Hej
Denna text kanske mest är lite "för mig själv" skriven i ett forum där jag på förhand vet att ingen kommer att döma mig...jag är bland vänner som kämpar mot samma gift som jag själv.
Vem är jag? 46 år. Barn (snart vuxna), sambo och ett arbete som jag trivs med. En hel del nära vänner och familj med mycket kärlek. Älskar svamp, dans, hav och skog.

Blev medlem för över ett år sedan en riktig bakisdag där jag för för 711 gången i livet tänkte "nä nu ska jag ta det det lugnt med vinet". Läste många texter och gärna de som var "värre" än mitt eget skit. Liksom samlade bevis för att mitt förhållande till alkohol kanske inte var så himla farligt. Saker som gick igenom mitt huvud var "men jag gömmer ju inte sprit" "jag tar aldrig en återställare". Sen blev det måndag och sen tisdag och ångesten lättade. Har kikat in lite sporadiskt under detta år...mest på lördagar eller söndagar när jag haft bakisångest....men aldrig riktigt tagit till mig mitt problemdrickande liksom på riktigt.

Successivt började jag att på allvar förstå att jag hade problem och pratade om det (nästan på riktigt) med min sambo.

Detta prat ledde till att jag bestämde mig för att ta en vit månad. Det kändes bra och jag varit nästan euforisk. Tänkte att denna vita månad skulle hjälpa mig att bryta mina dåliga vanor med alkohol = häva i sig massa vin på fredagen i samband med matlagning. Att smygsupa från barskåpet när mitt eget vin är slut. Att inte dricka så mycket att jag somnar i fåtöljen med ljusen tända m.m. För ett liv utan vin (alkohol) kändes helt orimligt (och säkert inte nödvändigt heller). Månaden gick. Och det gick bra. Riktigt bra. Stolt som en tupp. Och nu hade jag ju också det ULTIMATA beviset på att jag INTE hade problem. För om jag hade problem skulle jag ju inte klarar av att vara utan?? Eller.... (min alkoholhjärna bet ihop men hade nedräkning hela tiden)
Semester och sol. Hela semestern flyter på med ett "normaldrickande". Vi går på middagar och jag dricker två glas rött till maten. Känner sug efter mer...men håller mig och suget går över. Så löper sommaren på. Har en plan för varje tillfälle det ska drickas något (ex. 2 öl...2 glas vin..alkoholfritt). Min bästis vet och min sambo. De stöttar mig och peppar mig. Drömmen om att kunna dricka "normalt" verkar bli sanning.

Så en dag blir det ett spontantillfälle efter en dejt med min bästis (hon som vet). Vi firar en grej och vi tar tillsammans varsina två öl. Min sambo är bortrest och ska komma hem till kvällen. Vi har bestämt att jag ska laga god mat och så ska vi bara mysa <3. Glad och upprymd efter två öl...+ vetskapen om att sambo kommer hem landar jag i vår lägenhet. Här ska lagas god mat! På med musik. Vill inte att den där goa "berusningen" ska dala, så jag går till barskåpet och shottar i mig lite starkt....börjar med maten och fortsätter springa och småshotta lite nu och då....tills jag känner....shit det är för mycket. Har svårt att sortera tankarna. Dotter kommer ut i köket och undrar vad det är för fel på mig. Går in och duschar...kallt. Shit snart är sambon hemma och jag kommer bli avslöjad. Ångest och skuldkänslor bubblar upp. Så jävla värdelös person. Kan inte ens hantera alkohol. Och vem fan gör så? Går och småshottar från barskåpet för att behålla ett buzz?? Sambo kommer hem och jag försöker dölja att jag är full. Det går sådär. Jag ser hans besvikelse och det spär på min skam och ångest. Men jag hävdar å det bestämdaste att jag enbart druckit 2 öl med min vän...och HUR kan detta vara ett problem?? Går sedan och lägger mig.

Dagen efter är mörk. Skäms. Har ångest. Men det är där och då jag bestämmer mig på riktigt. Jag kan inte hantera alkohol. Det är en sorg och jag känner en tomhet. Blir medlem här "på riktigt" och arbetar nu med mig själv på ett annat vis. Idag är det helg nr 6 som jag inte dricker (ja har inte druckit i veckorna heller :) ).
Men det är helgerna som är jobbigast för mig. Känner mig som bambi på hal is...pendlar mellan stark och svag. Glad och ledsen.

Känner stöd av min sambo och samtidigt inte. Vi har alltid haft svårt att prata liksom på riktigt...om ni förstår vad jag menar. En av mina vänner är det största stödet och henne pratar jag med ofta. Att vara inne här hjälper mig också och nu läser jag med en större ödmjukhet och inte för att "skaffa mig bevis" på att min egen situation skulle vara lindrigare. Lyssnar också på Alkispodden som jag för övrigt kan rekommendera varmt.

Ja, om någon orkat läsa hit :) Tack!

Sköt om er och ta en dag och en känsla i taget

/

@Mirre1 Jag är lite bakom dig, snart har jag också 6 månader.
Tycker att det går bra, men ändå lite upp o ner i känslolivet...
Men jag/vi håller i o håller ut. Dag för dag brukar jag skriva men jag menar ju många!
Min avsikt är att förbli a-fri 👍🥰💪
Kram 🤗

@majsan_nu mitt känsloliv går också lite upp och ned. Funderar en del över ett tomrum jag tror jag försökte ”fylla” ”bedöva”. Men det är en hel novell 😂
Heja dig ❤️💪🏻

Ve alla dessa uteserveringar som lockar och pockar! Kom hit! Ta en prosecco i solen. Eller varför inte en Aperol?! Vandrar genom staden och lyssnar på klirrandet och det avslappnande sorlet som likt förtrollande musik sprider ett löfte om A’s härliga betydelse. Biter ihop och minns istället den gången jag somnade i fåtöljen med alla ljus tända…eller den gången…

Trots med snart 9 månader i ryggen av alkoholfrihet kommer detta över mig. Det går snabbt över men stör mig. Jag kan absolut njuta av vårsolen på en uteservering med gott i glaset…men det känns lite sorgligt. Vet egentligen inte varför.

Hoppas ni andra kämpar på och hittar njutning och avkoppling i annat.

Kram 🌸

@Mirre1 Tror det handlar om inlärd vana, inlärt minne om att klirret i solen är förknippat med avslappning, skratt och samvaro. Den som även förmedlas i samhället, den romantiserade bilden. Det är den första impulsen men om man fortsätter tanken och minns hur det ofta går någon timme senare, ett antal processo senare, så kanske man minns hur man mår senare, dagen efter bakis, ångest och ågren. Det tar nog sin tid för att skapa nya vanor, nya minnen och man kan hjälpa till med det genom att tänka positivt om hur skönt det är att dricka en alkoholfri dryck i solskenet och vakna fräsch och pigg dagen efter😁🌞🌷

1 år och 2 månader!!
Har liksom varvat nu. Galet!
Identiteten som alkoholfri börjar infinna sig. Har mött alla årets utmaningar och prövningar. Jag klarar dom. Och jag klarar dom liksom mer än ”uthärda dem”. Jag har kul…jag är lätt..jag är fri. Veckorna innan min årsdag var lite jobbig. Just för att mitt mål va 1 år. Skulle jag försöka mig på ”måttlig”?? Min alkoholhjärna började direkt viska lockande ord och prisa rödtjutets härliga och förrädiska lovsång. Men när jag beslutade mig för 1 år till tystnade rösten och det liksom landade - jag vill vara nykter. Tror att jag vill vara det livet ut. Det är befriande!

Tänk att jag kommit hit? Att det är JAG som skriver detta? 😂🤷🏼‍♀️ Men så är det.

Jag hoppas ni andra som kämpar har det fint. Ni är grymma!

❤️💪🏻❤️

@Mirre1

Vad roligt att läsa din tråd!! Att du kommer in och berättar om din nykterhet! För mig som startat min resa nu är det otroligt viktigt att läsa om dina tankar. Att du har gått varvet och mött alla lockelser.

Jag behöver förstå att utmaningar kommer och antar att just nu är det en semester i ett av de stora vinländerna som är förestående. Sedan kommer glöggen…jag tänker redan nu att jag ska göra alkoholfri glögg i år för det är ju en härlig smak i alla kryddorna. Sedan kommer skidorna med all alkohol som erbjuds där… sedan kommer uteserveringarna som du beskriver i ett av dina senare inlägg. Det gäller att behålla medvetenheten!

Du är en sann förebild (bland flera veteraner här på Forum) som inspirerar mig!!

Tack! ❤️❤️❤️

@Mirre1 Grattis till 1 år och 2 månader! 🥳🥳🥳

Det är lite vanskligt att sätta ett specifikt mål, just för att alkoholdjävulen då kan bida sin tid - och sen komma med full kraft och börja argumentera. Efter bara några nyktra månader satte jag istället målet ’inom överskådlig framtid”. Som en slags tillsvidaretjänst. Man kan alltid säga upp sig, om man vill. Men jag vill inte. Än så länge vill jag inte och jag hoppas att det håller i sig. Uppnår 3 nyktra år i februari

Kram 🐘

@annacananda TACK
Blir så glad av att läsa det du skriver. Att min resa kan vara till stöd för någon annan. Allas relation till A ser ju olika ut, men mycket är ju gemensamt. Kan jag på något litet vis bidra till att en annan människa upplever stöd —> wow !

Jag + rödvin har alltid varit 👯‍♀️som en del av min identitet. Så det är så mycket i mitt liv som har ”ställts på ända”. Mycket med mig själv och mitt liv som jag tvingats ifrågasätta. Jag har lång väg att gå fortfarande och det är inte lätt. Men jag väljer aktivt att inte dunkla mina sinnen med A … utan försöker hantera livet med nyktert sinne.

Heja dig som följer den vägen som du känner är rätt för dig ❤️

@Andrahalvlek
Mmmm visst är det så. Samtidigt är det ett stöd för mig. Behöver en ”ram”. Annars tror jag att A skulle ligga och småviska lite nu och då. Nu är dörren stängd för jag har bestämt det. När jag tidigare lekte med tanken ”nykter livet ut” fick jag panik. Nu tänker jag mer - skönt 🙂

3 år är galet jue! När du tänker tillbaka …hur känner du? Saknar du något?

Heja dig ❤️💪🏻

@Mirre1 Grattis till 1 år och 2 månader!🥳🌺. Superbra gjort! Härligt att identiteten som alkoholfri börjar infinna sig och att det känns så kul, lätt och frihet. Brukar också tänka, att det faktiskt ÄR möjligt och det händer mig att jag kan vara nykter och att jag vill leva så resten av mitt liv. Jag har tänkt så från början så jag kommer inte att behöva fundera eller ta ställning när 1 år strax infinner sig. Hörde av @Torn att det blir bara ännu bättre efter 1 år så sug i dig av livet❤️

Wow! Jag är nybörjare både här och som nykter. Precis som annacanada skriver så är ni veteraner ett ovärderligt stöd i mitt eget arbete mot nykterhet. Jag vill också vara och förbli spiknykter resten av livet. Lång väg dit vill jag lova, men bland de olika avdelningarna för forumtrådar här på siten så är bara ”Vara alkoholfri” det enda rätta och riktiga alternativet för mig. Grattis till att du verkligen kan kalla dig Nykter! 🎉💐

@DRacker
Ett sådant bra forum detta är! Man kan gå in och ”känns igen sig”… ta med sig tips och råd. Bara finna stöd och pepp genom någon annans resa. Vad skönt det låter med en klar riktning - du har bestämt dig. Skönt. När det svajar omkring en så är det värdefullt att stå grundad i sitt beslut.

Heja dig 💪🏻💕

Hej alla kämpar!
Det har snart gått 2 år för mig sedan jag tog en slurk med alkoholhaltig dryck. Helt galet! Känns som om det händer någon annan. Men det är ju jag som lyckats med detta. Heja mig!
Möter min andra vår i nyktert tillstånd. Uteserveringarna som lockade så mycket förra våren känns mycket lättare att hantera detta år. Det klingas i glas..folk blir suddiga och luddiga i talet. Jag tar gärna en god alkoholfri öl eller ett glas bubbligt. Mina sinnen är skärpta och jag njuter av att ha full kontroll. Behöver aldrig oroa mig för att "säga för mycket" "prata för högt och för mycket". Jag är jag helt enkelt och det känns gött. Känner mer och mer hur jag kan njuta av livet utan A. Är det alltid lätt? Nej ..det är det inte. Är det värt? Absolut.

Annat. I november valde jag att separera från min sambo. Far till våra barn. I nykterheten kommer funderingar kring mycket. Saker ses ur ett annat ljus. Vi var inte lyckliga och jag mådde inte bra i vårt förhållande. Kärleken fanns inte inte den dos den behöver finnas. Många gånger var han heller inte snäll. Med två glas vin i kroppen blir liksom det mest trista liv i färg och saker kan fortgå. Utan möjlighet att twista upp livet med kemi blev det klarare och klarare för mig att vårt förhållande var slut. Detta har heller inte varit lätt. Inte lätt alls. Ångrar jag mig? Absolut inte. Ju mer distans jag får ..desto mer inser jag hur destruktivt vårt förhållande var.

Nu lever jag själv med min dotter (ca varannan vecka) och njuter av mitt eget sällskap och mina vänner. Inga tider att passa och ingen att förhålla mig till. Tänker också att "jösses vad bra att jag inte dricker". Jag kan sköta detta med värdighet och klarsynthet.

Jag funderar en hel del över många här inne. Hur går det för er? Hur har ni haft det?

Varm vårkram!

<3

@Mirre1 Grattis till snart två nyktra år! Det andra året är häftigt, då har man gjort det mesta nykter tidigare. Njutet kan bli enormt starkt ibland, man blir nästan hög trots att man inte druckit en droppe.

I nykterhetens spår kommer nästan alltid förändringar. Byta jobb, separera, flytta osv. Man ska inte ha för bråttom bara utan landa i sin nya nyktra tillvaro. Det låter som du har gjort helt rätt val.

Varmt fortsatt lycka till med ditt liv!

Kram 🐘

@Andrahalvlek
Ja det är sant som du säger. Med nykterheten kommer det ett annat "skimmer" över det mesta. En del saker glimmar inte lika starkt och det behöver man lämna för att fortsätta att må bra.
Tack för dina ord <3 och önskar dig detsamma :)