av annacananda

Himmelellerhelvette
mån, 2022-11-14 - 08:01

@annacananda Det är jobbigt att kämpa mot tröttheten men under tiden du lär känna dig själv och läker kommer det kännas bättre❤️

Det går bra för mig, tar in nya upplevelser, analyserar dom, försöker räta ut. Är pigg och glad vissa dagar, trött som bara den andra dagar men fortfarande lika nyfiken på vad nykterheten kommer ge mig längre fram.
Jag tycker du gör detta så bra och jag gillar att följa dig, du ligger inte långt bakom mig vi gör detta tillsammans❤️

Kram

annacananda
mån, 2022-11-14 - 16:56

@Andrahalvlek
Visst är det vila vi behöver! Idag måndag, efter kalas igår, har jag sovit 1 + 3 timmar under dagen trots att jag sov 8 timmar natten som gick. Jobbar hemma idag och kan lägga ut timmarna där jag vill. Nu har jag ett par timmar att jobba ikväll men det är helt okej. Just nu är det helt okej att göra som du säger: vila, aktivitet, vila. Jag har ”köpt” mig tid till och med januari att kunna växla så mellan arbete och aktivitet. Det svider i plånboken men den har fått styra halva mitt liv och nu går det inte längre. Jag säger nej till allt som går att välja bort. Aktiviteter som annan konsumtion. Jag byter ner mig i alla avseende utom att satsa på min hälsa här och nu, och framåt.

Tittade i min ”alkoholkalender” och registrerade veckan som gått. Det är en bra påminnelser.
Jag har registrerat 96 dagar totalt. Av dessa har jag druckit alkohol under 21 dagar och 75 alkoholfria dagar. Antal glas jag har registrerat är 81 st och då vet jag med mig att jag räknat lågt och att sanningen ligger något högre. För mig säger detta något om min tidigare konsumtion och hur allvarligt mitt missbruk har varit. Dessa 96 dagar jag registrerat är dagar då jag drog ner på mitt alkoholbruket för att till slut ta beslutet att bli nykter. Jag har trots detta fler glas druckna än nyktra dagar. Det gör mig ödmjuk inför den fortsatta resan som nykter. Räknar jag rätt har jag varit nykter 51 dagar på rad. Det är inget rekord i mitt liv däremot är min inställning helt ny.

Läser lite i din tråd och tar lite kraft.

Kram

Andrahalvlek
mån, 2022-11-14 - 18:24

@annacananda Helt rätt tänkt! Man säger ofta att ”hälsan går före” - men det gäller att agera därefter också. Det är sunt att vara trött efter olika aktiviteter.

Enda sättet att orka är att välja med hjärtat. Sluta göra saker för att det förväntas av en. För att ställa upp. Trams. Säger jag nu 🤣 Jag har också varit en ”pliktråtta”.

Kram 🐘

Knaskatten
mån, 2022-11-14 - 21:38

@annacananda det är det som är så fint härinne, att man kan ”växeldra” när man orkar!
Bra att du har tagit prover och kollat upp hur det ligger till. Det tar nog också tid, precis som du är inne på, att komma tillbaka. Alkoholen tömmer depåerna, och dessutom all energi som ska gå åt till att kompensera för drickandet och vara duktig ikapp sen… håhåjaja. Bra att du prioriterar DIG och vila nu. Du gör det superbra. Kram!

Se klart
tis, 2022-11-15 - 12:53

Vill inte nog betona vikten av att vila under det första nyktra året- så småningom regleras det lite mer per automatik- dvs man blir inte panikslagen av att känna sig trött och agera därefter. Viktigt att tänka på är också att vila inte bara är sova/ligga på soffan, utan vila kan vara att se till att variera sina göranden. Promenader, människor som ger energi. Man får pröva sig fram! Kram 😊

annacananda
sön, 2022-11-20 - 05:53

@Andrahalvlek @Knaskatten @Se klart @vår2022

Så fint att det finns små meddelande från er när jag efter ett litet uppehåll får tid att logga in.

Jag har gjort vad man kallar ”ett genombrott” i terapin och varit längst inne i mina mörkaste rum av min personlighet. Det var starkt, det var enormt jobbigt och det kommer att ta tid att hitta balansen igen. Jag har ”erkänt” mitt missbruk och min depression inför en grupp människor (gruppterapi) som jag bara känner genom terapin. Alla har ju sitt och nu var det min tur att falla igenom. Jag drog ner mina antidepressiva under två veckor innan detta tillfället för att få kontakt med mitt djupaste jag. Nu är jag som förstummad, sörjer allt jag missat, sitter i min smärta, försöker förstå hur jag kan tillgodose mina inre behov av trygghet, kärlek, ömhet mm utan att trampa på andra. Jag försöker acceptera min sårbarhet och det faktum att jag är en känslig människa - inte alls det pokerface jag så många gånger visar upp. Kroppen skriker, hjärnan vägrar och känslorna skenar. Någonstans inom mig har jag fått kontakt med en inre punkt som betraktar allt som sker och försöker navigera i allt detta. Pånyttfödelse vid 50. Jag har varit med om detta i trettioårsåldern också, en gång vid fyrtioårsåldern och jag tänker att det är så livet är. Vi föds om och om igen i en lite starkare version, en lite sundare version och en lite klokare version. Nu var det dags att ”klämma ut finnen” som en känslornas Dr Pimpelpopper.

Under den senaste veckan har jag kunnat identifiera känslor jag brukar dricka på och så har jag försökt att ge känslan och tanken ett namn. Jag har ansträngt mig att känna affekten bakom känslan, vad som händer i min kropp. Jag har verkligen förstått nu det jag läst och det läkaren sagt; ”det kan hända att man som deprimerad tappar kontakten med sin kropp” och det innebär att man får svårt att navigera i tillvaron. Det är bland annat det som kan göra att man blir sittande och inte klarar av att agera eller ens reagera. (Det är olika för alla men jag kan känna igen detta) Så mycket kommunikation går via andra sinnen än orden att man blir oförmögen att läsa och sända rätt signaler. För mig är det exakt så det är - och jag hamnar i freeze, jag kan inte röra mig av rädsla av att bli uppäten. Den rädslan är uråldrig och så enormt stark. Det är en enorm aha- upplevelse som har fått ge liv i så mycket jag bara förstått intellektuellt och teoretiskt. Jag förstår själv varför jag mår som jag gör just nu!!

Det har inte funnits ett enda tillfälle då jag tänkt på att ta till vinet. Det står två flaskor i spritskåpet som mannen för övrigt fyllt med allt möjligt. Jag har inget intresse av att gå dit. Mannen har inte druckit vin heller under de senaste tre veckorna. Enstaka wiskey eller en liten öl, annars verkar han också ha tappat intresset.

Än har jag inte sagt något till barnen men såklart noterar dem att det inte bjuds på vin och att jag inte har något vinglas i handen eller stående i köket. Jag har ju berättat om mitt beslut för den lille men de vuxna får vänta lite tills att jag är i en lite säkrare hamn och verkligen är trygg i hur det kommer ut när jag väl är mogen att säga något. Inte för att jag tror att det behöver sägas så mycket. ALLA VET men ingen nämner Flodhästen i rummet. @Andrahalvlek - du har ju redan paxat elefanten så jag väljer flodhästen vilket jag ibland också har benämnt mig själv när jag sett kort på mig i solstolen. Det kan kanske uppfattas som att jag nedvärderar mig och flodhästen samtidigt men jag säger det med kärlek och den betoning Bengt Alsterlind en gång uttalade i något barnprogram. Ni som var med kan kanske hitta ett uttal i minnet. 😁

Så mitt i min smärta kan jag tänka på barnprogram och fnissa lite åt mig själv.

Snön ligger vit och fin utanför mitt fönster - så fort solen sticker upp i öster ska jag gå en liten lagom promenad.

Kram alla som kämpar på för att lära känna sig själv!!!

Kram 🦛

Andrahalvlek
sön, 2022-11-20 - 08:19

@annacananda Wow! Vilken jävla inre resa du har gjort - och gör! Jag minns Hajk-Bengt väl och kan för mitt inre höra honom säga flodhäst på bred värmländska 😍 Också ett djur som stortrivs i vatten, och där blir både smidig och snabb 🦛

Det där med att födas på nytt med några tiotal års mellanrum låter spännande. Klart att födslovåndandet är plågsamt om man ser det på det sättet, men resultatet är ju värt det hundra gånger om. Skönt att din man också är blygsam med drickandet, det underlättar.

Och outandet kommer när tiden är mogen. Jag hade varit nykter i 3 tre månader innan jag berättade för någon IRL, och då berättade jag för min äldsta dotter. Som sa: ”Bra, jag tycker om dig bättre när du är nykter”. Hon är min största supporter ❤️

Kram 🐘

vår2022
sön, 2022-11-20 - 18:05

@annacananda Verkligen en häftig inre resa du är i. Otroligt att du drog ned på antidepressiva för att kunna nå dina känslor bättre. Det finns en bok som heter ”flodhästen i vardagsrummet” av Tommy Hellsten, terapeut och teolog. Den handlar framförallt om vad som händer barn som växer upp i skuggan av alkoholism, arbetsnarkomani, trångsynt religiositet, incest, våld eller andra former av utsatthet och om medberoende. Hur man då blir som vuxen om man som barn ständigt tvingats till anpassning. Han beskriver tillfrisknandets tre faser: identifiering, att leva sig igenom barndomen och att förstå det man gått igenom. Den är väldigt intressant och ger hopp om att man kan förändras om man vill om man får självkännedom och kunskap om sig själv.

Härligt att du inte behövt ta till eller suktat efter alkohol i din process. Ha det gott!❤️

DRacker
tis, 2022-11-22 - 17:24

@annacananda Men åh vad du jobbar på ordentligt med dig själv! Jag är själv lite rädd för att nå mina allra djupaste och vågar mig inte på det. Är rädd för att inte ta mig upp! Men verkligen all respekt för dig och din resa! Starkt av dig för jag förstår att det går att möta en eller annan demon på vägen, så att säga! 😌🥰 Så härligt att läsa att även du håller dig så bra från alkoholen. Jäklar vilken resa det här är va?! Jösses, obruten mark på många olika sätt varje dag. Jag går framåt med upptäckarglädje och stor förundran dagligen!

Kramar till dig fina du! 🤗🥰

annacananda
tors, 2022-11-24 - 08:25

@Andrahalvlek @vår2022 @Himmelellerhelvette @DRacker

Tack för all fin respons i min tråd. Jag kommer till era när jag är på lite fastare mark. Just nu känns det som om jag bara betar av jobbet för att kunna gå på en skön vila i jul. Verkligheten med inkomst och åtagande tar inte paus för att jag faller genom tid och rum. Så just nu är det vila-jobb-vila-jobb-vila-jobb-vila-jobb. I vilan låter jag allt som rördes upp i terapin bearbetas i sömn, i text, i att bara låta tankarna gå och vara snäll mot mig själv.

Idag är jag 2 månader nykter!!
Jag har känt suget och känslan jag brukar dricka på. Jag har kunnat identifiera vad som triggar igång önskan om att ta till vinet för att kunna varva ner, lugna ner och låta mina tankar vila. Tanken att jag kanske kan dricka ett litet glas champagne eller ett litet glas vin vid ett mycket speciellt tillfälle har dykt upp. Tack vare att jag läst så mycket här inne om era resor så har jag kunnat notera tanken och låta den passera utan att ge den något värde. Det är en varningssignal och det är ett tecken på att min avhållsamhet inte på långa vägar är säkrad.
Den enda skillnaden jag kan uppleva nu är att jag förstår lite bättre vad som händer inom mig. Så jag fortsätter utforska känslolivet och just nu låter jag det sköta sig själv när jag sover.
Räntorna och elräkningen ska betalas oavsett hur jag mår och jag är tacksam för att jag kan samla mig så pass att jag kan sköta mitt jobb. Jag är tacksam för att jag inte arbetar heltid - det kan jag säga att jag inte hade klarat av just nu.

Kram till er alla som kämpar!
🦛

Allegra
tors, 2022-11-24 - 10:31

Ett stort grattis @annacananda till dina 2 månader utan alkohol✨✨✨ Förstår verkligen smärtan i att möta sig själv utan skygglappar, du är beundransvärd! Gillar att du tar hand om dig och vilar mellan varven, att du lyssnar på dina behov. Kram

Andrahalvlek
tors, 2022-11-24 - 11:13

@annacananda Grattis till 2 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Klokt att identifiera tankarna, etikettera dem som just sug-på-grund-av-stress och sen låta dem segla vidare. Klokt också att sova, sova, sova. Det är typ det bästa vi kan ge oss själva! I sömnen bearbetas högt och lågt, huller om buller. Saker ramlar på plats efterhand utan att man gör ett enda dugg på ett medvetet plan. Lite lyxigt faktiskt. Hjärnan är fantastisk.

Kram 🐘

annacananda
fre, 2022-11-25 - 06:32

@Allegra @Andrahalvlek @Himmelellerhelvette @Se klart

Tack för era Grattis och besök i min tråd! 🥲🥲🥲 Jag blir rörd av att finnas med i ett sammanhang som är så öppet och utan dömande! Så mycket värma och förståelse genom en skärm! ❤️❤️❤️

annacananda
fre, 2022-11-25 - 07:06

Mitt äkta jag.

Mitt äkta jag, den jag varit sedan barnsben är en känslig varelse. När jag möter människor jag inte kan läsa av, människor som jag upplever som osorterade och oberäkneliga blir jag rädd.

Det behöver inte vara så att andra upplever samma sak och jag förstår nu att allt är en upplevelse av mig och mitt inre när jag blir rädd. Först nu förstår jag varför jag har dragits så till allt som handlar om trygghet på jobbet. Läst böcker om hur man skapar en organisation som inte är just, rädd. Drivit frågan om att all måste få vara trygga för att vi ska kunna utvecklas. Jag har drivit och drivits av min egen rädsla. Ibland med framgång men för det mesta har det blivit konflikter jag inte kunnat lösa. Jag har tagit till flykten när energin varit på väg att ta slut.

Under mitt liv har jag ofta varit rädd. Under en lång period, under hela högstadiet, var jag rädd dagligen. Det var en riktigt tuff skola jag gick på och för att stå ut (överleva) lade jag på lager efter lager av skinn, attityd, fasad, uppnosighet, frost, kyla till den milda grad att det blev en del av mig. Ingen vuxen kom till undsättning, ingen lyssnade och vi levde vilda västern i korridorer, källarutrymmen, på toaletter. Lärarna sprang till lärarrummet när det blev rast och syntes inte till annat än inne i klassrummet. Mina föräldrar hade fullt upp med sig själv och sina problem, där fanns inget skydd att få. Klasskamrater bodde i familjehem, hade kriminella föräldrar, någon åkte in på anstalt i nian, LVU visste jag vad det var när jag var 14 utan att jag själv var föremål för insatsen.

Jag fattar nu! Jag fattar vad det gjorde med mig. Så mycket mer än vad jag någonsin har kunnat ta på eller förstå. När helvetet var slut var jag också slut. Ett sabbatsår och lyckan att få jobba i ett projekt under ett år. Där och då packade jag ner alla mina känslor, alla mina upplevelser. Jag ryckte på axlarna och gick vidare. En brådmogen 16-åring som hade tappat all tillit till vuxenvärlden och helt övertygad om att det är bäst att se till att klara sig själv. Jag fattar nu!
Det har legat dolt under en massa andra känslor, minnen, övertygelser, bortförklaringar och vad som är värst är att det har bagatelliserats, rationaliserats bort. Förpassats ner i mitt omedvetna förflutna och där har det ibland pockat på, velat få ett erkännande, smärtat och skavt när situationer som påmint mig om mitt sår knackat på.

Jag fattar nu vad vinet har gjort för mig!!

Nu gick det inte längre - nu först är jag så trygg att jag vågar titta på vad som skapade alla mina försvar, min kyla, min sarkasm och allmänna inställning till livet.

Först nu vågar jag låta min sårbara varelse få komma fram och visa sig utan skydd. Hon får bara komma fram i trygga miljöer men med tiden hoppas jag att hon ska få växa sig så stark att hon kan stå upp lite mer för sig själv och våga vara känslig utan att bli överkörd. Det är den resa som ligger framför mig. Den resan har inte utrymme för att dricka mer alkohol. Den resan måste göras nykter. Precis som vi inte kör bil när vi druckit alkohol måste jag föra mig själv fram genom resten av livet i nykterhet.

Det här är så smärtsamt och så energikrävande samtidigt som jag någonstans kan se en mening som känns viktig inom mig. Svårt att förklara. Det är bara en upplevelser inom mig än så länge. Kanske kan jag möta världen på ett varmare och öppnare sätt i framtiden utan att göra våld på mig själv…

Det här kommer att ta lång tid och mitt tålamod är inte det skarpaste så det är den största utmaningen just nu. Att våga stanna och känna i kroppen, våga sitta i oron till att börja med bara för mig själv och med närmsta familjen.
En tid…

Kram till alla som är här och söker sin väg!
🦛

Andrahalvlek
fre, 2022-11-25 - 10:48

@annacananda Vilket fint inlägg, jag blir helt tårögd. Jag ser den kaxiga 16-åringen framför mig. Jag har nämligen en sådan inom mig också. Jag är egentligen så otroligt naiv och godtrogen, och då blir man lurad och hånskrattad åt om man umgås med fel sorts människor. Då krävs det en hård kaxig yta - och att man snabbt kan ge svar på tal. Vilket jag har gjort, och fortfarande gör när det krävs.

Jag har dock med åren lärt mig att ta mina strider, att inte alltid stå längst fram på barrikaderna. Att det nu på jobbet pågår en stor omorganisation, där jag i allra högsta grad är inkluderad, utan att jag har ett jota att säga till om är verkligen inte likt mig. Det känns otroligt ovant, men det känns samtidigt helt okej. Allt blir som det blir.

Jag känner ett otroligt lugn i just det tänket: Allt blir som det blir. Kan jag påverka? Då gör jag det, här och nu eller senare då det passar bättre. Kan jag inte påverka? Då får jag låta det bero. Jag behöver inte ens gilla det som sker omkring mig, men jag kan lära mig att förhålla mig till det nya.

Det ska bli otroligt spännande att följa din fortsatta resa - fortsätt skriv om det, snälla 🙏🏻

Trevlig helgkram 🐘

vår2022
fre, 2022-11-25 - 21:24

@annacananda Vilket fint och rörande inlägg. Kan känna igen mig mycket i det du beskriver i processen om att finna mitt äkta jag. Att våga låta din sårbara varelse få komma fram och visa sig utan skydd och med tiden få växa sig så stark att du kan stå upp lite mer för dig själv och våga vara känslig utan att bli överkörd.

Du beskriver det så fin med att, precis som vi inte kör bil när vi druckit alkohol måste jag föra mig själv fram genom resten av livet i nykterhet. Precis som att man kan inte ge sig iväg på en resa om man sitter kvar hemma. Man måste ta klivet ut på en resa för att kunna upptäcka omvärlden, nya platser, nya upplevelser, nya intryck, värdera om och komma till nya insikter. Möta sig själv, interagera med sig själv, trösta, omfamna och försonas med sig själv. Smärtsamt och energikrävande men oerhört meningsfullt och givande. Jag förstår vad du menar. Och jag är helt övertygad om att du kommer att möta världen på ett varmare och öppnare sätt i framtiden utan att göra våld på dig själv. Mitt i allt är det en spännande resa att nyfiket utforska.

Ha en fin första advent❤️