Vi har många strängar på vår lyra, men en efter en har de spännts för hårt och gått av,
och nu har vi bara en sträng kvar, och på den skapar man inte en hel symfoni...
All anspänning genomsyrar hela firman, och vi vet att våra tjänster är konkurrensutsatta hela tiden, och att det är "marknaden som styr"...

Låt mig säga så här, om jag vore en mekaniker som var specialiserad på skördetröskor, så
skulle inte marknaden vara så himla stor...
Jag skulle kunna skruva på bilar, men där finns det många konkurrerar om jobben, och där skulle jag inte vara så himla "unik"..
Så jag är bakbunden till händer och fötter, tyvärr...

Och precis som ni skriver, jag "tankar" mig själv på helgerna, och lever "mitt liv"...
Men på vardagarna dränerar mitt arbete mig på allt livsuppehållande blod...
Jag blir utarmad i själen, förnedrad och överkörd, släpad i smutsen....

Och det värsta av allt, jag har inte röst nog att säga ifrån, jag självömkar och tycker att jag egentligen är "värd" allt detta, jag är ett lätt offer att trakassera...
Ett mobboffer som spelas ut på det "fina" sättet, med ordval, skvaller och minspel...

Min "närmaste" kollega har utnyttjat mitt underläge och skapat sig fördelar...
Vi som skulle "ta hand om varandra" och stötta varandra i lönediskussioner, lika lön för lika arbete...pyttsan för den vänskapen, så länge det gagnar honom gick det bra...

Jag litar inte på någon längre, "någon" håller ögonen på mig och skvallrar om minsta lilla fis direkt till chefen, det känns som om de vill ha bort mig..

Jag hoppas på att jag ska självläka,
men fortfarande efter 18 månader så åker min självkänsla fortfarande jojo...

Jag är egentligen en stark personlighet, men med starka känslor...

Jag vet att jag kan, men har ingen ork längre, kroppen är totalt slut,
energin är borta, livslusten likaså...

Mangla mig, sparka mig, spotta på mig, jag bryr mig inte längre, ha det kul så länge det varar..!

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hur länge har du varit på ditt jobb? Förstår att det är en speciell situation att vara väldigt unik, (jag är själv rätt så specialiserad i mitt jobb/firma). Jag har förstått det som att du tjänar bra, har en bra position och att du är stolt och nöjd med dina arbetsuppgifter, men att kollegorna och chefen får dig att må dåligt och tappa livsgnistan?

Det är bara du som kan avgöra ifall det är värt det!

Det finns en trend i företag och brancher idag att man utnyttjar sina medarbetare till max, man knäcker dom - helt enkelt. Den som inte pallar trycket i evighet (det gör ingen) är "svag", och alla är utbytbara. Vi lägger ansvaret för orimliga arbetsförhållanden på individen och kallar det "frihet". Frihet att jobba dygnet runt med ständig uppkoppling på nätet och mobiltelefoner med på semester.... Men friheten har ett pris, och det är skyddsbarriärerna som arbete satte upp för oss förr.

Nu svävade jag ut, förlåt! Jag bara ser att du är ännu en människa som sitter fast i lerkolossen.

Vill du det? Vilka alternativ skulle du ha? Hur skulle ditt liv se ut om du fick bestämma helt själv?

Känner verkligen med dig Berra! Det är oerhört tungt att inte trivas på jobbet. Det gjorde inte jag... Hade drömjobbet, men inga kul kollegor och jag dränerades på energi varje dag jag var där pga negativa och tråkiga människor. Det enda jag kunde göra var att försvinna därifrån, så det gjorde jag till slut. Månadsinkomsten nu är mindre än hälften vad jag hade då, men det går runt. :-)

Profile picture for user Pellepennan

Berra, Nu tar du av dig offerkoftan med självömkar brodyren och lyssnar på mig!

Du har klarat av att sluta dricka och med alla jävla vedermödor som följer det paketet - DET klarar man inte om man inte har styrka, självförtroende, självkänsla och framtidstro.

Ser du dig i speglen nu och tänker tillbaka hur du såg ut för 2 år sedan skall du nog se att idag är du rakryggad och kan se dig själv i ögonen!

Du har slutat behandla dig illa - dags att sätta ner foten och ta tag i situationen - annars kommer nästa grejj och nästa grejj.
Eftersom ni jobbar inom ett område med spetskompetens så gissar jag att du innehar värdefull kompetens och är betydelsefull för firman - redan där har du några trumf på hand.
Det är inte roligt och man "syter" inför att ta tag i en sådan här situation men tänk då hur lätt det måste vara jämnfört med att ta tag i ditt alkoholproblem!

Lycka till

Skickar 26 silos med råg du skall fylla upp din rygg med!

/Westie

Profile picture for user Pellepennan

Hej alla ni
Jag försökte skriva igår men tydligen misslyckades det, eftersom jag inte hittar min text. Jag försöker igen, har läst era inlägg ett tag, underbart att se att man inte är själv. Tyvärr har jag inte kommit så långt som flera av er (Berra tex). Jag måste sluta NU, mår väldigt dåligt och vet alltför väl vad det beror på, det "röda giftet". Hjälp mig att avgifta mig! Jag är en kvinna som fyller 50 i höst känner att jag behöver er.
Stor kram till er alla
Amerika

Profile picture for user Pellepennan

välkommen amerika.Jag gick in här den 20 juli förra året o har snart varit här ett år,o nykter ett år.jag hade bestämt mej.men även om man är osäker inför sitt beslut så har du kommit alldeles rätt tror jag.Läs o skriv,mycket o ofta jag har fått o får jättebra support här.

Profile picture for user Pellepennan

amerika,
jag har hållit till mest på sidan för de som har anhöriga som dricker, och vill hjälpa till, men det har varit oerhört värdefullt för mig att få skriva av mig, få bokstäverna att bilda ord av tankarna, och få stöd och råd av andra i samma situation... kanske ska du starta en egen tråd, för din egen skull, så att du också kan få lite konkreta råd, stöd, ett varmt ord ibland och också gå tillbaka och läsa om vad som rörde sig i ditt huvud för en vecka sen, en månad sen och se hur du utvecklas... värmen och omtanken här är fantastisk!
och om berra, mamma-kvinna46, vana, adde och resten av gänget har klarat sin resa, så klarar du din!
kram!

Profile picture for user Pellepennan

och du förresten Berra, har du tänkt på hur många det är som börjar skriva just i din tråd? du betyder så vansinnigt mycket för många! tänk att typ 104 personer just nu tänker på dig, håller tummarna för dig, och skickar lite kraft och energi, till dig och bara dig!
kramkram!

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra

Nej, det finns ingen klitoris i ditt huvud, sorry. Du tänker kanske med ett annat huvud? Skämt åsido, ibland tror jag det kan vara klokt att fundera på vad som är problemet och vem som äger det? Det finns alltid såna där vidriga energislukare och parasiter i ens omgivning, det gäller att identifiera dem och hålla dem kort. De har en enastående förmåga att lukta sig fram till såna som gärna "bistår" dem på olika sätt. Jag avskyr såna människor men de är bara att gilla läget; de finns och det jag kan göra är att se till att de inte suger sig fast i mig.

Kramkram/ Märta

Profile picture for user Pellepennan

Hej!

...nu vet jag inte vad jag ska skriva om, det är liksom helt "tomt"...
Först av allt vill jag tacka er alla för allt "push", det känns lite bättre av det, ...tack!

Mina inre "stormar" har mojnat något, men jag är fortfarande helt sänkt...
Min inre kamp är utslagen och har givit upp allt hopp...

Kroppen har gått in i något "säkerhetsläge", någon form av överlevnadsinstinkt...
Det jag i stort sett koncentrerar mig på ...är att fortfarande andas...
Fast jag skulle vilja hålla andan för att hålla emot allt det där andra...

Det där andra som inte finns enligt shrinken, men som finns alldeles tydligt i min värld...

Jag önskar att alla kunde få känna känslan någon vecka eller dag, för att kunna förstå...
Hur man känner sig fängslad i sin egen kropp, fjättrad till sorg...
Det allra enklaste av glädjeämnen skänker mig ingen energi alls längre...
Jag tittar ut genom fönstret på naturen som börjar ta fart därute, men det skänker mig inga positiva vibbar ens längre, det är grönt, men ändå "grått"...

Jag har gått i elektronikaffärerna för att söka lite hoppfullhet, lite inspiration...
Men det kittlar inte mina sinnen, de är liksom helt avtrubbade, avstängda i väntan på reparation!
Hela min lekfullhet är satt i läge halt...

Jag har inga förväntningar och inga längtor längre, jag bara finns....

Tänk vad små ord kan bli stora, vilka verktyg vi sitter på, tack chefen!

Okej det var inga glada miner idag heller, men det var det enda jag kunde förmedla...
det var det eller ingenting alls...

Trots att det är en Fredag...tjo ......ho!

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Berra

Hur går det för dig? Vet du, vuxenmobbing är fruktansvärt, det är helt overkligt och obegripligt hur människor kan bete sig mot varandra. Men man slutar aldrig att fövånas över människor. Det är lätt att tappa tron på allt men du är en fin människa som ger andra så mycket och som förtjänar mer. Glöm aldrig det

Kram Märta

Profile picture for user Pellepennan

Berra,
när jag för ett gäng år sen var inne i en djup depression, kommer jag tydligt ihåg hur jag inte någonsin kunde tänka mig något annat än grått, rullgardiner framför ögonen, trötthet... tanken på att jag någon dag kunde må bättre finns inte... men jag hade fel! och nu när jag mår bättre, trots honom och allt som varit, kan jag inte rikigt komma ihåg hur det var att må så himla dåligt...
det kommer bli bättre. jag lovar dig, det kommer bli bättre! och nu blir du antagligen lite lätt förbannad, "vad vet hon om det.... " =) men jag tror faktiskt att jag har rätt!
ge det ett par dagar att sjunka in, unna dig under tiden lyxen av varma kramar, frukost i sängen, nya lakan för att bli av med smulorna, en kaffe i solen... ta hand om dig! ska tänka på dig i helgen och försöka skicka lite energi! kram!

Profile picture for user Pellepennan

Tomma tunnor skramlar mest, jo så är det nog...
Fast jag skramlar inte mycket just nu, trots att jag är "tom"...

Tom på energi, framförhållning, glädje och inspiration...

Jo jag finns, men det är inte mycket mer, har egentligen inte så mycket att skriva om...

Läste någonstans att de var svårt för de andra att läsa om de som är "lyckade"....
Känner mig inte så lyckad någonstans alls just nu...

Har blivit "intagen" igen av chefen på möte, inget skäll, mest en massa konstaterande...
Varför vill han fortsätta förnedra mig?, alla ser igenom glasfönsterna till konferensrummet,
sitter med ryggen emot, men alla kan ju se att jag "hänger", och chefen spänner blicken i mig...
Är det för hans eget pondus han visar för alla andra att han inte tolererar de som inte ger allt...

Vad vet jag?? , ...eller vad bryr jag mig?
Jag koncentrerar mig på att överleva, har brytit kontakten med mina närmaste kollegor...
De ger mig "negativ energi", och litar bara på 4 andra personer som ger mig livskraft...
De som "ser mig" och inte ställer mig utanför...
Mail-korgen är tom, telefonen ringer inte längre, ingen vill ha min hjälp längre...

Känner igen personen i spegeln, men bara hans kropp finns kvar, inget av det inre...

Vi åkte iväg på en "myshelg" med ett par andra vänner till en annan stad i helgen...
Och jag kunde för ett par dygn koppla bort mitt vardagsliv, det var skönt...
Men nu är jag tillbaka igen, och min kropp rister...

jag är så tom, så tom att inte ens luften får plats...

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Men bästa du...

Du verkar så ensam just nu. Det är tufft, riktigt tufft, när man märker/känner av processer runt omkring sig men inte har kontroll över dem. Finns det något du kan göra för att påverka din situation på arbetsplatsen? Eller kanske ska du ta en paus därifrån, sjukskrivning? Själv var jag hos min husläkare i dag, sjukskriven en månad till att börja med och det känns helt rätt mot mig själv.

Så här kan du i alla fall inte fortsätta Berra, varken du, dina nära och kära har någon glädje av att du envist biter dig kvar. Vad säger din samtalskontakt? Var rädd om dig, tänker på dig och de dina....

Kram Märta

Profile picture for user Pellepennan

Berra, berra. Önskar jag kunde sända lite energi till dig!

En ide`. Läs hela din tråd och se om du kan hitta någon bild. För mig som utomstående så låter du som du gjorde innan du fått ordning på din antidepressiva och din psykologkontakt...

Kramar Pia

Profile picture for user Pellepennan

Hej!

...jovars jag lever, det är ju helg...

Sitter just nu i bilen med det mobila bredbandet på en parkering och väntar på dotterns fotbollslag...
Är skitig under naglarna efter en helg med mycket rotande, stökande, meckande och trädgårdsarbete...

Upptäckte precis att ytterligare en decimeter hade rostat av på höger bakfjäder...
Förra sommaren drog det ytterligare en dec...
Igår packade AC'n ihop i den 25 gradiga värmen, hatar bilar som bara går sönder...
Ser mina surt förvärvade slantar får vingar och bara flaxar iväg..
Jag har sponsrat dessa j*vla bilmeckar tillräckligt senaste åren...

Helgen har varit fullsmäckad med sysslor, rensat garaget som inte har sett någon av bilarna på ett och ett halvt år, allt sedan barnpoolen tog upp hela garagegolvet...
Nu når vi frysen utan att snubbla på en massa dynga på golvet, och det är ju bra...

Vi hann dra iväg ganska så precis ett dygn till landet, mitt emellan två matcher...
Drog upp ca 130 strömmingar igår, så middagen blev jättesen, grillade i mörkret...
Sletna som vi var, så "dog" vi alla på vardagsrumsgolvet, gick i säng innan tolvslaget!!!

Det har varit en helg med en massa "plusenergi" och det tackar man ju för...
Men jag kan ändå inte dra på smilgroparna...
Det är ju måndag imorgon, och jag vet i vilka situationer jag lär hamna i...
Och det är ju som ni vet inga positiva sådana...

Jag har inget speciellt att vara "glad" över, så jag bara "lever",... idag, ...just nu..här..!
Önskar jag hade något att se fram emot, ett nytt liv kanske...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra!
Du verkar helt klart hantera svårigheterna du stöter på som en människa med ett JAG som fungerar. En missbrukare skulle ofelbart söka upp det som lindrar och tröstar för stunden. Du verkar vara på riktigt god väg att lämna missbrukar-Berra för gott.
/Fenix

Profile picture for user Pellepennan

..men Pia, jag är tacksam, och försöker tänka på det...
Men är ändå inge' gla'..., det är nog inte så lätt att förmedla...

Mitt liv går i jojo, och nu har den slutat snurra med hela snöret ute, längst där nere..

Om det är något jag kan vara stolt över, så är det väl att jag hittils har klarat mig från alkoholen,
jag vet att den knappast kommer att skapa någon bättring, möjligen lindring ....för tillfället...

Men just nu så spelar det inte så stor roll, jag brottas med något större, mitt inre...
OM svaret hade funnits i alkoholen så hade jag testat det, men jag tror inte på den ursäkta ordvalet j*vla svikaren något mer...
Han/hon/det har satt mig mer i klistret än något annat, och skulle nog vara den sista jag vände mig till, kanske skulle den få mig till att göra något oöverlagd...
Nä, fyllan går fetbort...

Men alla andra små snörstumpar har också sinat ut, det finns just nu inget kvar att grabba efter..
Om jag hade kunnat lägga tillit till "något" som kunde ha funkat,
så hade jag haft min förhoppning kvar...

Och när man har förlorat hoppet, vad finns då kvar?

Jag tycker att jag har varit "duktig" tillräckligt mycket och länge nu, varför får jag ingen cred?

Sorry att jag låter så j*vla neggig, men det är så det känns för Berra just nu...

Mors!

Profile picture for user Pellepennan

Jodå Berra. Jag tror jag vet ungefär vad du känner. Så känner jag det när mitt stora problem blir för mkt... det överskuggar liksom allt, och ingenting som man egentligen är glad och tacksam över hjälper.

Men jag som du har ett val. Väldigt svårt, men dock ett val. Jag kan välja att kasta ut sonen... du kan välja att säga upp dig. Båda delarna får väldigt stora konsekvenser. Kanske väljer vi att fortsätta som förut. Och göra det bästa av det. Det går inte alltid så bra men ofta funkar det att "hypnotisera" sig själv genom tacksamhetstänk, mindfulness, sinnesrobönen.. ja du vet allt som jag brukar tjata om.

Huvudsaken är dock att vi är nyktra och har vårt förstånd!

Tusen kramar

Profile picture for user Pellepennan

Berra

Att leva är att försöka orientera sig, att göra en massa val. I bland tappar man karta och kompass, det har jag gjort nu och kanske du med. Man vacklar hit och dit, undrar vad meningen är med att kämpa på. Och vet du, det är okej att undra, tvivla, bli sänkt, känna sig uppgiven. I alla fall en stund. Jag tror, men jag kan ha fel, att tvivlet är en viktig motpol till tron. Missförstå mig rätt nu. Vad jag menar är att det ibland är viktigt att "våga" stanna upp och ifrågasätta, tvivla, vända ut och in på allt, känna sorg och allt annat. Kanske det är en viktig del att komma fram till ett beslut? Vad tror du? Att du har kraften, disciplinen, viljan, övertygelsen att orientera dig har du redan bevisat. Du kanske bara behöver lite mer tid just nu att komma fram till ett beslut, lite tid att orientera dig? I så fall, var snäll mot dig själv och ge dig den tiden. Låter kanske enkelt men tro mig, jag vet att det går...

Kram Märta

Profile picture for user Pellepennan

Tja!

...jaja, mitt stora problem är att jag inte ser någon lösning på problemet just nu...

Och att jag är sååååå trött på att vara hängig,
det här ska ju vara en tid av framförhoppningar, våren!

Jag blir så förbannad på mig själv, försöker peppa upp mig...
Men det känns ungefär lika passande som att dra en fräckis framför änkan vid kistsänkningen...
Förstå mig väl!

Jag har intagit rollen som "givit upp", jag orkar inte slåss längre...
Allting har blivit mig övermäktigt, och jag orkar inte ta tag i det längre..

Alla bollar i luften har fått ramla ner på marken, där ligger två röda, en blå, en grön, en orange osv.
Och jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad färgerna hade för koppling till något...

Imorse tog jag hojjen till jobbet, det brukar vara en njutning med en liten "erektion"...
Det var "kul", men ingen njutning, lustcentrat verkar vara helt avtrubbat...
Ska sälja skiten, vad ska man med en "älskarinna" till som bara kostar pengar,
men inte ger en någon njutning...

Jahopp, det var dagens kvot av det textförmedlade negativa från Berra...

...men still going strong på alkoholbasis, ingen Birra för Berra...

Mors

Profile picture for user Pellepennan

Berra har du kanske alldeles för stora krav på dej själv o vad du ska prestera för att vara nöjd.Liksom,vad förväntar du dej av livet?Mycket motstånd betyder något,ska vara väckande.....detta säjer jag åxå till mej själv men även som råd till dej.

Profile picture for user Pellepennan

Berra! Jag har kämpat i 10 år med drickat, håller uppe periodvis, första gången höll jag uppe i 3 mån. kände mig likadan som du, på jobbet gick jag som en zombie orkade ingenting, när jag kom hem gick jag o lade mig direkt, jag pratade med min alkoholläkare som sa att det var så kroppen reagerade, den var helt slut efter allt drickande o höll nu på att ta igen sig. Nu har jag gjord ett nytt försök att hålla uppe, är bara inne på min tredje dag, känner mig som du, deppad, trött, finner ingen livsglädje alls, jag har 2 tonårsgrabbar som gör att jag lever vidare. Så försök kämpa på! Det ska jag göra!

Profile picture for user Pellepennan

...nu skulle jag vilja skriva något smart och bra här, men mitt ordförråd har sinat något...
Jag kan skriva några rader men det blir ingen bra story....alls...

Att binda ihop bokstäver till ord till meningsfulla meningar är en konst,
vilket jag inte behärskar så bra just nu...

Önskar jag kunde säga något som styrkte era tankar kring nykterheten...
..men det enda som skulle kunna komma ur mig är....låt bli!
föga hjälper dessa ord, för det vet ni så väl...

Att finna en motivation som funkar är nog så olika från person till person,
men ändå så lika, vi vill inte....men ändå gör vi det...
Vi leds av ett tvång som vi inte kan styra, inget fysiskt...
Någonstans därinne bland de små grå hjärncellerna så finns det "någonting" som tvingar oss...

Vi söker lyckan med hjälp av berusningen, men finner olyckan, varje gång..
Ändå är vi där och försöker snart igen, kanske vi finner lyckan denna gång, ...inte?

Att "stå över" är inte lätt, man dras lätt med de andra, trots att vi vet att vi gör rätt...
Hur ska vi få dem att förstå att när vi gör rätt, så gör de fel...

Ibland fungerar alkoholen, men för många av oss har den slutat fungera...
Den tar fram allt det där dåliga inom oss, och vi måste göra ett val...
Att våga avstå...

Inte för alla andra, utan enbart för oss själva, det är MITT val...
JAG mår inte bra av alkoholen, alltså gör jag MITT val...

När JAG har bestämt MIG, så tillåter JAG inga andra styra mitt val...
Inte mina vänner...
Inte situationen...
Inte vanan...
Inte traditionerna...
Inte mina ursäkter...
...och framför allt, inte mina små grå hjärnceller....

Hjärnspöken får fortsätta vara spöken, för de finns ju egentligen inte...

Berra har andra hjärnspöken att ta hand om, gudskelov att de inte är alkoholiserade i alla fall...

Mors

Profile picture for user Pellepennan

Hej Alla!

..och tack Märta...

Det har hänt grejor må ni tro...
Chefen har fixat med en privat KBT-terraputt, betald och på arbetstid !!!

Jo jag sitter och ser ut som en fågelholk...
Först så sopar han banan med mig...
och sedan visar han helt andra sidor, mänskliga ...!

Så jag vet inte vad jag ska tro, bra javisst, men förvånad, jajemän...

Nu börjar jag se en ljusning igen,..( jag grabbar efter minsta halmstrå som ni vet...)
Jag är också en "fyllare" som söker lyckokickar,
och nu lägger jag precis ALL tillit till att detta ska funka, alla ägg i samma korg...
Upp som en sol, och ner som en pannkaka, det är jag i ett nötskal...

Massor av andra prylar har hänt också...
Frugans bil (lilla plutten) packade ihop igår eftermiddag mitt i rusningstrafiken mitt på motorvägen.
Dit kom jag hastande, och med risk för att dörren skulle slitas iväg varje gång jag öppnade den, för de körde som ena j*vla tokar, vilken hänsyn...

Sedan kom det en stor gul vägverkets lastbil med jätteskylten Allan med feta pilar på...
Och då fick jag lite andrum, att felsöka...

Men det var inget att göra åt på plats, så vi fick släpa hem eländet...
Första gången frugan fick köra i släp med bogserlina, hon var jättenervös (ni vet så där på gränsen till att börja böla..), men hon fixade det så galant ändå..
Så nu har hon klarat av det också, och hon borde ha blivit en mer självsäker brutta...

Väl hemma stod jag och sög med slangar och små spikar för att få bensinpumpen att vilja stånka på, men se dä gäck inte alls, så nu är det bara att köa upp nästa bil för läderpiskan (piskan som piskar lädret, plånkan alltså..)...
Jag borde ha "gått ner mig" på detta, men mitt lilla halmstrå gör att jag orka stå emot...

Nu ser jag dessutom fram emot en helg på landet, om det funkar med alla ungarnas matcher...
Men som man har lärt sig (nästan nu), man måste få slåss för att få lite andrum här i livet.

Saker händer som man inte rår på, och nå'nstans i huvudet hör jag ett eko....
..."acceptera det jag inte kan förändra."..., sinnesrobönen...

Inte för att jag tror så mycket på Gud och grabbarna,
men att förändra acceptansnivån med en liten ramsa, det tror jag på...

Nu ska jag ge förutsättningarna det bästa jag har, ...allt!

Mors Berra!