Att välja livet …mitt liv!

Profile picture for user Varafrisk

@Charlie70 Åh vad kul att du tittar in😃
När jag googlar på tremens så det jag får upp är kopplat till alkohol men jag har ju hört talas om tremens tidigare. Tror vi har patienter på jobbet som har det. Läkaren kan ju inte sätta diagnos via telefon. Men hon ska ringa vårdcentralen imorgon.
Hoppas att brödet blev lyckat!

Min man har en kula på läppen som han har haft ca två veckor. Han sa att jag skulle googla vilket jag gjorde…på första träffen där stod det läppcancer. Det är både till ondo och godo att googla men nu ska han iaf ringa vårdcentralen imorgon.

Besökte vår dotter en stund i em ville hälsa på hennes katt. Det var en kille där vet inte om det är ngt seriöst på gång. Relationer är inte det enklaste. Kände mig lite låg när jag kom hem. Tänker att det blir inte så enkelt med att hitta ett nytt jobb vilket kan oroa mig. Dessa känslor föder tankar på alkohol. Men så tänkte jag vrid nu om dessa tankar till rörelse…att ta en promenad…simma….jag tänker att det skulle kunna bli min medicin.

Stjäl en mening från en bok som jag läser nu ”Jag saknar mig själv”. Jag saknar den glada, den aktiva Varafrisk❤️

Profile picture for user Sisyfos

Hej VaraFrisk!
Några ord om hur du kan använda forumet.
Du kan klicka på konto i menyn så kommer du till ”din sida”. Där ser du alla dina trådar (du hade faktiskt några till) och dina forumkommentarer. Just det är användbart om man har kommenterat hos nån och har svårt att hitta var.
Du kan också klicka på någon annans Användarnamn. På Blåa VaraFrisk eller Sisyfos t.ex. då kommer du till en sida som visar den personens trådar och kommentarer. Också användbart ibland.
Jag har skrivit det förr, men jag tror att ditt största problem är svårigheten att fokusera och hantera tankarna. Inte suget, inte önskan att dricka mer och mer. Kanske önskan att få tyst, tunnelseende, domna bort. Alkoholen är bra på det ibland, skulle jag vilja säga. Men ibland minns jag hur jag istället blev väldigt ”ältande” när jag drack. Jag fastnade i saker, i oförätter (ivärsta fall), fick svårt att släppa, kom inte ur, såg ingen väg fram. Jag kan sakna att ”stänga av”, ”tunnelseendet”, just den där första avkopplingen som är det som jag oftast var ute efter, men jag saknar inte alls det jag fick på köpet. Den bittra insikten om att alkoholen inte alls fungerade och att det heller inte finns något annat som fungerar…. Eller jo, det finns annat som funkar, men inte lika snabbt, inte utan ansträngning. Utan istället det här jobbiga förebyggande arbetet med motion, vila, fokus etc.
Jag har verkligen fått för mig att du använder alkoholen av samma anledning, kanske får du också en ”kick”. Jag önskar verkligen att du får till det där avbrottet som du så väl behöver. Jag tror inte att det är så lång tid du behöver för att komma över tröskeln och ett tag kunna surfa på de positiva effekterna av alkoholfriheten, känna dig duktig etc. Det blir lättare sen att skapa reda i tankarna. Tänker på HimmelochHelvetes tråd nu där hon gråter en hel helg. Det är häftigt! Vi stänger in så mycket med denna jäkla alkohol. Jag upplever att det är så mycket lättare att separera mig och mina känslor och behov från andra när jag har varit nykter länge. Och jag tänker och tror att du på 2-3 månader faktiskt kan hitta den där saknade glada och aktiva VaraFrisk.
Tänk om du kunde ta med dig nån/några av oss den här veckan. Vi går där vid din sida och när du säger att ”nu måste jag handla vin” då finns vi där och säger ”förklara varför”, du förklarar att…. Vi säger, ”stämmer det, blir det så?” Och så fortsätter vi….
Lycka till den här veckan VaraFrisk!

Profile picture for user Varafrisk

@Sisyfos Du har rätt i mycket! Och mycket handlar om tankar…om att fokusera. Känslor. Och om det lugnar sig så poppar det snabbt upp igen. Ofta tankar om min dotter. Hon skulle behöva ett boendestöd så skulle inte vi behöva bli tjatiga föräldrar. Men än så länge ser hon det som en förolämpning. Och då och då poppar ensamhetskänslorna upp.
Alkoholen dämpar dessa känslor för en stund…sen finns det givetvis ett sug.

@Charlie70 Det är ok! Jag förstår! Igår skulle dottern ringa vc men hade inte gjort det..trots att hon hade haft en hel dag på sig…det är då jag önskar att hon hade boendestöd.

Idag är min tanke att åka t AA i närliggande stad. Det tar emot inte pga själva mötet utan att sätta sig i bilen och vara borta ca två timmar. Det borde egentligen inte vara mer uttröttande än att sätta sig i soffan och dricka…ska jobba m fokus idag🙏🏻

Ha en fin tisdag🥰

Profile picture for user Varafrisk

Vill citera Dagens text från Olle Carlssons bok 365 tankar för sinnesro:
”Idag är jag tacksam för det som jag annars tar för givet. För min kropp som bär mig , mina lungor som andas, mitt hjärta som slår - för att jag finns. Idag vill jag leva uppmärksamt och innerligt, som om det här vore min enda dag på jorden”.

Ha en fin torsdag❤️

Profile picture for user Varafrisk

Söndagsmorgon….undrar vad den här dagen har i sitt sköte? Gårdagen var hemsk! Skulle varit med på ett sång-workshop fr 10-16 men det blev ngt annat. Var iaf där kl 10. I en industrilokal..mycket speciell. Vi sjöng sydafrikansk gospel. På olika afrikanska språk. Jag kan inte afrikanska. Vid första vätskepausen hade jag flera missade samtal fr okända nummer. Ngt sms som jag svarade på. Försökte få tag på min man. Fortsatte sjunga. Tog lunch m de andra personerna. En så himla god falafelrulle. Åkte hem t min dotter. Även min man kom dit. Min dotter var berusad? Manisk? Iaf arg som ett bi på mig. Åkte tillbaka till workshopen. Programmet var bytt pga att hon som skulle komma var sjuk. Jag kunde inte fokusera. Åkte hem…. jag stannar min berättelse där. Hoppas att hon är hemma h sig. Att hon är mer i balans och kan följa m sin pappa på fotboll. Deras grej. Så svårt livet är för henne. Bipolaritet är tufft. Tufft för henne tufft för anhöriga.
Alkohol är skit. För henne. För mig.

🙏🏻❤️

Profile picture for user Allegra

Kan relatera så väldigt mycket, till din oro för din dotter! Det finns nog ingenting som kan få mig så ur balans som när min dotter inte mår bra. Och när oron sätter in så kommer suget efter alkohol som ett brev på posten. Känner mig helt maktlös inför denna oro för sina barn. Så jag ville väl mest säga att du inte är ensam @Varafrisk ! Kram🌷

Profile picture for user Se klart

Ja du har rätt. Alkohol är skit.
Din dotter är vuxen- men sjuk- och behöver en nykter mamma.
Har man som jag upplevt att ha en mamma som dricker i perioder- som vuxet barn- så präglar det en för livet, något går sönder i att inte kunna lita på den person som är allra viktigast, när man behöver henne.
Även om man förlåter- (min mamm dricker nu i princip aldrig) så är faktiskt relationen för alltid förändrad.
Varför var din dotter arg på dig? För att du dricker?
Man brukar säga att det inte går att bli nykter för någon annans skull.
Jag vet inte om det är så.
Du uttrycker mycket oro för din dotter och hennes mående? Kan du avstå alkoholen om du vet att det gör hennes liv lättare att leva. Du skriver ofta om glädjen att göra saker med henne-nykter. Och hur bra det blir för er båda. Kan du motiveras av den tanken? Kram 🤗

Profile picture for user Varafrisk

@Allegra @Se klart Tack❤️❤️

När min dotter börjar bli avvisande i synnerhet mot mig förstår jag att ngt är på gång att hon inte mår bra. Eftersom hon vet att jag läser av/känner in henne så väl så blir hon mer avvisande mot mig. I veckan som gick berättade hon om den relation hon varit i de senaste tre veckor som visade sig vara allt annat än bra. Hon har sökt min kontakt och vi har lunchat ihop. Så den här tväromvändningen igår var lite överraskande men ändå inte. Vet inte hur många telefoner hon tappat genom åren. Så igår hade hon lånat många olika telefoner. Jag tror att hon blir arg på mig för hon känner sig kontrollerad. Kan även bli arg på sin pappa för det, det blir för mycket tjat. Givetvis kan hon/får hon/är arg på mig för mitt drickande. Hon blev arg varför jag frågade om hon inte var nykter. Kan bli arg för att jag frågar hur hon mår, om hon ringt vårdcentralen osv. Då kan hon säga att hon säger inget t mig om jag dricker och jag sa…men varför gör du inte det? I veckan som gick pratade vi om att hon inte vill ha boendestöd. Jag sa att om du inte vill ha det kan vi ha en bestämd dag i veckan då jag eller pappa kommer hem t dig så går vi igenom det ”tjatiga”. Att varken hon eller vi orkar m det tjatiga längre.
Om inte min man och jag hade funnits vet jag inte alls hur det skulle bli. Medicin skrivs ut i massor men det vardagliga livet då???Hur ska man som 24-åring få det att fungera utan stöd?!?! Min dotter är verbal. Vill vara självständig men innerst inne vet hon att hon behöver stöd. Hon vet även att jag finns kvar oavsett alla tråkiga ord som sägs…oavsett vad.

Oron bär mig inte framåt den tär. Jag är högsensitiv vilket innebär att innan jag har hunnit bromsa tar jag in stämningar.
Så är det även på jobbet…lite slitigt.

Det är sant man ska bli nykter för sin egen skull…men jag vill vara en nykter mamma och en nykter Varafrisk.

Kram❤️

Profile picture for user Varafrisk

Nu åkte mannen och dottern på fotboll för en timma sedan. Hon var trött, sliten men lugnare. Skönt ändå att det funkade att åka iväg för det hade varit ett misslyckande.

Jag har varit och slängt tomglas, papper, plast mm. Ska efter duschen åka och panta ölburkar. Vill liksom bort m allt!
Lagade kålpudding som räcker till hela familjen. Gott!!

🍁🍂

Profile picture for user Charlie70

@Varafrisk jobbigt med din dotter. Man hade ju önskat att hon kunde få det stöd hon behöver för att leva sitt vuxenliv så att du och maken kunde ägna er åt att vara föräldrar åt det vuxna barn ni har. Bjuda på söndagmiddagar, hjälp med flytt och lite så. Förstår att er relation blir skev när ni behöver gå in och stötta med sådant som andra föräldrar kunnat släppa med åren.
Kålpudding är en riktig höjdare, längesedan jag gjorde det. Tack för tipset!

Kram!

Profile picture for user Sisyfos

Så jobbigt du har det VaraFrisk! Du går hos kurator. får du stöd i att hantera såna här situationer? Just den där ilskan mot de som är närmast är nog rätt vanlig. Ni verkar hantera det så bra, du och din man. Hoppas att du/ni kan stötta varandra i hur hennes ilska drabbar er. Det är lätt att utifrån se att ilskan kanske grundas i något annat, men när man lever i det är man fullt drabbad och kan behöva lite stöd. Särskilt kanske om man som du håller på att jobba med nåt du inte är så stolt över.
Tänker också att hon blir arg på dig för att hon är arg på sig själv, arg på att hon är beroende av er, arg på att hon inte grejar det, arg och ledsen. Hennes ilska över sig själv går ut över er. För ni finns där när hon behöver er. Men ni kan ju inte bära henne längre. Det är en jättesvår situation, jag förstår det och hon är definitivt en person som inte borde dricka. Alkohol är ännu farligare för vissa personer tror jag, så jag förstår om du blir bekymrad.
Att dricka på det är dock inget bra alternativ. Det är lättare att hålla isär känslor om man inte dricker. Det blir lättare att avgränsa sig, det blur lättare att Se nyktert (SeKlart 😃) på tillvaron. Jag tänker att vi som är HSP dricker för att stänga av oss, men egentligen får det en rätt motsatt effekt när vi inte längre kan sortera och hålla isär.
Önskar att det lugnar sig med dottern och ni kanske måste sätta lite gränser mot henne, även om jag fattar att det är svårt.

Profile picture for user Varafrisk

@Charlie70 @Sisyfos Tack för att ni skriver❤️

Kålpudding är SÅ gott!! Kan tipsa om ett recept från Johanna Toftby.”Världens godaste kålpudding på långpanna”. Enkel att göra, god och blir många portioner👌🏼

Profile picture for user Varafrisk

Jag vill bara först säga att jag förstår att min dotter kan vara arg på mig pga att jag dricker. Och jag vill bli/ska/måste bli nykter….

Min dotter är inte arg på mig/på oss nu…det var i lördags. Men med det maniska tillståndet kommer som oftast ilskan ..hon har själv gått upp på vuxenpsykiatrin för att hon känner att hon är på väg att bli manisk…bett om hjälp men när hon inte blir förstådd vänder hon. Hon försöker…och i detta tillstånd behöver hon mig och min man. Finns inte på kartan att jag inte skulle finnas vid hennes sida nu…

Men jag skulle vilja krypa in i en bubbla där inget pockade på…där jag visste att min familj mår bra…där jag var nykter…där jag inte var uppbokad på massa tider….Känns som om jag under ca 10-13 års tid inte haft annat än inbokade tider varje vecka..skola, soc, vårdbesök m föräldrar, m barn , m maken…Tycker det är jobbigt m tiderna på rådgivningscentrum….komma senare el gå tidigare fr jobbet….har varit två gånger på AA …men orkar inte köra sex mil tur och retur på kvällen….skulle bara vilja pausa…men för att förtydliga inte pausa fr att bli nykter.

Jag ska göra allt vad jag kan för att vara nykter i helgen…jag ska inte åka på utflykter….inte fly…min önskan är städa hemma, fixa lite på altan, växthus och i trädgård. Jag har en rådjursfilé i frysen som jag vill tillaga i helgen m Amadinepotatis, trattkantareller och rårörda lingon…och jag har lax i frysen. Å jag behöver låta alla känslor få komma..ledsna och arga…ångest mm…utan bedöva mig m alkohol. Lätt att säga nu..men jag ska kämpa💪🏻

Å idag är jag så tacksam över att min man finns vid min sida🙏🏻 Idag är det sju år sedan han opererades för matstrupscancer…prognosen var inte bra…men han lever❤️ Så tacksam för livet🙏🏻❤️

Kram🥰

Profile picture for user Sisyfos

Ibland tänker jag att du är i en sån jobbig spiral VaraFrisk. Det krävs en massa energi och aktiviteter av dig för att du ska bli nykter, samtidigt har du inte någon energi över och behöver mest av allt bara vila. Å så alla orediga tankar som behöver tystas. Jag kan verkligen förstå att det inte är lätt att sluta. Å så situationen med dottern. Klart att du måste hjälpa, klart att ni måste finnas där, men ni kan ställa krav på att hon tar annan hjälp om den finns också. Det är hennes ansvar som vuxen. Och kanske också ert ansvar som föräldrar att visa på.
Jag tror att din hjärna går på högvarv och att det därför blir extra trassligt att byta håll. Jag tror att du är så trött egentligen. Trött på alkohol också.
Önskar dig styrka att bryta!

Profile picture for user Varafrisk

@Lavendelblomman Tack för omtanken🥰….det gick inte så bra🥲

@Sisyfos Ja du….det stämmer väldigt mycket vad du skriver. Jag är trött på alkoholen och jag vill bli fri men jag saknar energin att ta itu med det…om jag är ärlig så är det faktiskt så.

Idag har jag varit extra orolig för min dotter. Fick ingen kontakt m henne. Jag tycker att jag har fog för det. Jag tänker att visst vore det bra med boendestöd men jag skulle hellre önska att hon hade en kuratorskontakt som hon både kan prata med och som stöttar henne.

Ja…tankarna går på högvarv…och jag skulle bara vilja bli omhändertagen….massage, bastu, brasa och natur…skulle vart skönt att åka iväg…men nej nu blir det måndag och jobb.

Kram🍁🍂

Profile picture for user Varafrisk

Idag har varit en lite si sådär tung dag…

Utan förklara varför så har jag känt mig så stressad att min arbetsgivare kommer kanske få reda på mitt alkoholberoende….

Min man kommer remitteras t käkkirurgen för att operera en kula i läppen för att därefter skickas t analys så det inte är cancer.

Kram🥰

Profile picture for user Varafrisk

Har tagit en semesterdag imorgon. Känner mig lite sliten och kände stort behov att få ta dagen lite som den kommer. Har varit hos vår dotter ikväll och firat henne. Fyller 24 år idag. Hon är nästan sitt vanliga jag. Bjöd på mat och fika. Har fått ett nytt jobb och jag är så stolt över henne.

Träffade min kurator igår och vi pratade om min oro över min dotter, om att få ut henne ur min hjärna…att försöka hitta tillbaka t mitt liv. Pratade om att plocka bort vissa bitar där jag är och ”duttar” vilket bidrar t att jag inte kan koncentrera mig på nykterheten. Hon säger alltid ”nykterheten först”.

Har ikväll bokat hotell där jag ska fira min 60-årsdag med man, barn och svärdotter. Tiden går fort..snart är jag där. Är inte rädd för att bli äldre men ibland rädd för vad jag har gjort med min kropp, mitt liv.

Nu ska jag ta ett bad innan jag lägger mig och lyssna på ” Tack, det är bra!” Har ni läst/lyssnat på den?

Ha det fint alla som kämpar🤗🍁

Profile picture for user Allegra

@Varafrisk Så fint att höra att det är bättre med din dotter!! Nytt jobb och allting, så skönt✨

Är själv lite chockad över föräldraskapet, eller rättare sagt över insikten att oron, vad gäller barnen, aldrig kommer att släppa. Vet inte vad jag föreställde mig?

Men jag tror det är jätteviktigt att jobba på att inte gå in i en symbios (lättare sagt än gjort) men förstå att jag och min dotter är två olika individer. Att jag måste ta hand om mig själv först, för att orka hjälpa henne.

Vad mysigt det låter med hotell i samband med din födelsedag✨🌹

Profile picture for user Varafrisk

Tack för att du tittade in @Allegra🥰 Även om jag förstår att man läser är det kul när ngn skriver annars blir det som en monolog. Fast…jag är inte toppenbra att skriva h andra. Min kurators råd är att inte vara så aktiv här utan fokusera på nykterheten. Det låter ju knasigt när jag säger så men jag har ju skrivit här väldigt länge….sett människor komma och gå…men även vara kvar. Några av de personer som jag skrev lite mer med och försvann bort….lite som livet kan vara..

Jag har börjat läsa en bok som heter ”Alkohol, droger och hjärnan” av Markus Heilig läkare och hjärnforskare. Vet inte om någon här på forumet har läst boken? Läste några sidor och blev skrämd. Skrämd av vad alkoholen kan göra med en människa m alkoholberoende. Jag tänker…jag behöver läsa den!

Skulle egentligen åka på AA-möte ikväll men det tar emot lite grann. Inte själva mötet utan tidpunkten och resvägen. Men ska dit en dag. Vissa bitar är lite svårare att ta till sig medan vissa bitar är lite lättare. Det som jag upplever positivt är att man är liksom en grupp oavsett hur lång tid man har varit nykter. Ibland skulle jag vilja berätta mer om suget, om suget när jag inte kunde stå emot…om dumma saker…men tycker det är svårt…tänker att det är lättare efter att man har varit nykter en tid…för annars känns det för utelämnande.

Här där jag bor är det grått och lite duggregn…ska ta mig ut på en kort liten promenad m vår hund. Vår dotter kommer nog vid lunchtid. Går vid sidan på sitt nya jobb, jobbar fm och har lånat vår ena bil. Ska nog läsa lite och ev pussla. Kanske plocka fram stickorna. Men framförallt jobba med min sinnesstämning🙏🏻

Kram🥰

Profile picture for user Varafrisk

@Lavendelblomman❤️ Jag har inte lyssnat färdigt ännu. Brukar lyssna på morgonen när jag fixar mig i badrummet el promenad m vår hund. Tycker att den är lättlyssnad och bra. Författarens väg är ju inte spikrak utan lite dikeskörningar här och där.

Jag känner att jag är alldeles för splittrad därför så svårt att fokusera på nykterheten. Borde skriva en dagskalender vilket jag gjort hundratals gånger. Fast med ganska få punkter samt vad jag ska äta dvs inte banta utan slippa tänka så mycket. Behöver även öva öva på att ha mig själv som sällskap❤️

Profile picture for user Sisyfos

Förstår att det känns utelämnande att prata om det innan du kommit längre, men det är kanske det som behövs. Att sätta ord på tankar och känslor bland andra som varit i samma situation själva. Kanske vore forumet mer hjälpsamt också för dig om ni blev en grupp som jobbade tillsammans i med och motgång. Forumet är väldigt stort nu och det är lite svårt att hålla reda på alla. Men du kanske skulle vara mer hjälpt av de med lite jävlar anamma nu ska det gå än av oss som kommit en bit längre men fortfarande hejar på dig. Din kurator tycker att du borde ta en paus, du vill inte riktigt. Jag tror att det kan vara hjälpsamt att fundera över varför du vill vara kvar på forumet. Och vad är fokus på nykterheten? Vad menar kuratorn med det? Vad är nykterhet? Är det klart för dig? Är nykterhet att låta bli att dricka.? Det här är inga frågor men jag tycker att det förtjänar att borras lite i vad man egentligen menar när man slänger ur sig de där orden. För vad är att fokusera på nykterhet? För mig handlar det nog enbart om att hitta andra sätt att koppla av, att skapa mig vila etc… fokus på att skapa förutsättningar må bra helt enkelt.
Jag tror på att manbehöver hitta fokus. En vila i tanken. Närvaropodden innehåller många bra tips har jag skrivit förr, men någon kanske har missat. Hur som helst: skönt att dottern mår bättre igen. Jag önskar dig att hitta lugnet. Då tror jag att det går som på räls. Ha en fin måndag!

Profile picture for user Varafrisk

@majken_r Tack🥰Dagen har varit sisådär….

@Sisyfos Tack för dina reflektioner🥰

Många gånger har jag skrivit om mitt behov av bekräftelse…vilket kan vara en anledning att jag skriver här med tanke på att jag inte blivit nykter. En annan anledning är behovet att prata m någon som förstår…lättare att skriva här än att åka t AA…men på AA får man i och för sig svar/bekräftelse ganska direkt.
Har även skrivit om känslan om ensamhet. Har vänner men inte de som finns där när behovet finns. Eftersom jag har upplevt känslan finns jag där när någon annan behöver stöd. Kanske kräver jag mycket men om jag hade haft en vän som berättat om sitt beroende hade jag frågat hur det är. När min man var sjuk i cancer och allt på ngt vis var över…fast för mig var det inte alls över så bad jag om en kuratorskontakt och fick det…och jag sa t henne att jag förstod inte att mina vänner/kollegor som var sjuksköterskor/socionomer inte frågade mer/inte fanns där och kuratorn svarade….”de har aldrig varit där” och så är det nu när jag är alkoholberoende/alkoholist…de har aldrig varit där.

Jag är rädd …har inte pratat helt sanning t min kurator…skammen…tänk om jag inte får komma tillbaka. Fattar att det skulle vara bra för mig och gå på behandling på hemmaplan under ca två månader…men jag är inte där…jag känner inte förtroendet att kunna berätta för min chef…men det här är slitigt!

Imorgon ska jag ha utvecklingssamtal…för några år sedan frågade min chef mig om jag kunde slappna av på min fritid m ett glas vin…. hon är i grunden sjuksköterska…

I några trådar pratas det om arbete…jag har sökt några arbete senast för ngn vecka sedan…får känslan att jag är för gammal… fast jag var inte helt säkert att jag ville byta jobb…men ville ändå testa om jag var attraktiv.

Imorgon är min tanke att inte åka t AA utan simma…simma kort…det skulle verkligen vara en vinst för mig⭐️

Profile picture for user Majblomman

@Varafrisk hej hoppar in lite i din tråd. Fastnade för sista meningen. Öva på att ha sig själv som sällskap. Behöver öva på det jag med, bara vara eller göra saker själv som jag gillar. Det är svårt tycker jag.
Hoppas du lyckas
Kram🤗

Profile picture for user vår2022

@Varafrisk
Du skriver ”Många gånger har jag skrivit om mitt behov av bekräftelse…vilket kan vara en anledning att jag skriver här med tanke på att jag inte blivit nykter. En annan anledning är behovet att prata m någon som förstår.”

Jag förstår verkligen hur du har det och alkoholens förgörande kraft. Mitt sätt att bekräfta dig är att berätta hur det var för mig när jag var fast i alkoholberoendet. Hur det var och hur det kändes. Jag kan se detta så tydligt nu när jag har fått perspektiv och som nykter i ett år imorgon.

Som alkoholberoende var jag egentligen väldigt självupptagen, jag såg inte så mycket utanför mig själv. Det mesta handlade om mina egna känslor och tankar för jag var så inlåst i mig själv tillsammans med alkoholen. Det yttre förvrängdes lätt, då jag endast luftade mina tankar och känslor med mig själv och alkoholen. Jag blev väldigt ensam tillsammans med alkoholen och fokus var helt riktad mot alkoholen, när jag skulle få dricka och när jag skulle handla. Alkoholen kändes som en tröst, men det var en så falsk tröst. Den trösten var förrädisk och destruktiv. Den förvred tankarna och känslorna. Jag slöt mig inom mig själv allt mer och mer och levde i en lögn. Sanningen var läskig och ett hot mot alkoholen. Sanningen hotade att ta alkoholen ifrån mig, det som jag upplevde som den enda lösningen på ensamheten och sorgsenheten. Men det gjorde bara ensamheten och sorgsenheten ännu starkare och jag var inte tillgänglig för andra. Jag var svår att nå då alkoholen fanns där som en barriär. Med microrörelser visade mitt kroppsspråk att man inte får komma för nära, fast jag innerst inne vill att de skulle komma närmare och fråga hur jag mår. Men jag vågade inte sträcka ut min hand för jag var så rädd för att bli avslöjad, att man skulle upptäcka att jag är så ensam med min flaska som ger mig tröst. Jag ville inte vill riskera att alkoholen skulle bli tagen från mig. Då skulle jag riskera att inte längre ha någon alls.

Det är sorgligt att sitta fast i alkoholens klor. Att inte komma loss. Du är en väldigt klok, reflekterande person med stort hjärta. Och någonstans tänker jag att, varafrisk kommer att komma loss en dag, det måste hon göra. Hon har så mycket kunskap, hon läser så mycket, hon är stark och hon säger att hon vill bli fri. Min avsikt med mitt inlägg är att kanske, om du kan se detta ur ett annat perspektiv, så kanske du kan få ett annat perspektiv att ta dig an alkoholberoendet. Att om du slutar dricka så kommer du att känna annorlunda, det är jag helt säker på. Du kommer att må så mycket bättre både psykiskt och fysiskt. Dina tankar och ditt känsloliv kommer att vara så annorlunda.

Mitt liv blev helt annorlunda och jag känner mig idag inte längre ensam eller sorgsen. Inte för att jag börjat umgås med fler, det har jag inte. Det är för att alkoholen som gjorde mig ensam och sorgsen inte längre finns kvar. Den kan inte förvränga mina tankar och känslor längre. Den kan inte ge mig ångest och oro längre. Den kan inte fördärva min kropp och min hjärna längre. Jag mår bra och jag har livslust.

Det kan du också göra om du slutar att dricka ❤️

Profile picture for user Varafrisk

@vår2022 Först vill jag säga Grattis till ditt nyktra år👏🏻👏🏻Så stort💪🏻och Tack för ditt kloka innehållsrika inlägg i min tråd. Du skriver alltid så klokt🙏🏻Har läst inlägget flera gånger…jag förstår och jag instämmer i vad du skriver💕

Att vara alkoholist är att vara väldigt självupptagen, uppslukad av tankar på alkohol. Om jag inte delar dessa tankar här el går på ett AA-möte blir jag väldigt ensam i dessa tankar. Om jag exempelvis skulle berätta för min chef om mitt beroende …ja då skulle jag ju bli alkoholist på ”riktigt”..än så länge har jag inte blivit avslöjad. För det blir ngt annat om jag berättar om mitt beroende när jag lyckats vara nykter en tid…kanske inte lika sårbar. Beroendet har vi ju alla gemensamt vi som finns här på forumet. Kanske inte de anhöriga såvida de inte är medberoende då…

För ett antal år sedan berättade jag för tre vänner om mitt beroende för jag orkade inte ljuga. Även om det är jag själv först och främst som är ansvarig för mitt beroende trodde jag kanske att de skulle fråga ngn gång ibland hur det är. Kanske trodde jag vår vänskap var starkare. Men kanske det är så som den kurator sa som jag träffade när min man var sjuk i cancer ”de har inte varit där”…så man kan aldrig ana hur svårt det är. Dessutom är det ju en självförvållande sjukdom eller…det är väl därför det finns så mycket skam och skuld kring sjukdomen.

Min alkoholism/mitt beroende gör att jag hamnar i gamla fällor…att jag tex söker dessa vänner vars vänskap bidrar till att jag blir beroende av dem. Om jag släpper alkoholen så tror jag inte att jag kommer bli mindre ensam men möjligheten att öppna upp ögonen…kliva in i ett annat rum blir större…idag ska jag försöka kliva in i badhusets rum igen…jag bara måste…väskan är packad…🙏🏻

Kram❤️

Profile picture for user vår2022

@Varafrisk Tack!💕. Vad jag menar så är man ändå alltid ensam när man fastnat i ett beroende, även om vi har vänner, familj eller skriver här. Den dränering av känslolivet som beroendet orsakar, suger musten ur en och man blir självcentrerad för att överleva detta. Man skapar isolering och ensamheten inom sig själv oavsett hur många man har runt omkring sig. Så lätt att förväxla dessa känslor av isolering med att omgivningen inte bryr sig. Man gör sig inte tillgänglig, men det är svårt att själv se detta när man är i isoleringen. Alkoholen håller en fast med ett järngrepp bakom gallret. Man längtar efter att bryta sig loss ur isoleringen och man kan lätt tro att vänner eller andra kan göra detta åt en. Det enda sättet att komma ur isoleringen är att sluta dricka så att alkoholen släpper greppet och låser upp gallret.

Jag tror inte man kan mäta vänskapen i om andra frågar hur det är. Tex om man dricker och berättar om det och förväntar sig att andra ska fråga hur man mår. Som du säger ”de har inte varit där” och de vet inte hur ett beroende är, de kan ha en föreställning om det men vet inte hur de kan hjälpa till. Det blir förmodligen mest tyst. Om man berättar att man blivit alkoholberoende och ber om andras stöd i att komma ur det, är det en annan typ av kommunikation. Då kan man prata om hur de kan vara ett stöd för dig och du tar lead i processen. Då finns det något att diskutera och då kan vännerna känna att de kan göra något för dig, fråga hur det går mm. Men det är du som måste göra själva jobbet och förändringen och visa dem att du kämpar på med detta. Annars blir det svårt för dem att vara ett stöd. Kanske känner de att de måste komma på hur du ska komma loss, men de vet inte och tystnar därmed. Jag är helt övertygad om att du kommer att känna dig mindre ensam om du slutar dricka. Då öppnar du ögonen och kliver ur isoleringen.

Ha en skön stund i badhuset, det kommer att göra dig så gott!❤️

Profile picture for user Sisyfos

Jag tänker att huruvida man frågar eller inte beror lite på omständighetens. Att fråga om beroendet är ju en fråga som kräver lite tid i att processa svaret. Nu kanske dina vänner inte är sådana som frågar, som vågar fråga och som har tid att processa ett svar. Kanske behöver människor ha upplevt saker själva för att förstå att det är viktigt och att man borde fråga. Tänker på en kompis vars pappa dog för några år sedan. Jag förstod nog själv att jag kanske borde ha varit där lite mer där och då först när min egen pappa dog. Men vi har så bråttom i vårt samhälle så det finns inte alltid tid att reflektera och tänka på andra och det handlar kanske inte om att de är dåliga vänner på något sätt. De borde se och förstå kanske man kan tycka men ibland behöver man kanske uttrycka behov och förväntningar tydligare. Det kan också ligga mycket sorg och egna erfarenheter just i ett beroende. Det kan också vara anledningen till att man inte frågar. Nu kanske de bara vill vara ytliga vänner. De kanske inte orkar mer. Eller så är det en känslig fråga som de drar sig för att ta upp och tänker att du får föra på tal om du vill. Och jag tänker kanske också så att det går inte att ha för stora förväntningar på att andra ska se och förstå. Många drar sig också för jobbiga samtalsämnen.

Profile picture for user Varafrisk

Jag tänker…jag går vidare ..vet egentligen hur det är m vännerna…varför…och vad som inte är varför…❤️

Simmade igår…ett mål var 200 men det blev 600 m💪🏻

Idag har varit en tung dag😥
Lunchat m min dotter..som är lite manisk…men kämpar för att få till ett liv…som tycker att hon inte får hjälp….som undrar om hon kommer få hjälp om hon hotar med att hoppa från bron…som går vid sidan om på sitt nya jobb…å mitt hjärta går sönder 💔 😭

Kram❤️

Profile picture for user Allegra

Kanon @Varafrisk , att du simmade!! Och längre än ditt mål dessutom 🐬

Så trist att höra om din dotter, har ingen erfarenhet av bipolär sjukdom, men det låter riktigt tufft. Kram💜

Profile picture for user Varafrisk

@Allegra Tack för ditt inlägg🥰

Nej, bipolär sjukdom är inte så kul😔och inte nog med detta nu har min dotter fått skabb!! Och inte ett endaste apotek har medlet hemma som behövs för behandling! Slut h leverantören…kanske får ett apotek in sex tuber imorgon. Så nu tvättar vi kläder och sängkläder hemma h oss. Så under morgonen fixade jag med detta plus att jag tog fjärde sprutan. Så jag kom t jobbet och vände…sovit tre timmar i em …stannar hemma imorgon.Självklart skulle jag haft mer krafter om jag varit nykter…

Kram🥰

Profile picture for user Allegra

Men hjälp @Varafrisk ☹️ Så dåligt att apoteket inte har det medlet som behövs!! Hoppas, hoppas det fixar sig imorgon.. Ibland blir man ju galen av alla motgångar och såklart är det bättre om du inte dricker. Är det inte dags att ta ett break nu? Det behöver ju inte vara för alltid. Kram🌷

Profile picture for user Varafrisk

@Allegra Det är verkligen dags att ta ett break! Å det har det varit SÅ länge! Flera år!! Har ingen bra förklaring varför jag inte bara slutar…å det beror inte på att jag tvivlar på att livet utan alkohol inte skulle vara bättre….kanske förr men under många år har jag inte tvivlat…snarare tvärtom ..jag längtar till ett nyktert liv! Är förtvivlat rädd för vad jag gör m min hälsa😳å jag vet….det låter så motsägelsefullt!

Det är en flykt som blir bättre för en liten stund men resten av tiden plågar mig. Det är som om energin inte finns kvar t mig själv utan jag finns som ett stöd t min dotter. Ska ringa vuxenpsyk på måndagmorgon för att höra hur de tänker kring hennes medicinering mm. Igår fick vi t slut tag på medel mot skabb. Tvättade hela torsdagskväll och igår. Har simmat 600m idag..å nu så ska jag vila.

Ha det fint😍

Profile picture for user Varafrisk

Söndag…ett andningshål🙏🏻 Himla otur att min lever inte fixade antabus! Jag tror att om jag hade fått t en längre period hade kanske mina tankar påverkats. Tänker på det när jag läser Onkel F inlägg…hans förändring. Men nu är det inte så! Nu gäller det att få till en förändring av tankarna och det snart el faktiskt nu! Men det är svårt…rädslor för hälsa och oro för min dotter nästan kväver mig. Ber att min dotters skov ska gå över/måendet bli bättre🙏🏻 När hon befinner sig i denna fas så är hon verkligen inte 24 år. Har en vän vars dotter mår mycket psykiskt dåligt, vissa dagar kommer hon inte upp ur sängen. För min dotter är det nästan precis tvärtom…hon kommer inte i sängen. Får ingen ro…så många ytliga bekantskaper…

Ha en fin söndag🍁🍁

Profile picture for user Varafrisk

Fina-Lisa tittade in i sin tråd och sa att jag är en kämpe. Just nu känner jag verkligen inte att jag är en kämpe😔 Inte för att jag gett upp men jag känner mig så energilös. När jag stannade hemma i torsdags och i fredags skrev jag till min kuratorskollega. Vi sitter bredvid varandra men ibland ses vi kanske på morgonen och ev när vi går hem. Hon vet inte om mitt beroende men jag skrev att jag behövde hämta energi. Hon skrev att jag var klok 🫣och….tänk på syrgasmaskerna i planet…å så är det ju🙏🏻

Profile picture for user Varafrisk

Har ringt det obligatoriska samtalet först….samtalet t jobbet att anmäla mig sjuk. Eftersom jag har sekretess har jag alltid min kalender på jobbet därför vet jag inte alltid vad jag har inbokat. För besök, samtal måste ju avboka. Nästa samtal var t min dotters kontaktsjuksköterska där telefonsvararen meddelade att personen kommer inte tillbaka förrän 30 november. Det här när man inte får svar bekräftar bara min dotters känsla ”hur ska de kunna hjälpa mig??”. Får ringa rådgivningen som har telefontid mellan 9-11 men det brukar vara näst intill omöjligt att komma fram. Det tredje samtalet som jag ringde var t anhörigstödet men hon var inte på plats förrän på onsdag. Så med andra ord inte så mycket framgång…

Ni vet att jag har skrivit här att min kurator tycker att jag kanske behöver göra ett uppehåll fr forumet. Jag tänker att forumet är fantastiskt om man fixar att vara hundraprocentigt fokuserad på att bli nykter samt fixar att följa de råd som finns eller klarar av att vara nykter.
Om man inte klarar det så blir det kanske inte på samma vis jag tror därför att många försvinner. Jag vill dock förtydliga att jag tänker inte att alla som försvinner inte har lyckats tvärtom många slutar skriva för det flyter på så bra. Jag gick in och tittade i flera trådar h personer som skrivit i min tråd el jag skrivit i deras tråd men som varit tysta. Jag hoppas innerligt att det har gått bra🙏🏻

Känner att jag är väldigt medberoende i min dotters sjukdom just nu. Jag funderar på hur det hade varit om jag tex hade haft en pågående cancerbehandling som var viktig för mitt framtida liv hur jag hade hanterat min dotters sjukdom. För att komma igång m behandling för mitt beroende är också avgörande för mitt framtida liv.

Har även skrivit t min diakonkontakt för att få träffa henne så antingen hon el anhörigstöd. Kanske får det bli jourhavande medmänniska t slut. Har ett stort behov av att prata om hur livet är när man är förälder t ett barn med bipolär sjukdom. Pratade m en av mina vänner igår som jag pratade tidigare om. Det var länge sedan vi pratades vid. Men jag kände att vi pratade men ingen av oss riktigt lyssnade på den andre. Vi var fullt upptagna av våra egna liv. Det blev så tydligt då…jag behöver prata m någon annan.

Imorgon är det förste november i mitt tycke årets mörkaste månad därmed inte sagt att den behöver innehålla mörker. Jag ska kämpa på för att försöka göra vad jag kan för att vända min sinnesstämning om det blir endast en liten smula…..

🍁🍁🍁

Profile picture for user Varafrisk

Ringde psykiatrin…fick svar men hjälp? För att vara sjuk behöver man vara frisk…min dotter tillhör den patientgrupp som inte alltid har resurserna att jaga och ligga på…och när inte jag fick ngn bra hjälp utan återkom så….hur ska hon orka?!?!

Har simmat 1000m på rent vres…behövde bli fysisk trött🥱

Ha det gott ..så hörs vi ngn gång🤗🍁

Profile picture for user Allegra

Kära @Varafrisk , jag tror du är ”spot-on” -du behöver prata om din roll som mamma och anhörig till ett barn med bipolär sjukdom.

Verkligen prata av dig med någon som lyssnar på DIG och hur DU har det.

Känns på något sätt som om detta är brännpunkten i ditt liv, utifrån vad du skriver om. Känner så med dig!!!

Kanon med 1000 meter, heja dig 🐬

Profile picture for user Varafrisk

Efter att ha arbetat 1,5 dag väljer jag att stanna hemma fr jobbet imorgon. Funkar inte på jobbet nu. Ledig fredag. Befinner mig i en bubbla. Har en kollega som stukat sig. Går m kryckor. Får hjälp av en annan kollega m skjuts t jobbet, hjälp att bära kaffemuggen. Jag själv behöver inte skjuts t jobbet el hjälp m att bära mugg…men…ändå…🥰

Profile picture for user Sisyfos

En av de saker som jag är räddast för när det gäller alkohol är den personlighetsförändring som kan komma. När drickandet blir viktigare än relationerna. Jag brukar kalla det ”den ältande alkoholisten” och har haft besök av den läbbiga typen några gånger. Då sitter jag i självömkan och tycker att livet är orättvist och att andra är dumma och har det oförtjänt bättre än jag. Det är väldigt långt ifrån den person som jag egentligen är och den som jag vill vara.
Nu skriver du på ett sätt som låter lite avundsjukt om din kollega som skadat sig och får hjälp av en annan kollega. Jag tänker på ett avsnitt av alkispodden som jag lyssnade på där en av programledarna sa att när han märkte på sig själv att han blev lite egofixerad, så var det dags att gå till AA och göra tjänst för att lyfta blicken från sig själv.
En del i det där är ju att det är svårt att se sig själv och tycka om sig själv när man känner sig misslyckad. Å så projicerar man det på andra.
Jag tänker att du faktiskt behöver jobba med det lite VaraFrisk. Att se dig själv och dina positiva egenskaper. När man inte kan sluta dricka är det så otroligt lätt att bara se det hela tiden. Känna sig rädd, ensam, ledsen och mindre värd. Och i värsta fall då vända det utåt mot andra och bli besviken för att andra inte ser och förstår. Och ha en kompis Mr A som ger lite lindring en stund.
Men jag tror inte att det där är DU. Jag fattar att det är jättejobbigt med dottern och även mannen, men du kan verkligen inte fortsätta att ha det som ursäkt för att dricka. Det hjälper inte ett dugg och du blir en annan person.
Det finns så mycket fint hos dig VaraFrisk och de inläggen där din äkta personlighet lyser igenom är så fina. Din äkta glädje, din genuina kärlek och omtanke om andra. Jag tror inte riktigt att den person som nästan blir avundsjuk på en kollega för att hon får hjälp av en annan när det behövs är den rätta du.
Du behöver börja tycka om dig själv igen. Du behöver sluta dricka. Visa fingret åt Me A och sjung och dansa till
”Jag behöver inte dig idag”. Jag vet att det kan kännas totalt övermäktigt att sluta dricka så var det för mig den första gången jag slutade, men sen var jag tvungen och då var det rätt lätt. Det finns liksom ingen anledning till att just du inte skulle kunna sluta. Ingen anledning alls. Byt till A-fritt bara t.ex. Lycka till nu!

Profile picture for user Blenda

@Varafrisk Fina du. Vill skänka dig samma tankar som i @Sisyfos välformulerade inlägg. Självömkan, harm och bitterhet gör att vi alkoholister sjunker ännu längre ner i dyn. Vi är värda bättre. Vi kan bättre. Lev och låt leva <3

Profile picture for user Blenda

@Varafrisk, en sak till. Att be om hjälp är en viktig sak. Men att ta emot den hjälp som erbjuds är ännu viktigare, även om den inte alltid är exakt sådan som man själv hade tänkt sig. Jag tycker själv att det är skitjobbigt att inse att min nykterhet måste gå före allt annat. ”Idioter som inte fattar att jag måste dricka för att mitt liv är pest”. Jag slåss dagligen med avundsjuka och självömkan. Men tyvärr är det ju så att jag måste sluta dricka för min egen skull. Och det är bara i nykterheten som självkänslan kan växa. Jag letar fortfarande efter min egen väg. Insikten finns, men inte den konkreta lösningen.

Profile picture for user Blenda

@Varafrisk, en sak till. Att be om hjälp är en viktig sak. Men att ta emot den hjälp som erbjuds är ännu viktigare, även om den inte alltid är exakt sådan som man själv hade tänkt sig. Jag tycker själv att det är skitjobbigt att inse att min nykterhet måste gå före allt annat. ”Idioter som inte fattar att jag måste dricka för att mitt liv är pest”. Jag slåss dagligen med avundsjuka och självömkan. Men tyvärr är det ju så att jag måste sluta dricka för min egen skull. Och det är bara i nykterheten som självkänslan kan växa. Jag letar fortfarande efter min egen väg. Insikten finns, men inte den konkreta lösningen.

Profile picture for user Varafrisk

@Sisyfos @Blenda Tack för att ni tittar in🤗

Jag tänker att jag skrev otydligt därför tänker jag att det kanske blev lite missförstånd. Vad jag är helt överens om är att nykterheten måste alltid komma först och jag tänker att alkoholism är en form av egofixering fast på vägen t nykterhet är det just vad man behöver vara…..egofixerad.

Jag är på inga vis avundsjuk på min kollega som skadat sin fot pga tennis. Jag hamnar ibland i avundsjuka när jag jämför mig med vänner som är med i olika gäng pga att jag känner mig ensam eller även vissa andra situationer m vänner. Jag brukar då ruska om mig själv för att få ett annat fokus för det fokuset som jag då har är inte gynnsamt för mig.

Gällande min kollega fanns det ingen avundsjuka utan mer påvisa skillnader mellan fysisk och psykisk sjukdom. Dvs det är lättare att fråga om det fysiska tillståndet än det psykiska tillståndet. Då menar inte jag endast på min arbetsplats utan generellt. Det är ju mycket mer tystnad om de personer som är sjukskrivna för det psykiska måendet än tex den som har genomfört knäoperationen.

Jag har under min livstid mött många människor som tycker att det är orättvist att man drabbats av barnlöshet, av cancer. Jag har aldrig tänkt så man skulle kunna tro att jag skulle kunnat vara den personen men jag är faktiskt förvånad själv att jag inte tänker så. Jag upplevde det inte orättvist att min man och jag var ofrivilligt barnlösa eller att min moster, min mamma, min syster som senare dog och min man drabbades av cancer. Tycker inte heller att det är orättvist att min dotter fått bipolär sjukdom eller att jag är alkoholist. Livet drabbar och livet pågår. Men att jag inte tycker det är orättvist betyder inte att jag inte varit ledsen. Jag har varit ledsen först när vi inte kunde få biologiska barn men sedan hade vi möjlighet att adoptera och blev föräldrar t två fantastiska barn. Jag var inte så ledsen när min moster blev sjuk i cancer. Hon bodde långt bort och vi hade ingen relation. Jag blev oerhört ledsen och rädd när min mamma fick cancer men hon levde ytterligare 19 år efter hon fick diagnosen. Min syster har varit död i nio år imorgon och jag saknar henne väldigt mycket. Min mans cancerdiagnos var allvarlig men han lever🙏🏻

Det är svårare med min dotters bipolaritet. Jag är inte bitter utan mer förbannad när jag ser hur psykiatrin fungerar. Det gör mig också ont när jag ser hur speedad hon är och hur hon försöker få ihop sin tillvaro.För det är ju så att grunden i det hela är att den enskilde individen ska ta kontakt m vården. När min dotter är manisk så är det svårt att ringa ett telefonsamtal så hon har gått upp t vuxenpsyk men blivit hemskickad för att istället ringa…detta har hänt två gånger. Hon har gett mig samtycke t att ringa och jag måste säga…det är inte enkelt att få kontakt. Det behöver organiseras på ett annat vis. Eftersom min dotter tappar sina telefoner titt som tätt så fungerar ju inte livet…för allt finns i denna lilla apparat.
Jag är inte bitter att hon fick denna diagnos utan kan bli ledsen för min dotters skull. Det är även en anhörigsjukdom. Det kan bli bättre när individen blir äldre när man får lite mer insikt.

Så när jag har roddat runt min dotter så tar min energi slut…och jag vet att lösningen inte är alkohol…men när man går in i denna samsjuklighet…så tänks inga klara tankar..

Nu är min dotter och jobbar. Min man och hon ska försöka fixa telefon i em.
Jag ska sätta på lite kaffe, städa lite lättare och därefter hundpromenad.
Sen får det väl bli vila…och jag ska göra vad jag kan för att inte åka t Systemet.

🍁🍁🍁

Profile picture for user Varafrisk

Nu kära vänner har jag i bästa Stina Wollter-anda…dansat och sjungit (skrålat) så jag blev svett och tårarna kom t en gammal cd av Robert Wells med Symfoniorkester där Björn Skifs sjunger ”Music was my first love” 💃🏾😅.
Varför gör jag inte detta oftare?? Detta är en sådan glädje för mig…å kroppen blir ju lite mer levande👍🏻🤗

Profile picture for user Sisyfos

Låter väldigt trevligt och bra! Jag tror att du inte dansar oftare för att du inte riktigt orkar. Tröttheten i kombination med alkohol - valet blir att dricka istället för att dansa. För det får lite liknande effekter initialt. Och all form av fysisk aktivitet kräver snäppet mer energi. I tröttheten tänks inga klara tankar skulle jag vilja säga och valet blir den minst energikrävande. Men det går att ändra. Du kan bestämma dig och satsa nu. En dag i taget. Nykter fram till jul. Skitsamma om det inte går vägen alla dagar, men som det är nu så känns det faktiskt som att du inte orkar satsa alls och inte alls tar ansvar för dig själv. Dricker du en flaska vin per dag? Det är galet mycket och kan bara inte fortsätta. Nu är du så trött att du inte riktigt orkar jobba. Jag känner med dig VaraFrisk. Jag fattar att livet är jobbigt och jag har varit där när jag inte heller orkat ta tag i det. Jag har förnekat mängden alkohol och läst inlägg med de som också dricker och tänkt att jag dricker mindre än de i alla fall, men det finns ingen annan väg ut än att sluta dricka. Trist men sant! Eller trist och trist förresten. Det var jäkligt trist att dricka fast man bestämt sig för att sluta. Att som jag gjorde smygdricka, inte ens njuta av ruset och gå runt med den där allmänna känslan av att inte lyckas. Att jag trots mina intentioner drack. Kan du tvinga dig själv att dricka nåt riktigt skitäckligt innan du får dricka ditt bubbel? Sist jag slutade mådde jag illa av nån anledning som jag inte minns. Jag frossade i tankar på vin och mådde bara illa. Jag tänker att om du verkligen, verkligen vill sluta så finns det rätt drastiska metoder att ta till om du inte kan kontrollera dig. Köp nåt riktigt äckligt vin och drick om du måste. Se till att du mår illa innan, vad som helst. Jag vet att jag är tjatig nu, men jag vet att man mår så mycket bättre utan alkohol.

Profile picture for user Varafrisk

@Sisyfos Jag är tacksam över att du inte gett upp..att du fortfarande orkar skriva i min tråd….att peppa mig, att stötta mig.🙏🏻🥰

Jag förstår att ett liv utan alkohol är så mycket bättre än ett liv med alkohol då man blivit beroende. Nu blir det två nyktra dagar tack vare att systemet är stängt. Jag känner mig orolig inombords av flera anledningar. Jag behöver lära mig att hantera denna oro utan alkohol. Även om jag har varit med om så svåra saker m min dotter behöver jag hantera den oro jag som oftast känner på lördag och söndag då jag vet att hon har varit ute på krogen dagen före. Så egentligen behöver jag bara vara hemma och landa inom mig själv..inte fly.

”Min” socialsekreterare skrev sms till mig igår och vi ska ses den 15/11. Jag tänkte…jag måste bli nykter nu! Hon är tuff…men med ett varmt hjärta. Säger de där orden som tar tag i mig….du går en för tidig död t mötes om du inte slutar! Ångesten blir så stark….och jag tänker jag slutar nu! Vad gör du med ditt liv?!?! Du kan och vet SÅ mycket bättre.

Min man och jag hade tagit med oss frukost att äta vid Vänerns kant innan vi skulle tända ljus på mina föräldrars och min brors grav. Regnet kom så det blev frukost i bilen. Vi är bra på utflykter. Jag är så oerhört tacksam över att han finns vid min sida.

Jag behöver verkligen kliva över hindret nu…Vad väntar jag på??Att jag ska bli pigg och hoppa över??Har inte tid att vänta in det pigga innan jag kliver…jag tänker att det pigga kommer när jag klivit över hindret.

🍁🍁🍁

Profile picture for user Varafrisk

Har varit på restaurang m min man och drack en alkoholfri öl t maten. Var väldigt irriterad på min dotter innan vi kom dit så det hade varit lätt att välja vin. Men jag vill ju inte dricka ett el två glas vin och fler glas dricker jag inte på krogen så det blev alkoholfritt vilket känns bra nu.

Ska lägga mig och läsa nu.

🍁🍁

Profile picture for user Varafrisk

Vaknar nykter men ganska låg och oerhört trött. Drömmer konstigt och vaknar till emellanåt. Känner fortfarande av mitt lite ömma revben när jag ligger, vet att det kan hänga i. När jag tog antabus och var nykter i 58 dagar drömde jag ingenting. Min låga sinnesstämning hänger ju ihop m alkoholen och min dotter. Det skrevs i någon tråd om att känna ilska. Jag är ofta irriterad och arg här hemma ..ingen kul typ. Denna irritation och ilska tänker jag är starkt förknippad t alkoholen…suget…att inte leva det jag vill…att inte få mina behov tillgodosedda.

När det gäller bipolaritet kan det se väldigt olika ut för den enskilde individen. Min dotter och jag gick på ”bipolärskola”. Det var ytterligare fyra patienter m anhöriga. Deras berättelse skilde sig avsevärt fr min dotters berättelse, min dotter tar så mycket större risker. I sitt maniska tillstånd är hon inte alltid den trevligaste individen och ibland blir jag både ledsen och arg. Köpte tidskriften M-magasin häromdagen där fanns det ett reportage om mammor till barn m bla psykisk sjukdom om oron som finns där.

Även om jag inte verkar allt för munter är jag nöjd över att vakna nykter. Idag kommer dag 2.

🍁🍁🍁

Profile picture for user majken_r

@Varafrisk Tänker att du vet så mycket själv om vad du behöver och allt det där, så jag skriver inga råd (om jag nu skulle haft något😇). Känner med dig och hoppas du får en fin söndag, trots starten. Kram🤎🍂

Profile picture for user Varafrisk

@majken_r Tack snälla du🙏🏻 Jag tänker att du har många kloka råd att komma med, du har ju din erfarenhet! Men tyvärr så är det nog så att även de bästa råd biter inte så bra på mig nu. Jag tror däremot att om/när jag lyckas få till nyktra dagar då kan t
råden bli mer behjälpliga för mig nu är det som att hälla vatten på en gås. Och för att förtydliga det innebär inte att jag är någon jäkla stjärna som inte behöver råd nej då verkligen inte men jag behöver känna känslan mer uti fingerspetsarna…aldrig mer alkohol. Nu måste jag istället ta en dag i taget…måste klara av det här…
Jag vet inte hur men jag behöver frigöra mig mer fr min dotter för hennes mående , beteende påverkar mig så starkt!

Nu har jag varit på ICA köpt lösgodis, ICA-pizza och Cola zero…och detta är ngt som jag nästan aldrig vare sig äter el dricker men det är i alla fall bättre än att dricka fyra stycken Norrlands Guld 3,5% vilket kan hända ngn enstaka gång när stämningen är låg. Nu blir det Hellenius Hörna och Tunna blå linjen.

Kram

Profile picture for user Se klart

Godkväll @varafrisk
Gott med lite godis och cola- och helt klart bättre än sunkig öl.
Jag vågar nästan säga att inte nån som blir nykter känner beslutet ända ut i fingertopparna.
Känslorna är inte säkert med från början, och inte ens långa stunder. Det är görandet, vilket du ju vet.
Görandet kan kännas riktigt fel, rentav. Görandet - det är ju att oavsett hur det känns- göra.
Det finns inget pussel att lägga, ingen dag som kommer att vara ”dagen D”.
Det är bara att sluta dricka.
Det är lika livsviktigt vid din ålder som en livsavgörande operation, lika allvarligt är det. Inga strategier eller känslor kan ändra på det, ingen vila råder bot, och ingen av oss här kan ändra på det, även om vi önskar att vi kunde bidra.
Nu har du två dagar. Det är två viktiga dagar som ger dig en chans om du tar den. Kram 🤗

Profile picture for user Varafrisk

@Se klart Kul att du tittade in😃
Nej…det finns ingen dag som är ”dagen D”…så är det. Och dagen imorgon får komma som den kommer…ligger lite efter på jobbet eftersom jag varit hemma fr jobbet några dagar. Men jag får ta en sak i taget…äta bra …försöka tänka på HALT…dessa känslor finns så starkt inom mig.

Godnatt🤗😴

Profile picture for user Varafrisk

Måndagsmorgon…kolsvart utomhus…lite för varmt ute för att vara i min smak. Trött..genomtrött…vår hund har varit orolig inatt..jag har drömt …minns inte vad men det var jobbigt iaf…men nu startar jag upp denna dag…in i duschen.

Kram🍁

Profile picture for user Allegra

Hej @Varafrisk , jag funderar på om det finns någon slags ”mammagrupp” när man känner att man behöver prata av sig om sitt barn som har psykiska diagnoser!? Har tänkt på det för egen del i perioder (min dotter har nyss fått ADHD-diagnos) men har liksom inte orkat kolla upp, är så trött efter alla år av att inte veta vad som varit fel. Det finns ju föräldragrupper då man får sin bebis men jag känner att jag egentligen skulle behöva prata och lyssna nu, när bebisen är tonåring! Tycker ändå det låter väldigt hoppfullt att du förstår att du behöver förändra något i relation till ditt barn, att _du_ behöver bearbeta allt ni varit med om. Kram🌹

Profile picture for user Varafrisk

@Allegra Åh goa du❤️Min dotter är ju ingen tonåring utan en ung vuxen. Är patient inom vuxenpsykiatrin. Min känsla är att vuxenpsykiatrin inte är organiserad för sin målgrupp. Men idag har jag fått prata m min goa diakon…prata…prata…och prata🙏🏻

På fredag ska jag träffa min kurator och om en vecka ska jag träffa socialsekreteraren. Min känsla är alltid att jag ska passa in i systemet…men kan man tänka tvärtom?

Får ingen ro…..kram

Profile picture for user Allegra

Även om hon är ung vuxen så är hon fortfarande ditt barn @Varafrisk och du är hennes mamma. Att prata av sig i grupp, att känna att man inte är ensam är ju guld. Men som sagt, vet inte ens om en sådan grupp finns. Dock har du flera kontaktytor med diakon, kurator, socialsekreterare, det är superbra! Förstår känslan av att pressas in i systemet, så är det nog mer idag än någonsin med tanke på alla slimmade organisationer, vi är reducerade till kunder och brukare.. Tror du är på rätt väg dock, att du tar plats för dig själv och dina behov! Kram ⭐️

Profile picture for user Varafrisk

@Allegra Kram🥰

Varje kommun måste enl lag arbeta m anhörigstöd. I min kommun har en ny person anställts för att möta anhöriga t ngn med olika funktionsnedsättningar. När det öppnades var jag på Öppet Hus. Grejen var att jag där mötte föräldrar t barn som är patienter på mitt arbete så det blev lite knepigt. Men igår fick jag prata mycket m diakonen om hur det är att vara förälder t min dotter.

Socialsekreteraren träffade jag för ca två månader sedan. Jag känner mig nervös inför att träffa henne eftersom jag inte har lyckats att bli nykter. Inte lika nervös att träffa kuratorn men ändå. Eftersom jag sedan min son gick på högstadiet el ännu tidigare har varit på massvis av möten stressar dessa möten m soc och rådgivningscentrum mig. Får se vad vi beslutar när jag träffar dem.

Nej, nu måste jag laga mat.

Kram🥰

Profile picture for user Varafrisk

Läser i Det vidare livet om jobb och barnbarn…jag själv tänker också på jobb/mitt jobb. Jag har fem år kvar i mitt yrkesverksamma liv såvida jag inte går i pension tidigare el senare. Jag trivs på mitt arbete men har lite svårt att tänka mig att arbeta där tills pension. Har sökt några jobb men inte ens kommit på intervju vilket känns trist vilket i sin tur sätter igång massa funderingar. Men det känns ändå skönt att jag trivs på jobbet. Uppskattar även fördelen med att arbeta på samma ort som jag bor i. Så jag jobbar på och håller ögonen öppna för nytt jobb men väger för- och nackdelar mot varandra.

Tänker även på det här med barnbarn…skulle mer än gärna vilja ha barnbarn men tänker att jag kommer inte få några. För mig är det så förvånande att många (då menar jag generellt) utgår ifrån att man kommer få barnbarn. Fast jag hade kanske också gjort det om min man och jag inte hade gått igenom barnlöshet tills vi hade möjlighet att adoptera och att vår dotter uttrycker att hon vill ha barn (kanske inte heller så bra m tanke på hennes bipolaritet) samt att vår svärdotter har många olika sjukdomar.
Så även om man längtar efter barnbarn så tänker jag att det är bra om längtan stannar inom en själv.

Så det här med alkohol då…träffade kurator i fredags och kommer träffa socsekreterare på tisdag. Och min kontakt med Rådgivningscentrum kommer nog avslutas. Kuratorn pratade om det men jag känner att det är även ngt jag vill. Det beror inte på att jag tänker nu dricker jag som jag vill osv. Eftersom jag inte har lyckats är det sådan stress och komma t rådgivningscentrum för att säga att jag står på samma ruta som sist. Det är även stressande att komma senare t jobbet el att gå tidigare. Dessutom har jag under de senaste ca 12 åren inte hållit på m annat än samtal och tider. Min kurator säger att ett avslut kan innebära en förändring för klienten. Jag är ju duktig flicka så jag köper hem böcker av Annie Grace mfl. Tittar på youtube-klipp med Peter Wirbing. Lyssnar på böcker mm. Jag börjar läsa, lyssna men slutar ganska så snart.
Kuratorn säger, nykterheten först. Det är när du börjat vara nykter som du kan ta till dig det andra.
Jag tänker att genomgå behandling för att kunna bli nykter är inte som tex behandlas för cancer. Man kan ta antabus och bli nykter den vägen. Jag fixade det i 58 dagar men när jag inte kunde fortsätta m behandlingen tog jag mitt återfall. Jag vill egentligen inte säga orden pga min stolthet för ni alla som är nyktra…ni bestämde er. Och jag har sagt att jag har bestämt mig för jag vill bli nykter få ett bättre liv på så vis har jag men jag har inte börjat agera. Fast jag måste….nu!

Idag är det mulet men vi ska trotsa vädret för att fira Farsdag med en grillning vid Vänerns kant🌭🍔

Ha en fin söndag🍁

Profile picture for user Sisyfos

Håller med dig om barnbarn, det är inget man ska räkna med. Jag önskar att jag får det, men det är ett val barnen har och ska göra. Men ibland tänker jag att jag skulle kunna bli bonusmormor år nån om det inte blir några egna. Det skulle vara så mysigt.
Jag har skrivit det förr VaraFrisk men kanske skulle du gå till någon annan som jobbar på ett annat sätt istället, KBT eller nåt. Du har som du skriver redan insikten, du vet egentligen dina triggers, du vet när, du har alkoholsamerat hemmet. Det handlar om att inte åka till systemet. En som skrev härinne skrev ner när hon drack för hon behövde se hur och varför och effekten, ett mycket starkt inlägg. Nu får man ju inte skriva under berusning, men kanske kan du pröva att skriva för dig själv om du dricker för att få lite mer insikt.
Egentligen vet du ju också att du kan leva utan alkohol. Du gör det på söndagar. Hur känns det? Är det ångest hela söndagen eller bara tankar på att på måndag kan du igen? Egentligen tror jag att det skulle räcka med två vita veckor eller kanske till och med med en för att få in vanan. Kunna skriva om framgångar här och bli peppad istället. Den känsla av misslyckande som du har hela tiden är tärande, tror jag. Bromsen funkar inte när du är trött. Du sover inte som du ska med alkohol i kroppen. Så nykter till jul nu då? Ingen sväng förbi systemet idag. Om du inte går förbi kanske du ångrar dig en kort stund, men jag kan nästan lova att du får ett lugn när det är kört. Ta ett bad, en promenad med hunden, vad som helst. Bodde jag närmare, skulle jag kanske tvinga mig på dig två veckor, hindra dig att passera bolaget, så att du fick ett stopp. Det är en sån ond cirkel du är i, men du kan hoppa ur karusellen. Lycka till nu!

Profile picture for user Se klart

Hej,
Jag funderar på varför de vill att du avslutar din kontakt/rådgivning?
Hur ser möjligheten ut att få hjälp via arbetsgivaren? Det är förstås något annat att behandlas för cancer men det finns ju också likheter, i om att det är ett förlopp som ofta accelererar. Och att aktivt ta emot den hjälp/behandling som finns att få.
Jag funderar på när du skriver om ”bättre liv” utan alkoholen. Om du tror att det skulle bli bättre- eller ungefär samma? Vilka är de största fördelarna som du målar upp för ditt inre- i ett nyktert liv? Ibland tror jag att allt måste stå på spel för att förändringen ska bli möjlig. Att bli lämnad av sin partner, att bli av med jobbet eller riskera relationen till barnen. Är några av de saker som verkar få människor att ta steget. Eller- att se framför sig att det är där- man kommer att hamna.
Om du ser livet framför dig, om ytterligare tre år, och du fortfarande dricker, vad ser du då? Och tvärtom- livet om tre år som nykter- hur ser det ut?
Kram 🥰

Profile picture for user Varafrisk

@Sisyfos @Se klart ❤️❤️

När man skrivit så länge på forumet som jag har gjort utan att ha slutat så känns det ibland som att jag kanske inte ska skriva. Det känns ju bättre att skriva när man lyckas men jag har varit ihärdig med att skriva. Vi får se var det landar om det blir lite upp och ner.

Träffade socialsekreteraren i tisdags som inte hade tänkt att avsluta mig. Att kuratorn sa att det ev kunde bli så berodde nog på att om man liksom står still fortsätter att dricka så gör ju samtalen/behandlingen ingen nytta. Jag sa själv att jag kanske ville avsluta för jag orkar inte med alla dessa tider. Då sa socialsekreteraren ”så du får supa i lugn och ro”. Jag vet ju själv att det kommer inte bli bra om jag slutar. Socialsekreterarens plan är att jag går t kuratorn en gång per vecka samt ett AA-möte i veckan för att ev kunna gå på behandling under sju till nio veckor på hemmaplan. Då måste jag sjukskriva mig och då kan jag inte längre hålla arbetsgivaren utanför. Jag tänker att det är nog där jag behöver landa. Men jag är skiträdd och skammen är nog allra värst!

Hur jag tänker mig mitt liv som nykter? Jag tänker att jag kommer få fortsätta att kämpa m min självkänsla. Men jag kommer slippa förhandlandet med köpa/inte köpa alkohol, slippa lögner, vara rak i ryggen gentemot mina barn om vi pratar om alkohol. Just nu är jag orolig för min dotters alkoholbruk och jag får svar på tal för hur trovärdig blir jag? Ångesten kommer troligtvis minska. Kommer alltid kunna köra bil. Förhoppningsvis få lite piggare hud, hår. Och…även om jag utsatt min hälsa för oerhörda risker under många år…låta kroppen m all dess ”tillbehör” vila.

Tog en flexledig dag för att vila. Äntligen lite kallare så hundpromenaden var skön. Min dotter är avvisande just nu och jag försöker finna någon form av accepterande i det h mig själv men så svårt. Ligger på soffan nu och pusslar lite emellanåt.

Ha en fin fredagskväll🤗

Profile picture for user Sisyfos

Men det här låter ju jättebra! Vad skönt att socialsekreteraren inte låter dig ”slippa undan”. Jag tycker verkligen inte att du ska skämmas. Du har vidtagit en massa åtgärder för att sluta, för att hålla kontroll. Du kunde inte av medicinska skäl fortsätta med antabus. Sjukdomen är lurig och du har egentligen två val nu kanske. Sluta dricka nu på egenhand eller dricka på i 7-9 veckor och arbetsgivaren får veta. Socialsekreteraren kommer inte att släppa dig och det är du som har initierat det här på egen hand. Klart du kan gräma dig lite över det nu, men du har fattat kloka beslut för dig själv när du tog hjälp och det ska du vara stolt över.
Och du, om du är något i närheten av oss här på forumet som faktiskt slutat så finns det oändligt många fler fördelar med nykterheten. Det är nånting annat. Att dricka varje dag fast man inte vill och inte borde, ger ett kort rus. Ger möjlighet att stänga in sig i en liten bubbla en kortare stund om det blir bra. Ger avslappning, lindring från ångesten. Men också ett planerande av inköp, den där gnagande känslan av misslyckande, ångest i kubik, tankar på hur värdelöst det är att inte kunna sluta, oförmåga att ”komma igång”, nedstämdhet, gnistan är borta, projicering på andra (dotterns drickande)…
Jag vet att det är skitsvårt att sluta för den där lilla stunden av avslappning är det som finns i fokus och det man längtar efter, men om man lyfter blicken och ser helheten så är det 7-9 veckors drickande kvar, med de negativa effekter som det medför, eller sluta nu och ha jobbigt några dagar. För dig är det ju inte en fråga om OM utan en fråga om NÄR.
Jag är övertygad om att det du får nykter är så mycket bättre än det du beskrev ovan, men det är svårt att föreställa sig och ta till sig när man fortfarande har det som livlina. Men nu vet vi att det förr eller om 7-9 veckor blir bra. Då finns det inte längre någon bakdörr.
Kramar till dig VaraFrisk! Du grejar det.

Profile picture for user Varafrisk

@Sisyfos Kanske att jag skrev lite otydligt. Min socialsekreterare är även behandlare. Har varit medberoende t sin pappa som är död. Hon och en annan person startar nästa behandling som börjar i februari. Den behandlingen pågår i 7 - 9 veckor. Jag grämer mig inte att jag har tagit kontakt m socialtjänsten men jag har fortfarande inte blivit nykter. Det är därför man föreslår den här behandlingen i februari men då krävs det en sjukskrivning. En sjukskrivning innebär att min arbetsgivare måste få reda på mitt alkoholberoende, och faktiskt så tror jag att det är vad som behövs för mig. Så jag behöver sluta dricka NU plus träffa kurator och gå på möten.

Jag tror att livet som nykter är bättre än vad jag beskrev. Jag valde en lite enklare beskrivning för jag äger ju inte sanningen. Något som ändå är skönt är att veta är att jag har varit nykter fyra femtedelar av mitt liv fast å andra sidan är det riktigt läskigt att en femtedel av mitt liv jag jag ägnat mig åt att fly…att supa…fy f-n!

🍁🍁🍁

Profile picture for user vår2022

@Varafrisk Låter som en bra plan att påbörja behandling i februari. Det viktigaste i livet är att du ska må bra och detta verkar vara en bra chans till det. Verkar också som att det är en bra socialsekreterare du har kontakt med.

Ha en fin lördag❤️

Profile picture for user Varafrisk

@vår2022 Min socialsekreterare är tuff men med hjärta. Hon ser så tydligt på mig hur dåligt jag mår. Mitt dåliga mående döljer jag ju hela dagarna men i mötet med kurator el socialsekreterare kommer det fram då jag ofta gråter. Det är lätt att säga nu att jag vill/har möjlighet att gå in i ett behandlingsprogram i februari. Oavsett vad så behöver jag vara nykter men vill jag delta i behandlingen så måste jag vara nykter nu.

Har sovit jättedåligt inatt. Vaknat och tänkt på vår dotter. Hon är ganska avvisande nu och det är aldrig ett bra tecken. Dagen igår var inte särskilt bra. Vår son var hemma igår. Bytte till vinterdäck på bilen. Han kom dock väldigt sent, min man och jag hade tänkt åka ut en sväng. Det är mysigt när han kommer men förståelsen för hur vi planerar vår dag saknas ibland. Han konfronterade mig m alkoholen vilket är jobbigt men ändå bra tänker jag. Fast väldigt lätt att hamna i gamla mönster…

Nu ligger en helt ny dag framför mig…och jag ska jobba på att inte hamna i en negativ spiral…Tre veckor kvar till 60-årsdagen…nu vill jag förbereda mig…tre veckor kvar på livet mellan 50 och 60 sedan tar jag klivet över till livet mellan 60 och 70 år👱💃🏾

Profile picture for user Se klart

Du beskriver ett fint liv- i framtiden. Det ligger där och väntar på att levas!
Hoppas du kommer fram till att behandlingen är det bästa alternativet. Arbetsgivare hanterar dessa saker löpande, det hör till. Ofta ofta är arbetsgivaren dessutom både hjälp och stöd. Du kommer att se.
Tröttheten kommer att lätta när du blir nykter. Och relationen till barnen slipper grumlas på grund av ditt missbruk. Och de kommer att må bättre av att slippa känna oro för dig. Vinn och vinn. Kram 🤗

Profile picture for user Varafrisk

@Se klart Tack🥰

När det gäller att involvera min chef i mitt missbruk så finns det en nagel i ögat vilken är den att hon berättade om en person på en annan verksamhet som har ett missbruk. Hon sa det så föraktfullt. Den här personen vikarierade jag för under fem månader fast den sista månaden var hon tillbaka på jobbet. Hen var allt annat än trevlig mot mig men på ett sådant där vis som man inte kunde ta på. Nu när min chef berättade om hen frågade hon mig om jag inte ville lyfta de händelserna t HR. Jag sa nej, jag har lagt det bakom mig. Grejen är den att min chef är ju inte ens denna persons chef så varför känner hon till detta?? Och varför berättar hon detta för mig? På den andra arbetsplatsen vet jag att det finns arbetsmiljöproblem som jag tänker i grunden inte beror på hens missbruksproblematik. Så detta är liksom nageln i ögat för mig…att jag inte riktigt litar på min chef. Fast jag är ändå medveten om att mitt förtroende till chefen som är lite naggat i kanten får inte vara ett hinder för mig för att bli nykter.

Min dotters tystnad brukar efter ett tag brytas av henne då hon inser att hon behöver sina föräldrars hjälp. Det är få man önskar att saker och ting inte gått för långt …som tex hon trodde att hon skulle få ut pengar fr A-kassan efter karenstiden men hade inte fyllt i papper riktigt. Hon vill vara självständig men pga vissa svårigheter så behöver hon hjälp.

Nu har jag en kålpudding i ugnen. Har tagit upp lingon som kommer bli rårörda. Och till detta gör jag en jättegod sås plus potatis och ättiksgurka😋

Kram🤗

Profile picture for user Se klart

Ja du har helt rätt i att din chefs uppträdande inte är ett dugg viktigt i det stora hela! Man måste helt enkelt ta megakliv över en massa saker om man ska lyckas 🏋️‍♀️

Profile picture for user Sisyfos

Måste du vara nykter nu för att kunna delta i behandlingen i februari, är det så det är? Vad händer annars?
Jag förstår din skepsis till chefen och jag tycker att du fattade ett mycket bra beslut när du inte ville delta i det de höll på med. jag minns att du skrev om det då. Jag tänker att det är viktigt att samla på sig alla bra beslut man har fattat för att öka självkänslan.
Jag undrar om vi har en sak som är lika och som inte alltid är till gagn när man ska bli nykter. Det lite långsiktiga tänkandet… hur blir det sen då. Att det är lätt att halka in i framtiden. Det har sina fördelar för att det är bra att kunna förutse vissa saker, men för mig går det överstyr ibland, särskilt när jag blir stressad. Då är jag långt i framtiden och försöker styra upp. Helt meningslöst. Alkoholen gjorde det personlighetsdraget rätt hopplöst. Jag försöker jobba med det där, ta ut glädjen i förskott och bekymren när och om de kommer. Det är såklart lättare i teorin än i praktiken, men ens bilder av framtiden är ofta mer skrämmande eftersom de inte finns och går att göra något åt. Här och nu är det enda man kan påverka och då kan man försöka vara sitt bästa jag. Om inte förr då, så kanske nykter från 60?
Och sonens konfrontation - du skriver att det är bra och det som är positivt är att han vågar prata om det. Det är för att du tar ansvar för att du dricker som det går att ta upp det. Och han tar upp det av kärlek, sen kanske det i konfrontationsögonblicket inte blir så konstruktivt. Det är förenat med så mycket skam och skuldkänslor att inte kunna låta bli att dricka och jag kan tänka mig att en konfrontation från en son som också har haft det jobbigt kan bli lite jobbigt. Det ligger nåt i Soffis gamla ”valspråk”. ”Jag är bra som jag är. Jag gör så gott jag kan, det räcker långt. ” ibland är det viktigt att komma ihåg det.

Profile picture for user Onkel F

Allt klokt är väl redan skrivet, men jag hoppas du tar chansen med behandlingen. Det blir så mycket lättare (eller mindre svårt) om man får hjälp. Kontinuerligt. Måste vara jobbigt med de olika besked du fått tidigare.
Jag kan inte låta bli att dela @Sisyfos fundering om att du måste vara nykter nu, är inte avsikten med behandlingen just den att du skall bli nykter? Det verkar lite kontraproduktivt, men jag vet ju inte vad behandlingen går ut på.

Oavsett, hoppas du har en trevligt lördagskväll och att du får en mysig 1:a advent. 🤗

Profile picture for user Varafrisk

@Se klart @Sisyfos @Vinäger @Onkel F Tack för att ni tittar in hos mig❤️

Veckan som gick har verkligen varit sisådär fast det har även funnits ljuspunkter👌🏼

Om jag börjar med det dåliga….fredagen på jobbet var verkligen skit….jag kände mig dämpad och förvirrad. På mitt jobb har det varit en tradition att kuratorerna har stjärntändning fredagen före 1:a advent vilket innebär att vi fixar massa fika samt tänder tre stora adventsstjärnor i fönstren i korridoren utanför våra kontor. Dessutom ”knör” alla in sig vid bord utanför våra kontor och fikar. Jag tycker själva fikastunden och att alla är tillsammans är jättemysigt men själva planeringen inför det här evenemanget är inte så kul. Mina kuratorskollegor är två starka individer, ensamvargar. De planerar själva och jag får som oftast gå och fråga hur de tänker. Det är väldigt svårt att beskriva känslan utan att det blir en novell…men hur som helst så under de två senaste veckorna har detta verkligen tärt på mig. Och det som stör mig mest är att jag inte står upp för mig själv och säger hur jag känner! Innan själva fikat skulle jag ha medarbetarsamtal. Skulle haft det i början av september men chefen blev sjuk. Var så laddad inför samtalet. Ny tid i mitten av oktober men då hade chefen blivit dubbelbokad så ännu en gång blev det framflyttat till i fredags. Jag var så laddad de två första gångerna var väl det även i fredags men var då mer stressad. Medarbetarsamtalet började kl 8 och skulle vara färdigt 9.30. Fikat börjar 9.30. Mitt samtal m chefen var slut när kl var över 10. Så ngt som jag är med och bakar till och jag är en del av missar jag helt och hållet. Dessutom var samtalet m chefen så rörigt. Jag hade en del att prata om när det gäller mitt arbete, samarbete med min kuratorskollega och att vi missar handledning pga andra kuratorers sjukskrivning. Och jag känner att min chef lyssnar inte, väljer att inte se problemet dessutom så styr min kuratorskollega över min chef. När jag sitter där och pratar m chefen så tänker jag, hur sjutton ska jag kunna prata m henne om mitt alkoholberoende?!?!
Fredagar var tidigare en rolig dag på jobbet men nu känns den mer som avslagen🥲😳😣

Men, fredagskväll var toppen! Då var jag på konsert💃🏾🎶Helt suverän👏🏻 I onsdags hälsade jag på min faddermor som fyller 92 år i december. Kanske lite rörig men allt som hon varit m om är solklart. Hon reste en del på äldre dagar. Bäst tyckte hon om Florida för där var det ingen skillnad på natt och dag, affärerna var öppna hela tiden.

Fick brev fr Region Stockholm, möjlighet att lämna avföringsprov för att kunna upptäcka osynligt blod i avföringen som kan bero på tjocktarms- eller ändtarmscancer. Jag blir påmind om risken att kunna få cancer samtidigt att det känns bra att kunna kolla.

Men det bästa var att min dotter kom hem igår. Har knappt haft ngn kontakt m henne de senaste veckorna inte bara beroende på hennes mående utan pga av mitt alkoholberoende. Som hon sa igår om jag inte svarar i telefon el på sms kanske du förstår att du inte kan dricka…det handlar ju bara om att ha det lite tråkigt. Jag gick absolut inte in i försvar men sa att det är svårt…men om jag ska välja mellan alkohol och barnen…så är valet enkel….jag sa t henne att hon och min son är de allra viktigaste i mitt ..så jag ska sluta. Jag sa t henne att det är bra att hon markerar.

Ska träffa kurator, socsekreterare samt en person som gått på behandling dessutom träffade jag hen på AA i september. Hen ska berätta för mig hur hen upplevde behandlingen. När det gäller behandlingen att det är bra om man har varit nykter en tid innan man går in i behandlingen att det är svårare att lyckas annars. Jag vet inte men jag ska fråga imorgon.

Ha en fin första advent🌟🤩