@Vjlo hur går det för dig? Vi slutade ju snusa tillsammans men jag började igen efter 11 månaders uppehåll (dumt jag vet). Har du kunnat hålla i? Ett gupp med alkoholen som du tar dig ur igen - du har gjort det förr!

Kram!

Hej igen,

Vi börjar om igen.

Idag är det 40 dagar sedan jag köpte öl o drack senast. Fick nog, efter ett återfall som varade allt för många veckor. Nåväl. Vet inte vad jag lärt mig av det.

Snusandet, tja, sitter med piller och plåster i munnen just nu. Inte plåster i munnen ;-).
Där räknar jag dag 3.

Att jag skriver nu beror nog på att vi ska iväg med jobbet i helgen, på en kick-off, (de är bra på det), och det kommer bli en del drickande. Jag vet jag skulle låta bli även om jag inte skriver här. Har ju inga problem säga nej till alkohol när jag blir bjuden utan mitt problem har ju varit jag tagit till det som smärtlindring eller flykt. Som om det gjorde något bättre. Men kände ändå att jag skulle skriva hej igen. och kanske berätta hur det var.

Det stör mig lite jag är på ett jobb där så många är annorlunda än mig vad gäller hur man ser på alkohol... fast det blev ju knepigt när jag smög iväg med återfall... utan att vilja erkänna det någonstans...

Hoppet lever än.

@Vjlo Välkommen tillbaka! Jag har tänkt på dig mycket, men har inte velat tjata. Någon gång är den sista, och jag hoppas innerligt att du har kommit till vägs ände. Nu är en bra tid att sluta. Lägga energi och kraft på att uppleva allt det vackra som händer i naturen nu. Utveckla en ny hobby. Hitta nya gemenskaper.

Kram 🐘

@Andra, jag har inte alls varit inne och läst så tjat hade nog inte hjälpt ;-) ;(

Vet inte om något skiljer sig från förr eller om det är sista gången. Bara att jag var ganska less på att ha den vanan och sitta fast i det. Gick många timmar till ingenting.
Snusandet kommer jag försöka trycka över till plåster-piller sidan ett bra tag. Det känns bra, och är inget som jag upplever påverkar humöret så mycket - de första dagarna var en omställning, men just nu känns det som, ja, suga på en tablett ger tillräckligt för mig istället för stoppa in snus-vanan. Så check på det. men så klart - om jag skulle välja så får jag börja snusandet igen. Möjligen kan jag ana att det sitter ihop lite, trycker jag i mig för mycket snus så är det lätt att halka in i nästa steg... Nåväl vet inte.

Men glad jag snart passerar dag 40 utan att behöva fundera så ofta. FAST såklart, en lördag (den som var nyss) så funderade jag på åka och ... fast jag visste att jag inte skulle må bra. Valde bort det och var stolt över att jag gjorde vettigare saker..

Hobbys är bra, och även umgänge. Ska inte göra så stora förndringar just nu, förutom att fortsätta sträcka mig efter gemenskap tror jag.

*kram*

@Vjlo Såg Exit säsong 2 på nytt, inför att jag skulle börja se säsong. Där sa terapeuten: ”Motsatsen till missbruk är sammanhang och gemenskap med andra.” Tankvärt tyckte jag. Jag är mycket mer social och söker kontakt med allt och alla.

Kram 🐘

@Andra ja det stämmer nog mkt. Tänker att missbruket på en nivå blir ens primära relation, det man förlitar sig på som tröst eller glädjeämne, och det är klart - då blir ju gemenskap med andra mindre viktigt. Laddar man in skam över att man inte kan sluta eller så i det så blir det ett självspelande piano. Det är nog lättare vara bedräglig mot sig själv om man brukar i grupp, då har man nog ofta alkoholen som primär relation även om man umgås med andra. Det är ju mer än en gång jag suttit på ställen och lång del av samtalen har handlat om vilka drinkar, ölsorter, o styrkor som är bäst... innan (om) man börjar prata om något annat.

Dag 42. Jag har mycket planerat i helgen, det finns noll risk något händer, för jag har bara tagit till att döva mig när jag varit ensam o nere, det kommer jag inte vara i helgen. Kanske nere.. humöret kan jag ju inte styra. Men det känns inte så just nu.
Risken för återfall vet jag finns - kanske måste tänka länge för att hitta alla vägar dit, men stress + ensamhet, missmod. "det är lika bra att..." typ.
Men det viktiga måste vara fylla på med positiva saker i livet istället för att fokusera på negativa risker. Och ha lite strategier kanske.

Började prenumerera på "Stop drinking expert", idag lyssnade jag på "How alcohol addiction keeps you hooked"

"Alkohol dödar 3 miljoner per år"
heroion - ett par hundra tusen per år.

Varför ?

its like water torture. drip drip drip...
you can kind get away with it for 5-10 years...
before ... it harms you too much.

Ja finns många skäl säkert... men han var bra att lyssna på.

Jag har i helgen varit med folk som druckit ganska mycket, vi var några som inte gjorde det. Jag blir inte trugad alls, utan alla ser till att jag får dricka det jag vill, köper åt mig också. Inga problem. Dagen efter är ingen kaxig utan mår skit. Jag behöver inte peka pinne, utan mer vara där, hjälpa till städa undan, och undra om det nog går över. Och vara medmänniska. Valet att inte dricka är ens eget. :)

@Vjlo Craig Beck är kanon. Han och Annie Grace tillhör mina husgudar. Han finns på youtube också. Gammal radiopratare så hans engelska är lätt att förstå. Annie Grace däremot pratar så snabbt att jag inte alltid hänger med 🤣 Därför ville jag läsa hennes bok på svenska.

Kram 🐘

@Vjlo Grymt bra att du umgås med folk som inte gör att de som väljer att vara alkoholfri känner sig exkluderade.

Det är sådan jävla skillnad att vilja välja alkoholfritt istället för att känna sig tvungen för att man kör bil tex.

Kram 🐘

Hej igen Vjlo! Känns som om du är på rätt väg igen.
Just EXIT är lite tänkvärd ur drogsynpunkt och relationer överhuvudtaget tycker jag. De tappar ju helt sina relationer och känslor, människorna där. Nu kanske de är knäppa från början, men Alkohol och droger på det blir ju helt absurt.

Jag tänker när jag läser det du skriver Vjlo att det inte låter som om du mår helt bra. Jag minns inte om jag redan har tjatat om D-vitamin i din tråd, men brist på det kan bidra till nedstämdhet. Alkohol som medicin är nog bland det allra sämsta man kan ta till vid nedstämdhet tror jag, men det är inte så jäkla lätt om man blir tillräckligt nere. Så därför är det så himla viktigt att jobba på att må bra och att ge akt på om det börjar dra iväg åt fel håll. D-vitamin, bra kost, motion och som AH skriver gemenskap, att se glädjeämnen i vardagen, att akta sig för ältande och bittra tankar… listan kan göras lång med vad man kan jobba på, men sen finns tillfällen när man kanske behöver söka hjälp.
Alkohol är ju en sån förkastlig drog och jag har funderat mycket över hur den egentligen påverkar oss människor även i begränsade mängder.
Jag tror att det finns en beroendeproblematik givetvis, men jag tänker att det finns det här andra som vi som har medicinerat med alkohol måste jobba med. Jag tycker att det finns så många härinne som tar just den där typen av ”kortare återfall.” Och att det är något annat än de djupa återfall som andra tar. Eller så är de djupare återfallen nästa steg i beroendet. Men oavsett vilket så måste vi ge akt på vårt mående. Alkohol får aldrig ses som en bra utväg. Därför är det viktigt tror jag att vårda sitt mående så långt det går och söka hjälp om det inte går längre. Och som du skriver Vjlo
” Att aldrig duga, att fundera om jag kommer bli förkastad, bli utskrattad, eller nått, är en grundton som någonstans ofta stör...” jag tror att den typen av tankar är något vi behöver jobba med. Särskilt när vi mår bra i övrigt. För ungefär som Soffi brukade skriva: jag är bra som jag är, jag gör så gott jag kan och det duger bra. När de där tankarna om otillräcklighet och jämförelser kommer då ska vi vara på vår vakt. Vända fokus på något bra. Lätt att skriva, svårt att efterleva, men ack så viktigt, så ta hand om dig nu.
Kramar

Jodå, jag har underliggande/eller överliggande problem eller saker eller vad det ska kallas, alkohol/snus och annat är sekundär och flyktvägar. Jag blir dock bättre och bättre på hantera det där andra, eller läka ut från det, växa till, mogna. Det handlar inte om D-vitamin. :)

Snart två veckor utan annat nikotin än plåster + piller. Jag har fått lite skjuts / hjälp i allt på grund av att jag drog på mig en förkylning. Sover en del, ids inte lägga på ett plåster utan smådoserar med några nikotinpiller under dagen mellan tiden då jag sover eller snyter mig. Det går förvånansvärt få.

Vara hemma ensam är väl ingen höjdare för humör och välmående - egentligen. Men lagom med feber + övriga förkylningssymtom gör ju att det mesta i kroppen, tanken stannar av och man går i halvdvala...

Jag har ju lätt få katastroftankar, stort o smått, högt o lågt. Ser att senaste tiden har de ändå blivit mindre, kanske inte så att allt försvinner och alla saker går min väg, men känner att jag tänker mindre katastrofalt om allt. Det är ett bra tecken.

@Vjlo Har du funderat över om du kanske behöver antidepp? För att orka ha lust att göra saker som du mår bra av. Jag har goda erfarenheter av antidepp, och jag tänker inte försöka sluta igen.

Oavsett gör drickandet bara ångesten många gånger värre. Och det vet du.

Kram 🐘

@Andra - nej inte tänkt den tanken mer än de gånger någon föreslagit det. Känns som jag hellre är medveten om och försöker hantera livet än ... ta något mot det. Dalarna finns där, men är oändligt grundare än de varit för många år sen. Så för mig är det ändå trots allt en framgångsrik väg att kolla på stenarna eftersom.

Men att döva ångest med alkohol (eller annat) gör saker bara värre, helt klart.

Det som jag måste lära mig o bli bättre på är att sträcka mig ut till någon i närheten när det känns skräp. Typ alla gånger jag gjort det har ju ågrenen försvunnit... eller blivit hanterbar. Men allt för ofta vårdar jag ångest som min bästa kompis när den hälsar på.

@Vjlo Men det ingår lite i sjukdomsbilden. Att när man mår dåligt så sträcker man inte ut en hand, för man mår så dåligt så ingen kan ändå förstå eller hjälpa en. Tror man. Ungefär som att en diabetiker inte förstår att hen ska äta. Blir vb riktigt låg i blodsocker måste man tvångsmata.

Jag vill ta udden av stigmat som antidepp innebär för många. En del har inte tillräckligt med insulin och jag har inte tillräckligt med serotonin. Jag vill ALDRIG igen må så dåligt som jag gjorde för ett år sedan. För mig är inte medicinen längre som ett gips på ett brutet ben, det är snarare en benprotes som jag har accepterat att jag behöver ha om jag vill ha ett fortsatt rikt liv.

Kram 🐘