Stenen är uppe!

Den har legat däruppe nu ett tag den där stenen. Så det är kanske dags att flytta in. Man behöver ju inte ha med sig den gamla tråden, det är lätt att hitta tillbaka ändå.
Drygt 7 månader nykter nu. Känner att jag skulle behöva anstränga mig för att sätta stenen i rullning för att behöva börja om från början igen.
Trött efter en lång vecka igår. Hade ett ypperligt tillfälle att handla alkohol, men jag vill verkligen inte ha. Det finns inte på kartan som alternativ.
Sug då? Ja kanske, men jag har lite svårt att tillfredsställa det. ”Lasternas summa är konstant”, men jag har svårt att hitta nån ersättning. Just nu är det kakor en ggr per dag, men jag är egentligen inte så förtjust i sött heller, men den finns där - tristessen, rastlösheten, tröttheten och jag hittar ingen medicin nu. Jo, jag gör sunda val och det funkar, men det har ju helt ärligt inte samma omedelbara effekt. Får kanske lov att börja med nån extremsport för att få endorfinkicken.
Jag verkar åtminstone ha fattat ordentligt att alkoholen inte gav mig nåt. Jag fick nog kicken både av smygandet och drickandet för övrigt. Och ingen av dem funkade heller särskilt bra. Så livet som det är utan droger... ja, inga quickfix, men ett ganska behagligt lugn för det mesta ändå. Så kan jag sammanfatta det.

Profile picture for user Se klart

Hej.
Det är plågsamt att läsa om hur du kämpar. Plågsamt för att det faktiskt inte ger dig något alls utom att du mår dåligt.
Jag glömmer ofta bort nuförtiden att jag inte dricker. Jag påminns inte så självklart som i början, alla skillnader, varje dag. Men jag har nog ett helt annat sätt att tänka. Så väldigt mycket i min hjärna är annorlunda. Jag utgår nästan i allt jag gör, från min ork. Det låter kanske konstigt och ibland funderar jag över vad det kan få för konsekvenser i (arbets)livet. Jag kanske inte kommer att orka som ”förr”, någonsin igen. Det vill säga köra så hårt med mig själv att allt som finns kvar till kvällen är en liten blöt fläck som behöver minst 2 glas för att alls känna mig normal.
Jag inser till fullo att jag själv hade skapat ett liv som var ohållbart, konsekvensen var en alkoholism i kanske inte full blom men det var bara en tidsfråga.
Mitt liv ”efter” är att granska och gå med nosen i backen. Hitta de bra grejerna. Växla mellan aktivitet och vila. Jag vilar mycket nu eftersom jag varit sjuk, men jag vilar mycket också när jag är frisk. Jag ser omvärlden som väldigt krävande, intryck, människor, relationer och praktiska göranden i en aldrig sinande ström. Jag måste stänga av. Ge mig själv andrum. Jag kommer aldrig att bli som ”förr” utan hela mitt liv får anpassad efter den känslighet jag har.
Jag berättar det här för jag tänker att det blir uppenbart att inget är som vanligt när vi gör slut med alkoholen. Kanske inte någonsin. Det är nog inte ”övergående” utan bestående. Vi är små myror till varelser som kämpar så hårt. Verkligen. Du med. Gör vårt bästa. Du ska se att du klarar ut de här tillfällena. Du övar på dina strategier. Ibland måste vi tillbaka till samma trauman, igen och igen, brukade min terapeut säga när jag tyckte att jag hade fastnat. Och hon hade rätt. Skickar dig en massa kramar, styrka och tålamod. Vad du än gör, var inte arg på dig själv. Kram 🥰

Profile picture for user Mirabelle G-S

Vad märkligt att du inte gillar berusningen, men ändå hamnar där… Jag älskar ju berusningen. Inte i belevat sällskap, utan lullull hemma i mitt trygga soffhörn. Det var passionerad kärlek från första mötet i 15-årsåldern. Jag, som inte är psykolog alls, tänker att de flesta destruktiva ageranden vi människor hemfaller åt beror endera på att vi vill till något (berusningen tex) eller från något (övertänkande tex). Vad är det du vill ifrån? Slavarbete… krånglig kropp… Lustigt hur man tänker de där tankarna om huruvida man ”borde” köpa alkohol. Vi vet ju att vi inte borde. Jag tycker ibland att det verkar som en ypperligt fantastisk idé att handla vin och parkera mig i mitt soffhörn. Enda anledningen att jag inte gjort det är att jag håller mig långt ifrån möjligheten. Karaktär har jag inte när den funken infaller. Enda anledningen att jag inte knyckt någon öl eller annan alkohol av gubben när då är att han inte har något att knycka. Jag tror fullt och fast på Se klarts funderingar om att bygga (och vakta) ett hållbart liv. Tyvärr har jag inte lyckats så himla bra med det. Bättre än tidigare, men men life happens… Det är nog där man måste sätta in sin mest fool proof strategi, when life happens…. Min är att isolera mig, stänga ute världen och alla tankar på den med gammal hederlig eskapism i bokform. Man kan fortfarande både tänka och känna att det skulle vara en skitbra idé att dricka, men risken är inte lika stor att man faktiskt springer till systemet oduschad, oborstad, osminkad och bh-lös, iförd gamla noppiga långkalsonger och malätna tofflor…. Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sisyfos skrev:"jag tror att det är där när man faktiskt inte jobbar aktivt med att må bra och reflektera som det är lätt att återfalla. När man ger det lilla extra som man inte har."

Det tror jag också. Viljan är inte stark nog. Tyvärr. Den förbannade balansen mellan plus och minus är så himla viktigt. Leva hållbart. Men det är verkligen lättare sagt än gjort många gånger 😢

Hoppas innerligt att du får mer ro i både kropp och knopp snart. En sak som är riktigt vanskligt med återfall är att man tappar tilliten till den egna förmågan 😢 Och den kan ta tid att revanschera. Framgång föder framgång och motgång tenderar att föda motgång tyvärr.

Har du läst/lyssnat på boken ”Överlista smärtan” av Karin Hjulström och Karsten Ahlbeck?

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Se klart skrev:"Jag ser omvärlden som väldigt krävande, intryck, människor, relationer och praktiska göranden i en aldrig sinande ström. Jag måste stänga av. Ge mig själv andrum. Jag kommer aldrig att bli som ”förr” utan hela mitt liv får anpassad efter den känslighet jag har."

Så tänker jag också. Dansa, pausa, dansa, pausa. Jag tänker att det är en rest efter mina utmattningar, men å andra sidan var mina utmattningar orsakade av ett icke hållbart liv. Då kunde jag inte välja bort vissa saker, som all oro och logistik med yngsta dottern tex, men nu kan jag faktiskt välja till stor del. Jag kan sätta upp gränser, och se till att bevaka dem noga. Dra ner på mina egna ambitioner, säga nej oftare, och tvinga folk att respektera mina gränser. Jag kan ösa, men jag måste vila nästan direkt efter. Jag måste vila innan jag ska ösa också. Och vila innebär inte alltid att sitta på en stol och fånglo eller att ta en höneblund. Vila för mig är körsång, linedance, naturen också. Det gör jag enbart för att jag mår bra av det.

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

Inser att jag fått det att låta som att jag är väldigt illa ute nu, men det är jag inte. Har absolut inte tappat tilltron till mig själv. Men jag måste fundera över varför jag funderar över att handla. En del i det är verkligen gamla beteendemönster, vanor (ovanor) och som jag skrev, när jag hade agerat på den impulsen så blev det enbart jobbigt att dricka upp. Jag förstår att det är svårt att fatta att alla inte gillar att vara full,
Där finns en viktig skillnad tror jag i belöningen man får. Min pappa hade alla gånger blivit alkis om han hade gillat det, men jag tror att både tobak och alkohol även för honom handlade mer om ovanor än om kicken. Han kunde utan abstinens gå från storrökare till helgrökare. Eller sällanrökare. Jag tror att det finns fler såna härinne. Som inte har den där kärleken som vissa beskriver. Att man sen dricker sig till ett beroende ändå har ju ändå givetvis att göra med alkoholens effekter på kropp och själ, men nån kärlek eller kick som är positiv känner jag inte och har aldrig gjort. Jag vill ha koll. Ogillar berusningen.
Det mesta är bättre utan alkohol och jag har ett helt annat sätt att tackla livet nu precis som flera av er andra. Här och nu, vila återhämtning. Ja, absolut Tofu, tror att man har mycket att inspireras av hos Elin Kjos. Naturupplevelser ger själen ro. Skog, vidsträckt utsikt och hav är något jag älskar. Det blir en del av det i slutet av veckan. Kanske får jag ett lika fint leende.
Ja, absolut vila är många saker och för mig är vila ofta att sysselsätta mig med nåt annat. Tror att många av de saker som ni räknar upp är bra att vila i, körsång och linedance funkar mentalt bra tror jag i linedance anpassar man sig till andra, rör kroppen, lär sig rörelser, i körsång anpassar man sig till gruppen, andas på rätt sätt öppnar upp och låter. Att röra kroppen är viktigt. Monotona rörelser - måla, slipa, promenera, kratta.. ja, allt sånt är bra för den mentala hälsan. Jag ör en rastlös själ och behöver aktiviteterna. Så det är irriterande när min kropp inte vill följa med. Det ör ju lite svårt att gå utan 😂. Jaja, jag tror att det blir bättre. Var på Mediyoga igår och tror att jag för första gången på drygt tre år slappnade av ordentligt i kroppen. Så idag är kroppen alldeles varm, med lätt huvudvärk. Tror det är positivt.

Profile picture for user Andrahalvlek

@kar_ah Tack för tipset! Det podd-avsnittet ska jag leta upp. Jag har också smärtor på konstiga ställen, men för mig har det förvärrats sen jag blev nykter. Men jag har under samma period trappat ut venlafaxin yttepyttesakta (under 1,5 års tid) och nu har jag ju lärt mig att den är smärtlindrande, vilket jag inte hade en aning om. Så smärtan skulle kanske kunna vara ett utsättningssymptom som kan reda till sig. Det hoppas jag på nu.

Sorry @Sisyfos, men du kanske är hjälpt av att lyssna på poddavsnittet också.

Profile picture for user Sisyfos

@kar_ah ska lyssna. Sen vet jag inte om varken jag eller AH kan hjälpa dig med om det är kränkande eftersom ingen av oss dricker. För mig tror jag att alkoholen delvis hjälper mot det som orsakar min smärta, men det är inget jag testar närmare och inget som jag tror på som en långsiktig lösning.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Tofu Det var författaren till boken jag tipsade om, läkaren Karsten Ahlbäck, som skrev inlägget. Jag tror verkligen inte att hans uppsåt är dåligt på något sätt. Han vill nog bara genom sin podd nå fler med smärtproblematik. Och alkohol används ju ofta för att fly från smärta. Jag har märkt att jag fått mer ont i ben och fötter framför allt sen jag blev nykter, men jag tänker inte använda alkohol som medicin.

Kram 🐘

Profile picture for user Onkel F

@Sisyfos Förlåt om jag inkräktar i din tråd med ett inlägg som egentligen inte rör dig primärt. Jag håller helt och hållet med @Tofu. Det @kar_ah ägnar sig åt är marknadsföring. I all välvilja? Jag jobbar i bilbranschen, och om du vill kan jag sälja en bil till dig som du inte visste att du behövde, och som kommer att lösa problem du inte visste att du hade!
It ´s called Snake Oil. Yeah, It ´s been around for a long, long time.
Det är lite frestande, eller hur? Bara du följer @kar_ah:s lära, och helst köper hans böcker, kommer du att bli befriad från all fysisk smärta!
Jag tror att forumet är ett bättre ställe utan den typen av inlägg.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Onkel F Det författaren K.A egentligen frågar är om hans avsnitt om alkohol och smärta i podden kan upplevas på fel sätt, av oss som har beroendeproblematik. Jag har lyssnat (18 min) och jag tänker återkoppla till honom. Tonen i avsnittet upplever jag som lite onödigt skämtsam. (Plus att hans kunskap om beroende verkar grund tyvärr). Jag kan förstå om han har fått reaktioner på det avsnittet. Sen vet inte jag om hela podden är så, kanske med baktanken att ett lite lättare tonfall kan nå fler? Jag har ingen aning om hur han tänker. Men jag tror inte att hans uppsåt med inlägget är illa, han vill nog bara nå så många som möjligt med sina kunskaper om smärta. Han ger knappast ut böcker och gör poddar för att bli rik.

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

Jag tänker att det är som AH skriver, ett genuint intresse att få återkoppling på något. Snabb tanke, aktion och sen har man inte någon möjlighet att redigera. Att man om man har gett ut en bok är intresserad av hur den mottas och googlar, hamnar här, kommer på en genial idé att få återkoppling. Jaja, naiv idealist, jag vet, men det finns en fördel i att faktiskt tro gott om människor så det tänker jag inte sluta med.
Och nu Tofu, eftersom jag vet att du kan ta det här på rätt sätt och jag är väldigt intresserad av hur människor funkar så undrar jag om det här krasch, bom, avslut.
Är det så här så är jag inte med. För så funkar jag inte alls. Eller jo, men inte såhär i ett forum där jag hängt väldigt länge och där det finns människor jag gillar. Jag är verkligen nyfiken på hur det funkar att bara stänga dörren. Det finns ju fler än du som hänger här väldigt mycket och sen plötsligt kommer inlägg de ogillar och då stegar de ut med buller och bång och kommer aldrig tillbaka.
Nu är det du skriver om nån slags idealism som jag såklart håller med om till viss del, men det blir så oförsonligt på nåt sätt och det är jag lite intresserad av hur det funkar eftersom livet inte är svart och vitt. Folk gör fel, säger fel, väljer fel, men får man lite förklaringar så finns det ofta något djupare, inget egenintresse. För det mesta. Och i det här fallet så tycker jag nog att ni är lite väl svarta och vita och vinsttänkande. Det finns kanske andra orsaker till att KA skrev sitt inlägg.

Profile picture for user Varafrisk

Jag kanske inte reagerar så starkt men är ändå så förvånad hur hittade KA hit?? Det är ju inte så att någon direkt börjar skriva i Det vidare livet direkt utan det har ju föregåtts av en lång resa där alla som skriver till största delen har en beroendeproblematik. Oavsett baktanke eller inte så tycker jag det är knepigt. KA borde ställt sin fråga till någon i admin som i sin tur kunde ställt frågan här. Frågan kunde gått via admin tycker jag.

🍁🍁🍁

Profile picture for user Mirabelle G-S

@Tofu jag instämmer med dig när du skriver ”När jag insåg att mina inlägg blir sökbara så förstod jag att det kan komma en dag när jag inte kan förklara för nära och kära som kanske hittar texten varför jag uttryckte mig så. Då känns det inte ok att allt man skriver ligger permanent kvar speciellt inte då vi tagit oss vidare. I skrift blir saker lätt en sanning kontra om det bara sägs rätt upp och ner.” Jag har inte orkat tänka på det själv. Tack för att du tänker. Det är ju inte bara funderingarna kring alkohol vi delar här. Vi delar ju så mycket annat ”bagage” och livets skarpa kanter som skaver, som ett led i att förstå varför vi hamnat i ett problematiskt förhållande till alkohol. Det är oerhört personligt och utelämnande. Jag har iaf delat sådant jag inte pratar med någon om, inte ens mina närmaste. Ibland är det inte ens mig själv jag ordar om, utan någon av mina nära, eftersom de påverkar mitt liv och hur jag mår i så hög grad. Jag känner ofta att det är snudd på oetiskt av mig faktiskt. Att inte kunna ta bort eller redigera inlägg i efterhand känns otäckt. Vi är anonyma, men… Och om trafik dras hit av någon i kommersiellt syfte… Risken att bli igenkänd blir större, och det gäller ju inte bara mig, utan mina närstående också, som inte fattat beslutet att vara här inne och skriva. Jag behöver ta en allvarlig funderare gällande risk kontra nytta. För mig gör forumet ingen nytta om jag för säkerhets skull ska anonymisera mina inlägg tills de blir avpersonifierade loggar utan info om det som är viktigt i mitt liv. Typ ”Lördag: Tog en promenad genom staden. Tänkte på vin. Drack inget vin. Idag heller. Klart slut.” Det skulle inte ge mig något att läsa den typen av inlägg heller. Att dela livsöden, vårda varandras förtroenden, omsluta varandra i en varm, läkande, icke dömande gemenskap… Det är därför jag hänger här. Och dit når man inte utan att bli personlig.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Tofu Jag har verkligen haft behållning av att bollplanka med dig och beklagar verkligen att du har tagit detta beslutet. Men jag respekterar det förstås.

Och jag tror inte att det var läkarens inlägg som drabbade dig hårdast utan mer insikten att allt vi skriver här på forumet bara är en googling bort.

Ingen i min närhet skulle vara betjänt av att läsa allt jag har skrivit. Ingen skulle orka läsa allt jag skrivit 🤣 Men jag står ändå till hundra procent för allt jag har skrivit, även om jag har obestämt mig i vissa frågor. Just därför är det jag har skrivit en del i min resa, som kan inspirera andra genom att det jag har skrivit får finnas kvar. Och jag kan påminna mig själv om mitt minne plötsligt blir kort.

Kram 🐘

Profile picture for user Torn

@Tofu Att älta det som redan har hänt, och som inte går att göra något åt, vet du vad jag tycker om. Helt rätt, bara släpp!😉 Det har varit härligt att ha dig här, och du gör såklart det som känns bäst för dig själv. Skulle du vilja skriva något här någon gång i framtiden, så går det ju. Bara skapa ett nytt konto. Jag har ju tröttnat några gånger, och halvt lagt av. Hur det blir i framtiden återstår att se.

Ha det gött!

Profile picture for user Sisyfos

Vi är eniga i väldigt mycket Tofu och då förstår jag din ”sorti” mycket bättre. Vid ditt första inlägg kände jag att det blev så drastiskt och snabbt och det ville jag fråga om hur det funkar. Tack för svar! För mig blev ditt första inlägg lite som ” om jag inte får som jag vill så är jag inte med” - och det sättet att ”klippa av” intresserar mig. Men det finns mycket mer bakom och det förstår jag nu.
Jag har inte befunnit mig i såna situationer som du beskriver, men jag skulle verkligen önska att jag agerade så snabbt. Jag avskyr när man sparkar på människor som ligger, utnyttjar personer som inte förstår bättre, eller försöker sätta sig över andra. Jag har agerat då (i allafall ibland) och man får vara vaksam även på sig själv. Jag tänker att man måste bestämma sig för var ens inre kompass finns och följa den. I det här forumet har det funnits illvilliga personer som har försökt nästla sig in hos sköra individer. Det är kanske så i det här fallet, just här väljer jag att tro annorlunda.
Men du lyfter en väldigt viktig fråga Tofu och där finns en naivitet hos många. Jag har funderat mycket över min tråd och vad jag har skrivit i den.
När admin lyfte bort möjligheten att radera sina egna inlägg är det ännu skörare. Det borde finnas en teknisk lösning som möjliggör att personer kan radera men att admin kan se vad som skrivits om det är viktigt. Nu är radera möjligheten borta och admin har inte varit vaken på rött många dagar. Men det här är ksnskecinte anmäl heller.
I forumet skriva det ibland lite väl utlämnande. Jag förstår definitivt varför man väljer att radera, samtidigt för en själv är det kanske viktigt att ha koll på historien. Men det behöver ju inte vara för alla att läsa.
Jag uppskattar dig Tofu, så jag beklagar att du lämnar men för min del lämnar jag ut väldigt lite personlig information och jag tänker att de som kan identifiera mig på den info jag lämnar får jag ändå anta gillar mig, Nu har du jubingen tråd, ska bli intressant att Securitas de raderar alla inlägg, tidigare har inlägg i andras trådar legat. Nu är ju de inte sökbara i alla fall som inläggen var tidigare. Hoppas att de är raderbara. Det var de heller inte tidigare. Då raderades bara trådarna, inte inläggen i andra.
Tycker att det är lite konstigt att kA inte svarar här..Själv är jag skeptisk till allt inklusive självhjälpsböcker. Men tänker att är det rätt så är det. Några hjälper det och även om det är få är det gott så. Kommer sakna dig Tofu för att du är klok och snabb och har intressant input. Tycker du har gjort en väldigt intressant resa.

Profile picture for user TappadIgen

@Tofu skrev:"Har man inte enligt lag rätt att få allt sitt raderat? De nya lagarna är ju rätt stränga - GDPR "

Som jag tolkar GDPR så gäller den endast uppgifter som går att knyta till en person. Om du skriver ut uppgifter som gör att man kan identifiera dig, som ditt namn, din e-mail och liknande saker så kan man få det raderat och det görs ju också med jämna mellanrum av admins här. Som jag ser det så skulle man generellt inte med stöd av GDPR i alla fall ha rätt att be om att det man skrivit på ett anonymt forum ska raderas. Det skulle väl i så fall vara om man argumenterade för att texterna innehåller uppgifter som man sammantaget kan använda för att identifiera dig som person. Men det blir väl som mycket annat en tolkningsfråga då.

För övrigt så tycker jag också att det är tråkigt att du försvinner härifrån, men jag förstår och respekterar ditt beslut.

Profile picture for user Li-Lo

Hej

Vi ser att en del av er reagerat på en användares inlägg i den här tråden. Även vi i admi reagerade och redigerade inlägget. Att en rubrik med länken låg kvar efter det att vi redigerat länk & användarnamn ber vi om ursäkt för. Det var en teknisk miss.

Vi är tacksamma för att ni hjälper oss att uppmärksamma inlägg som ni känner tveksamhet inför. Kanske hade det varit hjälpsamt om användaren som la upp länken stannat och bidragit till diskussionen som följde.

Det här är ett publikt forum och vi blir återkommande påminda om är att det en av de stora fördelarna. Många läser länge innan de själva skriver. En del läser bara och blir hjälpta av det. Äldre trådar kan göra all skillnad för någon idag. Vi informerar om att det är ett publikt forum men det kan glömmas bort eller så är det inte alltid lätt att veta vad det innebär.

Vi är glada att kunna erbjuda en arena som är hjälpsam för så många och vi är tacksamma för alla er som generöst delar, ger och tar som emot stöd, tankar och erfarenheter. Det här är er plats även om vi har visst ansvar för vad som sker här. Som sagt det händer att något som skaver dyker upp och i bästa fall kan det tydliggöra för den enskilda individen om vad som är viktigt för just dem.

Utöver att vi i admi går in och säger hej, redigerar reklam, hot eller uppmärksammar något som vi jobbar med ”bakom kulisserna” så har vi full förståelse för att en användare i efterhand kan känna att de lämnat ut något de ångrar och vi hjälper gärna till att redigera det.

Och, självklart, precis som påpekat, tar vi bort allt om någon begär det samtidigt lämnar det ibland något av ett slagfält efter sig. Trådar blir svårbegripliga och det kan kännas orättvist mot dem som engagerat sig och skrivit.

Den här tråden blir kanske ett exempel på det.

Slutligen, hopp om en fin vecka och att vi kanske ses i eftermiddagens ZOOM-träff. Tema sug.

Vänligen
Admi, med Li-Lo vid pennan.

Profile picture for user Magnus

Angående GDPR så kan det vara svårt att tolka vad som är en personuppgift. På Alkoholhjälpen har vi inte för avsikt att utmana eller testa denna lagstiftning. Vi vill att det ska vara bra för och tryggt för användarna. Därför tar vi alltid bort det som användare har skrivit om de begär detta. Samtidigt vädjar vi till alla användare att bara begära borttagning av det som är viktigast att ta bort, eftersom vi (som Li-Lo skrev) är övertygade om att det ni skriver kan vara viktig för många som hittar hit och bara läser. Vi kan ibland även behöva några timmar för att hantera begäran om borttagning.

Profile picture for user Varafrisk

Efter denna diskussion känner jag att jag måste gå igenom min tråd. Jag har ju varit öppenhjärtig/personlig i min tråd vilket har varit betydelsefullt för mig och som jag känner ger mig mest tillbaka. Har inga problem om jag utelämnar mig själv men min man, son och dotter. Måste kolla mina inlägg gällande min familj. Jag var blåögd som tänkte att det var skyddat.

🍁🍁🍁🍁

Profile picture for user majsan_nu

@Varafrisk Jag känner likadant! Men har nog inte skrivit om familj o andra personer i forumet.
Om jag förstått det hela rätt så är det under rubriken "stöd" som det inte är googlingsbart... Hade dålig koll men nu har det ju blivit aktuellt. Tror det är många som tänkt som du o jag. Bra att det, förhoppningsvis, blivit tydligare nu!
🤗 kram

Profile picture for user FinaLisa

@Sisyfos 💙

Hej igen!🙋
Lyfter upp din tråd lite då jag ville bekräfta en del av din känsla du satte på pränt i misslyckads tråd.
Jag kan bara hålla med dig i ditt resonemang. Inser samtidigt att inte alla hänger med i samma tankebanor som en själv. Men visst känns det både ledsamt och tröttsamt att få självgoda kommentarer som förminskar ens inlägg.
Önskar dig en fin helg!💙❄️💙

Profile picture for user Sländan

@FinaLisa jag kan inte hålla med dig, tröttsamt och ledsamt tycker jag att det är när de som varit nyktra länge, och hjälper andra på forumet ständigt ska få sig en känga.
Jag tror att det ligger hos er själva, kanske något som ligger och skaver.
Jag är så tacksam att dom trots påhopp är kvar på forumet 🙏🏻💕 Utan dom skulle forumet dö ut.

Profile picture for user Varafrisk

Tänk att vi upplever ord så olika! Naturligtvis handlar det om en själv men ibland blir det övertramp som jag upplever inte är ok! Jag tänker att alla är lika viktiga på forumet även vi som skriver i Förändra sitt drickande..och vi vill må precis lika bra som alla andra även om vi fortfarande dricker.

Profile picture for user Sisyfos

Sländan, det jag skrev var att jag tyckte att det var kategoriskt att skriva att det är ett val att ta ett återfall och ”Att ingen lyfter glaset till munnen.” Om det är ”en känga” , så är vi nog lite oeniga om vad känga betyder, men när man skriver så, förminskar man alla som har det trassligt med att hålla sig nyktra. Det är inte hela sanningen att man i alla lägen kan bestämma själv och även om man tror så, så tycker jag att det är onödigt att uttrycka sig så, eftersom man inte vet hur det är för någon annan än sig själv. Jag har funnits här länge på forumet. Det finns några med upprepade återfall som återvänder gång på gång. Jag tycker att den där typen av uttalanden förminskar dem och de har heller inte återvänt på länge. Det ska väl skapas en ”vi som återfaller” Forum så att man i den här Forumet ska kunna uttrycka sig precis så okänsligt som man känner att man måste. För jag tycker att det är onödigt när det blir sådär kategoriskt.
Det händer inte så ofta, men ibland. Det är bättre nu än tidigare. Och det är väl bara två personer som fortfarande skriver på det sättet. Synd tycker jag för att det blir inte så välkomnande i forumet då. Och jag tänker på de som kommer tillbaka gång på gång. Jag tänker att det blir rätt hårda ord att läsa. De har sig själva att skylla… de borde ha valt rätt… typ all den där skuld och skam som många börjar att skriva med här. Och jag tycker inte att det är en känga. Det är en önskan om att de ska tänka efter lite när de skriver så att de inte stänger ute de som har det jobbigt. Hela idéen med det här Forumet måste väl ändå vara att folk ska få stöttning och hjälp i att hålla sig nyktra. Att då beläggas med skam och skuld, att förminskas är inte särskilt hjälpsamt.
Men som sagt, det är ett fåtal som fortfarande skriver på det sättet. De allra flesta har en mjukare framtoning och sitter inte inne med ”sanningen”. Jag respekterar att man väljer vitt och berättar fördelarna med det från egna erfarenheter. Och de som stöttar andra baserat på egna erfarenheter. Det är jättepositivt och oumbärligt. Och DET är forumets styrka.

Profile picture for user TappadIgen

@Sisyfos Jag tänkte att jag skriver i din tråd, för jag tänker att det känns lite onödigt att ta upp någon annans tråd när mitt svar ändå egentligen främst är riktat till dig och det du skriver om. Jag skulle vilja börja med att säga att det är tråkigt att du känner att du inte kan skriva i din tråd om det går dåligt på grund av hur andra skulle reagera på det. Att man ska vara beredd på att få kritik för det man skriver, är ju rimligt, men ändå dumt att du inte kan använda forumet på det sätt jag ändå tänker att det är avsett. Jag känner också av att jag inte riktigt kan skriva som jag vill, men kanske inte på samma sätt eller samma anledningar som du har och jag tänkte ta upp det i en separat post i min egen tråd om jag får tillfälle och hör väl egentligen inte så mycket till ämnet just nu, mer än att det är delvis igenkänning där.

Med det sagt har jag funderar ett tag på vad det är som egentligen ligger och skaver hos dig som gör att du slänger iväg kängor sådär. Jag noterar att du gärna inte vill kalla dem för kängor, men jag vet inte vad för ord som skulle passa bättre. Du gav inget förslag på alternativ benämning på det. Jag antar att du vet vad jag syftar på åtminstone. Jag har ju funderat på om det egentligen är någonting annat som skaver, vilket jag i sig skäms litegrann för eftersom det inte är så klädsamt att befästa motiv hos någon annan än själv eftersom vi såklart aldrig kan veta varför någon annan gör som de gör, även om vi tycker oss känna igen mönster. Det är ju alltid bättre att låta någon förklara själv än att anta saker. Därför skriver jag väl till dig nu för att jag inte får ihop det på något annat sätt efter vad du har skrivit idag.

Som jag förstår det är du emot tonen hos vissa, just idag är det en specifik person, som du uppfattar som kategorisk, onödigt hård och nedlåtande? Kanske eventuellt mästrande? Jag vet inte om du använde just det ordet, men det är så jag upplever att du uppfattar det. Du får gärna rätta mig om jag har fel när jag lägger orden i munnen på dig här. Samtidigt som du gör det just den här gången så försvarar du själv någon som har under några tillfällen varit objektivt hårdare i tonen och mer nedlåtande. Det har ju vid åtminstone ett tillfälle föranlett moderatorsåtgärder eller korrigerats morgonen efter och varit delaktigt i att forumets redigeringsmöjligheter förändrats. Men i de här fallen tycks du inte bara inte ha några problem med det utan även nu då försvara, trots att detta näppeligen kan ha undgått dig, även den senaste kommentaren till en gemensam forumvän som väldigt tafatt slätades över morgonen eftersom den inte gick att ta bort. Den som är kvar är ju inte den värsta, men betydligt mer plump bara den än de kommentarer du reagerar på. Hur kommer det sig att de allra hårdaste kommentarerna mot andra i forumet inte registreras alls medan andra fastnar så hårt i dig att du känner att du måste ta upp dem och slänga i väg en, med brist på bättre uttryck, känga med jämna mellanrum?

Det kan alltid vara bra att fundera över varför vi irriterar oss över vissa saker och att ställa frågan istället för att fundera i tysthet. Men du behöver inte svara mig, om du inte vill. Framförallt hoppas jag att du tar en funderare på detta själv.

Profile picture for user TappadIgen

@Varafrisk Det kan vara bra att förtydliga som du säger. Jag tänker på uttryck som "grabben skulle bli så jäkla nöjd och än mer uppblåst" speciellt då i kombination med att det åsyftade grabben inte egentligen är trådens eller konversationens ämne. Det är vad jag menar med en känga.

Profile picture for user Sisyfos

Tack för frågan TappadIgen och jag ska verkligen fundera över varför jag blir så upprörd över det här och väljer att känga till för det är ju helt sant att jag gör just det i det här fallet , och att jag även menar Torn och att jag också försvarar Mrx som kanske inte heller lyckas föra sig i forumet på ett alltid så lämpligt sätt. Den här senaste gången väljer jag att läsa hans inlägg till VaraFrisk med lite blidare ögon - jag tror helt enkelt i det här fallet att det var faktiskt var tänkt som hjälp (kanske fel). Jag tror att det fanns en god tanke, men att det kom ut fel, kanske precis som många av er väljer att läsa Torns inlägg. För han får en här av försvarare bland hans förespråkare för liknande inlägg om någon ifrågasätter honom. Och det är väl så att jag har funderat en hel del sen jag lackade ur sist på forumet och på att inte tycka och göra lika som den stora massan.
Här är några konkreta exempel på vad Torn skriver och hur idiotförklarad man blir om man inte har lyckats eller inte valt den helt vita vägen. Sätt er gärna in i den sits att ni inte har valt helvitt eller inte är nyktra ännu när ni läser då är det kanske lättare att fatta varför det är upprörande.

Exempel på Kategorisering (vi som är lite bättre), skrivet Till SeKlart ”De som har varit helt utan alkohol i säg 1 år är på en helt annan våglängd. Det är bara att konstatera. Sedan tycker jag att det är bra av dig att ruska om lite! Att bara linda in allt i bomull så att ingen ska ta illa upp är hopplöst och inte bra. De som väljer att lyssna på dem som har gått före, går det oftast bra för. De som väljer att köra sitt eget race går det oftast mindre bra för. ”

Och någon slags egenskapad sanning och lite ”jag är ändå bättre än du” skrivet Till mig: ”Om man tex som du @Sisyfos dricker några gånger i månaden så utsätter du dig för mycket större risk. Det är mycket större sannolikhet för att du åker på ett återfall än för mig som inte vill dricka. Det måste du väl ändå hålla med om? Eller tror du att alkoholens beroendeframkallande egenskaper inte biter på dig längre? Att du är botad. Det tror inte jag. Du är helt enkelt inte lika mån om att behålla ett bra mående som jag är.”

Och lite ”Vad var det jag sa” Till VaraFrisk: ”Tyvärr vill du inte bli nykter tillräckligt mycket. Jag skrev till dig redan för 1,5 år sedan, att om du ska bli nykter måste du först och främst ha viljan, sedan bestämma dig för att sluta, och till sist verkställa beslutet. Du är fortfarande kvar på steg 1. Du trodde inte på mig då, och gör förmodligen inte det nu heller. Den dagen du VILL sluta att dricka på riktigt kommer jag stötta och peppa dig. Men det känns tyvärr helt meningslöst i nuläget.”

Och känga… ja, kanske. Men det är i mina ögon rätt förvånande att några av er väljer att så kategoriskt försvara honom. Skulle inte forumet må bättre av att såna här inlägg försvann?
Kanske är jag överkänslig, kanske var Vinäger överkänslig hon också. Hon blev precis lika obekväm i forumet som jag känner mig nu.
Eller kanske borde Torn tona ner sig något och de som hejar på honom fundera en liten, liten aning om på man måste basunera ut att andra kommer att misslyckas, eller om man kan vara lite mer tillåtande i ett forum där folk prövar sig fram, funderar och letar efter sin väg.
Kanske har ni ett ansvar i att faktiskt kritisera när han går över gränsen, inte bara förstärka och hålla om ryggen. Indirekt läser jag att jag är dum och naiv som tror att annat än helnykter funkar.

Jag tycker att Torn använder varje återfall för att bekräfta sin egen teori och varje exempel som visar annat ( till exempel Vinäger och Pianisten) ignorerar man tills det blir ett återfall och då bekräftar det regeln att helvitt är bäst. Att några helvita också återfallit under samma period är irrelevant i sammanhanget. Ja, det här stör mig. Och ja, jag väljer att skriva om det nu när Mrx backar ur och förklarar varför. Det har gnagt ett tag och jag har funderat på om jag ska lämna forumet, men som jag skrev fördelarna och era (även Torns) inlägg berikar och utvecklat mig.
Men Kanske finns det en ingång på nåt sätt till att nån fattar. Jag väljer att se det så. Jag tror att det går fram till nån.

Det som är tråkigt att skriva såna här inlägg är att helt fel personer blir osäkra på vad man kan skriva. Och en stor anledning till det är ju att jag inte har skrivit i klarspråk exakt vilka inlägg jag menar, utan försökt förklara lite svävande att det blir tråkig ton. Och ja, Tappad Igen det är kanske så att jag ska ta mig en funderare på om jag är extra känslig av någon anledning och jag är medveten om att såna här inlägg inte blir särskilt bra. Att jag själv blir mer ett svart får på forumet. Men det har blivit lite bättre sen Vinäger skrev och önskade att alla skulle ha ett ”eget perspektiv” när man skrev och de allra flesta har det nu. Det är de här generaliserande inläggen ”du har fattat, dig kommer det att gå bra för”.., de inläggen är så tröttsamma. När man förutspår att det går bra för någon (som har ”rätt” inställning) och indirekt då också skriver att det inte kommer att funka för andra som provar andra vägar. Och det. går liksom inte att säga emot. Är man vit så har man ju facit. Och uttalanden som Torn gör.., ungefär det är ingen idé att stötta de som inte väljer den vita vägen” för det finns bara den. Jag tänker att fallet blir högt om man trillar från den vita vägen. Och det fallet känner jag är onödigt. Om man har en lite mer ödmjuk inställning här på forumet, lite mer förståelse för att varken man själv eller andra är perfekta, Inte så att jag tycker att man ska dricka. Men lite mer ödmjukhet för återfall, då är kanske inte faller så stort. Kanske är det lättare för någon att borsta av sig och kravla sig upp. Alla som börjar skriva här har viss insikt vill jag påstå.
Och nja, jag har stuckit ut för mycket för att känna mig bekväm i att skriva om det går sämre. Jag har precis som Vinäger skapat en obehaglig atmosfär på forumet där vi ska bekräfta varandra. I alla fall alla som tycker som oss. Så nja, jag vet inte om jag skulle skriva om det går sämre. Det finns i alla fall nån som kanske nästan skulle glädjas åt ett snedsteg.
Att välja en annan väg är känsligt. Kanske är det för att man aldrig kan vara säker och ett återfall är kanske som Torn skriver närmare om man väljer en annan väg. Man vet ju inte innan man sitter med facit och det är väl där som det blir svårt att ha en alternativ hållning. Varje misslyckande när man är helvit är ett ”plötsligt återfall”. Varje misslyckande om man valt en annan väg är väntat. Det kan gå lika lång tid, men det ena är ett ”olycksfall”, det andra är väntat. Och det går liksom aldrig att bli lika bra. Det skaver. Kanske min inställning, men också så ofta uttalat av några,., och inte alls av er som blir ledsna av såna här inlägg. Men jag tänker att faktiskt Vinägers inlägg im det här har gått hem hos någon. Jag tycker att man ser skillnader. Jag tänker att det får vara värt att sticka ut hakan. Kanske har jag fel. Kanske är det här inget problem för nån annan än mig och för Vinäger, och för Mrx och kanske några till. .. Ledsen Vinäger att jag drar in dig, säg ifrån om du inte håller med.
Och till dig Torn: jag tycker att du är en förebild i mycket och respekterar din hållning till alkoholen, men tona ner lite när du tror på eller inte tror på olika strategier. Du sitter med ditt eget facit ingen annans. Dina förutsättningar, ingen annans. Du har kunnat skapa förutsättningar som några andra här inte har möjlighet att skapa. Egen tid, samarbete, barn som kanske inte mår dålig?, Bra jobb som inte följer med hem. Goda förutsättningar helt enkelt. Lite ödmjukhet för att andra kanske inte kan sticka iväg och fiska eller träna för att bli nyktra kanske skulle vara på sin plats.
Men återigen jag respekterar att du lyckats. Jag tror att du är en viktig förebild som beskriver skillnaden mellan nu och då. Jag skulle bara uppskatta om det blir lite mer ödmjukt, lite mindre av det andra. Du behöver inte jubla över att nån väljer en annan väg, men kanske ändå tona ner det andra. Eller känner du att det är viktigt att förmedla din bild av att alla som väljer annan väg misslyckas förr eller senare. I så fall kanske vi ska be om underkategorier i det här forumet också? För ”måttligt ” forumet går inte att skriva i för mig eftersom jag landar i sparsamt och det är inte ”måttligt”. Ju mer underkategorier, desto värre tänker jag. Tror det skulle vara bättre om olikheter accepterades.
Jag stör mig på, och har alltid stört mig på att man inte ser till helheten. Vi har olika förutsättningar, några ska stöttas. Men om man väljer vilka som är ”värda att stöttas”, då har man gjort ett val som jag inte riktigt respekterar det utstrålar en människosyn som jag inte delar alls. Därför TappadIgen, därför är det viktigt att säga ifrån och om det råkade bli väldigt direkt och kängor just nu, så är det exakt på de grunder jag skriver och på de saker som Torn faktiskt skriver. Och som ibland skrivs indirekt här i Forumet. Om man faktiskt inte hade behov av att gå i försvar för sig, sin åsikt eller sin vän så kanske man skulle kunna läsa att det handlar mer om sak än om person. Och det är en eller ibland två det här handlar om. MissLyckad för att vara exakt i det också (eftersom jag nu ändå är direkt) som har en egen sanning baserad på egna erfarenheter, vilket vi alla har, men där är det ibland mer anhörigperspektiv/behandlarperspektiv än missbrukar-/beroende perspektiv som lyfts. Och då blir det kategoriseringar som att ”de som inte förstår bättre”, ” de som förr eller senare inte grejar det” som kommer ut. Inte ett jagperspektiv alltid. Och taget från en helt annan verklighet än den jag har som min och det är tröttsamt att läsa ibland. På anhörigsidorna är det helt rimligt att kategorisera, men härinne.., nja här tycker jag att man kan nyansera och ändå inte utgå från att alla har samma beroende, samma liv.
Och ni som känner att ni måste försvara era kompisar nu. Ni kanske kan tänka ett steg till innan ni gör det den här gången. Se saker ur ett annat perspektiv. För det är ett fåtal inlägg som innehåller det här och de kan man helt enkelt välja att inte förstärka.
Sattva undrade tidigare vad som faller inom nålsögat och det är väl de inlägg som har ett tydligt jagperspektiv. Inte ett ”de”. De allra flesta skulle jag nog säga.

Profile picture for user Se klart

Hej,
Jag vill inte ge mig in i den här debatten för jag uppfattar att det är omöjligt att debattera på ett vettigt sätt i forum som ett sånt här.
Något som gjort mig ledsen faktiskt är flera inlägg som handlar om forumet ”förr”. Man känner sig sänkt och tror att man bidrar till att göra något bra- sämre. Det har varit de enda gångerna jag funderar över att sluta skriva här.
Jag är helt tydlig med att i min tråd är alla inlägg välkomna. Jag har inte något annat uppdrag här- att försvara andra- att styra hur eller vad som skrivs. För mig är forumet en plats där många röster måste få finnas. Forumet blir det det blir. Många bidrar och på olika sätt. Några hörs mer och andra mindre. Hade det varit min arbetsplats/medarbetare hade jag kanske tänkt på annat sätt- men det här är en plats där jag räknar med att tankar och åsikter spretar. Att det går att vara både bombsäker och osäker. Forumet utvecklas helt säkert, och förändras över tid.
Precis som vi förhöll oss till cigaretter så påverkas vi också av forskning. Numera finns ingen läkare som försvarar att röka i en bil med småbarn oavsett hur svårt det kan kännas att tvingas avstå. (Så var det iaf för mina föräldrar.)
Stundtals blir jag ledsen och orolig över tex barn som far illa i de familjer som finns kring den som missbrukar. Då kan jag känna mig mesig- och att ”lyssnandet” som vi ägnar oss åt här känns ansvarslöst.
Liksom de händelser när jag uppfattat att kvinnor (alltså partner) till en ständigt återfallande man kan vara i en väldigt utsatt situation.
Då har jag nog stundtals varit feg, och kanske bidragit till en hållning som är alltför förstående eller stöttande.
De situationerna upplever jag som svåra.
Med det sagt önskar jag en fin fredag till alla som läser! Jag loggar ut från forumet för dagen så jag vill inte gå i polemik här utan hoppas och tror att detta inlägg inte lämnar lösa trådar.
Snabba versionen:
1. Det är inte så kul att höra om att forumet ”blir sämre” när man som jag försöker vara en aktiv del.
2. I min tråd är alla inlägg välkomna.
3. Ibland funderar jag över sånt jag inte säger/skriver. Det handlar främst om när jag kan ana att andra (kvinnor, barn) kan vara utsatta.
4. Kommer inte att delta i detaljerade diskussioner kring enskilda forum-medlemmar annat än i vederbörandes tråd.
5. Det har hänt att något jag skriver väckt ilska och det har gått att reda ut men det påverkar mitt sätt att utrycka mig framgent.
Kram 👵🏻

Profile picture for user Varafrisk

@Sisyfos Vill bara säga att du är en mycket betydelsefull vän här på forumet❤️

Förstår och delar mycket av vad du skriver. Men det viktigaste för mig är att du skriver och peppar mig.

Kram🥰

Profile picture for user 007🙈

@Sisyfos Du är modig. Det är även @Torn. Imponerande att ni är så tydliga i era tankar och faktiskt vågar stå upp för dem med era olika perspektiv.

När man lite "fegt" sitter vid sidan av lär man sig massor på ett mer behagligt sätt genom er. När ni är så tydliga med vad ni tycker och hur det påverkar er. Så egentligen hoppas jag att ni inte känner er "illa tillmods" av att ni faktiskt vågar vokabulärisera (det ordet kanske blir hittepåord men ni fattar).

@sisyfos Du har en riktig styrka i att alltid elegant tar emot feedback. Att du baxar in "helheten" och är så mån om alla. Alla får ett värde. Sedan tar du lixom feedback rakt upp och ner. Erkänner och sedan vrider och vänder på det hela. Den sidan hos dig har jag försökt ta till mig när jag läser det du skriver (har läst en del). Den innebär ju mod att erkänna att nja ~ kanske ~ har jag något jag kan utveckla. Det är ju ofta lätt att istället med en dåres envishet hävda sin rätt i tuffa situationer. Att man låser sig och blir enkelspårig. Från sidan tycker ju jag det blir elegant när man rakt upp och ner ställer sig i mitten redo att ta till sig feedback utan att det första man gör = gå i självförsvar.

@Torn. Alltså det är ju fint med din fasta hand. Nu går vi framåt. Det är så lätt att fastna så befriande att se någon som så tydligt "vänder blad" och drar vidare. Lite som dragkamp och du drar längst fram i linan. Det är spännande att följa dig. Rakt på sak kliver du framåt. Inte älta - framåt. Hittat din väg och verkar nöjd. När man då själv fastnar så har i alla fall jag så svårt att höja blicken. Kommer någon som du och daskar till så man hajar till ~ ja då kan det bli en riktig gåva i slutändan. Fast ~ pain in the neck när man sitter fast och en som du bara så där tycker till 🤯. Du behövs så väl!

Nu har jag läst bådas trådar. Visst är det väl ändå så att man kan känna sig riktigt kymig av att sätta ner foten? Nästan känna sig lite dum? Då vill jag bara säga till er att genom att ni så öppet vågar prata så lär man sig massor från er. Så ville bara säga tack till er båda 😍. För mig är en sak klar. Ni är båda fina människor och ni berikar båda detta forum.

Det jag försöker jobba med ibland när jag blir irriterad när någon säger något som jag tycker är för mycket / eller åt pipan är att bara andas. Försöker gå åt sidan och titta utifrån och in. Tack vare era insprång emellanåt får jag öva mig här i det dolda. Jag undrar om inte det är en del i nykterhetsarbetet? Man ska gå ifrån att umgås med sig själv till att kunna vara i sammanhang med andra. Det låter ju enkelt men är man ovan och dragit sig undan med flaskan länge så känner iaf jag att det är super (haha så dåligt) att få träna via er och andra här på forumet 🤗

Profile picture for user Sisyfos

Tack för ett väldigt fint inlägg 007. Man blir nyfiken på vem du är och vad som tagit dig hit.
Tack också SeKlart. Jag både förstår och respekterar din inställning. Jag är inte ute efter att skapa polemik mellan vi och ni. Det finns inget ni och vi. Jag är tacksam för att ingen här har förstärkt det jag skriver genom att ta parti för mig och skriva elakheter avseende Torn. Jag vill absolut inte ha en hatkampanj mot Torn. Jag tror att han är fullt kapabel att försvara sig själv om han nu vill det. Nu gör några det åt honom och det är lite synd för då stannar reflektionen där. Man ska veta vad man försvarar tycker jag.

Och VaraFrisk, du exemplifierar just det där jag vill åt, du skulle kunnat ta chansen nu och gett dig på Torn, men istället reflekterar du, ser ut olika perspektiv, funderar. Du skapar inte polemik. Det är stort att göra så. Ingen blir ju glad för att andra blir ledsna.
Det enda jag vill ha är ett lite mjukare forum där man inte skriver så uttryckligt att det är skillnad på folk ”några är värda stöd”, andra inte, och undvika att skriva att de som fortfarande dricker ”bara inte har fattat”. För indirekt skriver man då att såna som jag fortfarande förnekar och det är så tröttsamt att läsa.
Själv ska jag försöka läsa Torns inlägg med andra ögon för jag vet att jag är lite dömande, men han gör det väldigt svårt ibland.

Profile picture for user Sisyfos

Om livet som Sparsam. Just sparsamheten går bra. Jag väljer bort ofta. Hade ett skitjobbigt möte tillsammans med en kollega. När mötet var slut sa vi att vi går och tar ett glas. På vägen dit kände jag att det var a-fritt som gällde. Det går inte att dricka på känslor om det här ska hålla. För det var ju känslan som infann sig att jag ville dämpa irritationen med alkohol. Man kan ju fråga sig om det är nödvändigt att alls ha dörren på glänt. Jag funderar över det man ser inte nu att jag måste stänga i alla fall.
Men jag har köpt snaps till jul. Har druckit en till jul, påsk och midsommar. Det går bra, men när jag hade köpt den så fanns den ju hemma och tankarna på att koppla av med alkohol infann sig igår kväll. Kalkylen i huvudet: om jag dricker nu kan jag köpa en ny till imorgon… alltså det hade varit skitjobbigt och jag hade fått klara problem att hinna med dagen idag. Tack och lov blev tanken inte handling. Jag tror inte för ett ögonblick att jag är botad. Jag ska inte ha alkohol hemma. Ska se till att flaskan försvinner efter jul om den inte är tom. Och jag blir trött bara av tanken på att köpa och återställa.,vilken cirkus det har varit.
Sen läste jag i Sigges tråd om rastlösheten. Trött och rastlös är en dålig kombo. Jag har en otålighet i mig. Det ska gå fort, det ska gå framåt. Hitta en väg och köra på. Sen blir jag sjukt trött nu av flera skäl. Alkoholen dämpar ju, passiviserar för mig. Och ger energi också.
Det är jobbigt att bromsa sig, men helt nödvändigt. Tror SeKlart har kommit en längre bit på vägen när hon lägger sig i soffan. Jag försöker göra likadant och det går hyfsat, men när energin finns, då vill jag SÅ mycket. Och i såna här perioder när allt ska hållas i huvudet och bli klart. DÅ är det ännu viktigare att hålla sig på banan. Så nu är det dags! Handla det sista. Fixa sillarna, pepparkakorna och lite knäck! Och jag kan börja strax för det går alldeles utmärkt att köra och handla tidigt eftersom det inte blev något smuttande på julsnapsen igår. Usch, hemska tanke.
Ha det fint i jul!

Profile picture for user 007🙈

@Sisyfos Just det där med att dricka på ilska/frustration är så accepterat. Går man igenom något tufft är just - ska vi ta ett glas - så vanlig fråga. Det känns nästan skrattretande. Fantasin är verkligen åsidosatt då. Att dricka ska vara svaret på de mest komplicerade känslorna. Då har samhället inte kommit långt i diskussionen kring hur man hanterar känslor om enda svaret är. Ska vå gå och söva ner våra känslor?

Rastlösheten även den känns igen. Nu är det lite trist. Ska vi ta ett glas? Även det är ju lite fantasilöst.

Tror många rasar in i jobbiga situationer innan jul. Allt är pressat allt ska hinnas med... Då blir det bråk & strul. Egentligen borde man abdikera. Boka in övernattning med all inclusive på Grand Hotell å gotta sig med deras hotellfrukost. Göra tvärt om bara. Ligga där och plaska i deras spa och strunta i att svarva hemmagjorda korvar samtidigt som man frenetiskt har kollegor i luren och försöker knyta ihop det sista innan jul. Alltså varför, varför håller vi på så? 🎄

Profile picture for user Se klart

@sattva och @007
Jag är med helt och fullt i det ni skriver. Och den här tiden är extra allt. Soffan- bara lägga sig och vila när pulsen går upp- är mitt bästa knep så här långt.
Blir också en tydlig signal till hjärnan- vilan är viktig! Kram 🥰

Profile picture for user Sisyfos

Juldagsmorgon så skönt. Julafton igår blev lite stressig. Herregud det är mycket som ska klämmas in på en dag och en tidsoptimist vill gärna få in det lilla extra. Men jag hann vara här och nu också.
Det blev en julsnaps. Alla som var där höll sig till en. Sen var det nyktert för alla till sen smörgås ost/kex stund på kvällen. Jag hade handlat rödvin att bjuda på. Det är där det skaver tror jag. Att vara ”god värdinna” innebär att se till att det finns alternativ för alla. Jag drack ett glas själv också men jag hade nog lika gärna kunnat avstå. Men det sitter lite långt in att inte erbjuda. I så fall måste jag verkligen ”komma ut” och säga att de måste ta med eget och det känns inte bekvämt. Alla är väldigt sparsamma, så det är inget stort problem, det var väldigt lugnt och städat som det alltid har varit vid vårt släktfirande. Vitt ute, ganska vitt inne. Men jag ska säga att vinet tillför ingenting extra. Som SeKlart skrev i sin tråd så sitter känslan inte ihop med alkoholen. Och när man håller på att grubbla över om helvitt är bäst då är det ändå lite för mycket fokus på alkohol,
Jag strävar efter att alkohol ska vara en ickefråga. Som kaffe, vill jag eller vill jag inte ha en kopp.

Profile picture for user Anonym26613

Jag har börjat ibland skriva in på våra event (vi gör ofta event på Facebook när vi planerar något) att "festen är alkoholfri". Det har hänt att det är samma folk som inte deltar. Synd! Men om man verkligen inte kan tanka sig en dag utan a så kanske bra att inte umgås med mig. För min skull 😅👌💚

Jag ska sluta med mina "ett glas vin " av samma sak du beskriver, att det inte tillför något. Verkligen INGET längre. Är du på väg dit också? Tycker du är duktig på att hålla dig måttlig, men undrar om du också vill testa helvitt. Vart är du i processen så att säga 😊👌💚

Profile picture for user Majaela

Gott Nytt År, och god fortsättning Sisofys! ❤️
Tack för ditt inlägg i min tråd , och alla andra kloka inlägg du gör hos andra.
Fortsätt skriva , du behövs ! Du får också söka hjälp när saker är jobbigt , för dig själv, i din egen tråd . För vi har ju alla saker som vi kämpar med , om inte alkohol så relationer eller jobb eller annat. Du har många här som stöttar dig .
Kram

Profile picture for user Varafrisk

@Sisyfos, jag instämmer i @Majaelas inlägg🙏🏻

Vill skicka en Gott Nytt År hälsning till dig❤️
Jag undrar hur du mår och jag vill tacka så mycket för allt stöd du ger mig🙏🏻Du är så betydelsefull för mig. Du ger mycket men behöver också få tillbaka❤️

Hoppas allt är bra och vi hörs!

Kram❤️

Profile picture for user Sisyfos

Tack fina vänner för att ni skriver här!
Miss Mary - jag ska fundera lite mer över varför jag tycker att det kan vara ok att dricka ett glas nån gång ibland. Jag tror kanske inte att det är för att ”passa in” eftersom jag oftast avstår. Jag tycker att det kan vara gott helt enkelt med rött vin. Men onödigt för det mesta och det är kanske forumets fel att de reflektionerna kommer hela tiden. Och särskilt när det inte har känts gott heller. Nu är det få glas det här handlar om, men värt att fundera över.
Vinäger, det är så kul att du tittar in berättar om hur det är.
Majaela, tack för din omtanke. Jag undviker att skriva om det som är jobbigt för mig. Vill helst tränga bort det helt ur medvetandet och inte ge det någon uppmärksamhet. Jag har oförklarlig smärta, oförklarlig trötthet och det tär ibland. Annars mår jag bra, är glad och full av energi. Men jag vill och orkar mycket mer än kroppen och ibland blir jag så less. Å så är det bra ibland och då tänker jag att nu äntligen vänder det… å så kommer det tillbaka. Å det går ibland inte att känna efter hur trött jag är för då kommer jag kanske inte upp igen. Men jag tar nya tag och tänker att det kommer att hittas en orsak till det här och att det kommer att bli bra. Alkohol är ingen lösning, tvärtom.
Jag ska ta nya tag igen med stressen, med livet, med smärtan. Jag tycker det är trist att sitta still, att göra ingenting, men ibland är det det jag behöver. Alkoholen gjorde mig passiv och jag märkte då inte hur mycket smärtan eller obalansen, eller vad det nu är begränsade. Men jag trivs mycket bättre som nykter. Gillar skärpan och energin.
Tack också VaraFrisk och Se Klart! Ni betyder väldigt mycket för mig också med era inlägg om livet. Jag tror att man lär sig väldigt mycket av andra härinne och ni kommer båda med så mycket intressanta funderingar.
Och tack också till alla er andra på forumet för att ni tillsammans gör det till en plats där man faktiskt kan lära sig nåt om sig själv och om livet.
2022 ska jag jobba aktivt med att må bra. Jag ska praktisera aktiv andning och mediyoga. Jag ska testa att attackera smärtan med kosten. Och jag ska kräva några till undersökningar i vården.
Alkoholen ska vara en ickefråga.

Profile picture for user Charlie70

@Sisyfos vill sända en hälsning och ett God fortsättning på det nya året till dig. Jag uppskattar dina inlägg mycket. Himla tråkigt med din värk. Jag drabbades av värk i hela kroppen i ett skede av utmattningen. Kunde bara sitta still liksom. Fruktansvärt. Minns också tydligt när varken gav sig och jag kände hur livsandarna återvände. Tärande med ständig värk och jag förstår faktiskt att du inte vill prata om den så mycket. Hoppas innerligt du kan få hjälp under det här året!

Kram!

Profile picture for user Majaela

@Sisofys, ser du även inåt och analyserar? Du har oförklarlig smärta och oförklarlig trötthet. Hela kroppen? Är du trött trots bra sömn?
Du ger så mycket och jag förstår att du inte vill sjunka i egna bekymmer men du mår ju annars bra, är glad och full av energi.
Men det borde ju gå att få en klarhet i trötthet och kanske smärtan ?
Min syster fick för många år sedan huvudvärk som inte ville släppa, i flera år! . Hon åt Ipren -”typ” varje dag, kollade synen osv.
Hon provade sedan något som jag inte hört så mycket om sedan dess ”rosenterapi” .
En massage som är väldigt lugn och ”hållande”
Ger lite känsla av att ”jag känner att här är det jobbigt- och jag finns kvar”
Låter kanske suspekt , men hon grät i alla fall floder,under först terapierna och somnade sedan någon gång . Hon blev av med huvudvärken i alla fall . Beröring av någon som lyssnar in och finns kvar när känslorna kommer är inte helt fel .
Kram

Profile picture for user Sisyfos

Tack för tipset Majaela! Jag tror helt klart att det är värt att testa allt möjligt även sånt som på sätt och vis låter flummigt.
Jag ska testa FoodMap nu tänker jag, men det du skriver får mig att tänka på hur viktigt avslappningen är. När man har ont går man och spänner sig, det blir en ond cirkel och kroppen får svårt att vila. Ibland tänker jag att jag skulle behöva sjukskriva mig 25% eller nåt och verkligen ta mig tiden att jobba med kroppen. Ångest sätter ju sig också i kroppen. Minns att min kompis som gick en massageutbildning berättade om nån metod de prövat där flera grät, inte av smärta, utan av just det du beskriver kanske, inkapslade känslor.
Hoppla, nu blev visst jag lite ”flummig” också, men jag tänker att det är en helhet kropp och själ och att jag har stängt av för mycket.
Såja, nu börjar dagen! Har rätt fullt upp idag tyvärr. Men det är bra saker. Dåligt med vila dock, är fortfarande trött.

Profile picture for user Se klart

Hej Sisyfos
Jag kommer att tänka på Rosenmetoden sonjag vet att många uppskattar men tror verkligen det är viktigt med utbildade personer/massörer.
Finns också en annan metod/träning, denna: (redigerat av admi, försäljning/reklam)
Som jag tror inte är så mkt flum utan bra!

Som du skriver blir det ju verkligen en ond cirkel detta med värk och spänning. Jag har märkt av att jag börjar spänna läkarna (inför jobbupptakt) och då sätter sig värken i huvudet.
En annan metod- mer terapeutisk är ju ögonrörelse-terapi. Även där ska behandlaren vara mycket välutbildad. Används en del inom vård av trauman, men även inom andra delar av vården. Jag har hört från absolut trovärdiga personer att det kan hjälpa mycket bra mot trötthet/ångest, men hänger förstås ihop med att man har ett obearbetat trauma att läka.
Ha en god Söndag, kram från mig!

Profile picture for user Sisyfos

Hej igen och tack för tipsen ovan!
Ju måste jag tyvärr bekänna att jag har druckit. Inte findruckit mina sparsamma glas, utan fuldruckit i smyg. Ingen märkte mer än jag och det är illa nog. Vi hade helt enkelt väldigt mycket alkohol hemma runt nyår och tröskeln var inte hög nog.
Jag har läst härinne att förbud triggar, men jag tror verkligen inte det är så för mig. När jag druckit ett par dagar kom tanken att det kanske skulle vara bättre om jag fick dricka ”normalt” om jag fick dricka, t.ex. två glas vin i soffan, men den tanken slog jag bort. Jag har verkligen bestämt mig där. Jag har inte en chans att lyckas med det och heller ingen önskan att dricka regelbundet. Förstår om det här låter helt ologiskt när jag ändå har druckit men det är så det känns. Jag trivs bättre utan alkohol. Så varför, varför? Och varför nu efter så lång tid ändå med övertygelsen om att jag mår bättre utan alkohol.
Det finns några saker som skaver i mitt liv som jag måste komma tillrätta med. Högarna på jobbet som måste bli klart, hälsan -måste ta nya tag med sjukvården och en person som har nästlat sig in i mitt huvud som jag är rejält orolig över. Jag har ingen kontroll över någon av de här delarna. Eller jobbet… beta av, beta av men det blir aldrig klart. Det skulle vara lättare och bättre på alla sätt om arbetsbördan var rimlig. Och om jag inte hade så ont och om jag slapp oroa mig för andra än mina barn (och de mår bra). Men nu är det som det är och jag försöker verkligen tänka positivt, ta en sak i taget, glädjas, vara tacksam ..,
Drickandet då, inte så mycket, men en öl i smyg, märks inte, en till, ytterligare en. Nu måste de ersättas. Till systemet, köpa ersättning och lite extra. Kan ju inte vara påverkad så det syns.
Smussla, gömma, tänka, planera.
Att vara tillbaka i det där gjorde mig så trött. Jag vill inte dricka. Får heller ingen effekt av det. Ingen positiv i alla fall.
Så jag har inte fortsatt.
För alla som glömt kan jag säga att stressen med att smussla och återställa är vidrig. Känslan när man vaknar efter att ha druckit år hemsk, känslan av att inte kontrollera är förbryllande. Så nu vet ni. Jag har slutat dricka, ett kort gästspel I en verklighet jag inte vill vara i.

Profile picture for user Blenda

@Sisyfos skrev:"Förstår om det här låter helt ologiskt när jag ändå har druckit men det är så det känns"
Jag tycker inte alls det låter ologiskt. Eller jo, det gör det nog :) men jag tror att jag förstår hur du menar och jag tycker att det går att vända till något positivt. Även om du tillfälligtvis inte kunde motstå skiten så behöver du ju inte bjuda in den i finrummet.
I övrigt önskar jag att jag kunde ge dig lika fina insiktsfulla trådar att nysta vidare med som du ger mig och många andra. Men just nu är det lite tomt efter min egen - om än nyktra - själsliga kollaps.
Kämpa på, jag tror stenhårt på dig. Kram!

Profile picture for user Soffi

Börjar med att sända en varm kram! 🤗

@Sisyfos skrev:"Det finns några saker som skaver i mitt liv som jag måste komma tillrätta med. "
Det här har vi nog ringat in både du och jag. Men det är ju, precis som du skriver, inte helt lätt. Allt ligger inte inom vår kontroll ... och då får man kanske parallellt även jobba med sin inställning till det som är. INTE lätt som sagt.

@Sisyfos skrev:"ett kort gästspel I en verklighet jag inte vill vara i."
Här sätter du också fingret på något 🤔. Jag har ingen aning om hur och var din resa här började, jag har inte läst din första tråd från början.
Men jag har några funderingar utifrån mig själv. Det där med "att slå i botten", jag avskyr egentligen snacket om att slå i botten för jag tror inte att det behövs, men använder det ändå här i brist på bättre uttryck. Jag fick ju hjälp av en läkare att inse att det är dags att ta tag i mitt alkoholproblem. Innerligt tacksam för det!!! Läkaren "lyfte min botten", jag behövde aldrig komma till den punkten att liv och hälsa rasade fullständigt. Kanske är det därför jag också gör "små gästspel" i fuldrickandet? Alltmer sällan, men ändå. För att minnena av hur det var inte är tillräckligt hemska? För att påminna mig om att jag inte vill? För att jag behöver ytterligare någon insikt? För faktum är ju att vissa av mina djupare insikter har "sköljts ner" av alkohol. Reflektionen är jätteviktig, att resa sig snabbt och återgå till nyktert läge ännu viktigare. Tacksam för att det gått lätt för mig att resa mig under hela senaste året och att tillfällena varit få. För jag fattar ju att det är en vandring på nattgammal is ...
Jag vill egentligen inte jämföra, för alla våra vägar är olika. Men, jag har uppfattningen (rätt eller fel???) att de som snabbast kommer på att det är noll alkohol som gäller, som är mest bestämda, är de vars hälsa fått en allvarlig törn, som "slagit i botten" för egen maskin. De är "klara" på ett annat sätt.
OBS! Jag säger inte att någon har lättare än den andre. Vissa har ju en brantare och längre väg upp medans min är krokigare. Det är olika helt enkelt.
Och så är det ju det där med varför vi drack. Det skiljer också mycket mellan olika personer. När krämporna man medicinerat kvarstår eller dyker upp på nytt i nykterheten. Ja, då får ju den nya lösningen också se annorlunda ut än för den som startade dryckeskarriären med att det var roligt.

Svamligt kanske ... men det var tankar som dök upp.

Kram!

Profile picture for user mormorellen

Hej @Sisyfos- såg att du skrev i någon annans tråd "Jag kan inte se att jag hade några som helst positiva effekter av att sitta och fyllna till i soffan när andra sov." Tack - det ska jag ta med mig. Även om jag lever ensam och inte behövt smyga för någon i samma hus så har jag ju naturligtvis smugit för andra i mitt liv. Rädd för att något av mina barn, barnbarn eller mamma ska ringa för jag kommer inte ihåg dagen efter vad vi pratat om och vad jag kanske lovat att vi ska göra. Om jag inte svarar så blir de bara oroliga och ringer igen. Har också funderat över om de hört på min röst att jag varit full. Ångesten när jag vaknar och kollar i telefonen vem jag ev pratat med kvällen före. Jag vill inte har det igen. Så din mening här ovan ska bli ett mantra för mig.

Profile picture for user Se klart

@sisyfos! ❤️ Allt är logiskt och inget är logiskt. Jag tänker att du vet allt som behöver vetas men den lurigheten som finns kring alkoholen har inga logiska förklaringar. Vi- och många fler än vi-behöver ta såna grundliga varv med hur vi lever våra liv. Magkänslan som @soffi skriver om. Inget luddigt utan högst skarpt och verkligt. Den och bara den måste gälla. Finns något sätt att få hjälp med att hantera arbetet? Göra det rimligt. Vi behöver leva rimligt. Tänker på dig. Kram 💕🌟

Profile picture for user Sisyfos

Att leva rimligt är en konst. Bara så att ni inte ska undra: jag dricker inte nu.
Jag har tänkt skriva lite mer detaljer om mitt återfall men jag börjar med att tacka Blenda för din medkännande och fina kommentar. Jag gillar verkligen dina inlägg så sträck på dig lite 😀. Jag kommer aldrig att bjuda in alkoholen i finrummet. Behöver den inte där och vill inte ha den där. Så pass är vi klara med varandra Mr A och jag.
Och Tofu kul att du besöker min tråd. Jag tycker att du har mycket intressanta reflektioner om livet och hur man hanterar olika situationer i dina inlägg. Mycket att tänka kring.
Och Soffi… känns skönt att du är här. Jag backade undan innan konsekvenserna kom, innan jag druckit mig fördärvad. Vi har inte haft något långt och stadigt förhållande MrA och jag. Det har liksom aldrig gått att ge sig hän i den förälskelsen eftersom jag inte gillar att vara full så andra ser och eftersom barnen alltid gått först. Då finns det få tillfällen att dricka och att nästan inga att dricka för mycket. Och förresten är jag inte speciellt intresserad av MrA, har för länge sedan fattat att han varken gör mig glad, lugn, energifylld eller vad jag nu vill uppnå. Han levererar inte!
Mormorellen, välkommen hit, kul att nåt man skriver kan kännas viktigt för någon annan. Ett jättebra beslut att börja skriva här. Jag har lär mig så mycket av alla forumvännerna. Det har suttit långt inne för mig och tagit ett tag att fatta att alkoholen inte alls ger mig det jag vill ha. Inte på nåt sätt. Jag tillhör de som har använt det som medicin för att orka och för att vila… ja, ni hör ju själva. Det är liksom två motsatser vi pratar om på sätt och vis. Orka… har medicinerat den trötthet jag fick från järnbrist. Velat dricka som medicin för att orka det lilla sista. Velat stänga av för att jag måste orka det där lilla sista och om jag inte stängde av och faktiskt kände efter så kanske jag skulle lägga mig ner och aldrig komma upp igen. Jag är fortfarande mycket trött, men vilan och sömnen är så mycket bättre utan alkohol. Det är underbart att koppla av utan alkohol faktiskt. Då först vilar man på riktigt.
Och SeKlart, alltid lika fin och klok. Du är guld värd med dina reflektioner. Jag vet inte om jag kan göra något åt arbetssituationen eller hälsan heller för den delen. Jag behöver hitta en riktning igen, ta nya tag, hitta energin till förändring. Nöta, nöta som AH skriver. Det är svårt när orken tryter, men jag tänker att det blir bättre. En liten sak som förhoppningsvis ger effekt ska jag börja med. Jag kommer att hitta det igen och jag hittar det definitivt inte i flaskan. Rimligt kommer!

Profile picture for user mormorellen

@Sisyfos Tack - ja det känns bra att skriva av sig här - det bästa är att alla är så ärliga med både upp- och nedgångar. Det är något jag mår bra av och tar till mig. Att läsa vad andra går igenom och känna igen sig. Jag förstår att du fick återfall - jag kan absolut inte ha något hemma, det vet jag. Jag har försökt sluta tidigare och vet att jag måste först ta bort alla möjligheter att hitta något i kylen eller någon annanstans. Jag räknar med att det blir något återfall någon gång och jag får börja om. Vi får förlåta oss själva och hoppa upp på hästen igen. Men just nu är jag iaf nykter på tolfte dagen! Lycka till nu och var rädd om dig.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sisyfos Styrkekramar i massor till dig! Det är en snirklig väg på den nyktra resan - prova, skruva, prova igen. Men med tiden blir det allt glesare mellan vin-flasharna. Häromdagen, när jag oroade mig så mycket för dottern, var det första gången på evigheter som jag tänkte ”den här känslan brukar jag dricka vin på.” När den tanken kommer brukar jag automatiskt svara mig själv: ”Men nu dricker jag inte alkohol längre så då får jag göra något annat”. Gråta i bilen på Maxis parkering tex.

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

+1 på @ah, och +1 på dig @sisyfos
Och rimligt går inte att hasta med. Rimligt kommer som snöret man slår in paketet med, en massa vik och klipp och tejpande innan. Fin fredag kommer här! 😻

Profile picture for user Natalia

Hej min sköna!

Du har ingen aning om vem jag är men från igår har du just du en betydande roll för mig.

Igår skrev du ett inlägg i min tråd som
väckte så mycket inom. Det är inte var dag det händer att små ord eller en enkel fråga skapar så mycket eftertänksamhet att det blir direkt sinnesomvändande 🙏

Har tackat dig för detta i ett lååångt svarsinlägg i min tråd som du gärna får titta på. Men det är viktigt för mig att min tacksamhet når fram till dig, så jag hälsar på för att framföra ett lååångt tack i din tråd med.

Är nämligen så ohyggligt tacksam, för trots stödsamtal från vården, trots egna fördjupande kunskaper inom beteendevetenskap, samtliga funktioner i hjärnan och arbete med KBT, inte alls lyckats skapa ett tydligt sätt för mig själv att tänka. Utifrån ditt inlägg öppnades hela tankesättet upp på nytt och allting blev genast logiskt och glasklart.

Mitt problem med A är lite nytt och har framkommit efter avslut av ett annat preparat. Har upplevt sån stress över att få bukt på besväret med A att jag gärna har velat se problemet som redan löst. Har försökt hetsa fram mål och löften som inte alls varit förankrade i mig mentalt. Inte märkligt alls att man misslyckas eller rent av dricker vin ännu fler kvällar när tanken består i känslor av skuld och att man borde gjort slut med A för flera veckor sedan.

I den bästa av drömvärldar kan man kanske hoppa från A till Ö, telepatisera till ett resemål eller springa ett marathon utan att träna. Riktigt så ser det ju inte ut. Det är en process, och i min process om bättre avhållsamhet är jag bara i början. Jag är inte framme vid att avlägga stora eller ens långa löften och mål. Sådana löften känns som någon annans löften. Kommer heller inte att lyckas nå framgång om jag inte arbetar utifrån där just jag är i just min mentala process.

Och tack för att du påminde mig om detta ❤

Så, kort och gott, efter ett par månaders kognitiv kaos som bestått i hur i h-e jag ska tänka för att skapa en hållbar förändring. Är det tack vare just till inlägg till just mig, som jag denna morgon vaknade upp med sinnesro och med en mycket tydlig handlingsplan 🙂

Jag blir liksom så barnsligt glad över att vägen klarnat 🤸‍♀️

Tack!

Profile picture for user Sisyfos

Oj, läste ditt fina inlägg för länge sen Natalia. Kanske, man kan ju hoppas, svarade jag dig i din tråd. Annars, tack och tack ni andra för att ni löser och kommenterar.

Jag måste bara skriva ner en insikt som jag slogs av idag. Det absolut bästa med nykterheten för mig är att jag känner att jag lever här och nu. Närvarande - lycklig, arfg, ledsen spelar inte så stor roll. Jag har accepterat mig själv och bearbetat mycket så det är inte så mycket outrett. Därför gillar jag det. Men det är klart att ibland, som för ett år sedan dök det upp en del gammalt byk att ta tag i. Bra att göra sånt nykter.
Här och nu är alltså bra, men jag är en person med långsiktigt perspektiv. Tänker alltid på ”effekterna” av ett beslut och ett görande. Givetvis har jag nytta av det. Det är bra och ger genomtänkta beslut, men jag tror också att det är det här draget hos mig som också gör livet lite mer komplicerat. Det hindrar en ibland från att vara spontan och våga. Det stoppar ”görandet.” Jag har jobbat med det här länge. Tackat ja till saker jag inte vågat, men det sitter lite långt in och jag vill gärna ha någon med mig eller nån som bekräftar och ”puttar på.” Min sambo är tvärtom. Hen beskriver hinder och svårigheter och jag kan bli galen på det. För då är det än svårare att komma till ”görandet”. Jag pratar inte om nykterhet nu, utan om livet i övrigt. Jag har många planer, många ambitioner, men ibland svårt att sätta segel. Det blir för mycket, för ostrukturerat. Behöver ordning och reda. Behöver en plan för resan från A till B. Behöver vara här och nu och inte i diffusa planer. Att dricka på de här känslorna av att inte ha någon ordning och någon plan är nog den sämsta lösningen man kan ha. Att dricka för att kunna vara i ”här och nu”… Funkar kanske en kort, kort stund, men jag blir nästan full i skratt när jag tänker på att det har varit min lösning. Jag hävdar fortfarande att jag inte gillar att vara full. Jag gillar ”här och nu” och då vill jag vara närvarande. Tänker att jag är lite som min pappa som också smygdrack periodvis. Han förnekade dock totalt. Han gillade nog inte heller ruset helt. När han blev sjuk i cancer avböjde han en del smärtlindring av just den anledningen att han inte då ”var med”.
Undrar om det här var det jag egentligen hade tänkt skriva eller om jag hamnade nån annanstans. Ha en fin nykter lördag allihop! Det ska jag ha. 🌼

Profile picture for user TappadIgen

@Sisyfos skrev:"Det absolut bästa med nykterheten för mig är att jag känner att jag lever här och nu. Närvarande - lycklig, arfg, ledsen spelar inte så stor roll."

Här är vi nog väldigt lika. Som jag nämnde till dig i min tråd så är det framförallt det här som gör att jag inte längtar till årsdagar o.s.v. som alltså förvisso är kvitton, men jag vill ju leva här och nu. För i slutändan är det ju det enda vi har och att bara leva för det som varit eller det som ska komma att bli gör att vi missar det som sker just nu. Man behöver heller inte var tokglad hela tiden för att vara tillfreds.

Sen ville jag poängtera, möjligtvis överförtydliga, att min fråga till dig i min tråd alltså inte är illa menad eller något försök att bevisa att du skulle göra fel. Jag undrade dock uppriktigt om du hade funderat på det. Som sagt, hittar man en väg som fungerar för en så ska man ju ta den.

Profile picture for user Sisyfos

Jag tar inte illa upp av din fråga TI och den är levande för mig. Jag tänker att det är lättare att bevara nykterheten och inte se alkohol som en utväg om man stängt dörren helt, men det verkar ju heller inte vara någon garanti. Nu funkar det ändå och jag känner inte att jag behöver ändra, men just det där att inte kunna fira dagar är ju lite trist.
För mig är nykterhetsarbetet pågående. Tänker att jag aldrig blir färdig ändå. Jag är färdig med alkoholen som medicin, men det gäller att fatta det när jag behöver medicin. Livet är så mycket. Att vara här och nu är svårt om man är en person som har en tendens att vilja mycket, att planera, att se andra. Det ÄR svårare när man hamnar i stress, då blir jag nästan manisk i min organisation och mitt planerande. Håller allt i huvudet. Mycket lite här och nu. Det är det här som är farligt för mig. Det är då jag måste bromsa.

Tofu, dig blir jag lite avundsjuk på. Jag har varit rätt kreativ tidigare och jag gillar att jobba med huvud och händer, men gör det alldeles för lite. Tid och plats saknas. Ork också för den delen. Men ibland längtar jag efter att skapa och funderar på vad som är betydelsefullt i livet och hur man egentligen mår bra. Stora frågor och det är säkert olika svar i olika skeden. Men för mig är det definitivt inte längre någon guldkant med alkohol. Det var en illusion jag köpt.

Profile picture for user Sisyfos

Tittar in i min egen tråd. Semester! Ett lugn har infunnit sig. Ett lugn jag inte haft på flera år. Att leva här och nu är något jag kommer att få brottas med tror jag. Jag ligger alltid steget före och det stressar. Särskilt om man tycker att man ska hinna så mycket. Nu är mina barn där de också. De planerar som jag och det underlättar enormt. Vi är fler som drar. Vilken njutning det är att bara vara. Ibland är det nog det jag velat uppnå med alkohol, men det behövs verkligen inte när man varvat ned naturligt. Ska nog gå och ta mig ett morgondopp i havet. Bara för att jag kan.
Ha det fint!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sisyfos Det är så himla sant. Tidigare trodde man att man varvade ner med alkohol. Och nu när man är nykter visar det sig att man är mycket mer nedvarvad, mycket mer här-och-nu. Men det kräver förstås viss planering. Jag har bokat upp vänner och släkt på löpande band i augusti. Korta visiter, några timmars tjöt över lite mat eller fika typ. Mer avancerat behöver det inte vara. Och jag är SÅ svältfödd på umgänge och skratt efter det senaste halvårets ofrivillig isolering. Och jag tar det lugnt. Några timmar på vift dagligen klarar jag, resten av dagen är det platt fall i sängen eller tv-soffan som gäller.

Kram 🐘

Profile picture for user TappadIgen

@Sisyfos Jag tänkte egentligen skriva ett lite längre inlägg om det här på min årsdag men nu blev det ju tydligt att vi behövde reda ut lite saker i förväg. Jag tror att en del av din irritation beror på att du läser in saker som inte finns där. Jag har inte sett @Andrahalvlek skriva att det inte finns något exempel. Däremot har väl de är få. Som jag sa innan så undviker jag gärna att spekulera i hur andra dricker men åtminstone ett av dina exempel på måttliga dricker ju inte ens enligt sin egen utsago måttligt. Det är väl egentligen också ett ganska tydligt exempel på hur svårt det är i och med att det var svårt för dig att hitta några exempel överhuvudtaget och en av dem som sagt själv uttryckligen inte dricker måttligt.

Att det ska vara 2 år är ju ingen fast gräns men någonstans måste man ju sätta den. Jag skrev 1 år först men jag funderade lite på det och tänkte på mig själv. Någonstans måste man ju sätta gränsen och det är väl det som är lite knivigt med dessa undersökningar också. Mitt eget förändringsarbete började ju med ett uttalat mål om måttlighet, som jag kunde hålla långa perioder i sträck, för att återigen eskalera. Jag har inte mätt tiderna exakt men nog klarade jag cirka ett år däremellan där jag låg på FHMs magiska veckogräns. Däremot tog jag ju allt på samma dag så jag klarade ju inte max per dag-målet den dagen. Men men, min poäng är att jag kunde ju varit med i någon slags undersökning där då och blivit räknad som en som lyckats dra ner på sitt drickande. Min trend gick dock mot att jag drack mer och inte mindre, men över vissa tidsperioder var det ju bättre.

Det jag menar är att de flesta kan ju dra ner på sitt drickande med lite jävlar anamma under en tid, för att sedan falla tillbaka i det igen. Jag tror inte att det är en slump, utan jag tror att det beror på att alkohol är ett beroendeframkallande ämne som gör att lite vill ha mer, till slut. Med viljestyrka kan man hålla det nere, men det är svårt att göra det över tid. Givetvis gäller ju samma för att vara helnykter. Många vittnar om att de kan klara en vit månad, men sen då? Och ska vi sätta en tidsgräns för helnykterhet så måste vi ju ha samma för att kunna jämföra hur väl det går. Problemet med en tidsgräns är ju att den oavsett hur lång tid vi sätter den till så kan misslyckanden komma efteråt. Jag har en personlig anekdot om en äldre släkting för ett antal år sedan som blev helnykter och höll det i ett antal år. Det här är inte en släkting jag hade någon särskild kontakt med så jag vet faktiskt inte hur många år han höll sig nykter men det var garanterat mer än 2. 4-5 kanske eller till och med 6? I alla fall, han ville fira ett tillfälle med en öl. Den ölen blev sedan till två och tre och han drack oavbrutet till hans död några veckor senare. Han fick ju någon slags hjälp med att sluta, jag vet faktiskt inte exakt vilken sort. Det kanske är så att han finns med i någon undersökning som någon som lyckats om det var så att de endast gjorde en uppföljning efter x antal år? Det är naturligtvis inte så att bara för att man väljer den nyktra vägen att man automatiskt lyckas eller att man bara för att man väljer måttligt automatiskt misslyckas. I mitt anekdotiska exempel dock och många andra man läser om här på forumet så beror den helnyktres dittrillande på vad? En tro om att man kan dricka måttligt igen.

Som du kanske har märkt så ser man lite olika resultat i olika undersökningar. Om du är intresserad av att veta varför det blir så så skriver jag lite om det i min tråd. Det ska bli intressant att se vad Magnus undersökning visar sen när den publiceras men jag märker att du redan har börjat använda dig av den utan att veta vad den egentligen säger. Alla undersökningar har sina begränsningar och tyvärr får jag säga har Magnus redan aviserat en olycklig begränsning i den och det är att alla deltagande hade ungefär samma mått av alkoholberoende innan studien drog igång. Det gör att man tyvärr inte kan titta på en detalj som du tycks hålla med mig om, vilken är att huruvida man lyckas med måttlighet delvis beror på hur långt man har kommit i sitt beroende. Om nu alla var på nästan samma nivå så kan vi ju inte utläsa någon skillnad. Men så är det ju när man gör undersökningar på frivilligbasis bland människor. Det är oetiskt att artificiellt tillföra en variation i variablerna. Det gör ju inte att resultatet blir ointressant för det.

Jag hade egentligen tänkt som sagt att skriva ett längre inlägg i min tråd vid tillfälle om detta för att reda ut det lite mer men jag ska hålla det här kort. Jag tänkte kanske ändå avsluta med vad jag håller med dig om att hur långt man kommit i sitt drickande är en viktig variabel i huruvida man lyckas med måttlighet. Om någon kommer in på forumet och har druckit för mycket två helger i rad, men inte haft något tidigare problem så tror jag att deras chans till att vända på steken här är god. Om någon kommer in på forumet och har druckit två lite vin varje dag i 5 år, så tror jag istället att det är mycket svårare. Hur stor skillnaden är har vi ju inget exakt mått på, såklart, och mig veterligen finns det ingen studie som har tittat på just detta. Att där är en skillnad verkar ju vi vara överens om. Hur mycket det beror på att man faktiskt har druckit så mycket och hur mycket som beror på att man har de generna som påverkat så att man har druckit så mycket kan vi ju inte veta, men utfallet här är ju detsamma. Naturligtvis påverkar detta också hur svårt det är att bli helnykter. Men i alla fall, jag kan tycka att det är direkt oansvarigt att ge sken till den senare att vi är många här på forumet som varit i din sits som håller oss måttliga nu och det finns en massa undersökningar som visar att det går, när det inte finns fog för det och ett sådant drickande av medicinska skäl kräver åtminstone ett längre uppehåll. Men jag blir inte irriterad och tar åt mig personligen utan bemöter det istället. Självklart är inte anekdoter det bästa och det finns alltid en möjlighet att man faller offer för ett bekräftelsejäv när man inte tittar på rena data och det kan också finnas andra anledningar som gör att man kanske ser en förvrängd bild av utfallet.

I slutändan så är det inte kontroversiellt att vara måttlig. Det finns till och med en forumdel för det där de flesta som vill försöka på måttlighet befinner sig. Det som har blivit kontroversiellt tycks vara när man påpekar att när man väl kommit över en gräns i sitt drickande så blir det oerhört svårt att hålla sig till måttlighet och väldigt få klarar av det. I slutändan får ju ändå alla välja den väg man vill och kanske hjälper det inte att peka på att väldigt många kommer hit och har druckit alldeles för mycket och vill prova på måttlighet och efter att ha provat på det ett tag så upptäcker man själv att det inte fungerar. Kanske måste man prova på det själv för att se det, men det skadar inte att ha realistiska förväntningar. Speciellt inte för de som uppger sådana mängder att de riskerar att ha underliggande alkoholskador redan nu. Men nu börjar det bli lite väl långt här, som det inte skulle bli.

Profile picture for user Sisyfos

TappadIgen! Tack för att du skriver, jag tycker att du resonerar och reflekterar i dina inlägg, kanske kan du läsa vad jag faktiskt skriver.
TappadIgen skrev: ” Jag har inte sett @Andrahalvlek skriva att det inte finns något exempel.”
AndraHalvlek skriver såhär:
”@Himmelellerhelvette De få som klarat det har 1) inte kommit så långt ner i missbruket, 2) dricker typ ett glas varannan månad.”

Om inte det här är ett uttalande som i punktform deklarerar en egendefinirrsd sanning så vet inte jag… då måste vi läsa helt olika.., Hon syftar på Kennie, ingen annan. 1 person. Undantaget som bekräftar regeln. Eller, så läser jag in nåt som inte står? Eller så är det fler som avses? Du får gärna ange namn AndraHalvlek. Och hur VET du det här? Det ser inte ut som en åsikt när det presenteras på det här sättet. Och Magnus studie (som jag inte får skriva om ännu) visar annat.

Det enda jag vill är att man inte kommer med påståenden där man spekulerar i hur andras drickande ser ut.

När man påstår att det endast är ett fåtal som klarar det, efterfrågas aldrig underliggande material eller siffror. När jag skriver att det finns personer som fortfarande dricker och har det under kontroll ombeds jag komma med namnexempel, annars är uppgifterna inte tillförlitliga. Jag fattar verkligen inte skillnaden, varför ombeds inte AndraHalvlek eller andra personer som uttalar sig om andra att exemplifiera vilka de pratar om? Och vilka de INTE pratar om.
Jag vill inte göra mig till talesperson för andra personers drickande, eftersom jag inte vet hur det ser ut, men det finns personer som slutar skriva när de har dragit ner och som känner sig nöjda. Alla återkommer inte i värre skick än nånsin. Vet ni andra med säkerhet att det går åt helvete för alla som slutar skriva?
Vinäger som jag dumt nog gav som exempel på måttligt, dricker på lördagar, för mycket då enligt henne själv, - men samtidigt har konsumtionen legat under 9 veckoglas under ganska lång tid. Men HON skriver själv att hon inte är nöjd, så varken statistik eller andras uppfattning kan ändra på det hon vet.

Pianisten skrev senast jag hörde någonting ingenting annat om drickandet än att det skedde på helgen, under kontrollerade former, men vad vet jag. AndraHalvlek skyndade genast dit för att höra sig för om det fortfarande gäller.

Men varför måste det här vara en fråga? Det undrar jag. Varför är det viktigt om det finns någon/några som bevisat kan dricka? Räcker inte det att ni som mår så mycket bättre av att inte dricka visar det? Det kanske är omoget av mig att vilja säga att: jo, jag dricker sparsamt i några sammanhang när någon ogrundat påstår att det är i princip omöjligt. Samtidigt, varför uttalar några sig om andra?
Det är min poäng här. Vi vet bara det som gäller oss själva. Allt annat är gissningar, (eller också studier och forskning) och då hänvisar man till det och inget inget. Men som du skriver TI har alla studier sina begränsningar, och avseende alkoholstudier finns en del begränsningar i det ursprungliga urvalet, vilket gör det svårt att generalisera till problemdrickare.
Jag tycker att det är bra att man har landat i noll och skriver om det.
Jag väljer att inte skriva om de glas jag dricker för att alkohol är en ickefråga för mig för det mesta. För att jag inte dricker i berusningssyfte, för att glasen är få, för att inte trigga andra här på Forumet. Baserat på mina egna erfarenheter och om jag ska generalisera utifrån min erfarenhet så finns det kanske fler som jag som väljer att inte skriva om man dricker. Vi vet inte!!! Vi behöver inte gissa. Vi behöver ett inte skrivs om andra. .Jag väljer också att inte skriva om att jag dricker för att jag helt enkelt tror att flera här på forumet inte skulle fixa det (om det nu är en bedrift, jag tycker inte det). Men de exempel som ges på år av nykterhet för att sedan ta ett glas och krascha är ju sorgliga. Och de är exempel på att alkohol är farligt, men jag tror att forumet skulle tjäna på att diskutera effekter av alkohol.

@TappadIgen skrev:
”I slutändan så är det inte kontroversiellt att vara måttlig.” Jo, jag vill påstå att här i Forumet är normen nolltolerans och det blir räfst och rättartimg om man ifrågasätter den normen. Försöker jag nyansera den där typen av påståenden som jag skrev om inledningsvis så måste jag plötsligt stå för andras måttlighet.
Det räcker inte med att jag skriver att jag dricker sparsamt. När jag ifrågasättter påståenden som är uppenbart hemmasnickrade så vänder Torn mina år på Forumet emot mig i ett inlägg hos Tofu och påstår att jag titt som tätt återfaller. Väldigt konstigt! Jag har varit medlem i 7 år. Vägen har inte varit rak. Jag vet allvarligt talat inte varför det skulle göra mig mindre trovärdig. Tvärtom är jag rätt erfaren både när det går bra och dåligt. Jag har testat att vara måttlig i bemärkelsen fortsätta att vanedricka fredag, lördag - under riskkonsumtion 9 veckoglas, >3). Det är för mycket för mig och då lätt att återgå till gamla ovanor. Vi landar i samma slutsats där TI. Jag tänker att den typen av erfarenheter är viktiga också hör på forumet, men när min historia vänds emot mig om jag råkar ha en obekväm åsikt så är det ganska trist. För mig är det viktigt med reflektion över livet och jag tror att det är viktigt att reflektera över nyanser i livet även om man är helt nykter. För att inte hamna i lägen där det känns som en bra idé att dricka.

Vi vet bara det som gäller oss själva. Baserat på det många skriver så ser jag att många har haft en avsevärt högre alkoholkonsumtion än jag, många rör sig i sammanhang dör det dricks mycket, många har haft alkoholen som en guldkant på allt, många har blivit förälskade vid första klunken, många har alkoholism i släkten. Det här är faktorer som jag tror är viktiga för om måttligt är möjligt eller inte. Jag har stor respekt för alkoholens beroendeframkallande egenskaper och anser personligen att FHM gränsvärden är lite för generösa om man haft problem i alla fall, kanske även annars. Men det blir ju inte en sanning bara för att jag tycker så. Och om jag skriver det som ”FHMs gränsvärden är för generösa. Det är stor risk att man återgår till ett beroende om man dricker så mycket”, så ser det ut som en sanning, inte en åsikt. Det är de tvärsäkra uttalandena jag vänder mig emot. De som får personer att ifrågasätta om de kan vara härinne och ha måttligt som mål - eftersom det upprepat skrivs att det är svårt eller omöjligt och det då är lätt att känna sig lite dumförklarad. Hade någon av oss lyssnat om det läggs fram så? Jag tror inte det, däremot hade jag med större sannolikhet lyssnat om TI berättade om sina erfarenheter. Om det vore lite mer tillåtande, tror jag ändå att många skulle landa i att sluta helt eller börja måttligt för att sen sluta. Ni som är helt nyktra gör helt fantastisk reklam för det livet. Det enda jag begär är att man håller sig till sina egna erfarenheter (vilket de allra, allra flesta gör) och undviker att spekulera och gissa om andras drickande och möjligheter att lyckas.

Profile picture for user Himmelellerhelvette

@Sisyfos
Jag har läst lite i din första tråd och tror mig förstå att du i många år funderat över drickandet. Jag har också funderat i många år.
I min bekantskapskrets dricker dom lagom, blir inte fulla, inte bakis, gör inte bort sig, försöker inte få någon att fylla på sitt glas.
Det är bara jag som inte tyckt det räckt och som druckit i smyg så det ser ut som att jag dricker som dom alternativt varit nykter i sällskapet och sedan tagit ett par glas när jag kommit hem istället.
Jag tror inte att någon som känner mig tror att jag har alkoholproblem, några har nog reflekterat över att jag fyller på mitt glas ofta och tar stora klunkar och det skäms jag för.

Om du nu äntligen hittat ditt sätt och att det funkar fint efter många års övning tycker jag det är beundransvärt! Det är dit jag önskar att jag kan komma.
Jag tycker du är stark som ändå står på dig med att det faktiskt finns någon som klarar det.

Det är första gången jag till 100% gått all in i detta med att se över mitt drickande, jag är väldigt osäker på om jag kommer klara att bli den som dricker ett glas någongång för att fira något speciellt och sen vara nöjd där men jag har aldrig någonsin läst så mycket och förstått såmycket som under de senaste två veckorna.

Jag vet inte om jag någonsin kommer våga prova vara måttfull igen, nu är fokus mina 3 nyktra månader och sen får jag se vad som händer.

Jag är väldigt glad för din skull!

Profile picture for user TappadIgen

@Sisyfos Jag tycker att det är viktigt att vi inte skuldbelägger någon enskild person för meningen här är ju att man ska kunna skriva öppet både om sina tillkortakommanden och sina framgångar. För min egen del så har inte särskilt många av mina motgångar dokumenterats. Jag skriver förvisso en del om ångest och liknande i början, men min kamp med alkohol i sig var ju i princip över när jag kom hit. Eller över är den kanske aldrig helt, men kämpandet var över och mina kraschlandningar kan därför inte hittas i min tråd. Om jag hade hittat hit tidigare så hade jag kanske kunnat skriva om dem och det skulle kunna ha hjälpt mig att sluta tidigare, så det är viktigt att man kan skriva om ens erfarenheter här, tycker jag, för det är nog det som hjälper andra allra mest av det man skriver, att man kan se hur det har varit för andra och kanske känna igen sig och ta med de bitar man själv vill ta med sig till sin egen resa.

Med det sagt så tycker jag ändå att man kan skönja ganska tydliga mönster, inte bara i den här gruppen men även i verkliga livet och på andra ställen. Kan man ta det som några absoluta svar? Nej, det kan man såklart inte. Men om vi tittar på två mönster. 1. Man kommer till en punkt där man förstår att man har druckit alldeles för mycket i långa perioder och man vill dricka normalt igen. Man provar på det fram och tillbaka under en period som kan variera och till slut kommer man fram till att man inte kan dricka måttligt och slutar helt. 2. Man kommer till en punkt där man förstår att man druckit alldeles för mycket i långa perioder och man vill dricka normalt igen. Man testar kanske lite fram och tillbaka och sen håller man sig inom FHMs rekommendationer utan problem. Visst kan jag falla offer för bekräftelsejäv som sagt, men det mönster nummer 1 dyker upp om och om igen och gång på gång. Mönster nummer 2, du såg ju själv hur svårt du hade att hitta något enstaka exempel på det. Varför skulle det då vara fel att påpeka att det inte tillhör normalfallet att man hittar tillbaka till en måttlighet om man kommit tillräckligt långt in i sitt drickande? Visst, är det någon som kommer in och skriver att man druckit för mycket två helger i rad men tidigare inte haft några problem så vore det orättvist att säga "Du kommer aldrig kunna dricka normalt igen" medan om någon kommer in och säger "Jag har druckit två liter vin varje dag i fem år och nu ska jag börja dricka måttligt" så tycker jag det är rent elakt att säga till dem att "Det finns många exempel här bara så det funkar nog bra för dig också" visst är det lika dumt att säga "Du kommer aldrig klara det" också, men att påtala att det tycks vara ovanligt att man skulle klara det med den historiken förstår jag inte hur det skulle vara fel. Du verkar ta åt dig väldigt mycket å andras vägnar här.

Som sagt tycks du också läsa in mycket i vad andra skriver här och du ger mig ett perfekt exempel att åskådliggöra det. Kanske är vi alla skyldiga till detta fel, och vi kan nog alla göra vårt bästa för att tolka varandra välvilligt men jag ska för ovanlighetens skull använda mig av så få ord som möjligt för att synliggöra detta

Du citerar mig:
TappadIgen skrev: ” Jag har inte sett @Andrahalvlek skriva att det inte finns något exempel.”

Och som bevis på att hon skulle ha skrivit det så citerar du henne:"

”@Himmelellerhelvette De få som klarat det..."

Behöver jag förtydliga? Det är en väldigt stor skillnad på få och inga. Angående Magnus studie så får du gärna skriva om studien, men då får du använda den på rätt sätt. Som sagt, jag skriver i min tråd om problemen med undersökningar generellt och jag skriver också lite om Magnus studie så läs gärna den. Vem vet, kanske Magnus studie kommer att visa att vi har fel men inget av det han har sagt än så länge motsätter sig ju varken min eller hennes tes och till och med du tycks ju vara överens med mig och AH egentligen om att det är svårt att vara måttlig, att det är få som klarar det och ska man klara det måste man vara sparsam och inte ha kommit för långt i sitt drickande? Jag vill ju inte heller använda ditt eget exempel mot dig men som du beskriver din egen historia så talar den ju också för samma sak? Så jag vet inte exakt vad det är du motsätter dig? Är det själva ordvalen?

Jag vet inte hur vi ska komma framåt, men vi kanske kan försöka komma överens om något som du tycker skulle vara okej att säga?

Måttlighet är något som ju längre fram man kommit i missbruket blir allt svårare att uppnå. Det är svårt att sätta någon exakt magisk gräns, men har man väl kommit till ett dagligt bruk så man definitivt där där man har 3 alternativ framför sig.

1. Man slutar dricka helt.
2. Man börjar dricka måttligt istället(Under FHMs
3. Man fortsätter överkonsumera med den förtidig död som följd.

Inget alternativ är enkelt. Men om man druckit över en viss gräns kan vi se att 1 är uppnåeligt med många exempel på forumet. 2 har vi väldigt få exempel på det här forumet, för de som blivit dagligdrickare förmodligen inget exempel alls, och alternativ 3 riskerar man ju att falla tillbaka på oavsett väg 1 eller 2, men där alternativ 1 måste ges en klar fördel i chans. Det tycks vara vad de flesta upplever.

Om du inte tycker om den formuleringen så ändra gärna så att du tycker att den passar så ska vi se om vi kan komma överens om något.

För du säger också:@Sisyfos skrev:"Om det vore lite mer tillåtande, tror jag ändå att många skulle landa i att sluta helt eller börja måttligt för att sen sluta. " Jag ser som sagt inte vad som inte är tillåtande med att förklara att när man väl kommit för långt i sitt missbruk är det få som klarar måttligt igen? Det är ju inte samma sak som att säga att "Testa inte det för du kommer att misslyckas i alla fall"? Att man kanske inte är mottaglig är en sak, men det finns en risk också för de som legat långt över sin konsumtion att deras hälsa inte klarar av några år av att försöka sig på måttligt och krascha gång på gång. Där har du ju istället en möjlighet att någon får realistiska förväntningar istället och kanske kommer dit lite snabbare. Därför tycker jag istället att det är oansvarigt som jag ser ibland att skruva upp förväntningarna på hur lätt det skulle vara att bli måttlig samt att tona ned de möjliga problemen för hälsan. Det man riskerar då är att någon som kanske hade fått kraft att sluta inte gör det i tid utan dör eller får allvarliga häslobekymmer istället. Jag tycker det känns viktigare än att skriva försiktigt för att inte göra någon sekundärupprörd. Sen är det klart att man kanske inte når fram i alla fall. Jag vet inte hur mottagligt jag skulle ha varit, men jag var ju t.ex. en av alla dem som underskattar möjligheten att bli allvarligt sjuk av alkohol. Åtminstone där tror jag att någon skulle kunna ha nått igenom till mig så att jag hade kunnat sluta tidigare. När det kommer till att måttlighet är en chimär för många är jag inte lika säker om jag varit mottaglig men jag önskar att någon hade försökt.

Jag hade som sagt egentligen önskat skriva en längre text i min egen tråd både om måttlighet och om underskattningen av risken för följdsjukdomar, två separata trådar, så nu blir det lite osammanhängande och slarvigt istället men jag tycker att det är viktigt att du inte står oemotsagd här. Sen tycker jag att fortfarande inte att det är kontroversiellt att vara måttlig här. Det som är kontroversiellt är när man försöker ge sken av att det skulle vara enkelt och vanligt på forumet att bli måttlig. Att man själv är måttlig har jag aldrig sett ett enda exempel på att någon klagar på. Att du har haft några duster med Torn tror jag du får se som ett separat ämne. Han får svara för sig själv, men du brukar ju ha för vana att skriva något riktigt otrevligt till honom också och lite mer sällan men som nu om AndraHalvlek också.

Profile picture for user Se klart

Hej i denna omfattande och för mig lite svåra tråd och argumentation att delta i, gör jag ändå ett inlägg.
Jag har varken på fötter när det gäller forskning eller vet exakt vem som skrivit vad (historiskt) eller är skyldig till vilka antaganden eller tvärsäkra påståenden.

Vad jag har på fötterna är nykterhet som förstås känns stabil så att jag kan gå ut på restaurang, sitta i sällskap med vänner som dricker, jag kan utan problem ha alkohol hemma.
Men jag är också- varje dag- medveten om vad det innebär att vara alkoholist och att detta är något jag håller i schack genom att inte dricka ett enda glas.

Jag blir något omskakad av diskussionen kring hur detta med måttlighet eventuellt fungerar eller inte. Även om jag kan läsa mig till att detta inte förespråkas av någon här. Och jag måste ju inte läsa- men just i den här avdelningen av forumet- är vi i det vidare livet- vi har eller ska- sluta dricka.

Den här platsen är mitt safe place och jag lovar att det inte finns så många. Men här, här är det alltid rätt och riktigt att inte dricka. Alls. Här är det tryggt.

För mig (och flera av oss( kan ett glas ha avgörande betydelse, jag skulle säga att ett glas kan vara skillnad på liv och död.
Jag- vi- kan triggas- nästan omedvetet- och det skör-starka nät och system kring våra nyktra liv kanske inte brister. Men får en liten rispa. Kanske två.
Kanske smyger det in ett ”kanske” i våra så mödosamt uppbyggda murar som vi har behövt bygga- och kanske aldrig kan montera ner.
Att vara i början av sin nykterhet, kanske de första fem åren. Är inte säkert. Man invaggar dig själv i säkerhet för att man/jag måste- en förutsättning- tillit och tilltro.
Men jag behöver ha det vattentätt mot världen där ute- vissa dagar mer än andra dagar.
Så sent som i våras- efter dryga 2 år nykter, hamnade jag i ett mycket oväntat och skevt tillstånd av att tankarna på egen hand- började processa detta med att dricka- kanske nån gång- kanske i nån framtid.
Det var så läskigt och så obehagligt att uppleva. Starkare än så är inte mitt nyktra liv, än. Kanske aldrig.

Friheten att skriva som man vill här är så viktig, stor, ska vara det. Varje tråd ägs av TS men hur det än är, så läser vi ju och skriver i varandras världar.
Jag ska inte läsa här mer, men det kändes viktigt att skriva några rader om det jag upplever som något som berör mig starkt.

Kanske kunde diskussioner kring just utredandet av måttlighet- hålla till under ”dricka måttligt”? Jag vet inte och jag är inte ute efter regler eller tillrättavisanden, alls.
Jag är rädd om mig, om alla här som kämpar så hårt med att skapa sig ett nytt liv, och som just i den här lilla lilla hörnan av världen- ska känna att de har alla rätt.
Med hopp om att inte misstolkas.🌸

Profile picture for user miss lyckad

Se Klart, du skriver så Klart🌟🌟🌟. Jag läser endast under” Det vidare livet, och anhörig sidan” Just för att jag inte är intresserad av varken ryska rouletten ( sparsamt drickande) eller något annat försök till att förgifta min kropp. Min nykterhet är det allra viktigaste i mitt liv, och är icke förhandlingsbart❤️Det innefattar för mig lycka och frihet, vilket jag absolut inte hade i mitt tidigare liv. Tack Se klart för att du skrev om friheten, som även jag känner när jag läser i ”Det vidare livet”💕🌿

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Så starkt skrivet! @Se klart
Jag blev alldeles tårögd! 💕

Jag har bara kännedom i det verkliga livet om 1 människa som var alkoholist och blev nykter i över fem år när hon bara skulle ta något glas för att fira ett mycket speciellt tillfälle, hon föll pladask för sin gamle vän alkoholen och dog några år senare!

Jag förstår verkligen att du och ni andra som är nyktra livet ut måste vårda er nykterhet som om den vore ett spädbarn som är totalt beroende av omvårdnad💕

Profile picture for user Se klart

Nej @himmelellerhelvete vi är inga barnskötare vi som är nyktra.
De flesta dagar behöver detta ingen omvårdnad alls- vi har fullt upp med att leva livet istället för att vara bakis- så det är sannerligen inget dutt med livet som pågår.

Men det stör som att få något irriterande i ögat- när det skrivs om konsumtion av alkohol som njutningsmedel. Det hör inte hemma här.
När måttligheten blir en stor fråga för diskussion, jag anser att detta inte heller hör hemma här.
Over and out.

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Jag är jätteledsen @Se klart att jag verkar gjort dig upprörd, det var inte alls min mening.
Jag har bara varit på forumet sedan i torsdags och startade min första tråd i lördags innan jag hade riktig koll på forumet. Jag förstår att jag skrivit i fel forum när jag skrivit om måttlighet. Men jag startade min tråd i helt nykter eftersom det är min första plan att vara det i tre månader, tyckte inte den tråden passade in i måttligt eftersom jag inte ska dricka något alls!
Hoppas du förstår. Kram💕

Profile picture for user Se klart

Jag är sällan upprörd och precis som du skriver så är det verkligen inte lätt att veta det ena eller andra @himmelellerhelvete här i början- såklart du ska skriva var du vill.
I ”förändra” eller ”alkoholfri” finns många som precis har startat sina resor och det kan vara ett skäl att ha sitt ”hem” där- men det kan vara skönt att vara bland ”gamlingarna” här- där dricka inte är en levande fråga.
Välj det som passar dig, och skriv och läs var helst du önskar! Kram 🤗

Profile picture for user Varafrisk

@Sisyfos Oj så mycket som har skrivits i din tråd! Du har alltid funnits vid min sida…stöttat och hejat på!
Tidigt i mitt beroende långt långt före jag skrev här på forumet så visste jag att jag måste bli helt nykter…inget måttligt drickande…utan helvit. Jag visste det innan läkarna sa det och jag visste det när jag sökte stöd inom kommunen.
Så när min kurator sa att du har kommit för långt in i ditt beroende så du kommer nog inte kunna bli måttlig.

Jag tänker att den här diskussionen handlar mer om att vara måttlig….det finns en historia bakom det måttliga…

Jag ska försöka ta ett uppehåll från forumet utan att gå in och läsa…det är svårt…för det finns en vänskap här inne.

När jag kommer tillbaka tänker jag att jag vill vara i gruppen ”vara alkoholfri” . Jag önskar det🙏🏻å kanske är det där jag ska läsa då.

Tack för att du finns @Sisyfos och tack för att du är så modig🥰

Profile picture for user Chris89

Hur kan man ens föreslå att ”dricka med måttlighet” till människor som har ett beroende??? Vi alla som är/har varit alkoholister är beroendemänniskor, annars hade vi inte haft det problemet. För oss som har detta beroendet så är det allt eller inget. Dummaste jag hört på länge. Jag hade ALDRIG vågat ens ta en lättöl för att jag är livrädd att kicka igång mitt beroende igen. Har inte druckit en droppe på snart 2 år (22/8). GLÖM MÅTTLIGHET!! Det kan skada otroligt många människor som tror att man bara kan dricka lite grann. Och vem tar ansvar för det? Du @sisufos?

Profile picture for user Chris89

Hur kan man ens föreslå att ”dricka med måttlighet” till människor som har ett beroende??? Vi alla som är/har varit alkoholister är beroendemänniskor, annars hade vi inte haft det problemet. För oss som har detta beroendet så är det allt eller inget. Dummaste jag hört på länge. Jag hade ALDRIG vågat ens ta en lättöl för att jag är livrädd att kicka igång mitt beroende igen. Har inte druckit en droppe på snart 2 år (22/8). GLÖM MÅTTLIGHET!! Det kan skada otroligt många människor som tror att man bara kan dricka lite grann. Och vem tar ansvar för det? Du @sisufos?

Profile picture for user Sisyfos

Jag förespråkar INTE måttlighet. Läs vad jag skriver innan du lägger ord i min mun. @chris89. Min uppfattning är att det är svårt med måttlighet. Jag förespråkar en egen analys av sitt drickande, sitt mående och sin livssituation. Jag har full respekt för att man landar i att nyktert är bäst.
Den här diskussionen började i en annan tråd där jag svarade på ett inlägg av
AndraHalvlek som skrev skrev såhär om måttligt:
”De få som klarat det har 1) inte kommit så långt ner i missbruket, 2) dricker typ ett glas varannan månad.” ’
Om jag ska ta ett exempel som ni kan relatera till är det som att skriva:
De som är nyktra har
1. Tagit Antabus
2. Använt faktametoden
Jag tror att några av er hade velat nyansera ett sånt påstående eftersom det inkluderar er och kanske inte riktigt stämmer överens med den väg ni går/har gått. så då skrev jag att det finns andra exempel på måttligt på Forumet, vilket stämmer. Jag skrev också i det inlägget att det inte är helt okomplicerat att återgå till att dricka efter en tids nykterhet. TappadIgen inledde då den här ”måttligtdiskussionen”. Jag har aldrig velat ha den och tror fortfarande att bemötandet jag får grundar sig i att jag inte är helt vit och att detta är kontroversiellt.

Jag tror på att möta människor där de är. Inlägget jag bemötte fanns i en tråd där någon uttryckte att hen planerade att återgå till att dricka ”normalt” efter tre månader och frågade om det var möjligt. AndraHalvlek svarade med sin lista och jag skrev att det fanns fler exempel på långvarig måttlighet på Forumet. För att det finns! Då ville TappadIgen ha exempel och det finns exempel på människor som fortfarande dricker senast de skrev, men jag vill inte göra mig till talesperson för andras drickande. Jag tror dock på att inte skrämma bort människor initialt med en lista som inte stämmer helt.

Forumet Det Vidare Livet definieras såhär:
Livet som det är utan droger. För inläggen som kan handla om annat än de omedelbara alkoholrelaterade problemen.
Måttligt ligger som underrubrik till Förändra sitt drickande - det är väl därför jag har hamnat här (måttligt fanns förövrigt inte när jag bytte) - jag jobbar inte med att förändra längre. Jag har landat. Jag ska respektera er önskan och skriva där OM jag resonerar om måttligt, men jag har inte initierat den här diskussionen själv och ord läggs i min mun av andra.
@TappadIgen skrev: ”Det som är kontroversiellt är när man försöker ge sken av att det skulle vara enkelt och vanligt på forumet att bli måttlig. ”
Jag har definitivt inte skrivit vare sig att det skulle vara vanligt eller enkelt, det är ord som du läser in. Tvärtom skrev jag att det inte är okomplicerat att börja dricka igen efter en tids nykterhet.

TappadIgen skrev: ”Angående Magnus studie så får du gärna skriva om studien, men då får du använda den på rätt sätt.”
Här förstår jag inte vad du menar? Jag har bara (tror jag) hänvisat till att det finns siffror från Riddargatan och Alkoholhjälpen i AndraHalvleks tråd. Jag skulle aldrig använda de siffrorna för att skriva till någon att det går bra att vara måttlig. Jag kan inte se att du har kommenterat Studien i din tråd TI men jag kanske missuppfattade dig.
.@TappadIgen Skrev ”men inget av det han har sagt än så länge motsätter sig ju varken min eller hennes tes”. Jag tycker nog att de resultat han faktiskt redovisade visar ganska höga siffror på möjligheten att dra ner, vilket jag inte kan utläsa av något av det ni skriver, men det är inte måttlighet eller inte som jag skriver om, där lägger du egna tolkningar i vad jag skriver.
Jag skulle aldrig förespråka måttlighet eller försöka skapa en modell för hur det skulle gå till. Jag tycker att alkohol är alldeles för farligt för det. Jag har stor respekt för alkohol som drog och dess beroendeframkallande egenskaper. Även om det skulle finnas studier som visar positiva resultat så har jag läst alldeles för mycket i det här Forumet som gör mig rätt skeptisk till att dricka, men jag har själv inte ännu landat i 0, men det gör mig inte till en förespråkare för måttlighet.

Profile picture for user TappadIgen

@Sisyfos skrev:"De som är nyktra har
1. Tagit Antabus
2. Använt faktametoden"

Om du inte ser varför det inte är samma påstående, så vet jag inte om vi kan komma längre. Jag börjar bli osäker på om du är seriös nu. När du skulle återge vad Andrahalvlek hade sagt så sa du att hon hade sagt att ingen klarar det och du verkar fortfarande tro att det är vad hon har sagt, med tanke på hur du formulerar din analogi. Jag försökte redan i förra inlägget förklara för dig att det är en skillnad på att säga "få" och "inga". Kan du verkligen inte se skillnaden på dessa två?

Om vi går igenom hennes påstående igen då:

"Det är få som klarar det"
Den här skulle ju möjligen kunna sägas vara kategorisk om vi ser till befolkningen i stort. Om vi tittar på alla människor i Sverige så är det ju många som klarar det. Men lite underförstått måste vi förstå att detta gäller människor med alkoholproblem som alltså har blivit tillräcklig svåra för att man söker sig till alkoholhjälpens forum. Då är vi väl överens om att det stämmer nu i och med att du själv inte kunde komma på något exempel och hälften av exemplen, om vi räknar bort dig, var på personer som inte räknar sig själva som måttliga. Kan vi då vara överens om att det är få som klarar det? Det känns ju som att du egentligen är med här men tycks fastna på något, men lite oklart vad.

"Inte kommit så långt ner i missbruket"
I det exemplet du själv ger så är det ju precis det du säger att personen i fråga inte har gjort. Du verkar ju hålla med här också.

"dricker typ ett glas varannan månad."
Här tycks du ju också hålla med om att det är svårt att hålla sig måttlig om man inte dricker sparsamt. Så vad är det du försöker mena är fel här? Möjligen att det är lite kategoriskt också, men att det handlar om andemeningen att dricka sparsamt.

Om vi formulerar om meningen då och säger så här:
Har man väl kommit ganska långt i sitt alkholberoende så är det svårt att någonsin dricka måttligt igen och i de fall att man klarar det, så dricker man sparsamt.

@Sisyfos skrev:" TappadIgen inledde då den här ”måttligtdiskussionen”." Nej, det är återigen du som försöker diktera villkoren för vad andra vill skriva och trots att du inte säger dig propagera för måttlighet så måste du hela tiden skjuta in att det är ett tillgängligt alternativ och att många inklusive dig klarar av det, trots att du inte har fog för att säga det.

@Sisyfos skrev:"För att det finns!" Du tycker att när andrahalvlek skriver "få" så menar hon inga, men när du säger att det finns fler exempel så låter det inte som att du försöker påskina att det åtminstone är relativt vanligt, trots att du sen inte kan komma på några exempel?

@Sisyfos skrev:" Jag har aldrig velat ha den och tror fortfarande att bemötandet jag får grundar sig i att jag inte är helt vit och att detta är kontroversiellt." Hur kommer det sig då att du hela tiden försöker diktera vad andra får skriva om måttlighet? Om du inte vill ha diskussionen så ska du ju inte starta den.

@Sisyfos skrev:"Jag har definitivt inte skrivit vare sig att det skulle vara vanligt eller enkelt, det är ord som du läser in. Tvärtom skrev jag att det inte är okomplicerat att börja dricka igen efter en tids nykterhet."

Du använder kanske inte de orden men du går ändå direkt in och säger att det inte stämmer när AndraHalvlek säger att de är få och säger istället att det finns flera exempel. Du tycket själv inte att det är problematiskt?

Om Magnus studie så har jag skrivit om det redan, men det var tydligen inte i min tråd utan i AndraHalvleks tråd. Gå tillbaka och läs det nu.

@Sisyfos skrev:"men det gör mig inte till en förespråkare för måttlighet." Jag har svårt att tolka det på ett annat sätt när du försöker diktera villkoren och säga att ingen får säga till någon annan att det är svårt att klara av måttlighet och att det för att det ska gå man inte bör ha gått för långt ner i beroendet och att man då får vara väldigt sparsam. Om du inte förespråkar måttlighet, varför får man inte säga det då? Du pratar om att det skulle skrämma iväg personer. Personen ifråga där det hela började denna gången är i allra högsta grad kvar på forumet och tycks vara förmögen att själv besluta sig för vilken väg hen ska gå utan att du ska vara där och försvara måttligheten.

Du tar inte heller till dig av övrig kritik om att det kanske är olämpligt och gå in och försvara måttlighet på det sätt du gör? Jag kan ju aldrig säkert veta, men jag tror inte att någon skräms bort av att vi berättar om våra erfarenheter av hur svårt det är med måttlighet, men att du ständigt ska gå in och peta på det och berätta att det går visst kanske övertygar någon som inte alls är kapabel till måttlighet att prova?

Profile picture for user Sisyfos

Nej, jag tror inte vi kommer längre TI om du inte ens fattar att det ÄR samma typ av påstående, inte samma påstående såklart, det är bara så att DU inte ingår i gruppen måttlig och inte behöver känna dig berörd av att du grupperas in där det deklareras hur du är. Vilken är annars den faktiska skillnaden i de båda påståendena ? Båda är gissningar, båda baseras på erfarenheter och kunskaper på det här Forumet.
Jag fattar skillnaden mellan Få och INGA.
Men jag vet inte om vi kan vara överens om att FÅ klarar det. Vad finns det för belägg för det? Jag menar att det är olämpligt att skriva en sån här utsaga, som man inte vet - i alla fall på sättet påståendet deklareras, med 2 underpunktrr. Att flera i forumet har försökt och misslyckats gör inte påståendet sant. Att det är svårt att ta fram exempel på de som ”lyckas”kan bero på flera saker: de som lyckas lämnar, de som dricker skriver inte det etc. Jag kan räkna upp fler som skrivit att de druckit men jag fattar inte varför du ska ha exempel på det. Kan vi inte bara enas om att vi inte VET? Du skriver själv att det kan få andra att dricka. Att man lyckas hålla sig måttlig en period är heller ingen garanti för att det fortsätter så. Det har vi ju flera exempel på. Men att sätta sig till doms över och spekulera i andras konsumtion tycker jag är onödigt på ett sånt här forum. Kanske måste alla som andas om att de fortfarande dricker förpassas till måttligt gruppen - och där måste vi nog ha en definition på måttligt om det ska funka - är det, det du menar?

Du går faktiskt heller inte igenom hela hennes påstående, utan du stannar vid första meningen och fortsätter diskussionen som jag fortfarande hävdar att du initierade. Ser du inget problem med det? Jag hakar upp mig på de två punkterna efter uttalandet om få.
Punkterna som jag skrev under mitt uttalande om de som är nyktra hakar du troligtvis upp dig på när jag buntar ihop er som är nyktra på liknande sätt utan att ha direkta belägg för vad jag skriver, men viss sanning finns i båda påståendena.
Jag kan räkna upp flera som använt antabus och flera som använt ”faktametoden”.Men inte gör det påståendet i sig sant för det.
Jag hakar upp mig på att man deklarerar saker som en sanning, fast man inte VET.
Det måste du väl kunna förstå? Med dina resonemang om studier och sannolikhet härinne tänker jag att du borde kunna se saker från olika håll? Jag hade faktiskt inte förväntat mig en diskussion om det här från din sida. Eller är det så att du redan har din uppfattning klar, att du skyddar din grupp, att du är jävig?

Jag hakar upp mig på att man spekulerar om andras alkoholbruk när man inte vet.
Jag har har inte försvarat måttlighet, jag säger bara att den finns. Vore det bättre att blunda för det? Räcker det inte med att vara nöjd med sin nykterhet? Men jag ska ta mig en ytterligare en funderare på det du skriver, för jag vill inte ha den här måttligtdebatten. Samtidigt hoppas jag att man kan undvika att skriva saker som man inte vet och kategorisera andra och sätta sig till doms över konsumtion på liknande sätt framöver. Kan du förstå en sån synpunkt? Du hävdar att det inte är någon fara på grund av att den persons tråd som det här skrevs i fortfarande är kvar. Jag menar att man inte vet något om andra som tittar in och vänder.
Det finns personer härinne som har uttryckt att det är svårt att vara här när man inte har 0 som mål. Jag vill inte skriva nick, men åtminstone ett inlägg för inte så länge sen skriver just det.
Jag har inga problem med när man baserat på egna erfarenheter skriver om svårigheterna med måttlighet. Men jag har svårt för när sanningar som inte är grundade presenteras och när man uttalar sig för andras räkning. Det kan väl inte vara så svårt att förstå en sån ståndpunkt.
Och jo, jag tycker att du har en poäng i det du skriver hos AndraHalvlek om studien, men att skillnaderna mellan Annie Grace och den här studien också kan bero på urvalet. Men det gör inte att man kan eller måste blunda för att siffrorna finns.
Jag tänker inte hänvisa till studien för jag har mina idéer om vad som gagnar personers nykterhetsarbete hörinne likväl som du och i min bild ingår snarare att på ett mindre definitivt sätt putta människor mot ett eget beslut om långsiktig nykterhet, vilket jag tycker att många i Det vidare livet gör på ett fantastiskt bra sätt. Jag tror också att långsiktig framgång gagnas av att vara här och regelbundet reflektera om sig själv, sitt drickande och sitt liv. Men det är en gissning från min sida.

Profile picture for user TappadIgen

@Sisyfos Nej, skillnaden är att det inte är samma påstående. Du säger att du förstår skillnaden på få och inga, men ändå börjar du med att sätta upp ditt exempel med den skillnaden och i övrigtfortsätter att argumentera som om det vore samma sak.

Du säger
:"De som är nyktra har
1. Tagit Antabus
2. Använt faktametoden"

Jag kan motbbevisa det på en sekund. Jag är nykter och har varken 1 eller 2 och vi kan lätt hitta fler exempel på forumet.

@Sisyfos skrev:"”@Himmelellerhelvette De få som klarat det har 1) inte kommit så långt ner i missbruket, 2) dricker typ ett glas varannan månad.”"

Här har du ju fortfarande inte kommit på ett enda motexempel. Du håller ju med om att det gäller även för dig. Kan du se skillnaden nu?

Sen skriver du en massa andra tokigheter men jag tror att problemet här blir att det blir en vägg av text mot en vägg av text. Jag kan dock inte undvika att ta upp den allra märkligaste i alla fall

@Sisyfos skrev:"Du går faktiskt heller inte igenom hela hennes påstående, utan du stannar vid första meningen och fortsätter diskussionen som jag fortfarande hävdar att du initierade. Ser du inget problem med det? Jag hakar upp mig på de två punkterna efter uttalandet om få."

Då kan du ju inte ha läst vad jag har skrivit alls. Jag punktar till och med upp de två punkterna efter och bemöter dem ett och ett. Gå tillbaka och läs mitt svar igen.

Profile picture for user Kristoffer

Hej Sisyfos, TappadIgen och alla andra som läser den här tråden!

Vi i admingänget har följt den här diskussionen med stort intresse. Den har på många sätt exemplifierat en sak som är så fantastisk med det här forumet - att det går att diskutera ett känsligt, emotionellt laddat ämne på ett respektfullt vis. Det har blivit missförstånd som retts ut, ståndpunkter som förtydligats, med en anda av att det finns flera vägar att gå och att det som är rätt för en inte nödvändigtvis behöver vara rätt för någon annan.

Vår upplevelse är att det dock kanske är dags att sätta punkt för just den här diskussionen för tillfället. Detta eftersom tonen är förändrad, för att diskussionen inte har samma framåtrörelse längre, och för att den också refererar i stor utsträckning till användare som inte själva deltar. Vi kommer att återkomma med ett försök till klargörande kring hur forskningsläget ser ut i ”Från rådgivarna”-delen av forumet, för den som är intresserad. Något vi dock kan tydligt se utifrån både forskning och klinisk erfarenhet är att både måttlighet och helnykterhet kan vara bra mål för den som vill förändra sina alkoholvanor. Varför, för vem och på vilket sätt kommer vi att återkomma till.

Det går självklart att ha vetenskapsteoretiska diskussioner på forumet om forskningsläget, och fundera kring vad som kan vara det mest sannolika utfallet i ett visst läge, men när det blir en kamp istället för en öppen diskussion riskerar det att bli mer ohjälpsamt än hjälpsamt för de som läser. Det riskerar att ta fokus från det som är grunden i det som vi upplever är forumets stora styrka, dvs. den uppsjö av personliga erfarenheter som finns här.

Forumets styrka är just detta, era olika röster och erfarenheter. Att få läsa om risker och förtjänster med olika målsättningar kan vara väldigt hjälpsamt för någon som står och väger mellan olika alternativ för att förändra sin alkoholkonsumtion. Eller för någon som provat ett sätt som inte fungerar och vill prova ett annat. Den andra sidan av myntet är att det, till exempel, kan vara triggande för den som valt helnykterhet som mål att läsa om att måttlighet kan vara en rimlig målsättning för vissa. Detta är ett dilemma som funnits sedan starten av Alkoholhjälpen och som det inte finns någon perfekt lösning på.

Vi förstår behovet av en frizon från triggers kring alkohol (det finns allt för få sådana i vårt samhälle), och har testat olika uppdelningar av forumet för att möta önskemål från användare. Finns det nya förslag på hur det skulle kunna göras bäst tar vi tacksamt emot dem! Dock är det här ett forum för förändring av alkoholvanor, och det är nog tyvärr så att det oavsett hur det delas in alltid finns en risk att en stöter på inlägg eller diskussioner som triggar alkoholsug eller utmanar ens egen målsättning. Det kan vara klokt att lyssna på sig själv i det läget, och att inte delta i de diskussioner som inte hjälper en.

Jag hoppas att det känns okej för dig Sisyfos att jag gick in och skrev det här inlägget i din tråd. Hoppas att du kan fortsätta använda den på det sätt som blir mest hjälpsamt för dig framåt!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

Profile picture for user Sisyfos

Hej!
Det är helt ok Kristoffer att ni i Alkoholhjälpen gick in och tyckte att diskussionen borde avslutas. Jag tyckte heller inte att den ledde framåt, men det är lite svårt att avsluta också eftersom man så gärna vill att den andra parten ska förstå och acceptera och eftersom det är svårt att låta argument vara oemotsagda. Nu får det vara så det blir. Om jag känner för att skriva om måttligt eller eventuellt alkoholintag nån gång ska jag göra det i måttligt tråden.

Profile picture for user Sisyfos

Åh så kul att du tittar in Vinäger! Ja, jag kände ju igen mig i ditt sätt att dricka. ”Av och på” liksom. Och så otroligt långt ifrån den person man visar upp, eller är skulle jag vilja säga. Vi får höras mer sen. Du står mig väldigt varmt om hjärtat.