av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
tis, 2010-06-08 - 10:16

Hallå Tisdagen!

Åter till vardagen, men den är inte lika tung som tidigare...
Måndagen passerade utan några djupa sår...

Var hos KBT-agenten igår, har börjat känna mig trygg med henne...
Hennes agenda ändras varje gång för vad jag ska göra, just nu lyssnar hon väldigt mycket.
De små trevande försöken hon försöker få mig att ändra på, har hittils inte lyckats...
Men jag hoppas att hon finner någon bra lösning, jag är ju som sagt ganska öppen för förslag...

Hon ska testa det där med mindfullness (de du Pia), att inte döma situationen direkt...
Jag kallar det för att värdera, men hon för att döma...
Skillnaden är att döma är enbart negativt, värdera kan ju innehålla båda..
Tanken bakom detta är ju att inte tänka negativt om saker och ting direkt,
att våga vara öppen för förslag, men jag är rädd för att vara blåögd istället, lättlurad..

Söndagen gick i byggandets tecken...
Vi hade ett projekt som funderats på i snart ett år,
jag som byggherre tycker ju naturligtvis att det är jobbigt att komma igång...
Mycket lättare att vara fruga och tjata på den late gubben...

Det är mycket tänkande och funderande, lista ut bra konstruktioner, hållfasthet osv..
Sedan släpandet och bubbandet, räkna ut längder och material, sålla krokigt virke osv...
Men istället för att "gå åt h*lvete", så rullade det på riktigt fint...

Jag satte mig i morgonrocken vid halvelvatiden ute och rökte,
drog upp några skisser, gjorde ett överslag på räknaren...
Sket i frukosten och tog med mig grabben till brädgården, vi lastade dryga 500 kg bräder på takräcket (i två omgångar i alla fall), lastade av hemma.

Fram med cirkelkapen och mäta upp avlastningspallen, kollade vinklarna ett par gånger...
Sedan var det bara att rocka på, kapa, mäta, kapa, skruva osv...
Hela bjälklagret var klart redan till middagen, och igår kväll kapade jag upp de sista brädorna.
Vägde in skiten tills myggorna höll på terrorisera ihjäl mig...
Nu återstår bara en kväll med nästan 1000 skruv, och lite slipning..

Fasiken vad duktig jag är, och detta har jag gått och våndas för i nästan ett år...
Det var ju gjort på en pisskvart, och blev ju snyggt och stadigt dessutom...
Ingen annan berömmer mig, så jag dunkar mig själv i ryggen och tänker, BRA BERRA!

Varför tar jag ut en massa negativt i förväg, när det sedan inte behövdes...
Måste lära mig att tänka om, jag är duktig, jag kan, vad än chefen försöker trycka ner mig...

Mors Berra

Berra
tors, 2010-06-10 - 13:18

Hej Märta & Westie!

Nja, det är väl lite si och så med det, solen alltså...
Surregnade lite igårkväll, inga mängder men kallt och tjurigt...
Var ute och rökte nyss, och då tittade den stora lampan fram mellan molntussarna för någon minut eller så...

I själen lyser väl solen, kanske inte lika starkt, men jag älskar Torsdagar...
One more to go!

Jag känner mig rätt nöjd med mig själv, dock inte med min situation på jobbet...
Alla hjälps åt att finna fel i vad jag gör, jobbar som f*n men ingen är nöjd...

Min närmaste kollega "smyger" på mig, så han kan skvallra vidare...
Han bara "råkar" komma förbi där jag just för tillfället befinner mig,
så j*vla genomskinligt att han borde säga som det är, skvallerkärring!
Han lusläser de dokument jag har skrivit, och kommer med tillrättavisningar...
Och vem f*n bryr sig, skaffa dig ett liv för fasiken!

Jag har givit honom ett "mentalt" finger, och svarar bara på tilltal...
Han får inga ledtrådar att spinna vidare på, jag har mitt liv, de har sitt...
Och mitt privatliv har de absolut inte ett skit att göra med...
Har inte sagt ett sk*t om min nya hoj, de får de upptäcka själva, när den väl står på parkeringen.

Alla lindar in sig i ett tilltrasslat ordval när de försöker prata med mig...
Precis som om de måste "tänka till" innan de talar, som om det finns en baktanke med allt...
Eller så är det väl bara jag som är nojjig, vem vet?

Hur som helst, jag är helt klart särbehandlad på jobbet...
Och jag ger dem ett enkelt "F*CK YOU!"

De ska ha firmafest ikväll, och mina finkläder har redan blivit solkiga av svett och skit...
Men jag kan för mitt liv inte missa vad dessa "dynghögar" ska surra om då...
För det blir alltid så märkligt "tyst" när jag sätter mig vid bordet...
Så ikväll blir det "tysta leken", haha!
Uhh vad jag ska paina dem...

Jag har ett liv, på helgen mina vänner, ett bra liv, och det är utan alkoholen...

"Ensam ÄR stark!"

Mors Berra

Berra
mån, 2010-06-14 - 10:36

Måndag!, håhå jaja...

Det bästa med den är att man kan suga på minnena från helgen...

Helgen som i stort sett regnade och blåste bort, typ 12 grader varmt, tjoho!
Nä, så mycket sommarlovskänsla blev det ju inte för kidsen...

Dotterns fotbollslag sopade till grannlaget rejält i helgen, trots att de skulle vara bättre...
Tröga som attan i början, men så lyckades vi föräldrar "skrika igång" dem...
Stolt farsa vars dotter klämde till två baljor, det var lycka det!

Grillen har gått hårt i helgen, frugan drack vin, fredag, lördag och söndag...
Skillnaden är att hon tar ett eller möjligen två glas vid varje tillfälle...
Vilket skulle bara ha varit fjolligt för mig, allt eller inget...
Och då är det bättre med inget, och ingen baksmälla, tackar för det!

Frugan är lite PMS'ig, och har lätt för att få utbrott, dammsugaren fick sig en omgång i Söndags då hon lyckades klämma sig på dammsugarröret...

Jag har försökt få henne på gott humör...
Ni vet man kliver upp ur sängen efter att ha i stort sett blivit mordhotad, skillsmässa och allt annat som kommer att hända när klockan har passerat halv elva..
Där kommer man upp, trött, rufsig i håret, en ilsk kärring i badrummet som inte får till håret,
som snart kommer att skicka ut borsten i hallen...

För att liva upp stämmningen drar jag upp kallingarna i armhålorna, putar ut magen så jag ser ut som en som har gått över tiden rejält...
Ställer mig i en pose där bicepsen ska synas och klämmer i så ansiktet blir högrött, och svankar så att rumpan står rakt ut och kallingarna har åkt upp i skrevet...

Då brister hon ut i skratt och inser att hennes slit med håret är inte allt i livet, utan
att hon bara har en sån där "dålig dag", jag vet anledningen, hon borde veta det,
eller åtminstone erkänna det för sig, och inte streta emot...

Vi har alla dåliga dagar, vissa fler, andra på vissa dagar i månaden...
Men att inte "se dem" och ta dem för vad de är, det är det dåliga i en dålig dag!

Precis som Måndagar är för mig, men just nu så blundar jag och bara springer på...
Rätt som det är, så har den bara passerat...

Mors Berra

Märta
mån, 2010-06-14 - 10:59

Berra

Jag fnittrade hysteriskt åt ditt tilltag, det måste ha varit en syn för gudarna när du drog upp kallingarna. Berra, det du berättar om dina kollegor, det är ju mobbing. Jag vet inte om du läser DN, det har gått en fantastiskt bra serie alldeles nu om just detta. Du kan hämta artiklarna på DN:s hemsida. Jag har varit med om samma sak som du och jag blev till slut uppsagd (utköpt) på grund av arbetsbrist som det så fint heter.

Du har styrka som finner glädje, kärlek och styrka i din familj. Stå på dig min vän

Kram Märta

Berra
ons, 2010-06-16 - 09:15

Hej Märta!

Idag är det "lillördag", men utan alkohol för min del...

Surrade med en god vän på firman brevid, som har som tradition att gå på travet på Onsdagar...
Han säger att vinsterna "går runt" så han kan hålla sig med mat & bira, och ser det mer som
en finansierad hobby...

Men att vissa Torsdagar är rent ut sagt förjävliga, när han inte har lyckats kontrollera sitt drickande, dvs firat eller "sorgat" en vinst/förslust...
Lite märkligt, det måste finnas fler som alltså inte hela tiden kan hålla koll på sitt drickande, undrar om det är situationen som skapar tillfället...

De måste vara det första glaset som sätter normalen för resten av kvällen,
hur mycket man än vill att förnuftet ska få styra, så tar den alkoholskadade delen av hjärnan över och ser till att kvällen kommer att bli förstörd...

Troligen så är nog det bästa att aldrig mata den med det första glaset, oavsett alkoholhalt...
Även en lättöl underhållstriggar nog den svältfödde döende alkohoskadade delen av hjärnan...

Min del av den biten har skapat ett kaos och försöker deppa mig till att börja dricka igen...
Ingalunda säger jag och den delen av friska hjärna, vi vet hur det går...
Har praktiserat detta länge nog, och har fått nog av det också...

Jag rider ut stormen, för jag mår ju egentligen bättre hela tiden...
Har inte haft panikångest en enda gång dagen efter på dryga ett och ett halvt år..
Så nu är det bara att reda ut resten av "trasslet" i pallet...

Att våga stå ut, och att stå ut är mina ledord, att våga stå upp för mig själv...
Själv är bäste dräng, ingen annan känner mig bättre än jag själv...
Kan inte lägga ansvaret eller skulden på någon annan, jag måste ta det här och nu...

Varje helg, dag, minut så måste mina tankar genomsyra mig...
Andra dricker alkohol, men inte jag, jag är allergisk, och det finns inga allergitabletter mot detta..
Så därför har jag "givit upp" tänkandet, det är inte ämnat för mig längre...
Slippa att tänka på alla OM, om jag gör så här osv...
Inga tvivel och det blir en frihet med tiden, inget kalkylerande, jag är nöjd med läsk t.ex..

Om någon frågar, så berättar jag stolt om hur det är, för så är det ju!
Och frågan bollas ganska så snart tillbaka till frågeställaren, varför dricker jag???
Vem är det som egentligen är "onormal" i gänget???
vem är det som häller i sig i stort sett giftiga kemikalier för att berusa sina sinnen...

Tja, inte är det jag i alla fall, utan jag får göra vad jag kan för göra mig så roligt det bara går...

Jag är en fri man, och jag har större makt att påverka mitt eget liv...
Så länge korken sitter i buteljen håller den ångesten fången...

Mors Berra

Berra
mån, 2010-06-21 - 10:23

Suck!, ..Måndag...

..men en bra sådan, för inget jävelskap har hunnit hända ännu...

Tänker på hantverkaren som jag brukar röka ihop med...(alltså blossa..)
Han som lever rövare, gapar och skriker och är lite allmänt jobbig...
Han är "mannen" som meckar hojjar och amerikanare på fritiden, och är en riktig "karla-karl".
Rapar och kliar sig i skrevet som "män" gör, skäggstubb har jag bara sett honom i...
Han har en kepa som nog har varit blå en gång i tiden, men numera svart...
De gånger han har tagit av sig den, så har man inte känt igen honom...
Jag trodde han var född med den på...

Han klagar på allting, det är bilar och köer och f*n och hans moster...
Men jag har aldrig hört honom säga något ont om hans egna bravader...
Han som jämnt tjatar om att när dagen har tagit slut, och han får åka hem...
Då väntar garaget på honom och hans egna kylskåp med iskall öl...
Han har tydligen någon gammal bilsoffa i garaget där han kan slipa sina ide'er...
Men han "måste" ha sina bira för att kunna komma i stämning...
Kärringen sköter hemmet, och garaget är hans "frizon"...

..och jag tänker....stackars honom...!
Vad är det som lockar, garaget och motorcyklarna/amerikanarna...?
Skitigheten?
Frizonen?
Ölen?

Om inspirationen påverkas av ölen, så skulle det inte funka utan den...
Då skulle allt vara "ovärt"...
De kvällar ingenting händer på bilarna/hojjarna, hade han inte druckigt då?
Troligen så hade han nog i alla fall druckigt, men inspirationen hade ju ändå inte kommit, eller?

Så i mina ögon är han en "öl-alkis" som dricker varje kväll...
Kanske inte blir berusad, men är beroende av sina flaskor var kväll...
Hur ser hans kvällar ut då han inte får dricka, blir han irriterad då?
Jag tror det, kanske därför han väljer bort födelsedagskalas om inte kärringen fyllekör då...
Han är beroende av sitt garage, men det är en förespegling av hans öldrickande...

Jag tror....jag vet, men jag har inget "garage" som hobby...
Min hobby var just att dricka öl, och den var synlig...
Men jag var precis lika beroende...

Därför rullar mina minnen revy framför mina ögon i mina tankar,
när öronen lyssnar på den "lilla mannen", med den stora munnen...
Skrävla på du, jag hör dina bortförklaringar...

Men du är fast i ett missbruk du inte kan vara utan...
Jag är "fri" att höra, det jag vill höra...

Kanske är det sanningen..?
Vågar du höra den?

/Berra

Berra
mån, 2010-06-28 - 22:35

Hej Märta (..och alla andra..)

Min helg har varit väldigt bra, mycket väder kan man säga, men överlag bra...

Vi har laddat med gäster på landet, vi blev "bara" 16 st i år mot tidigare 20-22 st...
Matlagning, bygga partytält, klippa gräset, fixa långbord med stolar osv...
Vi tog en dag ledigt före och efter, så vi hann med allt och hann landa ordentligt...
Slipper alla jätteköer till färjorna å de å sån't.

Mycket skönt, vi hann med att umgås med våra gäster, och fick fin tid i solen med mycket "värme"...

Det blev bustrångt på golvet med alla gummimadrasser, men finns det hjärterum..
Pluppa i plåtbåten och gummibåten så tog vi oss några öar bort så vi kunde handla glass
och allt var så där perfekt, typ harmoniskt...

Visst blev det lite rajraj också, men de två "värstingar" vi hade fick ingen draghjälp...
De blev lite i gasen efter alla snapsar, men ett långt uppehåll till kvällsgroggarna fick dem att
varva ner, så det blev en lugn nattsittning i månljuset och bland myggen..
Vi rundade av i snitt runt halv två varje kväll, och det behöver man ju inte skämmas över...

Mitt val att fortsätta vara nykter förtar eller kväver mig inte längre...
Jag mår bra när jag får vara bland vänner som uppskattar mig för den jag är...

Jag är Berra och för tillfället nykter, kan ni stå ut med det?

Jag behöver just nu lite mera svängrum för mitt inre och dess tankar...
Jag grubblar en massa, och behöver få tid till att tänka igenom allt...
Men jag är framför allt väldigt "nära mig själv", och stöttar mig genom livet...
Allt är inte solklart och fullt ös, och jag önskar att jag kunde fly bort i tankarna med alkoholen...
Men den funkar ju inte för mig, så jag måste finna andra vägar till att "blåsa hjärnan"..
Så jag söker vidare...

Men jag har min trygghet bland mina vänner, som uppskattar mig för den jag är...

Precis som ni!
Ni ger mig ökad livslust, tack för det!

Mors Berra!

Berra
tis, 2010-06-29 - 12:36

Tack förresten Fenix, jag glömde säga det i förra inlägget, tack...

Tänkte på hur "smaken" lurar oss att falla tillbaka för suget,
inte är det som godis med sin lockelse, sötman eller möjligen syran...

När jag tänker tillbaka till vin-smaken t.ex...
Då känner jag bara ättikesmaken i munnen, den sura vinbärssmaken...
Det röda som ska vara rumsvarmt, släcker inte törsten...
Det vita som ska vara källarsvalt eller möjligen kallt, kyler men smakar oftast surt,
eller så är det sötat på ett konstlat sätt...

Spriten, tja vem kommer inte ihåg "bränna-strupen"-känslan, eller magbrännan med supen?
Inte gott en sekund...
Man letar efter olika virkessorter som ska "ta bort" spritsmaken, det ena äckligare än den andre..

Ölen, skulle bara kunna locka mig om den vore helt iskall med mycket bubblor...
Men jag brukar tänka på hur den svarta sopsäcken luktar när man ska till pantmaskinen,
fy bläh!, och då tappar jag suget för ett längre tag...

Så jag kan inte säga att det är "smaken" som skulle kunna locka mig till fördärvet igen...
Man skulle vara helt ärlig inför sig själv och säga som det är...
Det är ruset som är lockelsen, varför förneka det...

Men ruset har alldeles för många sidor, och det är sällan den blir som när den är bäst...
Bakruset kommer däremot alltid, den kan man förlita sig på...
Och efter bakruset, fyllångesten, som vara för evigt känns det som...

Genom att "knixa till" tankebanan, så kan jag få tankarna att vandra i förväg...
Och minnas hur det var senast, INNAN jag tänker fel, och tar den lättaste utvägen...

Den är bara lätt i början, sedan har den bara tunga sidor...

För mig är den för tung att bära, hur stor eller liten lasten än är...

Därför har jag valt bort den lättaste vägen, genom att inte välja någon väg alls...
Inga vägskäl att behöva ta beslut om, aldrig undra när man kommer fram...

Genom att vara och ibland låta vara, så finns jag, min vardag, mina beslut...

Igår skulle jag inte dricka någonting med alkohol i, men jag hann inte bli klar...
Så jag får väl fortsätta idag med det då...

Man blir aldrig "färdig" med något, möjligen kan man hålla det på behörigt avstånd...

Så släpp inte försvarsställningen, jag vill, jag kan...

Mors Berra

Märta
tis, 2010-06-29 - 17:45

Berra

Håller med dig, man blir aldrig färdig. Men det kanske är just det att vara människa? Vi blir aldrig färdiga. Fast jag tycker samtdigit att det är lite kittlande och spännande. Vem vet vem jag kommer att fortsätta att bli? Och det pågår så länge vi drar våra andetag, fyller våra lungor med luft. VI fortstätter att "bli" på vår resa i levandet, här och nu.

Kram Märta

Berra
tors, 2010-07-01 - 14:42

Hej Märta!

Så idag var det nya tag....
Känner mig tokstressad för .....ingenting...
Snacka om konstig känsla...

Har så mycket jag måste hinna göra, som jag ligger efter med hemma...
Och hela tiden ramlar det in nya saker på "måste"-listan...

Samtidigt som jag känner känslan....Nä jag skiter i det!
Jag SKA inte stressa upp mig, därför lägger jag det på "förtvinar-hyllan",
eller hoppas på att det ska förtvina bort...

Ja allt försvinner ju inte av sig självt, räkningarna t.ex..
Måste ta tag i dem i kväll, det är ju redan ny månad, isch!

Känner en inbyggd oro över att jag "förkastar" livet...
Lägger inte energi på det som borde vara viktigt,
sådant som GER energi, istället för tjyvar det...

DET är stressande, ...lovar!

Hade jag inte varit den jag är idag, så hade jag nog fallit för berusningen...
Den som gör att man "suddar" ut allt det där besvärliga,
men ändå har det kvar, på något konstigt sätt...
Och får mer av det där besvärliga, som ångesten t.ex.

Så när kärr...kärestan tjötar om att sätta fart på röven, och få till ditt och datt...
Då håller jag för öronen och "lallar på" i högan sky...

Önskar att jag kunde göra det på jobbet också...
Men en rejäl snyting hade nog känts bättre, för stunden och för mig i alla fall..

Så...vad gör man, håller andan och låter det knyta sig i magen, ännu mera...
Man får slita ut en generation i taget...

I min reinkarnation i nästa liv så ska jag nog bli Dala Lamas lillebrorsa tror jag...
Ska bara sitta på en matta och muttra en massa oförståeliga saker,
och bli hög som ett hus på något konstigt yoga-sätt...
Och bara få vara lycklig....

och drömma, det kostar inget...

Mors Berra