Fint att ni tittar in Andrahalvlek, Varafrisk, Sisyfos och Vinäger, uppskattas från djupet av mitt hjärta! Det nyktra livet rullar vidare. Förutom fokus på jobbet som är nr 1 så klart så har jag hållit i träningen som mestadels består av skivstångs- och spinningpass. Fysiskt är jag tillbaka i form som jag var innan utmattningen. Har fortfarande några kilon men fy bubblan vad svårt det är att hålla igen. Har därför bestämt mig för att inte fokusera på det, utan träningen får stå i fokus (åtminstone de veckor jag inte har flickan) vilket den aldrig kunnat gjort om jag fortsatt dricka.
En stor nyhet är att jag har köpt längdskidutrustning. Det är en gammal dröm att kunna skida på fjället med termosen i ryggsäcken och njuta. Var i väg på kurs förra helgen och herreminje vad svårt det var. Framförallt med balansen. Mitt pensum blev att åka varv på varv utan stavar - bästa träningen men inte så kul i längden kanske. Men jag lärde mig mycket (sitter i huvudet än så länge och tyvärr inte i kroppen) och bokade stuga igen några dagar innan jul innan jag åkte hem (med träningsvärk från halsen och ner på kroppens fram- och baksida :-D). Så nästa gång jag kommer upp ska jag bannemej finna balansen och känslan för snön och skidorna så jag kan ta ytterligare steg mot en mer lättsam åkning till nästa kurs i januari. INGET av detta hade hänt om jag fortfarande drack. Längdskidåkningen är en gammal dröm som hitintills inte fått plats i mitt livspussel men nu är det dags!

Barnen mår bra! Inte helt nöjd med flickans särskola. Men jag gnager på i mina kontaktförsök. Sonen går i andra ring. Han trivs, har ett bra socialt liv där och går fortsatt punktligt till skolan varje dag men lyckas inte få några betyg. Vet inte om jag nämnt det tidigare men han har ADD och har enorma fokusproblem och fixar inte uppgifter trots sin egen intelligens och anpassningar. Han har så otroligt stora andra tillgångar så jag är övertygad om att det kommer lösa sig i slutändan ändå. Att han mår bra har inte varit självklart men nu gör han det och jag är mycket nöjd så. Alkoholen har kommit in i hans liv (17 år) och även ur det perspektivet är jag så otroligt glad att jag själv har slutat samtidigt som jag har erfarenheten av alkoholen. Vi har bra samtal om det och vi behöver inte hamna i "men du dricker ju" eller liknande. Jag kan stå upp för vad jag gjort (och tagit konsekvenserna av) och samtidigt prata med honom om farorna. Det hade jag inte kunnat göra om jag fortsatt dricka.

Så enormt många fördelar som det finna med att inte dricka är också det som gör att jag inte tänker dricka igen. Jag vill inte förstöra det fina jag har nu eller det fina som kommer för det kommer mer, det känner jag :-).

Kram!

@Charlie70 Wow, skidåkning 🥰 Det gillar jag också, men det är tufft som sjutton för varenda muskel i kroppen. Just nu är jag inte i fysiskt form för det alls. Det är långt till snö för mig dessutom, oavsett om jag åker norrut eller söderut. Våga ramla ska man göra också, i nedförslut. Jag har blivit så otroligt räddhågsen med åldern, vågar knappt gå utan spikskor när det är tillstymmelse till halt ute. Livrädd för att ramla och bryta ben eller armar.

Trist med dotterns särskola, men det är inte så mycket man kan göra som förälder. Min yngsta dotter har gått i särskola sen trean och från början bestämde jag mig för att de fick göra sitt jobb, och jag skulle inte lägga mig i det. Det enda jag styrde upp var vad som skulle skrivas i kontaktboken dagligen, så att båda parter hade en inblick i dotterns liv på båda ställen eftersom det underlättar kommunikationen med henne. Om man redan vet vad hon möjligen vill berätta om så är det lättare att förstå vad hon säger. Hon har en språkstörning.

Hon har haft flera riktigt duktiga pedagoger, och några riktigt urusla. Med de riktigt goda har hon utvecklats massor, med de andra betydligt sämre. Men hon har hela tiden trivts och det har på något sätt varit huvudsaken. Hon har en tendens att knyta starka band till enskilda lärare och assistenter, och hennes sociala förmåga är hennes allra största tillgång i livet. Folk vill hänga med henne eftersom hon är så glad och positiv, rent av entusiastisk inför typ allt som avviker från det dagliga.

Skönt att din son mår bra. Och du har helt rätt, allt löser sig. Det finns väl lärlingsplatser numer? Är det något han är speciellt intresserad av? Hantverkare i alla specialiteter behövs ju alltid tex.

Kram 🐘

Hej @charlie, så fint att du tittar in och uppdaterar oss. Wow säger jag om skidåkningen- så stolt du ska vara. Jag gillar också att åka skidor men behöver gå på kurs för att kroppen ska komma ihåg hur man gjorde. Träning står på to-do för nästa år. Och så skönt att höra att det rullar på, på jobbet. Vilken resa vi har varit- och är på! En mycket närstående ungdom hade liknande utmaningar som din son. Och som din son, en väldigt klok mamma. Så småningom började den unga vuxna att läsa in ämnen på vux (i om inga betyg från gymnasiet) - nu är hon (ännu) inte professor men huvudsaken är att livet har blivit bra, fast inte på den helt konventionella vägen. Mammor alltså! 🥰
Önskar dig en fin december, så får vi ta tag i den där kilo-grejen efter nyår? Kram kram 😍

Tack Ah och Se klart för fina kommentarer. Det har blivit lite dåligt med skrivandet här inne men har på inga sätt planer på att sluta med det. I någon period kände jag att jag ville undvika måttlighetsdrickarna, vilket är svårt om man läser under senaste kommentarerna. Nu känner jag mig stark och har på inga sätt problem med det. Märkligt hur det fortfarande kan svaja lite hit och dit.

Kort uppdatering om flickan skola är att jag under hela hösten sökt dem för att få återkoppling kring den pedagogiska utredningen de lovade ta fram i oktober. Absolut noll svar. Förra veckan ringde rektorn mig och ville akut boka ett elevhälsomöte innan jul. Hon hade en tid på förslag. Inga alternativ. Bedrövligt. Jag har bett om ett syfte för mötet och en dagordning. Misstänker att rektorn inte kommer återkomma med det så det blir väl en fortsatt röra kan jag tänka mig. Har bestämt mig för att i så fall å det bestämdaste be dem återkomma efter helgerna med ett mer strukturerat möte.

I dag ska flicka och jag göra korv. Gammalt recept som funnits i min släkt i generationer och det måste finnas på julbordet. Flickan som har så många olika problem älskar vårt korvmakeri och är till stor hjälp. Hon har koll på de flesta momenten trots att det är ett år sedan sist. Konstigt hur vissa saker fastnar och inte andra...Så nu är det dags att mortla kryddorna. De måste vara helt nymortlade för att korven ska bli riktigt god!

Kram!

@Charlie70 Så himla tråkigt att särskolan inte blev så bra som du hade hoppats på. Nedskärningar överallt tyvärr, och brist på personal dessutom. Hur upplever din dotter skolan? I perioder när jag upplevt att skolan inte levererar som jag hoppats (åk 7-9 i min dotters fall) har jag ändå tyckt att dottern verkar trivas, och då får det vara huvudsaken på något sätt. Att hon sen inte utvecklas optimalt får vara underordnat. Men om din dotter inte trivs är det förstås extra viktigt att få till mötet snabbt.

Kram 🐘

Hej @charlie
Jag läser aldrig senaste kommentarer, jag har periodvis också mkt svårt att läsa om måttlighet- och undviker helst. Går raka vägen in här- och därefter/ibland till Alkoholfri. Jag kan inte gnugga mig emot ”bara ett glas räckte bra” jag kommer nog aldrig fixa sånt på forumet. Men så bra att man kan välja! Glad att du tittar in ibland, nästa gång @sattva kommer ses vi alla tre, det vore så kul! Kram kram och lycka till med korv-makeriet. 🎄😍

@Charlie70 Så sorgligt med din dotters skola. Jag undrar, hur gick mötet m rektor?

Jag tänker att du i dagarna firar tre år som nykter. Det är så jäkla stort! Minns ditt inlägg då du berättade att du slutade att dricka, din sons blick…. var något av de första inläggen som jag läste här på forumet därefter träffade jag dig på träffen på Alkoholhjälpen. Du gjorde avtryck hos mig och jag tänker att du är en otroligt modig och stark kvinna💪🏻❤️

Kram🥰

@Varafrisk vilket minne du har! Det stämmer att i dag firar jag 3 år! Och tack för påminnelsen om min sons blick. Det ögonblicket har lite fallit i glömska men har, när jag tänker efter ändå funnits i bakhuvudet. Alla gånger under min nyktra tid när jag sökt hans blick för att kolla om det är/mindre bra och varit så innerligt tacksam över att min blick är fullständigt klar och nykter. Att jag har varit stabil när livet gungat lite för honom.
Tyvärr har jag hamnat i ett stressmode med upplevd hjärtklappning och svårigheter att se skogen för alla träd (som inte är jättemånga inför julen). Det har varit så otroligt mycket kring flickan på sista tiden. Pallar inte det och samtidigt sköta ett heltidsjobb tydligen. Sänder en tacksamhet till någon för att jag numera känner igen tecknen vilket jag öht inte tillät mig innan jag blev sjukskriven. Har försökt hantera detta med bastubad och några dagars längdåkning men det har inte hjälpt tyvärr.
Mötet med skolan gick bra. De ser samma saker som jag och hanterar det på bästa sätt. Det som är sorgligt är att de inte velat ha detta samtal tidigare. Jag har sökt rektorn sedan början av terminen men hon har inte svarat på samtal eller återkopplat på något sätt. I stället har de suttit och spekulerat på egen hand (blev tydligt vid mötet) och jag fick förklara både det ena och det andra. Trist, när jag inte vill annat än ha en dialog. Vilket de också borde se eftersom de får all information från mig kring olika åtgärder kring flickan, sömn och annat i korta mail flera gånger i veckan. Exmaken ser inga problem alls med någonting.
En kort rapport från stressad mamma som just nu upplever det som oöverstigligt att slå in några paket som ska till skolans personal i dag. Kan bara konstatera att det hade varit katastrof om jag dessutom hällt alkohol på detta.
@Varafrisk jag träffar gärna dig och din man när ni kommer till Stockholm! Vi kan ju höras via rådgivarna när det närmar sig.
Kram!

@Andrahalvlek ser din fråga nu och vill bara svara. Flickan trivs på skolan. De har vidtagit åtgärder under hösten som ligger helt i linje med vad hon behöver. Problemet är att det kostar resurser för skolan och jag är rädd att de en dag ska säga att de inte behövs längre. Därför har jag velat att hennes behov formaliseras i en utredning om behov av särskilt stöd. Det är denna utredning jag frågat efter hela hösten efter att jag och rektor kom överens om att en sådan skulle tas fram. Vid mötet berättade de att de inte tar fram denna utredning utan i stället gör de en ansökan till stadsdelen om extra medel för flickan. Jag har bett att få se den. Behöver sedan bolla med supermyndigheten Skolinspektionen (som är bästa stödet) vilken status en sådan ansökan har. Jag söker alltså medvetenhet och kontinuitet för flickans stödbehov. Medvetenhet finns, nu är det den andra delen som måste falla på plats - för att jag ska känna mig lugn.
Kram!

@Se klart jag ha i perioder t.o.m. upplevt Forumet som sådant som lite triggande. Utan Forum existerar inte frågan, går jag in så blir den verklig. Det är en balansgång eftersom jag som så många andra behöver forumet för att påminna mig. Jag är särskilt tacksam för Varafrisks påminnelse om min sons blick när jag för 3 år sedan stod mitt emot honom asplakat på natten. Så j-vla dumt. Fattar inte vad jag tänkte med. Jag blev vuxen på riktigt vis 50. Lite sent men bättre det än aldrig...
Admin har min mail nu så det är bara att vi hörs vi dem!
Kram!

@Charlie70 Grattis till 3 nyktra år! 🥳🥳🥳

Förstår att du har det kämpigt med dotterns skola, men det låter som du har tagit gigantiska kliv på det området ändå. Du har i samtal med skolpersonalen insett att ni har samsyn på hennes behov, och en plan för hur de kan avhjälpas. Nu behöver resurserna i form av pengar och folk komma på plats också. Men ni drar åt samma håll - då är mer än hälften vunnet! Försök att vila i det ett tag. Djupandas och skogspromenader.

Kram 🐘

Hallå Charlie!🙋🌸

Ville bara säga hej och att jag är så glad för dina tre år som du firade i december, väl?
Snart är det också tre år sedan vi sågs i Stockholm. Så kul det hade varit att göra om det nu i vår!😊
Har skummat igenom en del "gamlingars" trådar här på forumet och det är mycket som händer i människors liv. Själv har jag ju inte varit aktiv här inne på ett bra tag men kände att det var något jag saknat ibland.
Har fått en mer normal relation till alkoholen men vill egentligen inte ta upp det så mycket då det är så sällan jag dricker något. Och absolut inte på det viset som förr.
Men att påminna sig om hur farligt och förrädiskt det är med riskbruk och missbruk är viktigt! Var på ytterligare en begravning i höstas. Också där en för tidig och alkoholrelaterad död..😟
Vi får ta vara på livet Charlie, det är det enda vi har! Många kramar och lyckönskningar till dig. 🍀💞🧡💞🧡💞🍀

@FinaLisa hej! Härligt att se dig här igen, har tänkt på dig! Ja nu har jag passerat tre år och det känns som det ska d.v.s. helt underbart att slippa alkoholen.

Livet har börjat återvända här igen efter en tids sjukdom (nästan helt under kontroll nu så lugnt). En viktig reflektion jag har gjort är att när jag satt där på akuten och hade väldigt ont och fick frågan om smärtlindring tackade jag ja utan tvekan. Det blev bl.a. morfin. För några år sedan gjorde jag en mindre operation och fick även då morfin. Den gången triggade morfinet igång hjärnan och fick mig börja fundera på vin igen trots ett års nykterhet. Denna gång - ingenting! Kanske var dosen lägre den här gången, vet inte men jag vill ändå tro att hjärnan även har läkt sig ytterligare från alkoholbruket på de här åren.

I övrigt mår vi bra här alla tre. Flickan blev förstås rädd när jag var dålig så nu kan jag inte ens hosta utan att jag ser att hon oroar och frågar hur jag mår egentligen. Stackare.

Kram!

@Charlie70 Åh, så skönt att du har piggat på dig ❤️ Ja, usch den oron som sjukdom väcker hos alla familjemedlemmar är nästan svår att härbärgera. Vår dotter fick ju vätska i hjärtkammaren i mars i fjol, och hon kan själv knappt hosta utan att bli hispig. Jag blir också hispig, men måste hålla låg profil gentemot henne. Det gick bra på sjukhuset, men till och med hon förstod allvaret eftersom hon var inlagd 8 dygn på hjärtintensiven.

Skönt att du inte blev triggad av morfinet, när det behövs så behövs det verkligen, akut. Men shit vad det påverkar. Min mamma fick morfin i tablettform ett tag. Hon sluddrade, väldigt obehagligt. Då funkade morfinplåster bättre på henne.

Kram 🐘

Är så himla nöjd med mitt nya intresse längdskidåkning. Köpte utrustning i höstas, har sedan gått två kurser och förra helgen var jag iväg med en kompis och åkte i fantastiska spå i fantastiskt väder. Då uppnådde jag också mitt mål: att sitta under en snötäckt tall/gran i solen och dricka en kopp kaffe och bara njuta. Helt underbart! Och nu när skidsäsongen snart sjunger på sista versen har jag tagit tag i nästa projekt, nämligen att spring i grupp. Tränar styrka och spinning gör jag en del men just springa har jag aldrig kommit igång med. Det vore så bra om jag gjorde det får då kan jag få in lite träning med korta rundor även de veckor jag har flickan. Kan räcka med en kvart för att göra mig till en bättre mamma. Första gången började vi med att springa 20 sek och gå i två minuter. Helt min stil, det här kommer bli bra!

OCH det är så f-b skönt att inte dricka. Jag ville göra saker som dessa även när jag drack men det blev så klart ingen kontinuitet när annan aktivitet lockade mer/kändes enklare. Ingen kontinuitet=det rinner ut i sanden för mig. Nu vet jag att fullföljer mina projekt och därmed också ger mig själv chansen att bli bättre och när man blir bättre blir man glad och tycker det är roligare. Finns bara win-win här alltså.

Kramar från tacksam Charlie!

Tack för stöd i vårddiskussionen Charlie! Jag delar dessutom din känsla för längdskidor, det är underbart. Och så gullig stämning i längdspåret jämfört med slalombacken, alla hälsar och ser glada ut!