av Varafrisk

Allegra
tors, 2022-10-27 - 21:40

Men hjälp @Varafrisk ☹️ Så dåligt att apoteket inte har det medlet som behövs!! Hoppas, hoppas det fixar sig imorgon.. Ibland blir man ju galen av alla motgångar och såklart är det bättre om du inte dricker. Är det inte dags att ta ett break nu? Det behöver ju inte vara för alltid. Kram🌷

Varafrisk
lör, 2022-10-29 - 15:30

@Allegra Det är verkligen dags att ta ett break! Å det har det varit SÅ länge! Flera år!! Har ingen bra förklaring varför jag inte bara slutar…å det beror inte på att jag tvivlar på att livet utan alkohol inte skulle vara bättre….kanske förr men under många år har jag inte tvivlat…snarare tvärtom ..jag längtar till ett nyktert liv! Är förtvivlat rädd för vad jag gör m min hälsa😳å jag vet….det låter så motsägelsefullt!

Det är en flykt som blir bättre för en liten stund men resten av tiden plågar mig. Det är som om energin inte finns kvar t mig själv utan jag finns som ett stöd t min dotter. Ska ringa vuxenpsyk på måndagmorgon för att höra hur de tänker kring hennes medicinering mm. Igår fick vi t slut tag på medel mot skabb. Tvättade hela torsdagskväll och igår. Har simmat 600m idag..å nu så ska jag vila.

Ha det fint😍

Varafrisk
sön, 2022-10-30 - 10:13

Söndag…ett andningshål🙏🏻 Himla otur att min lever inte fixade antabus! Jag tror att om jag hade fått t en längre period hade kanske mina tankar påverkats. Tänker på det när jag läser Onkel F inlägg…hans förändring. Men nu är det inte så! Nu gäller det att få till en förändring av tankarna och det snart el faktiskt nu! Men det är svårt…rädslor för hälsa och oro för min dotter nästan kväver mig. Ber att min dotters skov ska gå över/måendet bli bättre🙏🏻 När hon befinner sig i denna fas så är hon verkligen inte 24 år. Har en vän vars dotter mår mycket psykiskt dåligt, vissa dagar kommer hon inte upp ur sängen. För min dotter är det nästan precis tvärtom…hon kommer inte i sängen. Får ingen ro…så många ytliga bekantskaper…

Ha en fin söndag🍁🍁

Varafrisk
sön, 2022-10-30 - 15:54

Fina-Lisa tittade in i sin tråd och sa att jag är en kämpe. Just nu känner jag verkligen inte att jag är en kämpe😔 Inte för att jag gett upp men jag känner mig så energilös. När jag stannade hemma i torsdags och i fredags skrev jag till min kuratorskollega. Vi sitter bredvid varandra men ibland ses vi kanske på morgonen och ev när vi går hem. Hon vet inte om mitt beroende men jag skrev att jag behövde hämta energi. Hon skrev att jag var klok 🫣och….tänk på syrgasmaskerna i planet…å så är det ju🙏🏻

Varafrisk
mån, 2022-10-31 - 08:51

Har ringt det obligatoriska samtalet först….samtalet t jobbet att anmäla mig sjuk. Eftersom jag har sekretess har jag alltid min kalender på jobbet därför vet jag inte alltid vad jag har inbokat. För besök, samtal måste ju avboka. Nästa samtal var t min dotters kontaktsjuksköterska där telefonsvararen meddelade att personen kommer inte tillbaka förrän 30 november. Det här när man inte får svar bekräftar bara min dotters känsla ”hur ska de kunna hjälpa mig??”. Får ringa rådgivningen som har telefontid mellan 9-11 men det brukar vara näst intill omöjligt att komma fram. Det tredje samtalet som jag ringde var t anhörigstödet men hon var inte på plats förrän på onsdag. Så med andra ord inte så mycket framgång…

Ni vet att jag har skrivit här att min kurator tycker att jag kanske behöver göra ett uppehåll fr forumet. Jag tänker att forumet är fantastiskt om man fixar att vara hundraprocentigt fokuserad på att bli nykter samt fixar att följa de råd som finns eller klarar av att vara nykter.
Om man inte klarar det så blir det kanske inte på samma vis jag tror därför att många försvinner. Jag vill dock förtydliga att jag tänker inte att alla som försvinner inte har lyckats tvärtom många slutar skriva för det flyter på så bra. Jag gick in och tittade i flera trådar h personer som skrivit i min tråd el jag skrivit i deras tråd men som varit tysta. Jag hoppas innerligt att det har gått bra🙏🏻

Känner att jag är väldigt medberoende i min dotters sjukdom just nu. Jag funderar på hur det hade varit om jag tex hade haft en pågående cancerbehandling som var viktig för mitt framtida liv hur jag hade hanterat min dotters sjukdom. För att komma igång m behandling för mitt beroende är också avgörande för mitt framtida liv.

Har även skrivit t min diakonkontakt för att få träffa henne så antingen hon el anhörigstöd. Kanske får det bli jourhavande medmänniska t slut. Har ett stort behov av att prata om hur livet är när man är förälder t ett barn med bipolär sjukdom. Pratade m en av mina vänner igår som jag pratade tidigare om. Det var länge sedan vi pratades vid. Men jag kände att vi pratade men ingen av oss riktigt lyssnade på den andre. Vi var fullt upptagna av våra egna liv. Det blev så tydligt då…jag behöver prata m någon annan.

Imorgon är det förste november i mitt tycke årets mörkaste månad därmed inte sagt att den behöver innehålla mörker. Jag ska kämpa på för att försöka göra vad jag kan för att vända min sinnesstämning om det blir endast en liten smula…..

🍁🍁🍁

Varafrisk
mån, 2022-10-31 - 17:52

Ringde psykiatrin…fick svar men hjälp? För att vara sjuk behöver man vara frisk…min dotter tillhör den patientgrupp som inte alltid har resurserna att jaga och ligga på…och när inte jag fick ngn bra hjälp utan återkom så….hur ska hon orka?!?!

Har simmat 1000m på rent vres…behövde bli fysisk trött🥱

Ha det gott ..så hörs vi ngn gång🤗🍁

Allegra
mån, 2022-10-31 - 19:38

Kära @Varafrisk , jag tror du är ”spot-on” -du behöver prata om din roll som mamma och anhörig till ett barn med bipolär sjukdom.

Verkligen prata av dig med någon som lyssnar på DIG och hur DU har det.

Känns på något sätt som om detta är brännpunkten i ditt liv, utifrån vad du skriver om. Känner så med dig!!!

Kanon med 1000 meter, heja dig 🐬

Varafrisk
ons, 2022-11-02 - 21:56

Efter att ha arbetat 1,5 dag väljer jag att stanna hemma fr jobbet imorgon. Funkar inte på jobbet nu. Ledig fredag. Befinner mig i en bubbla. Har en kollega som stukat sig. Går m kryckor. Får hjälp av en annan kollega m skjuts t jobbet, hjälp att bära kaffemuggen. Jag själv behöver inte skjuts t jobbet el hjälp m att bära mugg…men…ändå…🥰

Sisyfos
tors, 2022-11-03 - 07:48

En av de saker som jag är räddast för när det gäller alkohol är den personlighetsförändring som kan komma. När drickandet blir viktigare än relationerna. Jag brukar kalla det ”den ältande alkoholisten” och har haft besök av den läbbiga typen några gånger. Då sitter jag i självömkan och tycker att livet är orättvist och att andra är dumma och har det oförtjänt bättre än jag. Det är väldigt långt ifrån den person som jag egentligen är och den som jag vill vara.
Nu skriver du på ett sätt som låter lite avundsjukt om din kollega som skadat sig och får hjälp av en annan kollega. Jag tänker på ett avsnitt av alkispodden som jag lyssnade på där en av programledarna sa att när han märkte på sig själv att han blev lite egofixerad, så var det dags att gå till AA och göra tjänst för att lyfta blicken från sig själv.
En del i det där är ju att det är svårt att se sig själv och tycka om sig själv när man känner sig misslyckad. Å så projicerar man det på andra.
Jag tänker att du faktiskt behöver jobba med det lite VaraFrisk. Att se dig själv och dina positiva egenskaper. När man inte kan sluta dricka är det så otroligt lätt att bara se det hela tiden. Känna sig rädd, ensam, ledsen och mindre värd. Och i värsta fall då vända det utåt mot andra och bli besviken för att andra inte ser och förstår. Och ha en kompis Mr A som ger lite lindring en stund.
Men jag tror inte att det där är DU. Jag fattar att det är jättejobbigt med dottern och även mannen, men du kan verkligen inte fortsätta att ha det som ursäkt för att dricka. Det hjälper inte ett dugg och du blir en annan person.
Det finns så mycket fint hos dig VaraFrisk och de inläggen där din äkta personlighet lyser igenom är så fina. Din äkta glädje, din genuina kärlek och omtanke om andra. Jag tror inte riktigt att den person som nästan blir avundsjuk på en kollega för att hon får hjälp av en annan när det behövs är den rätta du.
Du behöver börja tycka om dig själv igen. Du behöver sluta dricka. Visa fingret åt Me A och sjung och dansa till
”Jag behöver inte dig idag”. Jag vet att det kan kännas totalt övermäktigt att sluta dricka så var det för mig den första gången jag slutade, men sen var jag tvungen och då var det rätt lätt. Det finns liksom ingen anledning till att just du inte skulle kunna sluta. Ingen anledning alls. Byt till A-fritt bara t.ex. Lycka till nu!

Blenda
tors, 2022-11-03 - 08:12

@Varafrisk Fina du. Vill skänka dig samma tankar som i @Sisyfos välformulerade inlägg. Självömkan, harm och bitterhet gör att vi alkoholister sjunker ännu längre ner i dyn. Vi är värda bättre. Vi kan bättre. Lev och låt leva <3

Blenda
tors, 2022-11-03 - 08:27

@Varafrisk, en sak till. Att be om hjälp är en viktig sak. Men att ta emot den hjälp som erbjuds är ännu viktigare, även om den inte alltid är exakt sådan som man själv hade tänkt sig. Jag tycker själv att det är skitjobbigt att inse att min nykterhet måste gå före allt annat. ”Idioter som inte fattar att jag måste dricka för att mitt liv är pest”. Jag slåss dagligen med avundsjuka och självömkan. Men tyvärr är det ju så att jag måste sluta dricka för min egen skull. Och det är bara i nykterheten som självkänslan kan växa. Jag letar fortfarande efter min egen väg. Insikten finns, men inte den konkreta lösningen.

Blenda
tors, 2022-11-03 - 08:27

@Varafrisk, en sak till. Att be om hjälp är en viktig sak. Men att ta emot den hjälp som erbjuds är ännu viktigare, även om den inte alltid är exakt sådan som man själv hade tänkt sig. Jag tycker själv att det är skitjobbigt att inse att min nykterhet måste gå före allt annat. ”Idioter som inte fattar att jag måste dricka för att mitt liv är pest”. Jag slåss dagligen med avundsjuka och självömkan. Men tyvärr är det ju så att jag måste sluta dricka för min egen skull. Och det är bara i nykterheten som självkänslan kan växa. Jag letar fortfarande efter min egen väg. Insikten finns, men inte den konkreta lösningen.

Varafrisk
tors, 2022-11-03 - 09:43

@Sisyfos @Blenda Tack för att ni tittar in🤗

Jag tänker att jag skrev otydligt därför tänker jag att det kanske blev lite missförstånd. Vad jag är helt överens om är att nykterheten måste alltid komma först och jag tänker att alkoholism är en form av egofixering fast på vägen t nykterhet är det just vad man behöver vara…..egofixerad.

Jag är på inga vis avundsjuk på min kollega som skadat sin fot pga tennis. Jag hamnar ibland i avundsjuka när jag jämför mig med vänner som är med i olika gäng pga att jag känner mig ensam eller även vissa andra situationer m vänner. Jag brukar då ruska om mig själv för att få ett annat fokus för det fokuset som jag då har är inte gynnsamt för mig.

Gällande min kollega fanns det ingen avundsjuka utan mer påvisa skillnader mellan fysisk och psykisk sjukdom. Dvs det är lättare att fråga om det fysiska tillståndet än det psykiska tillståndet. Då menar inte jag endast på min arbetsplats utan generellt. Det är ju mycket mer tystnad om de personer som är sjukskrivna för det psykiska måendet än tex den som har genomfört knäoperationen.

Jag har under min livstid mött många människor som tycker att det är orättvist att man drabbats av barnlöshet, av cancer. Jag har aldrig tänkt så man skulle kunna tro att jag skulle kunnat vara den personen men jag är faktiskt förvånad själv att jag inte tänker så. Jag upplevde det inte orättvist att min man och jag var ofrivilligt barnlösa eller att min moster, min mamma, min syster som senare dog och min man drabbades av cancer. Tycker inte heller att det är orättvist att min dotter fått bipolär sjukdom eller att jag är alkoholist. Livet drabbar och livet pågår. Men att jag inte tycker det är orättvist betyder inte att jag inte varit ledsen. Jag har varit ledsen först när vi inte kunde få biologiska barn men sedan hade vi möjlighet att adoptera och blev föräldrar t två fantastiska barn. Jag var inte så ledsen när min moster blev sjuk i cancer. Hon bodde långt bort och vi hade ingen relation. Jag blev oerhört ledsen och rädd när min mamma fick cancer men hon levde ytterligare 19 år efter hon fick diagnosen. Min syster har varit död i nio år imorgon och jag saknar henne väldigt mycket. Min mans cancerdiagnos var allvarlig men han lever🙏🏻

Det är svårare med min dotters bipolaritet. Jag är inte bitter utan mer förbannad när jag ser hur psykiatrin fungerar. Det gör mig också ont när jag ser hur speedad hon är och hur hon försöker få ihop sin tillvaro.För det är ju så att grunden i det hela är att den enskilde individen ska ta kontakt m vården. När min dotter är manisk så är det svårt att ringa ett telefonsamtal så hon har gått upp t vuxenpsyk men blivit hemskickad för att istället ringa…detta har hänt två gånger. Hon har gett mig samtycke t att ringa och jag måste säga…det är inte enkelt att få kontakt. Det behöver organiseras på ett annat vis. Eftersom min dotter tappar sina telefoner titt som tätt så fungerar ju inte livet…för allt finns i denna lilla apparat.
Jag är inte bitter att hon fick denna diagnos utan kan bli ledsen för min dotters skull. Det är även en anhörigsjukdom. Det kan bli bättre när individen blir äldre när man får lite mer insikt.

Så när jag har roddat runt min dotter så tar min energi slut…och jag vet att lösningen inte är alkohol…men när man går in i denna samsjuklighet…så tänks inga klara tankar..

Nu är min dotter och jobbar. Min man och hon ska försöka fixa telefon i em.
Jag ska sätta på lite kaffe, städa lite lättare och därefter hundpromenad.
Sen får det väl bli vila…och jag ska göra vad jag kan för att inte åka t Systemet.

🍁🍁🍁

Varafrisk
tors, 2022-11-03 - 10:58

Nu kära vänner har jag i bästa Stina Wollter-anda…dansat och sjungit (skrålat) så jag blev svett och tårarna kom t en gammal cd av Robert Wells med Symfoniorkester där Björn Skifs sjunger ”Music was my first love” 💃🏾😅.
Varför gör jag inte detta oftare?? Detta är en sådan glädje för mig…å kroppen blir ju lite mer levande👍🏻🤗

Sisyfos
fre, 2022-11-04 - 06:08

Låter väldigt trevligt och bra! Jag tror att du inte dansar oftare för att du inte riktigt orkar. Tröttheten i kombination med alkohol - valet blir att dricka istället för att dansa. För det får lite liknande effekter initialt. Och all form av fysisk aktivitet kräver snäppet mer energi. I tröttheten tänks inga klara tankar skulle jag vilja säga och valet blir den minst energikrävande. Men det går att ändra. Du kan bestämma dig och satsa nu. En dag i taget. Nykter fram till jul. Skitsamma om det inte går vägen alla dagar, men som det är nu så känns det faktiskt som att du inte orkar satsa alls och inte alls tar ansvar för dig själv. Dricker du en flaska vin per dag? Det är galet mycket och kan bara inte fortsätta. Nu är du så trött att du inte riktigt orkar jobba. Jag känner med dig VaraFrisk. Jag fattar att livet är jobbigt och jag har varit där när jag inte heller orkat ta tag i det. Jag har förnekat mängden alkohol och läst inlägg med de som också dricker och tänkt att jag dricker mindre än de i alla fall, men det finns ingen annan väg ut än att sluta dricka. Trist men sant! Eller trist och trist förresten. Det var jäkligt trist att dricka fast man bestämt sig för att sluta. Att som jag gjorde smygdricka, inte ens njuta av ruset och gå runt med den där allmänna känslan av att inte lyckas. Att jag trots mina intentioner drack. Kan du tvinga dig själv att dricka nåt riktigt skitäckligt innan du får dricka ditt bubbel? Sist jag slutade mådde jag illa av nån anledning som jag inte minns. Jag frossade i tankar på vin och mådde bara illa. Jag tänker att om du verkligen, verkligen vill sluta så finns det rätt drastiska metoder att ta till om du inte kan kontrollera dig. Köp nåt riktigt äckligt vin och drick om du måste. Se till att du mår illa innan, vad som helst. Jag vet att jag är tjatig nu, men jag vet att man mår så mycket bättre utan alkohol.

Varafrisk
lör, 2022-11-05 - 15:43

@Sisyfos Jag är tacksam över att du inte gett upp..att du fortfarande orkar skriva i min tråd….att peppa mig, att stötta mig.🙏🏻🥰

Jag förstår att ett liv utan alkohol är så mycket bättre än ett liv med alkohol då man blivit beroende. Nu blir det två nyktra dagar tack vare att systemet är stängt. Jag känner mig orolig inombords av flera anledningar. Jag behöver lära mig att hantera denna oro utan alkohol. Även om jag har varit med om så svåra saker m min dotter behöver jag hantera den oro jag som oftast känner på lördag och söndag då jag vet att hon har varit ute på krogen dagen före. Så egentligen behöver jag bara vara hemma och landa inom mig själv..inte fly.

”Min” socialsekreterare skrev sms till mig igår och vi ska ses den 15/11. Jag tänkte…jag måste bli nykter nu! Hon är tuff…men med ett varmt hjärta. Säger de där orden som tar tag i mig….du går en för tidig död t mötes om du inte slutar! Ångesten blir så stark….och jag tänker jag slutar nu! Vad gör du med ditt liv?!?! Du kan och vet SÅ mycket bättre.

Min man och jag hade tagit med oss frukost att äta vid Vänerns kant innan vi skulle tända ljus på mina föräldrars och min brors grav. Regnet kom så det blev frukost i bilen. Vi är bra på utflykter. Jag är så oerhört tacksam över att han finns vid min sida.

Jag behöver verkligen kliva över hindret nu…Vad väntar jag på??Att jag ska bli pigg och hoppa över??Har inte tid att vänta in det pigga innan jag kliver…jag tänker att det pigga kommer när jag klivit över hindret.

🍁🍁🍁

Varafrisk
lör, 2022-11-05 - 22:02

Har varit på restaurang m min man och drack en alkoholfri öl t maten. Var väldigt irriterad på min dotter innan vi kom dit så det hade varit lätt att välja vin. Men jag vill ju inte dricka ett el två glas vin och fler glas dricker jag inte på krogen så det blev alkoholfritt vilket känns bra nu.

Ska lägga mig och läsa nu.

🍁🍁

Varafrisk
sön, 2022-11-06 - 09:21

Vaknar nykter men ganska låg och oerhört trött. Drömmer konstigt och vaknar till emellanåt. Känner fortfarande av mitt lite ömma revben när jag ligger, vet att det kan hänga i. När jag tog antabus och var nykter i 58 dagar drömde jag ingenting. Min låga sinnesstämning hänger ju ihop m alkoholen och min dotter. Det skrevs i någon tråd om att känna ilska. Jag är ofta irriterad och arg här hemma ..ingen kul typ. Denna irritation och ilska tänker jag är starkt förknippad t alkoholen…suget…att inte leva det jag vill…att inte få mina behov tillgodosedda.

När det gäller bipolaritet kan det se väldigt olika ut för den enskilde individen. Min dotter och jag gick på ”bipolärskola”. Det var ytterligare fyra patienter m anhöriga. Deras berättelse skilde sig avsevärt fr min dotters berättelse, min dotter tar så mycket större risker. I sitt maniska tillstånd är hon inte alltid den trevligaste individen och ibland blir jag både ledsen och arg. Köpte tidskriften M-magasin häromdagen där fanns det ett reportage om mammor till barn m bla psykisk sjukdom om oron som finns där.

Även om jag inte verkar allt för munter är jag nöjd över att vakna nykter. Idag kommer dag 2.

🍁🍁🍁