Jag har haft ett knepigt förhållande till alkohol under en lång tid. I dag är jag 37 och har ett på alla sätt "lyckat" liv med man och barn och villa och chefsjobb och härliga semestrar.
Innan jag träffade min man var jag verkligen på väg utför. Jag var ute och hårdfestade 5-6 dagar i veckan med minnesluckor och ångest, men lyckades på något sätt kombinera det med att springa långa rundor och klara jobbet. Sedan träffade jag min man, som alltid har haft ett motsatt förhållande till alkohol. Han har aldrig tyckt om att bli berusad, och tycker om att ha kontroll. Han hade ett allvarligt prat med mig om min konsumtion, och jag drog ner betydligt.
Men de senaste åren har allt gått utför igen. Jobbet har varit otroligt stressigt, och jag har ångestreducerat genom vin. Jag fick till och med med min man i vardagsdrickandet. "Ett glas vin till maten är ju bara nyttigt", liksom. Det kändes kontinentalt och tjusigt. Men det blev liksom inte ett glas vin för mig. Utan kanske tre, stora, varje dag. Eller mer.
Och på helgerna två starka drinkar först.
Middagar med kompisar ännu mer.
Och på fester ännu, ännu mer. Med minnesluckor, spyor och ångest dagen efter.
Under två-tre år har jag försökt dra ner. Jag har fattat att jag har ett beroende, eftersom jag inte klarar många dagar i sträck utan att dricka. En kväll utan vin känns så otroligt tråkig!
Jag är en glad och öppen person som i grund och botten är blyg och osäker. Jag maskerar det genom att vara en som hörs och syns, och känner att många "räknar med mig" när det kommer till fest. Jag känner ett ansvar att se till att det blir kul, och så bjuder jag till. Alldeles för mycket.
Är så trött på det nu. Känner att jag gör bort mig, mår dåligt och förkortar livet.
Nu vill jag inte ha det såhär längre.
Men hur ska jag klara det? Jag får panik när jag tänker på framtida semestrar, restaurangmiddagar och nyårsaftnar om jag inte kan ta en drink/ett glas vin/skåla i champagne. Det låter urtrist!
Vågar inte säga till min man att jag ska sluta, för han har hört det förr och jag är rädd att göra honom besviken igen.
Nu vill jag klara det, själv, utan att prata om det - istället bara göra det.

Dag 1 forts…. När hade jag senast en nykter lördag?! Minns ej, men det hör inte till vanligheterna. Det känns SÅ bra. Som att jag verkligen är på rätt spår igen.
Tog en tonic utan gin och drack kombucha till maten. Och såg en film med familjen utan att somna. Jag är så tacksam.
Vill nu bara snabbspola tiden och få många nyktra dagar bakom mig.

@andrahalvlek - i hear you. Tyvärr har vi ett riktigt trevligt vinförråd här som Herr Knaskatt väl får sippa på själv framöver. Han är verkligen ingen stordrickare, så det kommer dessvärre att ta ett bra tag för honom. Önskar att jag hade hans ointresse för rus. Men icke.

Dag 2. Så skönt att vakna i dag utan att vara bakis. För mig är helgerna i vanliga fall såhär: dricka fredag kväll tills jag slocknar i soffan, vakna natt/tidig lördagsmorgon med ångest, gå upp och kissa och dricka massor med vatten samtidigt som jag lovar mig själv att sluta dricka och att allt ska bli annorlunda, somna om, vakna trött och skör och ynklig, äta låååång frukost med mycket kaffe och känna livet komma åter, kompensera med något nyttigt: promenad, fix i huset, umgås med barn, börja fundera över middag och få känslan av att herreguuuuud det är ju inte så farligt att ta ett par glas vin, det blir annorlunda ikväll, blanda drink, dricka drink för snabbt, fylla på med vin, fylla på med mer vin, äta middag plus mer vin, mer vin efter middagen, slockna i soffan, vakna natt/tidig morgon med ångest. Osv osv repeat forever.
Fy fan, blir matt bara av att skriva det.
I dag sov jag tills det var sen morgon. Vaknade dock TRÖTT och har varit riktigt trött och seg hela dagen. Men känner också att jag har något kraxigt i halsen, så jag kanske håller på att bli sjuk? Kattsnuva?
Hur som var jag inte bakis och jag kände inget självförakt. (Insert ljudet av änglakör som bara Aaaaaaaaaahhhh här.) Hade istället en underbar känsla av stolthet. Mallig rentav. En nykter lördag! Hurra.
Det var ingen match att inte dricka något i dag. Dels för att jag ÄR EN PERSON SOM INTE DRICKER JU men också för att det är söndag och det är ingen drickdag för mig. Fredagar däremot, där pratar vi triggervarning. Men det ska gå bra. Jag har bestämt mig och känner mig nöjd och glad.
😸

Dag 3. Easy peasy. Extra easy för att jag ligger här och är sjuk. Ynkligt. Men det gör ju inte att jag är sugen på vin direkt.
Tror inte att jag hade varit det ändå faktiskt, men man vet ju aldrig. Nu ligger jag här och huttrar som en eländig kisse, men jag har i alla fall inte ångest eller får skylla mig själv för att jag mår pyton. Den här gången är det inte mitt fel. Underbart.

@Godmorgon! Hoppas kattsnuvan lagt sig lite och att du känner dig bättre! Vilket fantastiskt tillfälle att ta hand om kroppen och samtidigt knoppen. Vila, vila, vila och det är helt legitimt! 🧡🧡🧡 Tänker att det liksom blir vila från grunden. Är det dags att stänga alla ”bakdörrar”?
Det är ju såklart olika men den här gången upplever jag ingen lockelse till spritskåpet och där står ett par riktigt bra viner.
Jag har också varit hemma hos min bror och betraktat hans samling med nya ögon. Jag betraktade flaskorna i vinstället mer som man tittar på en tavla eller en heminredningsdetalj. Hans samling är imponerande för den som har ett intresse och hälfterna av flaskorna ska inte öppnas på många år. Jag såg det i ett nytt ljus. En samling, ett intresse, en inredningsdetalj - ingenting annat. Jag hade med mig en från semestern som saknades i samlingen och han blev glad för den och på något sätt så berör det mig inte mer än om jag köpt en skulptur till honom. Det är verkligen 360 graders vändning i min hjärna. Tänker att du gör på ditt sätt och kommer att förhålla dig till makens intresse. Du och jag vet att vi inte kan dricka alkohol - inte ens en smutt som ska spottas ut på vinprovningen. Vi får skaffa andra intressen.

Stor kram och jag hejar på dig, du kan detta och kommer att klara detta!!

Dag 4. Har varit så sänkt idag och mest sovit. Inte så många tankar på alkohol alltså.

@annacananda tack för din kommentar. Din brors vinsamling hade jag nog med glädje gått loss på förut 😸. Det är intressant det där med vinintresse. Jag har verkligen älskat gott vin, men ska jag vara ärlig är det ju bara de första par glasen som jag har njutit av smaken. Sedan tar vinhaggan inom mig över och vill bara ha meeeeeer, och det finns inget sofistikerat eller tjusigt över mitt vindrickande. Och det har mycket lite med smak att göra.
Nyckeln förra gången jag lyckades sluta, var att precis som du beskriver göra en helomvändning i hjärnan och börja se vin som någonting jag inte dricker. Som bensin eller fotogen eller något. Det är inte för mig. Och så behöver jag se det som någonting positivt. Inte att det är synd om mig som blir utan, utan istället att det är en lycka att vara fri från det. Än så länge är det med stappliga små steg jag tar mig fram, men jag känner mig ändå ganska stabil. En stor bakdörr stängdes när jag pratade med Herr Katt och sa att jag inte skulle dricka och än så länge känns det väldigt bra. 💛💛💛

Dag 6 redan. Jag har varit rätt sjuk och mest sovit, så det har inte varit så mycket tankar på alkohol. Eller någonting annat heller för den delen. Hjärnkontoret verkar ha checkat ut.
I dag på kvällen (när jag började må bättre) fick jag för första gången känslan av hur trist det är att inte ”få” dricka i morgon. Det har gått så enkelt hittills och bara känts positivt och lätt. Nu fick jag impulsen att strunta i alltihop. Men jag lyckades mota bort känslan.
Bestämde att NEJ det är inte för mig, och jag får inte tycka synd om mig själv över det. Jag vill inte tillbaka till ett liv där jag ständigt tänker på alkohol. På när jag kan dricka nästa gång, på att jag borde sluta, på hur jag kan fylla på glaset utan att det märks, på hur mycket jag drack dagen innan och nu mår jag skit, på att jag måste ta tag i mig själv.
Nu får jag leva utan den ständiga debatten i huvudet och det är någonting BRA.
Ska klara en nykter fredag i morgon, det har jag bestämt.

Dag 7 - en vecka, tjoho! Ok a small step for cat men ändå en ganska stor sak för just den här Knaskatten. En nykter vecka.
Det känns bra, stabilt, skönt, präktigt, dötrist, tråkigt och alldeles underbart. Ungefär så.
Jag ska erkänna att det leks en hel del med tankar på hur länge jag ska hålla i den här nykterheten. Elaka katten väser att det räcker fint att ta en paus från alkoholen, låta kroppen vila, ”komma ur det”, bevisa för mig själv att jag kan sluta utan problem. Sen, runt jul, så kanske jag kan börja få ta ett glas någon gång då och då? Det är ju bara att sluta igen om det inte funkar?
Präktiga katten känner nej. Jag tycker om mig själv nu, även om jag är SJUKT tråkig. Det är skönt. En befrielse.
Just nu dricker jag inte.
Jag tar mig framåt, en dag i taget, på mina stapplande ben.

Tjena katten,
Grattis till veckan!
Ju längre tid man är nykter desto fler fördelar märker man tycker jag. Att gilla sig själv och bete sig på ett sätt man kan stå för är ett par av dem. Sen tror i alla fall jag att den där idén om att man skulle vara tråkig som nykter har att göra med att man under lång tid indoktrinerats i fyllenormen som definierat vad rolighet innebär. När man kommer ur det inser man att det finns flera sätt att leva livet fullt ut, och att det inte bara är präktigt utan faktiskt rätt punkigt att gå emot strömmen och vara nykter.

@Kennie du har så klart helt rätt - det ÄR punkigt att gå emot alkoholnormen och strömmen. Och helt rätt.
Jag har nog bara en stor skräck för att vara en tråkmåns. Antagligen för att jag själv alltid har tyckt att nyktra människor är trista, eftersom de har gjort att jag har behövt ifrågasätta mitt eget drickande. Jobbigt att ha en nykter människa där som kan hålla koll på hur jag beter mig och hur mycket jag håller i mig…
Jag har alltid varit en sån som tar stort socialt ansvar och vill att alla ska ha KUL och det gör att jag är den som ”drar igång” folk och fester. Så utmattande.
Det var två stora insikter för mig förra gången jag slutade dricka: 1. Jag behöver inte ta ansvar för att andra ska ha kul och 2. Jag är faktiskt inte en person som behöver alkohol för att vara kul. Tvärtom kände jag mig ofta mer fri att vara lite knäpp som nykter eftersom jag då inte behövde vara orolig över att folk skulle tro att jag var full.
Så nej, det är egentligen inte tråkigt att vara nykter. Även om fulla Knaskatten tyckte det.

Dag 8. En lugn lördag. Orkade ta mig ut på en skogspromenad i det fina vädret, men i övrigt hände inte så mycket.
Pratade lite om nykterheten med Herr Knaskatt och han sa hur glad han var att jag har slutat. Att han inte alls tycker att jag är ”tråkig” utan att han kan andas ut lite. Han erkände att han ibland drack mer än han ville förut bara för att han visste att jag inte skulle låta en vinflaska stå öppen om den inte var tom. Så han tänkte att det var bra att jag inte drack upp allt själv. Aj. Har inte riktigt fattat hur mycket han faktiskt har märkt/tänkt på/påverkats av mitt drickande. Hans enda oro nu var att jag skulle börja igen och sen hamna på samma ställe en gång till. Som det alltid blir.
Jag sa att jag tänker att jag nog inte ska dricka mer.
Han verkade enbart tycka att det var bra.
Och det tycker väl jag med.
Men ska jag vädra ut alla saker (och det ska jag väl, det är ju min tråd herregud) så kan jag drabbas av en känsla av SORG om jag tänker att jag aldrig aldrig ska dricka igen. Speciellt vid vissa tillfällen. Som Champagne på nyår. En drink i solnedgången på en semester. Det där busiga glaset rosé på lunchen en solig vårdag. Den där känslan av att man bara säger fuck it och släpper ansvaret och är ledig, liksom?
Mitt problem är att min hjärna verkligen gick på ledighet så fort jag drack vin. För mycket ledighet. Typ som om den hade åkt bort.
Jag kanske behöver hitta ett annat sätt att koppla av och släppa (lite av) kontrollen. Frågan är bara vad.

Jag förstår precis vad du menar med den här känslan av busighet. Lyxen och flärden med ett glas vin. Men jag har ju liksom du tragglat i rätt många år och sakta men säkert ifrågasatt den här känslan av busighet och lyx när man tar ett glas mitt på dagen på en uteservering. Ja, visst fanns en känsla av busighet och lyx, men effekten blev också trötthet. Och just den är ju inte så kul. Segheten man får av alkohol stämde dåligt överens med min person i övrigt om jag ska vara ärlig. De där lyxiga glasen har ett pris som när jag tänker efter inte är önskvärt. Jag sällandricker för jag har precis som du lite svårt att säga aldrig mer, men då väljer jag mina glas med stor omsorg. Skåla i champagne på 12-slaget är väldigt överskattat. Funkar hur bra som helst med a-fritt då. 12-slaget är kul i sig. Och när man börjar ifrågasätta och verkligen analysera, då är det inte så många spännande glas kvar. Kanske inte nåt. För om man tar bort de där glasen ”snabbt slappna av”, ”komma i feststämning”, ”flärden” som ändå inte stämmer överens med den önskade effekten om man dricker och analyserar effekten, då blir det inte så intressant att dricka. ”Slappna av” blir också ”bli lite avtrubbad” och personligen gillar jag närvaron mer, men som du skriver behöver man jobba lite med att lägga bort ansvaret. Jag har jobbat mycket med att sluta ta hand om andras känslor och behov och försöka vara ”här och nu”.
Vi är rätt många härinne tycker jag som har använt alkoholen för att slappna av, men den har ju som jag uppfattat det ofta också fått motsatt effekt och vi överpresterar och är duktiga. Utan alkohol är det lättare att se sina egna behov och beteendemönster. Alkohol har extremt många oönskade bieffekter när man börjar tänka efter på vilka effekter de där glasen egentligen har. För mig har”hur slappna av” varit möjligt genom att t.ex. på fredagarna göra extra god mat, fina blommor, alkoholfritt (men det behövs inte längre), se mysig film. Eller träna innan. Men signalen behöver vara att nu är dagen och prestationerna slut.
Att slappna av på fest har handlat om att jobba med att inte hela tiden se andra och andras behov. Vara här och nu i samtalet etc. Men det funkar bättre och bättre med en tids nykterhet. Jag blev snarare även rastlös av alkoholen. Och jag hörde inte till de som löste det med mer och mer alkohol.
… och hur kan nån som väljer nicket ”Knaskatten” ens tänka att hon skulle uppfattas som tråkig? Det är inte alkoholen som får dig knasig och rolig, vill jag påstå utan att känna dig alls. Vi har alla varit lite lurade av alkoholen.

@Knaskatten
Hej knaskatten! Du berättar om sorgen att inte få ta det där glaset champagne på nyårsafton och vid andra festliga tillfällen. Att bara få glömma allt och låta hjärnan bli dimmig och avslappnad. Känner igen mig så väl när jag försökt sluta tidigare och att jag då hållit mig hårt och fast vid sorgen att inte få ta glaset med bubbel på nyårsafton. Att jag vidmakthållit och närt mina tankar om att det är en sorg att inte få dricka vid festliga tillfällen, den där drinken vid solnedgången på semestern.

Beroendet med alkoholdjävulen i spetsen är så himla listig, den har en räv bakom örat, den är listig och slug. Den försöker ständigt lura oss och locka in oss i fällor i våra tankar, att vi går miste om något för att vi avstår alkohol. Det är beroendets näring för att få fortsätta sin överlevnad i vår hjärna. Utan alkohol dör den fan. Dessa tankar är beroendetankar, alltså bara tankar, inget annat. Tankar är vår tolkning av händelser och det framkallar känslor. Sedan skapar känslorna tankar som stämmer överens med våra känslor, tricky!

Beroendet är så knepigt för vi har själva skapat denna programmering i hjärna som påverkat våra tankar och känslor om alkohol. Tankar på champagne = fest. Ger känslor = avslappning och ro. Ger tankar = nice med champagne. Svårt att ta bort, programmeringen sitter för gott. Sedan när man bestämt sig för att inte dricka blir tankarna champagne = fest. Känslor = avslappning, ro. Nya tankar = jag får inte dricka. Känslor = sorg. Nya tankar = ingen guldkant i livet mer utan champagne. Känslor = sorg. Nya tankar = livet blir tråkigt utan alkohol. Känslor = sorg.

Mitt sätt för att lyckas tänka på annat sätt och därmed få andra känslor är att fokusera på det som är positivt med att inte dricka. Att vara nykter = skönt att inte vara bakis med ångest, oro och ågren, känner mig fräsch, min hjärna och kropp mår bra, förhöjd självkänsla och självförtroende, kan köra bil när jag vill, bättre relationer, mer tillgänglig och nåbar för min familj och mitt äktenskap etc. Dessa tankar skapar känslor av välmående och lycka. Känslorna jag får blir bekräftade i mina tankar och stämmer överens om mina känslor. Att dricka ger negativa tankar och negativa känslor.

Jag tillåter inte mig själv att tänka på att det är en förlust med att inte få dricka och tillslut går de positiva tankarna på automatik. De har kört över min programmering och det enda jag aldrig kan göra mer är att dricka alkohol för då startar beroendeprogrammeringen på ett kick och alkoholdjävulen poppar upp som gubben ur lådan igen.

Life is good som nykter och jag saknar inte champagnen alls. Det blir alkoholfritt bubbel i mitt glas på nyårsafton och då ska jag fira att det är jag som styrt mitt liv 1 år och 2 månader, inte alkoholdjävulen! Häng med!❤️

@Knaskatten Jag tänker som Vår skriver, gå inte in i de tankarna om att det är en förlust att inte dricka. Just don't go there helt enkelt. Tror det var Se klart som skrev nåt liknande för länge sedan, fast på sitt poetiska sätt att hon går inte in i den mörka snåriga skogen, håller sig från rovdjuren.
Det är nog inte svårare än så egentligen. Varför gå in i tankar som inte gynnar dig? Tankar föder känslor. Och plötsligt är man på ett ställe som hjärnan har skapat, har inget med verkligheten att göra. Inte ens tankarna behöver man lita på alla dagar. Jag gör inte det iallafall. Vaknar jag o känner mig "off"; trött, retlig etc, så vet jag att jag inte kommer tänka så rationellt och "sant". Då låter jag tankarna passera o beslut om saker får jag ta en annan dag.
Ha tillit till processen. Det du känner idag är inte samma som om några veckor. Tiden gör sitt till.

@Knaskatten Jag brukar likna sorgen vid den sorg man kan känna när man har brutit upp från ett destruktivt förhållande. Mannen ifråga var väldigt charmig och fick mig att må toppen stundtals, men han var otrogen och manipulerande och till slut kände jag inte igen mig själv. Jag begick våld på mig själv, och var tvungen att bryta innan jag gick under. Då och då poppar tankar på hans lena stämma och fina händer på min kropp upp, men då tar jag fram de dåliga minnena också och då falnar de goda minnena direkt. Och med tiden förstår man inte alls vad man såg hos den den där ofräscha gubben 😉

Kram 🐘

Dag 9. Tänkte precis gå in och rapportera om en händelselös dag, inget att berätta typ? Så möts jag av en himla VÅG av fina, bra och kloka svar. 😻 Tack!

@Sisyfos Åh hej. Kul att se dig igen. Och JA. Du har helt rätt. Jag brukar bli så trött av att dricka vin, speciellt dagtid. Det glömmer jag alltid. Sen minns jag det när jag blir trött. Men det tar helt klart udden av lyxen och flärden. Närvaro är faktiskt bra mycket bättre. Och tack för pepp. 😽

@Andrahalvlek haha, bra liknelse med den dåliga mannen! Precis så är det ju - det FINNS härligheter med alkohol också. Men de överskuggas av allt det negativa. Behöver minnas det dåliga mer än det bra.

@vår2022 tack! Så klokt och bra. Det är verkligen en omprogrammering som behövs och det är klart att alla ÅR jag har lärt mig att alkohol = fest och positiva känslor, kommer ta ett tag att ställa om. Jag har skålat på nyår utan champagne, det år jag var nykter nio månader. Det gick hur bra som helst och kändes snarare positivt, som att jag gav mig själv bästa möjliga starten på det nya året: ingen baksmälla. Det satsar jag på i år igen.

@Sattva tack för kloka ord. Du har rätt i att man inte behöver lita på sina tankar och känslor alltid. Jag övar mig på att inte göra det vissa dagar i månaden till exempel… När jag förvandlas från Knaskatt till Demonkatt. 😬

I dag när jag tittade mig i spegeln tyckte jag faktiskt att jag såg fräschare ut i ansiktet. Mindre plufsig och svullen? Kan det vara en positiv effekt av att inte dricka? Jag bestämmer mig för det tror jag.
/Snyggkatten.