@Varafrisk Jag känner igen mig i det du skriver om behandlingen. Jag har en , i mina ögon, bokstavstrogen fyrkantig terapeut men jag försöker ta det goda med det onda, ta till mig det som känns bra och göra behandlingen till min egen såsom kloka forumvänner rådde mig.
Själva AA-mötena brukar vara väldigt värmande (även om jag ibland känner mig som en hycklare som inte klarar 12-stegsarbetet fullt ut).
Om ni får till en träff runt Gbg skulle jag gärna vilja vara med, om det är okej?
Kram och kämpa på ❤️

@Blenda Tack för ditt inlägg…det känns inte så ensamt när man kan dela sin upplevelse/känsla m ngn annan. Självklart är det ok att vara m på träffen❤️

Känner mig helt slut! På behandlingen skriver vi dagbok varje dag som vi sedan delar i gruppen. En person i gruppen har lite samma känslor som jag men skiljer sig från mig på så vis att hen har nog inte riktigt köpt att hen är beroende fast vi alla i gruppen tycker nog att hen är det (oj vilken lång mening! men det får vara så). När jag läste upp mina dagboksanteckningar kom allt och lite till. Jag var så arg och så ledsen tårarna rann. Jag fick sagt vad jag ville ha sagt om programmet, om några kommentarer som behandlarna sagt och lite till! Jag var tom efteråt och huvudvärken kom. Minns inte allt vad jag sa men det kändes bra efteråt. En yngre person sa t mig att hen såg på mig att något skulle komma och sedan var jag som en bulldozer. Ja, det här var verkligen välbehövligt för mig….och det är inom några områden som jag är väldigt känslig/känslor som väcks upp inom mig.

Kram🐬

Är super supertrött…smärtsamt att minnas dagar av fylla…berusning…hur barnen har påverkats och mannen…men man måste gå igenom det för att någonstans komma ut …och försöka må bra🙏🏻

Solen skiner idag..tack och lov för det🙏🏻☀️

Skriv oavsett om det går bra eller inte….häng kvar…en dag når vi/du fram…ditt liv är så viktigt❤️❤️❤️

Kram🐬

Känner sug tänker dock inte dricka alkohol. Vill inte. Eller vill jag? Tänker iaf absolut inte höra det. Känner mig ledsen och ibland känner jag ingenting kan dock skratta. Tycker inte om att må så har. Har ju druckit på den här känslan men nu äter jag istället. Det vill jag inte och då mår jag inte bra pga det.

Saknar min dotter. Kanske är det navelsträngen som håller på att brytas. Skrev t henne igår att vi kunde träna ihop el ta en fika om hon ville. Hon svarade ok men hörde aldrig av sig. Vi pratade i telefon nu. Nämnde vissa bitar som hon sagt om hur hon upplevde mig under mitt drickande frågade om det var ngt mer. Hon sa då ngt om att jag hade sagt att det var fel vad hon kände/sa. Bad henne förklara mer. Hon sa att det hörde ihop m min oro. Och jag tror att vi kommer ha svårt att mötas kring vissa saker. Det beror på att när hon har varit manisk har jag och min man upplevt så tuffa saker som är som ett ärr inom mig. Och så fort jag känner av att ngt är på gång med henne så slår varningstriangeln på direkt och jag blir så vaksam på hennes beteende vilket kan vara svårt för henne att förstå. Men jag tänker mycket på att försöka backa och försöka inte vara för mycket på …men jag saknar och det känns tomt.

Kram🐬

Känner mig trött, ledsen, ensam och övergiven😔

Tror ändå att jag ska köpa lite penséer, påsklilja och ngn mer planta. Lite nya blommor på matsalsbordet. Trots ledsenheten få fram lite fredagskänsla.

Och, att ha fixat 63 nyktra dagar det är endast ni här på forumet, de på behandlingen och människorna som jag möter på NA som faktiskt förstår hur stort det är. Berättar ibland för ngn vän men det kommer en liten tumme upp och jag vill ju ha fanfarer. Det är då jag förstår hur svårt det är för de som aldrig har varit där vi är att förstå vad som krävs av oss som är i vårt tillfrisknande.

Ha en fin dag alla forumvänner🥰

Kram🐬

@Varafrisk Det är mycket som processas när man jobbar med sig själv och synar sig själv och sina relationer. Jag tänker att det viktigaste är att orka lyssna på varandra och förstå att var och en har sin sanning, sin berättelse. Att man kan sära på detta och inte blanda ihop det. Du känner på ett sätt och din dotter på ett annat sätt. Att acceptera att det är så för att komma vidare.

Du gör ett fantastiskt jobb och 63 nyktra dagar är grymt!🥳. Köp blommor och förgyll denna helg med det❤️

@Varafrisk Hurra för dig idag! 63 dagar🥳🎉🥳🎉🥳🎉! Du får cyberfanfarer från mig och säkerligen alla på forumet! Du jobbar på med nykterheten på ett fantastiskt sätt och även om du känner dig nedstämd idag så hade A bara förvärrat. Ge dig själv en stoooor klapp på axeln, åk och köp blommorna för det är du sannerligen så värd! Önskar dig trots nedstämdhet en fantastisk dag, du har så mkt att vara stolt över❤️🥳🥰❤️

Dagen igår blev väldigt bra🙏🏻 En bra dag på behandlingen. Kloka samtal och en person som kom och berättade om sin resa och hur hen lever nu. Åtta års nykterhet. Efter behandlingen var jag och köpte penséer, murgröna och påsklilja för att plantera utomhus. Tulpaner och germini t matsalsbord och badrum.

Vår dotter kom på kvällen. Hade lånat vår bil. Stannade några timmar, kollade på fotboll och pratade. Vi pratade om alkohol. När hon är ute på krogen dricker hon som oftast alldeles på tok för mycket vilket inte brukar sluta bra. Så blev det senaste gången och jag blev väldigt orolig. Vi kunde prata utan att anklaga. Jag frågade hur hon tänkte kring alkohol nu och hon sa att hon skulle inte dricka nu. I början av året höll hon upp när hon var ute på krogen men så testade hon igen. Hon ska träffa en tjejkompis ikväll. Jag hoppas att hon inte dricker men jobbar med mig själv att inte oroa mig för det gör ju liksom ingen nytta. Hon har inget sug annars vilket är skönt! Så det var iaf en fin kväll och jag kunde skjutsa hem henne❤️

Älskar att jag kan skjutsa hem min dotter på kvällen precis som jag kunde ta bilen vid tolv t gymmet idag. Jag vet att kl tolv då har det ju ändå gått en bit av dagen. Det kunde ju ändå ha varit så tidigare att jag drack sent och mer på fredagen eftersom jag inte skulle upp t jobbet nästa dag därför uppskattar jag att sätta mig i bilen även kl tolv. Så jag kom till gymmet, handlade mat och har ätit en salt våffla och en söt våffla våffeldagen t ära🧇

Har redan gått fem veckor av behandlingen, av tio stycken är vi åtta kvar. Blir mer berörd än vad jag trodde jag skulle bli när deltagare inte kan vara kvar. Har varit på flera NA-möten så många att jag slutat räkna. Så skönt att inte dricka alkohol, att styra och äga mitt liv🙏🏻

Kram t er alla🐬Ha en fin lördagskväll🥰

@Varafrisk Så fint att ni hade en fin stund tillsammans. Och barn måste ändå göra sina egna erfarenheter brukar jag också försöka intala mig (🙄😬 ). Som mamma till snart 50-årig dotter är jag fortfarande just mamma…
I alla fall jättebra att du fått/ kunnat göra en massa trivsamma saker som är bra för dig. Ha en skön söndag!❤️

Befinner mig i en mycket smärtsam process just nu. Gråter varje dag på behandlingen gråter hemma. Förmodligen är jag precis där jag ska vara men det är så j-a jobbigt! Att känna något som jag inte vet vad jag känner som är smärtsamt och som jag tidigare druckit på. Var en sväng hos vår dotter igår m kattsand och kattmat. Hon pratade då om att göra sin lägenhet lite mysigare. Pratade även om hon skulle flytta fr stan t Gbg, ev ihop m sin vän. Och, vad händer med mig då?!?! Jo, jag blir ledsen och säger vill inte din vän flytta t vår stad mm. Jag vill absolut inte bemöta henne så utan hellre uppmuntra henne. Jag vet ju att hon vill flytta från stan vilket inte är ngt konstigt med det. Visst, skulle det vara tomt om/när hon flyttar men det hela handlar ju om min känsla av ensamhet och övergivenhet. Det handlar ju om mig själv. Dessa känslor är så oerhört starka inom mig just nu i synnerhet övergivenheten.

Flera gånger under tiden som jag har skrivit här på forumet har jag fått frågan var min man finns om han inte kan stötta mig. Det enkla men även det svåra är att han är starkt medberoende men nu går han i anhöriggruppen.

Ha det fint alla!

Kram🥰🐬

@Varafrisk Oj vad det låter jobbigt för dig och jag lider med dig men tänker ändå att vad bra att du bearbetar dina känslor och släpper fram dem. De som du (och så gör/gjorde jag också) genomled och dövade med 👿. Du är ju inte alls övergiven, och att maken går i anhöriggrupp låter helt fantastiskt. Närhet handlar inte om fysisk närhet alla gånger utan man kan vara nära även på avstånd. En av mina allra bästa vänner bor 50 mil bort men jag känner mig ändå så nära. Hon vet allt om mig förutom 👿, det är det bara maken som vet….Fortsätt kämpa, bättre dagar kommer komma och allt blir bara värre än värst med 👿 och du har kommit så långt nu även om det är smärtsamt. Vill bara skicka styrkekramar för du är så värd det❤️🥰❤️🥰❤️🥰!