@nykteristen24 Det går lite upp och ner för mig också. Men inte mycket sug. Mer för att min hjärna börjat processa en massa tankar och minnen och förhållningssätt, nu när hjärnan inte bedövas av gift stup i kvarten. Tänkande pågår☺️😅

Det var strax över ett år sen jag skrev sist. Sen dess har det gått upp och ner, höll mig nykter en period men sen började jag dricka lite ”fint” igen. Var med på middagar, festligheter, höll mig till lagom många öl. Har hållt det på en bra nivå. Men innerst inne har jag ju vetat att en dag kommer det spåra ur. Och idag sitter jag med bakisångesten igen. Gråten är i halsen och känner mig som en värdelös människa. Vågar inte erkänna för sambon vad som hänt, är så rädd för att göra henne besviken ännu en gång. Jag vill inte vara här, jag vill inte hamna här igen.

Jag började dricka igen för att jag tyckte det var så jobbigt att vara nykter i kretsar där andra drack. Alltid känt mig lite introvert och alkoholen har ju hjälpt där. Men det är ju inte värt det. Läste igenom min tråd här och minns hur jag mådde, ungefär som jag mår idag. Dag 1 idag, vet att ångesten/skulden och skammen kommer lägga sig inom några dagar men just nu känns det becksvart.

Ser tillbaka i tråden och att jag då skrev att jag aldrig mer skulle dricka igen. Beroendet överlistade mig. Såhär i efterhand så ångrar jag såklart att jag tog det där glaset igen. Mycket skoj har jag haft men såhär dagen efter mår jag ju så fruktansvärt dåligt. Jag vill bygga upp förtroendet med sambon igen, och jag vet ju att jag gör bara det genom att dag för dag välja att inte ta det första glaset. Känns skönt att få skriva av sig här igen, har känt mig så liten och ledsen idag. Känslorna har svämmar över inombords, har funderat på att berätta för min sambo, mamma eller någon kompis men har dragit mig för det. Orkar inte se besvikelsen i deras ögon igen. Jag tänker att jag ska bli nykter i hemlighet igen, kanske berättar om någon vecka eller två när jag har klarat mig utan att ta till flaskan

Jag berättade för sambon, grät ut, hon var såklart besviken men tog det bättre än jag trodde. Nu gäller det att bygga upp förtroendet igen sakta men säkert. Hon vet att jag inte är mitt beroende. Jag är inte den personen som alkoholen drar fram ur mig. Ångesten har släppt en del, känns skönt att skriva av sig igen.