av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Fenix
mån, 2010-07-26 - 01:05

Du får vad du förtjänar Berra - ett svar!
Jag har följt dig hela vägen, och du är verkligen en fyr här på forumet. Du blinkar hela tiden stadigt, om än det har varit svart ibland och ljust ibland. Tusen tack för att du stannar kvar här, trots din för många av oss andra, långa nykterhet.
/Fenix

Märta
tis, 2010-07-27 - 10:58

Berra

Vilka underbara inlägg, jag skrattade så gott. Jag skulle verkligen velat ha sett kyparens min om du hade sagt till honom att du får sån lust att mörda när du dricker och är så trött på att sitta i fängelse. Hahaha, det är ju så jävla roligt. Och dina actionupplevelser kan man heller inte klaga på, det skulle jag också ha velat sett ;-).

Det är bra att samla på sig goda minnen från semestern. Själv har jag ägnat sommaren åt att byggstäda, vi har haft en stor vattenläcka i vårt kvinnohus efter grabben som "råkade" göra hål i taket när han snöskottade i vintras. Glädjen har varit att driva med alla snickare, målare, eltekniker, rörmokare... Bara män i vårt kvinnohus, de har verkligen inte haft det lätt med oss hahaha.. Vi har gett dem minnen för livet.

Jag har undivikt alla "blöta" fester i sommar och det har lett till tidiga ensamma kvällar på helgerna. Jag har lyssnat på festerna runt omkring, när folk dragit till krogen och när de kommer hem några timmar senare och jag har inte saknat det. För min del har det varit varma ljumma kvällar på balkongen med katten och en bok i stället.

Jag blir så illa berörd av all fylla och att folk faktiskt blir riktigt dumma i huvudet när de dricker. Och jag kan inte fatta att det är så roligt att prata fylleminnen i veckorna, gjorde man inte sånt i tonåren? Det är så fattigt och så futtigt. Nu ska jag äta luch med en god vän, det tycker jag är trevligare sätt att spendera pengarna på. Ha det bäst Berra och alla andra duktiga kämpar

Kram Märta

Berra
lör, 2010-07-31 - 00:24

Hej mina vänner!

Tack för att ni skrev några rader, det kändes lite ensamt där ett tag...

Min tredje zmestervecka går mot sitt slut, och på måndag är det jobb igen...
Men bara en vecka, för att åter ta min sista och fjärde semestervecka...
En mjukstart eller mjukavslutning, man får se det som man vill..

Jag har lärt mig av min KBT-agent att inte "döma" läget, utan ta det som det är...
Och som det är, så är livet, jag lägger inte så mycket värderingar i det..
Jag mår bra, och det är det viktigaste...

Men ibland känns det som om jag behöver ta semester ifrån semestern..
Jag går i klinch med svågern på det gemensamma byggprojektet vi har på landet,
han låter ingen annan bestämma utan vill vara egen byggherre med en massa slavar...

Vilket jag inte "nedvärderar" mig till, och väger hela släktsammanhållningen i en guldvåg för tillfället.
Det är inte långt ifrån att få mig att brista snart, och som ni vet, jag har fått nog av folk som bestämmer över mig hela tiden, och jag vill inte ha det på min lediga tid heller...

Men vår "smygvecka" innehåller inget samarbete med svågern, utan de ska enligt de senaste rönen hålla sig bort ifrån stugan, och då får vi tid för våra egna projekt...
På en vecka ska jag ensam göra mer än vad vi tillsammans har gjort på snart 2 år...

Jag byggde köket härute själv utan en massa goda råd på dryga veckan, så riva en vägg och fixa vårat sovrum ska nog gå på en "pisskvart"...
Jag älskar när jag får styra min egna tid helt själv, jag gör mig bäst när jag är min egna chef...

Vi har precis haft ett båtbesök, och de har i stormen puttrat över i gummibåten till sin lugna vik...
Mysigt med goda grannar, de har haft grabben med sig några dagar, och lämnar här ifrån sig honom.
Men segelvädret kunde ju ha varit bättre, värsta hällregnet på åratal, jättedimman allan, och nu storm även på natten, de har ju fått mycket väder i alla fall...

Skulle överaska dem med varsina GT, så jag sa "ka-tjing" med ginflaskan i högsta hugg...
Men nejtack, vi är så nöjda så!!!, Va?, ska inte frugan få "någon" att dricka med alls???
Nähä, det var bara att ställa tillbaka flaskan i barskåpet, och fina grogglasen likaså...
Vicken Fredag tänkte jag?, men det var inte mitt fel, eller så smittar jag omedvetet...
Nyktrare helg får man leta efter, de tog varsitt vinglas till grillmaten, det var allt...
Naturligt trötta och inget fyll-lir, ännu en kväll med seger för nykterheten...

Ännu en dag, som jag inte ångrar, i morgon...

Leve jag!

Mors Berra

surran
lör, 2010-07-31 - 12:01

Hej Berra!
Jag är ny här och har inte läst dina inlägg förut, men gud vad du är härlig! Jag har skrattat och förundrats över dina inlägg. Du verkar har kommit långt i ditt läkande och jag önskar dig allt gott här i livet. Du har kvar din familj. Var glad för det! Själv har jag nu börjat inse att min familj söp jag faktiskt bort även om det var jag som lämnade....Usch inte kul att få en sån insikt efter fyra år. Men så är det och mina barn har läkt någotsånär. Nu ska jag bara ta mig ur denna destruktiva relation och satsa på mig själv och min nykterhet!
O du har rätt. Man blir förvånad över hur lite vanliga människor dricker. Sippar på ett glas eller två hela kvällen!! Själv drack man en flaska innan de ens hade kommit på besök. O skulle man bort vart det ju tre öl innan man ens gick ut. Galet.
Kram på dig o alla andra.

Berra
sön, 2010-08-01 - 01:39

Hej Surran!

Tack för alla uppmuntrande ord, jag nästan rodnar...

Ja det är tufft att i efterhand kunna "se" vad alkoholen har skapat...
Kände det idag i bilen när vi åkte hem ifrån landet, "..herregud det är ju Lördag idag...!"
Och min nästa tanke var.....vad spelar det för roll, nu längre...

Ingen skillnad alls, ingen godispåse eller anledning till snacks speciellt bara för just Lördagen,
OM jag vore barn...
Men jag är ju vuxen, och får ju göra som jag vill, det är ju faktiskt jag som bestämmer över mitt liv...
Jag kan äta allt godis och allt snacks NÄR jag VILL, alla dagar i veckan, OM jag vill...
Nästa fråga man ställer sig, vill jag det???

Naturligtvis så är det inte nyttigt att mugga i sig en massa onyttigheter varje dag eller kväll...
Det fattar ju vem som helst, det finns enkla och advekata anledningar till det...

Men mår jag dåligt och behöver den "trösten" det ger, så gör jag ju det...
Men inte 7 chipspåsar för en kväll, och inte 7 chipspåsar 7 gånger i veckan...
Det vore ju ett missbruk, eller?

Men tänk den tanken när man inte längre kan styra sina tankar, när det blir ett tvångsbehov....
Alla tycker att fetton får skylla sig själva, rökare borde ha tänkt sig för innan de går på första lungröntgen, att en alkis har kunnat lägga av när de själva vill...

Vill de det, KAN de det???
Någonting måste få tillåtelse att våga ändra sig i deras liv, allt hänger inte på "nappen"...
Trösten som finns där och håller allt ont borta...
Men när själva trösten är det onda, är det då lätt att våga välja bort det???

Mycket tror jag är att våga vilja, att våga göra ett livs-val...
För mig så var det personligen att "något" styrde över mig som gjorde mig ännu mera bestämd.
Är jag en "fri" man att kunna bestämma över mig själv, kan jag styra mina dagliga beslut?

Finns det något som gör att jag inte mår så bra som jag borde?
När man har levt stadigt ihop med alkoholen i 20 år,
och den har tagit ett ännu starkare grepp om mitt liv..
Hur skall jag då veta hur livet vore utan den, och om jag har besvär att vara utan den,
ja då ska den under alla omständigheter bort ur mitt liv...

Om jag ska få vara "fri", så ska det naturligtvis vara under mina livsvillkor...
Inte under omständigheterna att jag måste planera in mina besök hos systembolaget,
och räkna på hur länge jag kan "leva" på min ranson...
Det är inte frihet för mig...

Idag har jag ändrat ett livsmönster, och försöker vara lycklig för det jag har...
Och inte vara olycklig för det jag INTE har...
Svårt att släppa bejakandet av den eviga strävan att få det bättre hela tiden,
när blir jag någonsin nöjd, aldrig gissar jag på...

Kanske sätta sig ner och se sig omkring, det här är det jag har, och har lyckats åstadkommit...
Detta är mitt liv, kanske jag skulle tagga ner lite???
Jag behöver inte längre alkoholen för att stå ut med mitt liv, jag har kanske börjat acceptera det...
Och kanske kanske...börjat älska lite av mig själv, jag är nog rätt bra i alla fall...?

Har precis sett en av mina absoluta favoritfilmer på TV ikväll...
The Green Mile, med Tom Hanks...
Ja det är nog femte gången, men det spelar ingen roll, jag blir precis lika berörd som första gången...
Och visst är det härligt att kunna beröras så pass mycket av "bara" en film...
Jag är lite förvånad över mig själv faktiskt...

Det är Lördag natt, och jag är helt slut, på naturlig väg...
Jag har fått ut precis allt av den här dagen, utan alkoholen...
Är det inte fantastiskt ändå, jag klarar mig utan "nappen" en hel Lördag...!

Mors Berra

Majja
sön, 2010-08-01 - 05:55

Hej!
Jag är ny här, helny. Har varit nykter nu i 8 månader, innan det var jag nykter ca 1 år och tog ett förbannat jäkla återfall - sååå trött på mig själv. Nå, jag har slagit länge och väl på mig själv för det återfallet så det räcker med det nu.

Jag kämpar inte för att vara nykter, jag bara är det. MEN har varit på semester med mina barn, haft det urmysigt, inga sug, inte ens en tanke på att dricka. Väl hemma samma sak. Träffat nya vänner, som inte dricker, jo kanske en eller två ggr om året annars går dom nyktra på fester! Hade inte jag en aning om, då jag drack att folk gjorde..Gick nyktra på fester? Hepp, vad då??

Nu vet jag ju. Men för att komma till saken. Jag älskar att vara ute och festa, dansa, surra med folk och "bete" mig. Det som har börjat smyga sig på igen är den här tanken "Hmmm, men jag kanske kan dricka som alla andra, ta en fylla en gång i månaden och sen är det bra!"

Hör ju själv hur dumt det låter, men jag är ärlig så far tankarna nu. Var på fest för ett par veckor sen och hade så roligt! Skrattade, dansade och ja det var kul! Men ändå..tanken..ska jag aldrig mer kunna ta mig en fylla? För jag pratar inte om att "ta ett glas öl eller två" Jag pratar fylla direkt då jag pratar alkohol, för mig är det det det handlar om. (fan, vad det blev många det, hhahaha)

Ut och festa med alkohol, bli onykter/full, kunna ja..släppa loss lite mer..Jag lever som ensamstående och jag vet inte hur man "raggar" utan alkohol i kroppen! Jaaa,a nu kom jag nog till kärnan i hela mitt inlägg! Jag skulle så gärna bara..vilja mysa och gosa med nån. På fyllan kan det ju gå bra för då kan man skylla på sen "Ja, men jag var så full!" Men nu..finns ju ingenting att gömma sig bakom och jag behöver NÄRHET, sex och kramar!

Och jag vet inte hur man gör utan att ha alkohol i kroppen om man ska ragga ute..Jo, det vet jag ju men sen fortsättningen.."ska vi gå hem till dig eller mig..?" Sen kan man ju ha det jättemysigt morgonen efter nyktra också, men just det här första.
Dessutom är det så många som är snorfulla så att överhuvudtaget kunna träffa nån i nyktert tilstånd som jag vill gå hem med finns inte på kartan! Hahaha.

Ja, ta mitt inlägg med en nypa salt också, för jag hör ju själv så jäkla dum, löjlig och patetsik jag låter..

Adde
sön, 2010-08-01 - 07:35

När du slappnar av och väljer ett stabilt liv så kommer kärleken tll dig när du är mogen för det. Det är inget som går att skynda på. Med nykterheten och din ökande självkänsla så kommer du att stråla på ett sätt du aldrig tidigare upplevt och dra blickar till dig.

Nykterheten går i alltid i första hand. Ta hand om dig !

Märta
sön, 2010-08-01 - 13:30

Berra

Det krävs mod att vända blicken inåt. Det krävs mod att säga att man är duktig och vara stolt över sig själv. Det krävs mod att erkänna sina svagheter, för det måste göras varje dag om man ska vara nykter. Du har modet ;-)

Kram Märta

surran
sön, 2010-08-01 - 13:58

Hej alla goa människor.

Berra, jag tackar dig för att du delar med dig av ditt liv. Precis så vill jag kunna känna en dag. Har inte druckt i helgen och i morse blev det en långpromenad Men jag är i en anna fas med separation både från man och alkohol så det är mycket som snurrar i huvudet nu. Men jag försöker tänka att det är ok när känslorna kommer. Att det är ok att känna så här och att vara ledsen och arg och besviken. Att jag faktiskt måste få känna så här för att någonstans komma ur det. Försöker se ljuset i tunneln.
Har bokat in mig på aktiviteter nästa helg. Att sitta här själv när jag inte har barnen är bara att utmana ödet. Om jag är bakis när min man kommer hem nästa söndag så vet jag hur det blir och det blir inte bra.

Kram

Majja
sön, 2010-08-01 - 15:09

Ja, nykterheten går i första hand! Så är det ju, men just nnu är jag väl inne i en extra känslig fas tror jag. Känns som ett återfall på G men jag, ja kämpar på.

Vet inte om jag är så modig, försöker bara sätta pränt på mina känslor just nu. Mickey, jag har alkoholproblem. Men varit i en fas där jag mått mycket, mycket bra. Men just nu känns det..trist. Vet inte vad jag ska göra. Barnen börjar bli stora och fixar sig själva mycket, ja med kompisar och så. Lätt att jag ju bara blir sittande hemma.

Går på möten, men missade idag - hade helt enkelt ingn lust. Och det är ingen bra känsla...

Är vaksam på mig själv just nu, mycket. Men det frestar på oerhört.

Berra
sön, 2010-08-01 - 23:18

Hej igen alla!

Hoppas att ni har fått en trevlig helg, utan en massa missöden..

Min Söndag blev helt kanon, för där skedde inget speciellt, en mellandag...

Man behöver en dag att landa på mellan alla saker man pysslar med,
UTAN att för den delen få ett stress-syndrom, utan alla måsten..

Sen frukost där fassan fixade fattiga riddare, sedan omgicks vi HELA familjen då alla var samlade.
Snart delas vi upp igen, båda ungarna ska åt varsina håll, igen!
Men hellre att de har ett aktivt sommarlov, än bara sitter hemma och ugglar..

Grabben och jag drog iväg för att flukta lite på en ev födelsedagspresent...
Frugan och dottern drog iväg och handlade...

Vi samlades upp igen hemma, och jag drog igång grillen...
Svepte två garagevarma pilsner, för det är sån't jag gjorde tidigare på Söndagar,
när jag lagade käk...

Skillnaden är att dessa var nollbira, och det var "bara" smaken jag ville åt...
Effekten blev "noll", och de enda sinnena som berördes var smaklökar och törsten..
Jo de kunde vara kallare, men beslutet kom ju så snabbt...
Hade jag varit en drickare så hade det ALLTID stått en eller två rader i kylen med "pappaläsk".
Man är ju en "planerare" när man dricker, det ska alltid finnas...

Så min impuls var alltså helt "fri", fri från berusning och planering...
Och det slutade på just två, eller en och en halv, sen kom ju måltidsdrickat, cola!

Så denna Söndagen går till historien, en Söndag där det hände "ingenting",
och ack så väl det blev, för den friska delen av själen...

Ännu en dag av "plus-tid", där de små små nyanserna som gör den stora skillnaden...
Att få ro med sig själv, tid för eftertanke och utan att bli stressad av just ...ingenting...

I morgon blir det förjävligt, då börjar man jobba igen...
..men det är morgondagens problem, inte mina, just nu!

Mors Berra!

Berra
tis, 2010-08-03 - 09:02

Hej Märta!

Ha!, det blev inget helvete...

Måndagen gick som sammet genom livet, det var som semester på jobbet också...
Inga surgubbar, inga tjattrande kollegor, t.om chefen kom och var len i munnen...

Mailboxen var inte fylld av en massa skit, och jag fick verkligen mjukstarta...
Hann med en massa prylar, behövde inte stressa..
Var hos min KBT-agent och där gick det bra också...

Vädret var skit, men det fick inte tillåtelse att påverka mig...

Ser ni hur jag lyckas distansera problemen lite bättre nu?

Detta måste vara historiens bästa Måndag, ja sedan jag var sjuk en Måndag för några år sedan..

Back on track, focus på livet, se framåt och tänk positivt...

Fy f'n, full rulle, rock'on, here we go...

Priten fick inte lov att förstöra den här dagen heller, det är jag tacksam för..

Mors Berra

Märta
tis, 2010-08-03 - 15:25

Hej Berra

Härligt att höra att du fått en mjukstart på en ny arbetsperiod. Tänk vad det betyder ändå, vi tillbringar ju drygt 30% av vårt dygn på jobbet, drygt 50% av vår vakna tid på jobbet (100% när det inte funkar eftersom tankarna ligger där hela tiden). Det är mycket det. Tål att tänkas på ,-)

Jag har friskskrivit mig efter tre månaders sjukfrånvaro. Nu ska jag se mig om efter ett jobb som inte dränerar mig på alla mina känslor, jag måste ha kvar dem till mig själv. Jag har ju äntligen hittat ilskan och skrattet igen så jag vill inte än en gång förlora den rikedomen. Det största ansvaret jag har mot mig själv är att se till att bejaka mig. Klokt men inte så lätt kanske. Men det är ändå det jag vill nu...

Kram Märta