@nykteristen24 Det går lite upp och ner för mig också. Men inte mycket sug. Mer för att min hjärna börjat processa en massa tankar och minnen och förhållningssätt, nu när hjärnan inte bedövas av gift stup i kvarten. Tänkande pågår☺️😅

Det var strax över ett år sen jag skrev sist. Sen dess har det gått upp och ner, höll mig nykter en period men sen började jag dricka lite ”fint” igen. Var med på middagar, festligheter, höll mig till lagom många öl. Har hållt det på en bra nivå. Men innerst inne har jag ju vetat att en dag kommer det spåra ur. Och idag sitter jag med bakisångesten igen. Gråten är i halsen och känner mig som en värdelös människa. Vågar inte erkänna för sambon vad som hänt, är så rädd för att göra henne besviken ännu en gång. Jag vill inte vara här, jag vill inte hamna här igen.

Jag började dricka igen för att jag tyckte det var så jobbigt att vara nykter i kretsar där andra drack. Alltid känt mig lite introvert och alkoholen har ju hjälpt där. Men det är ju inte värt det. Läste igenom min tråd här och minns hur jag mådde, ungefär som jag mår idag. Dag 1 idag, vet att ångesten/skulden och skammen kommer lägga sig inom några dagar men just nu känns det becksvart.

Ser tillbaka i tråden och att jag då skrev att jag aldrig mer skulle dricka igen. Beroendet överlistade mig. Såhär i efterhand så ångrar jag såklart att jag tog det där glaset igen. Mycket skoj har jag haft men såhär dagen efter mår jag ju så fruktansvärt dåligt. Jag vill bygga upp förtroendet med sambon igen, och jag vet ju att jag gör bara det genom att dag för dag välja att inte ta det första glaset. Känns skönt att få skriva av sig här igen, har känt mig så liten och ledsen idag. Känslorna har svämmar över inombords, har funderat på att berätta för min sambo, mamma eller någon kompis men har dragit mig för det. Orkar inte se besvikelsen i deras ögon igen. Jag tänker att jag ska bli nykter i hemlighet igen, kanske berättar om någon vecka eller två när jag har klarat mig utan att ta till flaskan

Jag berättade för sambon, grät ut, hon var såklart besviken men tog det bättre än jag trodde. Nu gäller det att bygga upp förtroendet igen sakta men säkert. Hon vet att jag inte är mitt beroende. Jag är inte den personen som alkoholen drar fram ur mig. Ångesten har släppt en del, känns skönt att skriva av sig igen.

Är fortsatt nykter, känslorna har gått upp och ner. Mår mycket bättre när jag är nykter. Ångesten är minimal, förutom idag. Känns som hela min framtid är förstörd, känner mig ledsen och liten. Förhoppningsvis är det temporärt. Mycket stress i själen just nu. Försöker reda ut det. Imorgon är en ny dag och då får jag ta nya tag. Har byggt upp en bra rutin med styrketräning och löpning, det hjälper i stunden men vet också att det i långa loppet kommer göra gott för mitt psykiska mående.

@nykteristen24 Vad bra att du är fortsatt nykter och att du mår bättre när du är nykter. Det går upp och ned i känslorna, med bättre och sämre dagar. Bra att du också byggt upp bra rutin med styrketräning och löpning, det är verkligen hjälpsamt och bygger upp styrka såväl fysiskt som psykiskt. Kan du berätta mer om hur du tänker om att din framtid är förstörd som gör dig ledsen och liten?

@vår2022 vet inte riktigt. Dels känner jag väl säkert en sorg över att aldrig dricka igen. Alltså att alltid vara utanför, det kommer väl lägga sig mer och mer. Sen tror jag att just igår hade jag ett möte där jag kände att mitt hjälpsökande faktiskt kunde ligga mig i lasten, att det kanske inte var superbra att berätta för vården och chefen, men tror det kom från att jag träffade en idiot till läkare igår. Idag efter en helvetesnatt med drömmar och oro mår jag ändå mycket bättre och ser lite ljusare på framtiden.

Hej
Tittar in och läser mest varje dag. Jättebra jobbat.👍 Jag har bara berättat för min man ännu. Fick mycket support. Vi jobbar med det tillsammans. Har sagt att han inte behöver avstå för min skull men han säger att han gärna gör det. Det kvittar för honom, han tycker han lika gärna kan dricka alkoholfritt. Har kämpat sen i april och har nu varit nykter i 3 veckor sen sista återfallet. Tänker mycket och ser att stress och känsla av utsatthet är mina stora triggers. Vad triggar dig? Nu jobbar jag med att inte vara så j... högpresterande på jobbet. Vi har flyttat till stugan i skogen över sommaren och jobbar mest på distans. På det viset har jag försökt skära bort triggers. Hoppas du hittar dina triggers och ett sätt att undvika dem. Sorgen att inte dricka mer finns men den har lagt sig lite. Upplever ett behagligt lugn som jag vill hålla kvar. Skriv mer så stöttar vi varandra

@danisa vad fint att du har bra stöd av din man! Och bra jobbat med tre veckor. Tror rastlösheten är en av mina triggers, och sen någon slags inre frustration/stress som kommer då och då. Vet inte om den kommer när jobbet blir för jobbigt eller när jag känner mig irriterad men har tidigare druckit när jag behöver lugna ner mig, eller när jag är uttråkad. Har svårt att bara vara hemma och inte göra något. Svårt att vara i nuet tror jag.

Har blivit bättre på att prata om hur jag mår, har berättat för en kollega om mina problem och hur jag mått sista tiden. Var otroligt skönt att få lätta på trycket och få ta emot det stödet som erbjuds. Måendet är iallafall påvägen uppför backen. Även om det ibland blir lite kurvor och platåer.

Alkoholen är i mina tankar nästan varje dag, dem kommer och går sporadiskt över dagarna. Inget starkt sug eller så men lite molande känner jag att det ligger där. Känner mig inte så sugen på att gå ut och ta ett ”glas”, när jag inte dricker alkohol och det kanske är ok så här i början av nykterheten. Märker att alkoholen är så jäkla i fokus i samhället, man tänker inte riktigt på det när man själv dricker utan då är det naturligt men nu när man slutat så blir det så otroligt tydligt och det gör mig lite frustrerad och rädd för framtiden. Rädslan är väl mest rädsla om utanförskap. I övrigt mår jag bra, tränar nästan dagligen. Jobbet går bra. Ekonomin börjar bli bättre och bättre till en punkt där jag inte känner mig särskilt stressad.

Tankarna på alkohol varje dag har börjat släppa eller är iallafall inte lika närvarande. Romantiserar väl fortfarande att kunna ta ett glas en varm sommardag. Funderar ibland på om jag kommer att kunna göra det när jag varit nykter ett år eller om 5 år. Har fortsatt med min träning och tränar nu dagligen, har börjat hitta lyckan i löpning. Har några kilo övervikt, förmodligen från ölen haha. Men har nu gått ifrån att tycka att varje steg är pest och pina till att börja tycka det är rätt skönt att komma ut i spåret. Har slutat med antidepp också, vilket jag är glad för. Mår mycket bättre utan, närmare mina egna känslor, sover bättre, inbillar mig att jag är lyckligare också

@nykteristen24 Så fint att du har hittat glädjen i löparspåret! Önskar så att jag kunde löpträna, för det är verkligen ett optimalt sätt att både förbränna kalorier, stärka kroppen och njuta av naturen. Vinn-vinn-vinn! Och löparskorna kan man ha med sig överallt i världen!

Den romantiserade bilden av alkohol kommer att blekna. Efter 9-12 månader nykter var jag otroligt ilsk på att alkoholindustrin totallurar mänskligheten. Som nykter njöt jag mer - av allt! Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i det vardagliga, och som nyktra får vi den förmågan tillbaka ❤️ Fortsätt fokusera på fördelarna med nykterheten - den romantiserade bilden bleknar allt mer, och ilskan över alkoholindustrins bluff stillar sig också litegrann.

Kram 🐘