Nu har jag och arbetsgivaren haft vårt första möte med företagshälsovården. Jag är väldigt lugn för att jag har en så bra arbetsgivare som fattar och agerar klokt när det nu är som det är med mig. Jag försöker vara så öppen och ärlig som jag bara kan men inser att det är svårt att sätta ord på allt. Tänker att det kanske jag inte behöver kunna heller om jag ändå kan reflektera och förstå mig själv någorlunda? Allt en känner har kanske inte någon explicit förklaringsgrund? Nåja, det där hinner jag säkert fundera mer kring. Det som ska hända framåt är Missbruksutredning. Reagerade inte under samtalet men nu när jag ser det skrivet syns det hårt, fyrkantigt, formellt. Hur som helst ska Missbruksutredningen ge svar på vad det är för problem jag har (jag blir väldigt förvånad om utredningen inte pekar på just ett alkoholmissbruk. Sedan ska det till en gemensam handlingsplan. Inget av detta kommer dock att ske denna veckan, knappast nästa heller. Vi är ju många som behöver hjälp, så... Å andra sidan har jag inget problem med att vänta lite, att skynda långsamt. Förr eller senare kommer den där utredningen att bli gjord och förr eller senare kommer det att finnas en gemensam handlingsplan. Fram till dess gäller min personliga handlingsplan lika som de senaste sex veckorna dvs att klara mig fint utan sprit.

@Ejanne Grattis! Både till dina sex veckor utan sprit och till att du har möjligheten att ta emot hjälp. Det underlättar mycket om man får hjälp med att komma till rätta med sitt missbruk. Åtminstone är det så för mig.
Jag tror inte du behöver fundera så mycket på vad du bör eller skall göra, bara att ligga lite lågt och invänta Missbruksutredningen. Även om den kan väcka känslor av obehag så handlar det bara om att försöka avgöra vilken grad av problem du har och att ha något att basera handlingsplanen på. Försök att gå in i det här utan förutfattade meningar, allt kommer att falla på plats efterhand.
Starkt att vara utan sprit (helt nykter?) i sex veckor. Det låter som en jäkligt bra plan att fortsätta med det.

Lycka till och berätta hur det går!

@Onkel F Tack för en klartänkt (nykter!) kommentar. Jag tolkar det som att du gjort en sådan utredning, har jag rätt? Innerst inne tänker jag som du skriver, oroar mig inte så mycket just nu och mina veckor utan alkohol tuffar på utan några större besvär. Känner mig löjligt nog privilegierad eftersom jag fått (får) fint stöd både från sambo och arbetsgivare. Att våga tala öppet om Den Stora Hemligheten är största steget och det känns oväntat bra. Återkommer här när jag har något att berätta 😊

@Ejanne Välkommen hit och suveränt gjort att du nu är nykter sedan sex veckor!🥳. Så modigt av dig att tala öppet om den stora hemligheten för din arbetsgivare och sambo, det är verkligen en styrka. Att släppa garden och vara sann och ärlig är en sådan lättnad och befrielse och kommer att leda dig framåt. Jag höll på med att även, gömma och smyga med vin och det var så skönt att berätta om min hemlighet för min man, jag riskerade att inte kunna fortsätta med detta men det var det jag ville skulle ske. Jag berättade även om hemligheten att jag var alkoholberoende för min psykolog och det var då den terapeutiska processen kunde starta på riktigt. Så att vara öppen, ärlig och sann, framförallt för sig själv, är grunden till att göra en stor förändring och till att kunna sluta dricka och ljuga för sig själv och sin omgivning. Jag har varit nykter i drygt 1 år och det är det bästa beslutet jag tagit i mitt liv. Jag mår så bra och jag har fått en ny chans till att leva det liv jag vill leva. Nykter, hoppfull och med livsglädje😁.

Fortsätt som du gör, det kommer bara att bli bättre ju längre tid du är nykter💪💕

@vår2022 Ja, allt blir helt klart så mycket enklare om en vågar vara ärlig i detta. Synd att jag inte kom på det tidigare men nu är ju nu och det var väl dax då. Livsglädje låter härligt, det ser jag fram emot att ladda mer av :)

@Ejanne Ja, jag har gjort en sådan hos företagshälsovården. Den kanske skiljer sig åt beroende på vilken vårdgivare som anlitas, men i mitt fall var det inget märkvärdigt. Hoppas du får kontakt med människor du känner att du "klickar" med, jag känner att personkemin är viktig i den här sortens situation. Det blir ju lättare att vara öppen och ärlig om man känner att man får bra respons.
Bra att du fortsätter vara nykter av egen kraft. Självklart mår du bättre av det, men det är också positivt om du visar att du vill ha förändring och menar allvar.

BAD HAIR DAY. Ser mig i spegeln och ser ett troll. För en vecka sedan hade jag kunnat ta en selfie med vovven a la ”sådan matte sådan hund” men jycken gick på spabehandling i måndags och har just nu en perfekt frilla. Nu ska i hur som helst masa oss ut i novemberdagen. Har varit på resande fot onsdag-torsdag och är ledig idag (kanske smygjobbar lite men inget allvarligt). Min chef ringde strax före 8 och meddelade att jag ska Missbruksutredas på fredag fm om en vecka. Ser på något perverst sätt fram emot att det ska stå klart att få diagnosen ställd och att få hjälp med resten av mitt nyktra liv 🌹

@Ejanne skrev:"jycken gick på spabehandling" Fasen, kunde ni inte fått grupprabatt? En klippning och en helkroppsbehandling av ett par varsamma kvinnohänder hade fått mig att gå därifrån med ett leende på läpparna 🤣 (Sorry, kunde inte låta bli).
Det låter ju bra att du ser fram emot utredningen! Inte så konstigt, det blir en start på något bra.
Lycka till!

TOG MIG ÄNTLIGEN I KRAGEN, förnyade årskortet och har nu kört ett pass på gymmet för första gången sedan jag bröt handleden i början av augusti. Ska bli morgonrutin igen! Tjohooo! Hängde med oväntat bra undantaget armhävningar som får bli en senare fråga.

DEN ÅTTONDE FREDAGEN i min räcka av alkoholfria dagar startade tidigt. Jag var på gymmet vid 7-tiden, efter det promenad med hunden och en lugn stund vid köksbordet. Hämtade ett paket i centrum på vägen till Missbruksutredningen och sambons farfarsklocka hos urmakaren på hemvägen. Nu är stenen alltså i rullning eller vad det heter. Samtalade en dryg timme med alkoholterapeuten som ska göra själva testet av min missbruksstatus på måndag. En nyfiken typ men det är väl hens jobb kan jag tro. Nästa vecka kommer utvärderingen att visa…

SITTER PÅ ESPRESSO HOUSE med macka och kaffe. På bordet intill står en skylt med budskap. "Visste du att social interaktion är det bästa sättet att bekämpa ensamhet? Ett hej eller ett leende kan göra stor skillnad.". Jag ser mig omkring: uuupå behörigt avstånd sitter en ung tjej och sugrörssuger något ur en stor pappmugg. Hon och jag är de enda gästerna. Ingen av oss verkar nämnvärt intresserade av "social interaktion" där vi befinner oss. Vi pillar istället med våra mobiltelefoner. Jag inser plötsligt att jag trivs i min relativa ensamhet. Skulle någon komma på att med ett leende säga hej skulle jag antagligen titta upp, nicka och hoppas att vederbörande ska gå någon annanstans. Själv kommer jag under denna helgen att få social interaktion tills den står mig upp i halsen. Jag ska på jobbkonferens med kollegor från hela landet. I en annan tid gör inte särskilt länge sedan skulle jag i denna stund ta en tur till Systembolaget som nyss öppnat. En vinflaska som försäkring när det börjar krypa i kroppen och surra i hjärnan. Men faktum är att jag efter snart åtta helnyktra veckor har tappat intresset för den medicinen. Faktum är att jag trivs mycket bra just för jag sitter och väntar på bussen som ska ta mig och min kollegiala flock till en kursgård. Faktum är att jag kommer att vara både intresserad av dessa människor och engagerad i våra arbetsuppgifter. Ska bara sitta kvar här en stund till, vila i lugnet, innan jag ger mig ut i djungeln för att leta upp den där bussen. Det blir en bra helg. Let's be careful out there!

IDAG HAR JAG SVARAT PÅ Missbruksutredningens frågebatteri och förstått att det blir minst ett möte till i utredande syfte. På måndag om en vecka ska jag få ta del av resultatet/utvärderingen. Sedan kan det äntligen tas fram en relevant handlingsplan. Det skaver lite i mig när terapeuten, vilken jag i allt övrigt fått ett stort förtroende för, redan nu nämner att enda vägen att få ordning på mina problem går via 12-stegsprogrammet. Känner direkt oroliga vibbar på grund av förutfattade meningar. Men jag ska ge det en chans och lovar att lyssna öppet uppmärksamt och så fördomsfritt som möjligt om metoden förklaras ur ett professionellt perspektiv. Jag skulle verkligen vilja gå till botten med mitt själsliga virrvarr <3

@Ejanne Hej, och välkommen hit! Det går ju även utmärkt att förbli nykter via ”forumsmetoden”. Dvs läsa och skriva mycket här. Jag har själv varit nykter i snart 3 år, och den enda ”hjälpen” jag har tagit är forumet. Borde väl gå att komma överens om att du lämnar prover under en tid. Tex 1 år. 🤔 Bara en tanke, om nu inte tolv-stegsprogrammet känns som rätt grej för dig. Du har ju kommit förbi den värsta fasen nu med dina 8 veckor. Viktigt i så fall att du skriver och läser här ofta, och verkligen tar till dig av andras erfarenheter, och fakta. Lycka till nu!

P.s Jag kan rekommendera dig att läsa @vår2022,s trådar från början till slut. Dom är guld värda!

Hej på dej, @Torn. Du har naturligtvis rätt i det du skriver. Jag har läst en del i trådarna här med tacksamhet över alla som generöst delar med sig av såväl framgångar som motgångar. Jag gillar den goda tonen i inläggen och den konstruktiva andan. Med det sagt så är det inte tillräckligt för mig att inte dricka alkohol, jag behöver också hjälp som reder ut de dåliga tankemönster som jag gång efter annan fastnar i och som (ve och fasa) går så lätt att bota med stora mängder alkohol. För många år sedan hade jag kontakt med en alkoholterapeut som själv var frälst genom 12-stegsmetoden och AA. Det var ingen positiv kontakt och det har naturligtvis färgat min åsikt om det konceptet. Men som jag skrev igår kväll är jag beredd att ge den modellen en chans. Förhoppningsvis har det hänt något på 14-15 år och oavsett det är det säkert stor skillnad på terapeuter och terapeuter liksom det är det på patienter och patienter.
Stort tack till dig och alla andra generösa människor här. Jag önskar dig en fin dag. /E

MINNS I NOVEMBER…
https://www.youtube.com/watch?v=9S-3srZqgfA
Det är så mycket som jag behöver öva på nu när jag inte kan bedöva mig med alkohol längre. Det är förstås inget märkvärdigt, bara lite enkla förändringar som till exempel att…
…möta andra med nyfikenhet och kärlek (avstå från att använda röntgensynen som bara får folk att känna sig obekväma med mig).
…vara snäll mot mig själv (sluta boosta självförtroendet och jobba på självkänslan).
…somna och att sova gott hela natten (inte vrida och vända – fysiskt och mentalt – halva natten och lyssna på ljudbok andra halvan).
…fortsätta med de nyktra dagarna i kombination med små, små läkande steg på vägen mot mitt riktiga liv.

To be continued…

GRUPPTERAPI, NEJ TACK?!
Jag vill inte gå i gruppterapi. Det måste väl finnas någon annan rehab-form som min arbetsgivare gör tumme upp till? Jag har alltså gjort mitt tredje besök hos alkoholterapeuten som haft uppdraget att fastställa att jag är alkoholist. Jag har svarat frankt, öppet och ärligt på alla Missbruksutredningens frågor (fick till och med ”beröm” för att jag var så ”transparent”). Själv har jag inte tvivlat en sekund på att mätinstrumentet skulle slå i botten på röda sidan men företagshälsovården ville ju vara säker innan det föreslås en behandling. Nu känner jag mig lite snärjd och lurad. För alla tre besöken jag gjort hos alkoholterapeuten har pekat i en enda riktning, nämligen mot den behandling som hens företag erbjuder. Under mina nu snart nio veckor som nykter har jag inte behövt kämpa en enda dag för att avstå från alkohol, jag har pratat med mina närmaste om Den Stor Hemligheten, min alkoholism och jag har reflekterat mycket och landat i att jag är en person som inte dricker alkohol. Jag förnekar inte mitt behov av känslomässig utveckling men jag skulle gärna se att den kan ske på annat sätt än genom att ”anamma” 12-stegsprogrammets principer i mitt liv.

FÖRFRUSTRERAD. 1: Jag är en alkoholist som ska underkasta sig en rehabiliterande behandling som explicit går ut på att anamma 12-stegsprogrammets principer. Fakta 2: Jag är en alkoholist eftersom jag inte kan kontrollera mitt alkoholintag, när jag en gång knäckt en flaska vin super jag tills jag däckar. Fakta 3: Jag är en alkoholist men jag är också en människa och som sådan ett betydligt mer komplicerat väsen än vad som kan definieras av en etikett.
JUST NU KÄNNER JAG mig uppgiven på ett sådant sätt som för drygt två månader sedan ovillkorligen lett mig raka vägen till Systembolaget för att skaffa vin innan ångesten slår till. Ja, jag vet att det är ett uselt alternativ. Nej, det kommer inte att ske. Jag gjort en reell uppryckning, tagit ratten och styrt om mitt liv åt ett håll som känns bra för mig. I den processen ingår en hel del smärtsamma insikter som jag behöver hjälp med att reda ut, som jag vill ha hjälp med att reda ut. Men jag är inte övertygad om att 12-stegsprogrammets principer och underkastelse kommer att göra mig gott. Ändå står jag här, som inträngd i ett hörn, och kämpar för att inte förvandlas till ett viljelöst ynk med förkrympt själ!
HAR JAG VARIT DUM som trott att transparens och ärlighet skulle kunna bygga ömsesidig tillit och förtroende mellan mig och min arbetsgivare inför valet av behandling? Intuitivt upplever jag i alla fall att det kan bli tvärt om. Eftersom Missbruksenkäten utvärderats med en stor fet ALKOHOLIST-stämpel kommer allt jag säger i förhållande till det att kunna vändas emot mig – ”Det är sjukdomen som talar” – det vill säga att mina önskemål och förslag tolkas som försök att manipulera och förneka min verkliga situation. Det jag nu skrivit kan för övrigt också vara ett utslag av alkoholism, paranoia, sjuklig misstänksamhet.
SÅ HAR JAG MÅLAT fan på väggen och för stunden fått ur mig det mesta av förfrustrationen (den som följer av ett ihopfantiserat framtidsscenario). Sista ordet är dock ännu ej sagt så det återstår att se hur det verkligen blir.

Hej,
Jag förstår obehaget inför att bli reducerad till en diagnos. Men jag tänker också att du är bra på att nyansera och förklara hur du tänker. Och att om du förmedlar samma innehåll i ett samtal med chef och behandlare som här i tråden så tror jag de kommer förstå dig. Sen kanske du kan undersöka om det finns något i 12-stegsmodellen som kan vara användbart, tror det är många som hämtar hjälp där utan att köpa hela paketet. Eller be behandlaren om ett alternativ som du känner dig bekväm med om det inte känns bra med 12-stegen. Kan tänka mig att 12-steg är enklast att få plats på, så därför kanske det överrekommenderas av läkare som inte har tid att leta.. Eller så har programmet nåt, har du frågat varför de rekommenderar just det?

Spot on, @Kennie! Det är klart att jag kommer att tala om min syn på sakenmen har en känsla av att det är ganska utsiktslöst då rehabprogram à la 12-steg är det enda som verkar finns på bordet. Att det rekommenderas beror förstås på att det varit och är till stor hjälp för många (statistiska bevis finns) och att det är den behandlingen som erbjuds av det företag som företagshälsovården samarbetar med. Jag tror inte någon i min närhet medvetet reducerar mig till en diagnos. Däremot är jag klar över att en generell uppfattning om vad en alkoholist är också påverkar den dialog som förs med mig om detta. Min historia talar också för att den som misstror mig nu har all anledning att göra det med tanke på tidigare misslyckanden. Jag vet ju att både mitt syn- och handlingssätt förändrats radikalt de senaste två månaderna och min sambo vet det också, men varför skulle min arbetsgivare tro på det? När jag sagt liknande tidigare har det ju inte varit riktigt sant. Nå väl, jag har börjat ta emot hjälp (till och med bett om den) och på den vägen är det. Naturligtvis kommer jag att göra mitt bästa med vad det nu blir. Det är fullt möjligt att jag hakar upp mig för mycket på anden och de verb som används (underkasta (sig), anamma, kapitulera, rannsaka osv). Med risk för att det bara är min grandiosa självuppfattning som talar påstår jag att det finns mycket i mig som är friskt och även om jag varit allt alkoholdjävlulen allt för trofast betvivlar jag starkt att det är någon annan kraft än jag själv som kan "befria" mig. /E